Återvändande livsandar.

För några dagar sedan var det plusgrader här i Umeå. Det vita bajset sjönk ihop något. Man blev sådär härligt blöt om fötterna och en liten fågel av oidentifierbar ras kvittrade i en björk. Det var en bra dag. Nu är det åter kallt och eländigt, men den lilla fågeln överlever nog även det och kvittrar i högan sky om några veckor.

Egentligen har det väl inte hänt sisådär väldans mycket sedan sist. Har inte gjort något vettigt egentligen. Bara jollrat i skolan på dagarna, jollrat i skidspåret på kvällarna och däremellan tittat på skidåkning på färgteven. Har för tillfället en stor färgteve. Vårt kvalster lyckades ju, efter 6 månaders vistelse här, pipa fram att han hade en stor platt färgteve stående i ett magasin. Bättre sent än aldrig... Men snart kommer Anticimex hit och då blir det både kvalster- och modernitetsfritt i boet igen.

Vad mer har hänt då. Jo. Onnivaaran Lotta har valpat. 3 hanar och 3 tikar blev det. Alla är pigga och krya.
Det blir något för Fåkerälgarna att bita i det... Håkan får nog börja träna kondition om han ska kunna hänga på...
Fader är Rusmosan Kamu och för den insatte säger det allt. Nu räcker det ju tyvärr inte med att hänga upp stamtavlan i en buske för det ska hända saker. Men förutsättningarna finns i alla fall. Mängder av dem.
Stamtavlan finns här för den intresserade: Önskevalpen

Om man klickar på de siffror som ändrar de led man kan se så syns alla de gamla kämparna. Nära valpen ligger Kamu och Roomeo, vad dessa lämnat vet de flesta. Men går man längre bak så ser man att Jimmy-Sippan-kombinationerna finns på båda sidor. Stell. Backe-King efter Bäversjöns Rambo och Sång. Svensk urkraft blandat med finsk sisu. Hoppas på en jämte av den gamla skolan. Som sover. Äter. Jagar.
Tidigare kombinationer som liknar denna har gett oerhört bra resultat. För att nämna en så kan vi ta Onnivaarans J-kull, Kamu-Oosa, där det är 8/10 meriterade och en död (med viss reservation för att jag inte begriper den finska hundsidan så särdeles bra...).
Men såvitt jag kan begripa ser det bra ut. Riktigt bra.
Namnet då? Finns väl egentligen bara ett namn som passar... Det ska vara något på E... Vad passar bättre på en finsk hund än EPO? Vi som minns Laithis 2001 förstår varför...
 
Onnivaaran Lotta med sina sex valpar.

Helgen 2/3 mars bär det äntligen av hemåt igen. Ska köra ut lite saltstenar och dona allmänt med saker och ting. Bara skönt att fara hem och se hur det ser ut. Någon lodjursjakt blev det ju inte i år så då får man väl ägna sig åt något annat istället...

Snart blir det väl till att lägga ut en blocketannons på allt man äger och har. I morgon skall storsvensken besiktigas och nästa tisdag ska Hiluxen gå samma öde till mötes. Eftersom det gått bra nu någon vecka så lär det väl bli körförbud på båda två...

Har även en liten affärsidé på gång. Men om denna går det inte skriva någonting för då är det ju säkerligen någon annan som stjäl den innan man gör slag i saken. Inte för att man lär bli särskilt rik men förhoppningsvis kan det ge någon krona... Ska bara få det godkänt först så får vi se... Eller krona och krona... Det spelar ingen roll om det inte ger någon krona heller, det är inte därför jag vill hålla på. Plus minus noll och en reklamkeps. Då är man nöjd.

Nu är alla orosmoln borta från himlen. Alla utom ett. Barn går adoptera. Älgjakten har återfått sin mening. Hiluxen lever. Men examensarbetet gnager som en tagg i mig. Måste komma på något att skriva om snart. Vet inte riktigt hur det ska läggas upp, men helt klart är att jag måste göra något åt det snart... Men har man nått så här långt så lär man väl ska nå resten också. Saker och ting brukar ha en tendens att ordna sig.

Men nu löser jag inga problem. Nu ska jag titta på den stora fina färgteven en stund.

Väl mött.

//Jonas

RSS 2.0