Från östfronten...

... intet nytt.
Eftersom detta till största delen är en jaktblogg och jag numer inte jagar så är det inte så förtvivlat mycket att skriva om...

Cash har varit dålig i magen så nu kan vi ju utöka höstens bedrifter från att bara ha luktat på blåbärsris till att även ha skitit diarré på köksgolvet. Alltid något. Nu verkar det dock ha gått över så jag hoppas verkligen att han bara ätit i sig nåt elände så det inte är ett nytt bukhaveri på gång eftersom han trots allt svarat bra på sitt tarmfoder. Har blivit lite grövre och tyngre så åtminstone det går ju åt rätt håll.

Jag lyckades slå sönder skithusstolen genom att fälla upp locket. Det är också en bedrift värd att notera. Locket for igen, jag puffade upp det igen med ovansidan av handen, då for bottnen ur tanken varpå det blev syndafloden version 2.0 på skithuset. Fick använda mattor som material för att kunna bygga skyddsdiken så vattnet åkte ner i golvbrunnen. Sen ringde vi Allmännyttans jourtelefon och där var det minsann ingen som var intresserad av att laga en skithusstol som sprutade vatten, så felkönad sambo fick sitta och ringa runt halva morgonen innan någon arm stackare tog på sig detta delikata uppdrag... Men stolen blev efter många om och men utbytt och förhoppningsvis slipper jag dylika uppvaknanden någon fler gång i mitt liv.

Hur gick det då på rådjursjakten förra onsdagen? Jo, eftersom vi jagade med drever så fick man höra hunden mest hela dagen. Att det inte ska gå få in den jaktlusten i ett spetsöra är för mig en gåtas gåta... Eller det kanske finns också... I annat blod än vad en annan äger och har...


Idag var vi och tittade på en stenkross. Det var kul.


Jag tänker sälla mig till skaran av celebriteter som ger ut en kokbok. Den ska heta: Banta och stå kvar på exakt samma vikt tillsammans med Harvner... och behandla delikata LCHF-recept med ett visst uns av fusk...

Vi kan väl inleda denna smått lysande karriär med ett recept på älgskav med en touch av asien:

Ta upp en bit älgkött av sämre kvalisort ur frysen. Är du duktig har du skjutit älgen själv. Är du som mig är det någon annan som skjutit den. Bogsteken är ett bra alternativ till stek. En ytterst meningslös stek med en stor sena mitt i. Tina den i 10-15 minuter. Låna en vass kniv av någon annan, för själv har man ju knivar marginellt vassare än smörknivar... Skava av lämplig mängd och lägg tillbaka återstoden av köttbiten i frysen.
Vän av ordning gallskriker väl nu, men att behandla en bogstek, som dessutom används till skav, på det viset gör ingen som helst skillnad.
Nåväl. När du uppnått lämplig mängd skavat kött så tar du och hackar till en gul lök eller två. Sätt din fina Jäjmie Olliver panna på spisen och vrid på för en hundring. När pannan är varm slänger du i köttet och löken och bryner detta, tillsätt lite salt och peppar. Eftersom köttet är fruset kommer det bli en hel del vätska i pannan, detta gör ingenting utan är bara en lysande medhjälpare i den kräftifieringsprocess som är i antågande. Under tiden Den Nakne Kocken lagar till kött och lök tar du en osthyvel och hyvlar till en hög med vitkål, du tar grannens kniv och hackar lite purjolök och en paprika. Sen tar du en konservöppnare och öppnar en burk med bambuskott och en burk med skivade svampinjoner. När alla köttbitar är någorlunda brynda vräker du i högen med ensilage i pannan. Slå på en skvätt grädde och en klick creme-fraiche. Krydda med soya, sweet-chili-sås, cayennepeppar om du gillar hetta, lite paprikapulver har ingen dött av heller... Låt stå en stund så kålen blir mjuk och allt blir varmt och ihopkokat till ett redigt sôvel.
Istället för att stå och fånglo under tiden som anrättningen kokar ihop kan du vispa ihop en kall sås: Ta en liten kopp. Fyll på lämplig mängd creme-fraiche. Slå på sweet-chili-sås. Rör om tills du har en blandning mellan dessa två som passar just dina smaklökar... Servera anrättningen med en gentil sallad bestående av två skivade körsbärstomater. Som dryck passar iskallt vatten ur Allmännyttans rörledningar, smaken av rost, fekalier och klor blandar sig utmärkt med resterande föda...


Lämplig föda en måndagskväll, gör ett rejält lass så räcker det till lunch också...


Ovanstående anrättning tillagas utan mått och annat joll. Testa Er fram till vad som passar just Er. Ur LCHF-synvinkeln så är allt lagligt utom sweet-chili-såsen som är en sockerbomb. Men eftersom man nyttjar så lite så borde 5gram per 100 ändå hållas. Nu får man kanske inte räkna så, men det struntar jag högaktningsfullt i.

Eftersom jag inte jagar längre så kan vi väl lika gärna fylla på med tisdagens anrättning också... Felkönad sambo döpte hela konkarongen till "Det är ju trots allt tisdag...". Det är förövrigt titeln på hans kommande kokbok.
Nåväl. Såvitt jag kan förstå är hela denna anrättning giftfri ur bantningsperspektivet:

Förrätt: En avocado med räksallad från den anrika gubbrunkstillverkaren Rydbergs. Enkelt, gott och helt och fullt lagligt.


Kräftkalas?

Själva huvudrätten består av ädelostspäckat älgkalvsinnanlår. Naturligtvis har någon annan skjutit älgkalven.
Det du behöver för att lyckas med detta är två stekpannor, flinka fingrar, lånade knivar och en hund som är i vägen.
Sätt stekpannorna på varsin platta (smidigast så), vrid på för en hundring under den ena och för en tjuga under den andra (1-2 beroende på spis och panna). Skiva köttet i tjocka skivor...

...Fick för övrigt dagens nära-hjärtinfarkt-upplevelse då jag rådfrågade han Google om recept på ädelsostspäckat innanlår... Det fanns naturligtvis inte, däremot fanns recept på gryta med innanlår. Sicken skymf mot en prima råvara. Uschiamej. Använd högrev, innanlårskappor eller någon annan skräpbit till grytor, tack.

Efter denna parentes: Tjocka skivor som sagt. Salta och peppra på ena sidan.

Jag har f.ö efter tips från 27 inhandlat en sån däringa modern burk där man maler sin peppar själv. Den heter "five peppers" vilket jag tror betyder något i stil med: "5 olika sorters peppar", Santa Maria är tillverkaren i alla fall. Letade även efter chipotleburken, men den fanns ej på Stor-Ica i Umeå.

Släng smör i båda pannorna. När hundrakronorspannan fräst färdigt lägger du i köttbitarna med kryddsidan nedåt. Salta och peppra andra sidan. Dessa köttbitar skall bara chockas, dvs porstängas på båda sidorna, när de fått rätt färg så lägg dem på en skärbräda, skär några snitt och pilla ner bitar av någon god ost (vi hade en fransk blåmögelost), lägg dem i tjugokronorsstekpannan och sätt ett lock på den. Förslagsvis lägger du dem med ostsidan uppåt...
Slå i lite grädde i hundakronorspannan och smula ner resten av osten. Låt koka ihop. Det finns ingen laglig metod att reda en sås så den måste få stå ett tag annars blir det bara blask av allting.
Under tiden kan du ju göra en sallad: Ensilage, körsbärstomater och fetaost är vad som behövs. Lite olja och vinäger sätter piff på den.
När köttbitarna kokat i sina egna safter och antagit en härligt innerfittsrosa nyans (eller rödare, eller brunare beroende på hur jävla pipplig man är med sin mat...) kan du ta upp dem, placera dem på en tallrik och slå skyn i såsen.
Ungefär så...
Helt lagligt och väldigt gott. Avnjuts tillsammans med en fickljummen cola-light. Även det helt lagligt, åtminstone ur sockersynpunkt och jag tvivlar på att aspartam och diverse tungmetaller är speciellt hälsovådliga...


Halletosingen så mysigt med tända ljus!


Nu så. Nu har vi inte ätit något mer värt att nämna. Nästa gång kommer recept på burkgulasch och korvgryta.

I morgon ska vi jaga rådjur igen. Törs lova redan nu att man får höra en hund eftersom det är en drever som kommer lös...

Väl mött och på återhörande...

//J


Kommentarer
Postat av: a

Skriv mer om stenkrossen!

2011-11-30 @ 09:08:22
Postat av: Gunnebrink

Gråhund heter dom.

2011-11-30 @ 22:33:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0