Flyt.
Har egentligen inte så mycket att berätta om. Mycket att göra i skolan och när jag är ledig försöker jag jaga. Var med på jakt på lärarnas mark i lördags och fick skjuta en kviga på pass. Det var roligt, såg två små oxar också men det gick för fort och var för långt håll för att pröva på någon av dem. En väldigt trevlig dag var det i alla fall. Roligt att umgås med lärare och professorer utanför skolans murar. Om möjlighet ges följer jag gärna med dit igen.
Hemma är det fullskjutet nu. Bara kalv kvar. 11 jaktdagar tog det. 6 jaktdagar i september och 5 jaktdagar i oktober. Helgen 18-19 september var det bara kalvjakt så den räknar jag inte. Nu är det tre kalvar kvar...
Det har varit lovligt att jaga: 19 dagar i september och från 9:e oktober till 31:a januari. Känns på sätt och vis väldigt meningslöst att hålla hund för så få dagar. I alla fall jag har inte den typen av hundhållning att jag stoppar in honom (numera dem) i en hundgård då jag jagat klart och plockar fram dem då jakten börjar igen. Utan man tillbringar ju varje dag med hundarna. Då vill man naturligtvis maximera säsongen. Med början nästa år är det två hundar som ska dela på dessa 11 jaktdagar. Vän av ordning förstår att det inte blir något annat än kattskit av det. Det är ris mellan tassarna som skapar bra hundar. Nu är man ju tack och lov så lyckligt lottad att man har skolans mark att tillgå. Eftersom det är generös tilldelning och fri kalvavskjutning på den så kan man jaga så länge som väder och vind tillåter, men det är bara 3 år till man har tillgång till den... Dessutom ska den delas med ett hundratal andra hågade jägare...
Angående fri kalv så är det ytterligare något som jag tycker är mycket egendomligt... Varför i hela friden är det inte fri kalv inom storlicensen hemmavid? Är det bättre att gå och plocka påkörda älgar efter E45:an än att jaga? Vet inte riktigt vad målsättningen är med det där... Ett nytt 80-tal? Med fri kalvjakt hade man sluppit bråket som uppstår varteviga år att inte hundarna får nog med tid, att det ska skälla si och så länge innan nån passare får skjuta etcetera etcetera. Är det fri kalv, fine, ge dig ut när fan du så behagar och jaga bara du reder dig själv...
Ibland ångrar man sig lite grand att man valt att satsa på den här typen av jakt. Hade jag haft en drever så hade jag kunnat fara ut när jag vill utan att någon brytt sig. Men nu är det ju så att det är älgjakten jag gillar bäst. Tyvärr så ska den ju vara uppstyrd och reglerad in i absurdum så det känns som det är mer pappersexcersis och strul än vad det är jakt.
Men men, man får hoppas att framtida anställningar skapar mer möjligheter. Kanske till och med den stora drömmen går i uppfyllelse: ett eget arrende på några tusen hektar. För även jag kommer faktiskt att ha 5 veckors lagstadgad semester... Och jag tänker inte ta ut den i juli för att ligga och dreggla i en baden-baden-stol utan jag tänker ta ut den från 21:a augusti och framåt för kunna jaga...
Tjärved = tjärlek...? Besök gärna: http://www.fetvedensvanner.com/
I skolan så läser vi nu en GIS-kurs, dvs kartor och annat intressant. Fick precis reda på att vi som studenter har tillgång till lantmäteriets alla kartor, ortofoton mm som bara är att ladda hem och nyttja. Så det är fritt fram att göra en jaktkarta med de senast tillgängliga materialet. Det tackar jag å det ödmjukaste för. Nu är vinterkvällarna räddade...
Jag antar att ni, kära läsande hyenor, vill höra om kärleksliv och annat smarrigt också? Tänkte väl det... Eftersom detta i grund och botten är en jaktblogg så passar det kanske bra att beskriva det i jaktliga termer... Jo, den delen av levernet är ungefär som att ta färjan till Gotland för att jaga älg. Både en idiotisk tanke från första början och även en brist på jaktbart vilt...
Har släppt Cash några gånger under veckan. Svängarna blir större och större och han spårar älgklöv bra. Väldigt valpig än dock. Men han lär mogna på sig han också får vi innerligt hoppas... Vid den här tiden nästa år så ska han skällt ihop minst ett 1:a pris på jaktprov, annars har jag misslyckats kapitalt. Jag menar: Om man bor i studenternas högborg men inte varit på krogen sedan i slutet av Juli så ska det väl för fan märkas någonstans vad man pysslar med istället...
Har 3 skott kvar. Måste uppsöka en vapenhandlare men jag gruvar mig... 700 kr för en ask är fan i saftigaste laget. Det är en hemresa det... Om man kallt räknar med att det börjar gå som vanligt nu så klarar jag mig ju med dessa tre skott resten av året... Men om det fortsätter gå bra så kommer det ju krympa... Gå åt skogen med 3 skott funkar ju i nödfall... Två känns som minst ett för lite... Till sommaren skall handladdningsutrustningen monteras upp i "snickerboa" hemma hos Håkan... Har legat i en låda, ouppackad, i tre år nu... Vi har mängder med hylsor och kulor. Bara krut, tändhattar och kunskap som fattas nu... Fast det slutar med att jag måste köpa en ask ändå kom jag på, ska ju som sagt var ner till Halle- och Hunneberg och jaga kronhjort och vi ska inleda den övningen med att skjuta in... Fast det klart, två till inskjutning och ett i bössan sen... Tåls att fundera på... Eller så får man väl helt enkelt använda 9,3:n, för den har jag mängder med skott till... Men jag har ju svurit på att inte nyttja den förrän jag får råd med en dämpare eftersom jag skjuter så horribelt dåligt med den. Jaja, den som lever får se.
Nu ska jag och Lille-Cash vandra runt Nydalasjön, jag ska lyssna på karlavagnen och rensa skallen... Sedan blir det sänghalmen...
Mae höres...
Hemma är det fullskjutet nu. Bara kalv kvar. 11 jaktdagar tog det. 6 jaktdagar i september och 5 jaktdagar i oktober. Helgen 18-19 september var det bara kalvjakt så den räknar jag inte. Nu är det tre kalvar kvar...
Det har varit lovligt att jaga: 19 dagar i september och från 9:e oktober till 31:a januari. Känns på sätt och vis väldigt meningslöst att hålla hund för så få dagar. I alla fall jag har inte den typen av hundhållning att jag stoppar in honom (numera dem) i en hundgård då jag jagat klart och plockar fram dem då jakten börjar igen. Utan man tillbringar ju varje dag med hundarna. Då vill man naturligtvis maximera säsongen. Med början nästa år är det två hundar som ska dela på dessa 11 jaktdagar. Vän av ordning förstår att det inte blir något annat än kattskit av det. Det är ris mellan tassarna som skapar bra hundar. Nu är man ju tack och lov så lyckligt lottad att man har skolans mark att tillgå. Eftersom det är generös tilldelning och fri kalvavskjutning på den så kan man jaga så länge som väder och vind tillåter, men det är bara 3 år till man har tillgång till den... Dessutom ska den delas med ett hundratal andra hågade jägare...
Angående fri kalv så är det ytterligare något som jag tycker är mycket egendomligt... Varför i hela friden är det inte fri kalv inom storlicensen hemmavid? Är det bättre att gå och plocka påkörda älgar efter E45:an än att jaga? Vet inte riktigt vad målsättningen är med det där... Ett nytt 80-tal? Med fri kalvjakt hade man sluppit bråket som uppstår varteviga år att inte hundarna får nog med tid, att det ska skälla si och så länge innan nån passare får skjuta etcetera etcetera. Är det fri kalv, fine, ge dig ut när fan du så behagar och jaga bara du reder dig själv...
Ibland ångrar man sig lite grand att man valt att satsa på den här typen av jakt. Hade jag haft en drever så hade jag kunnat fara ut när jag vill utan att någon brytt sig. Men nu är det ju så att det är älgjakten jag gillar bäst. Tyvärr så ska den ju vara uppstyrd och reglerad in i absurdum så det känns som det är mer pappersexcersis och strul än vad det är jakt.
Men men, man får hoppas att framtida anställningar skapar mer möjligheter. Kanske till och med den stora drömmen går i uppfyllelse: ett eget arrende på några tusen hektar. För även jag kommer faktiskt att ha 5 veckors lagstadgad semester... Och jag tänker inte ta ut den i juli för att ligga och dreggla i en baden-baden-stol utan jag tänker ta ut den från 21:a augusti och framåt för kunna jaga...
Tjärved = tjärlek...? Besök gärna: http://www.fetvedensvanner.com/
I skolan så läser vi nu en GIS-kurs, dvs kartor och annat intressant. Fick precis reda på att vi som studenter har tillgång till lantmäteriets alla kartor, ortofoton mm som bara är att ladda hem och nyttja. Så det är fritt fram att göra en jaktkarta med de senast tillgängliga materialet. Det tackar jag å det ödmjukaste för. Nu är vinterkvällarna räddade...
Jag antar att ni, kära läsande hyenor, vill höra om kärleksliv och annat smarrigt också? Tänkte väl det... Eftersom detta i grund och botten är en jaktblogg så passar det kanske bra att beskriva det i jaktliga termer... Jo, den delen av levernet är ungefär som att ta färjan till Gotland för att jaga älg. Både en idiotisk tanke från första början och även en brist på jaktbart vilt...
Har släppt Cash några gånger under veckan. Svängarna blir större och större och han spårar älgklöv bra. Väldigt valpig än dock. Men han lär mogna på sig han också får vi innerligt hoppas... Vid den här tiden nästa år så ska han skällt ihop minst ett 1:a pris på jaktprov, annars har jag misslyckats kapitalt. Jag menar: Om man bor i studenternas högborg men inte varit på krogen sedan i slutet av Juli så ska det väl för fan märkas någonstans vad man pysslar med istället...
Har 3 skott kvar. Måste uppsöka en vapenhandlare men jag gruvar mig... 700 kr för en ask är fan i saftigaste laget. Det är en hemresa det... Om man kallt räknar med att det börjar gå som vanligt nu så klarar jag mig ju med dessa tre skott resten av året... Men om det fortsätter gå bra så kommer det ju krympa... Gå åt skogen med 3 skott funkar ju i nödfall... Två känns som minst ett för lite... Till sommaren skall handladdningsutrustningen monteras upp i "snickerboa" hemma hos Håkan... Har legat i en låda, ouppackad, i tre år nu... Vi har mängder med hylsor och kulor. Bara krut, tändhattar och kunskap som fattas nu... Fast det slutar med att jag måste köpa en ask ändå kom jag på, ska ju som sagt var ner till Halle- och Hunneberg och jaga kronhjort och vi ska inleda den övningen med att skjuta in... Fast det klart, två till inskjutning och ett i bössan sen... Tåls att fundera på... Eller så får man väl helt enkelt använda 9,3:n, för den har jag mängder med skott till... Men jag har ju svurit på att inte nyttja den förrän jag får råd med en dämpare eftersom jag skjuter så horribelt dåligt med den. Jaja, den som lever får se.
Nu ska jag och Lille-Cash vandra runt Nydalasjön, jag ska lyssna på karlavagnen och rensa skallen... Sedan blir det sänghalmen...
Mae höres...
Oktoberjakt...
...blev det kanske inte. Åtminstone inte i ordets rätta bemärkelse. Men en veckas lov tog jag mig i alla fall...
Ska väl på något slags vis försöka återskapa den gångna veckan och dess intressanta moment.
Lördag 9/10 Gransjötraktens VVO, Fåker.
Berra och Roger sköt varsin mikroskopisk oxe. Roger fick skjuta på ståndskall för Scott.
Bifogar en bild från slakteriet...
Det skall böjas i tid det som krokigt skall bli...
Satt på pass på eftermiddagen. Kavelbrua kallas det här stället. Vid kanten
av Gransjön.
Man får hoppas att det är sant som dom säger: Att älgar är färgblinda...
Söndag 10/10 Gransjötraktens VVO, Fåker
En riktigt fin oxe sköts av Sotar´n. Maken till att ha matjord fulla fickorna får man leta efter... Men riktigt roligt att se att marken kan föda sådana herrar... Att det sedan gick ut en som var ännu större gör inte saken sämre... 15 satt och siktade på den på 6:an, men vi hade bestämt att bara skjuta en stor till den helgen... Även om det är roligt att jaga så är det någon som ska ta rätt på älgarna också... Men den finns ju kvar... Storlicensens samarbete bär i alla fulla fall frukt. Roligt!
Lite bilder från söndagen:
Ståhlemars Sten. Satt där och fikade och fick en fin bild på Elvis.
Sotarns oxe...
15 håller tungan i rätt mun under uttransporten...
27 var tvungen att visa sig på styva linan och höll på att lyfta på sig
stortaska av bara farten...
Helgen för min del blev relativt händelselös. På lördagen skällde Elvis ståndskall utom hörhåll och när han väl var lokaliserad så bar det iväg. Söndagen resulterade i grannmarksspring..
På söndagskvällen tänkte jag åka till Umeå. Både för att få jaga lite och gå i skolan... Men då jag hade kommit till Hammarstrand ringde Emil L i klassen och frågade om jag inte ville komma dit och jaga tisdag och onsdag istället. Sagt och gjort. Ryckte kryckan på storsvensken och vände och for hem igen...
Måndag 11/10. Sovmorgon. På eftermiddagen åkte vi till Emils jaktstuga och åt en god middag och hade trevligt samkväm.
Middag i skenet av stearinljus... Grillat och potatisgratäng...
Tisdag 12/10 och Onsdag 13/10, Djupsjön, Gällö:
Resultatlös jakt. Elvis var inte sig själv och sökte dåligt och var allmänt loj. Det var fina marker men det bidde ingenting. Tyvärr. Tråkigt när det blir så när man är bortbjuden, men man måste väl inse att han börjat bli till åren och behöver längre tid för återhämtning än förr...
Trippen var dock riktigt trevlig och rolig. Hade även med mig Lillfisen och det var nyttigt för honom att få bo på en "buvall" på det där viset och kuta lös och utforska omgivningarna...
Som sig bör: En jämthund på trappan till en timmerkoja...
Samma motiv igen...
Har läst lite grand om jämthundar. Tyvärr har en mycket bra sida försvunnit från nätet så jag hittar inte igen infon jag närmast tänker på. Men man får en liten klump i halsen då man tänker på "den siste mohikanen". Där han stod vid ladugårdsknuten. Enögd efter ett envig med en älg. Nu pryder han jämthundklubbens logotype.
Bild lånad från Ackers.se
Nog om detta. Åter till timmerkojan.
Lundströms jaktslott. Mycket trevlig stuga. Naturligtvis utan el och vatten.
Torsdag 14/10:
Vilodag. Tandläkarbesök. Ajaj i munnen.
Fredag 15/10:
Lugn och skön dag. Åkte till Fåker på kvällen och installerade mig där inför helgens jakt.
Lördag 16/10 Gransjötraktens VVO, Fåker:
Släppte Elvis bakom bussgaraget i Fåker. Var lite halvloj fortfarande men pallrade sig dock iväg på några små sök. Gick mellan tjärnarna och mot Betjäningshygget. Väl där ser jag en älg som far iväg. Följer scenariot på messmörspejlen. Går rakt i norr 600m, sedan en 180-graders vändning och ner till Forstjärnen. Där blev det fast ståndskall och där stod det sedan. Smög på. Konstaterade att det var ko med två kalvar. Sedan följde en av de mer spännande jakter jag varit med om. Total skalltid 2,5 timmar. Under den största delen av den tiden var jag mellan 40-70 meter ifrån och således såg jag dem väldigt många gånger utan att få läge. Kon var riktigt "illvar" och stod hela tiden där det var som mest tätt. Både hon och kalvarna gjorde ideliga utfall mot Elvis som gillade läget och skallade på. Det flyttade sig kanske 20 meter för varje utfall och till sist stod de i en gallring. Jag stack upp fulnunan över en liten kulle och tittade rakt på älgarna som då stod öppet.
-"Helvete, tänkte jag, nu såg de mig".
Kalvarna började springa, jag vaggade efter parallellt med djuren. Helt plötsligt stannade de igen. Alltså hade de inte sett mig. Upptäckte dock att den splitt nya astron var borta. Under "språngmarschen" hade jag alltså tappat pejlen... Fick krångla av mig ryggsäcken och hängde upp den på ryggsäcken fastsatta kepsen i en tall så jag skulle hitta tillbaka till mina egna spår. Fortsatte smyga på älgarna. De stod i en liten dunge. Bestämde mig för att stanna där jag nu stod. Hade bra uppsikt åt tre håll. Elvis gjorde en stor cirkel och passerade bakom mig, sen kutade han dit och började retas riktigt ordentligt. Till slut fick en av kalvarna nog och började jaga honom runt gallringen. Till slut stannade den i en lucka och där blev den kvar. Elvis började riva ragg. Kon kom dit och sparkade honom, hunden var som en boll mellan kons framben. Jag sprang som en idiot och viftade med armarna och skrek. Kon och den andra kalven stack iväg. Hunden stack, Gud ske pris, efter i en hiskelig fart. Visslade på honom och han kom tillbaka efter några minuter och började riva ragg. Inget brutet i alla fall.
På kvällen och söndagen var han dock rejält halt. Så nu får han vila någon vecka så man inte ställer till något riktigt elände... Var till veterinär också och de kunde inte konstatera något annat än en rejäl lårkaka.
Fin oktoberkalv.
Pejlen då? Jo, jag hade obeskrivligt flyt. Bakspårade mig själv efter bästa förmåga och där låg den. Inne i en enbuske som jag av en anledning jag fortfarande inte vet bestämde mig för att titta i.
Jaja, det skall vara sådana dagar också... Har haft min beskärda del av motsatsen.
Eftermiddagen tillbringades på pass. Satt nere vid Håkusjön. Såg en kviga. Lyfte upp bössan och skulle precis trycka av då jag bakom älgen ser en älg till + Rogers hund komma springande. Avvaktade för att släppa förbi dem, men då stack kvigan också. Vackert så. Förlängd säsong...
Söndag 1710 Gransjötraktens VVO, Fåker:
Satt av ovan nämnda anledning på pass hela dagen. På morgonen satt jag på mitt rådjurspass, men som även går använda på älgjakten då man passar av ett stort område genom att sitta exakt rätt. Såg dock ingenting, jo, fyra rådjur men det var ju inte dem vi var ute efter nu...
Hann dock med att må lite gott... Hittade nämligen en tjärvedsstubbe som fick agera värmekälla...
Mys på älgpass...
På eftermiddagen satte jag mig på mitt favoritpass. Har aldrig skjutit en älg där men det känns verkligen som att det är bra. Svårt att förklara känslan, men jag gillar det skarpt i alla fall... Satt i ett par timmar. Absolut ingenting hände. Drack bäbisdryck, pratade i telefon, åt korv, drack bäbisdryck. Helt plötsligt hör jag ett plask. Klockan är 15.50, en söndagseftermiddag. Plasket kommer närmare. Då kommer den minsta oxe jag någonsin sett smygande i myrkanten. Tar stöd. Lägger upp bössan. Rödpricken på stortysken ligger i bogvecket.
"-Hmm... När kan jag börja köra upp till Helvetet om jag skjuter denna oxe här uppe...vid denna tid..."
Han fick gå. Vackert så. Förlängd säsong.
Tror ingen är gramse på mig över att jag släppte den heller...
Bäbisdryck i thermosen...Men ack så gott...
"Snejtalln". Det som är kvar av den är dock kapat till ved nu. Lite trist,
men kan vara rätt skönt längre fram på säsongen...
Nu har vi 2+3 kvar och kan se fram mot många fina jakter. Vilket vi inte kunnat se fram mot om jag skjutit två ströälgar...
Resan upp gick bra och nu är jag åter till allvaret och tentaplugg.
Väl mött och på återhörande.
/Jonas
Ska väl på något slags vis försöka återskapa den gångna veckan och dess intressanta moment.
Lördag 9/10 Gransjötraktens VVO, Fåker.
Berra och Roger sköt varsin mikroskopisk oxe. Roger fick skjuta på ståndskall för Scott.
Bifogar en bild från slakteriet...
Det skall böjas i tid det som krokigt skall bli...
Satt på pass på eftermiddagen. Kavelbrua kallas det här stället. Vid kanten
av Gransjön.
Man får hoppas att det är sant som dom säger: Att älgar är färgblinda...
Söndag 10/10 Gransjötraktens VVO, Fåker
En riktigt fin oxe sköts av Sotar´n. Maken till att ha matjord fulla fickorna får man leta efter... Men riktigt roligt att se att marken kan föda sådana herrar... Att det sedan gick ut en som var ännu större gör inte saken sämre... 15 satt och siktade på den på 6:an, men vi hade bestämt att bara skjuta en stor till den helgen... Även om det är roligt att jaga så är det någon som ska ta rätt på älgarna också... Men den finns ju kvar... Storlicensens samarbete bär i alla fulla fall frukt. Roligt!
Lite bilder från söndagen:
Ståhlemars Sten. Satt där och fikade och fick en fin bild på Elvis.
Sotarns oxe...
15 håller tungan i rätt mun under uttransporten...
27 var tvungen att visa sig på styva linan och höll på att lyfta på sig
stortaska av bara farten...
Helgen för min del blev relativt händelselös. På lördagen skällde Elvis ståndskall utom hörhåll och när han väl var lokaliserad så bar det iväg. Söndagen resulterade i grannmarksspring..
På söndagskvällen tänkte jag åka till Umeå. Både för att få jaga lite och gå i skolan... Men då jag hade kommit till Hammarstrand ringde Emil L i klassen och frågade om jag inte ville komma dit och jaga tisdag och onsdag istället. Sagt och gjort. Ryckte kryckan på storsvensken och vände och for hem igen...
Måndag 11/10. Sovmorgon. På eftermiddagen åkte vi till Emils jaktstuga och åt en god middag och hade trevligt samkväm.
Middag i skenet av stearinljus... Grillat och potatisgratäng...
Tisdag 12/10 och Onsdag 13/10, Djupsjön, Gällö:
Resultatlös jakt. Elvis var inte sig själv och sökte dåligt och var allmänt loj. Det var fina marker men det bidde ingenting. Tyvärr. Tråkigt när det blir så när man är bortbjuden, men man måste väl inse att han börjat bli till åren och behöver längre tid för återhämtning än förr...
Trippen var dock riktigt trevlig och rolig. Hade även med mig Lillfisen och det var nyttigt för honom att få bo på en "buvall" på det där viset och kuta lös och utforska omgivningarna...
Som sig bör: En jämthund på trappan till en timmerkoja...
Samma motiv igen...
Har läst lite grand om jämthundar. Tyvärr har en mycket bra sida försvunnit från nätet så jag hittar inte igen infon jag närmast tänker på. Men man får en liten klump i halsen då man tänker på "den siste mohikanen". Där han stod vid ladugårdsknuten. Enögd efter ett envig med en älg. Nu pryder han jämthundklubbens logotype.
Bild lånad från Ackers.se
Nog om detta. Åter till timmerkojan.
Lundströms jaktslott. Mycket trevlig stuga. Naturligtvis utan el och vatten.
Torsdag 14/10:
Vilodag. Tandläkarbesök. Ajaj i munnen.
Fredag 15/10:
Lugn och skön dag. Åkte till Fåker på kvällen och installerade mig där inför helgens jakt.
Lördag 16/10 Gransjötraktens VVO, Fåker:
Släppte Elvis bakom bussgaraget i Fåker. Var lite halvloj fortfarande men pallrade sig dock iväg på några små sök. Gick mellan tjärnarna och mot Betjäningshygget. Väl där ser jag en älg som far iväg. Följer scenariot på messmörspejlen. Går rakt i norr 600m, sedan en 180-graders vändning och ner till Forstjärnen. Där blev det fast ståndskall och där stod det sedan. Smög på. Konstaterade att det var ko med två kalvar. Sedan följde en av de mer spännande jakter jag varit med om. Total skalltid 2,5 timmar. Under den största delen av den tiden var jag mellan 40-70 meter ifrån och således såg jag dem väldigt många gånger utan att få läge. Kon var riktigt "illvar" och stod hela tiden där det var som mest tätt. Både hon och kalvarna gjorde ideliga utfall mot Elvis som gillade läget och skallade på. Det flyttade sig kanske 20 meter för varje utfall och till sist stod de i en gallring. Jag stack upp fulnunan över en liten kulle och tittade rakt på älgarna som då stod öppet.
-"Helvete, tänkte jag, nu såg de mig".
Kalvarna började springa, jag vaggade efter parallellt med djuren. Helt plötsligt stannade de igen. Alltså hade de inte sett mig. Upptäckte dock att den splitt nya astron var borta. Under "språngmarschen" hade jag alltså tappat pejlen... Fick krångla av mig ryggsäcken och hängde upp den på ryggsäcken fastsatta kepsen i en tall så jag skulle hitta tillbaka till mina egna spår. Fortsatte smyga på älgarna. De stod i en liten dunge. Bestämde mig för att stanna där jag nu stod. Hade bra uppsikt åt tre håll. Elvis gjorde en stor cirkel och passerade bakom mig, sen kutade han dit och började retas riktigt ordentligt. Till slut fick en av kalvarna nog och började jaga honom runt gallringen. Till slut stannade den i en lucka och där blev den kvar. Elvis började riva ragg. Kon kom dit och sparkade honom, hunden var som en boll mellan kons framben. Jag sprang som en idiot och viftade med armarna och skrek. Kon och den andra kalven stack iväg. Hunden stack, Gud ske pris, efter i en hiskelig fart. Visslade på honom och han kom tillbaka efter några minuter och började riva ragg. Inget brutet i alla fall.
På kvällen och söndagen var han dock rejält halt. Så nu får han vila någon vecka så man inte ställer till något riktigt elände... Var till veterinär också och de kunde inte konstatera något annat än en rejäl lårkaka.
Fin oktoberkalv.
Pejlen då? Jo, jag hade obeskrivligt flyt. Bakspårade mig själv efter bästa förmåga och där låg den. Inne i en enbuske som jag av en anledning jag fortfarande inte vet bestämde mig för att titta i.
Jaja, det skall vara sådana dagar också... Har haft min beskärda del av motsatsen.
Eftermiddagen tillbringades på pass. Satt nere vid Håkusjön. Såg en kviga. Lyfte upp bössan och skulle precis trycka av då jag bakom älgen ser en älg till + Rogers hund komma springande. Avvaktade för att släppa förbi dem, men då stack kvigan också. Vackert så. Förlängd säsong...
Söndag 1710 Gransjötraktens VVO, Fåker:
Satt av ovan nämnda anledning på pass hela dagen. På morgonen satt jag på mitt rådjurspass, men som även går använda på älgjakten då man passar av ett stort område genom att sitta exakt rätt. Såg dock ingenting, jo, fyra rådjur men det var ju inte dem vi var ute efter nu...
Hann dock med att må lite gott... Hittade nämligen en tjärvedsstubbe som fick agera värmekälla...
Mys på älgpass...
På eftermiddagen satte jag mig på mitt favoritpass. Har aldrig skjutit en älg där men det känns verkligen som att det är bra. Svårt att förklara känslan, men jag gillar det skarpt i alla fall... Satt i ett par timmar. Absolut ingenting hände. Drack bäbisdryck, pratade i telefon, åt korv, drack bäbisdryck. Helt plötsligt hör jag ett plask. Klockan är 15.50, en söndagseftermiddag. Plasket kommer närmare. Då kommer den minsta oxe jag någonsin sett smygande i myrkanten. Tar stöd. Lägger upp bössan. Rödpricken på stortysken ligger i bogvecket.
"-Hmm... När kan jag börja köra upp till Helvetet om jag skjuter denna oxe här uppe...vid denna tid..."
Han fick gå. Vackert så. Förlängd säsong.
Tror ingen är gramse på mig över att jag släppte den heller...
Bäbisdryck i thermosen...Men ack så gott...
"Snejtalln". Det som är kvar av den är dock kapat till ved nu. Lite trist,
men kan vara rätt skönt längre fram på säsongen...
Nu har vi 2+3 kvar och kan se fram mot många fina jakter. Vilket vi inte kunnat se fram mot om jag skjutit två ströälgar...
Resan upp gick bra och nu är jag åter till allvaret och tentaplugg.
Väl mött och på återhörande.
/Jonas
Öster-Malma
Jag läser, som vän av ordning säkerligen redan noterat, en frivillig distanskurs som behandlar jaktturism och allt annat runt omkring detta fenomen. Kursen är på 15HP och hålls i SLU´s regi, två teoriträffar hade vi i våras här i Norrlands Förort (förort till Östersund som naturligtvis är Huvudstaden) och nu i höst har vi två praktiska träffar i södra Sverige.
Den gångna helgen hade vi den första praktiska träffen och den var belägen på Öster Malma slott ( http://www.jagareforbundet.se/oster-malma/ ) i Sörmland. Det var mycket trevligt och lärorikt måste jag säga. Vi hade olika övningar med eftersökstema, det bjöds på ohemult god lunch från slottets kompetenta kök och kvällarna tillbringades i goda vänners lag med ljug om stora älgar och bra hundar...
Måndagen var vigd åt en frivillig övning på Nynäs slott ( http://www.nynasslott.se/ ) som behandlade temat "Guide-Klient", vi skulle guida varandra till en bock på minst 90p... Frånfället blev dock stort så det slutade med att vi få tappra som var kvar jagade helt ensamma på de viltrika markerna. Jag drog, som vanligt, nitlotten och lyckades med bedriften att enbart få se en råget. Inget ont i det, men man kan ju tycka att då man är i Sveriges mest vilttäta område så hade det varit roligt att få se något annat än något som man ser dagligdags hemma i Byn... De andra deltagarna var dock mer lyckosamma, alternativt höll sig vakna på passet, så det observerades svin, kronvilt, dov, rå och älg. Dock ingen bock över 90p, så chansen för Nynäs att slita sig ur fattigdomen genom att sälja dem till danskar finns således kvar...
Den enda bild jag lyckades ta på hela helgen... Öster Malma slott i
skenet från några ensamma små lampor... Ser rätt spöklikt ut.
Nynäs slott... Foto taget av S.Helgée.
Vi åkte rätt mycket bil där nere, fina krokiga små vägar skar genom det böljande landskapet. Tyvärr så var det lite så att ju mer man åkte desto mer insåg man vilken jaktlig analfabet man är. Man skjuter några älgar och ett par matrådjur varje år, om man har rätta flytet och ids ta sig till skogs kanske en gråfågel eller två. Har man tur får man se ett björnspår som är gjort samma år.
Där nere finns alla klövviltsarterna vilda i en mängd som är svår att förstå. Flockar om 30-40 dovvilt var ingen ovanlig syn. Stora fina kronhjortar och ståtliga hindar sågs på många platser. Svinens härjningar syntes i vallarna. Inte för att jag kan komma och påstå att jag är speciellt avundsjuk på att få deltaga i en sådan här drevjakt. Att släppa in ett handskösche i en slydunge om några fåtaliga hektar och uppleva då blåblodiga adelsmän i bästa fall skjuter mellan arslet och skogen på vilt som springer alldeles för fort vet jag inte om jag är så särdeles imponerad av. Men tänk att få möjligheten att smyga omkring på en fin mark där nere och verkligen ha chansen att jaga på riktigt... Det vore stort. Troféer skiter jag i, vore lika glad för en kalv. Under förutsättning att man får köpa köttet naturligtvis. Om man aldrig kunnat spänna ut buken i pur stolthet förut så skulle man inte behöva skämmas för att göra det om man lägger smygjagad kronkalv på grillen en fin sommarkväll...
En annan sak... Med tanke på den tidigare skrivelsen som bland annat behandlade bevingade asdjur, getingar... Jag blev varse ett gråsparvsstort asdjur vars ända försedd med ett decimeterlångt mordvapen. Detta asdjur kallades visst för "bålgeting". Hade jag vetat att dylika fanns i detta land skulle jag aldrig åkt på resan. Härmed tänker jag icke förära södra delarna av landet med ett besök under tiden 15:e mars till 31:a oktober. Hade det varit en sådan som surrat kring skallen uppe i Rogers torn så hade min saga varit all...Då hade det inte bara varit en skråma i örat utan då hade nog det Harvnerska hjärtat slutat slå är jag rädd... Hur det ska gå på södra Sverigerresan vet jag inte, måste diskutera kompletteringsuppgift med berörda lärare...
Annars då. Tja, tillbaka till grå vardagen skulle jag vilja kalla det. Älgjakten börjar igen till helgen vilket känns roligt. Abret är att man efter helgens utsvävningar med slottsboende och annat, är så pank så hundarna verkar villiga att släppa sitt urin på ens byxben, så jag vet inte om jag har råd att åka hem och jaga så mycket som jag skulle vilja. Men hur det än månde bliva med det så hoppas jag på en verkligt sen vinter i år. Är bjuden på många ställen: skolans mark, Vindeln, mot Fredrika-hållet till, Sjöbotten och naturligtvis hemma i Fåker. Om Gud är god och Elvispen frisk kommer det bli en rolig höst...
Har ni läst mina tankevurpor under en längre tid så har ni säkerligen noterat mitt tafatta försök med LCHF och andra kärringdieter för att om möjligt minska bukomfånget. Under den senaste tiden har dessa gått riktigt åt fanders. Potatis, pasta, svavelpannkakor, hamburgare och annat gift har utan problem inmundigats i alldeles för rask takt och stor mängd. Det slutar väl med att jag får köpa tillbaka jaktbyxorna jag var tvungen att sälja för de ramlade av mig... Nä, nu blir det till att ta krafttag med detta. Onödigt att göra tredjesorteringsstämpeln än tydligare med vett och vilje genom att okynnesäta en massa skräp. Dagliga promenader runt Nydalasjön, flerfaldiga besök på skogisgymet, lite karaktär då Stor-Ica besöks och lämna kortet hemma så man slipper bli frestad av Gyllene Måsens lockande reklam torde vara den rätta melodin...
Skolan går bra, men det är tyvärr lite för mycket att göra just nu. Ska göra en insats den här veckan så jag får undan en massa elände som bara ligger. Herbariet skall vara inlämnat innan den sista oktober, jaktturismföretaget skall revideras lite grand och en budget skall göras och det skall pluggas till kommande tentamen.... Fast å andra sidan är det som en vis man, dvs jag, en gång sade: Det enda man inte kan missa är sin egen begravning...och får man inte jaga älg kan dom lika gärna hålla den i morgon...
Hade med mig Johnny Kontant på resan. Måste säga att han är förjävla duktig den lille skiten... Han åkte bil i minst 160 mil utan att säga ett knyst. Han var i buren under föreläsningarna utan ett pip. Han är snäll och go. Att jag dessutom hade med honom på skjutbanan under söndagens övningar och han inte brydde sig ett endaste jota om studsarsmällarna 30-40 meter från honom gör absolut inte saken sämre! Riktigt skönt att han inte är skottberörd. Fick jobba en del med Elvis vad gäller det, i och för sig fick jag bort det men det tarvades otaliga timmar innan man kunde säga att han inte var skotträdd...
Cash bra precis 5 månader gammal. Foto av S.Helgée.
Cash. Foto av S.Helgée.
Nu skall jag sätta mig och göra en PowerPoint-presentation om Gråsiding... Ja, jag förstår att ni är avundsjuka på detta oerhört intressanta projekt, men det vill jag hålla för mig själv...
Väl mött och på återhörande.
//Jojje
Den gångna helgen hade vi den första praktiska träffen och den var belägen på Öster Malma slott ( http://www.jagareforbundet.se/oster-malma/ ) i Sörmland. Det var mycket trevligt och lärorikt måste jag säga. Vi hade olika övningar med eftersökstema, det bjöds på ohemult god lunch från slottets kompetenta kök och kvällarna tillbringades i goda vänners lag med ljug om stora älgar och bra hundar...
Måndagen var vigd åt en frivillig övning på Nynäs slott ( http://www.nynasslott.se/ ) som behandlade temat "Guide-Klient", vi skulle guida varandra till en bock på minst 90p... Frånfället blev dock stort så det slutade med att vi få tappra som var kvar jagade helt ensamma på de viltrika markerna. Jag drog, som vanligt, nitlotten och lyckades med bedriften att enbart få se en råget. Inget ont i det, men man kan ju tycka att då man är i Sveriges mest vilttäta område så hade det varit roligt att få se något annat än något som man ser dagligdags hemma i Byn... De andra deltagarna var dock mer lyckosamma, alternativt höll sig vakna på passet, så det observerades svin, kronvilt, dov, rå och älg. Dock ingen bock över 90p, så chansen för Nynäs att slita sig ur fattigdomen genom att sälja dem till danskar finns således kvar...
Den enda bild jag lyckades ta på hela helgen... Öster Malma slott i
skenet från några ensamma små lampor... Ser rätt spöklikt ut.
Nynäs slott... Foto taget av S.Helgée.
Vi åkte rätt mycket bil där nere, fina krokiga små vägar skar genom det böljande landskapet. Tyvärr så var det lite så att ju mer man åkte desto mer insåg man vilken jaktlig analfabet man är. Man skjuter några älgar och ett par matrådjur varje år, om man har rätta flytet och ids ta sig till skogs kanske en gråfågel eller två. Har man tur får man se ett björnspår som är gjort samma år.
Där nere finns alla klövviltsarterna vilda i en mängd som är svår att förstå. Flockar om 30-40 dovvilt var ingen ovanlig syn. Stora fina kronhjortar och ståtliga hindar sågs på många platser. Svinens härjningar syntes i vallarna. Inte för att jag kan komma och påstå att jag är speciellt avundsjuk på att få deltaga i en sådan här drevjakt. Att släppa in ett handskösche i en slydunge om några fåtaliga hektar och uppleva då blåblodiga adelsmän i bästa fall skjuter mellan arslet och skogen på vilt som springer alldeles för fort vet jag inte om jag är så särdeles imponerad av. Men tänk att få möjligheten att smyga omkring på en fin mark där nere och verkligen ha chansen att jaga på riktigt... Det vore stort. Troféer skiter jag i, vore lika glad för en kalv. Under förutsättning att man får köpa köttet naturligtvis. Om man aldrig kunnat spänna ut buken i pur stolthet förut så skulle man inte behöva skämmas för att göra det om man lägger smygjagad kronkalv på grillen en fin sommarkväll...
En annan sak... Med tanke på den tidigare skrivelsen som bland annat behandlade bevingade asdjur, getingar... Jag blev varse ett gråsparvsstort asdjur vars ända försedd med ett decimeterlångt mordvapen. Detta asdjur kallades visst för "bålgeting". Hade jag vetat att dylika fanns i detta land skulle jag aldrig åkt på resan. Härmed tänker jag icke förära södra delarna av landet med ett besök under tiden 15:e mars till 31:a oktober. Hade det varit en sådan som surrat kring skallen uppe i Rogers torn så hade min saga varit all...Då hade det inte bara varit en skråma i örat utan då hade nog det Harvnerska hjärtat slutat slå är jag rädd... Hur det ska gå på södra Sverigerresan vet jag inte, måste diskutera kompletteringsuppgift med berörda lärare...
Annars då. Tja, tillbaka till grå vardagen skulle jag vilja kalla det. Älgjakten börjar igen till helgen vilket känns roligt. Abret är att man efter helgens utsvävningar med slottsboende och annat, är så pank så hundarna verkar villiga att släppa sitt urin på ens byxben, så jag vet inte om jag har råd att åka hem och jaga så mycket som jag skulle vilja. Men hur det än månde bliva med det så hoppas jag på en verkligt sen vinter i år. Är bjuden på många ställen: skolans mark, Vindeln, mot Fredrika-hållet till, Sjöbotten och naturligtvis hemma i Fåker. Om Gud är god och Elvispen frisk kommer det bli en rolig höst...
Har ni läst mina tankevurpor under en längre tid så har ni säkerligen noterat mitt tafatta försök med LCHF och andra kärringdieter för att om möjligt minska bukomfånget. Under den senaste tiden har dessa gått riktigt åt fanders. Potatis, pasta, svavelpannkakor, hamburgare och annat gift har utan problem inmundigats i alldeles för rask takt och stor mängd. Det slutar väl med att jag får köpa tillbaka jaktbyxorna jag var tvungen att sälja för de ramlade av mig... Nä, nu blir det till att ta krafttag med detta. Onödigt att göra tredjesorteringsstämpeln än tydligare med vett och vilje genom att okynnesäta en massa skräp. Dagliga promenader runt Nydalasjön, flerfaldiga besök på skogisgymet, lite karaktär då Stor-Ica besöks och lämna kortet hemma så man slipper bli frestad av Gyllene Måsens lockande reklam torde vara den rätta melodin...
Skolan går bra, men det är tyvärr lite för mycket att göra just nu. Ska göra en insats den här veckan så jag får undan en massa elände som bara ligger. Herbariet skall vara inlämnat innan den sista oktober, jaktturismföretaget skall revideras lite grand och en budget skall göras och det skall pluggas till kommande tentamen.... Fast å andra sidan är det som en vis man, dvs jag, en gång sade: Det enda man inte kan missa är sin egen begravning...och får man inte jaga älg kan dom lika gärna hålla den i morgon...
Hade med mig Johnny Kontant på resan. Måste säga att han är förjävla duktig den lille skiten... Han åkte bil i minst 160 mil utan att säga ett knyst. Han var i buren under föreläsningarna utan ett pip. Han är snäll och go. Att jag dessutom hade med honom på skjutbanan under söndagens övningar och han inte brydde sig ett endaste jota om studsarsmällarna 30-40 meter från honom gör absolut inte saken sämre! Riktigt skönt att han inte är skottberörd. Fick jobba en del med Elvis vad gäller det, i och för sig fick jag bort det men det tarvades otaliga timmar innan man kunde säga att han inte var skotträdd...
Cash bra precis 5 månader gammal. Foto av S.Helgée.
Cash. Foto av S.Helgée.
Nu skall jag sätta mig och göra en PowerPoint-presentation om Gråsiding... Ja, jag förstår att ni är avundsjuka på detta oerhört intressanta projekt, men det vill jag hålla för mig själv...
Väl mött och på återhörande.
//Jojje
