Sköna maj...
Nu har jag faktiskt lite roliga saker att förtälja. Det kan ju vara skönt som omväxling... Det är inte det att jag sett en huggorm, denna jävulens avföda, utan det är att Jämtmyrens Eko har skällt sitt första riktiga långa ståndskall. Han skällde ju lite i vintras också, men det nådde halvtimmen och därikring. Nu har han mognat över vintern och det märktes genast..
Upprinnelsen till det hela var dock mindre rolig och allt annat än frivillig...
En fin vårkväll var Eko och jag ute på cykeltur. Vi cyklade till Bledäng, vände där och började vår färd tillbaka mot Bakfåker. Då har det helt plötsligt kommit ut en älg som står och äter i vägdiket upp mot en kompis hus... Jag stannar cykeln, tar ett kort och skickar ett mms där jag skrev "dom vet vart dom är säkra...". Då såg Eko älgen.... Hela hunden började skaka. Han var dock knäpptyst. Försöker dra honom med mig. Eko sätter sig ner. Selen glider ner en aning. Han får ut sitt vänstra framben. Selen snurrar. Han får ut sitt högra framben. Jag slänger ner cykeln och försöker ta fast hunden. Då kliver han ur selen och snabbt som en liten vessla springer han vägen fram till älgen. Fortfarande helt tyst. Älgen, en liten liten oxe för övrigt, skenar som han fått eld i baken över vägen och försvinner i skogen. Jag är förbannad och less. Fel mark. Fel tid. Ingen pejl. Inga kläder. Ingenting egentligen som förbereder mig på detta...
Eko och älg...
Går ner till en kompis som också bor där och ber att få låna ett par stövlar så jag åtminstone kan haka på en bit och lämna ett spår om han nu tänkt att komma tillbaka... Då jag står där på gårdsplanen får jag höra skall.
-Nä, det kan inte stämma?
-Jo, fan, det skäller...
Efter ca 3 minuter och 5-600 meter är fast ståndskall. Vi, han jag lånade stövlarna av och jag, tar oss upp i skogen och närmar oss skallet. Det går lite undan, men skäller hela tiden. Vi har urusel vind så vi går runt lite grand och går på i sidvind. Då kommer vi fram till ett ganska stort hygge och där på andra sidan står oxen och Eko.
Lite suddigt, filmat med I-tellefånen, men det hörs ju i alla fall!
Vi tog oss ännu närmare. Försökte locka. Ingenting hände förutom att älgen blev orolig och gjorde en rusch. Nytt stopp 300 meter bort. Ännu närmare 45:an... Gick runt. Gick på igen. Försökte locka. Ingen Eko. Älgen gjorde en ny rush, tack och lov åt "rätt" håll. Bestämde mig för att lämna det ifred så jag inte stöter antingen över 45:an eller så det bär iväg på långskjuts så man inte hittar igen hunden. Eko har varit duktig att komma tillbaka, men det är ju inte att ge sig fan på att han skulle vara det just denna kväll bara-för-att... Tiggde skjuts hem så jag kunde byta kläder och hämta min bil och en tomhylsa i 9,3x62. For tillbaka upp i skogen. Ljuv musik. Stängde av bilen ungefär var 20:e minut för att lyssna. Det var -2 grader så det blev snabbt kallt att sitta. Fortfarande skall. 01.33 var det tyst. Blåste i tomhylsan. 01.45 hade jag Eko hos mig. Han stack 21.24.
Trots att det inte var meningen så jag är riktigt glad. Ingen skada skedd heller eftersom det var en oxe han skällde på.
Nu är det bara till att försöka bibehålla konditionen på hunden, hålla honom frisk och sedan se fram mot hösten!
Älg är det då gott om.. Då vi gick och åkte omkring denna kväll såg vi 12 olika älgar och 11 kronhjortar...
Minifjoling i sökarljusets sken...
Verkar bara vara miniälg i år också. Man ser fjolingar som är under 100 kg. Fortfarande lite röda i raggen... Huvva vilken ynkedom. Fördubbla avskjutningen så det händer någonting. Det här är ju inte hållbart längre. En kompis som varit söderut en vända kom hem i söndags kväll. Mellan Svenstavik och Brunflo hade han 15 älgobservationer. Efter europaväg 45. Livsfarligt. Jag ser älg varje dag då jag far på jobbet. Det är spår överallt. Nä, jag hoppas faktiskt att det minskar lite så man får jaga älg igen. Det här som är nu vettefan vad man ska kalla det... Man går in och ruskar i en buske och sen får man stå och flå. Det ska väl åtminstone ta en halvtimme innan upptag kan man tycka. Som det är nu så har ju hundarna som aktivt letar älg färska spår direkt vid bilen varpå det blir upptag på stötta älgar inom 2-300m...
Asdjur.
I övrigt så rullar väl livet på... Varit iväg och skjutit två jaktstigar, Landbys Cup, i cal .22. Första gick sisådär. Sköt bort mig fullständigt på de två första stationerna, förlorade 23p där. Sen sköt jag i princip fullt så jag fick ändå 110/136. Det var väldigt långt från något prisbord kan jag tala om... Den andra gick väl nåååågot bättre. Jag hade inget haveri utan alla skott var poängskott. Så man kan väl säga att det var en jämnare men lägre nivå... Fick 117/138p denna gång. Om möjligt ännu längre från prisbordet... Blev dock en dyrköpt jaktstig eftersom jag provsköt en bössa. En CZ 455 Varmint med tumhålskolv står nu ganska högt på önskelistan... Vi får se vad det blir framöver...
Jobbet rullar på. Inte sett några björnar än, men vill tro att det var färska spår efter en nalle på födosök idag. Han hade delat på en hel del gamla lågor i jakt efter myror...
Nalle?
En ögonblicksbild från Rätan...
Mamma tjäder hoppade "skadad" iväg då jag kom... Tog en bild och gick sedan snabbt därifrån.
Väl mött och på återhörande!
//Jonas
Äntligen hemma.
Nej. Det ska inte handla om fuskbyggnationer. Det skall istället handla om att jag tagit mitt pick och pack och lämnat Umeå för gott. En snabbvisit i middagens tecken undantagen.
Herre min skapare så skönt...
Har inte kunnat ansöka om examen ännu eftersom det tydligen skall ta flera månader att rätta några sketna uppgifter. Gud så skönt att lämna skolsfären. Det är så ohemult noga, på sekunden noga, då eleverna ska lämna in någonting. Om inte deadline hålls så blir det extrauppgifter, sämre betyg eller något annat hittepå. Men det är verkligen inte lika noga åt andra hållet. Lärarna har 15 arbetsdagar på sig att rätta tentor och uppgifter. Den som legat orättad längst nu är snart uppe i två månader. Vad innebär det då? Automatisk 5:a för eleven eller löneavdrag för läraren?
Som sagt: Fruktansvärt skönt att lägga detta bakom sig.
Det fanns dock en sorglig sak med att flytta. En mycket mycket sorglig sak. Det var att jag var tvungen att slänga bort min soffa. Min kära soffa. Den har varit min i 14 år. Så härligt insutten och mjuk. Aldrig har man somnat så gott som i den soffan. Aldrig har man sett så mycket spännande sport som i den soffan. OS-gulden i Turin, Kallas tour de ski-vinst, skidåkningen nu i Ryssland och mycket mer. Men nu gick det inte längre. Fem års studier blev för mycket för min älskade soffa. Må du vila i frid.
Den sista färden.
Annars så har det väl inte hänt så mycket exalterande. Har börjat jobba, varit ute i spenaten en vecka nu. Det har inte bjudits på så vackert väder. Milt sagt. Sursnö och kallblåst varenda dag. Är runt en vindkraftpark och håller på, fick en säkerhetsgenomgång för att få tillträde dig. Fick se en powerpoint med bilder på älg, ren och björn samt instruktioner om att det finns sådana i skogen och att man måste köra försiktigt. Nähe?
Sköna Maj...
I skogen ser det mest ut såhär:
Tragiskt. Och hur mycket som helst. Man hittar bara mer och mer ju mer man går.
Hade ett litet minifirande av examen. Det var mycket trevligt. Fick trerätters och lite presenter.
Hornet från i höstas var färdigt så jag fick det och en wirre.
Och en fin och god tårta!
Hornet kommer nog göra sig på väggen i nya boet. Har tyvärr inte kunnat flytta in ännu pga en trasig varmvattenberedare men har burit in alla mina grejor och försökt komma iordning efter bästa förmåga. Man tycker inte man har så mycket pryttlar, men det plockas på fort... Kommer bli kanon när det blir färdigt och man får flytta in. Då blir det väl någon festlighet kan man tro. Både för att fira examen men framförallt fira att man fått flytta hem.
Utsikt från köket.
Utsikt från sovrummet. Det är Hoverberget som syns.
Något intressant rent jaktligt har inte hänt. Varit ute och kikat efter bäver men inte ens fått några klara lägen som man kunnat strunta i... Bävrarna är väl som folk i allmänhet, de vill helst inte vara utomhus i skitväder... Smarta djur.
Har börjat cykla med Eko så han ska vara i någorlunda trim tills det är dags att släppa. Har två olika rundor. En på 5 km som jag kör två kvällar i veckan och en på 1,5 mil som jag kör en kväll. Med tanke på hur omöjlig den fan är så skulle man helst vilja cykla 5 mil om dagen så han är trött och snäll, men man måste ju ta det lite lugnt med träningen av unghundarna...
Mors gamla cykel med påmonterad Springer. Notera att den sitter på vänster sida. Ja, jag cyklar mot trafiken. Varför? Jo, för att jag vill se vilka bilar jag möter så man kan ta ner i diket om man vet att det är någon som med största sannolikhet är full som kommer. Vill icke ha dem i ryggen...
För min del får det gärna bli augusti nu så man kan börja släppa lite försiktigt och se vad/om som hänt under vintern. Jag tror och hoppas att det kommer bli ganska bra! Vi har varit ute på lite älgsafari och han blir helt till sig i trasorna när han ser och luktar älg medan han knappt bryr sig om hästar eller nötkreatur. Något som är mycket mycket skönt då man i princip utgår från verandorna hos folk då man ska jaga. Det är ett elände att ha hundar som är för intresserade av folk och tamdjur på dessa marker.
Eko har även fått en liten kompis. Beageln Vilgot har hyrt in sig i hundgården nu i sommar. Hans husse är i Jämtland och jobbar och han fick inte tag i någon hundgård så vi lagade hundgården efter de skador som Ivar åsamkade så nu har de någonstans att vara på dagarna!
Eko och Vilgot jollrar.
Nu har jag inget mer att förtälja. Ska fara och skjuta in .22:an inför jaktstigen i morgon. Man lär börja öva lite... Åtmistone på det här med att bära bössan. Använda den var det då inte så noga med, det får man ju ändå aldrig göra.
Väl mött och på återhörande.
/Jonas
