Menlös nattaskrivelse...
Kan i vanlig ordning inte sova. Har testat med varm mjölk, gudars skymning vilket jävla snusk. Hur kan något som är så vansinnigt gott då det är +3 grader och kommer direkt ur tanken smaka värre än härsket surströmmingsspad då man värmer det? Blev förbannad över detta fenomen och fick ännu svårare att somna.
Värmde lite vatten och vispade i lite pulvernyponsoppa. Det blev desto godare, men inte kan jag påstå att jag blev speciellt trött av det heller...
Startade upp datorn och slösurfade mig genom ansiktsboken och andra livsuppehållande siter, inget intressesant hade hänt där heller...Så då tänkte jag försöka slå ihjäl några minuter genom att skriva ett meningslöst inlägg på min nya och fina blågg.
Har suttit och skrivit ett skolarbete nu i några dagars tid. Detta låter oerhört seriöst, men det har varit väldigt ineffektiv tid, men nu är arbetet färdigt i alla fall. Jag skrev om "Kyrkans skog". Det var faktiskt lite intressant att få en inblick i detta, vi får hoppas att jag på ett godtagbart sätt återgett det hela så man får ett glänsande G i betyg...
Har anmält mig på en danskurs. Den startar på söndag, det ska faktiskt bli rikigt roligt...Alla som kan säger ju att det är så förbannat roligt...Jag tycker mest det är jobbigt jag...Om den jag dansar med pratar med mig, tappar jag takten. Om det är för litet dansgolv så man måste svänga hela jävla tiden tappar jag takten. Om det är för mycket folk så man blir knuffad hit och dit tappar jag takten. Om jag är full har jag ingen takt alls, vart katten har jag lagt den? Men nu skall det alltså bli ändring på detta...Det är ju faktiskt ren och skär allmänbildning att hjälpligt kunna föra sig på ett dansgolv och sen kan det ju faktiskt vara trevligt att åka ut och socialisera sig och helt legitimt få "töörgnu" sig uppefter några välsvarvade donnor. I normala fall får man ju antingen en örfil eller ett åtal på halsen om man försöker sig på något dylikt...
Mitt tyska dyra fina kikarsikte har havererat. Jag vet inte vad jag gjort då jag bara har transporterat det i en vadderad koffert och mig veterligen inte stött i det på något vis. Skall skicka in det på garantireparation och sedan blir det till att sätta ut skiten på annons. Har inget förtroende för det längre. Så är det med allt som jävlas, även om det fungerar efter en reparation skall det bort. Hos mig har det gjort sitt. Planen är att sälja arslet bakom Norrlandsoperan och köpa mig ett Zeiss till sommaren...Har sett ut ett som är mysigt och som man bör kunna få ihop pengar till utan alltför stora sittsvårigheter senare i livet...
Tre av tikarna som jag står på kö att få valp efter har börjat löpa nu! Bara att hålla tummarna! Men det ska mycket till om det inte ska pluppa ut såpass många hanar ur dessa så man blir utan. Har bestämt mig för att jag inte vill välja mellan tikarna utan jag tar helt enkelt valp ifrån de som först hör av sig och säger att jag kan få! På så sätt eliminerer jag en "gnällrisk" senare...-"Vaffö valde ja inte den råååå?"
Ska bli riktigt roligt att börja om igen. Bara att hoppas att man får ha den lilla tur som krävs!
På lördag ska man tydligen vara kolbullekock...Hade planer på att åka och jaga, men om jag ska vara helt ärligt så är jag så jävla less på att det bara går ont så det är lika bra att strunta i det och istället börja bygga upp förväntningar inför nästa års säsong! Det är ju trots allt ett halvår innan de kommer grusas...Så då får man ju vara på bra humör ett tag i alla fall... Så jag tror det räcker bra med att tända upp på loftgången här utanför och göra sig en panna kolbulle eller två... För fika är ju ändå det enda man får göra, oavsett om man har bössa eller inte med sig...
Tror nästan att det kan bli ett litet krogbesök på lördagskvällen också, dock ett lugnt sådant eftersom danskursen börjar på söndag... Det studentikosa livet skola levas!
Jag vill köra skoter och fiska röding. Blir att planera in något sådant inför vårvintern...Sen är det 25 saltstenar som måste ut innan snön är borta. Så det finns att göra... Skotern är inte startad på nästan ett år och står tryggt i sin vedbod... Ganska värdelös investering, men ack så rolig!
Nehe, nu är det väl dags att sussa lite är jag rädd...Jag bjuder herrskapet en fortsatt trevlig dag och på återhörande!
/Jonas
Värmde lite vatten och vispade i lite pulvernyponsoppa. Det blev desto godare, men inte kan jag påstå att jag blev speciellt trött av det heller...
Startade upp datorn och slösurfade mig genom ansiktsboken och andra livsuppehållande siter, inget intressesant hade hänt där heller...Så då tänkte jag försöka slå ihjäl några minuter genom att skriva ett meningslöst inlägg på min nya och fina blågg.
Har suttit och skrivit ett skolarbete nu i några dagars tid. Detta låter oerhört seriöst, men det har varit väldigt ineffektiv tid, men nu är arbetet färdigt i alla fall. Jag skrev om "Kyrkans skog". Det var faktiskt lite intressant att få en inblick i detta, vi får hoppas att jag på ett godtagbart sätt återgett det hela så man får ett glänsande G i betyg...
Har anmält mig på en danskurs. Den startar på söndag, det ska faktiskt bli rikigt roligt...Alla som kan säger ju att det är så förbannat roligt...Jag tycker mest det är jobbigt jag...Om den jag dansar med pratar med mig, tappar jag takten. Om det är för litet dansgolv så man måste svänga hela jävla tiden tappar jag takten. Om det är för mycket folk så man blir knuffad hit och dit tappar jag takten. Om jag är full har jag ingen takt alls, vart katten har jag lagt den? Men nu skall det alltså bli ändring på detta...Det är ju faktiskt ren och skär allmänbildning att hjälpligt kunna föra sig på ett dansgolv och sen kan det ju faktiskt vara trevligt att åka ut och socialisera sig och helt legitimt få "töörgnu" sig uppefter några välsvarvade donnor. I normala fall får man ju antingen en örfil eller ett åtal på halsen om man försöker sig på något dylikt...
Mitt tyska dyra fina kikarsikte har havererat. Jag vet inte vad jag gjort då jag bara har transporterat det i en vadderad koffert och mig veterligen inte stött i det på något vis. Skall skicka in det på garantireparation och sedan blir det till att sätta ut skiten på annons. Har inget förtroende för det längre. Så är det med allt som jävlas, även om det fungerar efter en reparation skall det bort. Hos mig har det gjort sitt. Planen är att sälja arslet bakom Norrlandsoperan och köpa mig ett Zeiss till sommaren...Har sett ut ett som är mysigt och som man bör kunna få ihop pengar till utan alltför stora sittsvårigheter senare i livet...
Tre av tikarna som jag står på kö att få valp efter har börjat löpa nu! Bara att hålla tummarna! Men det ska mycket till om det inte ska pluppa ut såpass många hanar ur dessa så man blir utan. Har bestämt mig för att jag inte vill välja mellan tikarna utan jag tar helt enkelt valp ifrån de som först hör av sig och säger att jag kan få! På så sätt eliminerer jag en "gnällrisk" senare...-"Vaffö valde ja inte den råååå?"
Ska bli riktigt roligt att börja om igen. Bara att hoppas att man får ha den lilla tur som krävs!
På lördag ska man tydligen vara kolbullekock...Hade planer på att åka och jaga, men om jag ska vara helt ärligt så är jag så jävla less på att det bara går ont så det är lika bra att strunta i det och istället börja bygga upp förväntningar inför nästa års säsong! Det är ju trots allt ett halvår innan de kommer grusas...Så då får man ju vara på bra humör ett tag i alla fall... Så jag tror det räcker bra med att tända upp på loftgången här utanför och göra sig en panna kolbulle eller två... För fika är ju ändå det enda man får göra, oavsett om man har bössa eller inte med sig...
Tror nästan att det kan bli ett litet krogbesök på lördagskvällen också, dock ett lugnt sådant eftersom danskursen börjar på söndag... Det studentikosa livet skola levas!
Jag vill köra skoter och fiska röding. Blir att planera in något sådant inför vårvintern...Sen är det 25 saltstenar som måste ut innan snön är borta. Så det finns att göra... Skotern är inte startad på nästan ett år och står tryggt i sin vedbod... Ganska värdelös investering, men ack så rolig!
Nehe, nu är det väl dags att sussa lite är jag rädd...Jag bjuder herrskapet en fortsatt trevlig dag och på återhörande!
/Jonas
Som jag sade...
...så skulle jag inte rapportera om den grå och fruktansvärt ointressanta vardagen.
Det löftet har jag inte tänkt bryta. Ni som går i min klass eller på andra sätt vet vad jag pratar om kan sluta läsa nu för jag tänkte bjuda på lite bilder från kårhuset och annat så "gåbban" hemmavid får se vad jag pysslar med och hur det ser ut här...
Annars har det inte hänt något värt att berätta. Pluggat, sovit, försökt jaga toppfågel (resultatlöst givetvis) och så vidare...
Igår kväll jobbade jag av halva mitt kontrakt på kårhuset. För Er som inte vet så måste man, om man vill gå på fester och sittningar arrangerade av kåren, arbeta minst två kvällar på kårhuset. Så jag gick omkring i vitskjorta, byxor med pressveck och Janne Långbenskor och serverade, diskade, etc. Som tack för hjälpen fick man en delikat middag! Fjällröding med potatispuré och senapssås! Riktigt gott!
Det är inte så mycket att orda om, jag stod på benen hela kvällen och gjorde ingen disneyvurpa bärandes på 17 tallrikar så jag tänkte bjuda på lite bilder från Skogshögskolans Kårhus om det går för sig...
Tyvärr är jag kameralös så ni får hålla tillgodo med bilder tagna med mobilen...
Öppna spisen!
Oxblodsröd soffgrupp där många älgar diskuterats...
Dålig bild...Men ett montage av en tvåkalvsko... Tur att inte 15 har internet,
då hade nog infarkten varit ett faktum...
Andra väggen...
Dukat och klart för gäster!
Med tända ljus på borden och eld i öppna spisen!
Lill-Jonas två tuppar från onsdagens jakt på Skogis marker!
En oxe jag sköt 2008 som jag faktiskt inte trodde jag hade något kort på...
Elvis skällde nån timma och jag smög fram och sköt. Förspelet till skottet var dock intressant...
Jag gick i medvind för jag skulle gå upp mot "Årstehagan" och ta om och gå ned mot Målängsvägen igen. Denna stod och tryckte inne i nåt tätt slyelände inne i myrholmarna på Ståhlemars, hörde det brakade då han for iväg österut, rätt mot hagan där bland annat 27 troget satt och postade...Ropade pass upp på radion för jag trodde han skulle skena över där uppe någonstans. Elvis kom tillbaka, för han hade ju gjort rätt och sökt ut i motvind och således inte kännt denne herre. Han tog spåren och lurvade sin vana trogen iväg i sakta mak... Satte mig ned på en tuva och väntade på smällen från passkedjan..Inget hördes, misstänkte sovande eller ryggsäcksgrävande passare, men efter ett tag ropade 27 att Elvis kom och lallade efter vägen. Stannade och pissade. Spårade honom ett tag. Stod och kikade och tittade sig runt om. Klev över vallen som blivit efter maskinen som brutit vägen, gick över hygget och började skälla i hyggeskanten. Han fick inte fast älgen där i hyggeskanten utan den rörde sig i sakta mak ned mot långdiket, passerade över myren där sista stolen är placerad och sedan gick det runt runt ute på myren där Ståhlemarsstenen är. Satte mig vid en tall där och väntade. Såg älgen och hunden på långt håll. Älgen gick och åt, hunden skällde. Sedan jagade han hunden lite grand och det kom närmare och närmare... Till slut kunde jag skjuta. Gick iväg 400 meter ungefär, ställde sig på lillhygget åt Hans-Göran som ligger efter Målängsvägen och dit kunde jag gå och avsluta det hela. En fin älg och bra hundjobb.
Nåväl...Det som var intressant i denna historia är ju faktiskt att hunden inte gick i spåren fram till älgen utan att han gjorde en sjujävla krok och kom på den framifrån. Undrar hur de tänker egentligen? Om de tänker? Visste han vart den stod och bestämde sig för att inte gå på den i spåren utan istället visa av sig och komma lugnt framifrån? Jag skulle kunna ge många kronor för att få en hund som kunde prata... Man skulle nog lära sig oerhört mycket av det... För enligt vad jag har fått berättat för mig av 27 som såg alltihopa så visste han vart älgen stod, men ändå gick han och lurvade och pissade och hade sig, sedan hoppade han bara över vallen och gick dit och började skälla.
Roligt var det! Hoppas 2010 bjuder på något liknande, 2009 frös ju inne totalt pga hundsjukdom och inkompetens hos hundertecknad.
Väl mött!
/Jonas
Det löftet har jag inte tänkt bryta. Ni som går i min klass eller på andra sätt vet vad jag pratar om kan sluta läsa nu för jag tänkte bjuda på lite bilder från kårhuset och annat så "gåbban" hemmavid får se vad jag pysslar med och hur det ser ut här...
Annars har det inte hänt något värt att berätta. Pluggat, sovit, försökt jaga toppfågel (resultatlöst givetvis) och så vidare...
Igår kväll jobbade jag av halva mitt kontrakt på kårhuset. För Er som inte vet så måste man, om man vill gå på fester och sittningar arrangerade av kåren, arbeta minst två kvällar på kårhuset. Så jag gick omkring i vitskjorta, byxor med pressveck och Janne Långbenskor och serverade, diskade, etc. Som tack för hjälpen fick man en delikat middag! Fjällröding med potatispuré och senapssås! Riktigt gott!
Det är inte så mycket att orda om, jag stod på benen hela kvällen och gjorde ingen disneyvurpa bärandes på 17 tallrikar så jag tänkte bjuda på lite bilder från Skogshögskolans Kårhus om det går för sig...
Tyvärr är jag kameralös så ni får hålla tillgodo med bilder tagna med mobilen...
Öppna spisen!
Oxblodsröd soffgrupp där många älgar diskuterats...
Dålig bild...Men ett montage av en tvåkalvsko... Tur att inte 15 har internet,
då hade nog infarkten varit ett faktum...
Andra väggen...
Dukat och klart för gäster!
Med tända ljus på borden och eld i öppna spisen!
Lill-Jonas två tuppar från onsdagens jakt på Skogis marker!
En oxe jag sköt 2008 som jag faktiskt inte trodde jag hade något kort på...
Elvis skällde nån timma och jag smög fram och sköt. Förspelet till skottet var dock intressant...
Jag gick i medvind för jag skulle gå upp mot "Årstehagan" och ta om och gå ned mot Målängsvägen igen. Denna stod och tryckte inne i nåt tätt slyelände inne i myrholmarna på Ståhlemars, hörde det brakade då han for iväg österut, rätt mot hagan där bland annat 27 troget satt och postade...Ropade pass upp på radion för jag trodde han skulle skena över där uppe någonstans. Elvis kom tillbaka, för han hade ju gjort rätt och sökt ut i motvind och således inte kännt denne herre. Han tog spåren och lurvade sin vana trogen iväg i sakta mak... Satte mig ned på en tuva och väntade på smällen från passkedjan..Inget hördes, misstänkte sovande eller ryggsäcksgrävande passare, men efter ett tag ropade 27 att Elvis kom och lallade efter vägen. Stannade och pissade. Spårade honom ett tag. Stod och kikade och tittade sig runt om. Klev över vallen som blivit efter maskinen som brutit vägen, gick över hygget och började skälla i hyggeskanten. Han fick inte fast älgen där i hyggeskanten utan den rörde sig i sakta mak ned mot långdiket, passerade över myren där sista stolen är placerad och sedan gick det runt runt ute på myren där Ståhlemarsstenen är. Satte mig vid en tall där och väntade. Såg älgen och hunden på långt håll. Älgen gick och åt, hunden skällde. Sedan jagade han hunden lite grand och det kom närmare och närmare... Till slut kunde jag skjuta. Gick iväg 400 meter ungefär, ställde sig på lillhygget åt Hans-Göran som ligger efter Målängsvägen och dit kunde jag gå och avsluta det hela. En fin älg och bra hundjobb.
Nåväl...Det som var intressant i denna historia är ju faktiskt att hunden inte gick i spåren fram till älgen utan att han gjorde en sjujävla krok och kom på den framifrån. Undrar hur de tänker egentligen? Om de tänker? Visste han vart den stod och bestämde sig för att inte gå på den i spåren utan istället visa av sig och komma lugnt framifrån? Jag skulle kunna ge många kronor för att få en hund som kunde prata... Man skulle nog lära sig oerhört mycket av det... För enligt vad jag har fått berättat för mig av 27 som såg alltihopa så visste han vart älgen stod, men ändå gick han och lurvade och pissade och hade sig, sedan hoppade han bara över vallen och gick dit och började skälla.
Roligt var det! Hoppas 2010 bjuder på något liknande, 2009 frös ju inne totalt pga hundsjukdom och inkompetens hos hundertecknad.
Väl mött!
/Jonas
De sämsta jägarna grillar de bästa korvarna...
...som en vis man en gång sade.
Det ligger något i det. Om man lärt sig något under nådens år 2009 så är det nog att grilla körv. Inte för att 2010 börjat ett uns bättre, men det finns ju faktiskt 11,5 månader kvar att hoppas på än så länge...
Jag kan köpa att det går ont om det är jag själv som klantar mig. Då har man ju något att skylla på i alla fall, man har fått en chans som man ej förvaltat. Väldigt enkelt. Men nu är det ju ärligt talat rena nattavaara, man ser inget, hör inget, får inte ens en chans att klanta sig alternativt lyckas. Det har varit så fruktansvärt ointressant så inte ens de här "häxknularna" i trädtopparna har liknat pippisar. Vad i hela friden ska man göra då? Tja, det är väl bara att fortsätta glida på skidorna. En annan vis man sade: Man skapar sin egen tur genom tid i skogen.
Så är det väl...För eller senare lossnar det. Det är trevligt att bara vara utomhus. Lägga ner tid och energi på fikastunden, göra en riktig granrisbädd, leta riktigt med tjärved, ha med sig och ställa iordning bra och god mat. Gör man det så blir det jaktliga misslyckandet en piss i Mississippi ärligt talat. Åtminstone jämfört med att kasta i sig en halvtorr och iskall ostmacka och pissljummet laxerme...f´låt, thermoskaffe. Vad blir det då för minnen av dagen?
Så denna fatala dumpning jag blivit utsatt för av Diana har faktiskt haft mycket gott med sig. Korvgrillningen har tagit sig till oanade höjder, nära perfektion. Kolbullepannan har dammats av. Miniskogspizzan uppfanns, den korrekta benämningen på detta kulinariska mästerverk torde bli svavelpannkaka. Fortsätter det jävlas i det jaktliga får man väl ta till det tunga artilleriet, dvs börja laga maträtter med kött pärer och grädde i skogen...
Tja, annars har jag inte så mycket att förtälja. Företagsekonomi i allmänhet och microekonomi i synnerhet är något som Hin-Håle hittat på enbart för att jävlas med oskyldiga studenter. Fullständigt övertygad om detta faktum.
Ska jobba på kårhuset, hoppas jag får diska så man slipper gå omkring i pingvinutstyrsel och servera.
Ser fram mot första helgen i februari och det eventuella främmande som då kommer!
Till helgen blir det mest troligt ett försök på toppfågel igen, Buford T Justice ska ev göra mig sällskap till skogen. Sedan trav, middag och pubkväll med Umeås Robsoftare...Usch sicket hårt liv man lever ;)
Nej, nu blir det en välförtjänt och välbehövlig tupplur på soffan, skönhetssömn krävs för att kunna ta itu med räkning, träning och andra måsten.
/Jonas
Det ligger något i det. Om man lärt sig något under nådens år 2009 så är det nog att grilla körv. Inte för att 2010 börjat ett uns bättre, men det finns ju faktiskt 11,5 månader kvar att hoppas på än så länge...
Jag kan köpa att det går ont om det är jag själv som klantar mig. Då har man ju något att skylla på i alla fall, man har fått en chans som man ej förvaltat. Väldigt enkelt. Men nu är det ju ärligt talat rena nattavaara, man ser inget, hör inget, får inte ens en chans att klanta sig alternativt lyckas. Det har varit så fruktansvärt ointressant så inte ens de här "häxknularna" i trädtopparna har liknat pippisar. Vad i hela friden ska man göra då? Tja, det är väl bara att fortsätta glida på skidorna. En annan vis man sade: Man skapar sin egen tur genom tid i skogen.
Så är det väl...För eller senare lossnar det. Det är trevligt att bara vara utomhus. Lägga ner tid och energi på fikastunden, göra en riktig granrisbädd, leta riktigt med tjärved, ha med sig och ställa iordning bra och god mat. Gör man det så blir det jaktliga misslyckandet en piss i Mississippi ärligt talat. Åtminstone jämfört med att kasta i sig en halvtorr och iskall ostmacka och pissljummet laxerme...f´låt, thermoskaffe. Vad blir det då för minnen av dagen?
Så denna fatala dumpning jag blivit utsatt för av Diana har faktiskt haft mycket gott med sig. Korvgrillningen har tagit sig till oanade höjder, nära perfektion. Kolbullepannan har dammats av. Miniskogspizzan uppfanns, den korrekta benämningen på detta kulinariska mästerverk torde bli svavelpannkaka. Fortsätter det jävlas i det jaktliga får man väl ta till det tunga artilleriet, dvs börja laga maträtter med kött pärer och grädde i skogen...
Tja, annars har jag inte så mycket att förtälja. Företagsekonomi i allmänhet och microekonomi i synnerhet är något som Hin-Håle hittat på enbart för att jävlas med oskyldiga studenter. Fullständigt övertygad om detta faktum.
Ska jobba på kårhuset, hoppas jag får diska så man slipper gå omkring i pingvinutstyrsel och servera.
Ser fram mot första helgen i februari och det eventuella främmande som då kommer!
Till helgen blir det mest troligt ett försök på toppfågel igen, Buford T Justice ska ev göra mig sällskap till skogen. Sedan trav, middag och pubkväll med Umeås Robsoftare...Usch sicket hårt liv man lever ;)
Nej, nu blir det en välförtjänt och välbehövlig tupplur på soffan, skönhetssömn krävs för att kunna ta itu med räkning, träning och andra måsten.
/Jonas
Grava sömnproblem...
Har jag. Japp. Fruktansvärt irriterande. Ser inte någon annan förklaring till detta elände än att man jobbar för lite med kroppen. Tidigare då man försåg Er med frukostfilen och kaffegrädden så studsade man ur sängen, pigg som en lärka, 04.45 på morgonen och var trött i vettig tid på kvällen och somnade direkt efter man i sedvanlig ordning TTT:at. Men nu är man trött som ett lik på morgonen, än värre på dagen och pigg på kvällarna och nätterna.
Detta träningen till trots... Jag har varit på skolans gym och försökt skulptera min blekfeta lekamen till en något mer beachvänlig form. Det var både roligt och jobbigt, men trött? Nä. Pigg. Åt en rejäl tallrik chili-con-carne med tre stekta kåtkulor på toppen. Paltkoma? Nä. Pigg.
Frukstanvärt irriterande. Därav förklaringen till menlösa blogginlägg och statusförändringar på Ansiktsboken vid okristliga tider på dygnet...
-Jamen schluuta me kaffet då... Säger vän av ordning. Jag dricker inte denna gudagåva efter kl 18 så jag vägrar tro att det är det som är orsaken. Förresten...Är man så messmörsaktig så man inte pallar en java vid 18 så förtjänar man att sitta vaken, så då har jag inget att klaga på.
Men visst är det lite småmysigt att på kvällen sitta och äta vidbrända micropopcorn och lyssna på sångfågeln Dolly Parton. Vilken röst. Vilka lungor.
Dolly Parton – Harper Valley PTA
En bra låt om äcklig PK (politisk korrekthet, en av många styggelser här i världen).
Vad ska man skriva om då tro...
I morgon blir det seriell lekamentransport till Botsmark och en helg i toppfågeljaktens tecken. Det skall bli trevligt. Bo i stuga, äta gott, vila och mysa. Mys är, som jag skrivit tidigare, det viktigaste på dylika turer. Hemtrevligt puttrande sotpannor, stekt fläsk, ljug... Ser fram emot det! Rapport och bilder kommer efter veckoslutet.
Jag kan ju skriva en rad eller två om vargjaktseländet... Jag känner att mitt självpåtagna ok som bloggare tarvar detta...
Vilket ohemult ramaskri det har blivit om detta. Jag är i chock. Vari ligger problemet? Det har från grönsakstalibanskretsar gastats hej vilt om att "man skall respektera demokratiska beslut och bla och åter bla". Ja? Vad är det man gjort nu då? Riksdag har satt ut mål. Målen är nådda. Stammen förvaltas genom jakt. Mycket enkelt matematik. Anser man att det är fel kanske man skall ägna sig åt att på demokratisk väg försöka förändra dessa beslut istället för att ränna runt i skogarna (som f.ö till stor del ägs av de som jagar där...) och ta bilnummren och ringa och trakassera och hota de som varit ute och jagat samt på andra sätt bete sig som mindre vetande. Såg en en bild som några kretiner från Dalom ställt iordning... Ett gäng socialbidragstagare i huvtröja stod och poserade med brännbolsträn, paintballgevär och andra tillhyggen och man hade klistrat in en bild på en liggande blodig människa som skulle föreställa en jägare. Skrämmande. Men jag tackar och bockar för den straffsparken! Svensson, som skiter fullständigt i både Er, oss och vargarna, lär garanterat INTE falla till föga för liknande bajsargumentation. Vad känner de till? Sin gamle snälle morfar som var jägare i jämförelse med osnutna slynglar i huvtröjor som har våld och förstörelse som enda argumentationssätt? Man tackarrrrrr, som Errol sade.
Jag skäms även å alla "journalisters" vägnar som har bedrivit den mest vinklade hetsjakt jag någonsin sett. Naturligtvis med Aftonslasket och Sexpressen i främsta ledet. Men även radio, lokaltidningar och andra medier har öst galla över detta.
Jag tycker det är fantastiskt. Enda sättet att skapa acceptans för vargen bland många av dem som skall leva och verka tillsammans med den är att riva ner den från dess piedestal och behandla den som det den är. Ett djur. Ett djur som alla andra. Det finns mål uppsatta för de flesta av djuren i detta land och de flesta viltstammarna förvaltas genom jakt. Detta är det absolut bästa som kunde hända både vargen och vargstammen, den har hux-flux förvandlats till en jaktlig tillgång!
Nog om detta Jag har aldrig, och kommer mest troligt aldrig, att jaga varg. Men jag känner mig ändå påhoppad av diverse ynkedomar runt om i landet. Detta var mitt svar på det hela! Vill ni läsa något vettigt i ämnet läs Liberg och skit i resten, det är bara dynga.
Nej. Nu blir det nog sängen...Så man är "pigg och kry" i morgon bitti...Jag menar, man måste ju orka trycka på snooze 4-5 gånger så man får kuta på skolan...
Väl mött!
/Jonas
Detta träningen till trots... Jag har varit på skolans gym och försökt skulptera min blekfeta lekamen till en något mer beachvänlig form. Det var både roligt och jobbigt, men trött? Nä. Pigg. Åt en rejäl tallrik chili-con-carne med tre stekta kåtkulor på toppen. Paltkoma? Nä. Pigg.
Frukstanvärt irriterande. Därav förklaringen till menlösa blogginlägg och statusförändringar på Ansiktsboken vid okristliga tider på dygnet...
-Jamen schluuta me kaffet då... Säger vän av ordning. Jag dricker inte denna gudagåva efter kl 18 så jag vägrar tro att det är det som är orsaken. Förresten...Är man så messmörsaktig så man inte pallar en java vid 18 så förtjänar man att sitta vaken, så då har jag inget att klaga på.
Men visst är det lite småmysigt att på kvällen sitta och äta vidbrända micropopcorn och lyssna på sångfågeln Dolly Parton. Vilken röst. Vilka lungor.
Dolly Parton – Harper Valley PTA
En bra låt om äcklig PK (politisk korrekthet, en av många styggelser här i världen).
Vad ska man skriva om då tro...
I morgon blir det seriell lekamentransport till Botsmark och en helg i toppfågeljaktens tecken. Det skall bli trevligt. Bo i stuga, äta gott, vila och mysa. Mys är, som jag skrivit tidigare, det viktigaste på dylika turer. Hemtrevligt puttrande sotpannor, stekt fläsk, ljug... Ser fram emot det! Rapport och bilder kommer efter veckoslutet.
Jag kan ju skriva en rad eller två om vargjaktseländet... Jag känner att mitt självpåtagna ok som bloggare tarvar detta...
Vilket ohemult ramaskri det har blivit om detta. Jag är i chock. Vari ligger problemet? Det har från grönsakstalibanskretsar gastats hej vilt om att "man skall respektera demokratiska beslut och bla och åter bla". Ja? Vad är det man gjort nu då? Riksdag har satt ut mål. Målen är nådda. Stammen förvaltas genom jakt. Mycket enkelt matematik. Anser man att det är fel kanske man skall ägna sig åt att på demokratisk väg försöka förändra dessa beslut istället för att ränna runt i skogarna (som f.ö till stor del ägs av de som jagar där...) och ta bilnummren och ringa och trakassera och hota de som varit ute och jagat samt på andra sätt bete sig som mindre vetande. Såg en en bild som några kretiner från Dalom ställt iordning... Ett gäng socialbidragstagare i huvtröja stod och poserade med brännbolsträn, paintballgevär och andra tillhyggen och man hade klistrat in en bild på en liggande blodig människa som skulle föreställa en jägare. Skrämmande. Men jag tackar och bockar för den straffsparken! Svensson, som skiter fullständigt i både Er, oss och vargarna, lär garanterat INTE falla till föga för liknande bajsargumentation. Vad känner de till? Sin gamle snälle morfar som var jägare i jämförelse med osnutna slynglar i huvtröjor som har våld och förstörelse som enda argumentationssätt? Man tackarrrrrr, som Errol sade.
Jag skäms även å alla "journalisters" vägnar som har bedrivit den mest vinklade hetsjakt jag någonsin sett. Naturligtvis med Aftonslasket och Sexpressen i främsta ledet. Men även radio, lokaltidningar och andra medier har öst galla över detta.
Jag tycker det är fantastiskt. Enda sättet att skapa acceptans för vargen bland många av dem som skall leva och verka tillsammans med den är att riva ner den från dess piedestal och behandla den som det den är. Ett djur. Ett djur som alla andra. Det finns mål uppsatta för de flesta av djuren i detta land och de flesta viltstammarna förvaltas genom jakt. Detta är det absolut bästa som kunde hända både vargen och vargstammen, den har hux-flux förvandlats till en jaktlig tillgång!
Nog om detta Jag har aldrig, och kommer mest troligt aldrig, att jaga varg. Men jag känner mig ändå påhoppad av diverse ynkedomar runt om i landet. Detta var mitt svar på det hela! Vill ni läsa något vettigt i ämnet läs Liberg och skit i resten, det är bara dynga.
Nej. Nu blir det nog sängen...Så man är "pigg och kry" i morgon bitti...Jag menar, man måste ju orka trycka på snooze 4-5 gånger så man får kuta på skolan...
Väl mött!
/Jonas
Toppjaktstur...
En väldigt fin dag fick vi. 6-8 minusgrader, klarblå himmel med lite tunna molnslöjor och en blek januarisol som grädde på moset. Föret var sisådär, sjönk ner i lössnön ungefär en decimeter, men det var rätt bra glid så det kompenserade väldeliga!
Jag åkte längs områdets södra gräns för att sedan vika i norr efter några kilometer och där möta upp mina vapendragare som kom från andra hållet. Såg inte ett liv, fick av någon outgrundlig anledning skavsår i gamla och väl inkörda pjäxor, men till slut kom jag fram till samlingsplatsen...Där blev det strax en brasa som hette duga! Kålbulle, minipizza och kaffe tillagades och njötos till fullo!
På vägen tillbaka till bilen åkte vi alla tre i samlad tropp, vi såg en talgoxe som flög över vägen. Dagens enda viltobs! Men det var en vacker och skön dag ändå i Guds Fria Natur.
Finns inte så mycket mer att skriva, lägger upp lite bilder från dagen...
Jo förresten, såg lite älgspår och det bådar ju gott, det var mer än man gjorde i början av December vill jag lova... Tror nog att jakttrycket är lite väl högt för att älgen skall bli stationär på marken... Har även anmält intresse på ytterligare en parning, (jämthund, inte folk), så nu är jag uppskriven på 4 ställen. Det får räcka så, det är 4 intressanta kombinationer och jag känner att samtliga är lovande. Anledningen att jag skrivit upp mig hos 4 st är att jag vill vara säker på att få en liten till våren då det passar utmärkt i tiden, nästa vår är betydligt sämre ur bäbissynvinkeln. Har inte hymlat för någon att jag varit i kontakt med andra och avanmäler mig naturligtvis direkt man "fått klart" med Bäbisen. Om det är någon som undrar så blir det en hanhund även denna gång...
Ser verkligen fram emot att få börja arbeta med en jycke igen. Slitas mellan hopp och förtvivlan från den ena minuten till den andra, notera de små framstegen som sker varje dag för att till sist få njuta av de första trevande skallen.
Det planeras en betalväg rätt igenom min mark i Jämtland, det känns mindre roligt. Det betyder att den marken är total förstörd. Även om viltstängsel sätts upp så kommer det inte vara ett dugg roligt att lyssna till biljävlar vart än man går och dessutom kommer det bli olikt sig och som alla vet är alla förändringar av ondo.
Förhoppningsvis får man genom framtida jobb kontakter som leder till mer jaktmarker även för älg... Men det är långt borta än och jag hoppas verkligen inte denna väg blir av.
Nåväl, här kommer bilderna från dagens "jakt"...
På väg hem i skymningen...
Kolbulle...Underskattad föda...
Samma kolbulle, fast åt andra hållet. Så att säga...
Jag tror det är jag som kommer glidande...
Helge spanar....Resultatlöst.
Härligt väder, härlig dag!
Lill-Jonas åker först med falkögonen svepandes över talltopparna...
Det är på sin plats att tala om att det är Helge som stått för fotograferingen! Jag tog några värdelösa mobilbilder men blåtandsattiraljen på datorn har skurit så jag får inte in dem...Ingen större förlust skedd.
Jag åkte längs områdets södra gräns för att sedan vika i norr efter några kilometer och där möta upp mina vapendragare som kom från andra hållet. Såg inte ett liv, fick av någon outgrundlig anledning skavsår i gamla och väl inkörda pjäxor, men till slut kom jag fram till samlingsplatsen...Där blev det strax en brasa som hette duga! Kålbulle, minipizza och kaffe tillagades och njötos till fullo!
På vägen tillbaka till bilen åkte vi alla tre i samlad tropp, vi såg en talgoxe som flög över vägen. Dagens enda viltobs! Men det var en vacker och skön dag ändå i Guds Fria Natur.
Finns inte så mycket mer att skriva, lägger upp lite bilder från dagen...
Jo förresten, såg lite älgspår och det bådar ju gott, det var mer än man gjorde i början av December vill jag lova... Tror nog att jakttrycket är lite väl högt för att älgen skall bli stationär på marken... Har även anmält intresse på ytterligare en parning, (jämthund, inte folk), så nu är jag uppskriven på 4 ställen. Det får räcka så, det är 4 intressanta kombinationer och jag känner att samtliga är lovande. Anledningen att jag skrivit upp mig hos 4 st är att jag vill vara säker på att få en liten till våren då det passar utmärkt i tiden, nästa vår är betydligt sämre ur bäbissynvinkeln. Har inte hymlat för någon att jag varit i kontakt med andra och avanmäler mig naturligtvis direkt man "fått klart" med Bäbisen. Om det är någon som undrar så blir det en hanhund även denna gång...
Ser verkligen fram emot att få börja arbeta med en jycke igen. Slitas mellan hopp och förtvivlan från den ena minuten till den andra, notera de små framstegen som sker varje dag för att till sist få njuta av de första trevande skallen.
Det planeras en betalväg rätt igenom min mark i Jämtland, det känns mindre roligt. Det betyder att den marken är total förstörd. Även om viltstängsel sätts upp så kommer det inte vara ett dugg roligt att lyssna till biljävlar vart än man går och dessutom kommer det bli olikt sig och som alla vet är alla förändringar av ondo.
Förhoppningsvis får man genom framtida jobb kontakter som leder till mer jaktmarker även för älg... Men det är långt borta än och jag hoppas verkligen inte denna väg blir av.
Nåväl, här kommer bilderna från dagens "jakt"...
På väg hem i skymningen...
Kolbulle...Underskattad föda...
Samma kolbulle, fast åt andra hållet. Så att säga...
Jag tror det är jag som kommer glidande...
Helge spanar....Resultatlöst.
Härligt väder, härlig dag!
Lill-Jonas åker först med falkögonen svepandes över talltopparna...
Det är på sin plats att tala om att det är Helge som stått för fotograferingen! Jag tog några värdelösa mobilbilder men blåtandsattiraljen på datorn har skurit så jag får inte in dem...Ingen större förlust skedd.
Stress och åter stress...
Innan man är färdig med det här studentandet kommer man vara totalt utbränd och ha sprungit in i varenda vägg som finns... Det här tempot pallar man ju snart inte längre.
Det är på gränsen till inhumant att börja kl 9 och sluta 12 och bara ha två kvartsraster på den tiden... 11 kaffet är en helig ritual och den skola man ej stressa sig igenom...
Efter 12 stundar lunch, tupplur, läsning och flitigt studerande. På färgteven är det under denna tid världens genom tiderna sämsta serie, "våra värsta år". En synd värre än den Judas gjorde är att använda Frankie Snattras ljuva stämma till introt till denna avart av sitcom, men att de visar den just denna tid är rätt lämpligt för då kan man ju läsa det som läsas ska...
I morgon blir det en inte lika fullt så stressig dag, är helt ledig och dagen är vigd åt toppjakt på skolans marker. Jag har varit på en egendomlig butik i centrum som sålde militärt överskottsmaterial och köpt mig ett par stavar. Billigt var det...En egendomlig lukt i lokalen likaså.
Jag hade tänkt mig att pröva en ny sorts skogslunch i morgon, har en liten mumrikapanna (ja, jag vet att det heter muurikka) med handtag och jag tänkte ställa iordning några slags minipizzor som man kan bränna på i den. Smör, cognacsmedwurst, ost och oregano mellan två pitabröd. Det bör bli ätbart om jag räknat ut det hela rätt. Förhoppningsvis hittar jag även igen några tuppar i topp så man får sig lite grillbitar till sommaren...
Nu är det dock dags att uppsöka gymet...Man vill ju inte fjollra ur och bryta sina nyårslöften redan första veckan...Hur skulle det se ut? Allt annat går enligt plan...
Jag ber att få bjuda herrskapet en fortsatt trevlig kväll...Bilder och annat joll från jaktturen kommer imorgon!
Det är på gränsen till inhumant att börja kl 9 och sluta 12 och bara ha två kvartsraster på den tiden... 11 kaffet är en helig ritual och den skola man ej stressa sig igenom...
Efter 12 stundar lunch, tupplur, läsning och flitigt studerande. På färgteven är det under denna tid världens genom tiderna sämsta serie, "våra värsta år". En synd värre än den Judas gjorde är att använda Frankie Snattras ljuva stämma till introt till denna avart av sitcom, men att de visar den just denna tid är rätt lämpligt för då kan man ju läsa det som läsas ska...
I morgon blir det en inte lika fullt så stressig dag, är helt ledig och dagen är vigd åt toppjakt på skolans marker. Jag har varit på en egendomlig butik i centrum som sålde militärt överskottsmaterial och köpt mig ett par stavar. Billigt var det...En egendomlig lukt i lokalen likaså.
Jag hade tänkt mig att pröva en ny sorts skogslunch i morgon, har en liten mumrikapanna (ja, jag vet att det heter muurikka) med handtag och jag tänkte ställa iordning några slags minipizzor som man kan bränna på i den. Smör, cognacsmedwurst, ost och oregano mellan två pitabröd. Det bör bli ätbart om jag räknat ut det hela rätt. Förhoppningsvis hittar jag även igen några tuppar i topp så man får sig lite grillbitar till sommaren...
Nu är det dock dags att uppsöka gymet...Man vill ju inte fjollra ur och bryta sina nyårslöften redan första veckan...Hur skulle det se ut? Allt annat går enligt plan...
Jag ber att få bjuda herrskapet en fortsatt trevlig kväll...Bilder och annat joll från jaktturen kommer imorgon!
Planering...
Kvällen var vigd åt planering för det stundande eländet, dvs 30 årsdagen.
Vi var 7 ålderstigna karlar som samlades i lyan på köpmangatan för middag, samvaro, cigarrökande och framförallt planering av det som ingen av oss undkommer...
Cigarr och whisky avnjöts för att fira de av oss som bevisligen har virila små soldater och således varit kapabla att avla avkomma. Cigarren var av det vettiga slaget, dvs mild och fin. I vanliga fall brukar det ju vara som andas in röken från en tjärvedsstubbe, men så var alltså icke fallet med denna. Det måste ha varit de kubanska kvinnolåren den rullats mellan som gjorde den skillnaden... Tyckte mig ana en viss sälta, men det kanske var önsketänkande...
Vi kom dock fram till en hel del vettiga saker vad gäller Eländet. Festen är inte ett elände, men att fylla 30 är verkligen ett elände. Nog om det. Åldersnojan kan jag ha i min ensamhet tillsammans med min vän Jack Daniels och det behöver jag icke orda om här. Nåväl, vi har delegerat ut lite olika "arbetsuppgifter" och vi har bestämt önskad lokal, att vi ska ha musik, mat, försäljning av rusdrycker etc. Så vi har lite grand att jobba med nu...
Trevligt ska det bli!
Sedan pratade vi naturligtvis gamla minnen, det blir lätt så... Roligt och trevligt var det. Minnena är än så länge inte preskiberade så det får vi ta om några år...
Vi var tre tappra själar som vägrar inse att nödslakten knackar på dörren så vi begav oss ut på lokal. Det var fullkomligt knökfullt, ingen av oss kände en själ och den däringa dj:n spelade en låt som måste ha varit introt till Barbapappa, det lät då så i vart fall...: "barrraooaoppapapa barappap apppappa" lät det, på ett ungefär...
Sedan gick vi till tunnelbanan och köpte en smörgås. Smörgåsen kostade 69 kr. Rena rånet. Ett syndastraff som gick omkring i skidglasögon försökte tränga sig, en väldigt liten och väldigt full karl som stod framför mig försökte tala honom tillrätta, men det gick tyvärr inte höra vad den lilla karlen sade pga det värsta sludder jag någonsin hört. Det var ganska intressant. Det slutade dock med att den skidglasögonbeklädde hårdingen stod stilla i kön så jag antar att den väldigt lilla och väldigt fulla karlen på något vis gjorde sig förstådd.
Nu är mackan äten, smulor på datorn bidde det. Dags att göra kväll och lägga sig...
I morgon går flyttlasset upp till umeå för min första vårtermin på västerbottnisk mark. Det ska bli roligt. Har lite grand att ta igen, flitens lampa har icke lyst över mig under detta jullov, men det lär nog ordna sig på något slags vis skulle jag tro... Det skall även bli riktigt skönt att ta upp träningen igen...Fast man lär ju åka på en alldeles ohemul träningsverk de första dagarna är jag rädd...
God natt.
Vi var 7 ålderstigna karlar som samlades i lyan på köpmangatan för middag, samvaro, cigarrökande och framförallt planering av det som ingen av oss undkommer...
Cigarr och whisky avnjöts för att fira de av oss som bevisligen har virila små soldater och således varit kapabla att avla avkomma. Cigarren var av det vettiga slaget, dvs mild och fin. I vanliga fall brukar det ju vara som andas in röken från en tjärvedsstubbe, men så var alltså icke fallet med denna. Det måste ha varit de kubanska kvinnolåren den rullats mellan som gjorde den skillnaden... Tyckte mig ana en viss sälta, men det kanske var önsketänkande...
Vi kom dock fram till en hel del vettiga saker vad gäller Eländet. Festen är inte ett elände, men att fylla 30 är verkligen ett elände. Nog om det. Åldersnojan kan jag ha i min ensamhet tillsammans med min vän Jack Daniels och det behöver jag icke orda om här. Nåväl, vi har delegerat ut lite olika "arbetsuppgifter" och vi har bestämt önskad lokal, att vi ska ha musik, mat, försäljning av rusdrycker etc. Så vi har lite grand att jobba med nu...
Trevligt ska det bli!
Sedan pratade vi naturligtvis gamla minnen, det blir lätt så... Roligt och trevligt var det. Minnena är än så länge inte preskiberade så det får vi ta om några år...
Vi var tre tappra själar som vägrar inse att nödslakten knackar på dörren så vi begav oss ut på lokal. Det var fullkomligt knökfullt, ingen av oss kände en själ och den däringa dj:n spelade en låt som måste ha varit introt till Barbapappa, det lät då så i vart fall...: "barrraooaoppapapa barappap apppappa" lät det, på ett ungefär...
Sedan gick vi till tunnelbanan och köpte en smörgås. Smörgåsen kostade 69 kr. Rena rånet. Ett syndastraff som gick omkring i skidglasögon försökte tränga sig, en väldigt liten och väldigt full karl som stod framför mig försökte tala honom tillrätta, men det gick tyvärr inte höra vad den lilla karlen sade pga det värsta sludder jag någonsin hört. Det var ganska intressant. Det slutade dock med att den skidglasögonbeklädde hårdingen stod stilla i kön så jag antar att den väldigt lilla och väldigt fulla karlen på något vis gjorde sig förstådd.
Nu är mackan äten, smulor på datorn bidde det. Dags att göra kväll och lägga sig...
I morgon går flyttlasset upp till umeå för min första vårtermin på västerbottnisk mark. Det ska bli roligt. Har lite grand att ta igen, flitens lampa har icke lyst över mig under detta jullov, men det lär nog ordna sig på något slags vis skulle jag tro... Det skall även bli riktigt skönt att ta upp träningen igen...Fast man lär ju åka på en alldeles ohemul träningsverk de första dagarna är jag rädd...
God natt.
Nyårslöften och annat dravel.
Hur står det till med den saken ute i stugorna egentligen? Lovas det hej vilt då klockorna klämtar, raketerna sprakar och Jan Malmsjö orerar på färgtelevisionen? Men sedan är det lika lätt att "glömma" dem som att borsta bort akvavitens bedårande odör ur munnen...?
Känner igen det där...
Därför skall man avlägga nyårslöften som man vet att man kan hålla. Jag har i alla år lovat att inte sluta snusa. Det har gått alldeles galant att hålla det... Men nu var det dags för förändring...Jag menar vad är det för mening att harva på i jämmerdalen om man inte har några mål att leva upp till?
1. Sluta snusa lös. Det har gått över förväntan. Har inte märkt ett enda dugg ärligt talat. Annat än att det kommer bli oerhört mycket billigare än tidigare. Nackdelen är ju att det inte på långa vägar är så inihelvete häftigt som lös, men det må vara hänt då...Jag får kompensera det på andra sätt...Tex genom att börja berätta "roliga" historier som man skrattar högst och längst åt själv...
2. Träna minst 4 gånger per vecka. Nu som arm student gör man ju inte ett skapandes jävla jota. Sover i tid och otid, dricker rent kopiösa mängder kaffe. Köper baguetter med klet på. Pluggar lite grand. Köper godis för att inte bokstäverna skall flyta ihop i boken som var alldeles för dyr att köpa. När man bytt från ett kroppsligt arbete till något slikt är det lätt hänt att bukens omfång ökar och gäddhänget fladdrar som förseglet till regalskeppet Wasa. Bättring i ledet. Målet är 3 pass/vecka på skolans gym (tänker då fan int betala för´t) och en gång med annan aktivitet, exempelvis skidåkning, en tung jakttur eller något som åtminstone kan liknas vid motion.
3. Något som ni inte behöver bry söta huvudet i.
4. Vara ärlig, mot både mig själv och andra. Jag vet att jag själv uppskattar att folk talar om för mig när jag beter mig som ett arsle. Likaledes som jag vill höra när (om) jag gör något bra. Jag hoppas och tror att även andra uppskattar det. Nu menar jag inte att jag skall gå fram till människor och säga: "Nämen guuu vicka fula böxer du har". Utan det jag menar är att man inte skall linda in saker och ting utan säga vad man tycker och tänker, åtminstone i de få fall någon ber om min ödmjuka åsikt...
Det var alles. Det får räcka för i år. Nästa år får vi se om man kommit på något annat som man kan förändra...
Det är även på sin plats att tala om att vad träningen anbelangar så är 4 dagar målsättningen innan en eventuell valp hämtas hem. Då finnes inte tid till dylikt joll utan då skola sveriges genom tidernas bästa älghund sättas i hårdträning i den utsökta konsten att bete sig...
Annars har det inte hänt så mycket. Det är kallt som grisar utomhus och alla vet ju hur kalla grisar är. Det går inte göra någonting. Eller rättare sagt: Jag VILL inte göra någonting. Har jobbat färdigt för detta jullov och skall ta det lite piano de sista dagarna hade jag tänkt. Sova ut, planera sommarens 30-års fest, sova ut, åka till Umeå. Det var planen för de kommande dagarna...
Det finns lite planer på en toppjaktstur till Botsmarksområdet, jag hoppas att Kung Bore skärper till sig och höjer tempen ett tiotal grader så vi kan göra verklighet av den planen. Det hade varit riktigt trevligt...
Nä, ärade läsare. Nu är det dags att uppsöka parningsboxen...
Väl mött.
Känner igen det där...
Därför skall man avlägga nyårslöften som man vet att man kan hålla. Jag har i alla år lovat att inte sluta snusa. Det har gått alldeles galant att hålla det... Men nu var det dags för förändring...Jag menar vad är det för mening att harva på i jämmerdalen om man inte har några mål att leva upp till?
1. Sluta snusa lös. Det har gått över förväntan. Har inte märkt ett enda dugg ärligt talat. Annat än att det kommer bli oerhört mycket billigare än tidigare. Nackdelen är ju att det inte på långa vägar är så inihelvete häftigt som lös, men det må vara hänt då...Jag får kompensera det på andra sätt...Tex genom att börja berätta "roliga" historier som man skrattar högst och längst åt själv...
2. Träna minst 4 gånger per vecka. Nu som arm student gör man ju inte ett skapandes jävla jota. Sover i tid och otid, dricker rent kopiösa mängder kaffe. Köper baguetter med klet på. Pluggar lite grand. Köper godis för att inte bokstäverna skall flyta ihop i boken som var alldeles för dyr att köpa. När man bytt från ett kroppsligt arbete till något slikt är det lätt hänt att bukens omfång ökar och gäddhänget fladdrar som förseglet till regalskeppet Wasa. Bättring i ledet. Målet är 3 pass/vecka på skolans gym (tänker då fan int betala för´t) och en gång med annan aktivitet, exempelvis skidåkning, en tung jakttur eller något som åtminstone kan liknas vid motion.
3. Något som ni inte behöver bry söta huvudet i.
4. Vara ärlig, mot både mig själv och andra. Jag vet att jag själv uppskattar att folk talar om för mig när jag beter mig som ett arsle. Likaledes som jag vill höra när (om) jag gör något bra. Jag hoppas och tror att även andra uppskattar det. Nu menar jag inte att jag skall gå fram till människor och säga: "Nämen guuu vicka fula böxer du har". Utan det jag menar är att man inte skall linda in saker och ting utan säga vad man tycker och tänker, åtminstone i de få fall någon ber om min ödmjuka åsikt...
Det var alles. Det får räcka för i år. Nästa år får vi se om man kommit på något annat som man kan förändra...
Det är även på sin plats att tala om att vad träningen anbelangar så är 4 dagar målsättningen innan en eventuell valp hämtas hem. Då finnes inte tid till dylikt joll utan då skola sveriges genom tidernas bästa älghund sättas i hårdträning i den utsökta konsten att bete sig...
Annars har det inte hänt så mycket. Det är kallt som grisar utomhus och alla vet ju hur kalla grisar är. Det går inte göra någonting. Eller rättare sagt: Jag VILL inte göra någonting. Har jobbat färdigt för detta jullov och skall ta det lite piano de sista dagarna hade jag tänkt. Sova ut, planera sommarens 30-års fest, sova ut, åka till Umeå. Det var planen för de kommande dagarna...
Det finns lite planer på en toppjaktstur till Botsmarksområdet, jag hoppas att Kung Bore skärper till sig och höjer tempen ett tiotal grader så vi kan göra verklighet av den planen. Det hade varit riktigt trevligt...
Nä, ärade läsare. Nu är det dags att uppsöka parningsboxen...
Väl mött.
Toppjaktstur...
Såhär på jullovet gör jag mitt bästa för att försöka slita mig ur fattigdomen, dvs jobbar extra. CSN´s överlevnadsbidrag räcker knappast till en tillvaro försedd med guldkant så det är skönt att kunna jobba lite. Fördelen med det jobb jag har är att man är ledig mitt på dagen, ungefär från 9-15. Då finnes till till intressanta aktiviteter...
Denna dag var vigd till toppfågeljakt. Igår sköts stortysken in med näst intill kirurgisk precision, snöblusen avhämtades i den översnöade Hiluxen och allt var frid och fröjd inför idag.
Nackdelen nu är kölden, det är åt helsicke för kallt för allting. Det var -20 här hemma och det är ju ändå acceptabelt, men på marken dit vi for var det -25 och därunder och det är lite väl kallt faktiskt... Men vi bestämde oss ändå för att åka en liten repa på ett par små kilometer. 15-20 orrar hade nyss setts från bilen, på fel mark, men hoppet var tänt. Vår skidtur bjöd dock inte på annat än gnistrande vackert vinterväder och ett par förfrysta hamsterkinder (dvs mina). Så jag lär inleda 2010 med att se ut som en tvättbjörn då är runt ögonen det är värst.
Har nu bestämt mig för att sätta en gräns på -20 för dylika aktiviteter...
Kan tyvärr inte bjuda på någon bild på fällda gråfåglar, men jag lägger in ett foto på en blek januarisol...
Solen orkade över horisonten, nätt och jämt...
Denna dag var vigd till toppfågeljakt. Igår sköts stortysken in med näst intill kirurgisk precision, snöblusen avhämtades i den översnöade Hiluxen och allt var frid och fröjd inför idag.
Nackdelen nu är kölden, det är åt helsicke för kallt för allting. Det var -20 här hemma och det är ju ändå acceptabelt, men på marken dit vi for var det -25 och därunder och det är lite väl kallt faktiskt... Men vi bestämde oss ändå för att åka en liten repa på ett par små kilometer. 15-20 orrar hade nyss setts från bilen, på fel mark, men hoppet var tänt. Vår skidtur bjöd dock inte på annat än gnistrande vackert vinterväder och ett par förfrysta hamsterkinder (dvs mina). Så jag lär inleda 2010 med att se ut som en tvättbjörn då är runt ögonen det är värst.
Har nu bestämt mig för att sätta en gräns på -20 för dylika aktiviteter...
Kan tyvärr inte bjuda på någon bild på fällda gråfåglar, men jag lägger in ett foto på en blek januarisol...
Solen orkade över horisonten, nätt och jämt...
En sk straffspark...
Ja hallå. Som ni kanske förstått blir inte denna blogg ett livereferat av ett menlöst liv som så många andras. Jag menar...Vem vill i ärlighetens namn veta konsistensen på min avföring, veta när jag klev upp eller att jag snubblade på trappan och slog ut två av hartänderna? Nä, jag kunde just tro det... Inte speciellt många...
Därför tänker jag inte heller nämna att jag jobbat idag och inte ett skapandes jota av intresse har inträffat...
Däremot kan jag bjuda på en liten anekdot från det förflutna...En anekdot som behandlar ett väldigt svårt vägval här i livet... Ska man ha kul eller ska man vara seriös? Jag vet än idag inte om jag valde rätt...Men det är av underordnad betydelse nu... Ni gör som ni vill om ni tar vissa partier av nedanstående alster med en liten nypa salt...
Det var en kulen kväll...Eller det vet jag faktiskt inte om det men det låter fan så mycket bättre...Ger som lite mer kraft åt orden. Skitsamma vilket väder det var, vi var inomhus...
Jag och min tremänning, låtom oss kalla honom L-B, var på krogen. För en gångs skull, på den tiden, inte speciellt apraka utan hyfsat städade. Vi idkade übercoolt barhäng, i vanlig ordning smuttandes på en innerfittsrosa kreation till grogg. Det stod inte på förrän, precis som vanligt, det kom fram några honor och började lämna in offerter hej vilt.
Samtalet flöt på, såhär tio år senare minns jag naturligtvis inte vad som sades men jag skulle tro att det handlade om älgar och vart de respektive deras spår upptäckts, det brukar mina samtal handla om nämligen...
Efter en stunds meningslöst mummlande fick jag en fråga av en av donnorna
-Om du kan gissa vilken parfym jag har på mig så kan vi hångla...
Erbjudandet om trynslejking var inte att förkasta, det var en fin och trevlig tjej (det är även på sin plats att nämna att jag är inte alls säker på att hon var allvarlig, men det var i exakta ordalag vad hon sade), men samtidigt... Hur ofta får man en sådan straffspark? I vanliga fall ligger bollen på 11 meter, den här låg ju på 2 och med målvakten vänd åt fel håll. Jag sniffade henne på halsen bakom örat, f.ö en mycket underskattad plats på kroppen, kände mycket väl att det var Armani Mania hon hade på sig (av den enkla anledningen att jag på den tiden nyttjade Armanis svettdöljare själv). De goda och de elaka delarna av min schizofreni slogs hej vilt i mitt undermedvetna...Men när det kom till kritan fanns det faktiskt bara ett svar att lämna...
-...svett?
De gick...
Därför tänker jag inte heller nämna att jag jobbat idag och inte ett skapandes jota av intresse har inträffat...
Däremot kan jag bjuda på en liten anekdot från det förflutna...En anekdot som behandlar ett väldigt svårt vägval här i livet... Ska man ha kul eller ska man vara seriös? Jag vet än idag inte om jag valde rätt...Men det är av underordnad betydelse nu... Ni gör som ni vill om ni tar vissa partier av nedanstående alster med en liten nypa salt...
Det var en kulen kväll...Eller det vet jag faktiskt inte om det men det låter fan så mycket bättre...Ger som lite mer kraft åt orden. Skitsamma vilket väder det var, vi var inomhus...
Jag och min tremänning, låtom oss kalla honom L-B, var på krogen. För en gångs skull, på den tiden, inte speciellt apraka utan hyfsat städade. Vi idkade übercoolt barhäng, i vanlig ordning smuttandes på en innerfittsrosa kreation till grogg. Det stod inte på förrän, precis som vanligt, det kom fram några honor och började lämna in offerter hej vilt.
Samtalet flöt på, såhär tio år senare minns jag naturligtvis inte vad som sades men jag skulle tro att det handlade om älgar och vart de respektive deras spår upptäckts, det brukar mina samtal handla om nämligen...
Efter en stunds meningslöst mummlande fick jag en fråga av en av donnorna
-Om du kan gissa vilken parfym jag har på mig så kan vi hångla...
Erbjudandet om trynslejking var inte att förkasta, det var en fin och trevlig tjej (det är även på sin plats att nämna att jag är inte alls säker på att hon var allvarlig, men det var i exakta ordalag vad hon sade), men samtidigt... Hur ofta får man en sådan straffspark? I vanliga fall ligger bollen på 11 meter, den här låg ju på 2 och med målvakten vänd åt fel håll. Jag sniffade henne på halsen bakom örat, f.ö en mycket underskattad plats på kroppen, kände mycket väl att det var Armani Mania hon hade på sig (av den enkla anledningen att jag på den tiden nyttjade Armanis svettdöljare själv). De goda och de elaka delarna av min schizofreni slogs hej vilt i mitt undermedvetna...Men när det kom till kritan fanns det faktiskt bara ett svar att lämna...
-...svett?
De gick...
En presentation av mig...
För de som inte känner mig så väl samt för de som inte känner mig alls bör det vara på sin plats med en liten presentation av mig själv, mitt liv och vad jag pysslar på med för att få dagarna att gå...
Jag är 29 år. Jag lämnar för evigt ungdomen den 12:e juni sommaren 2010. Blandade känslor kring det. Har haft Ågren, stypt Ågren, den fan började leva igen efter ett tag...Men på det hela taget tror jag nog att det ska gå bra att ta klivet... Man kan/ska inte jämföra sig med andra. Jag är nöjd med mig själv och där jag är idag.
Jag är inte färdiginbillad, pluggar till Jägmästare, förrän jag är 34 år, men å andra sidan har jag jobbat sedan jag tog studenten (1999) så pensionspoängen ligger på hög och väntar...
Jag är flintskallig och tror stenhårt på teorin att det tyder på en oerhörd intelligens och virilitet...
En blogg är ju ett utmärkt medie att gnugga sin perfektionism i ansiktet på andra människor och förklara att man är världens ljus och salt. Riktigt så hade jag inte tänkt att detta ska vara, men om man haft tur och lyckats med något bra så bör det inte vara något fel att tala om det heller...Eller?
Vad gillar jag då? Jo, jag gillar att jaga. Jag gillar många andra saker också, men om jakten skulle tas ifrån mig vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag kan inte komma och påstå att jag är speciellt bra på det, men jag tycker det är nåt alldeles fruktansvärt trevligt. Resultatet är av underordnad betydelse, det väsentliga är att hundarna skäller och att man får "mysa". Med mysa menas: tjärvedsbrasa, sotpanna och körv. Körv i mängder. Långa, korta, runda, tjocka, kryddade, ostfyllda, okryddade, smala och sotiga. Alla är di lika goda.
Jag jagar främst och helst älg. Men även rådjur, fågel (både med och utan hund), bäver (nej, jävla snuskhummer, Castoridae är vad som avses) samt vadhelst annat som bjuds!
Sedan gillar jag naturligtvis en massa andra saker också men om dessa är det ingen mening att skriva någon lång harang utan jag staplar bara upp dem...: Laga och äta mat, fiska, köra skoter, svära över skotrar som går sönder, umgås med nära och kära, jobba (jag älskar att jobba), studera, läsa skönlitterärt, träna, åka skidor, med mera...
Jag har en hel drös underbara vänner som jag verkligen njuter av att umgås med. Ni vet vilka ni är så det behöver jag inte heller orera om.
Men nu... Är det väl dags för den dagliga skrytstunden: Han har många namn, kära barn brukar ha det... Elvis, Elvispen, Elfisen och Lill-Bubbas...
Han är MITT ljus och salt och det enda riktiga bevis jag har på att jag verkligen lyckats med något här i livet. Han är tammejfan den underbaraste jycke som finns. Ja, jag vet, så säger alla om sina egna hundar, men detta är MIN blogg ;) . Han är den som lärt mig att jaga. Tänk vad älg det fallit för denne jycke om han hade haft en riktig husse. Han skäller och jag klantar mig. Han ställer om och jag klantar mig. Säsongerna har tagit slut för tidigt, han skäller och jag filmar och tar kort. Han är genomsnäll mot allt folk och hans största intressen här i livet är att äta, sova och skälla på älgar.
Elvispen är den som fått mig att på allvar bli intresserad av hundar och deras utveckling. Jag tycker det är intressant med jaktprov och utställningar, avel och hela rasens utveckling. Rasen? Jämthund naturligtvis.
Han är svensk jaktchampion och har kvalat till SM för JHÄK. Har godkänt viltspår- samt älgspårprov.
Här kommer lite länkar för den som är intresserad att läsa om honom:
http://www.alghundklubben.com/_jyckedata/Jycke_Jpr_Prov.asp?Provdatum=%2020051005&Regnummer=s22601/2002&Hnamn=ELVIS&Champ=SJ%28L%D6%29CH
http://www.alghundklubben.com/_jyckedata/Jycke_Jpr_Prov.asp?Provdatum=%2020081102&Regnummer=s22601/2002&Hnamn=ELVIS&Champ=SJ%28L%D6%29CH
http://www.alghundklubben.com/_jyckedata/Jycke_Jpr_Prov.asp?Provdatum=%2020081120&Regnummer=s22601/2002&Hnamn=ELVIS&Champ=SJ%28L%D6%29CH
Länkarna ovan är till prisproven, han har gått några nollor också, men det är ju mindre intressant läsning...
Lite filmer:
http://www.youtube.com/watch?v=SYqmcNeCEP4 - skäller på ett grävsvin
http://www.youtube.com/watch?v=lnbWtHL3rw4 - skäller på en liten oxe
http://www.youtube.com/watch?v=DhGiksDawUY - jag och Roger mummlar om vad som egentligen hände...Samtalet är givetvis på dialekt...Notera att Roger förstör studsaren i slutet av filmen ;)
http://www.youtube.com/watch?v=r660QMyBtEY - En hes Elvis skäller på en kalvko under jaktprov...
Ledsnade på skitsnacket och ljuget under fikapausen och satte på sig peltorkåporna...
En 5-årig Elvisp pustar efter väl utfört värv.
Nu så... Nu vet ni lite om den krumelur som sitter bakom skärmen... Vem jag är, vad jag är...
Jag tänker inte prata politik och liknande skit i denna blogg, jag är förbannad på allt, oavsett färg, så alla lär få en släng av sleven vad det lider så vv blanda ej in sådana värderingar i eventuella kommentarer...
Det kan även vara på sin plats med en liten begäran: Jag kan stava och skriva, men ibland går det lite för fort då de flinka fingrarna flyger över tangentbordet så om ni ser något som är fel eller ser konstigt ut, kommentera gärna det så skall jag ändra det så fort jag bara kan...
Jag är 29 år. Jag lämnar för evigt ungdomen den 12:e juni sommaren 2010. Blandade känslor kring det. Har haft Ågren, stypt Ågren, den fan började leva igen efter ett tag...Men på det hela taget tror jag nog att det ska gå bra att ta klivet... Man kan/ska inte jämföra sig med andra. Jag är nöjd med mig själv och där jag är idag.
Jag är inte färdiginbillad, pluggar till Jägmästare, förrän jag är 34 år, men å andra sidan har jag jobbat sedan jag tog studenten (1999) så pensionspoängen ligger på hög och väntar...
Jag är flintskallig och tror stenhårt på teorin att det tyder på en oerhörd intelligens och virilitet...
En blogg är ju ett utmärkt medie att gnugga sin perfektionism i ansiktet på andra människor och förklara att man är världens ljus och salt. Riktigt så hade jag inte tänkt att detta ska vara, men om man haft tur och lyckats med något bra så bör det inte vara något fel att tala om det heller...Eller?
Vad gillar jag då? Jo, jag gillar att jaga. Jag gillar många andra saker också, men om jakten skulle tas ifrån mig vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag kan inte komma och påstå att jag är speciellt bra på det, men jag tycker det är nåt alldeles fruktansvärt trevligt. Resultatet är av underordnad betydelse, det väsentliga är att hundarna skäller och att man får "mysa". Med mysa menas: tjärvedsbrasa, sotpanna och körv. Körv i mängder. Långa, korta, runda, tjocka, kryddade, ostfyllda, okryddade, smala och sotiga. Alla är di lika goda.
Jag jagar främst och helst älg. Men även rådjur, fågel (både med och utan hund), bäver (nej, jävla snuskhummer, Castoridae är vad som avses) samt vadhelst annat som bjuds!
Sedan gillar jag naturligtvis en massa andra saker också men om dessa är det ingen mening att skriva någon lång harang utan jag staplar bara upp dem...: Laga och äta mat, fiska, köra skoter, svära över skotrar som går sönder, umgås med nära och kära, jobba (jag älskar att jobba), studera, läsa skönlitterärt, träna, åka skidor, med mera...
Jag har en hel drös underbara vänner som jag verkligen njuter av att umgås med. Ni vet vilka ni är så det behöver jag inte heller orera om.
Men nu... Är det väl dags för den dagliga skrytstunden: Han har många namn, kära barn brukar ha det... Elvis, Elvispen, Elfisen och Lill-Bubbas...
Han är MITT ljus och salt och det enda riktiga bevis jag har på att jag verkligen lyckats med något här i livet. Han är tammejfan den underbaraste jycke som finns. Ja, jag vet, så säger alla om sina egna hundar, men detta är MIN blogg ;) . Han är den som lärt mig att jaga. Tänk vad älg det fallit för denne jycke om han hade haft en riktig husse. Han skäller och jag klantar mig. Han ställer om och jag klantar mig. Säsongerna har tagit slut för tidigt, han skäller och jag filmar och tar kort. Han är genomsnäll mot allt folk och hans största intressen här i livet är att äta, sova och skälla på älgar.
Elvispen är den som fått mig att på allvar bli intresserad av hundar och deras utveckling. Jag tycker det är intressant med jaktprov och utställningar, avel och hela rasens utveckling. Rasen? Jämthund naturligtvis.
Han är svensk jaktchampion och har kvalat till SM för JHÄK. Har godkänt viltspår- samt älgspårprov.
Här kommer lite länkar för den som är intresserad att läsa om honom:
http://www.alghundklubben.com/_jyckedata/Jycke_Jpr_Prov.asp?Provdatum=%2020051005&Regnummer=s22601/2002&Hnamn=ELVIS&Champ=SJ%28L%D6%29CH
http://www.alghundklubben.com/_jyckedata/Jycke_Jpr_Prov.asp?Provdatum=%2020081102&Regnummer=s22601/2002&Hnamn=ELVIS&Champ=SJ%28L%D6%29CH
http://www.alghundklubben.com/_jyckedata/Jycke_Jpr_Prov.asp?Provdatum=%2020081120&Regnummer=s22601/2002&Hnamn=ELVIS&Champ=SJ%28L%D6%29CH
Länkarna ovan är till prisproven, han har gått några nollor också, men det är ju mindre intressant läsning...
Lite filmer:
http://www.youtube.com/watch?v=SYqmcNeCEP4 - skäller på ett grävsvin
http://www.youtube.com/watch?v=lnbWtHL3rw4 - skäller på en liten oxe
http://www.youtube.com/watch?v=DhGiksDawUY - jag och Roger mummlar om vad som egentligen hände...Samtalet är givetvis på dialekt...Notera att Roger förstör studsaren i slutet av filmen ;)
http://www.youtube.com/watch?v=r660QMyBtEY - En hes Elvis skäller på en kalvko under jaktprov...
Ledsnade på skitsnacket och ljuget under fikapausen och satte på sig peltorkåporna...
En 5-årig Elvisp pustar efter väl utfört värv.
Nu så... Nu vet ni lite om den krumelur som sitter bakom skärmen... Vem jag är, vad jag är...
Jag tänker inte prata politik och liknande skit i denna blogg, jag är förbannad på allt, oavsett färg, så alla lär få en släng av sleven vad det lider så vv blanda ej in sådana värderingar i eventuella kommentarer...
Det kan även vara på sin plats med en liten begäran: Jag kan stava och skriva, men ibland går det lite för fort då de flinka fingrarna flyger över tangentbordet så om ni ser något som är fel eller ser konstigt ut, kommentera gärna det så skall jag ändra det så fort jag bara kan...
Skåneland...
I brist på händelser, jag har ju trots allt bara haft min blogg i några timmar än så länge, så kommer här en skrivelse från ett jaktforum. Den handlar om då jag och min gode vän Rååger Mååre var till Skåne och jagade svin, vilda svin dessutom. Jag önskar Er en trevlig stund...
_____________________________________
Hej alla glada!
Jag tänkte berätta lite grand om min jaktresa till Skåne som jag var iväg på den gångna helgen.
Det var en gång...Nä... En gråmulen vinterdag då vår korta säsong led mot sitt slut bestämde jag och min vän Roger oss för att sätta ut en annons om byte av jakt. Sagt och gjort, jag plitade ihop en annons och lade ut den på forumet. Jag skrev att vi kunde erbjuda gråfågel, rå, bäver, älgjakt som passkytt och det vi ville komma och jaga var sådant som ej finns här uppe; svin, hjort med mera.
Det stod inte på förrän jag fick svar från en forumist, Makke, vi inledde en diskussion via pm som till slut ledde fram till att vi bokade den gågna helgen för "Urskogstrollens resa till civilisationen". Roger inhandlade en vapenkoffert i aluminium som rymde två gevär, jag övervann min fobi och ringde och pratade med okänt folk på SAS biljettbokning och till slut stod vi där på Frösöns...Förlåt...Åååååre/Östersunds gigantiska flygplats i torsdags. Resan med plåtfågeln från helvetet gick bra ner till Arlanda, vi fick gå ut i bakdelen på planet, lagomt då vi passerar tappar bagagekillarna en väska från flygplanet och rätt i backen.
-"Det var min" sa jag och garvade. Vilkens jävla väska tror ni det var? Jo, just det. Det var min. Somliga straffar Gud på en gång...Allt höll som tur var, men jag undrar vad bagagekillarna skulle sagt om de visste att de kastat 20 Oryx rätt i asfalten från 8 meters höjd? Så mycket för de 600 kr extra det kostade med "specialbagage"...
Efter att ha kastat i oss råa pommes-frites och en iskall hamburgare bordade vi ännu en gång ett klaustrofobiframkallande syndastraff till färdmedel. Starten gick bra, men dra ända in i aftonsvalkan vad rädd jag var då vi landade. Det stormade ganska friskt i Skåne. Planet kastades fram och tillbaka som en liten leksak i händerna på naturens kraft. Jag tänkte: "Det här går fan inte", var alldeles dyngsur av svett, försökte be "fader vår", kom på att jag inte kunde något mer av texten än just "fader vår", började då istället att nynna på "pärleporten" med Christer Sjögren av alla jäkla mäniskor. Här knackar man just på pärleporten och skall verkligen det sista man upplever här i jämmerdalen vara Christer Sjögrens smöriga stämma? Ja, tänk att han har öppnat pärleporten, så att jag kan komma in. Genom blodet har han frälst mig och bevarat mig som sin... Nånstans mitt i denna tankesmörja landade planet. Såg en hare som kutade på en gräsmatta.
Nåväl. Hämtade ut bagaget, den nya vapenkofferten såg ut som om den gått genom en schifferkross, min väska hade tappat en av sina "fötter" men annars var allt okey. Makke hade under tiden vi väntade på bagaget studerat passagerarna och sett vilka två som såg mest malplacerade ut, så han kom fram och hälsade.
Nu var vi äntligen framme!
Resan hem till Makke var intressant, vi for och tittade lite grand på markerna vi skulle jaga på, först trodde jag att jag kommit fel och tagit ett plan till renmärkningen i Glen, men Makke upplyste mig om att det var dovhjort vi såg. Har aldrig sett något liknande, gigantiska flockar överallt.
Då vi kommit hem till vår värd så blev det en eller sju pilsner och jaktsnack fram till halv 5 på morgonen, så vi prioriterade bort jakten på morgonen.
Efter provskjutning av bössorn så var det på fredag kväll dags. Makke följde med mig, och Makkes vän Leonard följde med Roger. Jag och Makke han nätt och jämt öppna fönstret till vår vakplats innan den där förbannade Varbergern åt Roger small första gången. Efter en och en halv timma small den igen, och efter dryga timman en tredje gång. Jag såg naturligtvis ingenting, men Roger hade på sitt första grispass dels skjutit den första gris han såg i hela sitt liv och dels skjutit nummer två och nummer tre också. Han var ganska så nöjd...Jag kände mig som hemma, för jag har varit med om det förr...Naturligtvis var det kul, men man kan ju tycka att i rättvisans namn så hade jag väl i alla fall kunnat få se en gris i alla fall...
Efter fotografering och upphängning i slaktbod så blev det pilsner och jaktsnack igen.
På lördagen så besökte vi en konservator då Makke skulle lämna in en galt för montering mm. Så nu har man varit i Halland också. Vacker natur, bokskogarna är verkligen fräna. Börjar förstå varför viltätheten är större där nere, måste ju vara ett överflöd av mat åt dem, samt att klimatet är något mildare än här...
På eftermiddagen följde jag med Leonard till hans mark för jakt på gris och hjort. Roger stannade kvar på Makkes hemmamark och jagade hjort. Nu var det min tur att få ha lite flax! Jag fick skjuta min första dovhjort! En hind. Skottet tog där det skulle och allt gick bra!
På morgonen stack båda ut på Makkes hemmamark för att jaga hjort. Ingen av oss såg någon hjort. Men jag såg några harar samt en rovfågel jag inte kände igen. Dessutom fick jag mig en löparrunda då skånes enda morgonpigga geting hade lyckats hitta igen mig och prompt skulle försöka ha ihjäl mig.
En annan intressant iaktagelse vi gjorde var alla dessa högar som var överallt, på tomter, lägdor osv. Det visade sig att det var en liten kuse som hette mullvad som far omkring nere i backen och gräver gångar och gör dessa högar. Naturligtvis har man hört talas om mullvadar, men att det skulle vara så förbannat många kunde jag inte för mitt liv tro. Det skulle vara intressant att läsa mer om mullvaden. Hur gör den då den ska hitta en partner? Gräver den en gång på måfå tills den kommer till en annan mullvads gång och om det luktar fisk i den så kravlar den efter? Dessutom...Hur kommer dessa högar till? Blir det högar då den ena mullvaden kommer ifatt den andra, så att säga....? Många bryderier blir det...
Nu var det dags för avsked och hemresa. Jag var nu dyngsur av svett redan innan jag satte mig i helvetesmaskinen, men allt gick helt problem- och skakfritt så jag blev inte helt avskräckt av färdmedlet i fråga. Kofferten såg nu ännu värre ut då vi landade på Frösön...förlåt...Ååååre/Östersund flygplats. Roger gick till personalen och frågade vad vitsen var att betala extra för ömtåligt bagage då man ändå lyckas knövla ihop en koffert av aluminium? Svaret han fick var: Reklamera, det är dålig kvalitet på kofferten.
Kom till lite självinsikt...Fan va rädd jag är för allting. Folk, getingar, kusar med många ben och vassa tänder, flyga. Huvvaligen. Jag tror jag måste anmäla mig på någon slags terapi...
4 svin...3 vilda och 1 med tur... ;)
_____________________________________
Hej alla glada!
Jag tänkte berätta lite grand om min jaktresa till Skåne som jag var iväg på den gångna helgen.
Det var en gång...Nä... En gråmulen vinterdag då vår korta säsong led mot sitt slut bestämde jag och min vän Roger oss för att sätta ut en annons om byte av jakt. Sagt och gjort, jag plitade ihop en annons och lade ut den på forumet. Jag skrev att vi kunde erbjuda gråfågel, rå, bäver, älgjakt som passkytt och det vi ville komma och jaga var sådant som ej finns här uppe; svin, hjort med mera.
Det stod inte på förrän jag fick svar från en forumist, Makke, vi inledde en diskussion via pm som till slut ledde fram till att vi bokade den gågna helgen för "Urskogstrollens resa till civilisationen". Roger inhandlade en vapenkoffert i aluminium som rymde två gevär, jag övervann min fobi och ringde och pratade med okänt folk på SAS biljettbokning och till slut stod vi där på Frösöns...Förlåt...Åååååre/Östersunds gigantiska flygplats i torsdags. Resan med plåtfågeln från helvetet gick bra ner till Arlanda, vi fick gå ut i bakdelen på planet, lagomt då vi passerar tappar bagagekillarna en väska från flygplanet och rätt i backen.
-"Det var min" sa jag och garvade. Vilkens jävla väska tror ni det var? Jo, just det. Det var min. Somliga straffar Gud på en gång...Allt höll som tur var, men jag undrar vad bagagekillarna skulle sagt om de visste att de kastat 20 Oryx rätt i asfalten från 8 meters höjd? Så mycket för de 600 kr extra det kostade med "specialbagage"...
Efter att ha kastat i oss råa pommes-frites och en iskall hamburgare bordade vi ännu en gång ett klaustrofobiframkallande syndastraff till färdmedel. Starten gick bra, men dra ända in i aftonsvalkan vad rädd jag var då vi landade. Det stormade ganska friskt i Skåne. Planet kastades fram och tillbaka som en liten leksak i händerna på naturens kraft. Jag tänkte: "Det här går fan inte", var alldeles dyngsur av svett, försökte be "fader vår", kom på att jag inte kunde något mer av texten än just "fader vår", började då istället att nynna på "pärleporten" med Christer Sjögren av alla jäkla mäniskor. Här knackar man just på pärleporten och skall verkligen det sista man upplever här i jämmerdalen vara Christer Sjögrens smöriga stämma? Ja, tänk att han har öppnat pärleporten, så att jag kan komma in. Genom blodet har han frälst mig och bevarat mig som sin... Nånstans mitt i denna tankesmörja landade planet. Såg en hare som kutade på en gräsmatta.
Nåväl. Hämtade ut bagaget, den nya vapenkofferten såg ut som om den gått genom en schifferkross, min väska hade tappat en av sina "fötter" men annars var allt okey. Makke hade under tiden vi väntade på bagaget studerat passagerarna och sett vilka två som såg mest malplacerade ut, så han kom fram och hälsade.
Nu var vi äntligen framme!
Resan hem till Makke var intressant, vi for och tittade lite grand på markerna vi skulle jaga på, först trodde jag att jag kommit fel och tagit ett plan till renmärkningen i Glen, men Makke upplyste mig om att det var dovhjort vi såg. Har aldrig sett något liknande, gigantiska flockar överallt.
Då vi kommit hem till vår värd så blev det en eller sju pilsner och jaktsnack fram till halv 5 på morgonen, så vi prioriterade bort jakten på morgonen.
Efter provskjutning av bössorn så var det på fredag kväll dags. Makke följde med mig, och Makkes vän Leonard följde med Roger. Jag och Makke han nätt och jämt öppna fönstret till vår vakplats innan den där förbannade Varbergern åt Roger small första gången. Efter en och en halv timma small den igen, och efter dryga timman en tredje gång. Jag såg naturligtvis ingenting, men Roger hade på sitt första grispass dels skjutit den första gris han såg i hela sitt liv och dels skjutit nummer två och nummer tre också. Han var ganska så nöjd...Jag kände mig som hemma, för jag har varit med om det förr...Naturligtvis var det kul, men man kan ju tycka att i rättvisans namn så hade jag väl i alla fall kunnat få se en gris i alla fall...
Efter fotografering och upphängning i slaktbod så blev det pilsner och jaktsnack igen.
På lördagen så besökte vi en konservator då Makke skulle lämna in en galt för montering mm. Så nu har man varit i Halland också. Vacker natur, bokskogarna är verkligen fräna. Börjar förstå varför viltätheten är större där nere, måste ju vara ett överflöd av mat åt dem, samt att klimatet är något mildare än här...
På eftermiddagen följde jag med Leonard till hans mark för jakt på gris och hjort. Roger stannade kvar på Makkes hemmamark och jagade hjort. Nu var det min tur att få ha lite flax! Jag fick skjuta min första dovhjort! En hind. Skottet tog där det skulle och allt gick bra!
På morgonen stack båda ut på Makkes hemmamark för att jaga hjort. Ingen av oss såg någon hjort. Men jag såg några harar samt en rovfågel jag inte kände igen. Dessutom fick jag mig en löparrunda då skånes enda morgonpigga geting hade lyckats hitta igen mig och prompt skulle försöka ha ihjäl mig.
En annan intressant iaktagelse vi gjorde var alla dessa högar som var överallt, på tomter, lägdor osv. Det visade sig att det var en liten kuse som hette mullvad som far omkring nere i backen och gräver gångar och gör dessa högar. Naturligtvis har man hört talas om mullvadar, men att det skulle vara så förbannat många kunde jag inte för mitt liv tro. Det skulle vara intressant att läsa mer om mullvaden. Hur gör den då den ska hitta en partner? Gräver den en gång på måfå tills den kommer till en annan mullvads gång och om det luktar fisk i den så kravlar den efter? Dessutom...Hur kommer dessa högar till? Blir det högar då den ena mullvaden kommer ifatt den andra, så att säga....? Många bryderier blir det...
Nu var det dags för avsked och hemresa. Jag var nu dyngsur av svett redan innan jag satte mig i helvetesmaskinen, men allt gick helt problem- och skakfritt så jag blev inte helt avskräckt av färdmedlet i fråga. Kofferten såg nu ännu värre ut då vi landade på Frösön...förlåt...Ååååre/Östersund flygplats. Roger gick till personalen och frågade vad vitsen var att betala extra för ömtåligt bagage då man ändå lyckas knövla ihop en koffert av aluminium? Svaret han fick var: Reklamera, det är dålig kvalitet på kofferten.
Kom till lite självinsikt...Fan va rädd jag är för allting. Folk, getingar, kusar med många ben och vassa tänder, flyga. Huvvaligen. Jag tror jag måste anmäla mig på någon slags terapi...
4 svin...3 vilda och 1 med tur... ;)
Bita huvudet av skam...
Jaha. Så nu var det dags. Dags att bita huvudet av skam och skapa mitt alldeles egna lilla meningslösa krypin här i världens största porrtidning, även kallat "internet". Jag har under årens lopp upplevt en önskan att jag ska skriva mer och att jag på något vis skall publicera det hela, detta torde vara ett sätt så gott som något...
Vad kommer då denna blogg handla om? Ja ni... Den kommer handla om allt mellan "hemmel å jool", mestadels saker jag irriterar mig på för det är roligast att skriva om sådant... Men ni lär även få en liten inblick i mitt högst intressanta liv och leverne... Ni kommer få få följa med till skog och mark, ni kommer få uppleva motgångar och framgångar. Förhoppningsvis kan jag även bjuda på ett och annat smil under vår gemensamma golgatavandring mot pensionen...
Vi får ta det lite pö om pö. Det blir ett övermäktigt ok att bära om jag skall spruta ur mig skrivelser såhär i början av min skribentkarriär, däremot tänkte jag vara så fräck så jag kopierar några alster jag gjort på andra ställen. Jag hoppas ni får lite nöje av dessa i väntar på att något intressant har hänt mig i nutid...
Till Emma: Ber om ursäkt att jag har samma tema som dig, men de andra såg ju för höge helvete inte kloka ut.
/Harvner
