Öken.
Det har inte hänt ett skapandes jota att skriva om, därav torkan på blåggfronten.
Kan mala på om OS-bragder hit och dit, men dessa vet ni som är intresserade redan om och ni som inte är intresserade lär knappast bry er bara för att jag skriver om dem.
Jag skall dock ta av mig mössan, blotta flinten och böja mitt huvud i skam och erkänna att jag hade fruktansvärt fel i det första inlägget som berörde OS där jag var lite halvelak mot de svenska längdherrarna. Jag tar tillbaka, och ångrar helhjärtat, vartenda ord. De gjorde det riktigt bra vid guld-bronsloppet. Både de två medaljörerna och Södergren. Kanoninsats.
Damerna förtjänar guld och gröna skogar för både sina individuella medaljer och den i sprintstafetten, men jag nöjer mig med att säga: Tack för den oerhörda spänning ni gett oss och kommer ge oss.
Helena och Aco lyckades inte. Tyvärr. Jag lider med dem. Världscupsuveränen hade en formsvacka vid sämsta tänkbara tidpunkt...Eller var det OS-nerver? Det spelar mindre roll. Det som spelar roll är att hon, dvs Helena, fått uppleva ett mästerskap och nu kan hon göra rent hus vid nästa olympiska spel. Nog om detta för denna gång, lär återkomma i ämnet minst en gång till och orera om Tre Kronors vidare bravader…De har börjat bra...
Miste min sushioskuld idag. En intressant maträtt måste jag säga. Rå fisk, crabsticks, gurka, morot, kladdigt ris med genomskinlig sås som luktade orm och till sist räkor. Ingredienserna lades på ett grönt papper gjort av gammalt sjögräs som rullades ihop och skars till små ”kakor”. Dessa kakor beströks sedan med en grön sörja som var stark som själve fan och doppades efter det i soja innan man stoppade dem i munnen. Naturligtvis åts anrättningen med pinnar... Trots att man är ”skackerhänt” så det förslår så tror jag att jag undvek att svina ner alltför mycket. Vad gäller betyget på anrättningen så måste jag medge att det faktiskt var helt okej. Jag är allätare vad gäller mat (vilket bukomfånget är ett talande bevis på) och prövar gärna allt som ställs framför mig, så länge det inte är något vegetariskt syndastraff till födosubstitut. Detta var speciellt men ändå helt okej! Ger den tre av fem. Maträtten avnjöts i sällskap med två liter coca-cola och två välsvarade donnor vilket inte försämrade inramningen, så att säga.
Har förnyat min bilpark genom att ta klivet fullt ut och bli en tvättäkta Svensson. Har bytt min tyska kvalitetsvagn, som hade mindre kvalitetsproblem, mot en V70 GLT. Känns riktigt bra. Elvispen och kommande tronarvinge har gott om plats därbak, den är välservad och går hyfsat billigt och riktigt bra. Att den är större och betydligt mer krocksäker än DKW:n gör heller inte saken sämre. Lill-audin var fräsch men led av något mycket egendomligt som vare sig bilprovning eller verkstäder kunde leta reda på och det är ohållbart att pendla genom 40 mil urskog några gånger per månad i ett fordon man inte litar på. Hittar man det som orsakar ryckningarna så gör man ett bra köp om man köper den som andrabil, men jag har icke tid, lust och råd att ägna mig åt den felsökningen och reparationen.
Det finns inte så mycket att skriva om… Under OS känner jag inte ens något agg mot TV-licensen. Under de år som det inte sänds från vettiga idrottsevenemang äro inställningen något mer avog... Om man finge välja skulle jag gladeligen betala för SR Sportradion och SVT Sport, men jag spyr av blotta tanken på att mina surt förvärvade CSN-pengar används till melodifestivalen…
Nä nu är det väl dags att uppsöka parningsboxen, som namnet till trots ej av parning blir utsliten, så man är redo för ännu en dag i inbillningens diffusa tecken…
Väl mött!
/Jonas
