Harvner

...tog han naturligtvis inte heller. Varför skulle han göra det när han inte en försökt greppa ett enda halmstrå trots att man kastat halmbal på halmbal efter honom... Jag talar i gåtor men den som inte har huvudet placerat som de flesta amerikaner, dvs under armen, vet naturligtvis att det är Cash jag talar om.

Idag var den stora dagen. Idag skulle jag gå emot alla mina principer och släppa båda hundarna samtidigt. Jag är av den åsikten att en riktigt framavlad hund inte ska behöva komma igång på det sättet. Det ska finnas i dem. Och jag har i ärlighetens namn ingen lust att springa omkring med mössan i hand halva höstarna och be om ursäkt för att man har ett hårigt beläte som springer och förstör andras ståndskall. Men men. Har man prövat nästan allt så är det väl även dags att sätta en expanderlina i principramen också...

Naturligtvis blev det kattskit av allting. Gammelhunn drog. Cash följde efter. Gammelhunn sprang till saltstenspinnen på Oldbergsflon, som f.ö ser ut såhär:


Välbesökt sten på Oldbergsflon

Nåväl. De jollrade runt där någon minut och sedan såg jag att gammelhunn drog ner mot ån. (Jag hade messmörspejlen på Elvis och swepointen på Cash).
-"Nu får vi se", tänkte jag i all min enfald.
Då började det dompa i backen och en mycket mycket fin skogsbock kommer förbi och ställer upp sig på ett halvt hagelhåll.
-"Du var rolig att se", tänkte jag återigen. "Akta dig för katt och betäck hej vilt".
Efter någon minut kom Cash i råbockens spår. Sen stannade han vid mig resten av tiden vi var ute och betedde sig på ett sätt som lättast visas m.h.a de två bilderna nedan:


Skandal.


10 min senare och inzoomad. Skandal*10.

Så. Då var den dagen förstörd. Den också. Gick till bilen och slängde in den armskodde saten däri. Elvis var fortfarande borta och vad han höll på med idag vet jag inte heller. Jag tror inte han jagade utan han for nog bara och jollrade för att slippa vara med cash. Jag hörde då inga skall i alla fall. Men efter många om och men kom han slutligen tillbaka till bilen. Han fick en mil till i benen idag och på så sätt var det väl ändå inte helt bortkastat.

Och slår man upp facebook är det bilder från lyckade jakter och statusuppdateringar om ståndskall. Öppnar man en tidning är det samma sak. För att inte tala om diverse jaktforum. Själv står man med plånboken på vid gavel och sparkar en slik skit framför sig i all enfald dag ut och dag in. Det är fruktansvärt.
Man lyckas inte ens ta en pürschbock av daga. Ynkedom.

Något som är väldigt bra är att vi fått ett nybyggt och fint utedass till slakteriet. I detta utedass ska jag sitta hela jävla hösten och lösa korsorden i Allers. Resultatet kommer bli samma som om man är ute i skogen och försöker, med den enda, mycket bra, skillnaden: man slipper torka sig med mossa om man blir utsatt för episka skithugg även denna höst...


Skithuset efter E45:an... Ganska praktiskt ändå... -"Nä, nu e det nog dags".
Bara att sänka trepunktslyften och gå in och sätta sig och lösa korsord en stund!

Adjö.

Inte till semestern för den har jag redan börjat, men till årets svordomsmarathon, älgjakten.
Gud vad skönt det är att på en söndagseftermiddag inte ha ett tvåtonsok över sig att man måste åka 20 mil enkel. Jobbet kommer man nog sakna, för det har faktiskt varit trevligt, men att bo borta kommer jag inte sakna ett dugg.

Annars har det väl inte hänt sådär överdrivet mycket, var på skjutbanan och sköt klent så in i norden med 9,3:n. Tänkte att man gått och blivit skotträdd igen dämparen till trots. Kom då på att jag i vintras bytte kikarfästen och enbart grovriktade kikaren. For på skjutbanan och den gick över decimetern fel. Inte konstigt det blev låga poäng... Är huvudet dumt får plånboken lida... Nya tag på tisdag!

Har varit ute med Cash några svängar till. Ingen förbättring. Idag trampade jag upp en älg till. Passerade nog mig på 40-50 meter, såg inte vad det var för djur men skulle tippa på ett ensamt stor djur. Hunden jollrade. Kom sent omsider på spåren, följde dem ett hundratal meter och kom sedan tillbaka och lade sig i diket och drack vatten.
Jesus.
Men jag fick upp två saltstenar i alla fall. Alldeles för sent egentligen men bättre sent än aldrig. Hoppas att älgarna njuter riktigt mycket av dem, för det är ju inte direkt så att det är någon större risk för dem då man går förbi saltstenspinnarna med Cash lös...


-"Här var det nog en älg i natt, men eftersom jag är helt utan stake,
motor och jaktlust skiter jag i det! Också!"

Gick även förbi ett naturskönt pass och passade på att ta ett kort...


Åkroken, ringarna på vattnet kommer sig av att Cash, under en av dagens
längsta svängar på ca 24m, ligger däri och dricker!

Är det mitt fel? Vad gör man för fel? Kommer det lossna? Vad lider hunden av? Fy fan vad jag avskyr dessa frågor utan svar.

Ikväll blir det en sväng med gammelhunn för att titta om något grävsvin är vaket. Men eftersom det står älg i varje buske misstänker jag att det tar under 10 minuter innan det blir älgupptag. Men men, det är motion det också, man får försöka stöta så fort som möjligt så han kommer tillbaka någon gång. Jag menar, det är ju inte den 21:a förän på tisdag och det händer mycket de två sista dagarna...

Stötte även på en fin veteranbil ute i skogen... Tog några kort. För den hugade spekulanten kan jag nämna att jag vill, i sann hunduppfödaranda, ha 130.000 kr + moms för koordinaterna till platsen där detta mycket fina objekt står. Ett riktigt ämne. Lite lite jobb, lite kärlek och sen har du en vagn som går i vått och torrt!


En polertrasa och lacken kommer glänsa som en dromedartask i Saharas
kvällssol...


Fin akterspegel. Efter några timmars kärlek är det många bilister som
får se denna syn!


Ett prima och miljövänligt värmesystem finns i  denna högkvalitativa vagn.



Tänk dig denna front i backspegeln. Respekt.

Raljerande naturligtvis. Det är synd att sådana här ska få stå och förstöras i skogen, någon dum jävel som duger till att skruva hade nog gett den ett bättre öde...

Och apropå lik i bilformat... Till veckan ska hiluxen in på verkstad. Igen. För felsökning. Denna gång får de inte lämna igen den innan skiten fungerar som den ska. Om jag så ska gå på pantbanken med plastbössan för att betala räkningen så ska den jävla apan bjuda till att fungera.

Bockjakten går lika lysande som allting annat jag företar mig. Dvs helt värdelöst. Har lockat två kvällar. Första kvällen såg jag en get och vad jag trodde var ett smaldjur. Men det visade sig vara en liten ynkedom till bock. Men då var läget redan förbi. Andra kvällen såg jag inte ett liv.
Jaja, vem hade väntat sig något annat. Inte jag i alla fall. Och det är ju skönt att slippa bli besviken!

Nu är det tydligen mat säger dom på telefonerna. Ja, det är ju något man verkligen behöver...

Väl mött.

Kan man tro att det har varit... Idag hade vi jobbardag med jaktlaget. Var ute och satte upp nya torn, röjde och målade skjutbegränsningar. Vi fick riktigt mycket gjort idag och bra blev det också!


Det är viktigt att lasta rätt och sedan även att säkra lasten...


Tur att vi köpt dragare så gammgåbban tar sig ur skogen efter
en hård dags arbete...


En älgdragare, en lätt vagn och två små stolar byggda av 1"-virke...
Naturligtvis gick inte det att dra upp för denna gigantiska uppförsbacke
med en framhjulsdriven bil...
Lösning: Dra upp hela skiten med älgdragaren...

Men det är ju faktiskt ett riktigt OS som går också och det är riktigt roligt att följa... Eller så är det för att man bor i Kramfors som man helt plötsligt fått en ohemul fascination för rytmisk gymnastik... Skämt åsido. Det har varit många magiska ögonblick, det går icke att förneka. Speciellt på löparbanorna. 19.32. Räcker att säga 19.32.
Tiden Bolt sprang på i 200-meters loppet. Jag minns då Michael Johnsson rakryggad sprang på 19.32 i Atlanta. Då tänkte man: Något liknande får man aldrig se igen. Men tji fick man. Och tur var väl det!
Sen får ju allt en extra dimension om radiosporten är inblandad. Jag blir mer och mer imponerad av deras underbara inlevelse och målande beskrivningar. Jag menar... Dressyr är ju fan inte direkt en pulshöjare, särskilt inte på radion... Men då Christian Olsson refererar blir det ju det. Magiskt. Lasse Granqvist är ju den oomkullrunkelige mästaren vad gäller referat av lagsport, men han sköter programledarrollen med den äran också. Lättsamt. Seriöst. Underbar retorik och en stor dos humor.
Då man får ta del av sådant så köper jag radiotjänsts räkningar utan att gnälla. Men då SVT blir av med sportsändningar och det är melodifjantivaler till höger och vänster halvårsvis i sträck så gnälls det desto mer. Och det är ju något man är bra på! Gnälla alltså...

Något självmordsbrev blir det inte denna gång. Har inte varit ute och släppt Cash något mer så jag är för tillfället på lite bättre humör. Vackert så. Men det går nog över det också! Har kontaktat uppfödaren angående alla sjukdomar, så veterinärintyg mm skall skickas iväg så han ska försöka få ut något på den här dolda-fel-försäkringen. Hoppas det går vägen.

Har en vecka kvar av sommarens jobb. Ska bli riktigt skönt att få två veckors semester innan jakten drar igång. Är så innerligt trött nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Somnar sittande. Somnar stående. Somnar gående. Det är år och dag sedan jag hade en ledig vecka där det inte var något annat å färde. Visst har man varit ledig under jakten, men det är ju inte direkt en semester med tidiga morgnar, slit på dagarna och sena kvällar. Nu ska det bli riktigt skönt att bara få ta det lugnt. Släppa hundar, bli lite förbannad. Jollra på i största allmänhet.
Blir även en 4-dagars tripp till Frostviksfjällen på rippremiären. Ska bli riktigt roligt att få komma ut i fjällvärlden och jaga lite fågel. Lugnt och skönt. Vi har hyrt en stuga på privatmark så förhoppningsvis får vi gå på orörda områden.

I morgon, söndag, ska det årliga Björnpasset avläggas. Sen blir det ett sista ryck med älgpassen och efter det bär det av till fruktansvärda Y-län för sista gången. Någonsin.

Adjö.

Närde ju, dumt nog, en förhoppning om att Elvis efter fjolårets debacel med rävskabb och annat ändå skulle vara hyfsat fräsch i år. Såg bra ut under löprundorna faktiskt. Så igår var det dags för första släppet i skog och mark eftersom grävlingsjakten börjat. Upptag direkt, kopplade efter 6km då det var fel vilt, idag är han tokhalt.
Så med andra ord: Det höll inte.
Det får väl bli ett pensionärssläpp per vecka bara för att han ska få vara med på "gammeldagan". Övrig tid får jag väl sitta på pass. Cash förstör ju, med sin blotta existens, möjligheten att låna en fungerande hund så inte ens det går ju. Inte för att jag känner någon att låna hund av heller, men det finns ju annonser...
Jaja. Vackert så. Betala foder och försäkringar för två hundar och man kan i bästa fall släppa en gång i veckan.
Fast värre jaktmöjligheter än så har man ju ändå inte så egentligen kvittar det.

Snart börjar skolhelvetet igen. Två år till kvar i äckelhelvetet vid kusten. Sen ytterligare två år kvar innan man, kanske, får skriva på ett tillsvidare-kontrakt. Sen leta boende. Ja, man får nog sitta på pass i 5-6 år i alla fall innan den personliga sitsen medger hundköp.
Jag vill lägga av. Vill inte hålla på med det här längre. Kostar bara en massa jävla pengar och ger ingenting tillbaka. Om man mot förmodan har en hund som fungerar och den mot förmodan får vara frisk får man ju ändå inte gå ut och jaga så vitsen är väldigt liten att fortsätta med det här.
Grilla korv kan jag göra inom allemansrätten, det behöver jag inte betala tusentals kronor för.

Har ingenting mer att skriva om. Har ingen lust att skriva mer heller. Det här never-ending-självmordsbrevet gör ju ingen jävel gladare så det är lika bra att lägga av med det här också.

Får göra som alla andra: Flytta till Stockholm och börja snorta kokain. Det är melodin.
Det var väl en fin dikt?!

Adjö.