En passare, två älgar och fenomenet att det inte lönar sig att vara tyst på passet..
Sista helgen på septemberjakten tillbringades i Vindeln. Det var riktigt roligt att fara iväg och se något annat än rötgran och miniälg. Lördagen började med att jag satt på ett vägpass. Efter ett tag ropar min passgranne på radion att "det går en tjur i diket". Efter ett tag till så ropar samma passare på radion och säger att "det går en tjur i såten, han går rakt ifrån mig". Efter två sekunder smäller det. Då säger samma passare:"Nu sköt jag tjuren". Efter lite dividerande på radion om tillåtelse att skjuta fångskott och sedan gå tillbaka till passet och sätta sig för att hunden var på väg dit lägrar sig åter lugnet över nejden.
Efter några minuter hörs ett skrammel längs vägen. Jag tänkte att det var en skördetröska som åkt vilse i nån rondell utanför Halmstad men det var den risigaste VW-buss jag någonsin sett. Full med thailändska bärplockare. Nåväl, denna buss skramlade sig förbi mig och bort mot skyttens pass. Efter någon minut på radion så bryter samma skytt in igen: "Nu är det fullt med thailändare här". Då visade det sig att thailändarna sett tjuren ligga i diket på höger sida varpå de i pur iver körde i diket på den vänstra. Passaren klev således ner från sitt pass igen och gick och hämtade sin bil och hjälpte bärplockarna upp ur diket samt förklarade att de var välkomna tillbaka om någon timma då jakten skulle vara klar. Sedan gick han tillbaka till sitt torn. Klättrade upp. Sköt en ko.
Under detta tumult hade alltså en ko stått och tittat på allting. Jag satt ungefär 200m därifrån, tyst som en mus och såg inte ett levande jota.
Thailändarna hjälpte sedermera till med urtagningen och fick sig två vommar att äta upp... Oxen hade 8 taggar och vägde 266 kilo. Enligt jaktlaget en högst normal oxe. Jag fick nypa mig i armen mer än en gång för det var år och dar sedan jag såg ett sådant monster...
Under tiden detta höll på så skällde hunden Silver gång- och ståndskall. Dock hann det bli fullt på vuxna innan hundföraren hann fram på ståndet... och fick konstaterat att det var en 19-taggare hunden skällde på. Ridå. Stöt. Omställning. Stöt. Simmade över sjö. Sköts av grannlaget.
Även fast det inte var lovligt så gav det en extra dimension åt jaktdagarna att veta att det finns fina tjurar på marken. Hemma ser man på sin höjd någon mellantjur från bilen och dessa skjuts antingen i Slandrom eller blir platta på 45:an. Chansen att någon gång i livet få se en under jakt och kanske till och med få skjuta en är totalt obefintlig.
På söndagen stötte grannlaget in en 20-taggare åt dem. Easy come, easy go, easy come. Typ...
Nu menar jag inte att det inte var väl unt för denna passare att skjuta älgarna. Det lämnar jag helt därhän, men det som är fascinerande är det här fenomenet att det inte lönar sig att hålla käft. Det är inte direkt första gången jag reflekterar över detta. Vissa gallskriker i radion och två sekunder efter det skjuter man älg. En del rapporterar till och med att man har älg i passet varpå de ställer upp sig och ritar ringar på sig själv. Själv sitter man tyst som en mus och belöningen för det är att man i bästa fall får se ett älgöra bakom 45 kubik lövsly 122 meter bort. Jag ska tammejfan elda upp öronmusslan, kommunicera medelst mistlur, ha med en bergssprängare som spelar storbandsjazz och spruta två burkar AXE på jaktkläderna inför varje såt. DÅ jävlar kommer man få lägen. Om man utför dessa ritualer och har tur som en tokig så kanske det åtminstone kan gå EN lovlig älg i pass detta år...
Nåväl. Efter Silver gått ur såten med storoxen så gick jag och min jaktvärd in med hans laika. Efter ett tag blev det upptag och tyvärr ett gångstånd som gick ur marken. Men det var roligt att få höra en hund i alla fall! Det rörde sig mot stora vägen så vi åkte bil dit och hade turen att få se älgarna. De blev nog stötta av oss så det bar iväg i sken, hunden släppte efter ett tag och kom tillbaka så vi kunde koppla.
Sen for vi ut med Eko en sväng. Han håller på bli könsmogen nu så det är rätt mycket i skallen för det lilla livet. Bland annat försökte han våldta en tik genom bogbladet... Det gick inte så bra. Men efter ett tag blev de kompisar ändå. Han gjorde nån liten sväng samt skällde lite på fågel. Det är små fall framåt varje dag och det är roligt att se.
På söndagen satt vi också på pass. Hände inte så mycket annat än att hunden kom ut på vägen och började springa den. Då gick vi från våra pass och in i såten med laikan igen. Efter 5 minuter blev det upptag och vi fick en ko i famnen. Hon kutade rätt över en inäga ca 60 meter ifrån oss. Eftersom läget var bra så var naturligtvis inte älgen lovlig, men man fick ju öva på att sikta. Igen. Laikan släppte tokskenet relativt omgående och tog upp ko och kalv som griskutade förbi en passare och ut ur såten.
På eftermiddagen inledde vi också med att sitta på pass. Hunden kutade rätt igenom såten och ut på vägen. Vi gick av passen och in med laikan. Efter cirka en halvtimme blev det upptag på en oxe av mellanmodell. Vi gick färdigt såten utan ytterligare älgkontakt och med detta så var helgen (tyvärr) till ända.
En trevlig helg på en fin mark.
Tog bara ett kort på hela helgen dumt nog.
Ett vackert motiv: "Jämthund på väg..."
Vad mer finns att berätta då? Hösten är här. Dags för den stora årliga internetdepressionen. Överallt bilder från folk det går bra för och för en själv går det piss. Precis som vanligt. Unghundarna skäller, skoveloxar står som spön i backen, bockarna går i pass och allt bara rullar på. Precis som det i vanlig ordning inte gör för den normale mannen. Undras om dom som har sådan där tur någonsin reflekterar över hur jävla lyckligt lottade de är? Visst, tur kanske är fel ord, för det handlar mycket om skicklighet och marktyp också, men visst är det tur inblandat när man som gäst kommer till en mark. Kravlar ur bilen. Blir visad ett pass och tre minuter efter det så ligger första viltet. Det händer ju inte en normal människa. Det vore intressant att veta om de någonsin stannar upp och tänker "fy fan vad lyckligt lottad jag är". Bara vetskapen om att de gjorde det skulle göra det hela oändligt mycket lättare att uthärda. Men som det verkar tar man succén för given i mångt och mycket.
Nu har ju till och med den sista jaktliga livlinan försvunnit: Rådjuren är spårlöst borta. Har jagat 15-20 gånger på de allra säkraste ställena. Noll obs på passen. Ingenting. Har sett en get från bilen och ett ekipage med get och ett kid när jag smög runt för att kolla spår. Inte en enda bock. Förr om åren så har ju åtminstone rådisarna räddat upp den säsong som älgjakten spolierat, men nu finns det inte ens några sådana. Undras om man ska leta upp fiskespöna igen? Eller kanske satsa mer på rävjakten, för räv är ju det enda vilt som jag lyckats fälla de här sista åren. Absolut inget fel i det, men en något fadd smak på grillen blir det av dem... Så att säga.
Vissa hävdar att rådjuren är kvar i skogen och kommer fram efter första frostnätterna. Jag synar det påståendet genom att hävda att sedan 1998 har jag skjutit minst en bock per år i augusti eller tidig september på lägdor, jag har sett rådjur på lägdorna nästan varje kväll jag varit ute. Tittar man på internethelvetet så är flertalet bockar skjutet på lägdor, från Norrbotten i Norr till Skåne i söder. Så varför i hela friden ska de befinna sig i skogen just i Fåker? Nja... Tror inte på det. Men OM det nu skulle varit på det viset så borde man ju sett några när man jagat älg, men även där har de lyst med sin frånvaro. Nä, det är väl bara att inse att det inte blir något i år heller.
Att åka som gäst någonstans är ju inte heller att tänka på eftersom man är för rädd att skämma ut sig så man väntar på de här som målar ringar på sig själv och dom djuren är det andra som får i pass.
Nu under brunstuppehållet blir det mest Eko-släpp och examensarbete som gäller. Hade tänkt att skriva en del hemifrån, men nu när det ser såhär uselt ut på rådisfronten vettefan om jag inte struntar i det och är ute med Eko här i Umeå istället. Det är mycket mindre med älg här så man kanske kan glädja sig åt att hunden får ett större sök i alla fall. Det kanske man har igen i en ack så avlägsen framtid... Får se hur det blir. Mognar han på sig så kanske jag tillbringar någon vecka hemmavid i november och prövar att välta någon för honom då. Eller så lejer jag bort det åt någon som kan jaga, för det är ju ganska så tydligt att man är på samma nivå som ett bra coverband...*
(*Hellre än bra, för den som inte varit i nåt av tälten på Fäviken...)
Jag kan ju visa några bilder på jaktlagets nya vagn. Vi köpte en båttrailer och byggde om den till älgtrailer istället. Eller vi och vi... 32 byggde om den till älgtrailer. Efter bilderna togs så har vi målat den med trälasyr. 32 var tvungen att göra en speciallösning så det går köra av och på den från alla håll eftersom vi inte har back på järnhästen och vi vill slippa det här jädra dragandet av den upp och ner på vagnen. Sliter på både ryggar och grejor...
Före...
Efter...
Efter...
Den är förstärkt i både ram och vid stödhjul. Verkar som att den fyller sitt syfte i alla fall... Vi slipper köra med olagliga gamla vagnar eller förstöra någons nya släpvagn.
Nu vet jag faktiskt inte om det finns något mer att skriva om... Eller jo, det gör det säkert, men jag ids inte just nu. Har gnällt nog för ett inlägg... Det tycker nog både Ni och jag.
Väl mött och på återhörande.
/Jonas
Ramadan.
I avdelningen "allt som står på datan är sant" har vi nu kommit till 5:2. Har läst om detta. En rosenskimrande väg till playans centrum istället för den lerväg som leder till en vassrugge i Önsjön som man tidigare vandrat. Nåväl. Värt att testa i alla fall. Att strunta i att äta är betydligt lättare än att umgås med den där egendomliga figuren Måtta. Honom har jag aldrig förstått mig på...
Ja, i alla fulla fall, den högkvalitativa kvällspressen är full med lovord över denna banbrytande periodiska fasta. 600 kalorier per dag om man är karl och 500 om man sitter och pinkar. Åkte storsvensk till stor-ica och inhandlade väldigt små förpackningar mat. De gamla hederstryfflarna i Viktväktarna hade minsann tänkt till och har både soppor och frysmat som gör att man kan äta två mål om dagen men ändå hålla sig inom ramarna. Jag har mitt mini-ramadan måndagar och torsdagar. Måndagar är ju ändå förstörda av det faktum att de är just måndagar. Torsdagar kan man offra för då är det fredag dagen efter.
Återkommer med de resultat som aldrig kommer visa sig då jag gett upp även detta och grottat ner mig i ett återfall medelst ostbågar.
Ännu ett fruktlöst försök att komma i jaktbyxorna eller ej: Just nu är jag mest arg. Varför har inte jag Viasat Fotboll? Det är nutidspoesi på allra högsta nivå nästan varje kväll, men tror ni man får se? Nä. Istället är det film, nyheter, kulturprogram och annan skit. Har lyckats hitta en stream där man får se matcherna i fall fall... Synd att kommentatorerna är franska bara... och att det hackar värre än ett 14.4-modem och att det sprutar ut 139 reklam-pop-ups om utländska casinon.
Fotboll är en vacker sport. Varje ny match är ett unikum i taktik och skönhet. Åtminstone om man ser högre än Allsvenskans kravaller och tittar på de ligor där de faktiskt kan lira trasa. Om jag får drista mig till att lägga några tips på årets champinjonliga så blir det enligt följande:
Från hjärtat: Milan
Med både hjärta och hjärna: Real Madrid
Enbart hjärna: PSG eller Bayern.
Milan har jag gillat sedan holländarna på 80-talet. Jag minns när italienska stryktipset sändes på färgtelevisionen. Fest varje dag.
Real har jag gillat i många år också, främst då Raúl Gonzáles Blanco spelade där, men jag tycker att de spelar roligt och underhållande även nu. Att det sen är en massa världsstjärnor som i harmoni svävar fram över Santiago Bernabéus gröna matta gör ju inte direkt saken sämre.
PSG är ett köpelag som bör ha spelat ihop nyförvärven till denna säsong och om det ska ha varit värt alla miljarder så är det dags för snigelätarna att börja prestera även i Europa och inte bara i nån jollerliga som den franska.
Om Bayern finns inget mer att säga än att de, likt Errols låt, bara är fantastiska. Men jag håller inte på dem trots att de spelar både bra och underhållande. Men jag tror de är i final i år igen.
Nog om detta. Detta är ju trots allt en blogg som ska handla om jakt och bantning...
Jag släppte en hund och fick tillbaka en alien...
Annars så har jag inte så mycket intressant att förtälja. Befinner mig i Umeå och har inlett arbetet om lastbilen. Nu har jag 20 veckor på mig att bli klar. Planen är att speeda på rätt friskt såhär i början för att kunna ha lite ledigt över jul och nyår samt kanske några strödagar som kan ägnas åt valpen frampå senhösten. Vi får se hur väl jag lyckas hålla den planen...
Finns inte så mycket att förtälja i detta ämne annat än att jag kan visa några bilder på lastbilen i fråga.
Många travar blir det...
Lossning...
Jakten då? Sist jag skrev så var det lördag och på söndagen skulle vi jaga Kungsnäs. Efter raderna nedtecknades blev det klart vart jag skulle sitta. Skulle klättra upp på en stor sten och titta ut över ett stort hygge. For och attackbyggde en stege med en liten platå längst upp som man kunde sitta på och ha översta stegpinnen som fotstöd.
Ja, så blev det där...
Vi jagade bara kalv. Efter en halvtimma kom två kvigor ut på ca 100 meter och ritade ringar på sig själv. De var på hygget i ca 3 minuter innan de pallrade sig iväg. Efter ytterligare någon minut kom en hund flåsande. Sen gick det en stund till och det blev ett upptag till. Då kom en 4-5-taggare kutande ungefär där jag står och tar detta kort. Bara att lyfta på mössan åt den också. Ridå.
Ingen älg blev skjuten, bara stora observerades.
Helgen 14-15 jagade vi också bara kalv. På lördagen skällde hunden Bosse i fyra timmar på något som vi inte vet vad det var. Jag skulle pröva att gå på men kom aldrig närmare än 400m för det gick hela tiden sakta undan och till sist så slängde det sig i ån och försvann. På söndagen sköts två kalvar. Eftersom att det var lovliga älgar så satt jag naturligtvis så långt bort som det bara var möjligt att sitta. Kommande helg så jagas det inte hemma. Varför vet jag inte riktigt, men så är det. Hundförare får gå ut och skjuta kalv om hunden jobbar bra. Men jag har ingenting att gå med ännu så jag ska följa med som gästjägare i Vindeln. Det ska bli riktigt roligt. Finns chans på en riktig älg där...
Vi börjar oktoberjakten den 12:e hemmavid. Då är allt lovligt igen. Då kommer man inte se en älg tills det är dags för kalvjakt igen. Då kommer man få se vuxna. På sätt och vis är det tråkigt att veta vad som händer innan det hänt. Men en påse ostbågar till försten som motbevisar mig...
Jaja. Skitsamma. Har inte torkat piss, tårar och hundhår för att okynnesskjuta älgar på pass heller... Varje älg som överlever en dag till kommer en dag närmare Ekos mognad. Vad gäller just honom går det faktiskt framåt nu. Det är fortfarande rätt mycket joll och lek då vi är ute, men svängarna blir längre och mer frekvent förekommande. Dessutom är han inte rädd att skälla på saker och ting, det är roligt att höra efter att inte ha hört ett skall på åtskilliga år. Idag så hade vi ståndskall på ett hål, en mus, en sprötig kvist och något som jag inte vet vad det var för det var då han var iväg på en sväng...
Ändå rätt bra faktiskt...
Avslutar med ett par bilder på en sjumånaders Jämtmyrens Eko. Han kommer bli fin.
Lite info om länkarna: Tottmar har lagt upp filmen från årets jakt. Högviltets kennel kan ni gå in på om ni vill se Ekos syster.
Eko.
En till på Eko...
Väl mött och på återhörande.
Pliktskyldig uppdatering.
En dag kvar av premiärveckan.
Jagat måndag, tisdag, onsdag, fredag, lördag och vi ska ut även i morgon. Ingen jakt på torsdagen pga jaktlagsfesten på onsdagskvällen.
Kort rapport följer:
Söndagen tillbringades på skjutbanan där björnpasset avlades och studsarna skottställdes med riktig ammunition. På eftermiddagen hade vi jaktmöte.
Två snäpp upp och det duger...
Mån:
Satte mig i ridån mellan snejtalln och stejn. Där de brukar gå ut. Rak nordlig vind, tyvärr rakt in i såten. Men jag kunde inte sätta mig på annat vis så det var bara att gilla läget. Frös som jag aldrig frusit förr. Jag tror tammejfan märgen var bentjäla ett tag. Linkan fick tag i älg som kom rakt på mig. Gick ner på knä. En ko klev fram, öppet och fint. Stannade och vädrade. Såg ingen kalv. Tänkte precis skjuta i stickhålet då jag ser att slyn bakom kon vippar till och ett par kalvöron blir synliga. Kon står och vädrar några sekunder till och kastar sedan av. Kalven var aldrig synlig bakom slyn utan jag såg bara öronen på den. Dessa två gick sedan rakt till Nisse som sköt båda.
På måndag eftermiddag sköts det en liten oxe, f.ö. första älgen för 15:s barnbarn, riktigt roligt. Sen sköt Håkan en liten kviga. Mest troligt den kviga som är på bild i föregående inlägg.
Håkan gick bara fram och konstaterade att den var död och gick sedan tillbaka och satte sig. Jag for efter Lilla-E som fick spåra fram till älgen. Han betedde sig riktigt bra. Tog spåret klockrent och spårade fram till kvigan. Direkt han såg den blev han lång i ryggen men efter bara några sekunder så satt han i snoken på den och sedan var det full frenesi på både skall, raggrivning och örondemolering. En oerhörd lättnad att få en sådan reaktion efter att ha sett Cash som bara slickade lite grand och sedan inte brydde sig mer...
Måndagens köttbörda...
Tisdagen var en dag med bra jakttemperatur. Fint väder men ingen bastu. På morgonen blev det inget resultat men på eftermiddagen sköts det tre djur nästan direkt. Jag såg en liten pinntjur på morgonen, men det gick helt enkelt för fort. Satt med lurarna på, hördes ingenting. Sen var det ett knak och med det var älgen mitt i skjutgatan, jag osäkrade och svängde runt men det var bara ett arsle att sikta på så då gav jag klån i den...
Då hängde det 6 vuxna och en kalv i slakteriet efter två dagars jakt... Onsdagen vigdes åt kalvjakt. Det sköts ingen älg men hunden Bosse jobbade riktigt fint med en avelsko hela dagen. Fick även äran att smyga på ståndskallet och försöka locka in hunden. Väckte ljuva minnen till liv. Jag hoppas att få uppleva det igen. Det gick inte att locka in hunden och ägaren blev något försenad till festen på kvällen...
Torsdagen tillbringades med att ta det lugnt och sedan fara ut på eftermiddagen och släppa Eko. Det är två steg fram och ett bak vad gäller unghundar och i torsdags var det en bakåtvolt... Bara joll, inga sökturer alls. Men men, det ändrar sig nog.
Fredagen jagades det kalv igen. Jag fick det bästa läget jag haft under de här sista tre katastrofåren. En kviga kom fram på skoterleden där jag satt. 30 meters håll. Tittade åt höger och åt vänster. Kliade sig med bakklöven bakom örat. Tittade lite mer. Sen spatserade hon vidare. Man fick ju öva på att sikta i alla fall...
Idag så jagade vi också kalv. Jag såg ett ensamt vuxet djur i fyrsprång över ett rishygge. Kan inte säga vad det var för något annat än det var en älg. Hundarna fick upp hondjur som gick ur såten men en passare såg en kalv. En hund släpptes senare på det spåret och kalven sköts av en annan passare. Ingen hundjakt alls.
Vi har sett lite kalv då vi jagat älg. Mycket ensamma hondjur. Annars ser vi dock mycket kalvkor när vi är ute och t.ex. pürschar bock. Det verkar som att korna ställer av kalvarna och drar med sig hundarna på långskjuts. Vet inte vad detta beror på, men det ökar ju tyvärr risken att kalvförande ko skjuts. Det är inte alls roligt... Hoppas det ändras längre fram.
Vi har sett några sådana här dyngrusor i år... De kryper närmare...
I morgon ska vi jaga Kungsnäs. En inte alltför rolig såt efter 45:an. Men det måste ju jagas av även där. Nu ska jag fara och bygga en stege så jag tar mig upp på en gigantiskt stor sten där jag tänkte sitta i morgon.
Jag tror att kalv kommer fällas i morgon, men av någon annan. Jag lär se 2 kapitaloxar och en kviga.
För att sammanfatta veckan har det varit mycket trevligt. Jakten har varit sisådär. Bara hoppälgar, inga nämnvärda hundjobb annat än Bosses onsdag. Inga sårskjutningar och bra gemenskap. Temperaturen steg efter måndag och tisdag och de övriga dagarna har det varit på gränsen till olidligt i skogen. Synd att jaktvardagarna blir när det är denna hetta. Oktoberjakt är vad som gäller. Fräsch luft. Pigga hundar. Men det kanske man också får uppleva innan det är dags att slå igen ögonlocken... En oktobervecka...
Eko vid "sin" minikviga.
I morgon, söndag, blir det, som sagt var, en såt: Kungsnäs. Sen är det köttdelning och efter det avfärd till helvetet: Umeå. Sova där några timmar och sedan fara till Piteå för att inleda examensarbetet. Lite nervöst ärligt talat. Men mest nervös är jag för resan till Umeå... Blir till att ruinera sig på kaffe och red-bull så man inte viker storsvensken runt någon tall efter vägen. Vore ju rätt onödigt nu då man fått valpen rumsren och allt...
På återhörande.
/Mvh Jonas
