Öster-Malma
Jag läser, som vän av ordning säkerligen redan noterat, en frivillig distanskurs som behandlar jaktturism och allt annat runt omkring detta fenomen. Kursen är på 15HP och hålls i SLU´s regi, två teoriträffar hade vi i våras här i Norrlands Förort (förort till Östersund som naturligtvis är Huvudstaden) och nu i höst har vi två praktiska träffar i södra Sverige.
Den gångna helgen hade vi den första praktiska träffen och den var belägen på Öster Malma slott ( http://www.jagareforbundet.se/oster-malma/ ) i Sörmland. Det var mycket trevligt och lärorikt måste jag säga. Vi hade olika övningar med eftersökstema, det bjöds på ohemult god lunch från slottets kompetenta kök och kvällarna tillbringades i goda vänners lag med ljug om stora älgar och bra hundar...
Måndagen var vigd åt en frivillig övning på Nynäs slott ( http://www.nynasslott.se/ ) som behandlade temat "Guide-Klient", vi skulle guida varandra till en bock på minst 90p... Frånfället blev dock stort så det slutade med att vi få tappra som var kvar jagade helt ensamma på de viltrika markerna. Jag drog, som vanligt, nitlotten och lyckades med bedriften att enbart få se en råget. Inget ont i det, men man kan ju tycka att då man är i Sveriges mest vilttäta område så hade det varit roligt att få se något annat än något som man ser dagligdags hemma i Byn... De andra deltagarna var dock mer lyckosamma, alternativt höll sig vakna på passet, så det observerades svin, kronvilt, dov, rå och älg. Dock ingen bock över 90p, så chansen för Nynäs att slita sig ur fattigdomen genom att sälja dem till danskar finns således kvar...
Den enda bild jag lyckades ta på hela helgen... Öster Malma slott i
skenet från några ensamma små lampor... Ser rätt spöklikt ut.
Nynäs slott... Foto taget av S.Helgée.
Vi åkte rätt mycket bil där nere, fina krokiga små vägar skar genom det böljande landskapet. Tyvärr så var det lite så att ju mer man åkte desto mer insåg man vilken jaktlig analfabet man är. Man skjuter några älgar och ett par matrådjur varje år, om man har rätta flytet och ids ta sig till skogs kanske en gråfågel eller två. Har man tur får man se ett björnspår som är gjort samma år.
Där nere finns alla klövviltsarterna vilda i en mängd som är svår att förstå. Flockar om 30-40 dovvilt var ingen ovanlig syn. Stora fina kronhjortar och ståtliga hindar sågs på många platser. Svinens härjningar syntes i vallarna. Inte för att jag kan komma och påstå att jag är speciellt avundsjuk på att få deltaga i en sådan här drevjakt. Att släppa in ett handskösche i en slydunge om några fåtaliga hektar och uppleva då blåblodiga adelsmän i bästa fall skjuter mellan arslet och skogen på vilt som springer alldeles för fort vet jag inte om jag är så särdeles imponerad av. Men tänk att få möjligheten att smyga omkring på en fin mark där nere och verkligen ha chansen att jaga på riktigt... Det vore stort. Troféer skiter jag i, vore lika glad för en kalv. Under förutsättning att man får köpa köttet naturligtvis. Om man aldrig kunnat spänna ut buken i pur stolthet förut så skulle man inte behöva skämmas för att göra det om man lägger smygjagad kronkalv på grillen en fin sommarkväll...
En annan sak... Med tanke på den tidigare skrivelsen som bland annat behandlade bevingade asdjur, getingar... Jag blev varse ett gråsparvsstort asdjur vars ända försedd med ett decimeterlångt mordvapen. Detta asdjur kallades visst för "bålgeting". Hade jag vetat att dylika fanns i detta land skulle jag aldrig åkt på resan. Härmed tänker jag icke förära södra delarna av landet med ett besök under tiden 15:e mars till 31:a oktober. Hade det varit en sådan som surrat kring skallen uppe i Rogers torn så hade min saga varit all...Då hade det inte bara varit en skråma i örat utan då hade nog det Harvnerska hjärtat slutat slå är jag rädd... Hur det ska gå på södra Sverigerresan vet jag inte, måste diskutera kompletteringsuppgift med berörda lärare...
Annars då. Tja, tillbaka till grå vardagen skulle jag vilja kalla det. Älgjakten börjar igen till helgen vilket känns roligt. Abret är att man efter helgens utsvävningar med slottsboende och annat, är så pank så hundarna verkar villiga att släppa sitt urin på ens byxben, så jag vet inte om jag har råd att åka hem och jaga så mycket som jag skulle vilja. Men hur det än månde bliva med det så hoppas jag på en verkligt sen vinter i år. Är bjuden på många ställen: skolans mark, Vindeln, mot Fredrika-hållet till, Sjöbotten och naturligtvis hemma i Fåker. Om Gud är god och Elvispen frisk kommer det bli en rolig höst...
Har ni läst mina tankevurpor under en längre tid så har ni säkerligen noterat mitt tafatta försök med LCHF och andra kärringdieter för att om möjligt minska bukomfånget. Under den senaste tiden har dessa gått riktigt åt fanders. Potatis, pasta, svavelpannkakor, hamburgare och annat gift har utan problem inmundigats i alldeles för rask takt och stor mängd. Det slutar väl med att jag får köpa tillbaka jaktbyxorna jag var tvungen att sälja för de ramlade av mig... Nä, nu blir det till att ta krafttag med detta. Onödigt att göra tredjesorteringsstämpeln än tydligare med vett och vilje genom att okynnesäta en massa skräp. Dagliga promenader runt Nydalasjön, flerfaldiga besök på skogisgymet, lite karaktär då Stor-Ica besöks och lämna kortet hemma så man slipper bli frestad av Gyllene Måsens lockande reklam torde vara den rätta melodin...
Skolan går bra, men det är tyvärr lite för mycket att göra just nu. Ska göra en insats den här veckan så jag får undan en massa elände som bara ligger. Herbariet skall vara inlämnat innan den sista oktober, jaktturismföretaget skall revideras lite grand och en budget skall göras och det skall pluggas till kommande tentamen.... Fast å andra sidan är det som en vis man, dvs jag, en gång sade: Det enda man inte kan missa är sin egen begravning...och får man inte jaga älg kan dom lika gärna hålla den i morgon...
Hade med mig Johnny Kontant på resan. Måste säga att han är förjävla duktig den lille skiten... Han åkte bil i minst 160 mil utan att säga ett knyst. Han var i buren under föreläsningarna utan ett pip. Han är snäll och go. Att jag dessutom hade med honom på skjutbanan under söndagens övningar och han inte brydde sig ett endaste jota om studsarsmällarna 30-40 meter från honom gör absolut inte saken sämre! Riktigt skönt att han inte är skottberörd. Fick jobba en del med Elvis vad gäller det, i och för sig fick jag bort det men det tarvades otaliga timmar innan man kunde säga att han inte var skotträdd...
Cash bra precis 5 månader gammal. Foto av S.Helgée.
Cash. Foto av S.Helgée.
Nu skall jag sätta mig och göra en PowerPoint-presentation om Gråsiding... Ja, jag förstår att ni är avundsjuka på detta oerhört intressanta projekt, men det vill jag hålla för mig själv...
Väl mött och på återhörande.
//Jojje
Den gångna helgen hade vi den första praktiska träffen och den var belägen på Öster Malma slott ( http://www.jagareforbundet.se/oster-malma/ ) i Sörmland. Det var mycket trevligt och lärorikt måste jag säga. Vi hade olika övningar med eftersökstema, det bjöds på ohemult god lunch från slottets kompetenta kök och kvällarna tillbringades i goda vänners lag med ljug om stora älgar och bra hundar...
Måndagen var vigd åt en frivillig övning på Nynäs slott ( http://www.nynasslott.se/ ) som behandlade temat "Guide-Klient", vi skulle guida varandra till en bock på minst 90p... Frånfället blev dock stort så det slutade med att vi få tappra som var kvar jagade helt ensamma på de viltrika markerna. Jag drog, som vanligt, nitlotten och lyckades med bedriften att enbart få se en råget. Inget ont i det, men man kan ju tycka att då man är i Sveriges mest vilttäta område så hade det varit roligt att få se något annat än något som man ser dagligdags hemma i Byn... De andra deltagarna var dock mer lyckosamma, alternativt höll sig vakna på passet, så det observerades svin, kronvilt, dov, rå och älg. Dock ingen bock över 90p, så chansen för Nynäs att slita sig ur fattigdomen genom att sälja dem till danskar finns således kvar...
Den enda bild jag lyckades ta på hela helgen... Öster Malma slott i
skenet från några ensamma små lampor... Ser rätt spöklikt ut.
Nynäs slott... Foto taget av S.Helgée.
Vi åkte rätt mycket bil där nere, fina krokiga små vägar skar genom det böljande landskapet. Tyvärr så var det lite så att ju mer man åkte desto mer insåg man vilken jaktlig analfabet man är. Man skjuter några älgar och ett par matrådjur varje år, om man har rätta flytet och ids ta sig till skogs kanske en gråfågel eller två. Har man tur får man se ett björnspår som är gjort samma år.
Där nere finns alla klövviltsarterna vilda i en mängd som är svår att förstå. Flockar om 30-40 dovvilt var ingen ovanlig syn. Stora fina kronhjortar och ståtliga hindar sågs på många platser. Svinens härjningar syntes i vallarna. Inte för att jag kan komma och påstå att jag är speciellt avundsjuk på att få deltaga i en sådan här drevjakt. Att släppa in ett handskösche i en slydunge om några fåtaliga hektar och uppleva då blåblodiga adelsmän i bästa fall skjuter mellan arslet och skogen på vilt som springer alldeles för fort vet jag inte om jag är så särdeles imponerad av. Men tänk att få möjligheten att smyga omkring på en fin mark där nere och verkligen ha chansen att jaga på riktigt... Det vore stort. Troféer skiter jag i, vore lika glad för en kalv. Under förutsättning att man får köpa köttet naturligtvis. Om man aldrig kunnat spänna ut buken i pur stolthet förut så skulle man inte behöva skämmas för att göra det om man lägger smygjagad kronkalv på grillen en fin sommarkväll...
En annan sak... Med tanke på den tidigare skrivelsen som bland annat behandlade bevingade asdjur, getingar... Jag blev varse ett gråsparvsstort asdjur vars ända försedd med ett decimeterlångt mordvapen. Detta asdjur kallades visst för "bålgeting". Hade jag vetat att dylika fanns i detta land skulle jag aldrig åkt på resan. Härmed tänker jag icke förära södra delarna av landet med ett besök under tiden 15:e mars till 31:a oktober. Hade det varit en sådan som surrat kring skallen uppe i Rogers torn så hade min saga varit all...Då hade det inte bara varit en skråma i örat utan då hade nog det Harvnerska hjärtat slutat slå är jag rädd... Hur det ska gå på södra Sverigerresan vet jag inte, måste diskutera kompletteringsuppgift med berörda lärare...
Annars då. Tja, tillbaka till grå vardagen skulle jag vilja kalla det. Älgjakten börjar igen till helgen vilket känns roligt. Abret är att man efter helgens utsvävningar med slottsboende och annat, är så pank så hundarna verkar villiga att släppa sitt urin på ens byxben, så jag vet inte om jag har råd att åka hem och jaga så mycket som jag skulle vilja. Men hur det än månde bliva med det så hoppas jag på en verkligt sen vinter i år. Är bjuden på många ställen: skolans mark, Vindeln, mot Fredrika-hållet till, Sjöbotten och naturligtvis hemma i Fåker. Om Gud är god och Elvispen frisk kommer det bli en rolig höst...
Har ni läst mina tankevurpor under en längre tid så har ni säkerligen noterat mitt tafatta försök med LCHF och andra kärringdieter för att om möjligt minska bukomfånget. Under den senaste tiden har dessa gått riktigt åt fanders. Potatis, pasta, svavelpannkakor, hamburgare och annat gift har utan problem inmundigats i alldeles för rask takt och stor mängd. Det slutar väl med att jag får köpa tillbaka jaktbyxorna jag var tvungen att sälja för de ramlade av mig... Nä, nu blir det till att ta krafttag med detta. Onödigt att göra tredjesorteringsstämpeln än tydligare med vett och vilje genom att okynnesäta en massa skräp. Dagliga promenader runt Nydalasjön, flerfaldiga besök på skogisgymet, lite karaktär då Stor-Ica besöks och lämna kortet hemma så man slipper bli frestad av Gyllene Måsens lockande reklam torde vara den rätta melodin...
Skolan går bra, men det är tyvärr lite för mycket att göra just nu. Ska göra en insats den här veckan så jag får undan en massa elände som bara ligger. Herbariet skall vara inlämnat innan den sista oktober, jaktturismföretaget skall revideras lite grand och en budget skall göras och det skall pluggas till kommande tentamen.... Fast å andra sidan är det som en vis man, dvs jag, en gång sade: Det enda man inte kan missa är sin egen begravning...och får man inte jaga älg kan dom lika gärna hålla den i morgon...
Hade med mig Johnny Kontant på resan. Måste säga att han är förjävla duktig den lille skiten... Han åkte bil i minst 160 mil utan att säga ett knyst. Han var i buren under föreläsningarna utan ett pip. Han är snäll och go. Att jag dessutom hade med honom på skjutbanan under söndagens övningar och han inte brydde sig ett endaste jota om studsarsmällarna 30-40 meter från honom gör absolut inte saken sämre! Riktigt skönt att han inte är skottberörd. Fick jobba en del med Elvis vad gäller det, i och för sig fick jag bort det men det tarvades otaliga timmar innan man kunde säga att han inte var skotträdd...
Cash bra precis 5 månader gammal. Foto av S.Helgée.
Cash. Foto av S.Helgée.
Nu skall jag sätta mig och göra en PowerPoint-presentation om Gråsiding... Ja, jag förstår att ni är avundsjuka på detta oerhört intressanta projekt, men det vill jag hålla för mig själv...
Väl mött och på återhörande.
//Jojje
Kommentarer
Trackback
