Harvner

Men så var det väl kanske dags att komma till pudelns kärna då...

Tanken med att starta den här bloggen var att bjuda på skrivelser och dråpligheter från ett åtminstone någorlunda framgångsrikt jägarliv. Så har det varit men så är det inte nu längre.

Att skriva berättelser om något som bäst illustreras av bilden nedan...

...kan inte ens jag, även fast jag är rätt bra att trolla med ord, få till något spännande, underhållande eller ens smått dråpligt om.

Jag skriver bara om samma saker. Samma jävla elände. Att jag hoppas få skjuta en älg på ståndskall för en hund som är 10 år, halt och som har ständigt återkommande knölar på ryggen... Att jag har en unghund som jag satte tilltro till men som jag numer är så jävla less på så jag hoppas han ska ligga död på köksgolvet när jag vaknar på morgonen så jag åtminstone får igen någonting av allt jag lagt ut. Ett nöje lika litet som jag hoppas det bereder Er att läsa om det, lika lite förnöjer det mig att skriva om det.

Det har gått från att vara dråpliga men i mångt och mycket i alla fall någorlunda framgångsrika "bedrifter" i skog och mark via fullständigt misslyckande frieriförsök och bantningskurer till att bara handla om tiotusentals kronor käpprätt åt helvete, mängder med tid åt helvete och en sagolik ångest över att tvunget gå till skogen och redan på förhand veta att det kommer bli skit av hela dagen.

 

Därför har jag tagit beslutet att sluta med det här. Det är bara tärande att älta samma gamla jävla skit om och om igen. Jag har gett upp nu. Det är bara att inse att den här hobbyn är för de som är födda under en annan stjärna än mig. Jag ska "jaga" (läs: sitta på pass och försöka locka in en oxe) fredag, lördag och söndag under oktoberveckan. Efter det ska jag åka ner på jakten jag vann genom att ha sämsta jaktsäsongen i Sverige ifjol. Sen ska jag även sätta ut en annons på internet om att få följa med någon som har en bra hund som jag åtminstone får lyssna på. Har inga krav att få skjuta, men jag vill inte sitta en hel jävla höst i skogen och inte få höra ett enda skall. Så har varit fallet i år.

Jag kommer kanske lägga ut någon bild från vinstjakten och kanske även en text. OM det går bra. Jag är som sagt less på att bara skriva om misslyckanden och nederlag.

Jag återkommer kanske om 10-15 år när jag förhoppningsvis har råd att hyra en friggebod på landet i andra hand, kan bygga mig ett hundhus och med mössan i hand blivit betrodd att ta en älghundsvalp som kanske åtminstone ger ett pip ifrån sig om man erbjuder den chans på chans... Lusten att skriva kanske kommer åter om framgången, lyckan och glädjen med det hela kommer åter. Som det ser ut nu har jag ingen glädje över huvud taget vad gäller denna hobby.
Det finns en enda sak som jag fortfarande tycker är rolig och det är att pürscha rådjur. Då går jag vart jag vill, när jag vill. Jag slår av telefonen och bara har det lugnt och skönt. Men så särskilt spännande och underhållande att skriva om (eller läsa om) vettefan om det är...

 

Med dessa ord går denna "jaktblogg" i dvala på obestämd tid.

 

Väl mött.

 

//Jonas