VABruari.
Man skulle ha avlat avkomma. Fruktansvärt taktiskt att vab:a lite nu under skid-vm... Sen kan dom gärna få räserbajs under ett par veckor i september och oktober också...
Ja, skid-vm, ja... Det går ju bra. Inte Norge-bra, men ändå riktigt bra. Charlotte Kalla är ju helt magnifik i sin åkning, guldet på 10-fritt hade hon tagit även om det inte varit "smörebom" hos söte bror. Men dagens stafettsträcka i den klassiska diciplinen var ju magisk. Johaug förväntades dra ifrån i mördarbacken, men istället tappade hon allting. Eller rättare sagt: Kalla åkte snabbare. Riktigt riktigt bra gjort. Roligt för en gammal färgteveidrottare som mig själv att få se denna utveckling... Blir Björgen-varning framgent om hon har motivationen och får vara frisk och kry.
Lyckades tigga åt mig en biljett till själva evenemanget också, det var en riktigt häftig upplevelse. Fick se Silver-Stina spurta hem medaljen på sprintstaffen bakom ett överlägset Norge.
Riktigt häftigt. Däremot kan man ju undra hur i hela friden det står till i hjärnkontoret då man inte skaffat sig fler biljetter då det för en gångs skull är ett vettigt idrottsevenemang i närheten...
Rätt bra plats. Såg början av mördarbacken, hitre långsidan och upploppet. Det var livat i spurten...
Annars så är det mest jobb på agendan. Vindfällen. Dessa förbannade vindfällen.. Har snart slitit ut knapparna "v" och "f" på fältdatorn. Nu är det dock mest att försöka bringa någon slags ordning i de spillror av skog som Ivar lämnade kvar. Detta sker medelst det nya tjänstefordonet som ses på bilden nedan...
En rätt trevlig maskin. Men om man kör fast så är det bara att ringa hemvärnet för det är ungefär som att försöka lyfta en linjebuss...
Blir väl troligtvis hemmansägare frampå försommaren också. Hade tänkt ägna vintern åt att skoterledes besiktiga ägorna, för om man ska gå så blir det jag som börjar gå och barnbarnet som kommer tillbaka, så stort är det... Men kung Bore är väldigt snäll mot rådisarna här hemma för närvarande så det går inte riktigt framföra snöfordon på önskvärt sätt... I ärlighetens namn gör det ingenting. Den nesan uppvägs med råge av att se välmående rådisar knapra grönt fjolårsgräs i februari.
Ett riktigt Yamahaföre har vi...
Slutligen så kan jag berätta att Lilla-E fyllt två år. Han firade dagen med att få köttbullar till middag och ett grisöra till efterrätt. Jag tror han var nöjd med dagen. Tidigare har han inte varit så hemsk på att äta, varit svårtrugad. Men nu går allt i honom, ungefär som en jämthund skall vara. Kanske är halsen som spökat även där? I morgon kommer dock domen... Har tid på Ulltuna för en riktig genomgång av hela jävla hunden. Kan inte släppa det här. Har hört om mängder av hundar som haft halsinfektioner i år, har hört om en hund som inte blivit frisk och det är Eko. Kan inte hjälpa att jag tror att han inte fått den hjälp han skulle ha haft. Eller hjälpen har han nog fått, åtminstone om man sätter sig och räknar ihop alla kvitton, men han har fått fel sorts hjälp då om jag säger som så. Men eftersom Ulltuna är det ställe som utbildar kvacksalvarna så kan man ju hoppas att det är någon überkvacksalvare där som verkligen vet vad det kan tänkas vara och framförallt hur man kan bota det. Eller så är det helt enkelt så att vilan sedan 1/11 gjort sitt till så det har självläkt.
Men dom ska få kolla så tonsilloperationen är korrekt utförd. De ska få kolla statusen på stämbanden. De ska få svara på frågan varför han inte fått en antibiotikakur och en ivomecspruta när jag bad om dessa saker, med mera. Så jag hoppas verkligen nu att denna resa är väl värd pengarna så man får åka hem och vara lite hoppstor för en gångs skull.
Jag tycker han växt om sig och blivit riktigt fin. Han är inte så musklad eftersom han fått alldeles för lite träning med tanke på sjukdomarna, men jag tror att med några kilo muskler så kommer han bli riktigt fin. Bara man får sätta igång i tid nu då med träningen så bör man ju ha hund lagom till premiären.
Eko.
Nu ska jag se prisutdelningen från damstafetten, gråta en skvätt och sedan blir det sängen så man är pigg och kry inför färden till Ulltuna. Oavsett hur det går så kan man ju glädja sig med att det ligger ett Burger King i korsningen där jag skall svänga av. Det är en sak som är dålig med att ha slutat skolan och det är att man inte längre har tillgång till ett BK. Tidigare passerade man ju Övik ett antal gånger i månaden men nu har jag inte fått sätta tänderna i en saftig angus på nästan ett år. Snålvattnet rinner redan och det är 55 mil och 16 timmar kvar...
/Jonas
