VVV
Säkerhetsmässigt är de suveräna, det går inte sticka under stol med, men nu lämnar vi det därhän och pratar om det jaktliga istället.
Jag har under höstens älgmöten blivit mer och mer övertygad om att älgen ser de nya gula varselkepsarna.
Jag såg 18 älgar under första älgjaktsveckan och har sett ändå fler sedan dess, men jag tänker nöja med mig att återge de två mest lysande klara exemplen på detta faktum:
Fall 1: Gick med Stigs hund Mozart. Fick som vanligt upp i hålen på svartåsen och älgarna gick som vanligt mellan pass 1 och 2 på Smålandsmyren. Jag gick dit jag fått för mig att de brukar gå efter de passerat nämnda myr och avvaktar där. Knästående. Jag hör på långt hur hur älgarna kommer. Lyfter upp bössan i färdigställning. Sitter som en staty. Kon grisnitar så fort hon kommer ut på myren. Kalven likaså. Sedan kastar hon om och drar iväg i fyrsprång. Vinden säger ni. I helsicke heller säger jag. Den hade jag i ansiktet... Hon såg mig. Trots att jag inte rörde en fena.
Fall 2: Ståndskall på tisdagsmorgonen nere på "Utsia". Ko med två kalvar. Stod som Stockholm i över en timma under tiden jag låg på en sten och väntade på att dimman skulle lätta. Smög närmre och satte mig på en stubbe och väntade på att dom skulle kliva fram. Kon starrbligade åt mitt håll 3-4 minuter, minst, innan hon så sakteliga drog sig iväg.
Bevis av tes: Kalven jag sköt som finns att läsa om längre ner: Då hade jag tagit av mig varselkepsen och hängt den på ryggsäcken. Var mellan 40-70 meter från älgarna under större delen av de 2,5 timmar det tog innan jag fick läge. Jag såg dem mängder med gånger. Jag sprang parallellt med dem vid ett tillfälle. De tittade på mig vid flertalet tillfällen utan att tvärkasta och toksskena som varit fallet tidigare.
Älgar är färgblinda och ser inte färger börjar ni nu gasta om. Ja, det är sant. Men det är skillnad på färger och färger. De här nya lysgula kepsarna som ser ut som asfaltsläggarkläder är mycket ljusare än det röda eller mörkare orangea som tidigare var kutym i älgskog. Jag tror helt enkelt de här lysgula kepsarna i den gröna skogen lyser vitt likt den värsta strålkastare och att man istället skall leta huvudbonad i en mörkare signalfärg än den. Även fast divsere företag är snälla som delar ut dem så tror jag faktiskt de är mera till stjälp än hjälp...
För att göra det ännu tydligare har jag tagit två bilder. En utan blixt och en med blixt.
SCA, Skogssällskapet, Härkila och en annan gammal trasa... Utan blixt.
Med blixt. Notera hur de två till vänster, SCA och Skogssällskapet, lyser upp.
I rest my case. Tänk er älgögon som ser gråskalor och vitt...
Jag har nu köpt mig en ninjamask och jag tänker inte nyttja de lysgula kepsarna längre. Eller jo, det tänker jag göra. Men jag tänker ha en annan keps i ryggsäcken som jag sätter på mig då jag ska smyga på ståndskall... Om man får göra det några fler gånger i sitt liv dvs...
Har haft en ohemult produktiv vecka faktiskt. Gjort klart jägmästarstudentens motsvarighet till Golgatavandringen, herbariet, och lämnat in detta. Är även klar med inlämningsuppgiften till jaktturismkursen. Så idag tog jag mig en ledig eftermiddag och for till skogs och släppte Lille-Cash. Det hände absolut ingenting, men det är väl så det skall vara vid den åldern. Han behöver ris mellan trampdynorna för att utvecklas åt rätt håll...
Nu är det dags för nya avsnitt av gula gubbar. Prisa gud för 6:an. Undras varför man skall behöva betala tv-licens för att endast titta på den kanalen? Jaja, jag bidrar ju till att hålla kiruna flytande i alla fall, alltid något.
/Jonas
Jag har haft samma tankar när det gäller varselkläder... Efter att ha tillbringat halva hösten på Ö-M förra året där varselkläder var en förutsättning för att slippa bli arkebuserad på jaktgenomgången så sprang jag min dumma fan runt i både illgul keps och gul-orange tröja även när jag efter Ö-M kursen jagade älg ensam uppe på Rönnäs... Birk presterade ett fint ståndskall på en hygglig tjur med bra krona och ett skägg som räckte ner till knäskålarna. Det stod i kanten till en 150m bred myr, perfekt tänkte jag, då behöver jag inte ta mig så nära. När jag kom ut mot myrkanten så såg jag att jag kunde gå 30m i snett sidled (dold av buskar å träd) och skulle där få ett kanonstöd som jag tyckte behövdes på det lite styva avståndet och med tanke på att hunden var nära herr älg. Jag hade i princip dragit hem älgen, flått den och kokat hornen då jag böjade ta mig till stödet. Jag gick sakta, jag smög, hade ingen brådska i världen. Tro fan att tjuren vände sig åt mig å stenglor ut mig då jag kommit halvvägs.. :( Jag ger mig fasen på att det var den där jävla kycklingdräkten som gjorde det. Inte en chans att han sett mig annars. Jag tror därför på röda varselplagg, gärna med nåt camo i dem. Men precis som du konstaterat så syns dem sämre även för andra människor. Kika på dessa http://www.swedteam.com/swedteam_jaktklader_caps_realtree_outdoor_1514.html är ingen Swedteamfantast men den röda där, tror jag funkar.
Hmm. Ja, den röda där kan nog fungera.
Jag började min jägarbana med en vanlig hederlig camo-keps. Runt denna fäste jag ett orangeband från jägareförbundet. Om jag letar upp och dammar av denna keps tror jag inte heller att älgarna varsnar mig lika enkelt som de hittills gjort...
Jag måste även vara ärlig och säga att det var den gamle gode 15 som fick mig att ta av mig kepsen. För jag skulle smyga på Mozarts ståndskall då han sa: "Släng av dig kepsfan". Jag gjorde så och älgarna såg mig inte... Sen dess har jag tagit av mig kepsen och på alla 1 ståndskall har det lyckats! ;)
Intressant ämne min far har i år haft på sig en gul reflex väst under jakten och han har skjutit en ko och en 20 taggare, båda har kommit och smugit själva utan hund bakom. Kanske ligger det något i det du säger men jag är tveksam själv använder jag bara ett band runt kepsen.
Har en orange mössa som funkar kanon .
Mvh perran
