En passare, två älgar och fenomenet att det inte lönar sig att vara tyst på passet..
Sista helgen på septemberjakten tillbringades i Vindeln. Det var riktigt roligt att fara iväg och se något annat än rötgran och miniälg. Lördagen började med att jag satt på ett vägpass. Efter ett tag ropar min passgranne på radion att "det går en tjur i diket". Efter ett tag till så ropar samma passare på radion och säger att "det går en tjur i såten, han går rakt ifrån mig". Efter två sekunder smäller det. Då säger samma passare:"Nu sköt jag tjuren". Efter lite dividerande på radion om tillåtelse att skjuta fångskott och sedan gå tillbaka till passet och sätta sig för att hunden var på väg dit lägrar sig åter lugnet över nejden.
Efter några minuter hörs ett skrammel längs vägen. Jag tänkte att det var en skördetröska som åkt vilse i nån rondell utanför Halmstad men det var den risigaste VW-buss jag någonsin sett. Full med thailändska bärplockare. Nåväl, denna buss skramlade sig förbi mig och bort mot skyttens pass. Efter någon minut på radion så bryter samma skytt in igen: "Nu är det fullt med thailändare här". Då visade det sig att thailändarna sett tjuren ligga i diket på höger sida varpå de i pur iver körde i diket på den vänstra. Passaren klev således ner från sitt pass igen och gick och hämtade sin bil och hjälpte bärplockarna upp ur diket samt förklarade att de var välkomna tillbaka om någon timma då jakten skulle vara klar. Sedan gick han tillbaka till sitt torn. Klättrade upp. Sköt en ko.
Under detta tumult hade alltså en ko stått och tittat på allting. Jag satt ungefär 200m därifrån, tyst som en mus och såg inte ett levande jota.
Thailändarna hjälpte sedermera till med urtagningen och fick sig två vommar att äta upp... Oxen hade 8 taggar och vägde 266 kilo. Enligt jaktlaget en högst normal oxe. Jag fick nypa mig i armen mer än en gång för det var år och dar sedan jag såg ett sådant monster...
Under tiden detta höll på så skällde hunden Silver gång- och ståndskall. Dock hann det bli fullt på vuxna innan hundföraren hann fram på ståndet... och fick konstaterat att det var en 19-taggare hunden skällde på. Ridå. Stöt. Omställning. Stöt. Simmade över sjö. Sköts av grannlaget.
Även fast det inte var lovligt så gav det en extra dimension åt jaktdagarna att veta att det finns fina tjurar på marken. Hemma ser man på sin höjd någon mellantjur från bilen och dessa skjuts antingen i Slandrom eller blir platta på 45:an. Chansen att någon gång i livet få se en under jakt och kanske till och med få skjuta en är totalt obefintlig.
På söndagen stötte grannlaget in en 20-taggare åt dem. Easy come, easy go, easy come. Typ...
Nu menar jag inte att det inte var väl unt för denna passare att skjuta älgarna. Det lämnar jag helt därhän, men det som är fascinerande är det här fenomenet att det inte lönar sig att hålla käft. Det är inte direkt första gången jag reflekterar över detta. Vissa gallskriker i radion och två sekunder efter det skjuter man älg. En del rapporterar till och med att man har älg i passet varpå de ställer upp sig och ritar ringar på sig själv. Själv sitter man tyst som en mus och belöningen för det är att man i bästa fall får se ett älgöra bakom 45 kubik lövsly 122 meter bort. Jag ska tammejfan elda upp öronmusslan, kommunicera medelst mistlur, ha med en bergssprängare som spelar storbandsjazz och spruta två burkar AXE på jaktkläderna inför varje såt. DÅ jävlar kommer man få lägen. Om man utför dessa ritualer och har tur som en tokig så kanske det åtminstone kan gå EN lovlig älg i pass detta år...
Nåväl. Efter Silver gått ur såten med storoxen så gick jag och min jaktvärd in med hans laika. Efter ett tag blev det upptag och tyvärr ett gångstånd som gick ur marken. Men det var roligt att få höra en hund i alla fall! Det rörde sig mot stora vägen så vi åkte bil dit och hade turen att få se älgarna. De blev nog stötta av oss så det bar iväg i sken, hunden släppte efter ett tag och kom tillbaka så vi kunde koppla.
Sen for vi ut med Eko en sväng. Han håller på bli könsmogen nu så det är rätt mycket i skallen för det lilla livet. Bland annat försökte han våldta en tik genom bogbladet... Det gick inte så bra. Men efter ett tag blev de kompisar ändå. Han gjorde nån liten sväng samt skällde lite på fågel. Det är små fall framåt varje dag och det är roligt att se.
På söndagen satt vi också på pass. Hände inte så mycket annat än att hunden kom ut på vägen och började springa den. Då gick vi från våra pass och in i såten med laikan igen. Efter 5 minuter blev det upptag och vi fick en ko i famnen. Hon kutade rätt över en inäga ca 60 meter ifrån oss. Eftersom läget var bra så var naturligtvis inte älgen lovlig, men man fick ju öva på att sikta. Igen. Laikan släppte tokskenet relativt omgående och tog upp ko och kalv som griskutade förbi en passare och ut ur såten.
På eftermiddagen inledde vi också med att sitta på pass. Hunden kutade rätt igenom såten och ut på vägen. Vi gick av passen och in med laikan. Efter cirka en halvtimme blev det upptag på en oxe av mellanmodell. Vi gick färdigt såten utan ytterligare älgkontakt och med detta så var helgen (tyvärr) till ända.
En trevlig helg på en fin mark.
Tog bara ett kort på hela helgen dumt nog.
Ett vackert motiv: "Jämthund på väg..."
Vad mer finns att berätta då? Hösten är här. Dags för den stora årliga internetdepressionen. Överallt bilder från folk det går bra för och för en själv går det piss. Precis som vanligt. Unghundarna skäller, skoveloxar står som spön i backen, bockarna går i pass och allt bara rullar på. Precis som det i vanlig ordning inte gör för den normale mannen. Undras om dom som har sådan där tur någonsin reflekterar över hur jävla lyckligt lottade de är? Visst, tur kanske är fel ord, för det handlar mycket om skicklighet och marktyp också, men visst är det tur inblandat när man som gäst kommer till en mark. Kravlar ur bilen. Blir visad ett pass och tre minuter efter det så ligger första viltet. Det händer ju inte en normal människa. Det vore intressant att veta om de någonsin stannar upp och tänker "fy fan vad lyckligt lottad jag är". Bara vetskapen om att de gjorde det skulle göra det hela oändligt mycket lättare att uthärda. Men som det verkar tar man succén för given i mångt och mycket.
Nu har ju till och med den sista jaktliga livlinan försvunnit: Rådjuren är spårlöst borta. Har jagat 15-20 gånger på de allra säkraste ställena. Noll obs på passen. Ingenting. Har sett en get från bilen och ett ekipage med get och ett kid när jag smög runt för att kolla spår. Inte en enda bock. Förr om åren så har ju åtminstone rådisarna räddat upp den säsong som älgjakten spolierat, men nu finns det inte ens några sådana. Undras om man ska leta upp fiskespöna igen? Eller kanske satsa mer på rävjakten, för räv är ju det enda vilt som jag lyckats fälla de här sista åren. Absolut inget fel i det, men en något fadd smak på grillen blir det av dem... Så att säga.
Vissa hävdar att rådjuren är kvar i skogen och kommer fram efter första frostnätterna. Jag synar det påståendet genom att hävda att sedan 1998 har jag skjutit minst en bock per år i augusti eller tidig september på lägdor, jag har sett rådjur på lägdorna nästan varje kväll jag varit ute. Tittar man på internethelvetet så är flertalet bockar skjutet på lägdor, från Norrbotten i Norr till Skåne i söder. Så varför i hela friden ska de befinna sig i skogen just i Fåker? Nja... Tror inte på det. Men OM det nu skulle varit på det viset så borde man ju sett några när man jagat älg, men även där har de lyst med sin frånvaro. Nä, det är väl bara att inse att det inte blir något i år heller.
Att åka som gäst någonstans är ju inte heller att tänka på eftersom man är för rädd att skämma ut sig så man väntar på de här som målar ringar på sig själv och dom djuren är det andra som får i pass.
Nu under brunstuppehållet blir det mest Eko-släpp och examensarbete som gäller. Hade tänkt att skriva en del hemifrån, men nu när det ser såhär uselt ut på rådisfronten vettefan om jag inte struntar i det och är ute med Eko här i Umeå istället. Det är mycket mindre med älg här så man kanske kan glädja sig åt att hunden får ett större sök i alla fall. Det kanske man har igen i en ack så avlägsen framtid... Får se hur det blir. Mognar han på sig så kanske jag tillbringar någon vecka hemmavid i november och prövar att välta någon för honom då. Eller så lejer jag bort det åt någon som kan jaga, för det är ju ganska så tydligt att man är på samma nivå som ett bra coverband...*
(*Hellre än bra, för den som inte varit i nåt av tälten på Fäviken...)
Jag kan ju visa några bilder på jaktlagets nya vagn. Vi köpte en båttrailer och byggde om den till älgtrailer istället. Eller vi och vi... 32 byggde om den till älgtrailer. Efter bilderna togs så har vi målat den med trälasyr. 32 var tvungen att göra en speciallösning så det går köra av och på den från alla håll eftersom vi inte har back på järnhästen och vi vill slippa det här jädra dragandet av den upp och ner på vagnen. Sliter på både ryggar och grejor...
Före...
Efter...
Efter...
Den är förstärkt i både ram och vid stödhjul. Verkar som att den fyller sitt syfte i alla fall... Vi slipper köra med olagliga gamla vagnar eller förstöra någons nya släpvagn.
Nu vet jag faktiskt inte om det finns något mer att skriva om... Eller jo, det gör det säkert, men jag ids inte just nu. Har gnällt nog för ett inlägg... Det tycker nog både Ni och jag.
Väl mött och på återhörande.
/Jonas
Kommentarer
Postat av: Erik
Ang. tystnad på pass, som jag tidigare berättat (skrytit) om, när jag sköt oxen i fjol så lyssnade jag på Melodikrysset och fikade. Jag tror fan inte att det är så jävla noga, det är nog det där ödet som bestämmer :)
Trackback
