Älgjakten har börjat.
Nu är alla vuxna skjuta, avpälsade och nedfrusna. Nu börjar älgjakten. Stod ensam på morgonsamlingen i morse med ett tunt täcke frost och en svag sydvästlig vind som enda sällskap. Två kalvar kvar. Och det ska skälla för att det ska smälla. Alla förutsättningar finns med andra ord för att det ska gå få till en älghund.
For bort på Nybrötenvägen, ja, den är ofantligt ny. Bröts på slutet av 70-talet... Men det är den nyaste väg vi har i alla fall... Gick in från transformatortornet för att få med mig biten på Mattssons samt kallkällan. Stod i en skotarväg vid Bubäcken när en tjädertupp kom och bjöd på lite underhållning för en stund.
Ofantligt bra zoom på mobilkameran, men i tallen rakt fram sitter den iaf...
Lilla Eko gjorde sig en sväng om 4-500 meter ut på hygget och snusade runt på bortsidan. Jag stod orörlig kvar. Efter cirka 10 minuter kom han tillbaka och jag fortsatte gå.
Kunde dock inte motstå frestelsen att försöka smyga närmare tuppen, bara för att testa. Så hunden fick jollra på bäst han ville medan jag ålade mot tallen.
Bättre zoom i Zeissen... Tuppen är till vänster om nedersta grova pinnen i korset. Pang hade det sagt om jag varit ute på småviltsjakt... Observera även det nya rekordet: Ett butler creek-linsskydd som hållit från september tills i slutet av november. Världsklass för något som verkar vara tillverkat av hönsgödsel. Nästa nobelpris till någon som uppfinner ett linsskydd som håller för oss som går med hund...
Medan jag höll på jollra med tjädertuppen gjorde Eko det han är avlad att göra. Sprang och tog upp älg. 900 meter bort började de första skallen ljuda. På de fyra senaste släppen har han skällt älg i tre av dem. Ibland riktigt skapligt. Idag hade nog arbetet räckt till ett svagt tredjepris. En sökrunda om 10 min och på 500 meter. Återgång. Kopplingsbar. Upptag 900 meter bort som stod i 5 minuter. Sedan omväxlande gång- och ståndskall i 30 minuter till innan det helt oförklarligt bar av i sken. Begriper inte varför. Om det är något hunden gör eller om det är älgarna som är oroliga. Tyckte det stod så fint och marken var helt orörd. Jag kan inte heller bli beskylld eftersom jag var 600 meter bort på väg in mot skallet. Bra förföljande och bra återgång.
Från b-barks webclient, roligt att kunna spela upp jakten hemma på datan. Där strecket är tjockare har Eko skällt.
Det bådar oerhört gott det här. Bara han får vara frisk så kommer det bli älghund av honom. Det är jag övertygad om. Han kan fortfarande jollra lite med småvilt, men han är så ung så det är inget som oroar, snarare tvärtom. Märks direkt om det är älg han håller på med. Annat tryck i skallet och helt annan fart i steget.
Det är bara att traggla på, förr eller senare så händer det. Han är dessutom så smart och lättlärd så bara man får välta ett par på riktigt skall så tror jag han kommer arbeta mer effektivt för att få dem att stå.
"Hen ere tåmman ette ku å kalv." Som n Karl i Ottos sa.
I övrigt finns inte så mycket intressant att förtälja. Har för sinnesfridens skull tagit bort all data från telefonen. Kom på mig själv med att då man var ute för att jaga "vara tvungen" att titta på facebook för att se vad nån jävel jag inte ens känner åt till frukost. Då fick det vara nog. Bort med skiten. Allt för att slippa bli en av dessa smartphoneberoende småbarnsföräldrar som bara frånvarande säger "mhm, va fint du ritar" åt sin bäbis samtidigt som de är i full färd med att skriva en statusuppdatering om sin framavlade Picasso som de ännu ej haft tid att titta på något alster av. Nä. En telefon är en telefon och ingen data. Ska man titta på datan kan man gå ut på datan och har man ingen data får datan vara!
Man överlever ändå. Garanterat.
Inte för att jag är någon småbarnsförälder, men ni fattar poängen... Släng skiten i närmsta dydike och ägna Er åt det som betyder något: verkligheten. Allt på datan är surrealistiskt skit, lögner och överdrifter.
Har sökt några fler jobb. Kommer inte få dom heller. Kul att vara skyldig en kvarts miljon och få gå tillbaka till ladugården igen. Fast nu finns ju inte den heller kvar. Mjölkdjuren är borta. Vet inte riktigt vad man ska ta sig till. Känns lite tungt faktiskt. Flytta, säger nån. Men jag har ju gått skola just för att slippa flytta. Det finns ju ingenting annat än skog här. Och blir det så att man får jobb någon annanstans kommer livet te sig precis som nu. Inget hem någonstans, packning i storsvensken och hemfärd varje ledig minut. Vet inte om jag pallar det så länge till heller. Det är ett under att man bara slarvat bort några par strumpor under dessa år...
Träningen går utmärkt... Man har blivit så helvetiskt stark så man spräcker ett par dieseljeans i arslet...
Har dessutom gått och blivit blödig på gamla dagar. Har sett flera rådjur nu när jag varit ute och pürschat, men dom är så förbannat fina så jag kommer mig inte för att skjuta. Trots att frysen egentligen behöver ett matrådjur. Men det känns så meningslöst att bara skjuta ett djur som är ute för att äta. Har ägnat mig åt att studera dom istället. Hade med mig den mordiske Lill-Jonas en kväll och han stod och skakade i frustration över uteblivet skott... Men han måste få lära sig hur man jagar i Fåker: man gör allting utom att skjuta. Då finns ju det roliga kvar till nästa gång man är ute!
Egentligen så ska det ju vara hundar inblandade om det ska kallas jakt. Det är så mycket roligare då.
Avslutar dagens skrivelser med en bild på Eko.
Lilla-E
Väl mött och på återhörande. Då hoppas jag att kunna berätta om en lyckad jakt med Eko.
/Jonas
Dianas gunstlingar...
Ungefär som titeln på den gamla boken som står i Billyn bakom mig kan man sammanfatta jakten den gångna helgen.
Så tillrättalagt så man kan tro att en manusförfattare på gott humör skrivit alltihopa. Men så kanske det är... Det vanliga sinnelaget hos den fan kanske är pur ondska men nu hade han fått lukta på korken till en vinpava och blev på bättre humör.
Fredagens rådjursjakt med reporter på plats inleddes med drev redan i kopplet. De bästa bitarna hade lämnats orörda just till denna dag och det visade sig ge resultat...I kanten på viltåkern stod två rådjur. Först en bukt ut ur såten och sedan en bukt in i såten förbi en passare som kollade på astron. Sedan över Sannevägen och då lämnade jag posten och åtog mig rollen som bilvakt. Så jag följde drevet på "fel" sida vägen och när rådjuren buktade tillbaka så gick jag ut mitt i vägen och stoppade trafiken och hjälpte hunden över. Till sådant är messmörspejlen bra...
Nåväl. Hund och djur var tillbaka på rätt sida. Bukten gick förbi samma passare igen som återupprepade proceduren med att titta på hund-tv istället för på skogen så de gick oskadade förbi igen. Gjorde dock bara en liten sväng och gick över på samma ställe igen. Ja... Oskadade även denna gång. Sedan gick bukten upp mot upptagsplatsen och där stod hundförare Strömlund och reportern... Inga misstag gjordes av vare sig skytt eller fotograf och jag misstänker att bilderna kommer bli riktigt bra. Både actionbilder över axeln på skytten, förladdningen med på bild, bilder på rådjuren och annat. Riktigt roligt att det gick så bra. En fin bock...
I såt två så släppte vi en unghund på synobs från såt 1. Det blev ett drev rakt fram i flera kilometer. Vi tror han tog upp en räv eller möjligtvis en hjort istället. Spåren var ju nån timma gamla så det är långt från omöjligt att något annat djur korsat spåren och han tog de färskaste.
Såt tre blev den bästa. Upptag omgående och drevet passerade mig, jag hade dock för långt håll med hagel och tordes inte skjuta kula mot byn så det var bara att lyfta på mössan åt en fin get med två killingar. Sedan gick det ner och började bukta runt storflon, var så nära som 100 meter från dit där jag och reportern gått men det visade sig aldrig riktigt. Vi flyttade oss lite grand och drevdjuret upptäcktes och då var det en ensam get. Då kopplades hunden eftersom geten mest troligt ställt av kiden någonstans.
Dagen avbröts och alla var nöjda och glada... Nåja, nästan alla. Det blev ingen tid för mys och kaffekokningen så det fick bli blaskigt thermosthé och kalla grillkorvar istället för riktigt kokkaffe och grillad korv med bröd. Avsaknaden av kaffe satte sina spår under lördagen i form av en ihållande huvudvärk...
Mys är lika viktigt som jakt. Man kan bli sjuk av att försaka myset...
Huvudpersonen själv efter dagens slut. Troya.
På lördagen var det dags för älgjakt igen. Dom andra postade ut och jag gick för mig själv med Eko. Han inledde dagen med att söka lite trångt, skälla på en korp samt driva en flock småfåglar. Efter ett tag så gav han upp det och började söka vettigt. Jag försökte passera ett syndastraff till hygge och då jag äntligen gjort det så kollade jag på telefonen och då såg jag att han gjort en metkrok, passerat lysledningen där jag nyss stod och var redan 900 meter bort. Suck. Gick tillbaka över syndastraffet till hygge ut på lysledningen igen. Sotaren hörde två skall, traden var den som älgar brukar ta så chansen är stor att det var älg han fick tag i. Djuret passerade ån och där vände hunden och kom i sina egna spår tillbaka.
Jag gick dit där spåret korsade lysledningen för att säkerställa vad det var och mycket riktigt var det älgspår, ett ensamt mindre djur hade haft rätt så bråttom i frosten... Under tiden jag gick där och glodde i backen stack Eko iväg, han drog 3-400 meter norrut. Sen gick det i fantomfart över kraftledningen för långt bort för att jag skulle kunna se, vek av och kom rakt mot mig. Efter några minuter så blev det ståndskall 200 meter bort. Jag stod bra där jag stod i södra kanten av Oldbergstjärna så jag stod kvar. Blev tyst. Skall. Tyst. Skall. Tyst. Hela tiden kom det närmare och närmare. Sen hörde jag en älg som gjorde en rusningen. Allt blev stilla. "Helt omöjligt att det var hunden tänkte jag". Eko kom ut 30 meter till vänster om mig. Jag stod som en staty, hunn kom förbi och han fick en klapp i sidan och sedan gick han in i slydjungeln igen och började skälla. Då ser jag något som rör sig. 20 meter in blinkar ett älgöga. Stod blickstilla. Älgen gick två steg. Hunden slutade skälla och kom ut i ledningen igen. Fick en lucka på halsen, lyfte upp och tänkte: Ett pip nu och det smäller. Det kom dock inget pip utan älgen gick ur luckan. Eko efter och skällde 10-15 skall till. Sen tillbaka till mig. 50 meter bort går älgen över lysledningen. Jag lyfter bössan. Tar ner bössan lika snabbt då jag ser 300m bort att Nils-Gustaf passerar lysledningen med sin snorgröna Valmet. Ridå. Älgen går dock ut och ställer upp sig på ett hygge. Fick ett guldläge. Men hunden verkade lite spak och han skällde inte då så jag struntade i det hela. Gjorde bedömningen att hans psyke för tillfället fick nog med motion utan att blanda in 120db studsare i det hela...
Han följde inte efter älgen över hygget utan kom till mig och sökte stöd. Jag kopplade och spårade älgen över hygget och in i skogen. Släppte hunden igen. Han kutade iväg och började skälla. Skällde nån minut, kom sedan tillbaka. Jag följde med fram och han började skälla igen. Men då fick den lilla pinnoxen nog och drog iväg på långskjuts och en mycket trött hund kom tillbaka efter ett ganska kort förföljande...
På det hela taget så var det en ganska bra första älgkontakt. En halvelak älg, men ingen som var tokig. Hunden fick under lugna former bekanta sig med viltet och fick reda på att dom faktiskt kan göra rusningar och vara stora och farliga. Han fick bekräftat att husse finns med och stöttar. Husse fick bekräftat att Eko skäller älg.
Jag är nöjd trots att det inte blev skjutet. Att han är försiktig är bara bra inför framtiden. Chansen finns att det står i upptagen och risken att bli skadad minskar betydligt...
En bild från b-bark som visar hur jakten fortlöpte. Eko har INTE sprungit vägar, det är under koppelpromenad till och från såten...
Söndagen tillbringades på pass. Ville att hunden skulle få vila efter älgmötet. Såg en ko men luckan var alldeles för liten så kunde inte avgöra om hon var kalvförande eller ej. Det kom dock ingen kalv, men det är inte gott att veta innan. Vi jagade bara en såt och sedan skurades slakteriet ur för vattnet stängs av inför vintern vilken dag som helst.
Sen måste jag bara dra på mig en foliehatt vad gäller Telia... Mottagningen blir ju för fan sämre och sämre för varje vecka som går. På ställen där man bevisligen kunnat tala i telefon tidigare fungerar det ej. Det bryts. Mottagningen hoppar från fullt till ingenting och sedan tillbaka till fullt igen. Pratar man i telefon så är det fullt, samtalet bryts och mottagningen visar ingenting och sedan då samtalet brutits är det full mottagning igen. Jag ger mig fullständigt fan på att det är medvetna störningar dom lagt in. Numer betalar man ju ingen minutavgift på abonnemangen utan bara en uppkopplingsavgift. Alltså: Telia drar in mer pengar på ett samtal som pågår i 10 minuter om man måste ringa om 3-4 gånger än om det bara fungerar. Vore intressant om Uppdrag Granskning eller något liknande kunde luska i det här. För det är oerhört egendomligt att allt blir sämre och sämre ju mer dom bygger ut. Eller är det viktigare att kunna surfa porr mitt ute på en blötmyr än att kunna ringa 112 om man håller på dränker sig i densamma? Här i lägenheten i Umeå håller det på likadant. Full 3G. Ingen 3G. Full Edge. Ingenting. Tre pluppar Edge. Ingen service. Om man har lite att göra och kollar på telefonen så ser man hur det ändrar sig i princip hela tiden trots att telefonen ligger stilla på bordet...
Mystiskt...
Nåväl. Denna vecka tillbringas i Pite med examensarbete och på fredag går storsvensken hem till byn igen. Då ska Eko rastas och den här gången står det en timma i upptaget och husse gör inga misstag han heller...
Väl mött.
//Jonas
