Från östfronten...
... intet nytt.
Eftersom detta till största delen är en jaktblogg och jag numer inte jagar så är det inte så förtvivlat mycket att skriva om...
Cash har varit dålig i magen så nu kan vi ju utöka höstens bedrifter från att bara ha luktat på blåbärsris till att även ha skitit diarré på köksgolvet. Alltid något. Nu verkar det dock ha gått över så jag hoppas verkligen att han bara ätit i sig nåt elände så det inte är ett nytt bukhaveri på gång eftersom han trots allt svarat bra på sitt tarmfoder. Har blivit lite grövre och tyngre så åtminstone det går ju åt rätt håll.
Jag lyckades slå sönder skithusstolen genom att fälla upp locket. Det är också en bedrift värd att notera. Locket for igen, jag puffade upp det igen med ovansidan av handen, då for bottnen ur tanken varpå det blev syndafloden version 2.0 på skithuset. Fick använda mattor som material för att kunna bygga skyddsdiken så vattnet åkte ner i golvbrunnen. Sen ringde vi Allmännyttans jourtelefon och där var det minsann ingen som var intresserad av att laga en skithusstol som sprutade vatten, så felkönad sambo fick sitta och ringa runt halva morgonen innan någon arm stackare tog på sig detta delikata uppdrag... Men stolen blev efter många om och men utbytt och förhoppningsvis slipper jag dylika uppvaknanden någon fler gång i mitt liv.
Hur gick det då på rådjursjakten förra onsdagen? Jo, eftersom vi jagade med drever så fick man höra hunden mest hela dagen. Att det inte ska gå få in den jaktlusten i ett spetsöra är för mig en gåtas gåta... Eller det kanske finns också... I annat blod än vad en annan äger och har...
Idag var vi och tittade på en stenkross. Det var kul.
Jag tänker sälla mig till skaran av celebriteter som ger ut en kokbok. Den ska heta: Banta och stå kvar på exakt samma vikt tillsammans med Harvner... och behandla delikata LCHF-recept med ett visst uns av fusk...
Vi kan väl inleda denna smått lysande karriär med ett recept på älgskav med en touch av asien:
Ta upp en bit älgkött av sämre kvalisort ur frysen. Är du duktig har du skjutit älgen själv. Är du som mig är det någon annan som skjutit den. Bogsteken är ett bra alternativ till stek. En ytterst meningslös stek med en stor sena mitt i. Tina den i 10-15 minuter. Låna en vass kniv av någon annan, för själv har man ju knivar marginellt vassare än smörknivar... Skava av lämplig mängd och lägg tillbaka återstoden av köttbiten i frysen.
Vän av ordning gallskriker väl nu, men att behandla en bogstek, som dessutom används till skav, på det viset gör ingen som helst skillnad.
Nåväl. När du uppnått lämplig mängd skavat kött så tar du och hackar till en gul lök eller två. Sätt din fina Jäjmie Olliver panna på spisen och vrid på för en hundring. När pannan är varm slänger du i köttet och löken och bryner detta, tillsätt lite salt och peppar. Eftersom köttet är fruset kommer det bli en hel del vätska i pannan, detta gör ingenting utan är bara en lysande medhjälpare i den kräftifieringsprocess som är i antågande. Under tiden Den Nakne Kocken lagar till kött och lök tar du en osthyvel och hyvlar till en hög med vitkål, du tar grannens kniv och hackar lite purjolök och en paprika. Sen tar du en konservöppnare och öppnar en burk med bambuskott och en burk med skivade svampinjoner. När alla köttbitar är någorlunda brynda vräker du i högen med ensilage i pannan. Slå på en skvätt grädde och en klick creme-fraiche. Krydda med soya, sweet-chili-sås, cayennepeppar om du gillar hetta, lite paprikapulver har ingen dött av heller... Låt stå en stund så kålen blir mjuk och allt blir varmt och ihopkokat till ett redigt sôvel.
Istället för att stå och fånglo under tiden som anrättningen kokar ihop kan du vispa ihop en kall sås: Ta en liten kopp. Fyll på lämplig mängd creme-fraiche. Slå på sweet-chili-sås. Rör om tills du har en blandning mellan dessa två som passar just dina smaklökar... Servera anrättningen med en gentil sallad bestående av två skivade körsbärstomater. Som dryck passar iskallt vatten ur Allmännyttans rörledningar, smaken av rost, fekalier och klor blandar sig utmärkt med resterande föda...
Lämplig föda en måndagskväll, gör ett rejält lass så räcker det till lunch också...
Ovanstående anrättning tillagas utan mått och annat joll. Testa Er fram till vad som passar just Er. Ur LCHF-synvinkeln så är allt lagligt utom sweet-chili-såsen som är en sockerbomb. Men eftersom man nyttjar så lite så borde 5gram per 100 ändå hållas. Nu får man kanske inte räkna så, men det struntar jag högaktningsfullt i.
Eftersom jag inte jagar längre så kan vi väl lika gärna fylla på med tisdagens anrättning också... Felkönad sambo döpte hela konkarongen till "Det är ju trots allt tisdag...". Det är förövrigt titeln på hans kommande kokbok.
Nåväl. Såvitt jag kan förstå är hela denna anrättning giftfri ur bantningsperspektivet:
Förrätt: En avocado med räksallad från den anrika gubbrunkstillverkaren Rydbergs. Enkelt, gott och helt och fullt lagligt.
Kräftkalas?
Själva huvudrätten består av ädelostspäckat älgkalvsinnanlår. Naturligtvis har någon annan skjutit älgkalven.
Det du behöver för att lyckas med detta är två stekpannor, flinka fingrar, lånade knivar och en hund som är i vägen.
Sätt stekpannorna på varsin platta (smidigast så), vrid på för en hundring under den ena och för en tjuga under den andra (1-2 beroende på spis och panna). Skiva köttet i tjocka skivor...
...Fick för övrigt dagens nära-hjärtinfarkt-upplevelse då jag rådfrågade han Google om recept på ädelsostspäckat innanlår... Det fanns naturligtvis inte, däremot fanns recept på gryta med innanlår. Sicken skymf mot en prima råvara. Uschiamej. Använd högrev, innanlårskappor eller någon annan skräpbit till grytor, tack.
Efter denna parentes: Tjocka skivor som sagt. Salta och peppra på ena sidan.
Jag har f.ö efter tips från 27 inhandlat en sån däringa modern burk där man maler sin peppar själv. Den heter "five peppers" vilket jag tror betyder något i stil med: "5 olika sorters peppar", Santa Maria är tillverkaren i alla fall. Letade även efter chipotleburken, men den fanns ej på Stor-Ica i Umeå.
Släng smör i båda pannorna. När hundrakronorspannan fräst färdigt lägger du i köttbitarna med kryddsidan nedåt. Salta och peppra andra sidan. Dessa köttbitar skall bara chockas, dvs porstängas på båda sidorna, när de fått rätt färg så lägg dem på en skärbräda, skär några snitt och pilla ner bitar av någon god ost (vi hade en fransk blåmögelost), lägg dem i tjugokronorsstekpannan och sätt ett lock på den. Förslagsvis lägger du dem med ostsidan uppåt...
Slå i lite grädde i hundakronorspannan och smula ner resten av osten. Låt koka ihop. Det finns ingen laglig metod att reda en sås så den måste få stå ett tag annars blir det bara blask av allting.
Under tiden kan du ju göra en sallad: Ensilage, körsbärstomater och fetaost är vad som behövs. Lite olja och vinäger sätter piff på den.
När köttbitarna kokat i sina egna safter och antagit en härligt innerfittsrosa nyans (eller rödare, eller brunare beroende på hur jävla pipplig man är med sin mat...) kan du ta upp dem, placera dem på en tallrik och slå skyn i såsen.
Ungefär så...
Helt lagligt och väldigt gott. Avnjuts tillsammans med en fickljummen cola-light. Även det helt lagligt, åtminstone ur sockersynpunkt och jag tvivlar på att aspartam och diverse tungmetaller är speciellt hälsovådliga...
Halletosingen så mysigt med tända ljus!
Nu så. Nu har vi inte ätit något mer värt att nämna. Nästa gång kommer recept på burkgulasch och korvgryta.
I morgon ska vi jaga rådjur igen. Törs lova redan nu att man får höra en hund eftersom det är en drever som kommer lös...
Väl mött och på återhörande...
//J
Eftersom detta till största delen är en jaktblogg och jag numer inte jagar så är det inte så förtvivlat mycket att skriva om...
Cash har varit dålig i magen så nu kan vi ju utöka höstens bedrifter från att bara ha luktat på blåbärsris till att även ha skitit diarré på köksgolvet. Alltid något. Nu verkar det dock ha gått över så jag hoppas verkligen att han bara ätit i sig nåt elände så det inte är ett nytt bukhaveri på gång eftersom han trots allt svarat bra på sitt tarmfoder. Har blivit lite grövre och tyngre så åtminstone det går ju åt rätt håll.
Jag lyckades slå sönder skithusstolen genom att fälla upp locket. Det är också en bedrift värd att notera. Locket for igen, jag puffade upp det igen med ovansidan av handen, då for bottnen ur tanken varpå det blev syndafloden version 2.0 på skithuset. Fick använda mattor som material för att kunna bygga skyddsdiken så vattnet åkte ner i golvbrunnen. Sen ringde vi Allmännyttans jourtelefon och där var det minsann ingen som var intresserad av att laga en skithusstol som sprutade vatten, så felkönad sambo fick sitta och ringa runt halva morgonen innan någon arm stackare tog på sig detta delikata uppdrag... Men stolen blev efter många om och men utbytt och förhoppningsvis slipper jag dylika uppvaknanden någon fler gång i mitt liv.
Hur gick det då på rådjursjakten förra onsdagen? Jo, eftersom vi jagade med drever så fick man höra hunden mest hela dagen. Att det inte ska gå få in den jaktlusten i ett spetsöra är för mig en gåtas gåta... Eller det kanske finns också... I annat blod än vad en annan äger och har...
Idag var vi och tittade på en stenkross. Det var kul.
Jag tänker sälla mig till skaran av celebriteter som ger ut en kokbok. Den ska heta: Banta och stå kvar på exakt samma vikt tillsammans med Harvner... och behandla delikata LCHF-recept med ett visst uns av fusk...
Vi kan väl inleda denna smått lysande karriär med ett recept på älgskav med en touch av asien:
Ta upp en bit älgkött av sämre kvalisort ur frysen. Är du duktig har du skjutit älgen själv. Är du som mig är det någon annan som skjutit den. Bogsteken är ett bra alternativ till stek. En ytterst meningslös stek med en stor sena mitt i. Tina den i 10-15 minuter. Låna en vass kniv av någon annan, för själv har man ju knivar marginellt vassare än smörknivar... Skava av lämplig mängd och lägg tillbaka återstoden av köttbiten i frysen.
Vän av ordning gallskriker väl nu, men att behandla en bogstek, som dessutom används till skav, på det viset gör ingen som helst skillnad.
Nåväl. När du uppnått lämplig mängd skavat kött så tar du och hackar till en gul lök eller två. Sätt din fina Jäjmie Olliver panna på spisen och vrid på för en hundring. När pannan är varm slänger du i köttet och löken och bryner detta, tillsätt lite salt och peppar. Eftersom köttet är fruset kommer det bli en hel del vätska i pannan, detta gör ingenting utan är bara en lysande medhjälpare i den kräftifieringsprocess som är i antågande. Under tiden Den Nakne Kocken lagar till kött och lök tar du en osthyvel och hyvlar till en hög med vitkål, du tar grannens kniv och hackar lite purjolök och en paprika. Sen tar du en konservöppnare och öppnar en burk med bambuskott och en burk med skivade svampinjoner. När alla köttbitar är någorlunda brynda vräker du i högen med ensilage i pannan. Slå på en skvätt grädde och en klick creme-fraiche. Krydda med soya, sweet-chili-sås, cayennepeppar om du gillar hetta, lite paprikapulver har ingen dött av heller... Låt stå en stund så kålen blir mjuk och allt blir varmt och ihopkokat till ett redigt sôvel.
Istället för att stå och fånglo under tiden som anrättningen kokar ihop kan du vispa ihop en kall sås: Ta en liten kopp. Fyll på lämplig mängd creme-fraiche. Slå på sweet-chili-sås. Rör om tills du har en blandning mellan dessa två som passar just dina smaklökar... Servera anrättningen med en gentil sallad bestående av två skivade körsbärstomater. Som dryck passar iskallt vatten ur Allmännyttans rörledningar, smaken av rost, fekalier och klor blandar sig utmärkt med resterande föda...
Lämplig föda en måndagskväll, gör ett rejält lass så räcker det till lunch också...
Ovanstående anrättning tillagas utan mått och annat joll. Testa Er fram till vad som passar just Er. Ur LCHF-synvinkeln så är allt lagligt utom sweet-chili-såsen som är en sockerbomb. Men eftersom man nyttjar så lite så borde 5gram per 100 ändå hållas. Nu får man kanske inte räkna så, men det struntar jag högaktningsfullt i.
Eftersom jag inte jagar längre så kan vi väl lika gärna fylla på med tisdagens anrättning också... Felkönad sambo döpte hela konkarongen till "Det är ju trots allt tisdag...". Det är förövrigt titeln på hans kommande kokbok.
Nåväl. Såvitt jag kan förstå är hela denna anrättning giftfri ur bantningsperspektivet:
Förrätt: En avocado med räksallad från den anrika gubbrunkstillverkaren Rydbergs. Enkelt, gott och helt och fullt lagligt.
Kräftkalas?
Själva huvudrätten består av ädelostspäckat älgkalvsinnanlår. Naturligtvis har någon annan skjutit älgkalven.
Det du behöver för att lyckas med detta är två stekpannor, flinka fingrar, lånade knivar och en hund som är i vägen.
Sätt stekpannorna på varsin platta (smidigast så), vrid på för en hundring under den ena och för en tjuga under den andra (1-2 beroende på spis och panna). Skiva köttet i tjocka skivor...
...Fick för övrigt dagens nära-hjärtinfarkt-upplevelse då jag rådfrågade han Google om recept på ädelsostspäckat innanlår... Det fanns naturligtvis inte, däremot fanns recept på gryta med innanlår. Sicken skymf mot en prima råvara. Uschiamej. Använd högrev, innanlårskappor eller någon annan skräpbit till grytor, tack.
Efter denna parentes: Tjocka skivor som sagt. Salta och peppra på ena sidan.
Jag har f.ö efter tips från 27 inhandlat en sån däringa modern burk där man maler sin peppar själv. Den heter "five peppers" vilket jag tror betyder något i stil med: "5 olika sorters peppar", Santa Maria är tillverkaren i alla fall. Letade även efter chipotleburken, men den fanns ej på Stor-Ica i Umeå.
Släng smör i båda pannorna. När hundrakronorspannan fräst färdigt lägger du i köttbitarna med kryddsidan nedåt. Salta och peppra andra sidan. Dessa köttbitar skall bara chockas, dvs porstängas på båda sidorna, när de fått rätt färg så lägg dem på en skärbräda, skär några snitt och pilla ner bitar av någon god ost (vi hade en fransk blåmögelost), lägg dem i tjugokronorsstekpannan och sätt ett lock på den. Förslagsvis lägger du dem med ostsidan uppåt...
Slå i lite grädde i hundakronorspannan och smula ner resten av osten. Låt koka ihop. Det finns ingen laglig metod att reda en sås så den måste få stå ett tag annars blir det bara blask av allting.
Under tiden kan du ju göra en sallad: Ensilage, körsbärstomater och fetaost är vad som behövs. Lite olja och vinäger sätter piff på den.
När köttbitarna kokat i sina egna safter och antagit en härligt innerfittsrosa nyans (eller rödare, eller brunare beroende på hur jävla pipplig man är med sin mat...) kan du ta upp dem, placera dem på en tallrik och slå skyn i såsen.
Ungefär så...
Helt lagligt och väldigt gott. Avnjuts tillsammans med en fickljummen cola-light. Även det helt lagligt, åtminstone ur sockersynpunkt och jag tvivlar på att aspartam och diverse tungmetaller är speciellt hälsovådliga...
Halletosingen så mysigt med tända ljus!
Nu så. Nu har vi inte ätit något mer värt att nämna. Nästa gång kommer recept på burkgulasch och korvgryta.
I morgon ska vi jaga rådjur igen. Törs lova redan nu att man får höra en hund eftersom det är en drever som kommer lös...
Väl mött och på återhörande...
//J
Nu ger jag upp för i år...
Ja. Det är sant. Efter totalt:
- 560 mil i resor mellan Umeå och Fåker.
- 25 jaktdagar då jag jagat i tre olika jaktlag.
- Minst 20 dagar jag varit ute och släppt valpen ensam.
- En kviga på 50m inne i gallring på skolans mark.
- En tjur som kom ut på vägen och ställde sig. Också på skolans mark.
- En kviga och en oxe som stod i en kraftledning och åt. Hemma i Fåker.
Under de fåtaliga gånger jag gått med Elvis har jag lyckats se ett älgarsle. Inget riktigt läge med andra ord. Ingen ansmygning. Ingenting. På pass har jag haft ett halvläge och det på en påskjuten oxe som hoppade över vägen 174m (mätt med gps) bort. Eftersom den var påskjuten prövade även jag, i normalfallet hade jag inte ens höjt på ögonbrynet i det läget men nu var man ju tvungen, fick inte ett hårstrå av den. Det är vad som hänt.
Jag är inte religiös. Långt därifrån. Men jag måste säga att jag är troende. Ja? Någon makt måste det ju finnas som med en tysk ingenjörs precision räknar ut precis allting så det jävlas så mycket som bara möjligt är.
Skrev i våras att om bara Elvis fick vara frisk så skulle man få uppleva någon spännande stund i alla fall. Den tyska ingenjören var av en annan åsikt. Det har varit noskvalster. Det har varit svamp i tassarna. Det har varit rävskabb. Det har varit boghälta och det har varit artros. Släppte honom i lördags men han blev halt efter bara en förmiddag.
Den tyska ingenjören har ju verkligen lyckats i sitt verk vad gäller Cash. Har av några oberoende kunniga hundmänniskor fått rådet att låta någon annan gå med honom för att se vad som händer då. Så i lördags fick Staffan gå med honom. Han hade gjort en sväng på 254m ifrån honom. Han sade att: "Ja, det var väl inte så pjåkigt ändå, det var bra fart och om det luktade så drog han". Typ. På kvällen ringde det en småviltsjägare som sett en älg komma kutande från den plätt där Cash var. Då är dessa 254m skrattretande uruselt för en 1,5-årig hund. Dessutom utan ett enda skall. Har ingenting att hoppas på. Inte ett enda glädjebesked att ta med mig genom den pina som kallas vinter, vår och sommar. Det enda jag har att se fram mot är pissrundor, köpa hundfoder, tacka nej till evenemang för jag inte har hundvakt, etc. Allt detta hade varit värt om man fått höra ett skall. Men icke. Naturligtvis. Helt enligt planen.
Rådjursjakten då? Ja. Den tyska ingenjören är naturligtvis systematisk. Han lämnar inget åt slumpen. Jag har varit ute kanske 20 gånger i år. Haft läge på ett djur. Det var en get. Ser man ett djur på 20 gånger och detta visar sig vara en get skjuter man inte. Inte jag i alla fall. Har fått erbjudande om att få ett rådjur för att stilla min fetisch för rådjurskött. Men den lilla vissna maskros av stolthet som ändå finns kvar tillät icke detta. Duger man inte till att jaga sitt rådjur själv skall man inget rådjur hava.
En ynkedom som går utanpå alla tidigare upplevda ynkedomar i den jagande civiliserade mäniskans historia. Trist att det är jag som är fanbärare i den klubben...
I morgon ska vi dock ut och prova igen. Rådjursjakt på skolans mark med en hundsort som levererar: Drever. Den tyske ingenjören har naturligtvis planen klar så jag är bara nöjd om jag tar mig dit och hem med livet i behåll. Jakten kommer äga rum så långt bort från mig som möjligt är. Oavsett vart jag står. Men korven kanske är god... Nä, den surnar säkert på vägen dit.
Tja. Annars då? Ja, det är då rakt ingenting som hänt. Tack och lov. För om det så vore så vore det väl nåt jävla elände. Det enda som går bra är skolan. Det är ju synd. Det finns omtentor men det finns inga omjakter. Hade utan att tveka bytt varenda kurs jag läst i höst mot att få smyga en enda gång. Men icke. Det har han räknat ut bra. Ingenjörsjäveln.
Datorn håller på tvärskära också. Har kört virusprogrammet i 24 timmar och 17 minuter i detta nu. Håller fortfarande på. Allting går som i tjära. Det gjorde det i och för sig innan jag startade det också, så det är väl bara att inse att även den går sönder. Kul. Det väl nummer 10 i saker jag äger som är i olika stadier av förfall. Har en jaktradio som inte fungerar alls, 31:an. 155:an kan jag inte prata i. Hiluxen ska vi inte prata om. Skotern - dito. Och så vidare.
Nu ska jag lyssna på Kent och gå och ta en dusch...
//Jonas
Fortsatt dekadens.
Tidernas mest meningslösa höst fortskrider med oförtruten hastighet. Kan nu lägga till ytterligare tre fullständigt resultatlösa jaktdagar på kontot. I alla fall resultatlösa för mitt eget vidkommande. Vi sköt två oxar i helgen. Hörde smällen på lördagen. På söndagen satt jag så långt bort så jag hörde knappt på radion vad som hänt. På lördagseftermiddagen var det dock spännande så det förslog... Gick med lånehunden Mozart. Direkt på släppet sprang han på byn. Roger hämtade honom och körde tillbaka honom till mig. Gick några hundra meter till. Då sprang han till byn igen och tog upp sex hästar. Vägrade komma till mig då jag gick till hagen. En väldigt imponerad hästägarinna kom och upplyste mig om att det inte var älgar... Man vill ju bara gråta.
Idag, onsdag, jagade vi rådjur på förmiddagen. Eftersom vi då jagade med en hund som levererar, det vill säga en drever, så fick man höra hundarbete. Det blev skjutet ett kid. Drevet fortsatte och rundade mig (kanske 30-40 meter in i skogen) utan att jag fick se vare sig rådjur eller hund. Det var dock det mest spännande som hänt mig under höstens jakt.
Efter korvgrillning och ljug var det dags att ta nya tag. Jag, mitt dumma jävla beläte, hoppade över småviltsjakten för jag tänkte i min enfald att jag skulle gå med Det Stora Vemodet en sväng: "För nån gång måste det ju vända". Jo just ja... Han gjorde skäl för sitt namn. 1 år och 6 månader. Ett sök på 47,2 meter som längst. Hoppar upp på stora stenar och står där uppe i 10 minuter och luktar på mossan. Bara att tvärvända och gå till bilen för att inte göra något dumt som man kanske ångrar sen.
Pass 11, Vargholmsvallen. Ytterligare ett ställe där man suttit och frusit
utan att se så mycket som en sork. Skakigheten beror inte på någon
frän kamerafunktion utan på att jag frös så in i helvete innan jag hade
fått fyr på tjärvedskubbarna...
Finns oerhört mycket att skriva om. Men jag vet inte riktigt vad jag vill delge den breda allmänheten och inte. Jag har i alla full fall inte gjort något intressant utan det var mest tyckanden jag syftade på... Men det är väl bäst att hålla tand för tunga så man inte får stryk.
Jag kan väl lägga lite skärmutrymme på att tala om något roligt en stund. Om ni följt dessa menlösheter under något åt så kanske ni minns att jag följde med och hämtade en hund i Storuman ifjol vår?
Ullisjaurlandets Ingo
I alla fall: Om sagan om Cash är att likna vid Berts Dagbok (för er som minns...) så är sagan om Ingo lik sagan om hans namne. Han har gått riktigt bra i höst. Nu är jag inte helt uppdaterade på när-var-hur-exakt, men han måste nog i princip ha skällt varje släpp sedan brunstuppehållet om jag förstått det hela rätt. Det är riktigt roligt för Alex som lagt ner mycket tid och energi på sin jycke. Nu har han även anmält honom på jaktprov så det är bara att hålla tummar och tår att det går vägen för dem!
Det mest intressanta som hänt i mitt liv är att jag lyckats montera ihop ett databord. Kan dock inte förflytta datan till databordet eftersom datakablaget inte är långt nog och därmed tar jag mig inte ut på datan med datan... Typ.
Så datan står fortfarande kvar på köksbordet och jag och felkönad sambo äter således fortfarande våra måltider framför högkvalitativ amerikansk färgteve. Apropå måltider så har jag nu inte fuskat med LCHF på tre långa dagar! Det är nytt rekord. I morgon bär det av hemöver igen. (Ja, jag är efterbliven men jag måste ju för fan försöka EN gång till...). Den stora prövningen kommer dock bli att passera alla dessa delikata etablissemang i Ö-vik utan att falla för frestelsen att handla något att äta... Eftersom jag inte har någon som helst karaktär så vet jag redan nu att jag inte kommer klara av det utan man får väl gå in, hetsäta, spy och sedan fortsätta köra hemåt. I den bästa av världar hade man kunnat gå på Max och köpa deras low-carb-mål men det lär väl inte vara mycket till mat för 70 kr om jag får sia lite grand...
Databord. Notera designertapeten i bakgrunden...
Snart är det fredag. Det enda som gör att man numer kan se fram mot fredagarna är att tidningen Land kommer i brevlådan! Man får inte ha fredagsmys. En skål med bacon är ju inte så särskilt mysigt att ha på bordet... Men Land är rolig att få! Riktiga människor med riktiga problem! Inte för att jag läser så mycket annat än kontaktannonserna men en del bilder är ju fina!
Hittade en bild i senaste numret som kvalar in i kategorin: "Jo tack, jag är medveten om detta..."
Slit mina slantar med hälsan O ni Lagens utarbetade väktare...
Nä, det är väl ingen större mening att sitta vaken och tomskriva så särskilt mycket längre. Det är väl lika bra att gå och lägga sig så denna misär till dag blir till ända någon gång. I morgon väntar ju en ny likadan...
/Jonas
Idag, onsdag, jagade vi rådjur på förmiddagen. Eftersom vi då jagade med en hund som levererar, det vill säga en drever, så fick man höra hundarbete. Det blev skjutet ett kid. Drevet fortsatte och rundade mig (kanske 30-40 meter in i skogen) utan att jag fick se vare sig rådjur eller hund. Det var dock det mest spännande som hänt mig under höstens jakt.
Efter korvgrillning och ljug var det dags att ta nya tag. Jag, mitt dumma jävla beläte, hoppade över småviltsjakten för jag tänkte i min enfald att jag skulle gå med Det Stora Vemodet en sväng: "För nån gång måste det ju vända". Jo just ja... Han gjorde skäl för sitt namn. 1 år och 6 månader. Ett sök på 47,2 meter som längst. Hoppar upp på stora stenar och står där uppe i 10 minuter och luktar på mossan. Bara att tvärvända och gå till bilen för att inte göra något dumt som man kanske ångrar sen.
Pass 11, Vargholmsvallen. Ytterligare ett ställe där man suttit och frusit
utan att se så mycket som en sork. Skakigheten beror inte på någon
frän kamerafunktion utan på att jag frös så in i helvete innan jag hade
fått fyr på tjärvedskubbarna...
Finns oerhört mycket att skriva om. Men jag vet inte riktigt vad jag vill delge den breda allmänheten och inte. Jag har i alla full fall inte gjort något intressant utan det var mest tyckanden jag syftade på... Men det är väl bäst att hålla tand för tunga så man inte får stryk.
Jag kan väl lägga lite skärmutrymme på att tala om något roligt en stund. Om ni följt dessa menlösheter under något åt så kanske ni minns att jag följde med och hämtade en hund i Storuman ifjol vår?
Ullisjaurlandets Ingo
I alla fall: Om sagan om Cash är att likna vid Berts Dagbok (för er som minns...) så är sagan om Ingo lik sagan om hans namne. Han har gått riktigt bra i höst. Nu är jag inte helt uppdaterade på när-var-hur-exakt, men han måste nog i princip ha skällt varje släpp sedan brunstuppehållet om jag förstått det hela rätt. Det är riktigt roligt för Alex som lagt ner mycket tid och energi på sin jycke. Nu har han även anmält honom på jaktprov så det är bara att hålla tummar och tår att det går vägen för dem!
Det mest intressanta som hänt i mitt liv är att jag lyckats montera ihop ett databord. Kan dock inte förflytta datan till databordet eftersom datakablaget inte är långt nog och därmed tar jag mig inte ut på datan med datan... Typ.
Så datan står fortfarande kvar på köksbordet och jag och felkönad sambo äter således fortfarande våra måltider framför högkvalitativ amerikansk färgteve. Apropå måltider så har jag nu inte fuskat med LCHF på tre långa dagar! Det är nytt rekord. I morgon bär det av hemöver igen. (Ja, jag är efterbliven men jag måste ju för fan försöka EN gång till...). Den stora prövningen kommer dock bli att passera alla dessa delikata etablissemang i Ö-vik utan att falla för frestelsen att handla något att äta... Eftersom jag inte har någon som helst karaktär så vet jag redan nu att jag inte kommer klara av det utan man får väl gå in, hetsäta, spy och sedan fortsätta köra hemåt. I den bästa av världar hade man kunnat gå på Max och köpa deras low-carb-mål men det lär väl inte vara mycket till mat för 70 kr om jag får sia lite grand...
Databord. Notera designertapeten i bakgrunden...
Snart är det fredag. Det enda som gör att man numer kan se fram mot fredagarna är att tidningen Land kommer i brevlådan! Man får inte ha fredagsmys. En skål med bacon är ju inte så särskilt mysigt att ha på bordet... Men Land är rolig att få! Riktiga människor med riktiga problem! Inte för att jag läser så mycket annat än kontaktannonserna men en del bilder är ju fina!
Hittade en bild i senaste numret som kvalar in i kategorin: "Jo tack, jag är medveten om detta..."
Slit mina slantar med hälsan O ni Lagens utarbetade väktare...
Nä, det är väl ingen större mening att sitta vaken och tomskriva så särskilt mycket längre. Det är väl lika bra att gå och lägga sig så denna misär till dag blir till ända någon gång. I morgon väntar ju en ny likadan...
/Jonas
Ka-tjing...
...låter det i polisens fikakassa då mina surt förvärvade, ihoplånade, ihoptiggda slantar ramlar in... 76 på 70 väg. Och då bromsade jag ändå in för kamerahelvetet. Tydligen inte fort nog. 1500 kr åt skogen. Men det gör ju ingenting... Veterinärkostnader, specialfoder, bensin, mat etc är ju utgiftsposter som är näst intill gratis så det ska bara bli roligt att sponsra våra skyddsänglar lite grand!
Framgångssagan fortsätter med andra ord med oförminskad hastighet. Skönt att saker och ting inte förändras... För som alla vet är ju förändring av ondo...
Elvis är halt (mest troligt pga artros), har svamp i tassarna, tappat pälsen pga rävskabb och är allmänt "falit". Valpen söker ut lika långt som skosnörena räcker och jagar inte ens sork. Han har dock gått upp dryga kilot sen vi började med tarmfodret, så man får väl hoppas att det ska ge några resultat nu då. Även om jag personligen har svårt att se hur tarmen hänger ihop med huvudet och dess vilja att jaga... Så med andra ord är säsongen 2011/2012 fullständigt körd vad gäller att smyga på ståndskall. Roligt! Det är ju inte nu man vill ha valuta för pissrundorna i -32 i februari. Inte alls.
Kommer ändå åka hem i helgen för jag ska stycka en mikroskopisk kviga på fredag och sen kan man väl hoppas man får ha i alla fall tur en halvtimma så det kan komma ut ett rådjur där man sitter och fånglor...
Älgpass är ingen mening att sitta på. För OM något händer så händer det så långt från mig som möjligt är.
Vi hade bra jakt i helgen. Skott skällde på som om han aldrig gjort annat och det blev även skjutet på stånd. Att man sen bara fick höra några svaga voff i fjärran är ju en annan femma.
Vi hade det dock trevligt på Bjäkernäset och lördagen bjöd på en god middag. Kan man inte fira får man väl tröstäta lite i alla fall...
Älgbiff, älgrostbiff, svamparellsås, rotsaker i ugn och Grythyttans vin
gjort på lingon och blåbär.
I morgon är det tenta i skogsskötsel. Känns sköt att läsa något som är relevant inför framtiden. För ärligt talat så känns inte räkning med grekiska krumelurer som något som man gör varje dag när allvaret börjar så småningom. Men det är väl kanske bra att ha ett hum om sådant också kan man tro...
Tja, vad mer finns att berätta då? Jo... Dieten går jättebra på veckorna då felkönad sambo (som innehar ett visst mått av han den egendomliga figuren Karak Tär) håller ordning på inhandling och matlagning. Sen går det käpprätt åt skogen då man är hemma. Med bukras som följd. Kan inte vara nyttigt, kanske är idé att välja sida nu... Börja beställa kläder från samma ställe som publiken i Ricky Lake Show eller verkligen försöka hålla det här... Fast sparkdräkter i grälla färger och med midjeresår är säkerligen ohemult sköna så det är ett svårt val...
Den som lever får se. Dum som en årskalv som gång efter annan slickar på strömtråden kommer jag med oförtruten entusiasm åka hem och stå på morgonsamlingen även denna helg. Vem vet. Alla himlens makter kanske är bakfulla så man åtminstone kan få en timme med något som kan liknas vid lite tur...
Framgångssagan fortsätter med andra ord med oförminskad hastighet. Skönt att saker och ting inte förändras... För som alla vet är ju förändring av ondo...
Elvis är halt (mest troligt pga artros), har svamp i tassarna, tappat pälsen pga rävskabb och är allmänt "falit". Valpen söker ut lika långt som skosnörena räcker och jagar inte ens sork. Han har dock gått upp dryga kilot sen vi började med tarmfodret, så man får väl hoppas att det ska ge några resultat nu då. Även om jag personligen har svårt att se hur tarmen hänger ihop med huvudet och dess vilja att jaga... Så med andra ord är säsongen 2011/2012 fullständigt körd vad gäller att smyga på ståndskall. Roligt! Det är ju inte nu man vill ha valuta för pissrundorna i -32 i februari. Inte alls.
Kommer ändå åka hem i helgen för jag ska stycka en mikroskopisk kviga på fredag och sen kan man väl hoppas man får ha i alla fall tur en halvtimma så det kan komma ut ett rådjur där man sitter och fånglor...
Älgpass är ingen mening att sitta på. För OM något händer så händer det så långt från mig som möjligt är.
Vi hade bra jakt i helgen. Skott skällde på som om han aldrig gjort annat och det blev även skjutet på stånd. Att man sen bara fick höra några svaga voff i fjärran är ju en annan femma.
Vi hade det dock trevligt på Bjäkernäset och lördagen bjöd på en god middag. Kan man inte fira får man väl tröstäta lite i alla fall...
Älgbiff, älgrostbiff, svamparellsås, rotsaker i ugn och Grythyttans vin
gjort på lingon och blåbär.
I morgon är det tenta i skogsskötsel. Känns sköt att läsa något som är relevant inför framtiden. För ärligt talat så känns inte räkning med grekiska krumelurer som något som man gör varje dag när allvaret börjar så småningom. Men det är väl kanske bra att ha ett hum om sådant också kan man tro...
Tja, vad mer finns att berätta då? Jo... Dieten går jättebra på veckorna då felkönad sambo (som innehar ett visst mått av han den egendomliga figuren Karak Tär) håller ordning på inhandling och matlagning. Sen går det käpprätt åt skogen då man är hemma. Med bukras som följd. Kan inte vara nyttigt, kanske är idé att välja sida nu... Börja beställa kläder från samma ställe som publiken i Ricky Lake Show eller verkligen försöka hålla det här... Fast sparkdräkter i grälla färger och med midjeresår är säkerligen ohemult sköna så det är ett svårt val...
Den som lever får se. Dum som en årskalv som gång efter annan slickar på strömtråden kommer jag med oförtruten entusiasm åka hem och stå på morgonsamlingen även denna helg. Vem vet. Alla himlens makter kanske är bakfulla så man åtminstone kan få en timme med något som kan liknas vid lite tur...
