Äntligen data...
Har varit utan data sedan flytten till nya huset. Är fortfarande utan data i och för sig, men jag har åkt iväg och lånat en för andra göromål och då passar jag på att göra en liten skrivelse som berättar om vad som hänt sedan sist och vad som kanske komma skall.
Vi kan väl börja med några glädjeämnen...
Efter den sagolika värmebölja som rådde i juli där det i jämtland var varmare än i Phuket, Thailand så blev det i början av augusti en svalare dag. +16 och regn. Perfekt att testa att släppa Eko på grävsvin tänkte jag. Hem. Åt. Laddade messmörspejlen (b-barken var utlånad till hugad spekulant) och sedan iväg till skogen. Släppte Eko norr om Gransjön. Jollrade lite runt fötterna, sprang ut mot sjön och drev ett gäng tranor. Kom tillbaka. Försvann. Rundade sjön, det syntes att han spårade någonting, sen gick det över en väg, över en kraftledning och sedan blev det frågetecken på messmörspejlen. Jaja, allt väl! 750 meter är väl fullt tillräcklig räckvidd... Eller så inte. Fick in en position på 1,2 km och sedan var det dött. Började så sakteliga gå efter. Sommarens värsta åskskur kom då jag var mitt på Gransjön (igenväxt sjö som det går att gå över om man vet vart man ska gå) så jag blev både dyngsur och livrädd innan jag lyckats kravla mig över. Gick mot sista positionen. Då jag var 400m ifrån så fick jag in honom och då stod det "Eko har ståndskall". Hur fan vet du det som inte har skallindikator? undrade jag i mitt stilla sinne, men efter några steg till så hörde jag faktiskt hunden. Fast stånd. Mitt ute på ett hygge. Efter 90 min så gick jag på i medvind, kom in så jag kunde filma ko och kalv innan jag stötte så det bar iväg. Nytt stopp efter 800m. Sen försvann han från pejlen igen så jag vet inte mer vad som hände innan jag fick igen honom efter ytterligare ett par timmar.
Funkar ju bra om man är nära i alla fall!
Riktigt nöjd med kvällen. På morgonen efter var det dock inte lika muntert. Eko hade en hemsk hosta. Vis av erfarenhet ringde jag Ejra direkt jag misstänkte något tjorv. Fick komma direkt. Lugnande och kontroll av hals. Uppsvällda och stygga tonsiller, röda och irriterade stämband. Ridå.
"Jaha", sade veterinärskan, "han hade kennelhosta ifjol och nu ser han ut såhär. Du har två alternativ: 1) Jag medicinerar och han kommer bli bra, men efter ett släpp kan det vara likadant igen och då har du hela hösten förstörd. 2) Jag opererar bort dom nu och då räddar vi det mesta av säsongen".
Eftersom jag fortfarande har min rullstolsburne hjärncell kvar så valde jag naturligtvis alternativ 2. Operation. Strikt vila i 3 veckor. Sedan återbesök. Var in förra fredagen och då tog dom stygnen. Såg helt okej ut så jag fick tillåtelse att släppa honom. Det har jag dock inte gjort. Ett par släpp veckan innan jakten gör varken till eller från på kondisen, älg vet jag att han jagar och således så har han fått vila en extravecka och jag försöker skjuta nästa älg han skäller på istället.
Vi får se om det visar sig vara rätt eller fel... Men inte tror jag att det gör så mycket med en veckas extra vila efter en operation.
Liten liten E hos hemsk hemsk veterinär...
Vad gäller E så har både han och husse varit på förkovringsanstalt i Getåsen hos ForsWards hund & jakt. En mycket mycket intressant kurs som jag hoppas skall underlätta hundägandet. I grunden väldigt simpla och logiska åtgärden. Var lugn och stabil. Hunden blir lugn och stabil. Men det är svårt att vara lugn och stabil då Eko för 34:e gången i rad hoppar upp på den kökssoffa där han inte får vara... Man är ju dock inte mer än människa... Men vi hoppas att det rättar till sig vad det lider!
Sen är det generalras i vapengarderoben. Väldigt lämpligt inför stundande säsong... Kombin dubblerar så den går inte skjuta med. Eller jo, om jag bara stoppar i ett skott. Men då känns hela dess existens ytterst menlös. Främre ringen på blaserfästet sprack första kvällen på skjutbanan så jag spred som en bredgödselspridare. Nästa kväll tog jag gammbössan. Gick bra första serien. Andra serien slutade den kasta ut tomhylsorna och har sedan inte börjat kasta ut dem igen... Så där har jag också en enskottare...
Nu har jag dock, tack vare eminent service av Thomas på Vapencentrum i Umeå, fått en ring. Han talade med generalagenten som tog det som en reklamation trots att jag köpt fästet begagnat och inte hade tillstymmelse till kvitto. Man tackarrrr...
Med bockjakten för dörren kände jag mig dock nödgad att skjuta in gammbössan med Oryx ändå.
Två oryx - ett hål. Synd att hon inte kastar ut hylsorna bara...
Satte mig på ett ställe där jag aldrig suttit tidigare. En tallbacke mitt på en myr med ett slyhygge framför och en igenväxt tjärn till vänster. Satt tyst i 10 minuter innan jag började pipa med buttolon. Hände ingenting. Pep lite mer. En älg kom och glodde på mig. Satt tyst ett tag. Pep lite till. Hände ingenting. Då det började skymma tänkte jag: "Bära eller brista" och gick fullständigt bananas på buttolon. Vände och vred den i fickan så det lät olika högt, tryckte som en tok i säkert 40-50 sekunder. Då jag slutat får jag se något gult komma i kanten på den igenväxta tjärnen... En mycket fin bock konstaterar jag utan kikare på ca 80 meter. Han tittar rakt på mig. Fryser till is. Bestämmer mig för att om han inte sticker iväg så ska jag lyfta bössan direkt han börjar gå. Sekunderna känns som timmar. Till slut sänker bocken huvudet och börjar gå sakta framåt dängande småbuskage. Upp med armbågarna på knät. Tyskettan ligger rätt. Osäkrar med ett medvetet högt klick. Bocken stelnar till. Skottet går. Han niger ihop lite, kastar tvärtom och försvinner. Väntar. Lyssnar. Hör lite prassel och sedan blir allt tyst. Går fram till skottplatsen. Ligger en remsa på 5-6 cm lunga på skottplatsen. "Kanon" tänker jag. Går en båge mot den plats där jag hörde prasslet. Där ligger bocken. Med huvudet uppe!! Jag slänger upp och skjuter ett skott i halsen. Han ligger fortfarande med huvudet uppe. "Men vad i helvete" tänkte jag. Smög fram... Då hade han fastnat med hornen mellan två björkar så det exakt såg ut som han låg och bevakade sina bakspår. Better safe than sorry heter det väl... Ingen skada skedd.
En mycket fin bock och en mycket spännande jakt.
Lite blod får ni tåla! Ett bevis på en snabb smärtfri hädangång.
Fann visst på i halsen trots allt...
Efter detta har jag inte jagat någon mer bock. Lyckades första kvällen, fick min bock och min mat... Nu får man vänta tills det går släppa de små fladderörahunnerna lösa!
I övrigt finns väl inte så mycket mer att säga. Har jobbat och stått i. Har blivit erbjuden jobb från 1/11 vilket innebär att det inte blir något glapp i min vinterförsörjning. Riktigt roligt och med ett roligt gäng! Ser fram mot det. Att sen chefen sa: "Ja, nu är vi sju... Kanske man skulle försöka få tag i en mark..." gör ju inte saken sämre. Vilken underbar befrielse om det blir verklighet. Då bör ju verkligen antalet dagar kunna säkerställas och när man är less på kohagar och skogsflanörer kan man åka iväg och jaga någon dag i skogen. Där det hänger på en själv och hunden om det går bra eller ej. Inte fjorton andra faktorer också...
Den som lever får se!
Eko får finna sig i att gå sparsamt första veckan, vill försöka skjuta första älgarna efter bra jobb så man inte får en långrallare som bara jollrar efter utan att verkligen arbeta för att få dem att stå. Om det går vägen så hoppas jag kunna gå "normalt" efter några veckor. Men jag vill tro att de första älgarna är viktiga.
Nu bjuder jag herrskapet en god kväll och en riktig Skitjakt tillönskas!
Återkommer om det händer något intressant...
I väntan på ny skrivelse här så kolla "harvner" på instagram. Man har ju som sagt var gått och blivit modern på gamla dar...
//Jonas
Kommentarer
Trackback
