Jag skiter i´t.
Jo. Nu är det bestämt. Struntar i valp det här året. Var visst inte menat att det skulle bli något och om jag skall leva som jag lär (se föregående inlägg angående "tro") så måste jag göra så. Jag var i kontakt med de jag trodde på och det sket sig på ena eller andra sättet.
Har dock lärt mig några saker av detta:
1: Ta kontakt med flera uppfödare, det är ett lotteri och mycket kan hända. Gäller att sprida ut riskerna så att säga...
2: Vara ute i tid. Var ute alldeles för sent hos vissa nu, jag ska sätta igång ringandet inför valp-sommaren-2011 redan i höst. Så folk vet att man är intresserad och man hamnar högt upp på listorna. Även fast täckhundar inte är bestämda osv så är det ändå tiklinjerna som är det intressanta. Bra hanhundar finns i mängd...
Nu lämnar vi det här eländet bakom oss och går in på något betydligt roligare...
Valpar! Följde med en kompis till Storuman igår, tisdag, han skulle välja valp från Ullisjaurlandets I-kull. Parningsvalp dessutom. Han hade fått tag i detta genom att vara ute i tid och ringt runt till många. De flesta kennelägare är hjälpsamma och trevliga och om de inte själva känner att det är någon mening att skriva upp den intresserade ger de gärna tips om andra intressanta parningar. På den vägen fick han tag i denna... Det var 7 små livliga hanhundar och han skulle alltså välja en av dem, visade sig vara lättare sagt än gjort då det var en jämn fin kull och samtliga var pigga, glada och krya.
Lägger in lite bilder på dem...
Ute i det fria...
Liten tramsalur klättrar på lådbil
Vad håller den där farbrorn i för något?
Försökte stjäla denna men han ville inte vara stilla i innerfickan... ;)
Här är han.. Alexanders nya följeslagare...
Ullisjaurlandets Ingo - går på KO i älgskogen...
Elvispen följde naturligtvis med och tittade på bäbisarna han med.
Ägarna till Ullisjaurlandets Kennel var två trevliga bröder, Stig och Christer. Kvällen bjöd på mycket mummel om älgar och hundar och mycket kaffe. Precis alla ingredienser som en trevlig kväll skall innehålla med andra ord...
Det föll sig även såpass att jag blev uppskriven hos dem inför nästa års kull. Det känns bra då det kommer bra jakthundar därifrån och de hade en sund syn på hundar och älgjakt.
Men nu ska vi önska lycka till till Alexander och Ingo! Jag är fullständigt övertygad om att det kommer bli jättebra!
I helgen skall jag fara hem till ljuva Fåker. Har med mig en sörlänning, vi ska jaga lite bäver och gå ut med de saltstenar som jag inte hann få ut på påsklovet. Förhoppningsvis så bjuder helgen på vackert väder, bävrar och kanske något annat trevligt också...
Annars inget värt att berätta annat än att LCHF fungerar. -3 kg på två veckor... Det är fullt och fast godkänt. Nu har det blivit lite fusk på slutet så den här veckan lär väl inget hända. Ingen större katastrof i sådana fall, det får bli vad det blir...
Skolan rullar på. Griskursen avklarad, nu en lite lättsammare kurs vilket känns skönt... Sedan är det dags för sommarkursen, "blommor och bin" eller vad den nu hette...
Go´natt.
Har dock lärt mig några saker av detta:
1: Ta kontakt med flera uppfödare, det är ett lotteri och mycket kan hända. Gäller att sprida ut riskerna så att säga...
2: Vara ute i tid. Var ute alldeles för sent hos vissa nu, jag ska sätta igång ringandet inför valp-sommaren-2011 redan i höst. Så folk vet att man är intresserad och man hamnar högt upp på listorna. Även fast täckhundar inte är bestämda osv så är det ändå tiklinjerna som är det intressanta. Bra hanhundar finns i mängd...
Nu lämnar vi det här eländet bakom oss och går in på något betydligt roligare...
Valpar! Följde med en kompis till Storuman igår, tisdag, han skulle välja valp från Ullisjaurlandets I-kull. Parningsvalp dessutom. Han hade fått tag i detta genom att vara ute i tid och ringt runt till många. De flesta kennelägare är hjälpsamma och trevliga och om de inte själva känner att det är någon mening att skriva upp den intresserade ger de gärna tips om andra intressanta parningar. På den vägen fick han tag i denna... Det var 7 små livliga hanhundar och han skulle alltså välja en av dem, visade sig vara lättare sagt än gjort då det var en jämn fin kull och samtliga var pigga, glada och krya.
Lägger in lite bilder på dem...
Ute i det fria...
Liten tramsalur klättrar på lådbil
Vad håller den där farbrorn i för något?
Försökte stjäla denna men han ville inte vara stilla i innerfickan... ;)
Här är han.. Alexanders nya följeslagare...
Ullisjaurlandets Ingo - går på KO i älgskogen...
Elvispen följde naturligtvis med och tittade på bäbisarna han med.
Ägarna till Ullisjaurlandets Kennel var två trevliga bröder, Stig och Christer. Kvällen bjöd på mycket mummel om älgar och hundar och mycket kaffe. Precis alla ingredienser som en trevlig kväll skall innehålla med andra ord...
Det föll sig även såpass att jag blev uppskriven hos dem inför nästa års kull. Det känns bra då det kommer bra jakthundar därifrån och de hade en sund syn på hundar och älgjakt.
Men nu ska vi önska lycka till till Alexander och Ingo! Jag är fullständigt övertygad om att det kommer bli jättebra!
I helgen skall jag fara hem till ljuva Fåker. Har med mig en sörlänning, vi ska jaga lite bäver och gå ut med de saltstenar som jag inte hann få ut på påsklovet. Förhoppningsvis så bjuder helgen på vackert väder, bävrar och kanske något annat trevligt också...
Annars inget värt att berätta annat än att LCHF fungerar. -3 kg på två veckor... Det är fullt och fast godkänt. Nu har det blivit lite fusk på slutet så den här veckan lär väl inget hända. Ingen större katastrof i sådana fall, det får bli vad det blir...
Skolan rullar på. Griskursen avklarad, nu en lite lättsammare kurs vilket känns skönt... Sedan är det dags för sommarkursen, "blommor och bin" eller vad den nu hette...
Go´natt.
Eländes elände...
Det går åt helsefyr med valpletandet för mig. Antingen får man nej eller så går tiken tom eller så föds det alldeles för få. Visst finns det oerhört mycket annonser kvar, men man måste tro också...
Jag har två ställen kvar jag skall kontakta. Går det som vanligt även där ger jag upp för detta år. Abret med det är ju att man blir hundlös en säsong, för hur gärna jag än vill att han ska hålla så tror jag inte det går jaga med Elvis då han är över 10 år. Han blev 8 i februari så i höst och förhoppningsvis även nästa år ska det gå använda honom rätt mycket, men sen måste han få börja trappa ner lite grand. Då vill man ju gärna ha en hund som är såpass gammal så det går börja jaga fullt ut med den.
Men det är ju fint att sitta på pass också. Elda, koka kaffe, grilla korv, bli ännu fetare. Ja, det är något att se fram mot det...
Jag vet inte hur många hundägare/jägare som läser mina skrivelser, men jag tänkte förklara min syn på varför jag anser det här med tron på sitt älghundsämne vara så viktig:
Hur man än vrider och vänder på saker och ting, framlänges, baklänges eller sidledes och vad än man kan tänkas bli anklagad för så inte är det att man är född med matjord i fickorna. Om man någon gång upplever något som ens kan liknas vid en framgång så beror det på oerhört hårt arbete. Om man saknar tron så är man inte beredd att lägga ner det arbete som krävs för att framgång skall bli rönt. Det gäller inte bara hunderi utan egentligen allt här i Vår Herres Hage som man kan tänkas ägna sig åt. Om man inte innerst inne tror på valpen/unghunden så kanske man inte går den där sista svängen på söndagseftermiddagen då han träffar på den tama kalvkon som står som Stockholm i fem timmar utan man åker hem och svär efter lunchrasten istället.
Man kanske inte tar de karensdagar som krävs då det är färska spår över vägen med tanken: "Äh, vafan, det blir ändå inget". Tänker man så blir det heller inget. Ris mellan trampdynorna är vad som skapar hundar. Tror man inte på det man har i andra änden av kopplet ger man dem inte tillräckligt med chanser, tid, kalla det vad ni vill.
Detta gäller ju naturligtvis inte alla. Vissa är födda älghundar redan första släppet, men den matjorden har de flesta av oss inte i fickorna så man kan förvänta sig det. Utan man får bereda sig på hårt jobb och många timmar innan de första skallen ljuder.
Jag minns att jag flera år i rad satt och lyssnade på Storsjöyrans fyrverkeri på en stubbe någonstans efter "Årstehagan" medan kompisarna var på festivalen och söp och parade sig i buskage. Hände det något i skogen? Nej, mest troligt inte. Inget jag minns i vart fall. Men det var ytterligare några timmars ris mellan trampdynorna.
Det valet måste jag vara beredd att göra ännu en gång om nästa hund skall bli skaplig. Jag får helt enkelt prioritera bort åtskilligt av det studentikosa levernet till förmån för aktiviteter med valpen. Jag kan inte följa med på pubkvällar, jag måste iväg och lägga blodspår eller tjuvsläppa. Jag är även fullt och fast medveten om att en valp leder till ytterligare minst 2 år i singelhet. So be it. Jag kommer inte gå ut på lokal och på min dörr lär ingen knacka, förrutom Jehovas eller Radiotjänst då... Är jag redo att göra det valet? Ja, det är jag faktiskt. Hade ni frågat mig för dryga året sedan hade svaret varit ett rungande nej. Men nu känns det som allt kvittar. Ja, jag är redo. Fullt och fast. Det är nästan så det känns skönt att vara så redo, släppa tankar och funderingar och bara satsa fullt ut på något som ger en så oerhört mycket tillbaka som bara en jämthund kan göra... Händer något annat får det läggas på pluskontot, annars är det bara att hoppas på valp...
Avslutar med ett visdomsord från en av de största svenska idrottarna genom tiderna, Ingemar Stenmark: "Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag..."
Elvispen efter väl förrättat värv...
Nu till något helt annat... Har testat en lchf-diet nu under en vecka. Har faktiskt inte fuskat en enda gång. Med fusk innebär att äta något som innehåller över 5g kolhydrater per 100g. Skall bli intressant att se hur/om detta fungerar och viktkurvan går åt rätt håll, dvs spikrakt nedåt. Lchf står för Low Carb High Fat, dvs man får äta fett. Eller rättare sagt: Man ska äta fett. Frukosttipset är en kopp kaffe med mycket grädde och en tallrik fil... Jag har fuskat lite med det faktiskt, har inte ätit så mycket fett som man kanske skulle av den mycket enkla anledningen att jag mår halvilla på alltför fet mat...
Gjorde en tacogratäng idag som var på gränsen...Eller den var långt över gränsen, men jag åt inte så mycket så jag tror det går bra...
Hittade receptet på internet. Pajdegen (?) bestod av ihopvispad cremefraiche och philadelfiaost som smetas ut i botten på en form. På det skulle man ha 400gram köttfärs (jag tog naturligtvis fåkersk älgfärs), brynd med lök och tacokrydda på. Sedan hällde jag köttfärsen i formen, skar lite paprika och några körsbärstomater och toppade eländet med lite ost. In i ugnen på 200 grader i ca 20 minuter. Det var inget fel på smaken, men det var konstigt att äta tacopaj utan pajdeg, men det gick väl det oxå.
Kan inte påstå att jag saknar sötsaker så väldigt, men jag saknar faktiskt potatisen, men om detta ger resultat må det vara hänt...
En lchf tacogratäng...
Var på skjutbanan idag. Det var tänkt att jag skulle undervisa en jägarexamensstudent i hanteringen av kulvapen och lite .22 skytte, men det bidde inte så. Så jag och Lill-Jonas for iväg själva och sköt. Det gick helt okej för att vara första gången för säsongen. Testade Lill-Jonas T3:a med ljuddämpare på, helsicke sicken skillnad. Det är en 9,3 och rekylen var som en smekning och knallen var som en .222:a, max. Så nu har jag definitivt bestämt mig för att kosta på både min och hundens hörsel en sådan! Det såg ut som vår hästsvansbeklädde finansminister bestämt sig för att ge mig en liten slant. Då skall naturligtvis den slanten slösas bort å det snaraste på saker som går relatera till jakt...
Avslutar med att bjuda på ett videoklipp. En av Johnnys, i mitt tycke, bästa låtar. Med en text som tyvärr är rätt sann. Här framförd av Norah Jones på hyllningskonserten till Johnnys minne. En ängels röst...
Jag har två ställen kvar jag skall kontakta. Går det som vanligt även där ger jag upp för detta år. Abret med det är ju att man blir hundlös en säsong, för hur gärna jag än vill att han ska hålla så tror jag inte det går jaga med Elvis då han är över 10 år. Han blev 8 i februari så i höst och förhoppningsvis även nästa år ska det gå använda honom rätt mycket, men sen måste han få börja trappa ner lite grand. Då vill man ju gärna ha en hund som är såpass gammal så det går börja jaga fullt ut med den.
Men det är ju fint att sitta på pass också. Elda, koka kaffe, grilla korv, bli ännu fetare. Ja, det är något att se fram mot det...
Jag vet inte hur många hundägare/jägare som läser mina skrivelser, men jag tänkte förklara min syn på varför jag anser det här med tron på sitt älghundsämne vara så viktig:
Hur man än vrider och vänder på saker och ting, framlänges, baklänges eller sidledes och vad än man kan tänkas bli anklagad för så inte är det att man är född med matjord i fickorna. Om man någon gång upplever något som ens kan liknas vid en framgång så beror det på oerhört hårt arbete. Om man saknar tron så är man inte beredd att lägga ner det arbete som krävs för att framgång skall bli rönt. Det gäller inte bara hunderi utan egentligen allt här i Vår Herres Hage som man kan tänkas ägna sig åt. Om man inte innerst inne tror på valpen/unghunden så kanske man inte går den där sista svängen på söndagseftermiddagen då han träffar på den tama kalvkon som står som Stockholm i fem timmar utan man åker hem och svär efter lunchrasten istället.
Man kanske inte tar de karensdagar som krävs då det är färska spår över vägen med tanken: "Äh, vafan, det blir ändå inget". Tänker man så blir det heller inget. Ris mellan trampdynorna är vad som skapar hundar. Tror man inte på det man har i andra änden av kopplet ger man dem inte tillräckligt med chanser, tid, kalla det vad ni vill.
Detta gäller ju naturligtvis inte alla. Vissa är födda älghundar redan första släppet, men den matjorden har de flesta av oss inte i fickorna så man kan förvänta sig det. Utan man får bereda sig på hårt jobb och många timmar innan de första skallen ljuder.
Jag minns att jag flera år i rad satt och lyssnade på Storsjöyrans fyrverkeri på en stubbe någonstans efter "Årstehagan" medan kompisarna var på festivalen och söp och parade sig i buskage. Hände det något i skogen? Nej, mest troligt inte. Inget jag minns i vart fall. Men det var ytterligare några timmars ris mellan trampdynorna.
Det valet måste jag vara beredd att göra ännu en gång om nästa hund skall bli skaplig. Jag får helt enkelt prioritera bort åtskilligt av det studentikosa levernet till förmån för aktiviteter med valpen. Jag kan inte följa med på pubkvällar, jag måste iväg och lägga blodspår eller tjuvsläppa. Jag är även fullt och fast medveten om att en valp leder till ytterligare minst 2 år i singelhet. So be it. Jag kommer inte gå ut på lokal och på min dörr lär ingen knacka, förrutom Jehovas eller Radiotjänst då... Är jag redo att göra det valet? Ja, det är jag faktiskt. Hade ni frågat mig för dryga året sedan hade svaret varit ett rungande nej. Men nu känns det som allt kvittar. Ja, jag är redo. Fullt och fast. Det är nästan så det känns skönt att vara så redo, släppa tankar och funderingar och bara satsa fullt ut på något som ger en så oerhört mycket tillbaka som bara en jämthund kan göra... Händer något annat får det läggas på pluskontot, annars är det bara att hoppas på valp...
Avslutar med ett visdomsord från en av de största svenska idrottarna genom tiderna, Ingemar Stenmark: "Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag..."
Elvispen efter väl förrättat värv...
Nu till något helt annat... Har testat en lchf-diet nu under en vecka. Har faktiskt inte fuskat en enda gång. Med fusk innebär att äta något som innehåller över 5g kolhydrater per 100g. Skall bli intressant att se hur/om detta fungerar och viktkurvan går åt rätt håll, dvs spikrakt nedåt. Lchf står för Low Carb High Fat, dvs man får äta fett. Eller rättare sagt: Man ska äta fett. Frukosttipset är en kopp kaffe med mycket grädde och en tallrik fil... Jag har fuskat lite med det faktiskt, har inte ätit så mycket fett som man kanske skulle av den mycket enkla anledningen att jag mår halvilla på alltför fet mat...
Gjorde en tacogratäng idag som var på gränsen...Eller den var långt över gränsen, men jag åt inte så mycket så jag tror det går bra...
Hittade receptet på internet. Pajdegen (?) bestod av ihopvispad cremefraiche och philadelfiaost som smetas ut i botten på en form. På det skulle man ha 400gram köttfärs (jag tog naturligtvis fåkersk älgfärs), brynd med lök och tacokrydda på. Sedan hällde jag köttfärsen i formen, skar lite paprika och några körsbärstomater och toppade eländet med lite ost. In i ugnen på 200 grader i ca 20 minuter. Det var inget fel på smaken, men det var konstigt att äta tacopaj utan pajdeg, men det gick väl det oxå.
Kan inte påstå att jag saknar sötsaker så väldigt, men jag saknar faktiskt potatisen, men om detta ger resultat må det vara hänt...
En lchf tacogratäng...
Var på skjutbanan idag. Det var tänkt att jag skulle undervisa en jägarexamensstudent i hanteringen av kulvapen och lite .22 skytte, men det bidde inte så. Så jag och Lill-Jonas for iväg själva och sköt. Det gick helt okej för att vara första gången för säsongen. Testade Lill-Jonas T3:a med ljuddämpare på, helsicke sicken skillnad. Det är en 9,3 och rekylen var som en smekning och knallen var som en .222:a, max. Så nu har jag definitivt bestämt mig för att kosta på både min och hundens hörsel en sådan! Det såg ut som vår hästsvansbeklädde finansminister bestämt sig för att ge mig en liten slant. Då skall naturligtvis den slanten slösas bort å det snaraste på saker som går relatera till jakt...
Avslutar med att bjuda på ett videoklipp. En av Johnnys, i mitt tycke, bästa låtar. Med en text som tyvärr är rätt sann. Här framförd av Norah Jones på hyllningskonserten till Johnnys minne. En ängels röst...
Börtnan...
"Välkommen till Börtnan - Kallast i Sverige" står det på skylten... Idag bjöd dock Börtnan på plusgrader och solsken.
Har varit på "Storsjön" och "fiskat". Borrade i botten efter en halvtimma så sedan fick vi springa omkring och sparka upp gamla hål. Som tur var såg isen ut som en schweizerost så det innebar inga större problem... Annat än att jag måste köpa nya skär åt borrägaren...
Inte ett napp på hela dagen fördelat på tre tappra fiskare. Rätt uselt resultat men en mysig dag i det fria.
Tjärvedsbrasa, fläsk, körv med ost i, körv utan ost i, chorizokörv, sotpannekaffe och andra godsaker gjorde att det misslyckade fiskafänget kom i skymundan.
Har egentligen inte hänt något värt att berätta om, men jag lägger upp lite bilder från dagen...
Sebastian och L-E sitter och glor på elden och löser världsliga problem...
Min kära sotpanna och en skiva varmrökt sidfläsk... Mat för en karl.
Jag som precis upptäckt meningen med livet... Sotpannekaffe och "på-bit" bitsocker.
Resan hem bjöd på glesbygdsdramatik å det grövsta. Två fjolingar
och en ko stod och tittade på oss...
Några kilometer längre fram stod en flock renar. Högkvalitativ föda
och en garanti för att det ska gå hålla hund några år till...
Världens smartaste djur... Hm. Men ack så goda med honungsglaze på grillen...
I morgon, Söndag, är det dags att rikta in nosen på storsvensken mot havet igen. Med blandade känslor. Ska bli skönt att få sova i sin egen säng, och... Ja. Varje avklarad vecka är dock en vecka närmare examen och i slutändan ett vettigt liv. Det är så man får se det... Dessutom är det ju inte så länge kvar till älgjakten nu, bara sommareländet kvar att genomlida innan det är dags igen... Skönt så det förslår!
Återkommer om det händer något intressant eller om jag blir arg på något...
Adjö mina vännerrrr...
Har varit på "Storsjön" och "fiskat". Borrade i botten efter en halvtimma så sedan fick vi springa omkring och sparka upp gamla hål. Som tur var såg isen ut som en schweizerost så det innebar inga större problem... Annat än att jag måste köpa nya skär åt borrägaren...
Inte ett napp på hela dagen fördelat på tre tappra fiskare. Rätt uselt resultat men en mysig dag i det fria.
Tjärvedsbrasa, fläsk, körv med ost i, körv utan ost i, chorizokörv, sotpannekaffe och andra godsaker gjorde att det misslyckade fiskafänget kom i skymundan.
Har egentligen inte hänt något värt att berätta om, men jag lägger upp lite bilder från dagen...
Sebastian och L-E sitter och glor på elden och löser världsliga problem...
Min kära sotpanna och en skiva varmrökt sidfläsk... Mat för en karl.
Jag som precis upptäckt meningen med livet... Sotpannekaffe och "på-bit" bitsocker.
Resan hem bjöd på glesbygdsdramatik å det grövsta. Två fjolingar
och en ko stod och tittade på oss...
Några kilometer längre fram stod en flock renar. Högkvalitativ föda
och en garanti för att det ska gå hålla hund några år till...
Världens smartaste djur... Hm. Men ack så goda med honungsglaze på grillen...
I morgon, Söndag, är det dags att rikta in nosen på storsvensken mot havet igen. Med blandade känslor. Ska bli skönt att få sova i sin egen säng, och... Ja. Varje avklarad vecka är dock en vecka närmare examen och i slutändan ett vettigt liv. Det är så man får se det... Dessutom är det ju inte så länge kvar till älgjakten nu, bara sommareländet kvar att genomlida innan det är dags igen... Skönt så det förslår!
Återkommer om det händer något intressant eller om jag blir arg på något...
Adjö mina vännerrrr...
Glad Påsk...
...tillönskas såhär på påskhelgens sista dag. Har haft en lugn och trevlig påsk. Helgen tillbringades i Fyrås i goda vänners lag. Vi gjorde inte så mycket mer än att äta och planera inför nästa måltid. Det var trevligt! Det märks dock att åldern börjar ta ut sin rätt... Om denna resa varit för 5-6 år sedan skulle man haft med sig oerhört mycket sprit, väldigt lite mat och all sprit skulle varit slut efter helgen. Så blir det liksom inte längre...Man har väl kanske funnit att det finns saker som är oerhört mycket trevligare än att bli stupfull och vakna så klen så man får ägna dagen åt att spy galla. Till exempel allsång till snuskiga låtar och mat.
Appropå mat, satan så mycket mat vi hade. Vi åt och vi åt. Av någon outgrundlig anledning blev det aldrig mindre i kylskåpet... Men gött var det. Testade skogslunchen på muurikkan, blev riktigt bra. Ni vet den däringa maträtten med älgfärs, viltkrydda osv som jag beskrev i mitt förra inlägg. Peppe J och Rulle bistod vid tillagningen och det blev riktigt gott och lyckat, om det inte vore för pitabröden. Undras om Umeå universitet håller 5hp-kurser i "Hur man stoppar föda i ett pitabröd och inmundigar denna utan att få allt i knät"? Om så är fallet ska jag gå den...Maträtten skall tillagas fler gånger men då blir det tortillabröd och inte pitadito... Bifogar en bild på muurikkan med röra i.
Var betydligt aptitligare än det ser ut på bilden...
Vi åt betydligt mer än det där. Grillpremiären avklarad. Jag och Rulle delade på en rostas från mu, saltade och pepprade och fixade yta på grillen. Sedan slängde vi in den i ugnen så vi skulle få lite sky till murkelstuvningen jag gjorde. Den blev också helt okej...
Sen de obligatoriska kolbullarna naturligtvis...
Kolbulle. Vi höll till på gräsmattan, därav eldningsburken...
Det verkar gå åt skogen med hundköpandet i alla fall, om inget väldigt dramatiskt inträffar... En tik gick tom och de andra har fått men ej hört av sig. Det är som det är med det, inget att göra något åt. Letar rätt febrilt nu, men jag vet inte riktigt... Har inte hittat något som känns riktigt okej. Stamtavlor och allting är fina, men det är ju så jävla många som går proven i december och januari. Jag vill se prisproven tagna i augusti, september och första halvan av oktober innan älgarna blir apatiska och står som sågbockar oavsett vad för hund som släpps...
Lite överdrivet och generaliserande, men en viss poäng ligger det i resonemanget...
Är det någon som vet av någon som vet någon...etc så hör gärna av Er med tips...
Underbart skoterföre har vi. Har kört ut de sista saltstenarna idag och passade på att köra upp skidspåret också. Sedan jag flyttade är det tydligen ingen som ägnat en kvart åt att göra det... Men men, man ska väl inte gnälla på den skoterburna ungdomen, de kan ju faktiskt missa något oerhört viktigt på WOW om de ger sig ut och kör skoter en halvtimma och möjliggör för folk att bränna fläsk på ett ståndsmässigt sätt. Med det menar jag: åka skidor ensam i skogen utan att man ska bli passerad av en massa jävla muppar i kroppsstrumpa som åker som oljade blixtar i de preparerade spåren...På med en pannlampa och ut och åka ensam, det är melodin.
Ska under mitt välförtjänta påsklov alternera mellan lägenheten i stan och L-B´s residens i Bakfåker. Jag vet inte om jag berättat det, men Bakfåker är den del av Fåker som ligger på rätt sida av järnvägen. Man kan säga att det är som en liten förort till Fåker. Men det blir fel att kalla det så också eftersom det är här allt händer, inte i själva byn. Tittar i detta nu ut genom fönstret. Tre rådjur äter fjolårsgräs på banvallen. Jörgen försöker sko en häst. En kråka gör något menlöst mitt ute på lägdan i snön. Aaah... Hemma. I alla fall: Planen var att bo några nätter på bägge ställena. I stan för att vila upp mig och här då man ska göra något... Bor man mitt i stan finns ju ärligt talat inte ett skapandes jota att göra... Får grav panik. Gå ut och gå går inte för det är idioter och mördare överallt. Det går inte åka skidor för dels måste man jävlas och stoppa in skidorna i en bil och åka iväg till spåret och vad som väl händer i spåret har jag förklarat ovan. Kan ärligt talat bara se en enda fördel med att bo på det där viset och det är ju då man ska bli full och i allsköns menlöshet försöka skaffa sig en livskamrat på något av eteblissemangen i staden. Då är det en fördel att bo i centrum eftersom man slipper försöka ordna chaufför. Men det är då det enda...Åtminstone som jag kan se.
Nu dalar solskivan ner bakom grantopparna på skiftet åt Oscarssons, ska sluta ordbajsa och bränna på en renstek och lite svampareller till middag. Inga potatisar. Bara sôvel. Det är hårt att banta...
Appropå mat, satan så mycket mat vi hade. Vi åt och vi åt. Av någon outgrundlig anledning blev det aldrig mindre i kylskåpet... Men gött var det. Testade skogslunchen på muurikkan, blev riktigt bra. Ni vet den däringa maträtten med älgfärs, viltkrydda osv som jag beskrev i mitt förra inlägg. Peppe J och Rulle bistod vid tillagningen och det blev riktigt gott och lyckat, om det inte vore för pitabröden. Undras om Umeå universitet håller 5hp-kurser i "Hur man stoppar föda i ett pitabröd och inmundigar denna utan att få allt i knät"? Om så är fallet ska jag gå den...Maträtten skall tillagas fler gånger men då blir det tortillabröd och inte pitadito... Bifogar en bild på muurikkan med röra i.
Var betydligt aptitligare än det ser ut på bilden...
Vi åt betydligt mer än det där. Grillpremiären avklarad. Jag och Rulle delade på en rostas från mu, saltade och pepprade och fixade yta på grillen. Sedan slängde vi in den i ugnen så vi skulle få lite sky till murkelstuvningen jag gjorde. Den blev också helt okej...
Sen de obligatoriska kolbullarna naturligtvis...
Kolbulle. Vi höll till på gräsmattan, därav eldningsburken...
Det verkar gå åt skogen med hundköpandet i alla fall, om inget väldigt dramatiskt inträffar... En tik gick tom och de andra har fått men ej hört av sig. Det är som det är med det, inget att göra något åt. Letar rätt febrilt nu, men jag vet inte riktigt... Har inte hittat något som känns riktigt okej. Stamtavlor och allting är fina, men det är ju så jävla många som går proven i december och januari. Jag vill se prisproven tagna i augusti, september och första halvan av oktober innan älgarna blir apatiska och står som sågbockar oavsett vad för hund som släpps...
Lite överdrivet och generaliserande, men en viss poäng ligger det i resonemanget...
Är det någon som vet av någon som vet någon...etc så hör gärna av Er med tips...
Underbart skoterföre har vi. Har kört ut de sista saltstenarna idag och passade på att köra upp skidspåret också. Sedan jag flyttade är det tydligen ingen som ägnat en kvart åt att göra det... Men men, man ska väl inte gnälla på den skoterburna ungdomen, de kan ju faktiskt missa något oerhört viktigt på WOW om de ger sig ut och kör skoter en halvtimma och möjliggör för folk att bränna fläsk på ett ståndsmässigt sätt. Med det menar jag: åka skidor ensam i skogen utan att man ska bli passerad av en massa jävla muppar i kroppsstrumpa som åker som oljade blixtar i de preparerade spåren...På med en pannlampa och ut och åka ensam, det är melodin.
Ska under mitt välförtjänta påsklov alternera mellan lägenheten i stan och L-B´s residens i Bakfåker. Jag vet inte om jag berättat det, men Bakfåker är den del av Fåker som ligger på rätt sida av järnvägen. Man kan säga att det är som en liten förort till Fåker. Men det blir fel att kalla det så också eftersom det är här allt händer, inte i själva byn. Tittar i detta nu ut genom fönstret. Tre rådjur äter fjolårsgräs på banvallen. Jörgen försöker sko en häst. En kråka gör något menlöst mitt ute på lägdan i snön. Aaah... Hemma. I alla fall: Planen var att bo några nätter på bägge ställena. I stan för att vila upp mig och här då man ska göra något... Bor man mitt i stan finns ju ärligt talat inte ett skapandes jota att göra... Får grav panik. Gå ut och gå går inte för det är idioter och mördare överallt. Det går inte åka skidor för dels måste man jävlas och stoppa in skidorna i en bil och åka iväg till spåret och vad som väl händer i spåret har jag förklarat ovan. Kan ärligt talat bara se en enda fördel med att bo på det där viset och det är ju då man ska bli full och i allsköns menlöshet försöka skaffa sig en livskamrat på något av eteblissemangen i staden. Då är det en fördel att bo i centrum eftersom man slipper försöka ordna chaufför. Men det är då det enda...Åtminstone som jag kan se.
Nu dalar solskivan ner bakom grantopparna på skiftet åt Oscarssons, ska sluta ordbajsa och bränna på en renstek och lite svampareller till middag. Inga potatisar. Bara sôvel. Det är hårt att banta...
