Snart jul.

Skönt. Koka knäck, lyssna på Jussi och dricka julmust. Men för att ytterligare späda på det monumentala ras som detta land nu befinner sig i så ska tydligen uppesittarkvällen bestå av deltagare från Paradise Hotel. Jag tror jag får en stroke snart... Jag vill höra på radioprogram från Gotland och ha det lugnt och skönt. Inte se på yrkesalkoholister som behöver en instruktionsvideo* för att få på sig ett par skor med kardborreband.
*Gissa varför instruktionsvideo och inte instruktionsbok...
 
Nåväl. Än så länge lär det väl vara valfritt att se skiten. Framtiden beror av hur det går i nyvalet. Nästa år kanske man blir tvingad att se det, kanske är någon som blir kränkt om man stänger av färgteven och ägnar sig åt annat... Om man nu inte pluggar Marx förståss, eller målar båten med giftig och olaglig färg. Vilken jävla sandlåda. Från A till Ö. Oavsett partitillhörighet. Som vanligt så hade han rätt... Den gode Errol...
 
Så ofantligt sant. 
 

För min del så ska jag skita fullständigt i politiken och ägna mig åt att vara ledig och att försöka jaga lite grand. Det lär väl bli några svängar i rådjursskogen bara Det Vita Bajset fortsatt kan lysa med sin frånvaro. Gröna jular är bra jular. Älgjakten tror jag är avslutad för i år. Eller ja, förutom då jakthelgen på bolagsskog kommande helg, men sedan tror jag det får vara. Man får väl anta att dom som tänkt ha något i kopplet inför kommande säsonger är ute och prövar att ta de sista två kalvarna... 
 
Provsvaren på Eko har kommit. Fullständigt intetsägande. Det kan bero på parasiter. Det kan vara en lunginflammation som håller på läka ut. Det kan vara ditt. Det kan vara datt. Ge mig styrka.
Nu kommer han bli behandlad mot mask. Igen. Och hur kan man då framgent veta om det hjälpt om man idag inte ens vet att han har mask? Jag tror att jag ska öppna egen veterinärpraktik. Det verkar ju i ärlighetens namn inte vara så förbannat svårt... Blåvägra antibiotika, överdosera kortison, gissa på orsakerna till krämporna och avslutningsvis en fruktansvärt gedigen utbildning i fakturering. Sen är man i hamn. Tydligen...
 
I morgon ska man till en annan blodsugare: Käftis.
Låt pengarna rulla! Idel nöjen.
 
Nä, nu får det vara bra. Det händer i ärlighetens namn inte så mycket längre så det är svårt att fylla ut eterutrymme numer. Eld i pannan, eld i vedspisen och ett kilo pytt i frysen. Ungefär så ser vardagen ut. Man överlever. 
 
Nu bjuder jag herrskapet en God Jul och ett Gott Nytt År. För att inte bli alldeles fördummade av politiker och dokusåpadeltagare uppmanar jag Er att klicka på "play" på nedanstående klipp, sluta Era ögon och bara njuta i 5:04. 
 
 
 
/Jonas
 

Decembermörker.

I dubbel bemärkelse. Skithöst. Skithobby. Som ni säkert märker så skrivs det inte så frekvent här längre. Det beror på en enda sak. Jag går in på datan och tittar på alla bortskämda jävlar som det går bra för och då stänger jag ner tidigare omtalad data och går och lägger mig i färgtevesoffan och tjurar istället. Blir bara så less. Unghundar som jagar. Unghundar som går prov. Folk som äger hund som faktiskt får jaga med dom. Tyvärr är det ju inte alla förunnat att få ha det på det viset. 
Hade Eko fått vara frisk hade jag också kunnat gå prov, jaga och ha det trevligt. Men så är det ju inte. Den förra hunden kostade x-antal tusen kronor och älgjakterna 2011-2012-2013. Då man tänker efter så var man ju dum i huvudet. Efter 2011 skulle man gjort bokslut. Eko kostade, krasst sett, älgjakten 2014. Hur blir det 2015? De överbetalda, överutbildade proffssiarna på valfri veterinärstation står som beläten och vet knappt vad klockan är. Det enda de med säkerhet vet är att det fanimej inte går att skriva ut antibiotika för då blir bakterierna resistenta. Jaha? Det känns ärligt talat som jag skiter fullständigt i bakterieresistens. Säg åt mig att ta bort hunden då för fan. Men det klart, då får man ju inte skriva ut en ny skön faktura var tredje, fjärde vecka. 
Det enda jag vet är att jag sparkar inte ännu en gång en sjuk hund framför mig i skogen säsongerna 2015-2016-2017. 
 
Han var in till veterinären igen förra veckan. 7545 kr landade det på denna gång, om jag nu inte minns fel... Men det var därikring i alla fall. Dom röntgade lungorna och gick ner med kamera i halsen samt tog något cellprov på lungorna. I halsen syntes inget speciellt. Lite rött och lite mer slem än det ska vara. I luftstrupen var det också lite rött, något som kan bero på magkatarr varför han fick någon medicin mot det. Nån vit jävla sörja som ska ges tre gånger om dagen, minst en timme före någon måltid. Det innebär att jag måste upp mitt i natten för att ge hunden medicin så han ska kunna äta frukost innan jag far på jobbet. Så ofantligt jävla less på sådant här. Är det värt det? Man har hela jävla livet förstört. För vad? Fem-sex jaktdagar med vecko-/månadsvis av rehabilitering efteråt. Det är ju ett skämt. Man tar sig inte och fiskar, man tar sig ingenstans. Det kan jag köpa, utan problem, men jag vill fanimej ha ut någonting av uppoffringarna. Det får jag inte nu. Inte för fem öre. Det. Är. Inte. Värt. Det. Så enkelt är det. 
Lungorna visade på en inflammation som dom inte vet vad den beror på. Avvaktar cellprovssvar för att kunna sätta in rätt medicin så han kanske blir bra. Vaddå "kanske"? Jag vill inte ha något jävla "kanske" till svar. Jag vill veta om jag ska gräva en grop eller om jag ska fortsätta med det här. Jag föder inte en sjuk hund år ut och år in en gång till. 
 
Och vad är det för jävla fel på rasen i stort? En sjujäkla jaktlust men tillverkade i messmör. Vad har man för nytta av jaktlust om man inte får vara i skogen? 
Vet inte om jag törs ta en valp igen ärligt talat... Först ska man ha tur i valplotteriet att få en av procenterna som jagar. Sen ska man ha tur en gång till och få en av procenterna som både jagar och är frisk. Oddsen verkar ju bara bli sämre och sämre att få vara i skogen. Jag orkar inte torka piss, sova dåligt, lägga ner tid, fästa sig vid och avliva ännu en sjuk hund/valp efter ett eller ett par år. Det fungerar liksom inte. Alternativet är att köpa en färdig hund för 50-60-70-tusen. Blir den sjuk behöver man ju inte bry sig om denna hobby mer, för visar sig den också bära på någon medfödd sjukdom kommer jag bli inlåst på Kumlabunkern och såtillvida det inte finns en jaktklubb bakom murarna så gör det sig ju självt. 
 
I alla fall. Kontentan är att ingen vet någonting. Eko får inte röra sig med nån reda förrän i mars månad. Tidigast. Då kanske det här försvunnit... Får försöka låna mig en älgtom mark då nån gång och testa att släppa så han får kuta en mil eller två. Då märks det ju rätt snabbt. Hostar han efter det så blir det en etta med jordvärme. Och sen får man väl ta ställning till om man ska köpa en hel valpkull i förhoppning att få en som är frisk eller om man ska försöka köpa en färdig hund och hårdtesta den och se om den är gjord av kött och blod eller messmör. 
 
Sen måste man faktiskt ställa en bordsspegel på köksbordet och sätta sig framför den och helt ärligt ställa sig själv frågan: "Ska jag hålla på med det här?". Om svaret då är jakande så är det ju bara till att skaffa en hund till. Livet är uppbundet redan nu. Jag tar mig ingenstans med en hund. Vad blir skillnaden då? Dubbel foderkostnad. Dubbel försäkringskostnad. Förhoppningsvis inte dubbla veterinärkostnader. Dubbelt arbete blir det inte, har haft två hundar förut och det fungerar ändå rätt bra. Men jag måste bygga riktig hundgård för att underlätta för mig själv. Men då kanske man kan få ut någonting av höstarna. Föda hundar för att sitta på pass är ju fullständigt värdelöst, har man två kanske en är såpass så den går använda i alla fall. Det går ju inte räkna med att man ska ha två friska som det verkar. Har man bara en frisk hund så är ju dessutom risken att den får gå för hårt så förslitningsskadorna kommer som ett brev på posten. Med de förföljanden som verkar vara kutym nu så går det ju knappt jaga två dagar i rad med en älghund. När varje släpp börjar på landa i 4-5-6 mil i full fart så sliter det på kropparna...
Troligtvis kommer det lösa sig med mer jakt också, så tid och möjligheter kommer i alla fall finnas. Tål att funderas på i alla fall. Även om jag ljuger om jag säger att jag ser fram emot att torka piss för tredje gången på nästan lika många år... 
Man måste ju dessutom vara realist. Eller "pessimist" som alla överoptimistiska jävla idioter som det aldrig gått dåligt för säger att man är... Har det börjat jävlas kommer det fortsätta. Börjar människor åka in och ut på sjukhusen så gör de ofta det livet ut. Det är lika med hundar. De hamnar där av en anledning första gången och så länge det inte är en mekanisk skada så är de fel ihopskruvade. Så enkelt är det. Med både folk och fä. Sjuklig är man från födseln och livet ut.
 
Vi skulle jaga i helgen, men det fanns ju tydligen ingen älg så vi fick ringa in en hund. Efter 10 minuter var det upptag. Efter en kvart gick ko med en kalv ut. Efter en och en halv timme fick en passare skjuta en kalv på gångstånd för en enkalvsko. Hunden fortsatte sedan efter kon. Bytte till en kviga som han skällde på tills klockan 21 på kvällen. Lyckades ta ett kort vid ett fåfängt försök att få tillbaka hunden...
 
Det här hade varit Eko om han varit frisk. Men han var i hundgården och jag stod, som vanligt, som
ett jävla fån på nåt pass.
 

Men det var rätt mycket älg för att vara tomt. Eller det kanske var spöken vi såg? 
 
Annars är det mest intressanta som hänt att jag sett en mus som kutade lodrätt uppför väggen till höbua. Mycket egendomligt. Aldrig sett det tidigare. Slängde en snöboll på väggen. Då ramlade musen ner. Sen försvann den.
 
Mus på vägg.
 

Annars ser jag mest fram mot helgen 20-21. Då ska jag få åka och jaga älg på fina marker. En kompis har ordnat mark och boende. Blir fyra hundar varav tre är champions. Tänkte sätta mig på pass på nån myrstrupe mitt i marken och bara vänta... Eko får väl vara i bilen under tiden vi andra jagar. Han kan ju få komma ut och få sig en korvbit vid lunch kanske... En hel representationsmark på 4 pers. En inblick i hur underbart livet faktiskt kan vara. 
 
Vi har jagat lite rådjur också. Fick skjuta ett kid på drev. Det var väl kul. Fick skjuta ett kid på pürschjakt också. Det var väl kul. Men... Det går ju inte att jämföra med att smyga på ståndskall. Men ett fullgott substitut i alla fall. Inte direkt som toppfågeljakt. Sicket erbarmligt aber...Skida miltals i -34 och fånglo i trädtoppar.
 
Jag kanske återkommer om jag ids.
Börja skriva om mode eller nåt. Jag har väl i alla fall ett par jeans som är någorlunda hela och rena. Kan ju skriva ett inlägg om dan om dom. Som de flesta andra blåggare gör...
 
/Jonas
 

RSS 2.0