Harvner

Ja, nu är septemberjakten till ända och resultatet för Er käre skribent är minst sagt magert. Om man skulle leva på det man lyckas hämta ur skogen hade inget diet behövts... Man har två hundar och jaktgrejor för en halvårslön och jag har inte skjutit ett förbaskat någe. Har inte ens haft några lägen att tala om. Som jag tidigare skrev så var premiärveckan det uslaste resultatet någonsin för mig. För att inte överdriva åt något håll kan jag nöja mig med att säga att det fortsätter i samma stil...

Nu kan väl katastrofen till viss del tillskrivas att den mesta av tiden läggs på hunden som inte fungerar. Cash. Elvis gör det han ska och är man bara ute med honom så lär det väl erbjudas chanser i alla fall. Men det känns viktigt att erbjuda det här andra sorgebarnet några chanser också. Dessa chanser har han inte ens förvaltat dåligt. Han har nämligen inte ens tagit dem. Varit ute två dagar i rad nu. I princip sett hunden två hela dagar i streck. Jag blir fanimej tokig snart. Det är inte roligt att gå till skogen längre. Jag gruvar mig för att gå ut för jag vet att: "Jaha, idag kommer absolut ingenting hända annat än att jag blir så förbannad innan jag är tillbaka vid bilen så jag förkortar mitt liv med 2 år".
Jag har nu under de här turerna sett 6 älgar. Inte ett skall. Ett samlat förföljande på under 3km. Ca 350m i snitt. Så mitt hopp och min framtidstro gällande detta är i nivå med det yttersta lagret av skolsulorna..

Kommer man sedan hem från sin urusla jakttur, spiller upp en kopp java och loggar in på valfritt medium så blir framgångssagorna kastade i ansiktet på en likt Rustas värdelösa reklamblad. Avund är en dödssynd och jag bryter mot den 15 gånger om dagen... Den och frosseri gör att jag kommer få pruta mig förbi pärleporten när den dagen kommer...

"Fido, 7 månader, skäller älg i 9 timmar varje släpp och en nöjd husse har redan skjutit 83 älgar på fast stånd fast jakten bara pågått i 2 dagar". Håll käft. Intervjua en normal människa med en normal hund nån jävla gång så man återfår gnistan igen. Den gnistan är oerhört nära att falna nu kan jag säga...

I skolan händer inte speciellt mycket nu. De flesta pratar om älgar mest hela tiden. Vad dom andra gör vet jag inte. Vi ska i alla fall på en veckotripp ner till Daaaalarna, Klyktatteriet och Hälsingland om nån vecka. Det ska bli trevligt. Det blir en bussresa á la PRO. Med filmvisning! Jag hoppas dom visar filmer där de slåss med svärd. Handling och dialog i filmer äro av ondo. Jag vill inte lyssna på något ylande fruntimmer som orerar om att hon blivit lämnad och bedragen av Hugh Grant. Jag vill se folk mörda troll med svärd. Så man får drömma sig bort i någon timma... Det är väl det som är vitsen med film? När man blivit född i fel tid, jag menar jag missade ju trots allt både vilda västern och älgexplosionen, så kan man ju i alla fall få nån timmas respit från verkligheten genom Jollyhoods högkvalitativa produktioner...

Annars finns det väl inte så mycket att säga. Jag äger 5 par skor lämpliga för bruk i skog och mark.
Ett par chevalierkängor, ett par graningekängor, ett par kängor av okänt märke, ett par tretornstövlar och slutligen ett par nokiastövlar där fodret lossnat. Ett av paren är täta och det är nokiastövlarna. Stabilt...

Bjuder avslutningsvis på en bild tagen idag som på ett ungefär visar längden på sökrundorna...


Cash & Jag.