Oktoberjakt...
...blev det kanske inte. Åtminstone inte i ordets rätta bemärkelse. Men en veckas lov tog jag mig i alla fall...
Ska väl på något slags vis försöka återskapa den gångna veckan och dess intressanta moment.
Lördag 9/10 Gransjötraktens VVO, Fåker.
Berra och Roger sköt varsin mikroskopisk oxe. Roger fick skjuta på ståndskall för Scott.
Bifogar en bild från slakteriet...
Det skall böjas i tid det som krokigt skall bli...
Satt på pass på eftermiddagen. Kavelbrua kallas det här stället. Vid kanten
av Gransjön.
Man får hoppas att det är sant som dom säger: Att älgar är färgblinda...
Söndag 10/10 Gransjötraktens VVO, Fåker
En riktigt fin oxe sköts av Sotar´n. Maken till att ha matjord fulla fickorna får man leta efter... Men riktigt roligt att se att marken kan föda sådana herrar... Att det sedan gick ut en som var ännu större gör inte saken sämre... 15 satt och siktade på den på 6:an, men vi hade bestämt att bara skjuta en stor till den helgen... Även om det är roligt att jaga så är det någon som ska ta rätt på älgarna också... Men den finns ju kvar... Storlicensens samarbete bär i alla fulla fall frukt. Roligt!
Lite bilder från söndagen:
Ståhlemars Sten. Satt där och fikade och fick en fin bild på Elvis.
Sotarns oxe...
15 håller tungan i rätt mun under uttransporten...
27 var tvungen att visa sig på styva linan och höll på att lyfta på sig
stortaska av bara farten...
Helgen för min del blev relativt händelselös. På lördagen skällde Elvis ståndskall utom hörhåll och när han väl var lokaliserad så bar det iväg. Söndagen resulterade i grannmarksspring..
På söndagskvällen tänkte jag åka till Umeå. Både för att få jaga lite och gå i skolan... Men då jag hade kommit till Hammarstrand ringde Emil L i klassen och frågade om jag inte ville komma dit och jaga tisdag och onsdag istället. Sagt och gjort. Ryckte kryckan på storsvensken och vände och for hem igen...
Måndag 11/10. Sovmorgon. På eftermiddagen åkte vi till Emils jaktstuga och åt en god middag och hade trevligt samkväm.
Middag i skenet av stearinljus... Grillat och potatisgratäng...
Tisdag 12/10 och Onsdag 13/10, Djupsjön, Gällö:
Resultatlös jakt. Elvis var inte sig själv och sökte dåligt och var allmänt loj. Det var fina marker men det bidde ingenting. Tyvärr. Tråkigt när det blir så när man är bortbjuden, men man måste väl inse att han börjat bli till åren och behöver längre tid för återhämtning än förr...
Trippen var dock riktigt trevlig och rolig. Hade även med mig Lillfisen och det var nyttigt för honom att få bo på en "buvall" på det där viset och kuta lös och utforska omgivningarna...
Som sig bör: En jämthund på trappan till en timmerkoja...
Samma motiv igen...
Har läst lite grand om jämthundar. Tyvärr har en mycket bra sida försvunnit från nätet så jag hittar inte igen infon jag närmast tänker på. Men man får en liten klump i halsen då man tänker på "den siste mohikanen". Där han stod vid ladugårdsknuten. Enögd efter ett envig med en älg. Nu pryder han jämthundklubbens logotype.
Bild lånad från Ackers.se
Nog om detta. Åter till timmerkojan.
Lundströms jaktslott. Mycket trevlig stuga. Naturligtvis utan el och vatten.
Torsdag 14/10:
Vilodag. Tandläkarbesök. Ajaj i munnen.
Fredag 15/10:
Lugn och skön dag. Åkte till Fåker på kvällen och installerade mig där inför helgens jakt.
Lördag 16/10 Gransjötraktens VVO, Fåker:
Släppte Elvis bakom bussgaraget i Fåker. Var lite halvloj fortfarande men pallrade sig dock iväg på några små sök. Gick mellan tjärnarna och mot Betjäningshygget. Väl där ser jag en älg som far iväg. Följer scenariot på messmörspejlen. Går rakt i norr 600m, sedan en 180-graders vändning och ner till Forstjärnen. Där blev det fast ståndskall och där stod det sedan. Smög på. Konstaterade att det var ko med två kalvar. Sedan följde en av de mer spännande jakter jag varit med om. Total skalltid 2,5 timmar. Under den största delen av den tiden var jag mellan 40-70 meter ifrån och således såg jag dem väldigt många gånger utan att få läge. Kon var riktigt "illvar" och stod hela tiden där det var som mest tätt. Både hon och kalvarna gjorde ideliga utfall mot Elvis som gillade läget och skallade på. Det flyttade sig kanske 20 meter för varje utfall och till sist stod de i en gallring. Jag stack upp fulnunan över en liten kulle och tittade rakt på älgarna som då stod öppet.
-"Helvete, tänkte jag, nu såg de mig".
Kalvarna började springa, jag vaggade efter parallellt med djuren. Helt plötsligt stannade de igen. Alltså hade de inte sett mig. Upptäckte dock att den splitt nya astron var borta. Under "språngmarschen" hade jag alltså tappat pejlen... Fick krångla av mig ryggsäcken och hängde upp den på ryggsäcken fastsatta kepsen i en tall så jag skulle hitta tillbaka till mina egna spår. Fortsatte smyga på älgarna. De stod i en liten dunge. Bestämde mig för att stanna där jag nu stod. Hade bra uppsikt åt tre håll. Elvis gjorde en stor cirkel och passerade bakom mig, sen kutade han dit och började retas riktigt ordentligt. Till slut fick en av kalvarna nog och började jaga honom runt gallringen. Till slut stannade den i en lucka och där blev den kvar. Elvis började riva ragg. Kon kom dit och sparkade honom, hunden var som en boll mellan kons framben. Jag sprang som en idiot och viftade med armarna och skrek. Kon och den andra kalven stack iväg. Hunden stack, Gud ske pris, efter i en hiskelig fart. Visslade på honom och han kom tillbaka efter några minuter och började riva ragg. Inget brutet i alla fall.
På kvällen och söndagen var han dock rejält halt. Så nu får han vila någon vecka så man inte ställer till något riktigt elände... Var till veterinär också och de kunde inte konstatera något annat än en rejäl lårkaka.
Fin oktoberkalv.
Pejlen då? Jo, jag hade obeskrivligt flyt. Bakspårade mig själv efter bästa förmåga och där låg den. Inne i en enbuske som jag av en anledning jag fortfarande inte vet bestämde mig för att titta i.
Jaja, det skall vara sådana dagar också... Har haft min beskärda del av motsatsen.
Eftermiddagen tillbringades på pass. Satt nere vid Håkusjön. Såg en kviga. Lyfte upp bössan och skulle precis trycka av då jag bakom älgen ser en älg till + Rogers hund komma springande. Avvaktade för att släppa förbi dem, men då stack kvigan också. Vackert så. Förlängd säsong...
Söndag 1710 Gransjötraktens VVO, Fåker:
Satt av ovan nämnda anledning på pass hela dagen. På morgonen satt jag på mitt rådjurspass, men som även går använda på älgjakten då man passar av ett stort område genom att sitta exakt rätt. Såg dock ingenting, jo, fyra rådjur men det var ju inte dem vi var ute efter nu...
Hann dock med att må lite gott... Hittade nämligen en tjärvedsstubbe som fick agera värmekälla...
Mys på älgpass...
På eftermiddagen satte jag mig på mitt favoritpass. Har aldrig skjutit en älg där men det känns verkligen som att det är bra. Svårt att förklara känslan, men jag gillar det skarpt i alla fall... Satt i ett par timmar. Absolut ingenting hände. Drack bäbisdryck, pratade i telefon, åt korv, drack bäbisdryck. Helt plötsligt hör jag ett plask. Klockan är 15.50, en söndagseftermiddag. Plasket kommer närmare. Då kommer den minsta oxe jag någonsin sett smygande i myrkanten. Tar stöd. Lägger upp bössan. Rödpricken på stortysken ligger i bogvecket.
"-Hmm... När kan jag börja köra upp till Helvetet om jag skjuter denna oxe här uppe...vid denna tid..."
Han fick gå. Vackert så. Förlängd säsong.
Tror ingen är gramse på mig över att jag släppte den heller...
Bäbisdryck i thermosen...Men ack så gott...
"Snejtalln". Det som är kvar av den är dock kapat till ved nu. Lite trist,
men kan vara rätt skönt längre fram på säsongen...
Nu har vi 2+3 kvar och kan se fram mot många fina jakter. Vilket vi inte kunnat se fram mot om jag skjutit två ströälgar...
Resan upp gick bra och nu är jag åter till allvaret och tentaplugg.
Väl mött och på återhörande.
/Jonas
Ska väl på något slags vis försöka återskapa den gångna veckan och dess intressanta moment.
Lördag 9/10 Gransjötraktens VVO, Fåker.
Berra och Roger sköt varsin mikroskopisk oxe. Roger fick skjuta på ståndskall för Scott.
Bifogar en bild från slakteriet...
Det skall böjas i tid det som krokigt skall bli...
Satt på pass på eftermiddagen. Kavelbrua kallas det här stället. Vid kanten
av Gransjön.
Man får hoppas att det är sant som dom säger: Att älgar är färgblinda...
Söndag 10/10 Gransjötraktens VVO, Fåker
En riktigt fin oxe sköts av Sotar´n. Maken till att ha matjord fulla fickorna får man leta efter... Men riktigt roligt att se att marken kan föda sådana herrar... Att det sedan gick ut en som var ännu större gör inte saken sämre... 15 satt och siktade på den på 6:an, men vi hade bestämt att bara skjuta en stor till den helgen... Även om det är roligt att jaga så är det någon som ska ta rätt på älgarna också... Men den finns ju kvar... Storlicensens samarbete bär i alla fulla fall frukt. Roligt!
Lite bilder från söndagen:
Ståhlemars Sten. Satt där och fikade och fick en fin bild på Elvis.
Sotarns oxe...
15 håller tungan i rätt mun under uttransporten...
27 var tvungen att visa sig på styva linan och höll på att lyfta på sig
stortaska av bara farten...
Helgen för min del blev relativt händelselös. På lördagen skällde Elvis ståndskall utom hörhåll och när han väl var lokaliserad så bar det iväg. Söndagen resulterade i grannmarksspring..
På söndagskvällen tänkte jag åka till Umeå. Både för att få jaga lite och gå i skolan... Men då jag hade kommit till Hammarstrand ringde Emil L i klassen och frågade om jag inte ville komma dit och jaga tisdag och onsdag istället. Sagt och gjort. Ryckte kryckan på storsvensken och vände och for hem igen...
Måndag 11/10. Sovmorgon. På eftermiddagen åkte vi till Emils jaktstuga och åt en god middag och hade trevligt samkväm.
Middag i skenet av stearinljus... Grillat och potatisgratäng...
Tisdag 12/10 och Onsdag 13/10, Djupsjön, Gällö:
Resultatlös jakt. Elvis var inte sig själv och sökte dåligt och var allmänt loj. Det var fina marker men det bidde ingenting. Tyvärr. Tråkigt när det blir så när man är bortbjuden, men man måste väl inse att han börjat bli till åren och behöver längre tid för återhämtning än förr...
Trippen var dock riktigt trevlig och rolig. Hade även med mig Lillfisen och det var nyttigt för honom att få bo på en "buvall" på det där viset och kuta lös och utforska omgivningarna...
Som sig bör: En jämthund på trappan till en timmerkoja...
Samma motiv igen...
Har läst lite grand om jämthundar. Tyvärr har en mycket bra sida försvunnit från nätet så jag hittar inte igen infon jag närmast tänker på. Men man får en liten klump i halsen då man tänker på "den siste mohikanen". Där han stod vid ladugårdsknuten. Enögd efter ett envig med en älg. Nu pryder han jämthundklubbens logotype.
Bild lånad från Ackers.se
Nog om detta. Åter till timmerkojan.
Lundströms jaktslott. Mycket trevlig stuga. Naturligtvis utan el och vatten.
Torsdag 14/10:
Vilodag. Tandläkarbesök. Ajaj i munnen.
Fredag 15/10:
Lugn och skön dag. Åkte till Fåker på kvällen och installerade mig där inför helgens jakt.
Lördag 16/10 Gransjötraktens VVO, Fåker:
Släppte Elvis bakom bussgaraget i Fåker. Var lite halvloj fortfarande men pallrade sig dock iväg på några små sök. Gick mellan tjärnarna och mot Betjäningshygget. Väl där ser jag en älg som far iväg. Följer scenariot på messmörspejlen. Går rakt i norr 600m, sedan en 180-graders vändning och ner till Forstjärnen. Där blev det fast ståndskall och där stod det sedan. Smög på. Konstaterade att det var ko med två kalvar. Sedan följde en av de mer spännande jakter jag varit med om. Total skalltid 2,5 timmar. Under den största delen av den tiden var jag mellan 40-70 meter ifrån och således såg jag dem väldigt många gånger utan att få läge. Kon var riktigt "illvar" och stod hela tiden där det var som mest tätt. Både hon och kalvarna gjorde ideliga utfall mot Elvis som gillade läget och skallade på. Det flyttade sig kanske 20 meter för varje utfall och till sist stod de i en gallring. Jag stack upp fulnunan över en liten kulle och tittade rakt på älgarna som då stod öppet.
-"Helvete, tänkte jag, nu såg de mig".
Kalvarna började springa, jag vaggade efter parallellt med djuren. Helt plötsligt stannade de igen. Alltså hade de inte sett mig. Upptäckte dock att den splitt nya astron var borta. Under "språngmarschen" hade jag alltså tappat pejlen... Fick krångla av mig ryggsäcken och hängde upp den på ryggsäcken fastsatta kepsen i en tall så jag skulle hitta tillbaka till mina egna spår. Fortsatte smyga på älgarna. De stod i en liten dunge. Bestämde mig för att stanna där jag nu stod. Hade bra uppsikt åt tre håll. Elvis gjorde en stor cirkel och passerade bakom mig, sen kutade han dit och började retas riktigt ordentligt. Till slut fick en av kalvarna nog och började jaga honom runt gallringen. Till slut stannade den i en lucka och där blev den kvar. Elvis började riva ragg. Kon kom dit och sparkade honom, hunden var som en boll mellan kons framben. Jag sprang som en idiot och viftade med armarna och skrek. Kon och den andra kalven stack iväg. Hunden stack, Gud ske pris, efter i en hiskelig fart. Visslade på honom och han kom tillbaka efter några minuter och började riva ragg. Inget brutet i alla fall.
På kvällen och söndagen var han dock rejält halt. Så nu får han vila någon vecka så man inte ställer till något riktigt elände... Var till veterinär också och de kunde inte konstatera något annat än en rejäl lårkaka.
Fin oktoberkalv.
Pejlen då? Jo, jag hade obeskrivligt flyt. Bakspårade mig själv efter bästa förmåga och där låg den. Inne i en enbuske som jag av en anledning jag fortfarande inte vet bestämde mig för att titta i.
Jaja, det skall vara sådana dagar också... Har haft min beskärda del av motsatsen.
Eftermiddagen tillbringades på pass. Satt nere vid Håkusjön. Såg en kviga. Lyfte upp bössan och skulle precis trycka av då jag bakom älgen ser en älg till + Rogers hund komma springande. Avvaktade för att släppa förbi dem, men då stack kvigan också. Vackert så. Förlängd säsong...
Söndag 1710 Gransjötraktens VVO, Fåker:
Satt av ovan nämnda anledning på pass hela dagen. På morgonen satt jag på mitt rådjurspass, men som även går använda på älgjakten då man passar av ett stort område genom att sitta exakt rätt. Såg dock ingenting, jo, fyra rådjur men det var ju inte dem vi var ute efter nu...
Hann dock med att må lite gott... Hittade nämligen en tjärvedsstubbe som fick agera värmekälla...
Mys på älgpass...
På eftermiddagen satte jag mig på mitt favoritpass. Har aldrig skjutit en älg där men det känns verkligen som att det är bra. Svårt att förklara känslan, men jag gillar det skarpt i alla fall... Satt i ett par timmar. Absolut ingenting hände. Drack bäbisdryck, pratade i telefon, åt korv, drack bäbisdryck. Helt plötsligt hör jag ett plask. Klockan är 15.50, en söndagseftermiddag. Plasket kommer närmare. Då kommer den minsta oxe jag någonsin sett smygande i myrkanten. Tar stöd. Lägger upp bössan. Rödpricken på stortysken ligger i bogvecket.
"-Hmm... När kan jag börja köra upp till Helvetet om jag skjuter denna oxe här uppe...vid denna tid..."
Han fick gå. Vackert så. Förlängd säsong.
Tror ingen är gramse på mig över att jag släppte den heller...
Bäbisdryck i thermosen...Men ack så gott...
"Snejtalln". Det som är kvar av den är dock kapat till ved nu. Lite trist,
men kan vara rätt skönt längre fram på säsongen...
Nu har vi 2+3 kvar och kan se fram mot många fina jakter. Vilket vi inte kunnat se fram mot om jag skjutit två ströälgar...
Resan upp gick bra och nu är jag åter till allvaret och tentaplugg.
Väl mött och på återhörande.
/Jonas
Kommentarer
Postat av: Erik
som vanligt fantastiskt underhållande läsning! hoppas att elvis kryar på sig. Messmörspejl får du nog förklara...
Postat av: Jonas
Brukar kalla Garmin Astro för messmörspejl eftersom den har räckvidd ungefär så långt som skosnörena räcker... Nu har jag dock fått en ny på garantin så vi får se om det blir någon förbättring. Den förra jag hade räckte bara 6-700 meter och det är ju alldeles för lite på en älghund...
Postat av: P-O
Låter som en trevlig vecka Jonas!
Elvis ser ju ut å vara i lite bättre form än då jag såg han sist :) Men han skällde ju då också så det kan ju kvitta. 700m på astron låter lite för kort, har du provat nån längre antenn? Är det välling du dricker? Själv har jag gått över från kaffe till varm choklad.
Postat av: Jonas
Jo, jag hade skogsantenn på och det spelade ingen roll. Med lillantennen räckte det bara 3-400 meter. Nu i helgen körde jag bara med originalantenn och då hade jag 800m utan problem. Han var aldrig längre bort så jag vet inte hur långt den räcker.
Jo, nu är han i bra form faktiskt. Dom fick bukt med sköldkörtelgrejset, nytt foder och en massa släpp så löste det sig även i år...
Haha, nä, det är inte välling. Även om det också kan vara gott! Det är faktiskt varm o´boy. Mycket bättre och godare än det där laxerande thermoskaffet man dragit på tidigare. Kaffe skall kokas över öppen eld och inte förvaras i thermos...
Postat av: Elvis farbror
Här gör man varm o´boy på morgonen till dig och du skriver såna hemska ord om den.
Ja tänka att de ska va så svårt att få älgarna att komma till mig när dom går till dig svårt att förstå
Vi ses i helgen igen då
Trackback
