England. Dag 4 och sammanfattning.
Dag fyra var vi i en gigantisk vildmark om 3 hektar mitt i York. Det var ett gäng grönavågare som skapat en skog på en gammal soptipp. Tanken var väl rätt god, skapa ett grönområde för folket i staden. Men som vanligt så är folk idioter och engelsmän inget undantag så trakten användes istället som sopstation. Igen. Planterade träd förstördes eller åts upp av hästar tillhörande "de resande"...
Tja. Finns väl inte så mycket mer att säga. Kan visa med ett par bilder hur det såg ut...
Engelsk vildmark...
Höbalspissoar. Intressant grej. Man kanske skulle ta och investera i en sådan hemmavid också...
Efter avtackning så var det fridag resten av torsdagen. Vi googlade reda på en jaktbutik. Satte oss på en buss. Åkte buss mitt ut i ingenstans på den engelska landsbygden. Gick. Gick. Gick lite till. Sedan kom vi till York Guns. Vi såg Härkilakläder... (sådana har man ju aaaaaldrig sett förr...), kikarsikten till rätt hyfsade priser. Ungefär 4-5000kr billigare än i Sverige och beggade hagelsbössor från 40-250.000kr. Var rätt roligt att se, men såhär i efterhand var denna tripp rätt menlös. Bara för att köpa någonting så blev det en rulle camotejp för £3...
På väg till jaktbutiken. Söuan.
Eftersom det inte finns snö i England så bjuder man på hundskitspåsar. För som alla vet: Det som göms i snö kommer aldrig fram igen!
Man blev tydligen åtalad om man inte tog upp hundskiten efter sig. Fy fan vilket straff att bo i England...
Sedan gick vi på pub och åt smaklös mat igen.
Flygresan hem gick bra trots att man inte ens försökte bota flygrädslan med Sven Melander-medicin. Vi shoppade tax-free i Manchester och i Köpenhamn. På Arlanda var det stopp. Jävla EU. Begriper mig inte på dessa regler.. Fruktansvärt konstigt. Det är ju precis som att Svensken sållat ut precis allting som är värdelöst med EU, implementerat detta och struntat i de ofantligt lätträknade sakerna som är bra med skiten. Usch.
Fick dock köpa salmingkalsonger. Tack EU. Tack Sverige.
Sammanfattning:
England är ett U-land i mångt och mycket. Vattnet är fanimej odrickbart. Det smakar som smutsigt badhusvatten. Var nära att kaskadspy vid första klunken.
Toaletterna är egendomliga för att dörrarna är klena och isoleringen obefintlig. Detta ihop med en vältalig svensk röv passar inte bra. Dessutom har de ännu inte uppfunnit blandare i handfaten. Det är en kran i ena hörnet med iskallt vatten och en kran i andra hörnet med skållhett vatten. På något vis ska man då försöka tvätta händerna utan att åsamka sig själv antingen frost- eller brännskador.
De kör bil på fel sida av vägen.
Det är sagolikt vackert på den engelska landsbygden. Små pittoreska hus och byar. Ett myllrande liv av fältvilt.
Maten är friterad och smaklös. De hade vunnit på att låta sig inspireras lite mer av den amerikanska matkulturen med sina bbq-såser och annat. Som det är nu blir de lika feta som amerikaner men äter inte lika gott. Ska man bli fet kan ju åtminstone vägen dit vara rolig.
Ett plus i kanten för frukostarna och även plattpärerna till lunch. Mycket bra initiativ på min ära.
Fotboll skall ses live. En upplevelse.
De är artiga. De ber om ursäkt och säger tack i princip hela tiden. Intressant att ett artigt glestandat land som England lyckats invadera alla världens länder utom 22 stycken...
Alla ord är särskrivna.
Man har slagits med svärd på många ställen i England. Jag tror faktiskt att det skett på de allra allra flesta platserna.
Åk dit, ät något amerikanskt, kolla fotboll, köp skor och åk hem igen.
/Jonas
England. Dag 3. Den riktiga dagen.
Äntligen var det så dags. Lite joll... Nä, extremt mycket joll på förmiddagen och sedan regelrätt skolk på eftermiddagen för att besöka Manchester och en Premier League-match. Vi var på Leeds universiet på morgonen och fick en föreläsning i kemi, på engelska. Aldrig har någon pratat så mycket inför åhörare som förstod så lite. Sedan gick vi en rundvandring där de visade vilka fantastiska apparater de hade för att mäta bränslevärden och joll för bland annat ved. U-land. Åk till vilken jämtländsk vedeldad villa som helst så sparar ni 10 år av forskning... De hade en myskamin som de utförde experimenten på... Jesus. Ta och kolla över kåkarna med avseende på treglasfönster och isolering till att börja med. Sen kollar ni på luftvärmepumpar och vedpannor med tankar.
Mycket mycket egendomlig dag...
Mycket mycket egendomlig dag...
Jaja. Efter någon timmes tröstlös väntan så blev vi äntligen entledigade och det bar iväg!
Efter en promenad genom hela Leeds så åt vi på tågstationen. Det var bland det sämsta jag någonsin ätit. En burgare, som de på något vis lyckas få horribelt seg. Hur fan beter man sig för att få köttfärs seg? Långpärerna var knappt friterade alls och någon sås eller dressing fanns inte att skåda. Inte ens HP-sauce. Usch.
Under tågresan gjordes en intressant iaktagelse... Engelsmän som bor nära järnvägen kan inte göra sig panka på sophämtningsavgiften i alla fall... Tydligen så är det kutym att vräka alla sina sopor över stängslet och ner mot banvallen. Det låg tammejfan allting där. Allt från gamla däck till gamla madrasser. Hushållssopor och kompost. Det såg rent ut sagt förjävligt ut. Så såg det ut längs hela sträckan om det fanns hus i närheten. Lyckades få en bild på en sophög...
Sopor. Dock ihopplockat. Vanligtvis låg det spritt överallt.
Väl framme i Manchester så hade vi några timmars hopp och lek innan det var dags för match. Shoppade ett par skor. Nike Air. 600 kr billigare än i Sverige. Rätt bra...
Vi såg ett stort hjul. Men ingen ville åka med mig så därför blir det ingen vyer över Manchester utan bara en bild på själva hjulet...
Hjul.
Vi såg även en tvättäkta fotbollshuligan. Det var roligt. Vi stod och läste kartan och försökte komma överens om åt vilket håll vi skulle gå. Då kom det fram en påtagligt berusad kille bärandes på en Stella Artois, huvtröja med huvan dragen över huvudet och högerhanden i gips.
"-Hi, mates, watcha looking for?"
"-Mummel, fott boll stejdjum".
"-Aah... go there, and there and there and you´ll see it"
"-Hi, mates, watcha looking for?"
"-Mummel, fott boll stejdjum".
"-Aah... go there, and there and there and you´ll see it"
"-Thank you verry mutch".
Men han var ju snäll i alla fall... Vi kanske höll på rätt lag?
AMG... Vill ha.
Huvudentrén...
Förberedelser...
På baksidan var det ett jäkla drag. Storbildsskärmar, folk som gick runt och blev intervjuade. Repriser från matcher. Barer och affärer. Vilken jäkla apparat det här med fotboll måste vara om det är lite kvalitet på ligan. Det här var en sketen onsdag och det var smockfullt överallt. Vi gick in på Manchester Citys officiella affär och shoppade loss lite grand...
Sen åt vi. Fisch and chips. Å herreminje sicken menlös maträtt... Vi fick en halv friterad haj, ett berg av smaklösa farmfries och en liten klick remouladsås tro´t eller ej...
Ketchupen räddade upp denna anrättning... Det blev en hel del över...
Skribent på Etihad.
Strax matchstart...
Efter en minut stod det 1-0 till City. Matchen slutade dock 2-2 efter stor dramatik i slutskedet.
Man har inte varit i England om man inte varit på fotboll. Så enkelt är det med den saken. Det gav mersmak. Om 10-15 år kanske det blir en ny resa. Om inte annat lär man behöva nya skor vid det laget och då tjänar man ju nästan in flygbiljetterna...
Tågresan tillbaka till York gick smärtfritt och vi låg i sängen igen vid 01.00.
En dag värd att minnas.
England. Dag 2.
Dag två besöktes en privat landegendom där vi fick reda på hur skog och vilt sköttes om. Det var faktiskt väldigt intressant. Man satsade mycket på skötsel av sly (läs: ädellöv). Gran och lärk skulle så småningom fasas ut. Det var kvalitetstimmer av löv man ville producera. Gick inte det så hade man alltid en produktion av brännved...
Klok tänkt. Lövskogar är ju vackra om inte annat...
Flera generationers lövträd. Som de ville ha det...
Gubbe på liten traktor.
Sly.
Lärk.
I denna skog förbereddes landstigningen vid Normandie. De hade en division pansarvagnar gömda under trädkronorna. England hade skog på ungefär 4 % av sin yta efter första världskriget. Nu har det väl ökat något, men det är fruktansvärt mycket öppna ytor överallt. Det skapar ett landskap väldigt skilt från det man är van vid här. Men så är fältviltet väldigt utbrett också. Det är vaktlar, rapphöns, adelskråkor och rabbits överallt. Precis överallt.
Slättegan och ett slott eller vad det nu var längst borti...
På denna fastighet arrangerades något som man kallade för shooting. Vår guide var noga med att poängtera att det inte var jakt utan just shooting... Man släppte ut tiotusentals adelskråkor i augusti-september. I november sköt man dem. Industrimagnater och företagsledare, högdjur och annat folk med fulla plånböcker står längst ner i djupa dalar och tjänstehjon går på kanterna och driver adelskråkorna över huvudena på dessa personer som står där med matching number-bössor från Purdey, gräslig tweedutstyrsel och ytterligare ett tjänstehjon som laddar om den ena bössan åt en hela tiden...
Detta var tydligen omåttligt populärt och stod för en stor del av inkomsten från fastigheten som var på ca 3500 hektar. Drygt 600 av dessa var skog...
Längs denna väg bedrevs shooting. Det var fullt med adelskråkor i slänterna.
Adelskråka på väg...
Lite skogsbruk var det här också... Men man avverkade på så sätt att adelskråkorna var tvugna att komma högt upp då de stöttes av tjänstehjonen. Höga fasaner ni vet....
Personligen så tror jag att även gammalt tillbaks så har det gått en väg längst ner i dalen. Sluttningarna måste då ha varit en utmärkt plats för stråtrövare. Således har man slagits med svärd även här. Jo, så är det nog.
Såhär ser dalen ut.
Den riktiga jakten på fastigheten, det vill säga den efter hjort och andra djur, inbringade inga ekonomiska värden alls. Det finns ingen marknad för det. De hade hjortjakten utarrenderad, gratis, till en gubbe som skötte all avskjutning av hjortdjur. Det sköts ungefär 60 stycken rå och dov varje år på fastigheten och avtalet var att han skulle hålla fastighetsägaren med kött, resten av hjortarna fick han behålla själv... Tråkig deal... Skulle kunna tänka mig att hjälpa till. Helt gratis. Vore en dröm att få smygjaga hjort i detta landskap.
Denna dag var resans mest givande. Mest troligt för att det behandlade någonting man var intresserad av, det vill säga jakt och skogsbruk...
En tripp till Nangiala igen på kvällskvisten...
Så. Det var väl ungefär vad som hände dag två.
England. Resdag och dag 1.
Hemma och vid liv. Tro det eller ej. Fick flygrädslan botad på kuppen också... Sträckan Umeå-Arlanda var lite svettig. Väl på Arlanda medicinerades flygrädslan á la Sven Melander så trippen Arlanda-Manchester gick som på dans, förutom att det är väldigt trångt på flygplanstoaletter...
Arlanda. Resdag 1.
Väl framme i Manchester så var det naturligtvis så fruktansvärt bråttom med allting. Vi hann inte ens äta på flygplatsen för att alla var tvungna att likt en skock får forslas till bussarna. Efter att vi suttit i en luftlös buss i en halvtimme lämnade vi bussen och gick in på närmsta affär och köpte ostbågar. Efter ytterligare en kvart eller så så kom de danskar vi av någon outgrundlig anledning väntade på. Stress är av ondo. Vi hade kunnat äta en trerätters på flyplatsen...
Bussresan till York gick smärtfritt och väl framme där så återstod matproblematiken... Vi gick och gick och gick. Till slut fanns det ett litet snabbmatsställe som var öppet. De förstod inte vad jag sa och jag förstod inte vad dom sa. Jag fick en hamburgare med ananas och rödkål på. Till det serverades 1kg långpärer. Går väl inte till historien som den mest delikata burgare man ätit direkt... Men nöden har ingen lag.
Efter en god natts sömn så var det dags för frukost. Den ingick i rumpriset på det vandrarhem där vi bodde. Och vilken frukost... Yoghurt med frukter, flingor och müsli. Äggröra, svinflarn, körv, pärbullar, vita bönor och svampinjoner. Rostat bröd med marmelad och någonting dom kallade för jam som var sött och gött. Croissanter med choklad i. Apelsinjuice och kijaffe.
Just kijaffet var ett stort dilemma innan avfärd. Vi hade blivit lärda att i England dricker man inte kijaffe och om de någonstans finns kijaffe så är det änglapiss av rang. Jag är inte böjd att hålla med. Det gick att beställa riktigt skapligt kijaffe överallt. Starbucks, lokala pubar, små caféer. Ja, alla hade helt godtagbart kijaffe. Så den lilla burk med pulverkijaffe jag smugglade in i landet smugglades oöppnad tillbaka till Svedala.
Den första dagen till ära kunde vi köpa lunch via vandrarhemmet. Det var en orgie i bra och näringsrik föda: En halvliter vatten som smakade badhus. En påse plattpärer med vinägersmak. En kaka med snorkusar (läs: russin) i. En jordnötsgrej med chokladflarn. En sagolikt god lunch. Jag fann mig vara i himmelriket. Det var helt legitimt att äta plattpärer till lunch. Jag gillar Englands matkultur...
Att det sedan kostade styvt £5 var en annan femma... Hädanefter köpte vi våra egna luncher till halva priset...
Första dagen besöktes något som hette Dalby forrest. Det var något litet hagahörn någonstans i england där folk kunde gå i skogen och uppleva riktig vildmark...
Dalby forrest. Slänten närmast anses vara en av de mest artrika platserna i hela England.... Jag är även övertygad om att man slagits med svärd här.
Ljung och gammalgräs. Här har man nog också slagits med svärd.
Bridestones kallades dom där stenbumlingarna för... Ganska övertygad att man slagits med svärd här också.
Söuan och spår efter den egendomliga kusen mullvad.
Är man stadd vid kassa kan man betala för att åka på grävsvinssafari i Dalby... Jag visste först inte vad badger var. Trodde grävling hette digging pig på engelska, men ack så fel man kan ha...
Det är engelskans fel att svenskan är fördärvad. Tror inte det finns ett enda ord på engelska som inte är särskrivet... Så med andra ord är allting precis som vanligt: alla andras fel.
Efter en ofantligt jobbig dag i Dalby så var det dags att vandra ner till staden för att gå på pub och äta middag...
På vandring i Nangiala...
Bilarna kör på fel sida i England.
Stadsport. Här har man garanterat slagits med svärd.
Tufft.
Förklaring till hur svärdslagsmålen gick till. Tror jag.
Inne i tornet. Här har man nog också slagits med svärd.
Stadsmur. Här har man nog både slagits med svärd och skjutit pilbåge.
Det fanns många fina pubar i York. Vi gjorde vårt bästa för att hinna besöka dem alla. Det gick dock inte vägen. Men den första kvällen hanns ett par med i alla fall...
Pulled pork nachos. Kräftor. Jag åt dock inte detta utan det blev en Big Ben Burger för min del. Den var också god.
Sen övergår det ju mitt förstånd varför i hela friden de inte har sås till maten. Man kan beställa en burgare. Den är saftig och god. På burgaren är det oftast svinflarn och ost. Men ingen dressing. Inte sällan är brödet av surdeg vilket gör det ganska mastigt. Tillbehöret är alltid farm fries, några feta långpärer. Dessa farm fries har en knaprig yta men då man kommit genom denna yta är det som att få en munfull vetemjöl. Det var gott ett par dagar, men sedan längtade man efter kokta pärer eller varför inte en gratäng? Jamie Oliver har ett delikat uppdrag framför sig: få engelsmännen att fatta att dressing och sås skulle kräftifiera deras mat ytterligare.
Det var nog inte här som Kid Curry och gänget hängde tror jag...
Så. Det var slutet på dag 1.
Bäverjakt
Man har blivit blödig på gammaldagan. Det är bara att konstatera det. Var till ån igår för att jaga bäver, har ju lokaliserat en koloni sedan tidigare. Klättrade upp i ett älgtorn med det passande namnet Bävertornet. Satt i några minuter. Hörde ett väldigt konstigt djup. Som en älg som gick i skaren på 2-300m avstånd. Rätt vad det var, 10 meter framför mig, pluppade en minibäver upp. Tittade på den ett tag. Den jollrade runt i vattnet, kröp upp, skakade vattnet ur pälsen, tog en pinne och började äta. Siktade på bävern men kunde inte förmå mig att ta den av daga. Det hade inte gett något, varken kött eller trofé.
Men i alla fall. Det där ljudet igen... Då jag tittade på minibäver 1:s bravader så började det återigen krafsa och låta konstigt. Rätt vad det var så pluppade en till minibäver upp på exakt samma ställe. Min teori är att de har grävt en gång från hyddan, rätt igenom en hårdbacke och ut i ån 40m uppströms hyddan. Att bävrar gräver gångar är väl i sig ingen nyhet, men det är fascinerande hur långt och väluträknat det kan vara...
Imponerande djur.
Plupp sade det... Som en tvålkopp stor ungefär.
Mot slutet av kvällen kom även en större bäver glidande längs ån, den erbjöd dock inget säkert skott så det fick också vara. Bättre att lämna kolonin ostörd och pröva en annan kväll istället för att chansa. Det som är bra med denna koloni är att de inte ställer till med någon skada eller oreda, trots två dammar så har inte ån brett ut sig utanför sin naturliga fåra och det är bara surmyr runt omkring ändå.
Jakttrycket ska ju egentligen läggas på kolonin som underminerar 45:an och Inlandsbanan, men där är det inte speciellt roligt att jaga.
Ett jäkla pill att få till. Någon som har bra tips på hur man tar klara och fina kort genom kikaren?
Nu är det mesta av grejorna hemkörda från Umeå. Bara möbler, en tallrik, en gaffel och en kaffekopp kvar. Var förbi igår och tittade en gång till på huset jag ska hyra. Riktigt stort och fint. Det första projektet blir väl att försöka komma fram till vilka rum man inte ska använda... Men en lisa för själen kommer ju bli att vakna och titta ut genom sovrumsfönstret och se en jämtlandsflagga varje morgon. Blå himmel, vita fjäll och gröna skogar och ängar. Nu är det bara att hoppas att man slipper veckopendla. Men även om så blir fallet så kommer man ju ha någonting att återvända till och inte som nu ha grejor utspridda i två län och i ett antal bilar.
Examensarbetet hörs vara godkänt också. En sten har fallit från hjärtat. Då är det bara redovisningen kvar men det torde inte innebära några större problem. Ska väl göra lite ändringar och så, men idé, upplägg, genomförande och resultat var i alla fall godtagbart. Eftersom det inte är någon tenta i den sista kursen så, om nu flygplanshelvetena håller sig där dom ska vara, ser jag inga hinder att man inte skall erhålla en Master of Science in Forestry... Eller Jägmästarexamen som det också heter. Nu är det bara att hoppas att man har någon nytta av det i framtiden också.
Nu ska jag göra ändringarna i exjobbet, göra en powerpoint, gå ut på Östersund och äta lunch och sedan jaga lite mer bäver innan det är dags att åka upp till Umeå. För näst sista gången någonsin.
Väl mött.
/Jonas
