Nya menlösheter.
I vanlig god ordning har det inte hänt några världsomvälvande saker. Tillbringande en dryg vecka hemmavid och det var riktigt skönt. Några dragéägg blev det inte av den enkla anledningen att det inte fanns att uppbringa en påse dragéägg i skapelsens krona, Östersund. Mycket egendomligt.
Hann iallafall med att bära ut tre saltstenar. Det var ju ett litet äventyr i sig. Skulle gå till den närmsta först. Ett rätt naturligt val då man släpar på 20kg salt i ryggsäcken, bär 10kg i händerna och dessutom av födsel och ohejdad vana är lat. Nåväl, kom ut på Engströmstjärnen som egentligen inte är en tjärn utan ett surhål som är på väg att förvandlas till en myr. Tog ett graciöst kliv och for rätt genom svålen och fann mig hängande på buken och armarna på någorlunda fast mark och benen vevande under svålen i dyn. En mycket kall och en mycket obehaglig upplevelse. Om man farit ner där så hade man nog hamnat på British Museum om sisådär tjugofemtusen år då de hittat en krumelur med en ryggsäck full av salt i en torvbrytning...
Dags att banta då inte ens myrarna bär...
Frågor om varför jag inte gick över den hårda tallbacken fram till
saltstenspinnen kommer ej besvaras.
Hann med lite bäverjakt också. Var väl i vanlig ordning rätt händelselöst. Det kom några bävrar och satte sig i skapliga lägen och började käka men det är som det är att jaga nära byn. Jag tordes inte skjuta pga kulfånget så de sitter väl fortfarande kvar där och äter. På ren tjur, och leda över att behöva se hus, folk och fä, tog jag helt sonika och knatade ån uppströms. Hittade en koloni till faktiskt. Det var dock varken damm eller hydda där. Misstänker att det är hål-bävrar som håller till där. Dvs sådana som gräver ut sin hydda i åbanken.
Får väl göra mig en sväng till dit om det är så att man hinner hem innan den 15:e.
Bifogar några kort från turen i alla fall.
Ser ni den?
Välbesökt, ny, matplats.
Jag och gamla Bettan var på skjutbanan en sväng och sköt också. Det var roligt. Det var även dyrt. Men det som är roligt är ju även dyrt. Tyvärr. Men hon går fortfarande bra. Fast jag tror inte denna bössa är en hon, för den fungerar jämt, gnäller aldrig och har aldrig svikit... Det är väl en det (eller hen?)...Precis som allt annat man äger och har...
Två oryx. Jag skjuter bara tvåskottsserier så risken att misslyckas
minimeras...
Första av allt är hon skyldig till...
På annandagen blev det en rolig roadtrip till Verdal, Norge, tillsammans med Ers. Han velade ett par minuter och sedan bestämde han sig för att åka och hämta en gråhundsvalp från en bra oannonserad parning. Tror han gjorde helt rätt. Likt mig har han haft oflyt med den hund han har nu, han har lungödem och kan inte jaga fullt ut. Nu får vi hoppas att hans nya lilla krabat levererar fullt ut redan i höst! Enligt uppfödaren så ska den göra det i alla fall... Han garanterade att han skjutit två på fast stånd innan 2012 är slut. Hoppas han har rätt. Livet är för kort för att gå omkring i 3-4 år och hoppas på värdelösa hundar som har som ända intresse att bita på pinnar och vara runt fötterna.
Tror i alla fall parningen och uppfödningen var bra. Valparna bodde inne i huset. Barnen satt med dem i knäna och tittade på färgteve på kvällarna, de var vana att bli hanterade och alla valparna var i princip rumsrena redan vid de 7v som är kutym att leverera vid i Norge. Jaktstarka och snygga föräldrar var det också.
Man kanske måste köpa sig en Norsk Fotpall Låg för att man ska få smyga på ett ståndskall igen... Synd bara att deras päls och min allergi inte är bästa vänner. Blir tillräckligt klen av jämtar såhär i förkylningstider. Men men... Det som inte dödar det härdar.
A-po-po-pooo...
Tja... Vad gjorde jag mer då? Jo jag följde med en kompis ut och gallringsplanerade för att kolla hur det gick till eftersom jag ska jobba med något liknande i sommar. Det var en intressant dag på många sätt. Roligt att få bolla idéer med en som jobbar med det dagligen.
Hade Cash lös hela dagen. Men innan ni av ren frustration och ilska över min nonchalans gällande hundförbudet går lös på närmsta gardin så kan jag tala om jag skiter fullständigt i hundförbudet så länge jag har en hund som inte jagar. Elvis skulle jag aldrig drömma om att släppa denna tid på året men med den här spelar det ingen som helst roll. Han kan ju vara lös varsomhelst och närsomhelst. Han struntar i allting som rör sig och håller sig ju nästan inom den koppellängd som nämns i lagtexten. Det är ju inte ett snöre som avses med koppeltvång... Det är att man ska ha kontroll på sin hund. Och när han är under skosulorna är det svårt att inte ha kontroll...
Har släppt fyra gånger. Och nu har jag till och med börjat föra bok över misären. Detta för att själv minnas detta helvete till kommande hundar och dels för att inte folk ska tro jag ljuger.
Tammejfan så usch, som Jimmys farfar sa...
Bilden nedan visar det mest intressanta som hände under dessa 4 skogsturer. Jag hittade igen ett hygge där man tagit fröträd och jag vet inte riktigt vad som hänt här, men det måste nog varit någon form av explosion då skördaren kapade tallen... Låg spjälkningar 5-10m från stubben. Om man någon gång, mot förmodan, finner sig i besittning av en plätt där frötallar ska tas får man hoppas att det inte blir såhär...
Högsta pris för den rotstocken minsann...
Avslutningsvis så var jag och hälsade på 15. Han fyller snart 81 och har varit och köpt sig en stövare. Är man så i form när man är 81 är det bara att tacka och ta emot. Vi drack kaffe och mumlade om älgar, hundar och torkat kött. Det vill säga de tre viktigaste tingen här i världen... Tog lite kort inifrån kåken som ni kan få njuta av. När man är färdig i denna gudsförgätna håla och flyttar hem och blir gammelstrek på riktigt så är det såhär man ska bo!
Ni kanske ser de speciella stöttorna för trappen... Jag ser att 15, som är
81, har en plattfärgteve... Vilket vissa andra inte har...
Så sant som det är sagt...
Två fina bockar skjuta på Gransjötrakten.
Öppenspis och infällt barskåp...
För Er som inte fattar det så är 15 anropsnumret...
Nu är det väl färdiggnällt för denna gång vill jag tro. Återkommer väl när jag samlat ihop lite fler kort, lite fler resultatlösa timmar i skog och mark och ramlat ner i något mer hål...
/Jonas
Hann iallafall med att bära ut tre saltstenar. Det var ju ett litet äventyr i sig. Skulle gå till den närmsta först. Ett rätt naturligt val då man släpar på 20kg salt i ryggsäcken, bär 10kg i händerna och dessutom av födsel och ohejdad vana är lat. Nåväl, kom ut på Engströmstjärnen som egentligen inte är en tjärn utan ett surhål som är på väg att förvandlas till en myr. Tog ett graciöst kliv och for rätt genom svålen och fann mig hängande på buken och armarna på någorlunda fast mark och benen vevande under svålen i dyn. En mycket kall och en mycket obehaglig upplevelse. Om man farit ner där så hade man nog hamnat på British Museum om sisådär tjugofemtusen år då de hittat en krumelur med en ryggsäck full av salt i en torvbrytning...
Dags att banta då inte ens myrarna bär...
Frågor om varför jag inte gick över den hårda tallbacken fram till
saltstenspinnen kommer ej besvaras.
Hann med lite bäverjakt också. Var väl i vanlig ordning rätt händelselöst. Det kom några bävrar och satte sig i skapliga lägen och började käka men det är som det är att jaga nära byn. Jag tordes inte skjuta pga kulfånget så de sitter väl fortfarande kvar där och äter. På ren tjur, och leda över att behöva se hus, folk och fä, tog jag helt sonika och knatade ån uppströms. Hittade en koloni till faktiskt. Det var dock varken damm eller hydda där. Misstänker att det är hål-bävrar som håller till där. Dvs sådana som gräver ut sin hydda i åbanken.
Får väl göra mig en sväng till dit om det är så att man hinner hem innan den 15:e.
Bifogar några kort från turen i alla fall.
Ser ni den?
Välbesökt, ny, matplats.
Jag och gamla Bettan var på skjutbanan en sväng och sköt också. Det var roligt. Det var även dyrt. Men det som är roligt är ju även dyrt. Tyvärr. Men hon går fortfarande bra. Fast jag tror inte denna bössa är en hon, för den fungerar jämt, gnäller aldrig och har aldrig svikit... Det är väl en det (eller hen?)...Precis som allt annat man äger och har...
Två oryx. Jag skjuter bara tvåskottsserier så risken att misslyckas
minimeras...
Första av allt är hon skyldig till...
På annandagen blev det en rolig roadtrip till Verdal, Norge, tillsammans med Ers. Han velade ett par minuter och sedan bestämde han sig för att åka och hämta en gråhundsvalp från en bra oannonserad parning. Tror han gjorde helt rätt. Likt mig har han haft oflyt med den hund han har nu, han har lungödem och kan inte jaga fullt ut. Nu får vi hoppas att hans nya lilla krabat levererar fullt ut redan i höst! Enligt uppfödaren så ska den göra det i alla fall... Han garanterade att han skjutit två på fast stånd innan 2012 är slut. Hoppas han har rätt. Livet är för kort för att gå omkring i 3-4 år och hoppas på värdelösa hundar som har som ända intresse att bita på pinnar och vara runt fötterna.
Tror i alla fall parningen och uppfödningen var bra. Valparna bodde inne i huset. Barnen satt med dem i knäna och tittade på färgteve på kvällarna, de var vana att bli hanterade och alla valparna var i princip rumsrena redan vid de 7v som är kutym att leverera vid i Norge. Jaktstarka och snygga föräldrar var det också.
Man kanske måste köpa sig en Norsk Fotpall Låg för att man ska få smyga på ett ståndskall igen... Synd bara att deras päls och min allergi inte är bästa vänner. Blir tillräckligt klen av jämtar såhär i förkylningstider. Men men... Det som inte dödar det härdar.
A-po-po-pooo...
Tja... Vad gjorde jag mer då? Jo jag följde med en kompis ut och gallringsplanerade för att kolla hur det gick till eftersom jag ska jobba med något liknande i sommar. Det var en intressant dag på många sätt. Roligt att få bolla idéer med en som jobbar med det dagligen.
Hade Cash lös hela dagen. Men innan ni av ren frustration och ilska över min nonchalans gällande hundförbudet går lös på närmsta gardin så kan jag tala om jag skiter fullständigt i hundförbudet så länge jag har en hund som inte jagar. Elvis skulle jag aldrig drömma om att släppa denna tid på året men med den här spelar det ingen som helst roll. Han kan ju vara lös varsomhelst och närsomhelst. Han struntar i allting som rör sig och håller sig ju nästan inom den koppellängd som nämns i lagtexten. Det är ju inte ett snöre som avses med koppeltvång... Det är att man ska ha kontroll på sin hund. Och när han är under skosulorna är det svårt att inte ha kontroll...
Har släppt fyra gånger. Och nu har jag till och med börjat föra bok över misären. Detta för att själv minnas detta helvete till kommande hundar och dels för att inte folk ska tro jag ljuger.
- 6:e - 1 timma. Inga älgspår. Längsta sväng 44m. Inga skall.
- 10:e - 4 timmar. Gamla älgspår. Längsta sväng 233m. Inga skall.
- 13:e - 2 timmar. Purfärska älgspår. Längsta sväng 110m. Inga skall.
- 15:e - 1 timma. Gamla älgspår. Längsta sväng vet jag inte då jag inte orkade kolla på apparaten då jag hörde honom hela tiden. 50m kanske? Inga skall.
Tammejfan så usch, som Jimmys farfar sa...
Bilden nedan visar det mest intressanta som hände under dessa 4 skogsturer. Jag hittade igen ett hygge där man tagit fröträd och jag vet inte riktigt vad som hänt här, men det måste nog varit någon form av explosion då skördaren kapade tallen... Låg spjälkningar 5-10m från stubben. Om man någon gång, mot förmodan, finner sig i besittning av en plätt där frötallar ska tas får man hoppas att det inte blir såhär...
Högsta pris för den rotstocken minsann...
Avslutningsvis så var jag och hälsade på 15. Han fyller snart 81 och har varit och köpt sig en stövare. Är man så i form när man är 81 är det bara att tacka och ta emot. Vi drack kaffe och mumlade om älgar, hundar och torkat kött. Det vill säga de tre viktigaste tingen här i världen... Tog lite kort inifrån kåken som ni kan få njuta av. När man är färdig i denna gudsförgätna håla och flyttar hem och blir gammelstrek på riktigt så är det såhär man ska bo!
Ni kanske ser de speciella stöttorna för trappen... Jag ser att 15, som är
81, har en plattfärgteve... Vilket vissa andra inte har...
Så sant som det är sagt...
Två fina bockar skjuta på Gransjötrakten.
Öppenspis och infällt barskåp...
För Er som inte fattar det så är 15 anropsnumret...
Nu är det väl färdiggnällt för denna gång vill jag tro. Återkommer väl när jag samlat ihop lite fler kort, lite fler resultatlösa timmar i skog och mark och ramlat ner i något mer hål...
/Jonas
Påsklov.
Och ett välförtjänt sådant. Gudarna ska veta att man inte är en maskin. Snarare så långt därifrån som möjligt är. Men de senaste dagarna har onekligen varit lika effektiva som en cummingsdiesel. Efter en arbetsinsats som bär bragdens gyllene stämpel är äntligen kandidatarbetet klart. Eller klart och klart... Första utkastet är klart. Det skall granskas av handledare och sedan får vi tillbaka det för redigering. Men om vi inte är helt uppåt väggarna och cyklar så bör ju det värsta vara gjort nu.
Påsken skall tillbringas med att äta dragéägg, dricka påskmust, äta vanliga ägg och sedan ha ångest över vad man ätit och i menlöshet ge sig ut på en tafatt löptur som endast lär rendera i verkande benhinnor, blodsmak i munnen och en alldeles fantastisk förmåga att hitta på ursäkter för att slippa nästa löprunda... Ska bli så roligt med lov!
En annan plan är att medelst kängor och ryggsäck bära ut några saltstenar.
Våren intåg stötte, som vanligt, på patrull. Så den av framtinande hundbajs tyngda marken har återigen täckts av ett lager vitt elände. Ytterst olyckligt när man, som jag, ser fram mot barmark och hundträning.
Apropå vinterns omtag... Nu har det i detta land varit vinter sen i december. Ok? De senaste veckorna har vi upplevt gudabenådade plusgrader så vägarna har blivit bara och människan återfått livsgnistan. Men vad händer då när det råkspå dimpa ner två decimeter snö? Jo, det blir trafikkaos. Hur i hela friden är det möjligt? Är man verkligen så dum så man i mars, i norrland, byter till sommardäck för att det varit barmark en vecka? Eller tappar man alla koncepter vad gäller vintervägslagskörning bara för att man låtit pållarna löpa fritt på bar asfalt några mil? Mycket egendomlig företeelse. I söndags när vi for hem från skjutbanan var det ett väder som frambringande gråt hos även den mest hårdhudade storjägare. Det stod snurrade bilar i diket. Långtradare som blockerade E4:an för de inte tog sig uppför ett litet motlut. Idioter på cyklar som halkade omkring. Bilar som krypkörde i rondeller. Vad är det med folk, bilar och vinterväglag?
Ungefär samma fenomen uppträder på 45:an mellan Fåker och Brunflo. Oavsett vilken tid på året det är så gör minsta väderomslag att medelhastigheten sjunker från 77 till 45. Detta är empiriska erfarenheter och inget humbug. Det är sant. Och oerhört irriterande. Jag hoppas Sankte Per inte hör genom bilplåt... Då krävs det mycket älgkött för att muta sig förbi...
Hundeländena då... Jo. Med Elvispen är det bara bra. Han verkar riktigt pigg och kry. Med Kastratet är det också bra. Hans sår har läkt ihop bra. Jag har inte märkt någon beteendeförändring heller. Än. Det kanske kommer när hormonnivåerna sjunker. Sjunker för att aldrig öka igen. Usch. Men men... Var det det som krävdes så må det väl vara hänt då.
Har varit på skjutbanan och skjutit in och gjort klart inför den eventuella bäverjakten. Skönt att det går mot ljusare och bättre tider nu. Vintern är fan inget att hänga i julgran. Ja, förutom för vinterstudion, julmust, knäck, klagosånger och... Ja. Den kanske är rätt bra den också...
Nu är det hög tid att borsta av de gula gaddarna och krypa till kojs. Sista natten i Umeå på den här sidan påskhelgen. Skönt.
Jag bjuder herrskapet en Glad Påsk och på återhörande!
//Jonas
Påsken skall tillbringas med att äta dragéägg, dricka påskmust, äta vanliga ägg och sedan ha ångest över vad man ätit och i menlöshet ge sig ut på en tafatt löptur som endast lär rendera i verkande benhinnor, blodsmak i munnen och en alldeles fantastisk förmåga att hitta på ursäkter för att slippa nästa löprunda... Ska bli så roligt med lov!
En annan plan är att medelst kängor och ryggsäck bära ut några saltstenar.
Våren intåg stötte, som vanligt, på patrull. Så den av framtinande hundbajs tyngda marken har återigen täckts av ett lager vitt elände. Ytterst olyckligt när man, som jag, ser fram mot barmark och hundträning.
Apropå vinterns omtag... Nu har det i detta land varit vinter sen i december. Ok? De senaste veckorna har vi upplevt gudabenådade plusgrader så vägarna har blivit bara och människan återfått livsgnistan. Men vad händer då när det råkspå dimpa ner två decimeter snö? Jo, det blir trafikkaos. Hur i hela friden är det möjligt? Är man verkligen så dum så man i mars, i norrland, byter till sommardäck för att det varit barmark en vecka? Eller tappar man alla koncepter vad gäller vintervägslagskörning bara för att man låtit pållarna löpa fritt på bar asfalt några mil? Mycket egendomlig företeelse. I söndags när vi for hem från skjutbanan var det ett väder som frambringande gråt hos även den mest hårdhudade storjägare. Det stod snurrade bilar i diket. Långtradare som blockerade E4:an för de inte tog sig uppför ett litet motlut. Idioter på cyklar som halkade omkring. Bilar som krypkörde i rondeller. Vad är det med folk, bilar och vinterväglag?
Ungefär samma fenomen uppträder på 45:an mellan Fåker och Brunflo. Oavsett vilken tid på året det är så gör minsta väderomslag att medelhastigheten sjunker från 77 till 45. Detta är empiriska erfarenheter och inget humbug. Det är sant. Och oerhört irriterande. Jag hoppas Sankte Per inte hör genom bilplåt... Då krävs det mycket älgkött för att muta sig förbi...
Hundeländena då... Jo. Med Elvispen är det bara bra. Han verkar riktigt pigg och kry. Med Kastratet är det också bra. Hans sår har läkt ihop bra. Jag har inte märkt någon beteendeförändring heller. Än. Det kanske kommer när hormonnivåerna sjunker. Sjunker för att aldrig öka igen. Usch. Men men... Var det det som krävdes så må det väl vara hänt då.
Har varit på skjutbanan och skjutit in och gjort klart inför den eventuella bäverjakten. Skönt att det går mot ljusare och bättre tider nu. Vintern är fan inget att hänga i julgran. Ja, förutom för vinterstudion, julmust, knäck, klagosånger och... Ja. Den kanske är rätt bra den också...
Nu är det hög tid att borsta av de gula gaddarna och krypa till kojs. Sista natten i Umeå på den här sidan påskhelgen. Skönt.
Jag bjuder herrskapet en Glad Påsk och på återhörande!
//Jonas
