Harvner

Ja hallå. Som ni kanske förstått blir inte denna blogg ett livereferat av ett menlöst liv som så många andras. Jag menar...Vem vill i ärlighetens namn veta konsistensen på min avföring, veta när jag klev upp eller att jag snubblade på trappan och slog ut två av hartänderna? Nä, jag kunde just tro det... Inte speciellt många...
Därför tänker jag inte heller nämna att jag jobbat idag och inte ett skapandes jota av intresse har inträffat...

Däremot kan jag bjuda på en liten anekdot från det förflutna...En anekdot som behandlar ett väldigt svårt vägval här i livet... Ska man ha kul eller ska man vara seriös? Jag vet än idag inte om jag valde rätt...Men det är av underordnad betydelse nu... Ni gör som ni vill om ni tar vissa partier av nedanstående alster med en liten nypa salt...

Det var en kulen kväll...Eller det vet jag faktiskt inte om det men det låter fan så mycket bättre...Ger som lite mer kraft åt orden. Skitsamma vilket väder det var, vi var inomhus...
Jag och min tremänning, låtom oss kalla honom L-B, var på krogen. För en gångs skull, på den tiden, inte speciellt apraka utan hyfsat städade. Vi idkade übercoolt barhäng, i vanlig ordning smuttandes på en innerfittsrosa kreation till grogg. Det stod inte på förrän, precis som vanligt, det kom fram några honor och började lämna in offerter hej vilt.
Samtalet flöt på, såhär tio år senare minns jag naturligtvis inte vad som sades men jag skulle tro att det handlade om älgar och vart de respektive deras spår upptäckts, det brukar mina samtal handla om nämligen...
Efter en stunds meningslöst mummlande fick jag en fråga av en av donnorna
-Om du kan gissa vilken parfym jag har på mig så kan vi hångla...
Erbjudandet om trynslejking var inte att förkasta, det var en fin och trevlig tjej (det är även på sin plats att nämna att jag är inte alls säker på att hon var allvarlig, men det var i exakta ordalag vad hon sade), men samtidigt... Hur ofta får man en sådan straffspark? I vanliga fall ligger bollen på 11 meter, den här låg ju på 2 och med målvakten vänd åt fel håll. Jag sniffade henne på halsen bakom örat, f.ö en mycket underskattad plats på kroppen, kände mycket väl att det var Armani Mania hon hade på sig (av den enkla anledningen att jag på den tiden nyttjade Armanis svettdöljare själv). De goda och de elaka delarna av min schizofreni slogs hej vilt i mitt undermedvetna...Men när det kom till kritan fanns det faktiskt bara ett svar att lämna...
-...svett?
De gick...