Slutet gott, allting gott.

Kanske man kan sammanfatta det hela med.
Hade utbildningens sista salstenta i förrgår. En kurs som på intet sätt var speciellt rolig, men ändå en milstolpe. Nu har jag en omtenta kvar att göra (skrev den inte första gången för jag var hemma på jobb) och sedan är det färdigt med tenterande för min del. För evigt.
Roade mig med att räkna lite... Grundskola 9 år. Gymnasium 3 år. Älvdalens Utbildningscentrum 1 år. Naturvetenskapligt basår MIUN 1 år (f.ö. det värsta jag gjort i hela mitt liv, fan man fick ju göra läxor varje dag). 5 år här på SLU (snart). Efter så många år i skola så klarar jag av att räkna denna avancerade matematik till totalt 19 år i skolbänken... Fy fan.
Fråga två kommer ju sedan som ett brev på posten: Hur i hela friden kan man veta så lite efter att ha varit i skolan så mycket?
Å andra sidan så måste jag kosta på mig det årliga självberömmet... Det är rätt bra att ha fått gå ut på framsidan från samtliga skolor trots att jag varit skolless sedan man slutade med roliga timmen... När man sjöng Jerkas "Did I tell you" med en folie- och paljettklädd skithusrulle som mikrofon. Det var tider det... Innan "kränkthet" och "ADHD" upptäckts... Då fick man tåla ett och annat tillmäle och dåligt uppförande skyllde man inte på bokstäver i olika kombinationer. Det var bättre förr. Precis som vanligt.
 
Nu är det examensarbete och två kurser utan tenta kvar. Sedan får jag ett väldigt dyrt diplom att sätta på väggen i den enrummare i allmännyttans tegelkomplex som kommer bli mitt framtida hem eftersom man inte kommer få något jobb efter avslutade studier och således inte har råd att bo vettigt. Naturligtvis tar man examen mitt i den värsta kris som skogsbranschen skådat. Eller rättare sagt: Den krisen finns till därför jag ska ta examen. Det ser han nog till, den fan.
 
För året så är det sista veckan nu. Den 6:e maj börjar jag jobba. Blandade känslor. Det ska bli skitskönt att få arbeta och göra rätt för brödfödan. Men jag hade närt en förhoppning att få tillbringa mitt sista sommarlov på hemmaplan. Nu blir det inte så utan jag blir stationerad i Hoting. Det är 15 mil hemifrån, med andra ord för långt att dagspendla. Så istället för att umgås, spika älgtorn och ha det allmänt trevligt på sommarkvällarna så blir det precis som vanligt: Jobba ensam i skogen på dagarna. Sitta ensam i en gudsförgäten håla på kvällarna och titta på färgteve. Något som jag vid alla gudar finns i boendet... Ifjol räddades kvällarna av EM och OS. I år är det ingenting sådant, men man får väl börja följa såpoperor då.
Sen kan det vara lite antibukfrämjande att bo sådär också, man kanske blir så nödjävla less så man ger sig ut och rör på sig... Samt rår maten själv. Filmjölk. Vatten. Ingenting. Grillat svin och grillade tomater. Mat för en karl.
Så less på grädde nu så jag kräks snart. Jag gillar mat men jag tycker snart ingenting smakar någonting. Man äter älgfilé med svamparellsås och det smakar som vilken sketen korvstroganoff som helst. Måste hälla två deciliter vinäger i saker och ting för att smaklökarna ska reagera...
 
Jaha. Vad mer då. Jo. Jag ska utvärdera en pejlapparat. En kompis har startat en firma som ska sälja jaktprylar med inriktning mot hundförare. Tanken är att jag under året skall skriva om och utvärdera den nya pejlen som kallas för B-Bark. Det kommer mer om detta senare. Jag måste bara komma underfund med hur utvärderingen ska gå till... För Lille-E torde ju inte vara så mycket att hänga en pejl på... Åtminstone inte i början av säsongen.
Länk till B-Bark GPS-pejl.
Länk till MSS-Jakt. - Hemsidan kommer upp vilken dag som helst.
Ska bli intressant, va? Att läsa ett test gjort av en normal människa... Grejorna lär få utstå prövningar, därom råder inget tvivel, men det blir nog inga flådiga bilder på grejorna bredvid nedlagda byten... Tyvärr är det ju inte grejorna som gör jägaren... Om så vore fallet skulle man ju vara i klass med Karl-Henry...
 
Hur går det med Lille-Eko då? Jodå. Blåsan är något större. Jag har bytt sovplats från hallgolvet till min egen säng. Oerhört skönt. Går med honom sista gången vid 23. Har klockan ställd på 4. Slänger ut honom då för en pink då. Sover till 8. Det fungerar bra. Oftast olycksfritt på morgonen. Däremot på eftermiddagarna blir det en del olyckor eftersom det då är lek och bus på schemat...
Vad finns mer att säga då... Han verkar stabil. Har börjat lämna honom ensam upp till en timma. Fungerar klockrent. Han sover när man kommer tillbaka och viftar på svansen när han vaknar. Sen har jag faktiskt fått höra några små ståndskall också, det var onekligen ett tag sedan... Han skäller på ölburkar. Jobbar riktigt fint och aktivt runt dem.
 
Bara man kommer härifrån nu så blir det någon ordning med präglingen i skog och mark. Eftersom man ska jobba där man ska i sommar så kanske tillfälle finns att bakspåra någon björn också... Har dock inte bestämt mig om jag ska lägga ner tid eller ej på det. De handelsresandena med reklamloggos på bilarna som åker runt som skottspolingar överallt gör ju att jakten på björn blir så sagolikt menlöst kort och jag vet ärligt talat inte om jag har lust att krypa på ett ståndskall i november i en komtillkortaungskog och inte veta vad han skäller på... Då är det ju bättre att se till att hunden är björnren. Det finns ju ändå bara ett högvilt och det är ju älg. Nalle Puh lixom... Jollrar runt och äter blåbär och håning. Fjask. Ulltussar.
 
Kloka mörka ögon.
 
Trötta mörka ögon...
 
En pinne. Det är ett tag kvar på öronen...
 
"- Jag håller med min husse: OK´s åkartofflor är världens bästa och skönaste skor!"
 

Lille-Eko har varit dålig i magen. Någonting som inte är ett dugg konstigt med tanke på all skit som tinar fram nu. Får plocka snusk ur munnen på honom flera gånger vareviga promenad och ändå hinner man inte med alla gånger. En, av många, nackdelar med att ha hund i staden. Har gett honom överkokt ris, fiskbullar, majsvälling och lite kulor. Nu börjar han skita normalare och normalare för varje gång. Ska fasa ut riset med mer och mer kulor vad det lider. Sen får vi hoppas att han tillgodogör sig födan, växer och blir stark och fin. Han ser då ut att bli väldigt fint tecknad i alla fall.
 
Detta blir den sista lite längre skrivelsen på ett tag. Den stationära datorn blir kvar här i Umeå. Den sjunger dessutom på sista versen då oförklarliga nedstängningar blir alltmer frekventa. Jag ska köpa en ny bärbar dator till sommaren, men tills dess att det börjat trilla in lite slantar på kontot har jag bara telefonen att fippla med och den är inte så underhållande att skriva långa romaner på. Däremot lär det med jämna vardagsrum komma upp lite nya bilder på Jämtmyrens Eko och några korta texter om det allra viktigaste...
 
Väl mött och på återhörande.
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: :)

"Jag gillar mat men jag tycker snart ingenting smakar någonting. Man äter älgfilé med svamparellsås och det smakar som vilken sketen korvstroganoff som helst."


Det är vi två om. Det handlar nog om bortskämdhet... Tycker ingen mat är något speciellt längre och det beror nog på att vardagsmaten är älg, ren, sik, öring, gädda, lax mm

2013-04-28 @ 19:00:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0