Nu är det gjort.
Utställningseländet avklarat. Var faktiskt inte så mycket att oroa sig för... Cash skötte sig riktigt bra. Han drog lite grand i början och ville fram och hälsa på hundarna, men efter en kvart lugnade han ner sig och satte sig ner och bara tittade. Det är i alla fall inget ont i honom, vissa hoppade, skällde och anföll hej vilt men han viftar bara på svansen och vill leka. Det är lite skillnad mellan honom och Surknulen-Elvis på den punkten...
Kritiken är jag väl också nöjd med, finns inte så mycket att säga om det. Han fick "Good", vilket omräknat till gamla systemet är en 2:a, dvs en normal jämthund. Tror dock han får bättre när han växt in i skinnet så att säga.
Här är kritiken: 62 cm hög (?). Huvud med aningen tunn nos, aningen stora öron. Bra hals. Lite "karp" i rygglinjen. Bra svans. Något fylligare bröst önskas. Bra ben, tassar, hårlag och färg. Ordinärt vinklat fram, öppen knäled. Rör sig marktrångt och lite stelt bak.
Rörelserna tror jag berodde på stundens allvar, för några sådana tendenser har jag faktiskt inte sett. Men å andra sidan duger jag inte till att bedöma sådant heller...
Här kommer i alla fall några bilder från dagen:
Fotograf: Ylva Johansson
Ingen slips iaf...Mörka fina ögon.
Poserar i ringen...
Fint kort!
Nu är jag less på det här... Om jag blundar å tänker på pinnar kanske
det slutar fortare...
Övrigt då: Sista kursen innan Sverigeresa Syd inleds på måndag. Snart har man gjort ett år till. Känns riktigt skönt. Nu är det bara 3 år kvar... Dessutom så hörs det som att år 2 är det värsta året "rolighetsmässigt" så att säga. År 3 börjar vi välja våra egna kurser och då får man börja läsa det som är riktigt intressant, dvs skogliga kurser, skötselkurser och annat. Men man måste väl ha en grund att stå på så det är väl kanske förståeligt att man lägger det tråkiga - men nödvändiga - såhär i början.
Krångel med jakten är det. Igen. Blir less att behöva jävlas med det här varteviga år. Som det ser ut nu så har jag 102 ha älgjakt, krävs 150 ha. Jag har 0 ha småvilt och där krävs det 75 ha. Älgjaktsarrendet är jag inte orolig för mtp det egendomligt låga intresset för det, men småviltsjakten känns rökt. Det är fler och fler som börjar och således blir det svårare och svårare att få tag i mark att arrendera. Har bestämt mig för att det första jag ska göra sedan jag skrivit på för en tillsvidareanställning någonstans är att gå på banken och belåna mig långt över öronen och köpa mig en plätt mark inom området så man slipper vara beroende av att folk dör, gifter sig, flyttar, säljer, köper, sneknullar, styckar upp, eller vad det nu månde vara. För oavsett vad som då händer kan man inte bli av med rätten att jaga. Om det inte kommer ett riksdagsbeslut som förbjuder jakt då, men ett sådant får vi väl innerligt hoppas inte kommer... För krasst sett är det ju som så: Äger man inget får man äta smulor som andra tappar. Det är inget att göra något åt och det är fullt förståeligt.
Har inte hört någonting om det andra arrendet än heller, antar att det är under behandling... Men det vore rätt bra om dom kunde snabba på handläggningen lite grand så man får veta... 3200 ha, 8+8 i tilldelning, 3 timmerstugor, slaktbod. En fin fyrkant, ingen stor väg i närheten. Vore mumma att få det på 6 personer... Lär inte saknas jaktmöjligheter i framtiden i alla fall om nu det blir verklighet. Innan 27 får en infarkt kan det ju vara på sin plats att tala om att meningen med detta är att utöka möjligheterna, inte minska jakten hemmavid. Under tiden man går i skola kanske det blir någon dag mindre hemma med tanke på bensinpriset, men senare i livet (OM man nu får jobb i Jämtland) så är det mer tänkt att ta en vecka till i september och en riktig jaktvecka i oktober! Sen beroende på utgång av det hela eventuellt någon långhelg senare på säsongen...
Nä, nu ska jag inta ett välförtjänt ryggläge i färgtevesoffan!
Väl mött och på återhörande!
//Mvh Jonas
Kritiken är jag väl också nöjd med, finns inte så mycket att säga om det. Han fick "Good", vilket omräknat till gamla systemet är en 2:a, dvs en normal jämthund. Tror dock han får bättre när han växt in i skinnet så att säga.
Här är kritiken: 62 cm hög (?). Huvud med aningen tunn nos, aningen stora öron. Bra hals. Lite "karp" i rygglinjen. Bra svans. Något fylligare bröst önskas. Bra ben, tassar, hårlag och färg. Ordinärt vinklat fram, öppen knäled. Rör sig marktrångt och lite stelt bak.
Rörelserna tror jag berodde på stundens allvar, för några sådana tendenser har jag faktiskt inte sett. Men å andra sidan duger jag inte till att bedöma sådant heller...
Här kommer i alla fall några bilder från dagen:
Fotograf: Ylva Johansson
Ingen slips iaf...Mörka fina ögon.
Poserar i ringen...
Fint kort!
Nu är jag less på det här... Om jag blundar å tänker på pinnar kanske
det slutar fortare...
Övrigt då: Sista kursen innan Sverigeresa Syd inleds på måndag. Snart har man gjort ett år till. Känns riktigt skönt. Nu är det bara 3 år kvar... Dessutom så hörs det som att år 2 är det värsta året "rolighetsmässigt" så att säga. År 3 börjar vi välja våra egna kurser och då får man börja läsa det som är riktigt intressant, dvs skogliga kurser, skötselkurser och annat. Men man måste väl ha en grund att stå på så det är väl kanske förståeligt att man lägger det tråkiga - men nödvändiga - såhär i början.
Krångel med jakten är det. Igen. Blir less att behöva jävlas med det här varteviga år. Som det ser ut nu så har jag 102 ha älgjakt, krävs 150 ha. Jag har 0 ha småvilt och där krävs det 75 ha. Älgjaktsarrendet är jag inte orolig för mtp det egendomligt låga intresset för det, men småviltsjakten känns rökt. Det är fler och fler som börjar och således blir det svårare och svårare att få tag i mark att arrendera. Har bestämt mig för att det första jag ska göra sedan jag skrivit på för en tillsvidareanställning någonstans är att gå på banken och belåna mig långt över öronen och köpa mig en plätt mark inom området så man slipper vara beroende av att folk dör, gifter sig, flyttar, säljer, köper, sneknullar, styckar upp, eller vad det nu månde vara. För oavsett vad som då händer kan man inte bli av med rätten att jaga. Om det inte kommer ett riksdagsbeslut som förbjuder jakt då, men ett sådant får vi väl innerligt hoppas inte kommer... För krasst sett är det ju som så: Äger man inget får man äta smulor som andra tappar. Det är inget att göra något åt och det är fullt förståeligt.
Har inte hört någonting om det andra arrendet än heller, antar att det är under behandling... Men det vore rätt bra om dom kunde snabba på handläggningen lite grand så man får veta... 3200 ha, 8+8 i tilldelning, 3 timmerstugor, slaktbod. En fin fyrkant, ingen stor väg i närheten. Vore mumma att få det på 6 personer... Lär inte saknas jaktmöjligheter i framtiden i alla fall om nu det blir verklighet. Innan 27 får en infarkt kan det ju vara på sin plats att tala om att meningen med detta är att utöka möjligheterna, inte minska jakten hemmavid. Under tiden man går i skola kanske det blir någon dag mindre hemma med tanke på bensinpriset, men senare i livet (OM man nu får jobb i Jämtland) så är det mer tänkt att ta en vecka till i september och en riktig jaktvecka i oktober! Sen beroende på utgång av det hela eventuellt någon långhelg senare på säsongen...
Nä, nu ska jag inta ett välförtjänt ryggläge i färgtevesoffan!
Väl mött och på återhörande!
//Mvh Jonas
Katt-a-strof...
Blev det faktiskt inte. Snarare tvärtom. En riktigt lyckad jakthelg som kröntes på det bästa av sätt. Usch vad positivt det lät, men det är inget att göra något åt.
Fredagen ägnades åt kaffedrickning.
Lördagen inleddes vid 5 på morgonen (efter 1,5 timmas sömn pga fredagens kaffedrickning) med en stadig frukost, sedan bar det av till Fåker och rastning i sakta mak av skotern. I klarspråk: Spåra. Jag och Staffan rekade upp det mesta av marken men såg inte ett jota. Hundfolket anlände och paniken kom krypande att man inte lyckats prestera en ring. Ringde Lill-Jonas: I Kälarne hade dom 3 katter ringade men inga hundar så då for vi dit istället.
Efter sedvanligt mummel, kaffedrickning etc bar det av på pass. Jag stod utomordentligt till mitt uppe på en ås.
Amerikastövarna släpptes och började sin klagosång omgående. Naturligtvis började det bukta på andra änden av ringen så det enda vi på min sida kunde göra var att försöka hålla oss vid liv i snålblåsten. Var länge sen jag frös nåt så in i skråen som jag då gjorde. Men hur det än var så började det vinkla av mot oss, mer och mer. Såg på Messmörspejlen att de följde samma höjdkurva som jag stod i slutet av...
-"Perfekt" tänkte jag. Men som vanligt så började det jävlas, tre skotrar kom. Dessa beslöt sig för att stanna 150 meter bort och och börja skrika åt varandra genom hjälmarna. Jag svor och kastade en get. Katterna kastade i sin tur även de. Det syntes en tydlig 90-gradare på Messmörspejlen då hundarna väl nådde dit i det tunga föret. Sedan gick dom ut i andra änden och det avslutades. Synd.
Söndagen hade vi färska spår på Storlagets mark. De ville ha hundhjälp och som goda snyltgäster följde vi andra med. Hemma var det också spår, men vi hade lovat dem att komma och man ska hålla vad man lovar för att få komma förbi Pelle i Porten när det är dags för det...
Nåväl. Vi ringade dem i en rätt liten ring. Ett skoterspår gick ner mitt i och jag och felkönad sambo gick ner och spårade av det. Hittade spår söderut. Ringde och talade om detta och vi posterade ut. Jag stod på inspåret för det var öppet där och jag hade kombin, Emil stod nere i ett tätt björkslyelände med sin hagelbock. Efter en inte alltför lång stund av konstant olåt från Amerikastövarna såg jag ett lodjur. Jag rörde inte en fena men trots vintercamo och sly i vägen för oss båda såg det mig direkt. Stannade till en kort sekund och for sedan iväg på det mest graciösa sätt jag sett ett djur röra sig. Fick in det i kikaren och sköt ett hagelskott som inte hade någon verkan. Hundarna kom och efter en liten bukt så blev det fast stånd. Hundförare Niklas gick då in och avslutade det hela.
Efter skottet vidtog pappersexcercis och telefonsamtal med länsstyrelsen, det var dock trevligt folk och allt fortlöpte väl. De var glada att det sköts några djur runt Storsjön också så avskjutningen sprids över länet. Lodjuret var en hona.
Tidningsartikel: http://www.jaktjournalen.se/index.php?id=8107&avd1=0
Nåväl. Spännande var det i alla fall. Blir det mer spårsnö och tid, slantar och hundar finns tillgängliga far jag nog hem igen och prövar. Vi hade 4 olika djur inne på vår mark i helgen som det inte blev jakt på, tyvärr. Men nästa gång (om det inte blir fullskjutet) får vi hoppas att vi kan husera där! Det skulle inte göra något med tanke på rådisarna...
Annars så är det intet nytt på Östfronten. Varit på ett studiebesök på Martinssons i Bygdsiljum idag. Riktigt intressant att se en flång ny såglinje, limträfabrik och ett justerverk som är två år gammalt och kostade 110 miljoner...
Nu är det två "lediga" dagar. Tenta på torsdag. Redovisningsaberhelvete på fredag och sedan underbar helg igen.
Avslutar skrivelsen med att lägga in några bilder från helgens jakt. Känsliga läsare uppmanas titta på bilderna och sluta pipa så jävla mycket.
Katt.
Vacker, graciös och effektiv i livet. Vacker även i slutet.
Niklas Friberg med sin katt. Det är ju ynkedom att man måste leja
masar till hjälp... ;)
En helbom lyckades jag i alla fall inte prestera även om bedriften inte
är något att skryta med. Borde väl ha varit 40 till i´n om det skulle bli
ett G...
Jo, jag har nr 88 i Åsele på lördag... Nr 90 har Ullisjaurlandets Ingo som ägs av en klasskompis. Ni kan ju hålla kolla på oss, det är vi som kommer springa i Kalle Anka-mask i ringen och sedan springa ut och köra som biltjuvar därifrån...
Väl mött.
//Jonas
Fredagen ägnades åt kaffedrickning.
Lördagen inleddes vid 5 på morgonen (efter 1,5 timmas sömn pga fredagens kaffedrickning) med en stadig frukost, sedan bar det av till Fåker och rastning i sakta mak av skotern. I klarspråk: Spåra. Jag och Staffan rekade upp det mesta av marken men såg inte ett jota. Hundfolket anlände och paniken kom krypande att man inte lyckats prestera en ring. Ringde Lill-Jonas: I Kälarne hade dom 3 katter ringade men inga hundar så då for vi dit istället.
Efter sedvanligt mummel, kaffedrickning etc bar det av på pass. Jag stod utomordentligt till mitt uppe på en ås.
Amerikastövarna släpptes och började sin klagosång omgående. Naturligtvis började det bukta på andra änden av ringen så det enda vi på min sida kunde göra var att försöka hålla oss vid liv i snålblåsten. Var länge sen jag frös nåt så in i skråen som jag då gjorde. Men hur det än var så började det vinkla av mot oss, mer och mer. Såg på Messmörspejlen att de följde samma höjdkurva som jag stod i slutet av...
-"Perfekt" tänkte jag. Men som vanligt så började det jävlas, tre skotrar kom. Dessa beslöt sig för att stanna 150 meter bort och och börja skrika åt varandra genom hjälmarna. Jag svor och kastade en get. Katterna kastade i sin tur även de. Det syntes en tydlig 90-gradare på Messmörspejlen då hundarna väl nådde dit i det tunga föret. Sedan gick dom ut i andra änden och det avslutades. Synd.
Söndagen hade vi färska spår på Storlagets mark. De ville ha hundhjälp och som goda snyltgäster följde vi andra med. Hemma var det också spår, men vi hade lovat dem att komma och man ska hålla vad man lovar för att få komma förbi Pelle i Porten när det är dags för det...
Nåväl. Vi ringade dem i en rätt liten ring. Ett skoterspår gick ner mitt i och jag och felkönad sambo gick ner och spårade av det. Hittade spår söderut. Ringde och talade om detta och vi posterade ut. Jag stod på inspåret för det var öppet där och jag hade kombin, Emil stod nere i ett tätt björkslyelände med sin hagelbock. Efter en inte alltför lång stund av konstant olåt från Amerikastövarna såg jag ett lodjur. Jag rörde inte en fena men trots vintercamo och sly i vägen för oss båda såg det mig direkt. Stannade till en kort sekund och for sedan iväg på det mest graciösa sätt jag sett ett djur röra sig. Fick in det i kikaren och sköt ett hagelskott som inte hade någon verkan. Hundarna kom och efter en liten bukt så blev det fast stånd. Hundförare Niklas gick då in och avslutade det hela.
Efter skottet vidtog pappersexcercis och telefonsamtal med länsstyrelsen, det var dock trevligt folk och allt fortlöpte väl. De var glada att det sköts några djur runt Storsjön också så avskjutningen sprids över länet. Lodjuret var en hona.
Tidningsartikel: http://www.jaktjournalen.se/index.php?id=8107&avd1=0
Nåväl. Spännande var det i alla fall. Blir det mer spårsnö och tid, slantar och hundar finns tillgängliga far jag nog hem igen och prövar. Vi hade 4 olika djur inne på vår mark i helgen som det inte blev jakt på, tyvärr. Men nästa gång (om det inte blir fullskjutet) får vi hoppas att vi kan husera där! Det skulle inte göra något med tanke på rådisarna...
Annars så är det intet nytt på Östfronten. Varit på ett studiebesök på Martinssons i Bygdsiljum idag. Riktigt intressant att se en flång ny såglinje, limträfabrik och ett justerverk som är två år gammalt och kostade 110 miljoner...
Nu är det två "lediga" dagar. Tenta på torsdag. Redovisningsaberhelvete på fredag och sedan underbar helg igen.
Avslutar skrivelsen med att lägga in några bilder från helgens jakt. Känsliga läsare uppmanas titta på bilderna och sluta pipa så jävla mycket.
Katt.
Vacker, graciös och effektiv i livet. Vacker även i slutet.
Niklas Friberg med sin katt. Det är ju ynkedom att man måste leja
masar till hjälp... ;)
En helbom lyckades jag i alla fall inte prestera även om bedriften inte
är något att skryta med. Borde väl ha varit 40 till i´n om det skulle bli
ett G...
Jo, jag har nr 88 i Åsele på lördag... Nr 90 har Ullisjaurlandets Ingo som ägs av en klasskompis. Ni kan ju hålla kolla på oss, det är vi som kommer springa i Kalle Anka-mask i ringen och sedan springa ut och köra som biltjuvar därifrån...
Väl mött.
//Jonas
Hemfärd...Igen.
Jaha, i morgon torsdag är det återigen dags att ställa snoken på Storsvensken mot vettiga breddgrader. Har långhelg och med tanke på att till och med en korthelg är i längsta laget att vara "järalöus" i denna stad är det lika bra att åka hem... Ska ta med felkönad sambo så han får andas riktig luft: Tvåtaktsos blandat med fjälluft... Planen är att jaga lodjur, fiska och bara vara lite lediga.
För hårt arbetande studenter, som oss, är det av nöden tvunget att mellan varven vara riktigt lediga och koppla av. Axlarna blir högre och högre och halsen kortare och kortare av all denna stress. Jag menar: Vem av kvinna född orkar med två timmars föreläsning, lunch och sedan urusel amerikansk dag-tv? Det går ju bara inte...
Felet på skotern är numera lokaliserat och nödvändiga attiraljer beställda. Roger, den gode samariten, hittade felet efter två minuter. Var hål i båda förgasarflänsarna så han sade att man, för en gångs skull, haft tur eftersom den inte skurit för mig. Nu återstår bara att ordna till nästa lik, Hiluxen, så den är i ordning till älgjakten. Ska ta tag i detta gigantprojekt i sommar.
SMHI, YR och andra spåmän har utlovat snö på fredag. Spårsnö med andra ord... Hundar har vi redan kontrakterat, det blir Orsa-jyckar. Hundarna, två plottar och en laika, är utpräglade rovdjurshundar. Ett repotage om lyckad björnjakt kan ni läsa om ni klickar på denna länk: http://www.jaktojagare.se/sjunde-bjornen-for-niklas-fribergs-hundar . Så nog blir det jakt om vi som ska ringa gör vårt jobb...
Appropå ingenting så är det ju faktiskt så att man börjar återfå hoppet om livet denna tid på året. Även fast det är 5 månader, 19 dagar, 11 timmar, 22 minuter och just nu 42 sekunder kvar tills älgjakten börjar så är det faktiskt riktigt skönt att det är lite ljusare ute och plusgrader på dagarna. Man kan ju inte bli annat än deprimerad av januari- och februarimörker och kyla.
Nu ska vi dock inte bli äckeloptimistiska bara för att det börjat bli lite ljusare ute, sommarjobbet ordnat, skoterfelet lokaliserat och hemfärd i morgon...Träningen går fortfarande riktigt åt fanders. Händer nästan ingenting och det som händer sker snarare åt fel håll. Riktigt trist. Saknar mina skidturer i mitt egna skidspår... Ska försöka få tag i en begagnad skidutrustning och leja nån som kör upp ett skoterspår nånstans i skogen så man slipper åka där annat folk åker.
En sådan hoppas vi på till helgen...
En annan sak som är positiv med hemfärder är att man får en anledning att åka förbi Burger-King i Övik... Kanske finns en positiv korrelation mellan dylika aktiviteter och frånvaron av träningsframgång... Men men, man måste ju leva också och när det inte finns något att jaga så kan man ju ägna sig åt att äta det man tidigare jagat...och annat.
Nästa söndag, 26:e, smäller det. Cash ska upp i utställningsringen... Huvvaligen säger jag bara...
Nu, när tiden gått ut, kan jag ju berätta om den däringa snöbollen som var i rullning som jag tidigare mumlat om. Det är helt enkelt jaktligt relaterat och går ut på att vi skickat in ett anbud på 3200 ha jaktmark i Västerbotten. Chansen att vi får det är gigantiskt liten, men det är ändå ett seriöst anbud och bör landa på ett plus-minus-noll-resultat efter, förhoppningsvis, många trevliga jaktdagar. Stugor ingick även det. Så nu är det bara att hålla tummar och tår. Som sagt så är det mördande konkurrens och jag antar att det finns folk som betalar betydligt mer än vad vårt bud ligger på, men vi får hoppas att bolaget uppskattar ungdomlig skönhet och iver framför kapitalstark ischias...
Nä, nu är det Gula Gubbar på 6:an. Det överlägset bästa som går på färgteven... Märks att man börjar gå i barndom, har aldrig tittat på så mycket tecknat som efter jag fyllde trettio. Gula Gubbar och Familjefäder kvällarna i ända.
Väl mött och på återhörande.
För hårt arbetande studenter, som oss, är det av nöden tvunget att mellan varven vara riktigt lediga och koppla av. Axlarna blir högre och högre och halsen kortare och kortare av all denna stress. Jag menar: Vem av kvinna född orkar med två timmars föreläsning, lunch och sedan urusel amerikansk dag-tv? Det går ju bara inte...
Felet på skotern är numera lokaliserat och nödvändiga attiraljer beställda. Roger, den gode samariten, hittade felet efter två minuter. Var hål i båda förgasarflänsarna så han sade att man, för en gångs skull, haft tur eftersom den inte skurit för mig. Nu återstår bara att ordna till nästa lik, Hiluxen, så den är i ordning till älgjakten. Ska ta tag i detta gigantprojekt i sommar.
SMHI, YR och andra spåmän har utlovat snö på fredag. Spårsnö med andra ord... Hundar har vi redan kontrakterat, det blir Orsa-jyckar. Hundarna, två plottar och en laika, är utpräglade rovdjurshundar. Ett repotage om lyckad björnjakt kan ni läsa om ni klickar på denna länk: http://www.jaktojagare.se/sjunde-bjornen-for-niklas-fribergs-hundar . Så nog blir det jakt om vi som ska ringa gör vårt jobb...
Appropå ingenting så är det ju faktiskt så att man börjar återfå hoppet om livet denna tid på året. Även fast det är 5 månader, 19 dagar, 11 timmar, 22 minuter och just nu 42 sekunder kvar tills älgjakten börjar så är det faktiskt riktigt skönt att det är lite ljusare ute och plusgrader på dagarna. Man kan ju inte bli annat än deprimerad av januari- och februarimörker och kyla.
Nu ska vi dock inte bli äckeloptimistiska bara för att det börjat bli lite ljusare ute, sommarjobbet ordnat, skoterfelet lokaliserat och hemfärd i morgon...Träningen går fortfarande riktigt åt fanders. Händer nästan ingenting och det som händer sker snarare åt fel håll. Riktigt trist. Saknar mina skidturer i mitt egna skidspår... Ska försöka få tag i en begagnad skidutrustning och leja nån som kör upp ett skoterspår nånstans i skogen så man slipper åka där annat folk åker.
En sådan hoppas vi på till helgen...
En annan sak som är positiv med hemfärder är att man får en anledning att åka förbi Burger-King i Övik... Kanske finns en positiv korrelation mellan dylika aktiviteter och frånvaron av träningsframgång... Men men, man måste ju leva också och när det inte finns något att jaga så kan man ju ägna sig åt att äta det man tidigare jagat...och annat.
Nästa söndag, 26:e, smäller det. Cash ska upp i utställningsringen... Huvvaligen säger jag bara...
Nu, när tiden gått ut, kan jag ju berätta om den däringa snöbollen som var i rullning som jag tidigare mumlat om. Det är helt enkelt jaktligt relaterat och går ut på att vi skickat in ett anbud på 3200 ha jaktmark i Västerbotten. Chansen att vi får det är gigantiskt liten, men det är ändå ett seriöst anbud och bör landa på ett plus-minus-noll-resultat efter, förhoppningsvis, många trevliga jaktdagar. Stugor ingick även det. Så nu är det bara att hålla tummar och tår. Som sagt så är det mördande konkurrens och jag antar att det finns folk som betalar betydligt mer än vad vårt bud ligger på, men vi får hoppas att bolaget uppskattar ungdomlig skönhet och iver framför kapitalstark ischias...
Nä, nu är det Gula Gubbar på 6:an. Det överlägset bästa som går på färgteven... Märks att man börjar gå i barndom, har aldrig tittat på så mycket tecknat som efter jag fyllde trettio. Gula Gubbar och Familjefäder kvällarna i ända.
Väl mött och på återhörande.
Det är väl kanske dags...
Såhär länge tror jag inte bloggen varit oskriven i sedan den kom till för dryga året sedan. Det är väl kanske inte så konstigt eftersom det till största delen skall vara en jaktblogg och det, milt sagt, är dödsäsong på den fronten just nu. Dessutom har inget annat värt att skriva om inträffat heller, dvs jag har inte blivit arg på något. En annan anledning till frånvaron av inlägg är att jag varit hemma på en veckas sportlov och då inte haft tillgång till någon dator...
Nåväl.
Saltstenarna är på plats. 27, L-E, jag och vapendragare Håkan gjorde en finfin tur i söndags och satte de sista på plats. Ett underbart före, gick att köra överallt på skaren. Dessutom är det en väldigt trevlig sysselsättning då man ser hur det vilda uppskattar denna väldigt enkla åtgärd. De hade gått och trampat runt varje pinne och väntat på sten (mest troligt har de väl gått och slickat på pinnen, men lite Disneyfiering á la Naturskyddsföreningen verkar ju vara modernt i dessa dagar...) så det var rena salsgolvet runt vissa.
Från ifjol, Hans-Görans lillhygge.
Tanken var att jag skulle jaga lite lodjur nu då jag var hemma. Det frös inne. Blev en sådan skare så det gick inte se några spår, så det var ingen mening att pröva då vi inte hade en aning om vart det fanns några. Däremot såg jag väldigt gott om rådjur, kom 27 stycken och gick på rad efter järnvägen på väg till silon för nattvard förra lördagen. Vi får hoppas att ingen katt hamnar i den gruppen.
Det märks dock att de finns på skogen för rådjuren ligger i princip inne på gårdarna. Personligen hoppas jag på väldigt snabbt avlägsnande av det Vita Bajset så de får det lite lättare...
Dom här 4 djuren stod jag inne i kåken och tog kort på då dom
svassade runt i skoterspåren runt gården...
Hann inte kuta ner i tid, så två hann gå in bakom garaget...
Tja... Vad har mer hänt då. Jo, fick jobb på SCA i sommar! Det var glädjande... Så nu kommer jag lära känna skogarna runt Backe in under barken, så att säga. Får jag inte se en björn i sommar ska jag äta upp kepsen. Utan salt. Vet inte riktigt vad jag ska göra, men någon form av inventering blir det nog, det är väl det vanligaste sommarjobbet för oss stackars studenter.
Sen har jag varit och beställt en ljuddämpare. Blir en som passar 9,3-pipan och sen en utbytbar front så man även kan ha den på grammofonstiftsbössan, dvs sexånhalven. Om ett erbjudande om ett ohemult högt gage kommer in så kanske jag även talar om vilket märke som skall få äran att följa mig till skogs...
Den 26:e Mars ska Lille-Cash ställas ut i Åsele. Jag är riktigt nervös för hur det ska gå. Jag hoppas dock att han blir alldeles överväldigad av alla intryck och tar det väldigt piano... Efter att ha fått ett pris där kan man ägna sig åt det vettiga något år (dvs jakten) och om man, mot förmodan, får anledning att ställa upp i jaktklass senare så får man väl göra ett försök även där... Men den dagen, den sorgen.
Har även kommit fram till att jag inte ska äga motorfordon. Allt med motor som jag tar i börjar per automatik jävlas. Förr eller senare. Sossecontainern har, Gud ske pris, hållit ihop än så länge men den ska besiktigas i April och då blir väl den också utdömd. Annars så står det motoriserade lik av olika modeller på stackars Lars-Eriks gårdsplan. Skotern äter stift och surar ner sig, duger inte till att skruva så jag har inte en aning om vad det kan vara med den. Ska försöka lämna iväg den och få det uppkollat. Känns som ett skitfel. Om man kan. När ens kunskaper gällande motorer sträcker sig till att hjälpligt kunna nyttja en automatiserad tankningsstation är det minsta fel ett oöverstigligt problem.
Hiluxen vägrar även den att gå, där behöver ju dock inte jag som inkompetent bilägare ha dåligt samvete över att jag inte fått till den. Den har varit inne på två verkstäder och ätit tusenlappar och ingen duger ju till att hitta felet på den. När det blir vår och första löningen från pappermassan ramlat in ska den fixas. Även på den känns det som det är ett skitfel, handlar bara om att hitta igen det...
Har tagit upp några rådjurshorn, så jag tänkte ha pysselkvällar framöver med att montera dessa. Har inte gjort det själv tidigare så nu känns det som det är dags att lära sig det. Nu när man bor i en slottsliknande lägenhet här i Allmännyttans gytter av horribelt fula tegelhus måste man ju ha en trofévägg! Min felkönade sambo har även han fått några troféer som han kan hänga upp på väggen. Var visst nån granne nere i Dvärgbandmaskens rike som ville bli av några horn och vildsvinsbetar...
Appropå Dvärgbandmaskens rike. Nu är det bara 1 kurs kvar, sedan bär det av på resa i 6 veckor. Med blandade känslor. Ska bli roligt att se södern med bokskogar och granåkrar. Det som däremot är lite gruvsamt är att bo på camping i 6 veckor och inte kunna gå utanför dörren efter klockan 18 för då blir man automatiskt nerslagen, mördad och rånad. Sen gruvar jag mig för ormar, bålgetingar, fästingar, dvärgbandmask, arga vildsvin, argsinta skåningar som tappar flaskan de köpt, mördarsniglar och allehanda andra egendomliga flygfän och krypande fän med stora tänder och vassa gaddar. Men vi får hoppas det fortlöper snabbt, väl och smärtfritt.
Fiska är väl inte heller någon mening. -Det finns väl bara nån surmört - som Lill-Jonas så poetiskt uttryckte sig...
Det bästa med att resa är att komma hem igen. Där man är född skall man också verka. Människan mår inte bra av förnyelse, att vidga sina vyer, att möta nya människor och övrigt sprirituellt new-age-joll. Man ska vara hemma. Där man vet vart stigarna går...
//Jonas
Nåväl.
Saltstenarna är på plats. 27, L-E, jag och vapendragare Håkan gjorde en finfin tur i söndags och satte de sista på plats. Ett underbart före, gick att köra överallt på skaren. Dessutom är det en väldigt trevlig sysselsättning då man ser hur det vilda uppskattar denna väldigt enkla åtgärd. De hade gått och trampat runt varje pinne och väntat på sten (mest troligt har de väl gått och slickat på pinnen, men lite Disneyfiering á la Naturskyddsföreningen verkar ju vara modernt i dessa dagar...) så det var rena salsgolvet runt vissa.
Från ifjol, Hans-Görans lillhygge.
Tanken var att jag skulle jaga lite lodjur nu då jag var hemma. Det frös inne. Blev en sådan skare så det gick inte se några spår, så det var ingen mening att pröva då vi inte hade en aning om vart det fanns några. Däremot såg jag väldigt gott om rådjur, kom 27 stycken och gick på rad efter järnvägen på väg till silon för nattvard förra lördagen. Vi får hoppas att ingen katt hamnar i den gruppen.
Det märks dock att de finns på skogen för rådjuren ligger i princip inne på gårdarna. Personligen hoppas jag på väldigt snabbt avlägsnande av det Vita Bajset så de får det lite lättare...
Dom här 4 djuren stod jag inne i kåken och tog kort på då dom
svassade runt i skoterspåren runt gården...
Hann inte kuta ner i tid, så två hann gå in bakom garaget...
Tja... Vad har mer hänt då. Jo, fick jobb på SCA i sommar! Det var glädjande... Så nu kommer jag lära känna skogarna runt Backe in under barken, så att säga. Får jag inte se en björn i sommar ska jag äta upp kepsen. Utan salt. Vet inte riktigt vad jag ska göra, men någon form av inventering blir det nog, det är väl det vanligaste sommarjobbet för oss stackars studenter.
Sen har jag varit och beställt en ljuddämpare. Blir en som passar 9,3-pipan och sen en utbytbar front så man även kan ha den på grammofonstiftsbössan, dvs sexånhalven. Om ett erbjudande om ett ohemult högt gage kommer in så kanske jag även talar om vilket märke som skall få äran att följa mig till skogs...
Den 26:e Mars ska Lille-Cash ställas ut i Åsele. Jag är riktigt nervös för hur det ska gå. Jag hoppas dock att han blir alldeles överväldigad av alla intryck och tar det väldigt piano... Efter att ha fått ett pris där kan man ägna sig åt det vettiga något år (dvs jakten) och om man, mot förmodan, får anledning att ställa upp i jaktklass senare så får man väl göra ett försök även där... Men den dagen, den sorgen.
Har även kommit fram till att jag inte ska äga motorfordon. Allt med motor som jag tar i börjar per automatik jävlas. Förr eller senare. Sossecontainern har, Gud ske pris, hållit ihop än så länge men den ska besiktigas i April och då blir väl den också utdömd. Annars så står det motoriserade lik av olika modeller på stackars Lars-Eriks gårdsplan. Skotern äter stift och surar ner sig, duger inte till att skruva så jag har inte en aning om vad det kan vara med den. Ska försöka lämna iväg den och få det uppkollat. Känns som ett skitfel. Om man kan. När ens kunskaper gällande motorer sträcker sig till att hjälpligt kunna nyttja en automatiserad tankningsstation är det minsta fel ett oöverstigligt problem.
Hiluxen vägrar även den att gå, där behöver ju dock inte jag som inkompetent bilägare ha dåligt samvete över att jag inte fått till den. Den har varit inne på två verkstäder och ätit tusenlappar och ingen duger ju till att hitta felet på den. När det blir vår och första löningen från pappermassan ramlat in ska den fixas. Även på den känns det som det är ett skitfel, handlar bara om att hitta igen det...
Har tagit upp några rådjurshorn, så jag tänkte ha pysselkvällar framöver med att montera dessa. Har inte gjort det själv tidigare så nu känns det som det är dags att lära sig det. Nu när man bor i en slottsliknande lägenhet här i Allmännyttans gytter av horribelt fula tegelhus måste man ju ha en trofévägg! Min felkönade sambo har även han fått några troféer som han kan hänga upp på väggen. Var visst nån granne nere i Dvärgbandmaskens rike som ville bli av några horn och vildsvinsbetar...
Appropå Dvärgbandmaskens rike. Nu är det bara 1 kurs kvar, sedan bär det av på resa i 6 veckor. Med blandade känslor. Ska bli roligt att se södern med bokskogar och granåkrar. Det som däremot är lite gruvsamt är att bo på camping i 6 veckor och inte kunna gå utanför dörren efter klockan 18 för då blir man automatiskt nerslagen, mördad och rånad. Sen gruvar jag mig för ormar, bålgetingar, fästingar, dvärgbandmask, arga vildsvin, argsinta skåningar som tappar flaskan de köpt, mördarsniglar och allehanda andra egendomliga flygfän och krypande fän med stora tänder och vassa gaddar. Men vi får hoppas det fortlöper snabbt, väl och smärtfritt.
Fiska är väl inte heller någon mening. -Det finns väl bara nån surmört - som Lill-Jonas så poetiskt uttryckte sig...
Det bästa med att resa är att komma hem igen. Där man är född skall man också verka. Människan mår inte bra av förnyelse, att vidga sina vyer, att möta nya människor och övrigt sprirituellt new-age-joll. Man ska vara hemma. Där man vet vart stigarna går...
//Jonas
