Harvner

...tog han naturligtvis inte heller. Varför skulle han göra det när han inte en försökt greppa ett enda halmstrå trots att man kastat halmbal på halmbal efter honom... Jag talar i gåtor men den som inte har huvudet placerat som de flesta amerikaner, dvs under armen, vet naturligtvis att det är Cash jag talar om.

Idag var den stora dagen. Idag skulle jag gå emot alla mina principer och släppa båda hundarna samtidigt. Jag är av den åsikten att en riktigt framavlad hund inte ska behöva komma igång på det sättet. Det ska finnas i dem. Och jag har i ärlighetens namn ingen lust att springa omkring med mössan i hand halva höstarna och be om ursäkt för att man har ett hårigt beläte som springer och förstör andras ståndskall. Men men. Har man prövat nästan allt så är det väl även dags att sätta en expanderlina i principramen också...

Naturligtvis blev det kattskit av allting. Gammelhunn drog. Cash följde efter. Gammelhunn sprang till saltstenspinnen på Oldbergsflon, som f.ö ser ut såhär:


Välbesökt sten på Oldbergsflon

Nåväl. De jollrade runt där någon minut och sedan såg jag att gammelhunn drog ner mot ån. (Jag hade messmörspejlen på Elvis och swepointen på Cash).
-"Nu får vi se", tänkte jag i all min enfald.
Då började det dompa i backen och en mycket mycket fin skogsbock kommer förbi och ställer upp sig på ett halvt hagelhåll.
-"Du var rolig att se", tänkte jag återigen. "Akta dig för katt och betäck hej vilt".
Efter någon minut kom Cash i råbockens spår. Sen stannade han vid mig resten av tiden vi var ute och betedde sig på ett sätt som lättast visas m.h.a de två bilderna nedan:


Skandal.


10 min senare och inzoomad. Skandal*10.

Så. Då var den dagen förstörd. Den också. Gick till bilen och slängde in den armskodde saten däri. Elvis var fortfarande borta och vad han höll på med idag vet jag inte heller. Jag tror inte han jagade utan han for nog bara och jollrade för att slippa vara med cash. Jag hörde då inga skall i alla fall. Men efter många om och men kom han slutligen tillbaka till bilen. Han fick en mil till i benen idag och på så sätt var det väl ändå inte helt bortkastat.

Och slår man upp facebook är det bilder från lyckade jakter och statusuppdateringar om ståndskall. Öppnar man en tidning är det samma sak. För att inte tala om diverse jaktforum. Själv står man med plånboken på vid gavel och sparkar en slik skit framför sig i all enfald dag ut och dag in. Det är fruktansvärt.
Man lyckas inte ens ta en pürschbock av daga. Ynkedom.

Något som är väldigt bra är att vi fått ett nybyggt och fint utedass till slakteriet. I detta utedass ska jag sitta hela jävla hösten och lösa korsorden i Allers. Resultatet kommer bli samma som om man är ute i skogen och försöker, med den enda, mycket bra, skillnaden: man slipper torka sig med mossa om man blir utsatt för episka skithugg även denna höst...


Skithuset efter E45:an... Ganska praktiskt ändå... -"Nä, nu e det nog dags".
Bara att sänka trepunktslyften och gå in och sätta sig och lösa korsord en stund!

Adjö.