Harvner

Mycket -"helg" i överskrifterna nu på slutet, men det är ju bara då det händer någonting som är värt att skriva om. Det torde vara ett väldigt begränsat intresse att läsa om då jag och felkönad sambo ligger i varsin soffa i white-thrash byxor och tittar på tecknat kväll efter kväll...

Söndagen då jag inte jagade men i alla fulla fall satt på pass var en mycket angenäm upplevelse. På ett sätt. Det tog till den 23:e oktober innan man fick höra ett ståndskall och det var inte någon av mina egna hundar som skällde... Men det var roligt ändå. När man är runt lite grand, jagar på olika marker och med olika hundar får man ju faktiskt en kalldusch. Det finns faktiskt älghundar som levererar mer än vart 14:e släpp... Foppa gjorde en söktur och skällde sen hela dagen, att det var på fel mark är en helt annan femma som inte hunden rår för. Han gjorde det bra. Viktor fick ståndskall i upptaget framför mig. Stod en timma och sedan stötte de iväg det så det gick i sakta gångstånd över gränsen. Sen hakade de på. Ställde om älgarna och höll så på resten av dagen? Effektivt. Nej. Bra hundjobb. Ja. Ingen medioker jaktlust här inte...


Ryvikens Viktor, född 2001 och still going strong...



Idag var jag ute lite grand med Sorgebarnet. Ingen förbättring. Han var 25 meter som längst från mig. Struntade i fåglar som flög upp etc. Vi var ute i 5 timmar och han var inte ett dugg trött när vi nådde bilen eftersom han inte rört sig snabbare än i gång någon gång under dessa timmar. Väl framme vid bilen tog jag fram en klöv och drog ett släpspår om ca 100m med en 90-graders vinkel. Satte mig i bilen och drack the en halvtimma och spårade sedan med Sorgebarnet. Det gick riktigt bra. Klarade vinkeln direkt och hittade klöven. Han fick rikligt med beröm över sin näst intill heroiska insats...


En tjärvedsbrasa mäktade vi med i alla fall...


I helgen blir det återigen hemfärd. Far faktiskt redan i morgon, torsdag, vid lunch. Vi är lediga på fredag så det är lika bra att passa på att åka hem då... Det vore ju fruktansvärt att behöva lära känna några nya människor här uppe... Förhoppningsvis är detta helgen då förbannelsen bryts och det åtminstone börjar gå sådär jämnjävligt dåligt som man är van vid. Det vi hittills upplevt är ju rent löjeväckande...

Sen ska jag tydligen ner till Skåne den 9:e december och hugga julgranar i 6 dagar för att samla pengar till ytterligare en resa. Den här gången är det en fruktansvärt meningslös resa utanför landets gränser. Vad fan finns det i forna kommuniststater som inte finns i Fåker? Ingenting.
Det värsta i kråksången är väl inte att återigen bli dränkt i fästingar och älglusflugor... Nä, det värsta är att vi ska flyga ner. Flyga. Detta klaustrofobiframkallande syndastraff till färdmedel som får SJ´s försenade jättedildos att te sig som en limousinefärd i jämförelse. Gruvar mig redan, jag minns hur den förra flygresan ner till Skåne var. Fy fan säger jag bara. Sen lär vi väl naturligtvis få flyga med nåt lågprisbolag som sparat in på allt från bränsle till landningsställ också. Usch vad fruktansvärt. Jag får svettningar vid blotta tanken på eländet.
Resa förresten. Varför ska man behöva resa hela tiden? Kommer inget gott ut av det. Se en massa skit, göra av med en massa pengar, träffa människor man aldrig kommer se igen för att återigen, för hundrafjärde gången, komma fram till att det är bäst hemma.

Nu ska jag diska så det bara är att sätta sig i storsvensken och åka hem i morgon vid lunch. Väl mött.

//Jonas