Premiärveckan.

Gick väl bättre än väntat faktiskt. Det har varit bra väder och alla är vid liv. Är det bara så får man vara nöjd!
Jakten har väl för egen del varit sisådär, haft flyt på ett sätt och sett mycket älg, sju stycken. Haft oflyt om man ser det ur en annan synvinkel: bästa läget var en tvåkalvsko i fullt sken över en tätbevuxen myr på 170 meter.
Elvis har gjort vad han kunnat, han är gammal nu. Men visst är det frustrerande att det går så infernaliskt långsamt... Tror dock på bättring då det blir lite kallare ute och då han fått lite mer mil i benen... Han letar ju i alla fall tag i älg.
 
För att sätta P för ett "kärt" gammalt ämne så kan jag nu för Er förtälja att Cash har fått sin dom av veterinären: Avlivning.
Detta på grund av att han inte kan spjälka protein och därmed bygga muskler. Därmed är han diskvalificerad som älghund, men hon tyckte även att det var både oetiskt och oekonomiskt att ha kvar en sjuk hund som sällskapshund då risken för komplikationer i framtiden är stor. Så därför får det bli såhär. Det sker så snart som möjligt. Dylika saker mår ingen bra av att skjuta upp.
Det var inte det här man hoppades på för två år sedan. Det här skulle bli "tronarvingen" det... Men så bidde det icke. Långt därifrån. Så långt därifrån man kan komma.
Men man får väl hoppas att man gjort ifrån sig oturen vad gäller detta nu...
Om 17 år då man är färdig med fågelholkslivet och har någon vettig stans att bo, förhoppningsvis mer än ett veckovikariat till jobb och en riktigt oktoberjakt så kanske man börjar leta valp igen! Men vid det laget är väl även Jämtland invaderat av den grå ohyran så det kanske är lika bra att redan nu leta nya hobbies...
 
Kan även meddela att försäkringen inte faller ut med en enda krona. Eftersom han inte är dödligt sjuk krävs en väldigt dyr och omfattande utredning och livvärdet kommer inte komma upp i kostnaden av utredningen, särskilt eftersom hans enda merit är ett Good på utställning. Användbarhetsklausulen faller inte ut den heller, då ska hunden ha visat sig duglig med en jaktprovsmerit... Det faller ju på sin egen orimlighet... Hur kan en hund som inte jagar skaffa en jaktprovsmerit? Men denna klausul förstår jag på sätt och vis... Det går ju inte försäkra för funktion då man inte vet i vilket hem hunden hamnar, vilka chanser den får osv... Och än så länge är det ju bara drevrar som har jaktgaranti...
 
Bjuder på några stämningsbilder från älgjakten...
 
Kommer bli en vanlig syn de närmsta 17 åren. Sitta på pass, bli less, elda.
 

Saltsten på Daniels. Även denna är relativt ny... Och uppskattad.
 

Faller in under avdelningen minnen... Inte ett så vackert horn men en stor fin älg och en mycket bra jakt.
Sköts på ståndskall för Elvis på Ståhlemarssten.
 

Efter alla vilsna turer på Dianas stigar de gångna åren så gick det ändå rätt bra igår... Efter dödsdomar och andra muntra tankeverksamheter var jag tvungen att rensa skallen. Sagt och gjort. For och satte mig på Hans-Petters och hade faktiskt en av de bästa vakkvällar jag haft... Oerhört spännande. Först kom en råget fram. Siktade för att vara säker på att hon inte hade horn. Såg en rotvälta bakom geten. Kom ett rådjur till bakom geten. Kollade på det. Såg att det var en enhornad bock. Då började rotvältan röra sig och ut kom en fyrtaggad älgtjur. Under de påföljande trettio minuterna var det en väldigt lustiger dans där ute på lägdan. Geten gjorde utfall mot tjuren. Bocken gjorde utfall mot geten. Älgen stod och åt. Dessa tre vilda djur dansade runt varandra och omöjliggjorde ett säkert skott på bocken. Antingen stod älgen i vägen eller så geten. De var på samma tio kvadrat på samma tiohektarsbit. Väldigt speciellt. Men efter en dryg halvtimma gick bocken iväg tio meter och jag fick rent skotthåll. Blev faktiskt lite vemodigt alldeles efter skottet. Men då jag kom fram och såg en tandlös bock med avslaget horn försvann vemodet rätt fort. Det är bättre att jag äter upp den än att den svälter ihjäl i vinter... Fast det visste man ju inte om innan... Man är en stenhård jävel...
 
Bock.
 

Enhörning...
 

I morgon ska vi jaga fiskdammen. Det ska inte bli kul, men det måste göras en gång om år... Det är alldeles vid byn. Ska dock stå på ett bra pass så vi får se om man har lyckan att få en älg i något vettigare läge än de hitintills velat uppenbara sig...
Sen är det till att ta sitt pick och pack och sticka till Umeå igen. Usch och tvi vale... Nu börjar veckopendlingen igen...
Men nu är mer än hälften gjort. Tre nere. Två kvar.
 
Väl mött.
 
//Jonas
 

Trägen vinner.

Ett allvarligt fel har inträffat. Någonting mer fler rörliga delar än två och som dessutom jag är ägare till fungerar. Jag är i chock. I allvarlig chock. Hiluxen lever. Tro det eller ej men Hiluxen lever!
Efter x-antal timmar fångloendes under huven, inlämning på auktoriserade toyyaverkstäder och andra mindre auktoriserade verkstäder spinner nu motorn återigen som en katt. Det var JRS-motor i Östersund som lokaliserade och åtgärdade felet. Vad var felet då? Jo, det ska jag tala om: Det var en kabel som gick till förvärmningen av lambdasonden som brustit inne i torpedväggen. Denna lilla kabel har således orsakat allt detta elände och dessa år av frustration, pengaslöseri och allmän dekadens. Det är den kabelns fel att jag är flintskallig! Jo, så är det tammejfan!
Nu ska bara bilprovningen mutas och sen är det bara att tuta och köra! Gud så kul! Kände livsandarna återvända under färden tillbaka från verkstaden. Den underbara körställningen, den sportiga inredningen, den gamla slitna cd-skivan med alster från bland andra Harrda Ku Harrda Geit och inte att förglömma: vädringsfönstret som hålls stängt med hjälp av silvertejp. Kära gamla följeslagare.
 
Vad mer då? Jo, har varit på några dagars ripjakt i Gäddede. Det var trevligt. Vi hade väldigt tur med vädret. SMHI spådde regn och de hade, som vanligt, fel. Det kom några stänk på oss men annars var det fint! Med riptillgången var det sämre ställt men jag fick skjuta hela en ripa! Så på tre dagars jakt med fyra man blev bytet en ripa. Det hade kanske blivit någon mer om undertecknad kunnat hantera en bäbisbössa marginellt bättre än man duger till att data, men så är som bekant inte fallet så därför bidde det bara en...
Tog dock några bilder som jag kan bjuda er på...
 
Det berömda motivet: Tall på myr.
 

Hund på fjäll.
 

Fjälltjärn.
 

Fångloende skribent.
 

Skribent med resans byte och hundarna Ipse och Stewie.
 

Nåväl. Vackert så. Något mer av intresse tror jag faktiskt inte inträffat sedan förra skrivelsen. Jo, det ska vara att Jansson tagit det här med passbyggnation till nästa nivå då... Bjuder på två bilder på det också...
 
Fikabord i formplyfa med stålram runt.
 

Radiohållare... Eller kanske hållare för en osmart telefon?
 

På måndag börjar det. Nu är det fan inte allt kvar.. Att skolan också börjar får ses som en petitess i sammanhanget. Att en skogsskola lägger skolstarten under älgjaktsveckan är så urbota dumt så det är värt ett eget kapitel i bibeln, men det är inget som löses i denna blågg. Det här ska vara en ständig källa till värme och glädje och det ska vi inte spoliera med haranger om spettryggade akademiker som inte kan tänka längre än den spetsiga näsan räcker vad gäller någonting annat än den oehemult inskränka skolsfären. Går man på skogis ska man antingen jaga eller så får man tammejfan börja. Det finns nog med veganodlingar i det här landet, denna skola skall inte sälla sig till dessa. Punkt slut.
 
Nu återkommer jag allt eftersom älgjaktssäsongen fortlöper med gråtmilda historier om drickande av bäbisdryck sittandes på pass så långt från händelsernas centrum som det över huvud taget är möjligt att komma!
 
Väl mött.... Och skitjakt på Er!
 
//Jonas
 
 

RSS 2.0