Harvner

Jaha, nu har 2012 börjat. Samma tur som 2011 men en mycket roligare start... Tolvslaget firades med att ligga på rygg och dregla i John Blunds armar, ett av mina bättre tolvslag faktiskt. Vanligtvis dreglar man av andra orsaker än sömn...
Nåväl. 06.00 kom Strömlund med stortysken, vi packade den full och begav oss åstad på vår resa mot barmark och talfel. Tankning, kaffeköp och hundpissning på truckerfiket i Tönnebro. Färden fortsatte E4:an söderöver, genom det fruktansvärda di kallar Stockholm och sedan stannade vi, med risk för liv och lem, på restaurang Gyllene Måsen i Slöddertälje. Besöket fortlöpte utan blåtiror och med alla pengar i behåll. Vid 5-tiden på eftermiddagen var vi i Ljungby och installerade oss i det Nilssonska residenset.

Samling i kolmörker på måndagsmorgonen, utdelning av pass och sedan släpptes hundarna. Jag stod på en liten kulle och tror nog jag hörde fyra drev samtidigt. Såg naturligtvis inget vilt, men trevligt var det. På eftermiddagen såg jag ett drevdjur men på alldeles för långt håll. Det var den 14-åriga bastarden Hulan som drev med den äran.

På tisdagen var det också drev överallt i skogen, tre hundar som mest drev samtidigt och det blev även skjutet rådjur. Jag såg naturligtvis ingenting.

Onsdagen inleddes med en sovmorgon på grund av den där jävla Emil som blåste och härjade över den södra landsändan. Ett släpp med Troya hann vi dock med på eftermiddagen. Det resulterade i drev. Såg naturligtvis ingenting.

På onsdagskvällen åkte jag ännu längre söderut för att vaka på fabeldjur och hälsa på gamla bekanta. Middagen var god och fabeldjuret kom på åteln som på beställning. Men när man väl lyckas få en chans så ska man ju naturligtvis lyckas klanta bort den. Fabeldjuret kom genom ekskogen så det prasslade i löven. Stannade vid åteln och började göra sådant som fabeldjur gör. Siktade. Såg inte halvsju genom kikaren på grund av imma. Fabeldjuret sprang rakt mot tornet. Jag torkade rent linserna på kikaren. Fabeldjuret stannade bakom en gran. Siktade men såg bara grankvistar. Fabeldjuret vände på klöven och försvann rakt ifrån mig. Skott omöjligt. Spännande var det så det förslog, var år och dag sedan jag fick sån oerhörd puls som jag fick då den svarta skuggan dök upp i skogen. Vet inte riktigt varför, det var ingen stor gris, men det kanske är för det varit så hemskt upphaussat det här med fabeldjursjakt, man har prövat så många gånger utan att se något? Kan inte sätta finget på vad som hände men man får hoppas att man är vid sina sinnens fulla bruk nästa gång man får en chans... Jo just, lyckades blinka ur en lins mitt i uppståndelsen också så jag fick köra enögd tillbaka till Småland...

På torsdagsmorgonen packade vi bilen och åkte upp till Vimmerby för en dags jakt på en ö. Det var riktigt trevligt och en mycket mycket vacker mark. Var visst ett naturvårdsavtal på ön så allt skogsbruk gick ut på att gynna den vitryggiga hackspetten. Fanns allt där: Från inägor till grantätningar. Från martallar till grov ekskog. Troya drev naturligtvis hela dagen och vår värd för dagen fick även fälla ett drevdjur!


En suddig bild på Troya.

Torsdagen avslutades med en god middag och sedan var det god natt för att orka köra hem till snö, sterila marker, kyla och vardagen.

Vad hände mer då? Jo menlöshetens okrönte härskare, Cash, fick en kompis. En annan aspirant på denna titel nämligen drever/taxblandningen Ove. De hade väldigt roligt tillsammans. När de inte orkade stå upp och bita varandra så låg de ner och bet varandra. Båda var helt dyngsura av dregel. Men roligt hade de nog... Ove jagar dock, till skillnad från vissa andra, och det fälldes även 3 rådjur för honom under vår sörlandsvistelse.


Cash & Ove - partners in joll...

Vad mer då? Är tillbaka i Umeå för termin 6/10. Skönt. Ska åka lite skidor, kanske prövar någon toppfågel. På sätt och vis skönt att marken är täckt av ett djupt lager vitt bajs så man slipper släppa älghundar och åka gråtande från skogen. Nu kan man släppa det där några månader och förhoppningsvis återfå tro och lust till sommaren.

Vad gäller LCHF så är det numer ett avslutat kapitel. Fungerar inte att äta så på veckorna och fuska varje helg då man blir bjuden på allehanda anrättningar. Då går det bara åt ett håll och det är mjukisbyxor och biggest-looser-deltagande. Så nu får det bli att strunta i pasta/potatis, äta mindre av allt och försöka bege sig ut i skidspåren istället. Men det är ack så svårt... Synd att inte karaktär är något som går att köpa på burk.

Nu har jag nog inget mer intressant att förtälja och jag ids inte ordbajsa så mycket mer så vi får nöja oss där för denna gång. Väl mött.

//Jonas