Installerad i avfolkningsbygd...
Jo hej igen.
Har varit på en veckas inbillning inför stundande sommarjobb. Svar på några frågor fick man allt, men de allra flesta kommer väl i morgon bitti när man står ensam ute i spenaten och förväntas prestera något som åtminstone kan liknas vid en godtagbar avverkningsplanering... Man får hoppas att det blir tunggått för det var inte direkt snålt tilltaget på matfronten under utbildningen och för mig som inte ens kan gå in på en ICA-butik utan att gå upp ett halvkilo har bukomfånget antagit jultomteproportioner...
Hyr en P-A-torp två mil utanför Sollefteå. En fin by. Det är spår av både älg och grävsvin på vägen hit. Mycket tomma hus är det i omgivningen.
Var med i en budgivning på en liten kåk hemma i fåker men hoppade av. 850.000 för 2,5 rum och kök, en liten carport och en tomt som man kan pinka rakt över är helt enkelt för dyrt. Man får väl inrikta sig på att bo, verka och jaga i antingen östra jämtland eller västa västernorrland där kåkarna står tomma, affärerna bommar igen och brännvinet är den närmsta och bästa vän man har. Hemma är det helt enkelt för dyrt. Och i lägenhet vägrar jag bo, tar jag det steget lägger jag ut både hundar och bössor på blocket för det går inte hålla på då. In och ut med grejor genom femton låsta dörrar, idioter som glor i titthål, ekande trapphus som luktar rökelse och kattpiss. Nä fy för fan.
Får pröva att spela på Lotto, med min tur borde det inte vara några problem att vinna ihop till en gård!
Cash då? Han är så usel så det har aldrig och kommer aldrig finnas något som är så uselt. Han saknar jaktliga gener helt enkelt. Varit ute två gånger till. Färska spår överallt, men det struntar han i. Usch så förbannat tröstlöst. Maj ut har han på sig. 1:a juni är han antingen bortskänkt eller nergrävd. Det här är så själadödande så har jag honom kvar i min ägo kommer även jag tappa den lilla lust jag har kvar.
Har åkt 240. Det var roligt. Måste nog köpa en 240 igen. Det är trots allt världens bästa bil. Snygga är dom också!
Kan dock inte ladda upp någon bild för 3G:n är inte särdeles snabb här.
Twitter igen då...
Ja hej igen! Nu har undertecknad sommarlov. Trots att man är närmare graven än vaggan smakar ordet rätt bra. ..
Dock är det ju så ordnat med det tekniska att datorn är i Umeå och jag har f.n bara tillgång till I-tellefånen. Ni får hålla tillgodo med små twitterliknande skrivelser så länge.
Planen är dock, om blöjförsäljning och annat går bra, att under sommaren införskaffa en ny blänkande fin dator. Kan ju om inte annat vara en stor fördel mtp stundande X-jobb... Att lämna in ett handskrivet sådant torde ej mötas med en klang- och jubelföreställning.
Appropå sådana föreställningar är det tre nya släpp att lägga till cash punktlista från föregående inlägg...
1. 29/4: 2h, färska spår, 130m. Släpspår med älgskånk som han tog bra. Inga skall.
2. 30/4: 1h, inga spår. 60-70m. Inga skall.
3. 2/5: 3h. Rådjursspår. 360m. Inga skall.
Annars inget. Går och jollrar mest. Lägger sig och biter på pinnar.
Har jagat bäver. Sett bäver varje kväll men jag ids inte skjuta. Blött och jävligt att gå och dessutom har jag nog blivit blödig på äldre dagar... Skjuter helst ränta, oavsett vilt, och jag har bara sett vuxna bävrar... Så nja. Nästa gång kanske...
I övrigt finns väl inget intressant att förtälja... Bäverjakt, efter mer ansad sådan, på Vemdalsskalet i helgen. Var på husvisning av en fin stuga i Fåker i eftermiddags. Har potential som gammelstrekboende...
Bifogar två bilder. En på en frenetiskt jagande unghund och en på en bäver...
Nya menlösheter.
I vanlig god ordning har det inte hänt några världsomvälvande saker. Tillbringande en dryg vecka hemmavid och det var riktigt skönt. Några dragéägg blev det inte av den enkla anledningen att det inte fanns att uppbringa en påse dragéägg i skapelsens krona, Östersund. Mycket egendomligt.
Hann iallafall med att bära ut tre saltstenar. Det var ju ett litet äventyr i sig. Skulle gå till den närmsta först. Ett rätt naturligt val då man släpar på 20kg salt i ryggsäcken, bär 10kg i händerna och dessutom av födsel och ohejdad vana är lat. Nåväl, kom ut på Engströmstjärnen som egentligen inte är en tjärn utan ett surhål som är på väg att förvandlas till en myr. Tog ett graciöst kliv och for rätt genom svålen och fann mig hängande på buken och armarna på någorlunda fast mark och benen vevande under svålen i dyn. En mycket kall och en mycket obehaglig upplevelse. Om man farit ner där så hade man nog hamnat på British Museum om sisådär tjugofemtusen år då de hittat en krumelur med en ryggsäck full av salt i en torvbrytning...
Dags att banta då inte ens myrarna bär...
Frågor om varför jag inte gick över den hårda tallbacken fram till
saltstenspinnen kommer ej besvaras.
Hann med lite bäverjakt också. Var väl i vanlig ordning rätt händelselöst. Det kom några bävrar och satte sig i skapliga lägen och började käka men det är som det är att jaga nära byn. Jag tordes inte skjuta pga kulfånget så de sitter väl fortfarande kvar där och äter. På ren tjur, och leda över att behöva se hus, folk och fä, tog jag helt sonika och knatade ån uppströms. Hittade en koloni till faktiskt. Det var dock varken damm eller hydda där. Misstänker att det är hål-bävrar som håller till där. Dvs sådana som gräver ut sin hydda i åbanken.
Får väl göra mig en sväng till dit om det är så att man hinner hem innan den 15:e.
Bifogar några kort från turen i alla fall.
Ser ni den?
Välbesökt, ny, matplats.
Jag och gamla Bettan var på skjutbanan en sväng och sköt också. Det var roligt. Det var även dyrt. Men det som är roligt är ju även dyrt. Tyvärr. Men hon går fortfarande bra. Fast jag tror inte denna bössa är en hon, för den fungerar jämt, gnäller aldrig och har aldrig svikit... Det är väl en det (eller hen?)...Precis som allt annat man äger och har...
Två oryx. Jag skjuter bara tvåskottsserier så risken att misslyckas
minimeras...
Första av allt är hon skyldig till...
På annandagen blev det en rolig roadtrip till Verdal, Norge, tillsammans med Ers. Han velade ett par minuter och sedan bestämde han sig för att åka och hämta en gråhundsvalp från en bra oannonserad parning. Tror han gjorde helt rätt. Likt mig har han haft oflyt med den hund han har nu, han har lungödem och kan inte jaga fullt ut. Nu får vi hoppas att hans nya lilla krabat levererar fullt ut redan i höst! Enligt uppfödaren så ska den göra det i alla fall... Han garanterade att han skjutit två på fast stånd innan 2012 är slut. Hoppas han har rätt. Livet är för kort för att gå omkring i 3-4 år och hoppas på värdelösa hundar som har som ända intresse att bita på pinnar och vara runt fötterna.
Tror i alla fall parningen och uppfödningen var bra. Valparna bodde inne i huset. Barnen satt med dem i knäna och tittade på färgteve på kvällarna, de var vana att bli hanterade och alla valparna var i princip rumsrena redan vid de 7v som är kutym att leverera vid i Norge. Jaktstarka och snygga föräldrar var det också.
Man kanske måste köpa sig en Norsk Fotpall Låg för att man ska få smyga på ett ståndskall igen... Synd bara att deras päls och min allergi inte är bästa vänner. Blir tillräckligt klen av jämtar såhär i förkylningstider. Men men... Det som inte dödar det härdar.
A-po-po-pooo...
Tja... Vad gjorde jag mer då? Jo jag följde med en kompis ut och gallringsplanerade för att kolla hur det gick till eftersom jag ska jobba med något liknande i sommar. Det var en intressant dag på många sätt. Roligt att få bolla idéer med en som jobbar med det dagligen.
Hade Cash lös hela dagen. Men innan ni av ren frustration och ilska över min nonchalans gällande hundförbudet går lös på närmsta gardin så kan jag tala om jag skiter fullständigt i hundförbudet så länge jag har en hund som inte jagar. Elvis skulle jag aldrig drömma om att släppa denna tid på året men med den här spelar det ingen som helst roll. Han kan ju vara lös varsomhelst och närsomhelst. Han struntar i allting som rör sig och håller sig ju nästan inom den koppellängd som nämns i lagtexten. Det är ju inte ett snöre som avses med koppeltvång... Det är att man ska ha kontroll på sin hund. Och när han är under skosulorna är det svårt att inte ha kontroll...
Har släppt fyra gånger. Och nu har jag till och med börjat föra bok över misären. Detta för att själv minnas detta helvete till kommande hundar och dels för att inte folk ska tro jag ljuger.
Tammejfan så usch, som Jimmys farfar sa...
Bilden nedan visar det mest intressanta som hände under dessa 4 skogsturer. Jag hittade igen ett hygge där man tagit fröträd och jag vet inte riktigt vad som hänt här, men det måste nog varit någon form av explosion då skördaren kapade tallen... Låg spjälkningar 5-10m från stubben. Om man någon gång, mot förmodan, finner sig i besittning av en plätt där frötallar ska tas får man hoppas att det inte blir såhär...
Högsta pris för den rotstocken minsann...
Avslutningsvis så var jag och hälsade på 15. Han fyller snart 81 och har varit och köpt sig en stövare. Är man så i form när man är 81 är det bara att tacka och ta emot. Vi drack kaffe och mumlade om älgar, hundar och torkat kött. Det vill säga de tre viktigaste tingen här i världen... Tog lite kort inifrån kåken som ni kan få njuta av. När man är färdig i denna gudsförgätna håla och flyttar hem och blir gammelstrek på riktigt så är det såhär man ska bo!
Ni kanske ser de speciella stöttorna för trappen... Jag ser att 15, som är
81, har en plattfärgteve... Vilket vissa andra inte har...
Så sant som det är sagt...
Två fina bockar skjuta på Gransjötrakten.
Öppenspis och infällt barskåp...
För Er som inte fattar det så är 15 anropsnumret...
Nu är det väl färdiggnällt för denna gång vill jag tro. Återkommer väl när jag samlat ihop lite fler kort, lite fler resultatlösa timmar i skog och mark och ramlat ner i något mer hål...
/Jonas
Hann iallafall med att bära ut tre saltstenar. Det var ju ett litet äventyr i sig. Skulle gå till den närmsta först. Ett rätt naturligt val då man släpar på 20kg salt i ryggsäcken, bär 10kg i händerna och dessutom av födsel och ohejdad vana är lat. Nåväl, kom ut på Engströmstjärnen som egentligen inte är en tjärn utan ett surhål som är på väg att förvandlas till en myr. Tog ett graciöst kliv och for rätt genom svålen och fann mig hängande på buken och armarna på någorlunda fast mark och benen vevande under svålen i dyn. En mycket kall och en mycket obehaglig upplevelse. Om man farit ner där så hade man nog hamnat på British Museum om sisådär tjugofemtusen år då de hittat en krumelur med en ryggsäck full av salt i en torvbrytning...
Dags att banta då inte ens myrarna bär...
Frågor om varför jag inte gick över den hårda tallbacken fram till
saltstenspinnen kommer ej besvaras.
Hann med lite bäverjakt också. Var väl i vanlig ordning rätt händelselöst. Det kom några bävrar och satte sig i skapliga lägen och började käka men det är som det är att jaga nära byn. Jag tordes inte skjuta pga kulfånget så de sitter väl fortfarande kvar där och äter. På ren tjur, och leda över att behöva se hus, folk och fä, tog jag helt sonika och knatade ån uppströms. Hittade en koloni till faktiskt. Det var dock varken damm eller hydda där. Misstänker att det är hål-bävrar som håller till där. Dvs sådana som gräver ut sin hydda i åbanken.
Får väl göra mig en sväng till dit om det är så att man hinner hem innan den 15:e.
Bifogar några kort från turen i alla fall.
Ser ni den?
Välbesökt, ny, matplats.
Jag och gamla Bettan var på skjutbanan en sväng och sköt också. Det var roligt. Det var även dyrt. Men det som är roligt är ju även dyrt. Tyvärr. Men hon går fortfarande bra. Fast jag tror inte denna bössa är en hon, för den fungerar jämt, gnäller aldrig och har aldrig svikit... Det är väl en det (eller hen?)...Precis som allt annat man äger och har...
Två oryx. Jag skjuter bara tvåskottsserier så risken att misslyckas
minimeras...
Första av allt är hon skyldig till...
På annandagen blev det en rolig roadtrip till Verdal, Norge, tillsammans med Ers. Han velade ett par minuter och sedan bestämde han sig för att åka och hämta en gråhundsvalp från en bra oannonserad parning. Tror han gjorde helt rätt. Likt mig har han haft oflyt med den hund han har nu, han har lungödem och kan inte jaga fullt ut. Nu får vi hoppas att hans nya lilla krabat levererar fullt ut redan i höst! Enligt uppfödaren så ska den göra det i alla fall... Han garanterade att han skjutit två på fast stånd innan 2012 är slut. Hoppas han har rätt. Livet är för kort för att gå omkring i 3-4 år och hoppas på värdelösa hundar som har som ända intresse att bita på pinnar och vara runt fötterna.
Tror i alla fall parningen och uppfödningen var bra. Valparna bodde inne i huset. Barnen satt med dem i knäna och tittade på färgteve på kvällarna, de var vana att bli hanterade och alla valparna var i princip rumsrena redan vid de 7v som är kutym att leverera vid i Norge. Jaktstarka och snygga föräldrar var det också.
Man kanske måste köpa sig en Norsk Fotpall Låg för att man ska få smyga på ett ståndskall igen... Synd bara att deras päls och min allergi inte är bästa vänner. Blir tillräckligt klen av jämtar såhär i förkylningstider. Men men... Det som inte dödar det härdar.
A-po-po-pooo...
Tja... Vad gjorde jag mer då? Jo jag följde med en kompis ut och gallringsplanerade för att kolla hur det gick till eftersom jag ska jobba med något liknande i sommar. Det var en intressant dag på många sätt. Roligt att få bolla idéer med en som jobbar med det dagligen.
Hade Cash lös hela dagen. Men innan ni av ren frustration och ilska över min nonchalans gällande hundförbudet går lös på närmsta gardin så kan jag tala om jag skiter fullständigt i hundförbudet så länge jag har en hund som inte jagar. Elvis skulle jag aldrig drömma om att släppa denna tid på året men med den här spelar det ingen som helst roll. Han kan ju vara lös varsomhelst och närsomhelst. Han struntar i allting som rör sig och håller sig ju nästan inom den koppellängd som nämns i lagtexten. Det är ju inte ett snöre som avses med koppeltvång... Det är att man ska ha kontroll på sin hund. Och när han är under skosulorna är det svårt att inte ha kontroll...
Har släppt fyra gånger. Och nu har jag till och med börjat föra bok över misären. Detta för att själv minnas detta helvete till kommande hundar och dels för att inte folk ska tro jag ljuger.
- 6:e - 1 timma. Inga älgspår. Längsta sväng 44m. Inga skall.
- 10:e - 4 timmar. Gamla älgspår. Längsta sväng 233m. Inga skall.
- 13:e - 2 timmar. Purfärska älgspår. Längsta sväng 110m. Inga skall.
- 15:e - 1 timma. Gamla älgspår. Längsta sväng vet jag inte då jag inte orkade kolla på apparaten då jag hörde honom hela tiden. 50m kanske? Inga skall.
Tammejfan så usch, som Jimmys farfar sa...
Bilden nedan visar det mest intressanta som hände under dessa 4 skogsturer. Jag hittade igen ett hygge där man tagit fröträd och jag vet inte riktigt vad som hänt här, men det måste nog varit någon form av explosion då skördaren kapade tallen... Låg spjälkningar 5-10m från stubben. Om man någon gång, mot förmodan, finner sig i besittning av en plätt där frötallar ska tas får man hoppas att det inte blir såhär...
Högsta pris för den rotstocken minsann...
Avslutningsvis så var jag och hälsade på 15. Han fyller snart 81 och har varit och köpt sig en stövare. Är man så i form när man är 81 är det bara att tacka och ta emot. Vi drack kaffe och mumlade om älgar, hundar och torkat kött. Det vill säga de tre viktigaste tingen här i världen... Tog lite kort inifrån kåken som ni kan få njuta av. När man är färdig i denna gudsförgätna håla och flyttar hem och blir gammelstrek på riktigt så är det såhär man ska bo!
Ni kanske ser de speciella stöttorna för trappen... Jag ser att 15, som är
81, har en plattfärgteve... Vilket vissa andra inte har...
Så sant som det är sagt...
Två fina bockar skjuta på Gransjötrakten.
Öppenspis och infällt barskåp...
För Er som inte fattar det så är 15 anropsnumret...
Nu är det väl färdiggnällt för denna gång vill jag tro. Återkommer väl när jag samlat ihop lite fler kort, lite fler resultatlösa timmar i skog och mark och ramlat ner i något mer hål...
/Jonas
Påsklov.
Och ett välförtjänt sådant. Gudarna ska veta att man inte är en maskin. Snarare så långt därifrån som möjligt är. Men de senaste dagarna har onekligen varit lika effektiva som en cummingsdiesel. Efter en arbetsinsats som bär bragdens gyllene stämpel är äntligen kandidatarbetet klart. Eller klart och klart... Första utkastet är klart. Det skall granskas av handledare och sedan får vi tillbaka det för redigering. Men om vi inte är helt uppåt väggarna och cyklar så bör ju det värsta vara gjort nu.
Påsken skall tillbringas med att äta dragéägg, dricka påskmust, äta vanliga ägg och sedan ha ångest över vad man ätit och i menlöshet ge sig ut på en tafatt löptur som endast lär rendera i verkande benhinnor, blodsmak i munnen och en alldeles fantastisk förmåga att hitta på ursäkter för att slippa nästa löprunda... Ska bli så roligt med lov!
En annan plan är att medelst kängor och ryggsäck bära ut några saltstenar.
Våren intåg stötte, som vanligt, på patrull. Så den av framtinande hundbajs tyngda marken har återigen täckts av ett lager vitt elände. Ytterst olyckligt när man, som jag, ser fram mot barmark och hundträning.
Apropå vinterns omtag... Nu har det i detta land varit vinter sen i december. Ok? De senaste veckorna har vi upplevt gudabenådade plusgrader så vägarna har blivit bara och människan återfått livsgnistan. Men vad händer då när det råkspå dimpa ner två decimeter snö? Jo, det blir trafikkaos. Hur i hela friden är det möjligt? Är man verkligen så dum så man i mars, i norrland, byter till sommardäck för att det varit barmark en vecka? Eller tappar man alla koncepter vad gäller vintervägslagskörning bara för att man låtit pållarna löpa fritt på bar asfalt några mil? Mycket egendomlig företeelse. I söndags när vi for hem från skjutbanan var det ett väder som frambringande gråt hos även den mest hårdhudade storjägare. Det stod snurrade bilar i diket. Långtradare som blockerade E4:an för de inte tog sig uppför ett litet motlut. Idioter på cyklar som halkade omkring. Bilar som krypkörde i rondeller. Vad är det med folk, bilar och vinterväglag?
Ungefär samma fenomen uppträder på 45:an mellan Fåker och Brunflo. Oavsett vilken tid på året det är så gör minsta väderomslag att medelhastigheten sjunker från 77 till 45. Detta är empiriska erfarenheter och inget humbug. Det är sant. Och oerhört irriterande. Jag hoppas Sankte Per inte hör genom bilplåt... Då krävs det mycket älgkött för att muta sig förbi...
Hundeländena då... Jo. Med Elvispen är det bara bra. Han verkar riktigt pigg och kry. Med Kastratet är det också bra. Hans sår har läkt ihop bra. Jag har inte märkt någon beteendeförändring heller. Än. Det kanske kommer när hormonnivåerna sjunker. Sjunker för att aldrig öka igen. Usch. Men men... Var det det som krävdes så må det väl vara hänt då.
Har varit på skjutbanan och skjutit in och gjort klart inför den eventuella bäverjakten. Skönt att det går mot ljusare och bättre tider nu. Vintern är fan inget att hänga i julgran. Ja, förutom för vinterstudion, julmust, knäck, klagosånger och... Ja. Den kanske är rätt bra den också...
Nu är det hög tid att borsta av de gula gaddarna och krypa till kojs. Sista natten i Umeå på den här sidan påskhelgen. Skönt.
Jag bjuder herrskapet en Glad Påsk och på återhörande!
//Jonas
Påsken skall tillbringas med att äta dragéägg, dricka påskmust, äta vanliga ägg och sedan ha ångest över vad man ätit och i menlöshet ge sig ut på en tafatt löptur som endast lär rendera i verkande benhinnor, blodsmak i munnen och en alldeles fantastisk förmåga att hitta på ursäkter för att slippa nästa löprunda... Ska bli så roligt med lov!
En annan plan är att medelst kängor och ryggsäck bära ut några saltstenar.
Våren intåg stötte, som vanligt, på patrull. Så den av framtinande hundbajs tyngda marken har återigen täckts av ett lager vitt elände. Ytterst olyckligt när man, som jag, ser fram mot barmark och hundträning.
Apropå vinterns omtag... Nu har det i detta land varit vinter sen i december. Ok? De senaste veckorna har vi upplevt gudabenådade plusgrader så vägarna har blivit bara och människan återfått livsgnistan. Men vad händer då när det råkspå dimpa ner två decimeter snö? Jo, det blir trafikkaos. Hur i hela friden är det möjligt? Är man verkligen så dum så man i mars, i norrland, byter till sommardäck för att det varit barmark en vecka? Eller tappar man alla koncepter vad gäller vintervägslagskörning bara för att man låtit pållarna löpa fritt på bar asfalt några mil? Mycket egendomlig företeelse. I söndags när vi for hem från skjutbanan var det ett väder som frambringande gråt hos även den mest hårdhudade storjägare. Det stod snurrade bilar i diket. Långtradare som blockerade E4:an för de inte tog sig uppför ett litet motlut. Idioter på cyklar som halkade omkring. Bilar som krypkörde i rondeller. Vad är det med folk, bilar och vinterväglag?
Ungefär samma fenomen uppträder på 45:an mellan Fåker och Brunflo. Oavsett vilken tid på året det är så gör minsta väderomslag att medelhastigheten sjunker från 77 till 45. Detta är empiriska erfarenheter och inget humbug. Det är sant. Och oerhört irriterande. Jag hoppas Sankte Per inte hör genom bilplåt... Då krävs det mycket älgkött för att muta sig förbi...
Hundeländena då... Jo. Med Elvispen är det bara bra. Han verkar riktigt pigg och kry. Med Kastratet är det också bra. Hans sår har läkt ihop bra. Jag har inte märkt någon beteendeförändring heller. Än. Det kanske kommer när hormonnivåerna sjunker. Sjunker för att aldrig öka igen. Usch. Men men... Var det det som krävdes så må det väl vara hänt då.
Har varit på skjutbanan och skjutit in och gjort klart inför den eventuella bäverjakten. Skönt att det går mot ljusare och bättre tider nu. Vintern är fan inget att hänga i julgran. Ja, förutom för vinterstudion, julmust, knäck, klagosånger och... Ja. Den kanske är rätt bra den också...
Nu är det hög tid att borsta av de gula gaddarna och krypa till kojs. Sista natten i Umeå på den här sidan påskhelgen. Skönt.
Jag bjuder herrskapet en Glad Påsk och på återhörande!
//Jonas
Lite information igen då...
Det börjar väl vara dags att återigen skriva några rader. Det har hänt ofantligt mycket sedan sist.
Förra helgen hade vi vinprovning. Det var många gentila sorter men jag hittade två som stack ut. Det bästa med dem är att de inte kostar så vidare värst mycket, mellan 69 och 99 riksdaler.
Masi - druvorna pressade av trebarnsmödrars bara fötter. Därav syran...
Också mycket prisvärt. Nästan i klass med I-Castei...
Till maten drack vi ett vin som hette Red Baron, det var en räv som körde ett flygplan på etiketten så det var därför jag köpte det, men även det visade sig vara helt okej! Även om Staffan hävdar att allt vin är surt...
Maten bestod av kött, potatisgratäng och whiskysås á la Arne (finns om ni frågar han google, riktigt bra sås!). Cheesecake till efterrätt.
Det var en trevlig tillställning. Även om rödtjutet gjorde att stämningen blev något mer, vad ska man säga, sömnig än under skumpaprovningen så blev kvällen till slut lyckad.
Tja... Vad har mer hänt då. Sista tentan innan kandidaten är avklarad. Så då man åker hem till sommaren har man väl en sån däringa löjlig hatt på sig... Om kandidatarbetet godkänns alltså... Två år kvar. I Umeå. Platsen Gud glömde, Fan själv inte ville ha och SLU ärvde. Men men... Det ska väl gå det också.
Var till veterinären idag och fick domen på Cash. Kronisk prostatit och lösningen heter kastrering... Han började spy i förra veckan och det sammanföll väl med att den kemiska kastreringen han fick sist börjat gå ur kroppen. Direkt den gjort det så började prostatan svälla och inflammationen kom som ett brev på posten. Så det bättrar ju inte direkt på oddsen att få en fungerande älghund. Men en frisk hund utan bollar torde ju ha större chanser än en sjuk hund med bollarna kvar. Även om det känns väldigt motigt att ha ett det...
Så nu blir väl planen som följer:
Förra helgen hade vi vinprovning. Det var många gentila sorter men jag hittade två som stack ut. Det bästa med dem är att de inte kostar så vidare värst mycket, mellan 69 och 99 riksdaler.
Masi - druvorna pressade av trebarnsmödrars bara fötter. Därav syran...
Också mycket prisvärt. Nästan i klass med I-Castei...
Till maten drack vi ett vin som hette Red Baron, det var en räv som körde ett flygplan på etiketten så det var därför jag köpte det, men även det visade sig vara helt okej! Även om Staffan hävdar att allt vin är surt...
Maten bestod av kött, potatisgratäng och whiskysås á la Arne (finns om ni frågar han google, riktigt bra sås!). Cheesecake till efterrätt.
Det var en trevlig tillställning. Även om rödtjutet gjorde att stämningen blev något mer, vad ska man säga, sömnig än under skumpaprovningen så blev kvällen till slut lyckad.
Tja... Vad har mer hänt då. Sista tentan innan kandidaten är avklarad. Så då man åker hem till sommaren har man väl en sån däringa löjlig hatt på sig... Om kandidatarbetet godkänns alltså... Två år kvar. I Umeå. Platsen Gud glömde, Fan själv inte ville ha och SLU ärvde. Men men... Det ska väl gå det också.
Var till veterinären idag och fick domen på Cash. Kronisk prostatit och lösningen heter kastrering... Han började spy i förra veckan och det sammanföll väl med att den kemiska kastreringen han fick sist börjat gå ur kroppen. Direkt den gjort det så började prostatan svälla och inflammationen kom som ett brev på posten. Så det bättrar ju inte direkt på oddsen att få en fungerande älghund. Men en frisk hund utan bollar torde ju ha större chanser än en sjuk hund med bollarna kvar. Även om det känns väldigt motigt att ha ett det...
Så nu blir väl planen som följer:
- Genomföra operation med konvalescensperiod efteråt.
- Försiktig träning och dragande av släpspår bara det vita snusket behagar tina bort nån gång...
- Åka till ett älghägn jag fått nys om och släppa hunden där.
- Om hunden skäller i älghägnet fortsätta träna och jobba och se fram mot hösten med någorlunda hopp.
- Om inte hunden skäller där kommer jag redan i bilen därifrån börja ringa och försöka få tag i någon som vill ta honom som sällskap för då ger jag upp.
- Träna Elvis riktigt ordentligt så man kanske får smyga på ett ståndskall till innan det här med hundägande läggs på hyllan för en icke överblickbar framtid. Han har ju fyllt 10 nu så varje säsong är en ren bonus.
Känns bra att ha bestämt sig i alla fall. Även om jag naturligtvis helst av allt velat slippa allting. Men så var det ju det här med turen... Att en hund som inte fyllt två har prostataproblem finns ju nästan inte... Nu är det ju bara att hoppas att magproblemen kommer ur detta så han inte är dubbelsjuk. För säkerhets skull kollades halsen upp och den var okej och jag fick ett nytt foder utan gluten. 1700 kr till idag. Så kul!
Men man far ju och velar fram och tillbaka. Kollar valpannonser ena dagen, kollar pris på färdiga hundar nästa dag, undersöker möjligheten att låna en duglig hund nästa dag för att den fjärde dagen vilja slänga grejorna i sjön och börja dricka brännvin eller vad nu den ickejagande majoriteten av befolkningen håller på med... Lite halvtärande faktiskt.
Till helgen åker jag i alla fall hem igen. Ska bli riktigt skönt. Har 8 saltstenar kvar att bära ut. Skoterföret lär väl ha försvunnit så man får väl gå på skidor i värsta fall. Men hellre plumsa i blötsnö hemma kontra en helg till i soffan i Umeå. Då blir jag tokig på riktigt.
Storsvensken gick genom besiktningen utan anmärkning. Det var ju i alla fall positivt. Ett jävla fordon som inte rasar i tid och otid. Att man fick laga motorstörningslampan med eltejp är en annan femma...
Nu är det gula gubbar på färgteven så nu ska jag förpassa min lekamen till den snart utslitna soffan.
Nyheter.
Såhär i lågsäsongstider händer det ju inte så vidare värst mycket att skriva om, det är därför det dröjer lite mellan ordbajserierna numer. Men det ordnar väl upp sig bara det går göra något annat än att i knapp styrfart masa sig fram i ett skidspår...
Men nu är det ju faktiskt så att det finns något att förtälja. Sista helgen i februari var jag hem och körde ut lite saltstenar. Det var en lyckad tur. Vi fick ut tolv av tjugo stenar. Föret var riktigt bra så vi passade på att ta de som ligger jävligast till så de åtta som är kvar kan man till nöds gå ut med om skoterföret får för sig att försvinna lika snabbt som pengarna på lönekontot har en tendens att göra...
Saltstensexpressen V2.0. N Tommys venture. Motorsågen behövdes
naturligtvis inte eftersom vi tog med den...
Eftersom den skoter jag äger, precis som allt annat jag äger med fler
än två rörliga delar, står som ett lik, tvingades jag låna denna av
tremänning Lars-E. Tack för det...
Finns väl inte så mycket mer att skriva om vad gäller just detta. En smärtfri och fin dag i Guds fria natur. Inte mer än så. Älgarna och hararna lär nog uppskatta det i alla fall, det var som att gå på ett salsgolv kring många av pinnarna för de har varit dit med jämna vardagsrum och kikat. Roligt att det man gör uppskattas av djuren.
På lördagskvällen bjöd Lars-E på storkalas med god mat och dryck. Det var trevligt. Tyvärr fick jag ohemula buksmärtor pga frosseri, men det är ju inte matens fel. Snarare huvudets... Alzheimervarianten av bulimi är vad jag lider av: Hetsäter men glömmer att spy...
Appropå mat... Hade hållit mig från skräp en hel vecka. Fredagen kom. Tänkte unna mig en chipspåse som fredagsmys här i min ensamhet eftersom felkönad sambo åkt till Dalarna för att åka i fäders spår. Öppnade påsen kl 16.32 för att ta tre plattpärer innan middagen. 16.39 var påsen slut och jag låg på golvet och kröp och letade smulor. Började må illa. Blev ingen middag alls och taptot ljöd tidigt här i ghettot i fredags... Rolig kväll. Bestämde mig dock: Aldrig mer.
En alkoholist kan aldrig mer ta en jamare.
Jag kan aldrig mer ta en plattpära.
Inse faktum nån jävla gång...
Såg en rolig bil då jag var hem.
Historien förtäljer dock inte varför tvättbjörnarna parkerat bredvid...
Vart? Svenstavik naturligtvis... Vart annars?
Jo sen var det ju en liten sak till också... För några månader sedan var det i den oberoende och alldeles eminenta jakttidningen Jaktmarker&Fiskevatten en ledare om värdelösa jakter. Chefredaktören utlyste då en liten tävling där vi läsare fick skicka in bidrag och berätta om våra vedermödor. Den som haft det allra mest eländigt under det gångna året skulle få åka på en riktig drevjakt i viltrika södern. Med allt elände i färskt minne knåpade jag ihop en liten skrivelse och, på ett sätt, roligt nog kom den med i tidningen! (Nr 3/4 för den intresserade). Så jag ska få åka på drevjakt! Det första jag vinner i hela mitt liv, om man undantar nån femma på travet... Det som var mindre roligt är då man inser att man haft Sveriges sämsta säsong... Men det kan ju fan bara bli bättre...
Jag har själv inte läst artikeln. Prövade en gång men fick kalla kårar på ryggen av att se mig själv i en tidning, ska samla mod så kanske det blir av under veckan...
Men nu innebär ju även detta att man måste besöka skjutbanan mer frekvent så man inte åker ner och skämmer ut sig och plöjer potatisfåror i den bördiga sörlandsmyllan istället för att finna på där man ska... Så fort snön försvinner ska ett antal patroner i både .22 och 9,3 inhandlas och slösas upp på diverse övningar... Tips på övningar för att vara förberedd på bästa sätt mottages med tacksamhet!
Men nu tror jag väl ändå faktiskt det var färdigt för denna gång...
Väl mött och på återhörande.
//Jonas
Men nu är det ju faktiskt så att det finns något att förtälja. Sista helgen i februari var jag hem och körde ut lite saltstenar. Det var en lyckad tur. Vi fick ut tolv av tjugo stenar. Föret var riktigt bra så vi passade på att ta de som ligger jävligast till så de åtta som är kvar kan man till nöds gå ut med om skoterföret får för sig att försvinna lika snabbt som pengarna på lönekontot har en tendens att göra...
Saltstensexpressen V2.0. N Tommys venture. Motorsågen behövdes
naturligtvis inte eftersom vi tog med den...
Eftersom den skoter jag äger, precis som allt annat jag äger med fler
än två rörliga delar, står som ett lik, tvingades jag låna denna av
tremänning Lars-E. Tack för det...
Finns väl inte så mycket mer att skriva om vad gäller just detta. En smärtfri och fin dag i Guds fria natur. Inte mer än så. Älgarna och hararna lär nog uppskatta det i alla fall, det var som att gå på ett salsgolv kring många av pinnarna för de har varit dit med jämna vardagsrum och kikat. Roligt att det man gör uppskattas av djuren.
På lördagskvällen bjöd Lars-E på storkalas med god mat och dryck. Det var trevligt. Tyvärr fick jag ohemula buksmärtor pga frosseri, men det är ju inte matens fel. Snarare huvudets... Alzheimervarianten av bulimi är vad jag lider av: Hetsäter men glömmer att spy...
Appropå mat... Hade hållit mig från skräp en hel vecka. Fredagen kom. Tänkte unna mig en chipspåse som fredagsmys här i min ensamhet eftersom felkönad sambo åkt till Dalarna för att åka i fäders spår. Öppnade påsen kl 16.32 för att ta tre plattpärer innan middagen. 16.39 var påsen slut och jag låg på golvet och kröp och letade smulor. Började må illa. Blev ingen middag alls och taptot ljöd tidigt här i ghettot i fredags... Rolig kväll. Bestämde mig dock: Aldrig mer.
En alkoholist kan aldrig mer ta en jamare.
Jag kan aldrig mer ta en plattpära.
Inse faktum nån jävla gång...
Såg en rolig bil då jag var hem.
Historien förtäljer dock inte varför tvättbjörnarna parkerat bredvid...
Vart? Svenstavik naturligtvis... Vart annars?
Jo sen var det ju en liten sak till också... För några månader sedan var det i den oberoende och alldeles eminenta jakttidningen Jaktmarker&Fiskevatten en ledare om värdelösa jakter. Chefredaktören utlyste då en liten tävling där vi läsare fick skicka in bidrag och berätta om våra vedermödor. Den som haft det allra mest eländigt under det gångna året skulle få åka på en riktig drevjakt i viltrika södern. Med allt elände i färskt minne knåpade jag ihop en liten skrivelse och, på ett sätt, roligt nog kom den med i tidningen! (Nr 3/4 för den intresserade). Så jag ska få åka på drevjakt! Det första jag vinner i hela mitt liv, om man undantar nån femma på travet... Det som var mindre roligt är då man inser att man haft Sveriges sämsta säsong... Men det kan ju fan bara bli bättre...
Jag har själv inte läst artikeln. Prövade en gång men fick kalla kårar på ryggen av att se mig själv i en tidning, ska samla mod så kanske det blir av under veckan...
Men nu innebär ju även detta att man måste besöka skjutbanan mer frekvent så man inte åker ner och skämmer ut sig och plöjer potatisfåror i den bördiga sörlandsmyllan istället för att finna på där man ska... Så fort snön försvinner ska ett antal patroner i både .22 och 9,3 inhandlas och slösas upp på diverse övningar... Tips på övningar för att vara förberedd på bästa sätt mottages med tacksamhet!
Men nu tror jag väl ändå faktiskt det var färdigt för denna gång...
Väl mött och på återhörande.
//Jonas
Mitten av februari.
Alla helvetens dag var igår. Det blev ingen gentil middag där halva slängdes i hundkoppen. Kom hem alldeles för sent från veterinären för att kunna ägna mig åt dylika övningar så det blev helt sonika en hamburgare med långpärer istället... Det var inte helt fel det heller!
Nu var det inte om detta jag skulle skriva utan det var väl snarare om veterinärbesöket... Var hos veterinären i 5 timmar för att verkligen låta dem gå till botten med Cash mage, varför han inte ätit, varför han spyr av ansträngning (åkte skidor med honom i förrgår och tog mig 400m från bilen innan han kaskadspydde fyra gånger på rad) och så vidare...
Blodproven visade att allt var bra. Röntgen av mage och tarmar visade inte heller det några abnormaliteter. Ändå blev han satt på ett nytt foder (som han äter bra!), en oralpasta för stimulering av magsäcksfunktioner och slutligen en medicin för magen. Så nu var det väl fan om han ska fortsätta vara usel i magen...
Det som inte var så lysande är ju dock att man vet är något är fel men dom hittar ingenting...
Men som av en händelse såg veterinärskan på en röntgenbild att prostatan var förstorad, den var 6cm i diameter och den ska vara som en valnöt. Mest troligt har denna tryckt på tarmarna så det kan ha utlöst vissa av symptomen iaf.
Så nu äger man ett kemiskt kastrat till hund. Han fick en spruta så prostatan får vila och inflammationen förhoppningsvis ger med sig. Elvis har samma åkomma och för han räckte det med en spruta, men hon trodde att det är allvarligare när det är en så ung hund så hon gjorde mig mer eller mindre beredd på att det kommer bli en permanent kastrering av hunden i framtiden.
Och alla vet ju vilken oerhörd framgångssaga det brukar vara med kastrerade älghundar. Feta och bara intresserade av att sova och äta... Jippie! Det räcker att husse är sådan, hunden kan gärna få vara intresserad av något mer, tex älgar...
Trösten i allt elände är ju att det inte på någon punkt kan bli sämre, bara bättre!
Får jag inte höra ett enda skall i höst så är det ju precis som det var den gågna hösten. Så precis allt som möjligtvis kan hända är ju en förbättring!
Men jag ljuger om jag säger att jag ser med förtröstan mot sensommar och höst...
Man har inte rätta turen för att hålla på med något sådant här, det bara är så enkelt. För så fort någonting kräver den minsta tur och inte bara innebär hårt arbete är det helt enkelt ingenting för mig. Det borde man ju lärt sig vid det här laget men man är ju dummare än en nyfödd kalv som gång efter annan springer in i strömtråden...
Vi får väl hoppas att gamle Elvis håller ihop en höst till så kanske man får höra ett skall i alla fall...
Nu ids jag inte skriva mer, måste hoppa in i tvagningsanordningen för att göra min lekamen presentabel för en kväll på lokal... Ska gå på pub och dricka mineralvatten och kolla på championsleaguefotbollen ikväll!
Ha det...
//Jonas
Nu var det inte om detta jag skulle skriva utan det var väl snarare om veterinärbesöket... Var hos veterinären i 5 timmar för att verkligen låta dem gå till botten med Cash mage, varför han inte ätit, varför han spyr av ansträngning (åkte skidor med honom i förrgår och tog mig 400m från bilen innan han kaskadspydde fyra gånger på rad) och så vidare...
Blodproven visade att allt var bra. Röntgen av mage och tarmar visade inte heller det några abnormaliteter. Ändå blev han satt på ett nytt foder (som han äter bra!), en oralpasta för stimulering av magsäcksfunktioner och slutligen en medicin för magen. Så nu var det väl fan om han ska fortsätta vara usel i magen...
Det som inte var så lysande är ju dock att man vet är något är fel men dom hittar ingenting...
Men som av en händelse såg veterinärskan på en röntgenbild att prostatan var förstorad, den var 6cm i diameter och den ska vara som en valnöt. Mest troligt har denna tryckt på tarmarna så det kan ha utlöst vissa av symptomen iaf.
Så nu äger man ett kemiskt kastrat till hund. Han fick en spruta så prostatan får vila och inflammationen förhoppningsvis ger med sig. Elvis har samma åkomma och för han räckte det med en spruta, men hon trodde att det är allvarligare när det är en så ung hund så hon gjorde mig mer eller mindre beredd på att det kommer bli en permanent kastrering av hunden i framtiden.
Och alla vet ju vilken oerhörd framgångssaga det brukar vara med kastrerade älghundar. Feta och bara intresserade av att sova och äta... Jippie! Det räcker att husse är sådan, hunden kan gärna få vara intresserad av något mer, tex älgar...
Trösten i allt elände är ju att det inte på någon punkt kan bli sämre, bara bättre!
Får jag inte höra ett enda skall i höst så är det ju precis som det var den gågna hösten. Så precis allt som möjligtvis kan hända är ju en förbättring!
Men jag ljuger om jag säger att jag ser med förtröstan mot sensommar och höst...
Man har inte rätta turen för att hålla på med något sådant här, det bara är så enkelt. För så fort någonting kräver den minsta tur och inte bara innebär hårt arbete är det helt enkelt ingenting för mig. Det borde man ju lärt sig vid det här laget men man är ju dummare än en nyfödd kalv som gång efter annan springer in i strömtråden...
Vi får väl hoppas att gamle Elvis håller ihop en höst till så kanske man får höra ett skall i alla fall...
Nu ids jag inte skriva mer, måste hoppa in i tvagningsanordningen för att göra min lekamen presentabel för en kväll på lokal... Ska gå på pub och dricka mineralvatten och kolla på championsleaguefotbollen ikväll!
Ha det...
//Jonas
Februari...
... och Alla Helvetens Dag nalkas med stormsteg. Vilken obeskrivlig lycka... Blir väl svininnerfilé med kombo, älgren älghund och hoppbönor i gammal god ordning... Vackert så. Förändring äro av ondo.
Vad har hänt sen senast då? Tja... Definitivt inget intressant och nästan inget ointressant heller, men BMW, Zeiss Sverige och Blaser började gnälla så det är väl bäst att göra en liten skrivelse då...
Endast en substitutpippidag blev det i år. Förvisso en väldigt vacker sådan. Skidornas knarrande mot snön, den bleka januarisolskivan som knappt nådde att smeka grantopparna och ett evinnerligt fåfängt fånstirrande mot en fågelfri horisont. Men en tjärvedsbrassa och en kolbulle blev det i alla fall! Och det är väl ändå huvudsaken...
Kolbulle - Mat för en karl.
Vad gäller Cash finns väl inte heller så mycket att förtälja. Eftersom man bor i det jaktliga U-land som är beläget norr om Stockholm innebär det ju att all mark är täckt av vitt bajs varpå en älghunds liv under denna årstid kan te sig rätt enahanda... Så mao har jag inte varit ut något med honom alls. Jag hoppas på en snabb snösmältning så man kan börja lägga släpspår o.dyl.
Har även fått ett erbjudande om att åka till ett älghägn och släppa honom där. Det får bli i vår någon gång och det blir även den stora chans han får. Om han inne i ett hägn med 3 älgar ger fan i att leta upp dem och bara kutar och jollrar kommer jag inte hitta motivation att fortsätta så då får han vandra vidare innan sommaren. På något vis. Antingen hos ny ägare eller så i hörnet på sommarstugetomten. Det får tiden utvisa hur det blir. Jag begär inget topparbete i hägnet, det jag begär är att man ska kunna se ett uns av intresse så det finns något att spinna vidare på. Och av en hund som vid den tidpunkten kommer vara dryga två år kan man faktiskt begära det.
I dessa lågsäsongstider har folk en tendens att uppfinna problem som inte finns. Så även jag. Så nu har jag inlett den stora kikarrockaden på bössfronten. Ska skifta hej vilt nu inför hösten för att, som jag tror, få ut mesta möjliga av både kikare och det de sitter på. Det är väl kanske inte så intressant att skriva om, men som sagt: Det har verkligen inte hänt så mycket...
Det blir en repris av den väldigt trevliga champagneprovningen i alla fall. Denna gång med rödtjut. Ska bli riktigt trevligt. Det är alltid roligt att ha sammankomster att se fram emot!
Har köpt mig ett par bukförminskande lagg, dvs längskidor. Köpte ett par beggade salomonskidor, känns riktigt bra att inte åka i elljusspår med bäbisräfflade jaktskidor längre... Inte för att det går speciellt mycket fortare, men det är stabilare att stå i frästa spår i alla fall... Naturligtvis blev det rysskyla så fort jag fick hem dem, men jag har dock hunnit med ett par vändor i spåret.
Jag tänkte ett tag att jag skulle bråka lite grand om reklamradions fördummande av det svenska folket, men jag ids inte riktigt ännu. Men jag tänkte däremot bjuda på en topp-tre-lista från youtube...
Om vi då börjar med det första klippet. Hittade det här någon gång då internet fortfarande låg i sin vagga. Typ. Men det är fortfarande lika genialiskt roligt i all sin enkelhet. Om man är på dåligt humör en dag är det bättre än piller...
Klipp nummer två är faktiskt ännu bättre. Som bekant är skadeglädjen den enda sanna glädjen. I detta klipp blandas dock skadeglädjen med en hel hop igenkänning och sympati för den stackars mannen. Jag menar... Vem har inte blivit kopiöst förbannad över något som såhär i efterhand kanske inte var så hemskt mycket att jaga upp sig över... Men att betala flera tusn om år och ändå missa travet tar väl ändå priset...
Den tredje och sista filmen i denna serie är faktiskt inget humorklipp... Det är en liten hulkande påminnelse om att det även idag sker under. Att man aldrig ska tappa tron på sig själv och framförallt att man skall våga!
Helt fantastiskt. Att det sen är bra musik är bara en bonus... (den dåliga filmkvaliteten beror på att jag blivit modern och gett mig på att bädda in klippen, det var inte tillåtet på de med bättre kvalitet...)
Fast nu när man ändå är i farten så måste jag väl ändå bjuda på ett klipp till, när vi är inne på ämnet skadeglädje menar jag... Roger och jag mummlar om några älgar som har försvunnit och Roger skall göra en ninja-aktig bössplundring och förstör messmörsvarbergern framför kameran. Oerhört underhållande... Tycker jag i alla fall... Det platsar naturligtvis inte på någon lista, men det uppehåller ju blåggens jaktliga nisch i alla fall...
Så kan det gå när inte haspen är på. Så att säga. Eller när slutstycksspärrarna är gjorda av den tunnaste bockade plåt som finns att uppbringa...
Nä, nu är det väl nog med utfyllnadsmaterial för denna gång kan man tro... Recept är det ingen mening att hålla på med. Kan ni inte laga makaroner och korv är det inte mig det är synd om...
I morgon är man ledig. Fan, man är ju snart utbränd....
Väl mött och på återhörande...
Vad har hänt sen senast då? Tja... Definitivt inget intressant och nästan inget ointressant heller, men BMW, Zeiss Sverige och Blaser började gnälla så det är väl bäst att göra en liten skrivelse då...
Endast en substitutpippidag blev det i år. Förvisso en väldigt vacker sådan. Skidornas knarrande mot snön, den bleka januarisolskivan som knappt nådde att smeka grantopparna och ett evinnerligt fåfängt fånstirrande mot en fågelfri horisont. Men en tjärvedsbrassa och en kolbulle blev det i alla fall! Och det är väl ändå huvudsaken...
Kolbulle - Mat för en karl.
Vad gäller Cash finns väl inte heller så mycket att förtälja. Eftersom man bor i det jaktliga U-land som är beläget norr om Stockholm innebär det ju att all mark är täckt av vitt bajs varpå en älghunds liv under denna årstid kan te sig rätt enahanda... Så mao har jag inte varit ut något med honom alls. Jag hoppas på en snabb snösmältning så man kan börja lägga släpspår o.dyl.
Har även fått ett erbjudande om att åka till ett älghägn och släppa honom där. Det får bli i vår någon gång och det blir även den stora chans han får. Om han inne i ett hägn med 3 älgar ger fan i att leta upp dem och bara kutar och jollrar kommer jag inte hitta motivation att fortsätta så då får han vandra vidare innan sommaren. På något vis. Antingen hos ny ägare eller så i hörnet på sommarstugetomten. Det får tiden utvisa hur det blir. Jag begär inget topparbete i hägnet, det jag begär är att man ska kunna se ett uns av intresse så det finns något att spinna vidare på. Och av en hund som vid den tidpunkten kommer vara dryga två år kan man faktiskt begära det.
I dessa lågsäsongstider har folk en tendens att uppfinna problem som inte finns. Så även jag. Så nu har jag inlett den stora kikarrockaden på bössfronten. Ska skifta hej vilt nu inför hösten för att, som jag tror, få ut mesta möjliga av både kikare och det de sitter på. Det är väl kanske inte så intressant att skriva om, men som sagt: Det har verkligen inte hänt så mycket...
Det blir en repris av den väldigt trevliga champagneprovningen i alla fall. Denna gång med rödtjut. Ska bli riktigt trevligt. Det är alltid roligt att ha sammankomster att se fram emot!
Har köpt mig ett par bukförminskande lagg, dvs längskidor. Köpte ett par beggade salomonskidor, känns riktigt bra att inte åka i elljusspår med bäbisräfflade jaktskidor längre... Inte för att det går speciellt mycket fortare, men det är stabilare att stå i frästa spår i alla fall... Naturligtvis blev det rysskyla så fort jag fick hem dem, men jag har dock hunnit med ett par vändor i spåret.
Jag tänkte ett tag att jag skulle bråka lite grand om reklamradions fördummande av det svenska folket, men jag ids inte riktigt ännu. Men jag tänkte däremot bjuda på en topp-tre-lista från youtube...
Om vi då börjar med det första klippet. Hittade det här någon gång då internet fortfarande låg i sin vagga. Typ. Men det är fortfarande lika genialiskt roligt i all sin enkelhet. Om man är på dåligt humör en dag är det bättre än piller...
Klipp nummer två är faktiskt ännu bättre. Som bekant är skadeglädjen den enda sanna glädjen. I detta klipp blandas dock skadeglädjen med en hel hop igenkänning och sympati för den stackars mannen. Jag menar... Vem har inte blivit kopiöst förbannad över något som såhär i efterhand kanske inte var så hemskt mycket att jaga upp sig över... Men att betala flera tusn om år och ändå missa travet tar väl ändå priset...
Den tredje och sista filmen i denna serie är faktiskt inget humorklipp... Det är en liten hulkande påminnelse om att det även idag sker under. Att man aldrig ska tappa tron på sig själv och framförallt att man skall våga!
Helt fantastiskt. Att det sen är bra musik är bara en bonus... (den dåliga filmkvaliteten beror på att jag blivit modern och gett mig på att bädda in klippen, det var inte tillåtet på de med bättre kvalitet...)
Fast nu när man ändå är i farten så måste jag väl ändå bjuda på ett klipp till, när vi är inne på ämnet skadeglädje menar jag... Roger och jag mummlar om några älgar som har försvunnit och Roger skall göra en ninja-aktig bössplundring och förstör messmörsvarbergern framför kameran. Oerhört underhållande... Tycker jag i alla fall... Det platsar naturligtvis inte på någon lista, men det uppehåller ju blåggens jaktliga nisch i alla fall...
Så kan det gå när inte haspen är på. Så att säga. Eller när slutstycksspärrarna är gjorda av den tunnaste bockade plåt som finns att uppbringa...
Nä, nu är det väl nog med utfyllnadsmaterial för denna gång kan man tro... Recept är det ingen mening att hålla på med. Kan ni inte laga makaroner och korv är det inte mig det är synd om...
I morgon är man ledig. Fan, man är ju snart utbränd....
Väl mött och på återhörande...
Att leva i det förgågna...
är ju som alla vet ett fruktansvärt vinnande koncept. Minnas sådant som har varit och hur man skulle agerat för att utfallet skulle blivit annorlunda. Satt och kollade igenom en massa bilder och hittade en fin bild på Elvis när han var 1,5 år.
Elvis.
O herregud vad man skulle gjort många saker annorlunda om jag vetat då vad jag vet idag. Oj vad älg man hade fått skjuta istället för att kuta runt och jollra med en mobiltelefon och filma dem istället:
http://www.youtube.com/watch?v=r660QMyBtEY
http://www.youtube.com/watch?v=lnbWtHL3rw4
Några exempel...
Men men. Det är lätt att vara efterklok. På den tiden hade man ju i alla fall något att se fram mot. Det är betydligt svårare att hitta något sådant nu med allt från strul med slakteri till unghundens icke-jaktlust.
Men jag har i alla fall satt upp några mål som jag ska försöka hålla, om vi bortser från allt som har med verkligheten att göra såsom skola, jobb etc. Det torde väl vara rätt självskrivet att sköta sådant på bästa sätt menar jag...
"Jo hej Jonas heter jag och bla bla..."
"Jamen sa rolen, det behövs yngre folk"
"Jo jag har ju hunn o så..."
"Jaha... Nä, nå hunner behöv vi int, pröv å ring åt nån annan."
Skjutbanan tänker jag säga ifrån mig från och med i år. Fan, jag är inte ens intresserad av skytte. Jag vill lägga min tid på jakten och eventuellt jaktlederi. Det får räcka. Dessutom vet jag inte ens om jag kommer flytta hem efter skolan, så det känns väldigt dumt att vara inblandat i banan när man inte bor på orten. Det är väl inte så mycket jobb, men det är ändå nåt att fundera på. Och arbetsdagarna där går lägga på något annat, t.ex något man är intresserad av...
Punkt tre säger väl sig självt. Vill testa på det. Får bli min semester i år...
Sen har jag väl inte så mycket mer intressant att berätta. Har inte gjort någonting av den enkla anledningen att jag är så pank så jag kan inte göra något. Bara varit hemma och druckit kaffe och kollat på skidåkning. Lite skidor har det blivit för egen maskin också, men det är inte så kul att åka med bäbisräfflade jaktskidor i preparerade spår.... Ska köpa ett par begagnade riktiga skidor så kanske det blir lite mer åkt. Det behövs onekligen...
En CDI-box till skotern verkar ju omöjlig att uppbringa i det här landet, så det får bli att beställa från US och A. De är i alla fall nästan 3000 SEK billigare där än hemma, inklusive frakt.
Vi har fått 3 nya husdjur! Så numer är det två idioter, en älgren älghund och tre mexikanska hoppbönor som bor här i ett hål i allmännyttans bajsbruna tegellängor.
Mexikanska hoppbönor...
Det är en liten åma som är inuti ett frö. När åman äter på fröet så hoppar fröet omkring. När den blir står så påstår den detaljerade skötselanvisningen att det ska komma en fjäril ur fröet... Det tror jag när jag ser det. I alla fall så är det tre ohemult skojfriska små krabater. Ska sätta en astro på den piggaste av dem och testa att släppa den till hösten, lär ju inte gå sämre iaf...
Nu dröjer det länge till nästa skrivelse, ska låta sponsorerna gnälla lite först... Det kommer inte hända någonting och jag ids fan inte sitta och ordbajsa var fjärde dag längre. Det är ytterligare ett ok som inte tillför någonting på redan nedtyngda axlar...
//Jonas
Elvis.
O herregud vad man skulle gjort många saker annorlunda om jag vetat då vad jag vet idag. Oj vad älg man hade fått skjuta istället för att kuta runt och jollra med en mobiltelefon och filma dem istället:
http://www.youtube.com/watch?v=r660QMyBtEY
http://www.youtube.com/watch?v=lnbWtHL3rw4
Några exempel...
Men men. Det är lätt att vara efterklok. På den tiden hade man ju i alla fall något att se fram mot. Det är betydligt svårare att hitta något sådant nu med allt från strul med slakteri till unghundens icke-jaktlust.
Men jag har i alla fall satt upp några mål som jag ska försöka hålla, om vi bortser från allt som har med verkligheten att göra såsom skola, jobb etc. Det torde väl vara rätt självskrivet att sköta sådant på bästa sätt menar jag...
- Skaffa en oktoberjakt.
- Säga ifrån mig uppdrag i menlösheter som bara stjäl energi utan att tillföra något.
- Spara pengar och åka till södern och försöka vara med på en drevjakt.
Förklaring till punkter:
Lägger ner för mycket pengar på det här för att inte jaga den bästa tiden. Dessutom när jag är färdig häruppe mister jag min möjlighet att jaga i Umeå varpå antalet dagar återigen kommer rasa till nivåer som är så låga så det inte motiverar de pengar och den tid det innebär att ha hund. Så det får bli ett intressant projekt. Ringa runt och jaga plats i jaktlag och återigen uppleva de roliga samtal som brukar gå till såhär:"Jo hej Jonas heter jag och bla bla..."
"Jamen sa rolen, det behövs yngre folk"
"Jo jag har ju hunn o så..."
"Jaha... Nä, nå hunner behöv vi int, pröv å ring åt nån annan."
Skjutbanan tänker jag säga ifrån mig från och med i år. Fan, jag är inte ens intresserad av skytte. Jag vill lägga min tid på jakten och eventuellt jaktlederi. Det får räcka. Dessutom vet jag inte ens om jag kommer flytta hem efter skolan, så det känns väldigt dumt att vara inblandat i banan när man inte bor på orten. Det är väl inte så mycket jobb, men det är ändå nåt att fundera på. Och arbetsdagarna där går lägga på något annat, t.ex något man är intresserad av...
Punkt tre säger väl sig självt. Vill testa på det. Får bli min semester i år...
Sen har jag väl inte så mycket mer intressant att berätta. Har inte gjort någonting av den enkla anledningen att jag är så pank så jag kan inte göra något. Bara varit hemma och druckit kaffe och kollat på skidåkning. Lite skidor har det blivit för egen maskin också, men det är inte så kul att åka med bäbisräfflade jaktskidor i preparerade spår.... Ska köpa ett par begagnade riktiga skidor så kanske det blir lite mer åkt. Det behövs onekligen...
En CDI-box till skotern verkar ju omöjlig att uppbringa i det här landet, så det får bli att beställa från US och A. De är i alla fall nästan 3000 SEK billigare där än hemma, inklusive frakt.
Vi har fått 3 nya husdjur! Så numer är det två idioter, en älgren älghund och tre mexikanska hoppbönor som bor här i ett hål i allmännyttans bajsbruna tegellängor.
Mexikanska hoppbönor...
Det är en liten åma som är inuti ett frö. När åman äter på fröet så hoppar fröet omkring. När den blir står så påstår den detaljerade skötselanvisningen att det ska komma en fjäril ur fröet... Det tror jag när jag ser det. I alla fall så är det tre ohemult skojfriska små krabater. Ska sätta en astro på den piggaste av dem och testa att släppa den till hösten, lär ju inte gå sämre iaf...
Nu dröjer det länge till nästa skrivelse, ska låta sponsorerna gnälla lite först... Det kommer inte hända någonting och jag ids fan inte sitta och ordbajsa var fjärde dag längre. Det är ytterligare ett ok som inte tillför någonting på redan nedtyngda axlar...
//Jonas
Ett episkt skithugg.
Även om det inte frammanades på vers så tarvar det dylika kraftuttryck...
Nåväl. Jag utlämnade med flit den viktigaste händelsen under sörlandsresan. Ja, den viktigaste händelsen under hela 2011/2012 dristar jag mig till att utnämna den till...
Nåväl. Grisvak och god middag på onsdagskvällen. Kaffe och smörgås till kvällsvard. Kaffe, yoghurt och fil till frukost. Mack-kaffe för att inte köra av vägen på väg till Vimmerby. Allt detta sammantaget ledde till århundradets värsta skithugg. Jag lovar och svär att det antog rent bibliska proportioner. Låg som en mask i vånda och vred mig i de prasslande eklöven, tänkte på Loffe Carlsson, nynnade en truddelutt. Däremellan försökte jag stå och se oberörd ut då drevet kom allt närmare. Då, som en gudaberöring, försvann det helt plötsligt. Allt var frid och fröjd. Kunde stå där i min fina tallbacke och koncentrera mig på drevet.
Men då. När man minst anade det kom det tillbaka. Likt tusen nålar i bukregionen. Maskläget återtaget. Det gick till och med så långt att jag haltade omkring och letade lämplig stock att bygga hemlighus av. Då är det illa. När man riskerar liv och lem med att torka sig med sörländska ädellöv som är impregnerade av dvärgbandmask, fästingar och huggormsyngel... Men så hemskt var det.
Drevet försvann till en annan ö och vi bröt. Jag linkade till bilen och frågade lite försynt vår värd om han kanske möjligtvis hade med sig lite förädlade pappersfibrer till skogs... Det hade han inte. Men han frammanade de vackraste ord jag hittills hört någon säga:
-"Jag har inget papper, men du kan ju låna utedasset vid stugan härborta..."
Den rena och oförfalskade glädje jag kände vid dessa bevingade ord har jag väldigt svårt att sätta på pränt, men först trodde jag att han ljög men när det sedan gick upp ett Liljeholmens att det faktiskt var sant var jag väldigt nära att ta till gråten av ren och skär lycka.
Så efter ytterligare några pinande minuter i bil och en något vaggande promenad satt jag så på en ren frigolitring, dörren lite på glänt, sjön Yxern skymtade i bakgrunden och Troyas skall hördes likt änglars sång ljuda över nejden. Inre frid.
Denna skitsejour med det oerhört lyckade och renliga slutet var faktiskt det jag minns mest från denna resa. Att efter att ha vridit sig som en mask i plågor få en sådan monumental överraskning som att det fanns ett hemlighus på ön... Ja. Ögat blir fortfarande glansigt vid blotta tanken...
Aldrig tidigare har en plågad buk haft en okänd stugägare att tacka för så mycket, eller vad det nu var han sade han Churchill...
Ekskog i närheten av hemlighuset. Löven hade fallit redan innan mitt
besök kanske är bäst att poängtera...
Sen kan jag faktiskt berätta att jag gjort en riktigt bra affär! Jag är ju inte sponsrad av någonting, utan varje pinal jag äger och har, har sitt ursprung i nattliga arbetspass bakom Norrlandsoperan. Med andra ord så kan man då jag skriver bra eller dåligt om en sak lita på att det verkligen förhåller sig på det sättet. För det är då ingen jävel som överöser mig med dyrbarheter bara för att jag ska ljuga en skvätt om deras förträfflighet.
Nåväl. Jag har haft ett litet Leupoldsikte på min kombi, 1,5-5x24. Det har varit klart och fint och tjänat sin herre väl. Men riktmedlet var heavy-duplex (eller tyska 4:an för den som så vill) och det är faktiskt lite i grövsta laget på rådisar om det blir uppåt 70-80 meter. Hittade en annons där en person skulle sälja ett 3-9x40 av samma fabrikat och jag frågade om han var intresserad av ett byte. Och det var han! Så nu har jag en sådan med fliplock och motljusskydd och en optik som för pengen är riktigt riktigt bra!
Om ni går i kikarköpartankar så snegla på detta amerikanska företag med sin generösa garanti (och ansett av de som behövt nyttja den: världens bästa serviceorganisation). Optiken kanske inte slår tyskarna på fingrarna, men de är då nog så klara för att klara precis all dagjakt vi bedriver i detta land. Dessutom är ögonavståndet generöst så man kanske slipper vackra sminkringar runt ögonen om man missar en anläggning... Så istället för att lägga era surt förvärvade slantar på en belyst kinajulgran som ändrar träffläget allt eftersom du vrider på förstoringsratten tycker jag att ni ska kika på dessa små fina saker...
Jag är nöjd. Alla är nöjda. Vad är fel?
Väl mött.
//Jonas
Nåväl. Jag utlämnade med flit den viktigaste händelsen under sörlandsresan. Ja, den viktigaste händelsen under hela 2011/2012 dristar jag mig till att utnämna den till...
Nåväl. Grisvak och god middag på onsdagskvällen. Kaffe och smörgås till kvällsvard. Kaffe, yoghurt och fil till frukost. Mack-kaffe för att inte köra av vägen på väg till Vimmerby. Allt detta sammantaget ledde till århundradets värsta skithugg. Jag lovar och svär att det antog rent bibliska proportioner. Låg som en mask i vånda och vred mig i de prasslande eklöven, tänkte på Loffe Carlsson, nynnade en truddelutt. Däremellan försökte jag stå och se oberörd ut då drevet kom allt närmare. Då, som en gudaberöring, försvann det helt plötsligt. Allt var frid och fröjd. Kunde stå där i min fina tallbacke och koncentrera mig på drevet.
Men då. När man minst anade det kom det tillbaka. Likt tusen nålar i bukregionen. Maskläget återtaget. Det gick till och med så långt att jag haltade omkring och letade lämplig stock att bygga hemlighus av. Då är det illa. När man riskerar liv och lem med att torka sig med sörländska ädellöv som är impregnerade av dvärgbandmask, fästingar och huggormsyngel... Men så hemskt var det.
Drevet försvann till en annan ö och vi bröt. Jag linkade till bilen och frågade lite försynt vår värd om han kanske möjligtvis hade med sig lite förädlade pappersfibrer till skogs... Det hade han inte. Men han frammanade de vackraste ord jag hittills hört någon säga:
-"Jag har inget papper, men du kan ju låna utedasset vid stugan härborta..."
Den rena och oförfalskade glädje jag kände vid dessa bevingade ord har jag väldigt svårt att sätta på pränt, men först trodde jag att han ljög men när det sedan gick upp ett Liljeholmens att det faktiskt var sant var jag väldigt nära att ta till gråten av ren och skär lycka.
Så efter ytterligare några pinande minuter i bil och en något vaggande promenad satt jag så på en ren frigolitring, dörren lite på glänt, sjön Yxern skymtade i bakgrunden och Troyas skall hördes likt änglars sång ljuda över nejden. Inre frid.
Denna skitsejour med det oerhört lyckade och renliga slutet var faktiskt det jag minns mest från denna resa. Att efter att ha vridit sig som en mask i plågor få en sådan monumental överraskning som att det fanns ett hemlighus på ön... Ja. Ögat blir fortfarande glansigt vid blotta tanken...
Aldrig tidigare har en plågad buk haft en okänd stugägare att tacka för så mycket, eller vad det nu var han sade han Churchill...
Ekskog i närheten av hemlighuset. Löven hade fallit redan innan mitt
besök kanske är bäst att poängtera...
Sen kan jag faktiskt berätta att jag gjort en riktigt bra affär! Jag är ju inte sponsrad av någonting, utan varje pinal jag äger och har, har sitt ursprung i nattliga arbetspass bakom Norrlandsoperan. Med andra ord så kan man då jag skriver bra eller dåligt om en sak lita på att det verkligen förhåller sig på det sättet. För det är då ingen jävel som överöser mig med dyrbarheter bara för att jag ska ljuga en skvätt om deras förträfflighet.
Nåväl. Jag har haft ett litet Leupoldsikte på min kombi, 1,5-5x24. Det har varit klart och fint och tjänat sin herre väl. Men riktmedlet var heavy-duplex (eller tyska 4:an för den som så vill) och det är faktiskt lite i grövsta laget på rådisar om det blir uppåt 70-80 meter. Hittade en annons där en person skulle sälja ett 3-9x40 av samma fabrikat och jag frågade om han var intresserad av ett byte. Och det var han! Så nu har jag en sådan med fliplock och motljusskydd och en optik som för pengen är riktigt riktigt bra!
Om ni går i kikarköpartankar så snegla på detta amerikanska företag med sin generösa garanti (och ansett av de som behövt nyttja den: världens bästa serviceorganisation). Optiken kanske inte slår tyskarna på fingrarna, men de är då nog så klara för att klara precis all dagjakt vi bedriver i detta land. Dessutom är ögonavståndet generöst så man kanske slipper vackra sminkringar runt ögonen om man missar en anläggning... Så istället för att lägga era surt förvärvade slantar på en belyst kinajulgran som ändrar träffläget allt eftersom du vrider på förstoringsratten tycker jag att ni ska kika på dessa små fina saker...
Jag är nöjd. Alla är nöjda. Vad är fel?
Väl mött.
//Jonas
Sörlandsresa med mera...
Jaha, nu har 2012 börjat. Samma tur som 2011 men en mycket roligare start... Tolvslaget firades med att ligga på rygg och dregla i John Blunds armar, ett av mina bättre tolvslag faktiskt. Vanligtvis dreglar man av andra orsaker än sömn...
Nåväl. 06.00 kom Strömlund med stortysken, vi packade den full och begav oss åstad på vår resa mot barmark och talfel. Tankning, kaffeköp och hundpissning på truckerfiket i Tönnebro. Färden fortsatte E4:an söderöver, genom det fruktansvärda di kallar Stockholm och sedan stannade vi, med risk för liv och lem, på restaurang Gyllene Måsen i Slöddertälje. Besöket fortlöpte utan blåtiror och med alla pengar i behåll. Vid 5-tiden på eftermiddagen var vi i Ljungby och installerade oss i det Nilssonska residenset.
Samling i kolmörker på måndagsmorgonen, utdelning av pass och sedan släpptes hundarna. Jag stod på en liten kulle och tror nog jag hörde fyra drev samtidigt. Såg naturligtvis inget vilt, men trevligt var det. På eftermiddagen såg jag ett drevdjur men på alldeles för långt håll. Det var den 14-åriga bastarden Hulan som drev med den äran.
På tisdagen var det också drev överallt i skogen, tre hundar som mest drev samtidigt och det blev även skjutet rådjur. Jag såg naturligtvis ingenting.
Onsdagen inleddes med en sovmorgon på grund av den där jävla Emil som blåste och härjade över den södra landsändan. Ett släpp med Troya hann vi dock med på eftermiddagen. Det resulterade i drev. Såg naturligtvis ingenting.
På onsdagskvällen åkte jag ännu längre söderut för att vaka på fabeldjur och hälsa på gamla bekanta. Middagen var god och fabeldjuret kom på åteln som på beställning. Men när man väl lyckas få en chans så ska man ju naturligtvis lyckas klanta bort den. Fabeldjuret kom genom ekskogen så det prasslade i löven. Stannade vid åteln och började göra sådant som fabeldjur gör. Siktade. Såg inte halvsju genom kikaren på grund av imma. Fabeldjuret sprang rakt mot tornet. Jag torkade rent linserna på kikaren. Fabeldjuret stannade bakom en gran. Siktade men såg bara grankvistar. Fabeldjuret vände på klöven och försvann rakt ifrån mig. Skott omöjligt. Spännande var det så det förslog, var år och dag sedan jag fick sån oerhörd puls som jag fick då den svarta skuggan dök upp i skogen. Vet inte riktigt varför, det var ingen stor gris, men det kanske är för det varit så hemskt upphaussat det här med fabeldjursjakt, man har prövat så många gånger utan att se något? Kan inte sätta finget på vad som hände men man får hoppas att man är vid sina sinnens fulla bruk nästa gång man får en chans... Jo just, lyckades blinka ur en lins mitt i uppståndelsen också så jag fick köra enögd tillbaka till Småland...
På torsdagsmorgonen packade vi bilen och åkte upp till Vimmerby för en dags jakt på en ö. Det var riktigt trevligt och en mycket mycket vacker mark. Var visst ett naturvårdsavtal på ön så allt skogsbruk gick ut på att gynna den vitryggiga hackspetten. Fanns allt där: Från inägor till grantätningar. Från martallar till grov ekskog. Troya drev naturligtvis hela dagen och vår värd för dagen fick även fälla ett drevdjur!
En suddig bild på Troya.
Torsdagen avslutades med en god middag och sedan var det god natt för att orka köra hem till snö, sterila marker, kyla och vardagen.
Vad hände mer då? Jo menlöshetens okrönte härskare, Cash, fick en kompis. En annan aspirant på denna titel nämligen drever/taxblandningen Ove. De hade väldigt roligt tillsammans. När de inte orkade stå upp och bita varandra så låg de ner och bet varandra. Båda var helt dyngsura av dregel. Men roligt hade de nog... Ove jagar dock, till skillnad från vissa andra, och det fälldes även 3 rådjur för honom under vår sörlandsvistelse.
Cash & Ove - partners in joll...
Vad mer då? Är tillbaka i Umeå för termin 6/10. Skönt. Ska åka lite skidor, kanske prövar någon toppfågel. På sätt och vis skönt att marken är täckt av ett djupt lager vitt bajs så man slipper släppa älghundar och åka gråtande från skogen. Nu kan man släppa det där några månader och förhoppningsvis återfå tro och lust till sommaren.
Vad gäller LCHF så är det numer ett avslutat kapitel. Fungerar inte att äta så på veckorna och fuska varje helg då man blir bjuden på allehanda anrättningar. Då går det bara åt ett håll och det är mjukisbyxor och biggest-looser-deltagande. Så nu får det bli att strunta i pasta/potatis, äta mindre av allt och försöka bege sig ut i skidspåren istället. Men det är ack så svårt... Synd att inte karaktär är något som går att köpa på burk.
Nu har jag nog inget mer intressant att förtälja och jag ids inte ordbajsa så mycket mer så vi får nöja oss där för denna gång. Väl mött.
//Jonas
Nåväl. 06.00 kom Strömlund med stortysken, vi packade den full och begav oss åstad på vår resa mot barmark och talfel. Tankning, kaffeköp och hundpissning på truckerfiket i Tönnebro. Färden fortsatte E4:an söderöver, genom det fruktansvärda di kallar Stockholm och sedan stannade vi, med risk för liv och lem, på restaurang Gyllene Måsen i Slöddertälje. Besöket fortlöpte utan blåtiror och med alla pengar i behåll. Vid 5-tiden på eftermiddagen var vi i Ljungby och installerade oss i det Nilssonska residenset.
Samling i kolmörker på måndagsmorgonen, utdelning av pass och sedan släpptes hundarna. Jag stod på en liten kulle och tror nog jag hörde fyra drev samtidigt. Såg naturligtvis inget vilt, men trevligt var det. På eftermiddagen såg jag ett drevdjur men på alldeles för långt håll. Det var den 14-åriga bastarden Hulan som drev med den äran.
På tisdagen var det också drev överallt i skogen, tre hundar som mest drev samtidigt och det blev även skjutet rådjur. Jag såg naturligtvis ingenting.
Onsdagen inleddes med en sovmorgon på grund av den där jävla Emil som blåste och härjade över den södra landsändan. Ett släpp med Troya hann vi dock med på eftermiddagen. Det resulterade i drev. Såg naturligtvis ingenting.
På onsdagskvällen åkte jag ännu längre söderut för att vaka på fabeldjur och hälsa på gamla bekanta. Middagen var god och fabeldjuret kom på åteln som på beställning. Men när man väl lyckas få en chans så ska man ju naturligtvis lyckas klanta bort den. Fabeldjuret kom genom ekskogen så det prasslade i löven. Stannade vid åteln och började göra sådant som fabeldjur gör. Siktade. Såg inte halvsju genom kikaren på grund av imma. Fabeldjuret sprang rakt mot tornet. Jag torkade rent linserna på kikaren. Fabeldjuret stannade bakom en gran. Siktade men såg bara grankvistar. Fabeldjuret vände på klöven och försvann rakt ifrån mig. Skott omöjligt. Spännande var det så det förslog, var år och dag sedan jag fick sån oerhörd puls som jag fick då den svarta skuggan dök upp i skogen. Vet inte riktigt varför, det var ingen stor gris, men det kanske är för det varit så hemskt upphaussat det här med fabeldjursjakt, man har prövat så många gånger utan att se något? Kan inte sätta finget på vad som hände men man får hoppas att man är vid sina sinnens fulla bruk nästa gång man får en chans... Jo just, lyckades blinka ur en lins mitt i uppståndelsen också så jag fick köra enögd tillbaka till Småland...
På torsdagsmorgonen packade vi bilen och åkte upp till Vimmerby för en dags jakt på en ö. Det var riktigt trevligt och en mycket mycket vacker mark. Var visst ett naturvårdsavtal på ön så allt skogsbruk gick ut på att gynna den vitryggiga hackspetten. Fanns allt där: Från inägor till grantätningar. Från martallar till grov ekskog. Troya drev naturligtvis hela dagen och vår värd för dagen fick även fälla ett drevdjur!
En suddig bild på Troya.
Torsdagen avslutades med en god middag och sedan var det god natt för att orka köra hem till snö, sterila marker, kyla och vardagen.
Vad hände mer då? Jo menlöshetens okrönte härskare, Cash, fick en kompis. En annan aspirant på denna titel nämligen drever/taxblandningen Ove. De hade väldigt roligt tillsammans. När de inte orkade stå upp och bita varandra så låg de ner och bet varandra. Båda var helt dyngsura av dregel. Men roligt hade de nog... Ove jagar dock, till skillnad från vissa andra, och det fälldes även 3 rådjur för honom under vår sörlandsvistelse.
Cash & Ove - partners in joll...
Vad mer då? Är tillbaka i Umeå för termin 6/10. Skönt. Ska åka lite skidor, kanske prövar någon toppfågel. På sätt och vis skönt att marken är täckt av ett djupt lager vitt bajs så man slipper släppa älghundar och åka gråtande från skogen. Nu kan man släppa det där några månader och förhoppningsvis återfå tro och lust till sommaren.
Vad gäller LCHF så är det numer ett avslutat kapitel. Fungerar inte att äta så på veckorna och fuska varje helg då man blir bjuden på allehanda anrättningar. Då går det bara åt ett håll och det är mjukisbyxor och biggest-looser-deltagande. Så nu får det bli att strunta i pasta/potatis, äta mindre av allt och försöka bege sig ut i skidspåren istället. Men det är ack så svårt... Synd att inte karaktär är något som går att köpa på burk.
Nu har jag nog inget mer intressant att förtälja och jag ids inte ordbajsa så mycket mer så vi får nöja oss där för denna gång. Väl mött.
//Jonas
Gott nytt år...
... Kanske det är på sin plats att säga i dessa tider... Och vi får verkligen hoppas det blir så också!
Har inte hänt så mycket sedan sist. Lugnt och skönt med jullov... Jagat lite rådjur, haft herrmiddag mm. Jakten har gått bra, Troya har drivit bra varje dag men vi har bara fått ett till sedan sist. Lite irriterande är det allt att trots man gör det mesta rätt så ska en massa externa faktorer styra jaktens utfall. Skidåkare, skotrar, crossar, gångare, motorsågar, lösa hundar, traktorer etc. Första gången går det väl flina åt det. Andra också. Inte tionde. Den bynära jaktens baksida. Tänk vad roligt att sitta på pass utan att höra en vedkap. Eller släppa hunden med den förvisningen att det är upp till han och mig. Inte att 15 andra saker också måste klaffa för det ska bli kul...
Herrmiddagen var i vanlig ordning delikat och trevlig. Var inte inblandad i planering eller tillagning, men jag bjuder på't ändå:
Förrätt: seranoskinkainlindade pilgrimsmusslor med blomkålskräm.
Varmrätt: oxfiletoast som vi tror lyssnar till namnet Pelle-Göran. Dijonsenap, pepparrot, äggula, grönsaker, mm. Långpärer till det.
Efterrätt: calvadosflamberade äpplen med en hasselnötskräm och vaniljglass.
Dryck: kaffe och bävergällsbrännvin.
Det nya året ska firas in genom att fira ut bajs-2011 på bästa sätt: sova bort eländet. Tidigt på nyårsmorgonen bär det nämligen av till småland och skåne för rådjurs- och fabeldjursjakt. Går det börja ett år bättre? Svårt att tro det! Ja, det skulle väl vara i famnen på en yppig kvinna då, men det är ju lika omöjligt som att få skjuta en älg så det faller ju på sin egen orimlighet.
2012 ska bli bra. Bättre. Bäst. Finns inga andra alternativ.
På återhörande.
God Jul!
Jag vill bara önska min läsare en god jul och en god fortsättning!
Sen senast har inte så mycket hänt. Vi har jagat rådjur en dag, naturligtvis drev hunden tapptfritt hela tiden. Spännande och bra jakt som slutade med att jag och Emil fick hjälpas åt med att skjuta ett kid. Det är mycket snö för hundens små korta ben. Rådjuren går obehindrat medan Troya får kravla fram...Men finns det jaktlust är inte föret några problem...
Imorgon är det Juldagen. Hemvändardagen. Dagen då man skall gå på lokal och återigen komma till insikt att man knappt känner några längre. Eller jo, det gör man väl men de flesta är hemma och snyter ungar och dividerar om vilken värmepanna som är bäst. Det är inte alla förunnat att vara evigt unga...
Avslutar denna skrivelse med att säga att den som inte anser att Jussi Björlings version av O Helga Natt är världens bästa julsång är en oförbätterlig barbar.
Lägger in en bild på Cash och en måttligt imponerad Elvis...
Twitter...
Får man väl kalla de kommande skrivelserna... Har ingen riktig dator utan det är i-tellefånen som får agera det... Den är bra på många sätt men att skriva långa meningslösa inlägg är inte ett av dem.
Nåväl. Bevisligen överlevde jag resan med lågprisplåtkråkan. Måste även böja mitt huvud i skam och erkänna att bolaget var riktigt bra och proffsigt. Gott kaffe hade dom också!
Skåne var som vanligt: blåst, regn och lera. Boendet var en mögelodling. Vi fick en ny stuga. En allergistuga. I den var det ännu mer mögel. Lill-Jonas blev förbannad och ringde en camping som ställde upp mitt i natten så det löste sig till slut. Tack och lov.
Men det är inte trevligt att flyga alltså. Usch och fy för landningar i blåst...
Vad mer finns att säga då... Jullov har man. Halvtid i Jägmästarutbildningen. Ingen rest. Vitt bajs på backen som gör sitt bästa för att omöjliggöra vidare "jakt". Ja just det ja... Jakt. Har varit ute nu i två dagar. I lördags gick jag med Cash, hittade igen ett halvgammalt betesspår efter ko och kalv. Ringade in ett tallungskogområde om ca 700x400m där de skulle vara (om de inte haft vingar). Cash sökte ingenting. For iväg max 100m, kom tillbaka och lade sig framför mig. Suget försvann likt en tvärskuren dammsugare så jag gick till bilen och for hem. På söndagen gick jag med Elvis och han fick i alla fall upp älg, men det blev inget arbete värt namnet i snöstormen... Så framgångssagan fortsätter. Det enda som är lite positivt är att det verkar vara skapligt med rådjur. Skillnaden mot föregående år är att de är kvar på skogen och inte nere i byn som tidigare vintrar. Tyder kanske på att vi inte har någon katt inne...
Så nu blir det till att pröva några sådana framöver mellandagarna. Snön sätter stopp för älgjakten vilken dag som helst misstänker jag. Vilket kanske är lika bra så man får fokusera på annat och kanske får tillbaka lusten inför nästa år.
Efter nyår bär det av till Småland för umgänge och jakt. Ska bli riktigt trevligt. Om tid och möjlighet finnes kanske man korsar skånegränsen och prövar ett fabeldjur...
Ber om ursäkt för eventuella stavfel och andra konstigheter men det beror (mestadels) på att detta skrivs via telefon...
Bifogar några bilder från det gentila boendet...
Avskedsserenad.
Ja, det här är väl den sista skrivelse jag gör är jag rädd. I morgon skall jag åka lågprisplåtkråka till utlandet. Sveriges version av Vostok Airlines: Malmö Aviation. En möglig smörgås, en berusad pilot, för lite bränsle och storm kommer sätta ett definitivt P för vidare bravader i skog och mark och således även vidare skrivelser.
Det kommer naturligtvis bli fruktansvärt. 13 sekundmeter har dom jävlarna utlovat på malmös flygplats. Eftersom de alltid spår fel lär det blåsa minst 30. Sist jag landande där nere nynnande jag på Christer Sjögrens version av "pärleporten", i morgon är jag rädd att det inte blir något nynnande alls. Tänkte be en flygvärdinna att få två rohypnyl och en kvarting fickljummen Explorer så man slipper vara vaken under Det Stora Eländet.
Nog om detta. Om vi överlever detta syndastraff till transportmedel ska vi hugga julgranar en vecka och sedan är det jullov. Då hade jag tänkt jaga. Den tyske ingenjören tänker naturligtvis annorlunda och dränker därför både norra och mellersta Sverige i det vita bajs som i folkmun kallas snö...
Har släppt Cash ett par gånger till. Verkar som det går åt rätt håll nu i alla fall. Det kan förvisso bero på att jag lånat bort Astron så jag slipper se i direktsändning på en färgskärm vad som händer, men jag tycker faktiskt att turerna blir både längre och mer fartfyllda. Igår jagade han dessutom en hare och det var riktigt roligt att se. Verkar som att han tycker det är roligt att vara i skogen nu i alla fall! Då kan man ju fortsätta bygga därifrån.
Men... Eftersom de jaktliga framgångarna till denna jaktblogg ihärdigt lyser med sin frånvaro så bjuder jag väl på ett par recept till då. Ni kan ju bokmärka och gå tillbaka hit efter julhelgen då den stora ångesten över bukomfånget kommer krypande..
Först ut denna vecka är broilerkyckling med ädelost. Köp en låda kyckligfiléer. Lägg den i frysen. Ta upp och attacktina i köttbulleteven eller i varmvatten när fantasin att komma på riktiga maträtter tryter. Skär några skåror i dem, pilla ner bitar av en billig ädelost. Rulla in dem i svinflarn. Bryn runt om. In i ugnen. Gör en sås på resterna av den billiga ädelosten. Sväng ihop en sallad av vad som råkspå finnas i kylskåpet. Voila! En skaplig och väldigt lättsam (och giftfri) middag. Har ni någon avocado över kan ni ju vara så gentila som vi var... Gröp ur lite och släng residualerna i salladen, fyll med lite ädelost, täck med vanlig ost och släng in dem i ugnen, bredvid broilerkyckligen, tills de fått färg. Lite speciellt och faktiskt väldigt gott... Salladen bestod denna gång av avocado, paprika, körsbärstomater och lite purjolök.
Mat går endast förtära till tecknade amerikanska satirserier...
Är jag den ende i sverige som fortfarande har en tjock färgteve? Alla andra har platta färgteveapparater. Jävla joll. Det går väl lika bra att titta på tecknat på en tjock teve? Diskriminering... Jag känner mig kränkt.
Rätt nummer två är en sagolikt intetsägande sådan. Dock är den snabbt gjort och fullständigt giftfri. Ta lite kassler, fräs ihop med en gul lök och en burk billiga svampinjoner. Under tiden det fräser fyller du en ugnsfast form med bladspenat. När det i stekpannan fått färg sprider du ut det över spenaten, häller över en äggstanning och avslutar med vanlig riven ost. In i ugnen tills det är klart. Det funkar till vardags.
Eftersom jag såg att dignitärerna på nobelmiddagen skulle få flensost till middag så skäms jag inte över detta vardagsrecept faktiskt...
Gött...
Till det här behövs ingen sallad. Hela maträtten är ju ändå full med ensilage så det blir lixom tårta på tårta... Däremot tarvas julmust light för att piffa upp det hela... Det är ju ändå jul som Bengt Feldreich säger varteviga år... Och även detta år får man innerligt hoppas... Eller TV4 kanske ska ta över Kalle Anka på julaftonen också och förstöra även det med reklam för snedsydda kalsonger precis som man gjort med skidskyttet... Tacka gudarna för att man har tillgång till Eurosport i dessa tider... Varför betalar man egentligen färgtevelicens? Nu har de blivit av med skidskyttet till TV4 och nästa vinter-OS borta i Ryssland skall Viasat sända... Jaha? Jag vill fan inte betala några 600 kr i kvartalet för de fekalier till färgteveprogram som är kvar. Melodifestivalen lixom... Nja. Lägg ner och reklamfinansiera ni också eller se till att behålla det som faktiskt gör det värt att betala skiten...
Ett nytt avsnitt...
Sådär ja... Vad mer finns att förtälja tro? Det kan väl inte vara så särdeles mycket... Nä.
Men jag ber att få tacka eder alla för denna tid och när Han som styr landet där det alltid är +3 grader, strålande sol och första måndagen i september har ordnat fetbandsuppkoppling lovar jag att återkomma med en skrivelse...
//Jonas
Det kommer naturligtvis bli fruktansvärt. 13 sekundmeter har dom jävlarna utlovat på malmös flygplats. Eftersom de alltid spår fel lär det blåsa minst 30. Sist jag landande där nere nynnande jag på Christer Sjögrens version av "pärleporten", i morgon är jag rädd att det inte blir något nynnande alls. Tänkte be en flygvärdinna att få två rohypnyl och en kvarting fickljummen Explorer så man slipper vara vaken under Det Stora Eländet.
Nog om detta. Om vi överlever detta syndastraff till transportmedel ska vi hugga julgranar en vecka och sedan är det jullov. Då hade jag tänkt jaga. Den tyske ingenjören tänker naturligtvis annorlunda och dränker därför både norra och mellersta Sverige i det vita bajs som i folkmun kallas snö...
Har släppt Cash ett par gånger till. Verkar som det går åt rätt håll nu i alla fall. Det kan förvisso bero på att jag lånat bort Astron så jag slipper se i direktsändning på en färgskärm vad som händer, men jag tycker faktiskt att turerna blir både längre och mer fartfyllda. Igår jagade han dessutom en hare och det var riktigt roligt att se. Verkar som att han tycker det är roligt att vara i skogen nu i alla fall! Då kan man ju fortsätta bygga därifrån.
Men... Eftersom de jaktliga framgångarna till denna jaktblogg ihärdigt lyser med sin frånvaro så bjuder jag väl på ett par recept till då. Ni kan ju bokmärka och gå tillbaka hit efter julhelgen då den stora ångesten över bukomfånget kommer krypande..
Först ut denna vecka är broilerkyckling med ädelost. Köp en låda kyckligfiléer. Lägg den i frysen. Ta upp och attacktina i köttbulleteven eller i varmvatten när fantasin att komma på riktiga maträtter tryter. Skär några skåror i dem, pilla ner bitar av en billig ädelost. Rulla in dem i svinflarn. Bryn runt om. In i ugnen. Gör en sås på resterna av den billiga ädelosten. Sväng ihop en sallad av vad som råkspå finnas i kylskåpet. Voila! En skaplig och väldigt lättsam (och giftfri) middag. Har ni någon avocado över kan ni ju vara så gentila som vi var... Gröp ur lite och släng residualerna i salladen, fyll med lite ädelost, täck med vanlig ost och släng in dem i ugnen, bredvid broilerkyckligen, tills de fått färg. Lite speciellt och faktiskt väldigt gott... Salladen bestod denna gång av avocado, paprika, körsbärstomater och lite purjolök.
Mat går endast förtära till tecknade amerikanska satirserier...
Är jag den ende i sverige som fortfarande har en tjock färgteve? Alla andra har platta färgteveapparater. Jävla joll. Det går väl lika bra att titta på tecknat på en tjock teve? Diskriminering... Jag känner mig kränkt.
Rätt nummer två är en sagolikt intetsägande sådan. Dock är den snabbt gjort och fullständigt giftfri. Ta lite kassler, fräs ihop med en gul lök och en burk billiga svampinjoner. Under tiden det fräser fyller du en ugnsfast form med bladspenat. När det i stekpannan fått färg sprider du ut det över spenaten, häller över en äggstanning och avslutar med vanlig riven ost. In i ugnen tills det är klart. Det funkar till vardags.
Eftersom jag såg att dignitärerna på nobelmiddagen skulle få flensost till middag så skäms jag inte över detta vardagsrecept faktiskt...
Gött...
Till det här behövs ingen sallad. Hela maträtten är ju ändå full med ensilage så det blir lixom tårta på tårta... Däremot tarvas julmust light för att piffa upp det hela... Det är ju ändå jul som Bengt Feldreich säger varteviga år... Och även detta år får man innerligt hoppas... Eller TV4 kanske ska ta över Kalle Anka på julaftonen också och förstöra även det med reklam för snedsydda kalsonger precis som man gjort med skidskyttet... Tacka gudarna för att man har tillgång till Eurosport i dessa tider... Varför betalar man egentligen färgtevelicens? Nu har de blivit av med skidskyttet till TV4 och nästa vinter-OS borta i Ryssland skall Viasat sända... Jaha? Jag vill fan inte betala några 600 kr i kvartalet för de fekalier till färgteveprogram som är kvar. Melodifestivalen lixom... Nja. Lägg ner och reklamfinansiera ni också eller se till att behålla det som faktiskt gör det värt att betala skiten...
Ett nytt avsnitt...
Sådär ja... Vad mer finns att förtälja tro? Det kan väl inte vara så särdeles mycket... Nä.
Men jag ber att få tacka eder alla för denna tid och när Han som styr landet där det alltid är +3 grader, strålande sol och första måndagen i september har ordnat fetbandsuppkoppling lovar jag att återkomma med en skrivelse...
//Jonas
