Dianas gunstlingar...

Ungefär som titeln på den gamla boken som står i Billyn bakom mig kan man sammanfatta jakten den gångna helgen. 
Så tillrättalagt så man kan tro att en manusförfattare på gott humör skrivit alltihopa. Men så kanske det är... Det vanliga sinnelaget hos den fan kanske är pur ondska men nu hade han fått lukta på korken till en vinpava och blev på bättre humör.
 
Fredagens rådjursjakt med reporter på plats inleddes med drev redan i kopplet. De bästa bitarna hade lämnats orörda just till denna dag och det visade sig ge resultat...I kanten på viltåkern stod två rådjur. Först en bukt ut ur såten och sedan en bukt in i såten förbi en passare som kollade på astron. Sedan över Sannevägen och då lämnade jag posten och åtog mig rollen som bilvakt. Så jag följde drevet på "fel" sida vägen och när rådjuren buktade tillbaka så gick jag ut mitt i vägen och stoppade trafiken och hjälpte hunden över. Till sådant är messmörspejlen bra... 
Nåväl. Hund och djur var tillbaka på rätt sida. Bukten gick förbi samma passare igen som återupprepade proceduren med att titta på hund-tv istället för på skogen så de gick oskadade förbi igen. Gjorde dock bara en liten sväng och gick över på samma ställe igen. Ja... Oskadade även denna gång. Sedan gick bukten upp mot upptagsplatsen och där stod hundförare Strömlund och reportern... Inga misstag gjordes av vare sig skytt eller fotograf och jag misstänker att bilderna kommer bli riktigt bra. Både actionbilder över axeln på skytten, förladdningen med på bild, bilder på rådjuren och annat. Riktigt roligt att det gick så bra. En fin bock...
 
I såt två så släppte vi en unghund på synobs från såt 1. Det blev ett drev rakt fram i flera kilometer. Vi tror han tog upp en räv eller möjligtvis en hjort istället. Spåren var ju nån timma gamla så det är långt från omöjligt att något annat djur korsat spåren och han tog de färskaste. 
 
Såt tre blev den bästa. Upptag omgående och drevet passerade mig, jag hade dock för långt håll med hagel och tordes inte skjuta kula mot byn så det var bara att lyfta på mössan åt en fin get med två killingar. Sedan gick det ner och började bukta runt storflon, var så nära som 100 meter från dit där jag och reportern gått men det visade sig aldrig riktigt. Vi flyttade oss lite grand och drevdjuret upptäcktes och då var det en ensam get. Då kopplades hunden eftersom geten mest troligt ställt av kiden någonstans. 
 
Dagen avbröts och alla var nöjda och glada... Nåja, nästan alla. Det blev ingen tid för mys och kaffekokningen så det fick bli blaskigt thermosthé och kalla grillkorvar istället för riktigt kokkaffe och grillad korv med bröd. Avsaknaden av kaffe satte sina spår under lördagen i form av en ihållande huvudvärk...
 
Mys är lika viktigt som jakt. Man kan bli sjuk av att försaka myset...
 
Huvudpersonen själv efter dagens slut. Troya.
 

På lördagen var det dags för älgjakt igen. Dom andra postade ut och jag gick för mig själv med Eko. Han inledde dagen med att söka lite trångt, skälla på en korp samt driva en flock småfåglar. Efter ett tag så gav han upp det och började söka vettigt. Jag försökte passera ett syndastraff till hygge och då jag äntligen gjort det så kollade jag på telefonen och då såg jag att han gjort en metkrok, passerat lysledningen där jag nyss stod och var redan 900 meter bort. Suck. Gick tillbaka över syndastraffet till hygge ut på lysledningen igen. Sotaren hörde två skall, traden var den som älgar brukar ta så chansen är stor att det var älg han fick tag i. Djuret passerade ån och där vände hunden och kom i sina egna spår tillbaka. 
Jag gick dit där spåret korsade lysledningen för att säkerställa vad det var och mycket riktigt var det älgspår, ett ensamt mindre djur hade haft rätt så bråttom i frosten... Under tiden jag gick där och glodde i backen stack Eko iväg, han drog 3-400 meter norrut. Sen gick det i fantomfart över kraftledningen för långt bort för att jag skulle kunna se, vek av och kom rakt mot mig. Efter några minuter så blev det ståndskall 200 meter bort. Jag stod bra där jag stod i södra kanten av Oldbergstjärna så jag stod kvar. Blev tyst. Skall. Tyst. Skall. Tyst. Hela tiden kom det närmare och närmare. Sen hörde jag en älg som gjorde en rusningen. Allt blev stilla. "Helt omöjligt att det var hunden tänkte jag". Eko kom ut 30 meter till vänster om mig. Jag stod som en staty, hunn kom förbi och han fick en klapp i sidan och sedan gick han in i slydjungeln igen och började skälla. Då ser jag något som rör sig. 20 meter in blinkar ett älgöga. Stod blickstilla. Älgen gick två steg. Hunden slutade skälla och kom ut i ledningen igen. Fick en lucka på halsen, lyfte upp och tänkte: Ett pip nu och det smäller. Det kom dock inget pip utan älgen gick ur luckan. Eko efter och skällde 10-15 skall till. Sen tillbaka till mig. 50 meter bort går älgen över lysledningen. Jag lyfter bössan. Tar ner bössan lika snabbt då jag ser 300m bort att Nils-Gustaf passerar lysledningen med sin snorgröna Valmet. Ridå. Älgen går dock ut och ställer upp sig på ett hygge. Fick ett guldläge. Men hunden verkade lite spak och han skällde inte då så jag struntade i det hela. Gjorde bedömningen att hans psyke för tillfället fick nog med motion utan att blanda in 120db studsare i det hela...
Han följde inte efter älgen över hygget utan kom till mig och sökte stöd. Jag kopplade och spårade älgen över hygget och in i skogen. Släppte hunden igen. Han kutade iväg och började skälla. Skällde nån minut, kom sedan tillbaka. Jag följde med fram och han började skälla igen. Men då fick den lilla pinnoxen nog och drog iväg på långskjuts och en mycket trött hund kom tillbaka efter ett ganska kort förföljande...
 
På det hela taget så var det en ganska bra första älgkontakt. En halvelak älg, men ingen som var tokig. Hunden fick under lugna former bekanta sig med viltet och fick reda på att dom faktiskt kan göra rusningar och vara stora och farliga. Han fick bekräftat att husse finns med och stöttar. Husse fick bekräftat att Eko skäller älg. 
Jag är nöjd trots att det inte blev skjutet. Att han är försiktig är bara bra inför framtiden. Chansen finns att det står i upptagen och risken att bli skadad minskar betydligt...
 
En bild från b-bark som visar hur jakten fortlöpte. Eko har INTE sprungit vägar, det är under koppelpromenad till och från såten... 
 

Söndagen tillbringades på pass. Ville att hunden skulle få vila efter älgmötet. Såg en ko men luckan var alldeles för liten så kunde inte avgöra om hon var kalvförande eller ej. Det kom dock ingen kalv, men det är inte gott att veta innan. Vi jagade bara en såt och sedan skurades slakteriet ur för vattnet stängs av inför vintern vilken dag som helst.
 
Sen måste jag bara dra på mig en foliehatt vad gäller Telia... Mottagningen blir ju för fan sämre och sämre för varje vecka som går. På ställen där man bevisligen kunnat tala i telefon tidigare fungerar det ej. Det bryts. Mottagningen hoppar från fullt till ingenting och sedan tillbaka till fullt igen. Pratar man i telefon så är det fullt, samtalet bryts och mottagningen visar ingenting och sedan då samtalet brutits är det full mottagning igen. Jag ger mig fullständigt fan på att det är medvetna störningar dom lagt in. Numer betalar man ju ingen minutavgift på abonnemangen utan bara en uppkopplingsavgift. Alltså: Telia drar in mer pengar på ett samtal som pågår i 10 minuter om man måste ringa om 3-4 gånger än om det bara fungerar. Vore intressant om Uppdrag Granskning eller något liknande kunde luska i det här. För det är oerhört egendomligt att allt blir sämre och sämre ju mer dom bygger ut. Eller är det viktigare att kunna surfa porr mitt ute på en blötmyr än att kunna ringa 112 om man håller på dränker sig i densamma? Här i lägenheten i Umeå håller det på likadant. Full 3G. Ingen 3G. Full Edge. Ingenting. Tre pluppar Edge. Ingen service. Om man har lite att göra och kollar på telefonen så ser man hur det ändrar sig i princip hela tiden trots att telefonen ligger stilla på bordet...
Mystiskt...
 
Nåväl. Denna vecka tillbringas i Pite med examensarbete och på fredag går storsvensken hem till byn igen. Då ska Eko rastas och den här gången står det en timma i upptaget och husse gör inga misstag han heller...
 
Väl mött.
 
//Jonas

Kommentarer
Postat av: Luring

Kul att det börjar släppa för lille Eko. Snart
trillar det nog älgar för han också :D

Angående usel mottagning, byt till halebop det gjorde jag och det funkar kalasbra.

2013-11-08 @ 11:37:54
URL: http://benchrest.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0