Oktoberjakten...
...kunde knappast har börjat sämre. Efter konvalescens sedan jaktprovet den 29/8 skulle jag äntligen få släppa Eko igen, den 10:e oktober. Synd att hunden var utan husse den dagen. Släppte på ett hett ställe. Drog omedelbart iväg och började spåra. Gick i långa bukter... Husse fick för sig att det var rådjur. Sen gick det över ån i riktning mot E45:an. Sprang i ursinne till bilen för att åtminstone försöka ta fast hunden innan han antingen blev platt på 45:an eller hamnade i nån kohage på jakt efter skogskamelerna. Sagt och gjort. Då jag nådde till tussen där han höll till (80m från 45:an och 40m från en kohage med ett trettiotal hereforddjur) så stannade jag Hiluxen, hoppade ur och började vissla. Tänkte att det var ett jäkla rådjur att leva om... Då började det spruta älgar åt alla håll. Två kalvar kutade omkring och pep 20m bakom bilen. En ko kom som Usain Bolt över lägdan med Eko efter. En skaplig oxe kom från ett annat håll och ställde sig att titta på mig. Lita. Alltid. På. Hunden. Lätt att säga...men svårare att leva upp till... Ett av jägarlivets mindre stolta ögonblick. Man hade genom idioti fullständigt förstört för hunden. Jaja. Det var ju bara att för egen del avsluta jakten. Åkte och ställde mig på bakspåren, kopplade efter att han släppt kossan. Sprang totalt 1,5 mil. Sen var det hosta och vila resten av helgen.
Hilux och skaplig oxe... Arg husse.
Eko hostade ungefär två dygn av den turen. Ringde veterinären och berättade att det nog tyvärr inte var lunginflammationen som var roten till det onda utan att nog är lungödem han lider av. Dom höll med. Fick vätskedrivande medicin utskriven. 10 tabletter som skall räcka i 5 jaktdagar, en skall ges innan jakten och en efteråt. Tabletterna kostade 25 kr. Efter att i runda slängar ha inbringat 23.000 kr sedan slutet av augusti kunde man ju inte annat än le lite i mjugg då man stoppade in betalkortet i apparaten för att betala 25 kr för 10 tabletter...
Ekos uppfödare har hela tiden följt vedermödor och framgångar och hört av sig hur det går osv. Efter genomfört jaktprov fick jag förutom avtalad jaktprovsbonus även ett extra tillskott för "sveda och värk". Då han hörde om jaktödemet hörde han av sig och erbjöd ny valp när jag kände mig redo för det. Det går inte säga annat än att Jämtmyrens kennel ägs och sköts av en hedersman. Tar av mig mössan, bockar och bugar.
Veckan i övrig tillbringades med jobb i Hotagen samt att jag lyckades tröstskjuta en bock till. Det var en returbock, en 4-taggare med långa horn. Tandlös var han samt att han hade en skada i baklåret som gjorde att han gick lite egendomligt. Troligtvis en stångskada. Det var ett spetsigt hål rakt in i ytterlåret så bil- eller skottskada tror jag inte på.
En blank hotagssjö omringad av prunkande höst. Tyst. Knäpptyst.
Så var det då äntligen dags för vår långhelg. Älgjaktens höjdpunkt. En liten provsmakning av en oktobervecka. Vi jagade efter kalvar på fredagen. Prövade två fjantbitar på morgonen. En ungtik kom med ko med två kalvar i gångstånd mot mig. Tyvärr kom en oxe först, den stannade 25m bort och stod och sniffade en stund. Sedan vände den och kutade rakt in i kalvkoekipaget som naturligtvis även de väjde och kom ut på vägen ovanför mig. Bara att lyfta på mössan. Svårt att skjuta med byn som kulfång... Hade jag stått där jag brukar stå hade morgonen fått en annan utgång men nu blev det såhär istället. Tiden skulle utvisa att det kanske inte gjorde så mycket, annat än att det varit både roligt och nyttigt att få skjuta för ungtiken... Hon följde inte efter så vidare värst långt och efter att ha gått på ett flertal gånger utan att det blivit något annat än några skall så avbröt vi jakten och for och fikade. Vi bestämde att jag skulle pröva att släppa en nymedicinerad Eko på spåren efter kalvkon. Sagt och gjort. Spårade ett tag i band, förbi en kille som stod och röjde. Släppte då han började gå på bakbenen. Efter 10 minuter var det upptag och fast ståndskall. Då hade han, om jag tydde Bbarken rätt, stått tyst hos älgarna 3-4 minuter innan han började skälla. Gjorde en kringgående rörelse för att hamna i rätt vind. Efter det stått en halvtimma började jag smyga på. Efter en halvtimma till hade jag inne i ett hav av sly lyckats se en ensam vuxen älg. Var 30m ifrån och såg älgen en gång under ett utfall. Då man är så nära är det bara en tidsfråga innan man vindstöter. Särskilt när det är kommunistvindar från öst som blåser, vilket det var denna dag. Hörde då det bar iväg. Stopp 200m bort. Gick efter. Såg ko och kalv samtidigt som de gick in i ett nytt slyhav. Gick på igen. Såg nu ko och två kalvar efter ca 20 minuters ansmygning. Satte mig ner och siktade i en lucka. Kon befann sig i luckan 120 % av tiden. Ingen av kalvarna befann sig någon gång i luckan. Sken. Stopp 200m bort igen. Nära vägen. Gjorde kringgående rörelse för att försöka stöta dem upp i såten igen, mot passkyttarna. Kon, som bevisligen varit med förr gjorde då något som jag aldrig kunde tro. Mitt på blanka dagen gick hon ut på byn. Hon ställde kalvarna på en lägda. Jag hade kutat jämsides med gångståndet så jag nådde ägakanten ungefär samtidigt som älgarna. Kon lät åt kalvarna som tvärstannade. Sen drog hon iväg i rusher om 100-150m med hunden efter. Sen jagade hon honom i ungefär hälften så långa rusher. Mitt på dan. Mitt kulfång bestod av hästar och hus så jag kunde inte göra så mycket annat än att ta ett foto. Kalvarna stod och pep hela tiden så efter att hon och Eko dansat där mitt ute på lägdan så gick hon tillbaka till kalvarna och drog med sig dessa i en sakta gångstånd ner mot Storsjön. Där blev det tvärstopp i ytterligare ett slyhav.
Tvokalvku på egan... Hade varit roligt att få dansen på film, men hade tyvärr inte sinnesnärvaro nog...
Sprang efter älg och hund. Kom ut på en nybruten väg. Skallet stod 50m från vägen. Nu tänkte jag "atte nunan tjursett je henan tess dom kom ut på vejn". Tjursatt i en halvtimme. Då hade dom flyttat sig exakt 0m. Noll. Ogenomträngligt sly. Kröp in. Var inne på 27m. Såg ingenting. Inte ett hårstrå. Stöt. Förflyttning 50m. Förnyat ståndskall. Kröp upp till vägen. Hämtade tre stenar. Kröp in igen. Försökte slänga stenarna bakom älgarna, från mitt håll sett för att stöta dem mot vägen. Misslyckades fatalt... Gjorde enbart att man kände sig oerhört dum som stod och slängde sten för sig själv mitt i skogen då man fyller 40 nästa gång det står en nolla bakom... Tänkte ut en plan... Jag skulle kravla mig runt ståndskallet. Vindstöta. Sedan kuta som en dåre genom slyet och förhoppningsvis hinna ut på vägen ungefär samtidigt som älgarna passerar densamma. Sagt och gjort. Började kravla. Kom i läge. Stod och luktade ont ett tag. Då det började skrida iväg i ett sakta gångstånd satte jag igång att kuta. Lär ha låtit som 40 älgar som kom genom skogen. Hoppade över stammar, klafsade i surhål, bröt kvist och flämtade. Såg vägen, ökade farten ytterligare för att ta ett svanhopp över diket. Då ser jag i ögonvrån att älgarna står mitt på vägen. Gör en stoppsladd, går ner på knä, får ner den tyska platsbössan, spänner upp den och lägger an. Ungefär samtidigt. En kalv gör misstaget att ta två steg från de andra. Poff. Kalven i backen.
Vackra underbara djur. Så mycket glädje de sprider både i livet och som världens bästa råvara.
Kon och den andra kalven går över vägen. Förnyat ståndskall 70m bort. Tar ur kalven och mumlar i radion. Ståndet flyttar sig 200m ungefär.
Går på efter en dryg halvtimme. Snubblar i ett markberedningshål. Stöter. Sakta gångstånd som går rakt på en postare som skjuter ett skott. Eko fortsätter skälla. Går fram till postaren. Ser blod men ingen kalv. Dirigerar iväg tre postare som får ställa sig på gränsen för nu hade vi eftersök. Då de är på plats går jag på. Ser en ko, ingen kalv. Eko skäller konstigt. Långa uppehåll. Förstår att han skäller på två olika älgar. Går över en väg utan postare på. Nu är det max 150m till gränsen. Kon går över gränsen. Hunden efter. Ingen kalv. FAN, tänker nog alla. Eko skäller 10 skall på kon på fel sida rågången och kutar sedan tillbaka på vår mark och fortsätter skälla. Kon går över vägen. Eko skäller. Kon går tillbaka. Eko följer efter och skäller 10 skall till på fel mark. Går sedan tillbaka in på vårt och fortsätter skälla. Jag börjar smyga på. Om jag tyckte det var tätt tidigare under dagen så var de slyhaven närmast att likna vid en fröträdsställning om man jämför med det monumentala skogliga aber som kalven stod i nu. Försökte smyga. Kom in på 30m. Såg ingenting. Eko kom mot mig. Jag lät som en mus. Eko viftade svans och kutade tillbaka och fortsatta skälla. Bära eller brista. Jag kutade som en idiot. Då älgen klev ut i den enda lucka som fanns slängde jag mig ner på backen, in med swarrens orangea punkt där den ska vara, avvaktade hundens position. Poff. Kalv nr två ett faktum.
Eko vid fällt byte efter 5 1/2 timmas klanderfritt arbete.
Eufori. Efter all jävelskap som varit. Äntligen lite smak av det ljuva livet. Men säg den lycka som varar. Hostan kom efter en halvtimma. Dock betydligt bättre än vad det varit tidigare. Han verkade mindre allmänpåverkad. Det är nog bara att konstatera att jag har en hund som jag kan jaga med 1 såt var 3-4 dag. I mitt fall innebär ju det ett släpp i veckan eftersom vi i princip enbart jagar helger. Så rekrytering tarvas...
Men jag fortsätter med utfordring och medicinering enligt instruktion så får vi se hur det utvecklas framgent. Om man räknar bort katastrofen föregående helg som jag förstörde för hunden så har jag nu på 4 släpp haft 4 bra ståndskall. Eller jag och jag... Eko har haft det. Om det fortsätter så kommer han ju ändå göra rätt för brödfödan enligt mitt sätt att se på saker och ting. Och så länge han inte plågas så får det väl vara så då.
Tog in buren då löptiken var här, glömde bort att ta ut den till bilen igen. Men Eko tyckte visst det var mysigt att lägga sig i den så då fick han väl göra det då...
Nu är det bara att bygga vidare på det här. Ska försöka gå dom prov jag betalat för också. Förhoppningsvis går det vägen.
Jo, förresten. På lördagen fick jag skjuta en kviga på pass...
Är ju lite okynne att som hundförare skjuta älgar som inte hunden skäller på... Men som halv hundförare måste man väl få skjuta ibland i alla fall?
Som sagt var. Nu kommer veckorna framgent att ägnas åt arbete och helgerna åt jakt. Härliga tider. Idag har jag betalat räkningar på 65.000 kr. Inte lika härliga tider, men jag hoppas att jag aldrig mer behöver dränera kåken i alla fall...
Väl mött och på återhörande.
/Jonas
Snart dags igen...
Älgarna har snart haft sitt brunstuppehåll. Den jagande delen av den mänskliga populationen likaså. Eller ja... För vissa av oss är det ju ett uppehåll utan slut. Man kan nästan kalla det vid att uppehållet är normaltillståndet.
Nog om detta. Eller egentligen inte... Det här med pridefestivaler... Tja, det är väl vackert. Men varför måste man gå i en parad för att tala om att man rumlar i sänghalmen med folk av samma kön, med folk av motsatt kön, med bakpotatisar eller vad fan det nu månne vara. Vi som tillhör den asexuella delen av befolkningen blir ju naturligtvis fruktansvärt kränkta av dessa festivaler. Vi kräver att snusk, oavsett sort, hålls inom hemmets lyckta dörrar och inte kastas i ansiktet på oss vars sexuella festival närmast går att likna vid en likvaka.
Nu är det nog om detta och åter till sådant som verkligen betyder någonting: älgjakten.
Jag var inbegripen i ett samtal med en god vän idag. Låtom oss kalla honom Jojje. Så länge samtalen inte innefattar matbeställningar på engelska så är han faktiskt ganska klok och idag var en dag då klokheten nästan var förstummande.
Jojje: Jag är stressad...
Jag: Vadårå?
Jojje: Jo... De e en massa folk som vill att jag ska göra en massa grejer... Å jag vill fan int göra en massa grejer... Jag vill jaga.
Jag: Ja, jo, vem fan vill inte det? Men har man tagit på sig saker och ting så lär man väl göra dom färdigt...
Jojje: Jo, visst är det så... Men ändå...
Jag: Jag e stressad jag å.
Jojje: Vadårå?
Jag: Jo, men jakten e ju åt helvete.
Jojje: Ja... Å e jakten åt helvete så e ju det mesta åt helvete.
Och det mina damer och herrar: Det är så sant som det är sagt.
Troligtvis så har Eko lungödem. Om man googlar på det och läser den ytterst bristfälliga information som finns i ämnet så är det ganska så tydligt. Alla symptom stämmer in. Jag höll på surra om ödem redan ifjol. Men som outbildad skogsarbetare så litar man ju naturligtvis inte på sina egna veterinärmedicinska analyser utan man tror ju på överhögheten på veterinärstationerna. Men nu är det äntligen en sådan som delar min åsikt.
Höst 1, 7-8 månader: Hosta efter jakt. Då hette det "kennelhosta".
Höst 2, 1,5 år: Hosta efter jakt. Då hette det "halsinfektion".
Höst 3, 2,5 år: Hosta efter jakt. Nu hette det först "lunginflammation" men sen är det faktiskt någon som tagit sig tid att analysera det hela och denne någon, på Östersund Djursjukhus f.ö (där jag aldrig tidigare varit), sa att troligtvis är det ett jaktödem som ligger bakom detta helvete. Lungorna vätskefylls vid kraftig ansträngning.
Naturligtvis är det så. Ifjol under "halsinfektionen" så skulle jag ju börja cykla lite försiktigt. Gjorde så. Ingen hosta. Första släppet. Hosta. Ridå. Förstörd höst. Gråt och tandagnisslan.
Ska testa att cykla nu också, men det kommer inte att ge något utslag på hostningsfronten. Däremot så kommer han med största sannolikhet hosta efter premiärsläppet lördagen den 10:e oktober. Då vet man ju.
Då är det bara resten kvar.
-Testa att jaga lite försiktigt... Typ en timme... Sade dom. Tja... Man kan kanske bestämma tiden så noga om man är i stadsparken och kastar tygapor till en gröthund. Eller på fjället och jagar fjälltrast med fladderörahunner. Men får Eko tag i en älg och det bär iväg så kan det bli 3 timmar. Eller 13 timmar. Troligtvis det senare med tanke på att stackarn alltid alltid alltid ska "vila" och således är övertaggad då det väl gäller.
Vad kan man då göra då... Jo. Antihistaminer har visat sig vara effektiva, dvs allergimediciner. Det verkar tydligen lugnande. Återstår att se hur det inverkar på det jaktliga... Sen finns det vätskedrivande medicin som går ge i förebyggande syfte samt efter jakten. Sen går det förebygga genom att ge kolhydratrik mat innan jakten. Både kvällen innan och på morgonen... Naturligtvis fick jag ett tips om färdiga burkar som går köpa till det facila priset av hutlöst dyrt... Sen ska man strö en matsked strösocker över maten, en tablett druvsocker likaså. Druvsocker ska man även bära med sig...Ja ni hör ju själva vilken lättsam, lättplanerad, okomplicerad jakt man kommer få framgent. Det blir ju verkligen av typen "nu är det fint väder så nu sticker jag ut en stund". Eller så inte. Man måste ju veta varje steg man ska ta tre dagar innan man ens vet att man ska ta stegen. Så... Krasst sett är man ju utan älghund. Man kanske får en hund som det går jaga älg med. Ibland. Om det inte regnar ute, vilket tydligen var förödande för hundar med ödem. Regn och fuktigt väder var tydligen riktigt ajaj. Jaha... Dom har sett Jämtland på hösten eller? Är det en dag på tio som är dessa fina krispiga morgnar man längtar till så är det ju bra...
Nä fy fan vilket tjorv.
Så vad gör vän av ordning då? Jo man går ut och tröstpürschar lite bock och får faktiskt skjuta en rätt fin sådan också...
Fin bock.
Trofé och föda. Två goda ting.
Vän av ordning tar även fram en spegel. Sätter den på köksbordet. Sätter sig ner och studerar den sorgliga figuren i spegeln och ställer frågan: Ska jag hålla på med det här?
Det finns till den frågan enbart två svar: Ja eller nej.
Jag valde svaret "ja". Vad fan ska man annars göra lixom? Då måste man ju flytta söderut för att slippa snön och där är det för dyrt att bo.
Vid ett nekande svar hade ju allt varit lättare. Man skänker bort hunden som sällskapshund, jagar lite sporadiskt som passkytt och ägnar sig åt menlöst skit under övrig fritid.
Vid ett jakande svar blir allt så mycket svårare... Vill man jaga älg med löshund så lär man ju för Guds skull inte ska behöva planera sina jaktdagar veckovis i förväg för att se till att mediciner, specialmat, druvsocker och annan skit finns hemma och i tillräcklig mängd. Detta dessutom för att i den bästa av världar få släppa en gång per vecka. Det är ohållbart. Jag föder inte hund för det. Så enkelt är det. Figuren i spegeln sade då:
-Hörrö, du är ju redan bunden utan att få ut något av det. Bind dig ännu mer och få förhoppningsvis ut EN jävla bra dag i skogen EN gång till i ditt liv.
Och det är också så sant som det är sagt.
Att köpa en sån där liten ullig gullig sak som får tanterna att prata konstigt är också som det är. Dels är det jobbig så inihelvete innan dom slutat kaskadskita inomhus och sen är det 1-2 säsonger till som är borta. Och jag är halvvägs till 70 nu och har inte fått jaga älg på riktigt vis sedan jag var halvvägs till 60. Jag är inte beredd att slänga bort mer tid. Snart har ni som röstat på Socialdemokraterna sett till att vi jagat färdigt genom att sätta MP i regeringsställning och älgstammen skall skjutas ner till ett minimum vilket också gör att man måste ställa sig frågan om det är värt det i framtiden...
Lagom till vintern står hundgården klar. Nätet sätts i morgon.
Har fått erbjudande om att köpa en åttamånaders tikvalp. Välstammad och relativt skogsvan. En bra deal för båda parter. Får hämta henne när jag vill och ha henne resten av hösten, kolla av hur det fungerar med Eko och med mig. Om vi kommer bra överens så får hon stanna och om det inte fungerar så får jag lämna tillbaka henne till ägaren som då får igen en hund med ett antal fler skogsmil i benen än vad hon hade då hon kom hit.
Kommer dessutom ha någonting att jaga med heldagar på senhösten i år för att inte tala om att man kommer ha riktigt i kopplet till nästa höst så man slipper ännu ett år av jaktlig misär. Förhoppningsvis... Det är ju trots allt en tik... Man får väl hoppas att tiden i skogen inte ägnas åt att bygga bo, bära strumpor och försöka dia grävlingar utan att det faktiskt också blir lite jakt mellan varven.
I det här läget så är ju kraven ofantligt låga. Jag vill att förhållandet släpp kontra veterinärbesök skall vara 25 på 1. Inte som nu 1 på 10. Så jag är oerhört nöjd om hunden bara håller sig frisk och ibland lyckas bjäffa lite på en älg. Men då man håller sig med skämthundar verkar ju det vara ett ouppnåeligt mål... Men trägen vinner... Livet skall inte vara en dans på rosor ty då får man taggar i fötterna. Som en annan god vän sade idag...
Så får det bli.
Tid är pengar.
Tid är dyrbar.
Tid är älgjakt.
Hotagen... Där är det väl mest sörlänningar och danskar som får jaga...
Snart på en dansk vägg nära dig...
Hoppas den klarar sig. Det är sådana där vi vill ha fler av. Ska ha fler av. Som ska sköta aveln till fromma för framtida stam. Fast det klart... Drömmen är ju att få skjuta en. På fast ståndskall för egen hund. Annars kan det kvitta.
På återhörande.
/Jonas
