England. Dag 3. Den riktiga dagen.

Äntligen var det så dags. Lite joll... Nä, extremt mycket joll på förmiddagen och sedan regelrätt skolk på eftermiddagen för att besöka Manchester och en Premier League-match. Vi var på Leeds universiet på morgonen och fick en föreläsning i kemi, på engelska. Aldrig har någon pratat så mycket inför åhörare som förstod så lite. Sedan gick vi en rundvandring där de visade vilka fantastiska apparater de hade för att mäta bränslevärden och joll för bland annat ved. U-land. Åk till vilken jämtländsk vedeldad villa som helst så sparar ni 10 år av forskning... De hade en myskamin som de utförde experimenten på... Jesus. Ta och kolla över kåkarna med avseende på treglasfönster och isolering till att börja med. Sen kollar ni på luftvärmepumpar och vedpannor med tankar.
Mycket mycket egendomlig dag... 
Jaja. Efter någon timmes tröstlös väntan så blev vi äntligen entledigade och det bar iväg!
 
Efter en promenad genom hela Leeds så åt vi på tågstationen. Det var bland det sämsta jag någonsin ätit. En burgare, som de på något vis lyckas få horribelt seg. Hur fan beter man sig för att få köttfärs seg? Långpärerna var knappt friterade alls och någon sås eller dressing fanns inte att skåda. Inte ens HP-sauce. Usch. 
Under tågresan gjordes en intressant iaktagelse... Engelsmän som bor nära järnvägen kan inte göra sig panka på sophämtningsavgiften i alla fall... Tydligen så är det kutym att vräka alla sina sopor över stängslet och ner mot banvallen. Det låg tammejfan allting där. Allt från gamla däck till gamla madrasser. Hushållssopor och kompost. Det såg rent ut sagt förjävligt ut. Så såg det ut längs hela sträckan om det fanns hus i närheten. Lyckades få en bild på en sophög...
 
Sopor. Dock ihopplockat. Vanligtvis låg det spritt överallt.
 

Väl framme i Manchester så hade vi några timmars hopp och lek innan det var dags för match. Shoppade ett par skor. Nike Air. 600 kr billigare än i Sverige. Rätt bra... 
Vi såg ett stort hjul. Men ingen ville åka med mig så därför blir det ingen vyer över Manchester utan bara en bild på själva hjulet... 
 
Hjul.
 
Vi såg även en tvättäkta fotbollshuligan. Det var roligt. Vi stod och läste kartan och försökte komma överens om åt vilket håll vi skulle gå. Då kom det fram en påtagligt berusad kille bärandes på en Stella Artois, huvtröja med huvan dragen över huvudet och högerhanden i gips.
"-Hi, mates, watcha looking for?"
"-Mummel, fott boll stejdjum". 
"-Aah... go there, and there and there and you´ll see it"
"-Thank you verry mutch".
Men han var ju snäll i alla fall... Vi kanske höll på rätt lag?
 
AMG... Vill ha.
 

 Huvudentrén...
 
 Förberedelser...
 

På baksidan var det ett jäkla drag. Storbildsskärmar, folk som gick runt och blev intervjuade. Repriser från matcher. Barer och affärer. Vilken jäkla apparat det här med fotboll måste vara om det är lite kvalitet på ligan. Det här var en sketen onsdag och det var smockfullt överallt. Vi gick in på Manchester Citys officiella affär och shoppade loss lite grand...
Sen åt vi. Fisch and chips. Å herreminje sicken menlös maträtt... Vi fick en halv friterad haj, ett berg av smaklösa farmfries och en liten klick remouladsås tro´t eller ej... 
 
Ketchupen räddade upp denna anrättning... Det blev en hel del över...
 

 Skribent på Etihad.
 
 Strax matchstart...
 
 Efter en minut stod det 1-0 till City. Matchen slutade dock 2-2 efter stor dramatik i slutskedet.
 

Man har inte varit i England om man inte varit på fotboll. Så enkelt är det med den saken. Det gav mersmak. Om 10-15 år kanske det blir en ny resa. Om inte annat lär man behöva nya skor vid det laget och då tjänar man ju nästan in flygbiljetterna...
 
Tågresan tillbaka till York gick smärtfritt och vi låg i sängen igen vid 01.00. 
En dag värd att minnas.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0