Katastrofuselt.
Ja, nu är septemberjakten till ända och resultatet för Er käre skribent är minst sagt magert. Om man skulle leva på det man lyckas hämta ur skogen hade inget diet behövts... Man har två hundar och jaktgrejor för en halvårslön och jag har inte skjutit ett förbaskat någe. Har inte ens haft några lägen att tala om. Som jag tidigare skrev så var premiärveckan det uslaste resultatet någonsin för mig. För att inte överdriva åt något håll kan jag nöja mig med att säga att det fortsätter i samma stil...
Nu kan väl katastrofen till viss del tillskrivas att den mesta av tiden läggs på hunden som inte fungerar. Cash. Elvis gör det han ska och är man bara ute med honom så lär det väl erbjudas chanser i alla fall. Men det känns viktigt att erbjuda det här andra sorgebarnet några chanser också. Dessa chanser har han inte ens förvaltat dåligt. Han har nämligen inte ens tagit dem. Varit ute två dagar i rad nu. I princip sett hunden två hela dagar i streck. Jag blir fanimej tokig snart. Det är inte roligt att gå till skogen längre. Jag gruvar mig för att gå ut för jag vet att: "Jaha, idag kommer absolut ingenting hända annat än att jag blir så förbannad innan jag är tillbaka vid bilen så jag förkortar mitt liv med 2 år".
Jag har nu under de här turerna sett 6 älgar. Inte ett skall. Ett samlat förföljande på under 3km. Ca 350m i snitt. Så mitt hopp och min framtidstro gällande detta är i nivå med det yttersta lagret av skolsulorna..
Kommer man sedan hem från sin urusla jakttur, spiller upp en kopp java och loggar in på valfritt medium så blir framgångssagorna kastade i ansiktet på en likt Rustas värdelösa reklamblad. Avund är en dödssynd och jag bryter mot den 15 gånger om dagen... Den och frosseri gör att jag kommer få pruta mig förbi pärleporten när den dagen kommer...
"Fido, 7 månader, skäller älg i 9 timmar varje släpp och en nöjd husse har redan skjutit 83 älgar på fast stånd fast jakten bara pågått i 2 dagar". Håll käft. Intervjua en normal människa med en normal hund nån jävla gång så man återfår gnistan igen. Den gnistan är oerhört nära att falna nu kan jag säga...
I skolan händer inte speciellt mycket nu. De flesta pratar om älgar mest hela tiden. Vad dom andra gör vet jag inte. Vi ska i alla fall på en veckotripp ner till Daaaalarna, Klyktatteriet och Hälsingland om nån vecka. Det ska bli trevligt. Det blir en bussresa á la PRO. Med filmvisning! Jag hoppas dom visar filmer där de slåss med svärd. Handling och dialog i filmer äro av ondo. Jag vill inte lyssna på något ylande fruntimmer som orerar om att hon blivit lämnad och bedragen av Hugh Grant. Jag vill se folk mörda troll med svärd. Så man får drömma sig bort i någon timma... Det är väl det som är vitsen med film? När man blivit född i fel tid, jag menar jag missade ju trots allt både vilda västern och älgexplosionen, så kan man ju i alla fall få nån timmas respit från verkligheten genom Jollyhoods högkvalitativa produktioner...
Annars finns det väl inte så mycket att säga. Jag äger 5 par skor lämpliga för bruk i skog och mark.
Ett par chevalierkängor, ett par graningekängor, ett par kängor av okänt märke, ett par tretornstövlar och slutligen ett par nokiastövlar där fodret lossnat. Ett av paren är täta och det är nokiastövlarna. Stabilt...
Bjuder avslutningsvis på en bild tagen idag som på ett ungefär visar längden på sökrundorna...
Cash & Jag.
Nu kan väl katastrofen till viss del tillskrivas att den mesta av tiden läggs på hunden som inte fungerar. Cash. Elvis gör det han ska och är man bara ute med honom så lär det väl erbjudas chanser i alla fall. Men det känns viktigt att erbjuda det här andra sorgebarnet några chanser också. Dessa chanser har han inte ens förvaltat dåligt. Han har nämligen inte ens tagit dem. Varit ute två dagar i rad nu. I princip sett hunden två hela dagar i streck. Jag blir fanimej tokig snart. Det är inte roligt att gå till skogen längre. Jag gruvar mig för att gå ut för jag vet att: "Jaha, idag kommer absolut ingenting hända annat än att jag blir så förbannad innan jag är tillbaka vid bilen så jag förkortar mitt liv med 2 år".
Jag har nu under de här turerna sett 6 älgar. Inte ett skall. Ett samlat förföljande på under 3km. Ca 350m i snitt. Så mitt hopp och min framtidstro gällande detta är i nivå med det yttersta lagret av skolsulorna..
Kommer man sedan hem från sin urusla jakttur, spiller upp en kopp java och loggar in på valfritt medium så blir framgångssagorna kastade i ansiktet på en likt Rustas värdelösa reklamblad. Avund är en dödssynd och jag bryter mot den 15 gånger om dagen... Den och frosseri gör att jag kommer få pruta mig förbi pärleporten när den dagen kommer...
"Fido, 7 månader, skäller älg i 9 timmar varje släpp och en nöjd husse har redan skjutit 83 älgar på fast stånd fast jakten bara pågått i 2 dagar". Håll käft. Intervjua en normal människa med en normal hund nån jävla gång så man återfår gnistan igen. Den gnistan är oerhört nära att falna nu kan jag säga...
I skolan händer inte speciellt mycket nu. De flesta pratar om älgar mest hela tiden. Vad dom andra gör vet jag inte. Vi ska i alla fall på en veckotripp ner till Daaaalarna, Klyktatteriet och Hälsingland om nån vecka. Det ska bli trevligt. Det blir en bussresa á la PRO. Med filmvisning! Jag hoppas dom visar filmer där de slåss med svärd. Handling och dialog i filmer äro av ondo. Jag vill inte lyssna på något ylande fruntimmer som orerar om att hon blivit lämnad och bedragen av Hugh Grant. Jag vill se folk mörda troll med svärd. Så man får drömma sig bort i någon timma... Det är väl det som är vitsen med film? När man blivit född i fel tid, jag menar jag missade ju trots allt både vilda västern och älgexplosionen, så kan man ju i alla fall få nån timmas respit från verkligheten genom Jollyhoods högkvalitativa produktioner...
Annars finns det väl inte så mycket att säga. Jag äger 5 par skor lämpliga för bruk i skog och mark.
Ett par chevalierkängor, ett par graningekängor, ett par kängor av okänt märke, ett par tretornstövlar och slutligen ett par nokiastövlar där fodret lossnat. Ett av paren är täta och det är nokiastövlarna. Stabilt...
Bjuder avslutningsvis på en bild tagen idag som på ett ungefär visar längden på sökrundorna...
Cash & Jag.
Kort uppdatering om liv och leverne...
Ja, älgjakten har börjat. Septemberveckan var ur en social synvinkel väldigt trivsam. Rent jaktligt var det, åtminstone för min egen del, rena rama natta. Såg en älg på hela veckan och det var en kviga som låg ner. Ett så uselt resultat hade jag inte ens på den tiden man bara följde med och åt godis och var i vägen...
Siktade på ovan nämnda kviga men kunde inte förmå mig till skott. Dels ösregnade det och jag såg framför mig timmar av jävelskap med dragaren innan man fått den ur skogen... Och sen är ju faktiskt inte belöningen för att gå pissrundor med två hundar i minus 32 grader mitt i vintern att skjuta älgar i daglega...
Har varit ute mycket med Cash nu på slutet. Tycker mig skönja en viss förbättring i hans "sökrundor". Nu är dom uppåt 200m i alla fall... Jag är inte riktigt säker men jag tror han skällde några skall på en älg sist jag var ute också. Det var lite svårt att avgöra för det ösregnade, jag kom på färsk spillning, det blev några skall och sen bar det iväg. Det kan ha varit en vidlyftig skogsmus också... Ingen som vet. Men har han gjort det en gång lär han göra det flera gånger så det är väl bara att vänta och se...
Han är dock inte rädd att dra om han känner någon vittring. Nedanstående bildspel är taget med inte alltför långt mellanrum mellan bilderna när han försvann i ett älgspår efter en älgkohane.
Först var det så.
15-20 sekunder senare var det så...
Och slutligen så överträffade både messmörspejlen och Cash sig själva
genom att fungera till respektive springa hela 1,47km...
I den här branschen får man vara nöjd med det lilla...
Elvispen är pigg och kry i alla fall. Han höll riktigt bra under septemberjakten med tanke på sin ålder. Jagade 4 av 6 dagar med honom och det verkade inte som han gjorde sig så stor affär av det annat än lite stelhet... Det är skönt att det får vara på det viset för en gångs skull.
Skolan har börjat. Det är väl inte så effektivt nu. De allra flesta sitter och pratar älgjakt och planerar helgens eller morgondagens eskapader. Det blir väl kanske lätt så då en massa människor med samma intressen samlas... Men som min felkönade sambo sade: Det finns omtentor men det finns fan inga omjakter... Detta var så klokt sagt så jag fick en klump i halsen, det är bara att hålla med... Det mesta har en tendens att ordna sig med tiden och så lär även detta göra. Vad kan man bättre ägna ett brunstuppehåll åt än skolarbete? Det hörs ju på själva namnet att det är dödfött med det mesta då så man kan lika gärna ligga under täcket och läsa...
Sen har vi i detta dysfunktionella boende börjat leva efter en mycket klämkäck sång, nämligen denna: http://www.youtube.com/watch?v=SaIm9D3fTP0
Vi har nämligen läst på datan att om man enbart lever på grädde och späck kommer kilona rasa, Y-formen på kroppen återtas och den rullstolsburna hjärncellen få ny energi. Eftersom vi läste detta på datan så innebär det ju per automatik att det är helt sant. Allt som står på datan är sant. I alla fall: Nu har vi prövat detta i hela en lång vecka. Det har inte gett något som helst resultat ännu men det kommer nog. Säkert som amen i kyrkan. Annars står vi väl där vid jul om möjligt ännu fetare och dummare.
Fast å andra sidan... Vilka är ett folk som imiterar små grodor och dansar kring en upp- och nedvänd penis att döma oss?
Bild från de bantande sockertrollens vardagsrumsbord... Aspartam och
E-nr är mycket mycket nyttigare än socker...
En bild som inte har något med texten att göra. Men jag fick detta
kylaggregat i skallen då vi satte upp det. Kände bara att jag ville
berätta detta...
Gåva till jaktlaget: Ett polskt överlevnadskit...
Nu tänker inte jag skriva mer för denna gång. Har ingenting mer att skriva om nämligen... Och jag har ju aldrig ordbajsat förr och jag tänker sannerligen inte börja med det nu...
Om ni tycker det uppdateras för sällan: Se då till att det händer något så man får något att skriva om...
Väl mött och god natt.
/Jonas
Siktade på ovan nämnda kviga men kunde inte förmå mig till skott. Dels ösregnade det och jag såg framför mig timmar av jävelskap med dragaren innan man fått den ur skogen... Och sen är ju faktiskt inte belöningen för att gå pissrundor med två hundar i minus 32 grader mitt i vintern att skjuta älgar i daglega...
Har varit ute mycket med Cash nu på slutet. Tycker mig skönja en viss förbättring i hans "sökrundor". Nu är dom uppåt 200m i alla fall... Jag är inte riktigt säker men jag tror han skällde några skall på en älg sist jag var ute också. Det var lite svårt att avgöra för det ösregnade, jag kom på färsk spillning, det blev några skall och sen bar det iväg. Det kan ha varit en vidlyftig skogsmus också... Ingen som vet. Men har han gjort det en gång lär han göra det flera gånger så det är väl bara att vänta och se...
Han är dock inte rädd att dra om han känner någon vittring. Nedanstående bildspel är taget med inte alltför långt mellanrum mellan bilderna när han försvann i ett älgspår efter en älgkohane.
Först var det så.
15-20 sekunder senare var det så...
Och slutligen så överträffade både messmörspejlen och Cash sig själva
genom att fungera till respektive springa hela 1,47km...
I den här branschen får man vara nöjd med det lilla...
Elvispen är pigg och kry i alla fall. Han höll riktigt bra under septemberjakten med tanke på sin ålder. Jagade 4 av 6 dagar med honom och det verkade inte som han gjorde sig så stor affär av det annat än lite stelhet... Det är skönt att det får vara på det viset för en gångs skull.
Skolan har börjat. Det är väl inte så effektivt nu. De allra flesta sitter och pratar älgjakt och planerar helgens eller morgondagens eskapader. Det blir väl kanske lätt så då en massa människor med samma intressen samlas... Men som min felkönade sambo sade: Det finns omtentor men det finns fan inga omjakter... Detta var så klokt sagt så jag fick en klump i halsen, det är bara att hålla med... Det mesta har en tendens att ordna sig med tiden och så lär även detta göra. Vad kan man bättre ägna ett brunstuppehåll åt än skolarbete? Det hörs ju på själva namnet att det är dödfött med det mesta då så man kan lika gärna ligga under täcket och läsa...
Sen har vi i detta dysfunktionella boende börjat leva efter en mycket klämkäck sång, nämligen denna: http://www.youtube.com/watch?v=SaIm9D3fTP0
Vi har nämligen läst på datan att om man enbart lever på grädde och späck kommer kilona rasa, Y-formen på kroppen återtas och den rullstolsburna hjärncellen få ny energi. Eftersom vi läste detta på datan så innebär det ju per automatik att det är helt sant. Allt som står på datan är sant. I alla fall: Nu har vi prövat detta i hela en lång vecka. Det har inte gett något som helst resultat ännu men det kommer nog. Säkert som amen i kyrkan. Annars står vi väl där vid jul om möjligt ännu fetare och dummare.
Fast å andra sidan... Vilka är ett folk som imiterar små grodor och dansar kring en upp- och nedvänd penis att döma oss?
Bild från de bantande sockertrollens vardagsrumsbord... Aspartam och
E-nr är mycket mycket nyttigare än socker...
En bild som inte har något med texten att göra. Men jag fick detta
kylaggregat i skallen då vi satte upp det. Kände bara att jag ville
berätta detta...
Gåva till jaktlaget: Ett polskt överlevnadskit...
Nu tänker inte jag skriva mer för denna gång. Har ingenting mer att skriva om nämligen... Och jag har ju aldrig ordbajsat förr och jag tänker sannerligen inte börja med det nu...
Om ni tycker det uppdateras för sällan: Se då till att det händer något så man får något att skriva om...
Väl mött och god natt.
/Jonas
