Harvner

Såhär länge tror jag inte bloggen varit oskriven i sedan den kom till för dryga året sedan. Det är väl kanske inte så konstigt eftersom det till största delen skall vara en jaktblogg och det, milt sagt, är dödsäsong på den fronten just nu. Dessutom har inget annat värt att skriva om inträffat heller, dvs jag har inte blivit arg på något. En annan anledning till frånvaron av inlägg är att jag varit hemma på en veckas sportlov och då inte haft tillgång till någon dator...

Nåväl.
Saltstenarna är på plats. 27, L-E, jag och vapendragare Håkan gjorde en finfin tur i söndags och satte de sista på plats. Ett underbart före, gick att köra överallt på skaren. Dessutom är det en väldigt trevlig sysselsättning då man ser hur det vilda uppskattar denna väldigt enkla åtgärd. De hade gått och trampat runt varje pinne och väntat på sten (mest troligt har de väl gått och slickat på pinnen, men lite Disneyfiering á la Naturskyddsföreningen verkar ju vara modernt i dessa dagar...) så det var rena salsgolvet runt vissa.


Från ifjol, Hans-Görans lillhygge.

Tanken var att jag skulle jaga lite lodjur nu då jag var hemma. Det frös inne. Blev en sådan skare så det gick inte se några spår, så det var ingen mening att pröva då vi inte hade en aning om vart det fanns några. Däremot såg jag väldigt gott om rådjur, kom 27 stycken och gick på rad efter järnvägen på väg till silon för nattvard förra lördagen. Vi får hoppas att ingen katt hamnar i den gruppen.
Det märks dock att de finns på skogen för rådjuren ligger i princip inne på gårdarna. Personligen hoppas jag på väldigt snabbt avlägsnande av det Vita Bajset så de får det lite lättare...


Dom här 4 djuren stod jag inne i kåken och tog kort på då dom
svassade runt i skoterspåren runt gården...


Hann inte kuta ner i tid, så två hann gå in bakom garaget...

Tja... Vad har mer hänt då. Jo, fick jobb på SCA i sommar! Det var glädjande... Så nu kommer jag lära känna skogarna runt Backe in under barken, så att säga. Får jag inte se en björn i sommar ska jag äta upp kepsen. Utan salt. Vet inte riktigt vad jag ska göra, men någon form av inventering blir det nog, det är väl det vanligaste sommarjobbet för oss stackars studenter.

Sen har jag varit och beställt en ljuddämpare. Blir en som passar 9,3-pipan och sen en utbytbar front så man även kan ha den på grammofonstiftsbössan, dvs sexånhalven. Om ett erbjudande om ett ohemult högt gage kommer in så kanske jag även talar om vilket märke som skall få äran att följa mig till skogs...

Den 26:e Mars ska Lille-Cash ställas ut i Åsele. Jag är riktigt nervös för hur det ska gå. Jag hoppas dock att han blir alldeles överväldigad av alla intryck och tar det väldigt piano... Efter att ha fått ett pris där kan man ägna sig åt det vettiga något år (dvs jakten) och om man, mot förmodan, får anledning att ställa upp i jaktklass senare så får man väl göra ett försök även där... Men den dagen, den sorgen.

Har även kommit fram till att jag inte ska äga motorfordon. Allt med motor som jag tar i börjar per automatik jävlas. Förr eller senare. Sossecontainern har, Gud ske pris, hållit ihop än så länge men den ska besiktigas i April och då blir väl den också utdömd. Annars så står det motoriserade lik av olika modeller på stackars Lars-Eriks gårdsplan. Skotern äter stift och surar ner sig, duger inte till att skruva så jag har inte en aning om vad det kan vara med den. Ska försöka lämna iväg den och få det uppkollat. Känns som ett skitfel. Om man kan. När ens kunskaper gällande motorer sträcker sig till att hjälpligt kunna nyttja en automatiserad tankningsstation är det minsta fel ett oöverstigligt problem.
Hiluxen vägrar även den att gå, där behöver ju dock inte jag som inkompetent bilägare ha dåligt samvete över att jag inte fått till den. Den har varit inne på två verkstäder och ätit tusenlappar och ingen duger ju till att hitta felet på den. När det blir vår och första löningen från pappermassan ramlat in ska den fixas. Även på den känns det som det är ett skitfel, handlar bara om att hitta igen det...

Har tagit upp några rådjurshorn, så jag tänkte ha pysselkvällar framöver med att montera dessa. Har inte gjort det själv tidigare så nu känns det som det är dags att lära sig det. Nu när man bor i en slottsliknande lägenhet här i Allmännyttans gytter av horribelt fula tegelhus måste man ju ha en trofévägg! Min felkönade sambo har även han fått några troféer som han kan hänga upp på väggen. Var visst nån granne nere i Dvärgbandmaskens rike som ville bli av några horn och vildsvinsbetar...

Appropå Dvärgbandmaskens rike. Nu är det bara 1 kurs kvar, sedan bär det av på resa i 6 veckor. Med blandade känslor. Ska bli roligt att se södern med bokskogar och granåkrar. Det som däremot är lite gruvsamt är att bo på camping i 6 veckor och inte kunna gå utanför dörren efter klockan 18 för då blir man automatiskt nerslagen, mördad och rånad. Sen gruvar jag mig för ormar, bålgetingar, fästingar, dvärgbandmask, arga vildsvin, argsinta skåningar som tappar flaskan de köpt, mördarsniglar och allehanda andra egendomliga flygfän och krypande fän med stora tänder och vassa gaddar. Men vi får hoppas det fortlöper snabbt, väl och smärtfritt.
Fiska är väl inte heller någon mening. -Det finns väl bara nån surmört - som Lill-Jonas så poetiskt uttryckte sig...

Det bästa med att resa är att komma hem igen. Där man är född skall man också verka. Människan mår inte bra av förnyelse, att vidga sina vyer, att möta nya människor och övrigt sprirituellt new-age-joll. Man ska vara hemma. Där man vet vart stigarna går...







//Jonas