Alla abers dag.

14:e februari igen ja. En dag skapad av de kommersiella intressena för att det skall köpas ohemula mängder blommor, choklad och annat meningslöst joll. Ja, så kan man ju tycka kanske. Eller är det ett enkelt bortsnack för att man får köpa sina jävla blommor själv? Kan så vara... Jag vill gärna, någon gång i mitt liv, få en blomma på den här dagen. Jag har dock slutat hålla andan i väntan på´n... Jag blev lite blå, se.
Så när man vaknade i morse hade man rätt många val, det är väl i och för sig trevligt med val. I vanliga fall är väl det mest spännande problem man ställs inför om man skall dricka kaffe ur en mugg med älgar på eller inte. Men valen för dagen var:
  1. Köpa en 75:a. Dricka densamma. Sova till onsdag.
  2. Ta en plogpinne. Gå till Ålidhems centrum och peta på suspekta typer. Ty en örfil är också beröring.
  3. Plugga och äta en skapligt god middag tillsammans med felkönad sambo och hund.
Det bidde alternativ tre. Alternativ 1 faller på att man, nu då man blivit till åren, avlidit om man skulle pröva något dylikt. 2:an är otänkbar eftersom det tarvar socialt umgänge med okända människor. Då blir det liksom bara ett alternativ kvar...

Jag köpte en fläskfilé. Svensk naturligtvis. "Svenska bukar svenskt svin hafva" som Tegnér skaldade (eller?). Detta visade sig vara ett rätt stort projekt. Köttdiskarna var överbelamrade med utländskt vattenspäckat skit. Kommer det från Tyskland är det väl dessutom både det ena och det fjärde i det, ja förutom vattnet för att få upp vikten då... Tacka gudarna ska man göra för att man valt en hobby som fyller frysen med högkvalitativ föda...
Nåväl, till fläskfilén tänkte jag att vi skulle ha en gorgonzolasås. Emil, som ännu inte insett att han måste banta, ville även ha hasselbackspärer. Jag offrade mig, dagen till ära, för den goda sakens skull... Så det blev en riktig middag bestående av mat och potatis!

Nu kommer ett litet bildkollage från den oerhört avancerade matlagningen.


Utbankad svinfilé och hackad rödlök. Så långt är ni med?


Stekpanna. Som allting annat dyrt och exklusivt jag äger (nästan iaf) så
är det den gode L-E som gett mig den i julklapp...


Cash är till oooooerhört stor hjälp i matlagningen...


Svinfilémedaljonger som bryns till lite färg tillsammans med schmör.


Glömde bort att ta kort på några steg här. Men: Ta köttet ur pannan,
mjuka upp lite rödlök i smör, släng i en 5:a grädde, smula ner 150g
gorgonzolaost. Låt puttra. Släng sedan i medaljongerna igen och koka
ihop.


Enligt kostcirkeln ska det va´! Detta är en provencalsk sallad
. Riktigt
vad det innebär, förutom att det har ett flådigt namn, vet inte jag. Men
den innehåller en massa olika sorters ensilage. Vi kompletterade det hela
med några coctailtomater och rödlök.


Färdigt! Får man inte bjuda nå´t fruntimmer på mat så ska i alla fall hunn
äta gott! Han älskade anrättningen. Slickade skålen så den åkte fram och
tillbaka över golvet...


Cash låter sig väl smaka.

Till efterrätt blev det kaffe och glasstårta. Det tog jag dock ingen bild på. Vet ni inte hur en köpt glasstårta från Viennetta ser ut är det inte mig det är synd om. I ett svagt ögonlock hade jag dock tänkt jag skulle återuppliva gamla minnen och göra Glace au four men latheten vann över den ohemula längtan jag kände att återuppliva en katastrofal date... Dessutom har jag skaffat vuxenpoäng, dvs ICA-kort, och då fick man köpa en glasstårta så billigt så det var nästan gratis! Därav valet av efterrätt...


Tja. Annars då? Händer inte speciellt mycket. I vanlig ordning. Försöker finna motivation nog att plugga lite varje dag. Går si och så med den saken... Men det lär nog ordna sig vad det lider...
Var till Gideå på utställning i söndags. Ställde inte ut Cash, han får vänta till den stora utställningen i Åsele i slutet av mars. Men jag hade inte varit utanför stadsgränserna på alltför länge så det var skönt att göra sig en liten tur. Det var många fina hundar där!
Jag kommer dock vara glad när det är klart för min del... Får man en bedömning i utställningsringen som är skaplig så kan man ju anmäla på jaktprov till hösten om det visar sig att man har nå´t längst fram i kopplet... Det är det som är prio 1. Visar det sig att det går bra får man väl pröva i jaktklass på utställning också... Bara för sakens skull.

Tog lite foton på Cash idag


Står och biter på någonting...I vanlig ordning. Därav den egendomliga
kroppshållningen.


Gräddfärgat är bra!


Som varje sann älghundsvän VET så är det ju så att en hund måste ha ett
rövhål stort som en femkrona om det ska bli något i skogen. Jag, för min
del, hoppas att Cash är undantaget som bekräftar regeln...


Blivit lite ljusa tecken runt snoken på´n nu i alla fall...


Profilbild.



Nu har jag inte så mycket mer att förtälja från min oerhört intressanta vardag. Jag återkommer väl då jag samlat ihop till några raders meningslöst svammel igen...

Väl mött.

//Jonas

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0