Harvner

Närde ju, dumt nog, en förhoppning om att Elvis efter fjolårets debacel med rävskabb och annat ändå skulle vara hyfsat fräsch i år. Såg bra ut under löprundorna faktiskt. Så igår var det dags för första släppet i skog och mark eftersom grävlingsjakten börjat. Upptag direkt, kopplade efter 6km då det var fel vilt, idag är han tokhalt.
Så med andra ord: Det höll inte.
Det får väl bli ett pensionärssläpp per vecka bara för att han ska få vara med på "gammeldagan". Övrig tid får jag väl sitta på pass. Cash förstör ju, med sin blotta existens, möjligheten att låna en fungerande hund så inte ens det går ju. Inte för att jag känner någon att låna hund av heller, men det finns ju annonser...
Jaja. Vackert så. Betala foder och försäkringar för två hundar och man kan i bästa fall släppa en gång i veckan.
Fast värre jaktmöjligheter än så har man ju ändå inte så egentligen kvittar det.

Snart börjar skolhelvetet igen. Två år till kvar i äckelhelvetet vid kusten. Sen ytterligare två år kvar innan man, kanske, får skriva på ett tillsvidare-kontrakt. Sen leta boende. Ja, man får nog sitta på pass i 5-6 år i alla fall innan den personliga sitsen medger hundköp.
Jag vill lägga av. Vill inte hålla på med det här längre. Kostar bara en massa jävla pengar och ger ingenting tillbaka. Om man mot förmodan har en hund som fungerar och den mot förmodan får vara frisk får man ju ändå inte gå ut och jaga så vitsen är väldigt liten att fortsätta med det här.
Grilla korv kan jag göra inom allemansrätten, det behöver jag inte betala tusentals kronor för.

Har ingenting mer att skriva om. Har ingen lust att skriva mer heller. Det här never-ending-självmordsbrevet gör ju ingen jävel gladare så det är lika bra att lägga av med det här också.

Får göra som alla andra: Flytta till Stockholm och börja snorta kokain. Det är melodin.
Det var väl en fin dikt?!

Adjö.