Brunstuppehållsreflektioner.
Puh. Långt ord.
Brunstuppehållet i jakten är normalt sett en tid då man ska ta igen missat umgänge, planera inför den riktiga jakten och göra ifrån sig arbete som både blivit eftersatt samt ställa för lediga dagar framgent. Detta har gått lite sisådär. Umgänge och planering är avkryssat sedan länge, däremot har det här med att utföra arbete gått lite mer knaggligt. Dock går det väl i sakta mak framåt... Är godkänd att börja jollra på med min lastbil nu i alla fall. Det känns skönt. Ska skriva lite mer och sedan blir det jaktlov en vecka...
Har varit på en delikat middag hos A.Ramen med familj, han fick kulor med samma namn i present (Swift A Frame), hoppas nu han använder dom... Middagen var i vanlig ordning delikat och som tack för det så lär TV4 få mottaga en anmälan om deltagande i "halv 8 hos mig"...
Eftersom att vi redan avhandlat och konstaterat att det inte lönar sig att vara tyst på passet har jag idag varit på den högkvalitativa butiken vid namn Biltema och inhandlat lite mysgrejor till stundande jakter.
Eldningsburk. Tändgrejor. 10 kg värmepellets att elda i eldningsburk.
Har även inlett ett hittills resultatlöst sökande efter en tam liten apa som jag tänkte kunde springa runt mitt pass och slå på cymbaler. Det bör kunna förbättra oddsen att lyckas. Har dock inte hittat någon tam apa ännu. Letandet fortskrider med oförtruten frenesi...
Vad gäller Eko så har han fått vara ute ett antal timmar till. Ännu inget upptag på älg, men han beter sig i alla fall som en normal unghund. Vissa dagar gråter man och andra dagar är man jätteglad. Den dag jag grät så berodde det nog också på marken där jag gick, var väl en ruta på 1000 hektar där 1% var skog och resten hygge mellan 0-3 år. Det är inte så mycket att kuta på för en hund... Och själadödande att gå över för folk också för den delen...
Men annars tycker jag att kurvan pekar åt rätt håll.
Ekos första ståndskall... usel bild.
Eko höll på jollrade runt mig. Sen gjorde han en sväng. Kom tillbaka och skällde på en stubbe. Sen höjde han bara huvudet och stack iväg. 300m bort blev det upptag. Stod ca 1 minut. Bar iväg. Nytt stopp 150m bort mitt ute på en myr där det stod i ca 2 minuter. Ett sakta gångstånd till myrkanten där det sedan ställde sig. Han matade på med närmare 90 skall i minuten. För syns skull stoppade jag i några plugg i plastbössan och började smyga på (sista dagen på septemberjakten var detta). Kom in på 50 meter. Lade mig ner i en fin glugg och tänkte att älgen för en gångs skull skulle få göra första misstaget. Såg hunden ett antal gånger i gluggen, men ingen älg. Anade fan. Smög lite närmare. Såg en helt tokig Eko som i vild frenesi försökte klättra upp i en stor gran. Gick fram till granen men såg absolut ingenting som satt där. Har inte den blekaste aning om vad det var han skällde på. Tvivlar på att det var älg... Om nu inte spådomen åt n Karl i Ottos har slagit in: "je tro tammefan atte algan ha trea..." Sagt under en jakt på Gransjötrakten då, som vanligt, älgarna försvann...
Ett av många ståndskall... På mig.
Sista gången vi var till skogen måste jag säga att lilleman tagit ett stort steg framåt. Det var fortfarande lite joll, men däremot var han aldrig runt fötterna. Han kom förbi, sade hej och drog sedan iväg på en ny "sökrunda". Rundorna var inte stora, 100-150 meter, men det var dock tydliga rundor med bra återgång. Jag tog tillfället i akt att öva honom i att ta mina spår. Första gången då han kom tillbaka till där vi sist sågs syntes det tydligt på apparaten att han tyllrade bort sig. Men efter att ha ringat i 5-10 minuter så hittade han mina spår och kom i dom. Andra gången gick det betydligt fortare för honom att reda ut det där och tredje gången var det som att han aldrig gjort något annat... Det är roligt då dom svarar på det man gör.
Den 18:e oktober fyller han 8 månader. Det är en fredag. Passar ju bra att fira första skjutna älgen en fredag...
Eko poserar...
Nädå. Vi får se vad som händer. Tänker inte slänga honom på viltåkrarna utan bara vara i skogen. Tar han upp så tar han upp. Då antar jag att han känner sig mogen att göra det. Finns så oerhört många skolor kring detta och alla har sin "sanning". Min övertygelse är dock den att en hund måste få vara i skogen för att bli älghund. I år är ju allting kravlöst. Då är det ju bättre att dom gör bort råttjakt och annan jävelskap i år för att nästa år kunna ägna sig åt det dom är avlade att göra. Nästa år kommer ju kraven...
Vi var tre kompisar som köpte valp inom loppet av en månad i våras... Alla uppfödare hade olika filosofi kring det här med tidig jakt...
Jämtmyrens anser att man ska vara i skogen och funkar det så funkar det. Ungefär samma filosofi som jag har då med andra ord.
Hänsjöns ansåg att det ska jagas fullt ut från sex månaders ålder.
Maltaforsens ansåg att hunden inte ska jaga alls första året.
Tre olika skolor med andra ord. Vem har rätt? Ja, inte fan vet då jag det. Det är det ingen som vet. Men det viktigaste i den här branschen är att inte stirra sig blind på vad andra "vet" utan göra det som känns rätt för en själv.
Däremot är jag ganska glad att inte Eko jagat någon älg ännu. Eftersom man jagar både by- och vägnära så är återgången oerhört viktig. Om vi nu varit ute och ett antal gånger präglat på att han ska komma tillbaka både efter joller med annat vilt och vid vanligt sök så hoppas jag att vi är en god bit på väg att han är duktig på att komma tillbaka även vid älgkontakt. Eller snarare då älgkontakten avbrutits på ena eller andra sättet.
Sen måste jag även få klaga lite. Ett blogginlägg är ju lixom inte fulländat utan någon form av klagomål... Idag så riktas onda ögat mot fenomenet "stad". Alltså.. Hur fan kan man medvetet vilja bo i något slikt? Har gått och funderat på detta nu ett antal kvällar och dagar under pissrundorna...
Otrevligt med horder av fyllskallar som drar omkring och skriker. Bilar och cyklar får inte vara ifred. Framhjulet på min cykel är stulet för övrigt... Betala miljoner i engångsavgift och tusenlappar i månadsdito för att bo i famnen på folk man inte vill umgås med. Hur många i staden vet vad grannarna heter? Vad dom har för intressen? Vad dom jobbar med? Nä. Man är helt jävla ensam fast man har idioter under skinnet vart man än vänder sig. Varför? Vari ligger nöjet att bo intill människor som man bara retar sig på och som bara retar sig på en själv? Begriper det tammejfan inte. 800 kr i böter för att gå ut och pinka på sin egendom. Vansinne.
Jag har två bilder som illustrerar det hela på ett väldigt korrekt sätt:
Stad: Studentikost slödder som i ett tillstånd av haschpsykos får för sig att entrén till betonggraven är likställt med områdets soprum. Ingen tar bort påsen (definitivt inte dom som lagt dit den). Skator och kråkor drar sopor runt och skiter vid entrén. Låst dörr. Grå betong. Sopor. Fimpar. Skit. Slödder.
Landet: En jämthundsvalp skäller på en snöskyffel. Ingen jävel bryr sig. Bilen olåst. Grönt gräs utan sopor och fimpar. Lummiga träd. Hästarna betar fridfullt och tittar emellanåt på den nya lilla krabaten. En äppelpaj på kylning på fönsterbrädan. Olåsta hus. Om någon tavring mot förmodan kommer så är Lennart ute med aluminiumbasebollträet så är det lugnt i några år igen. Röda förkläden och rosiga kinder. Man vet vad grannarna heter och vart dom har nycklarna om det är så att man måste låna någonting.
Dessa båda bilder är ögonblicksskildringar och är absolut inte vinklade för att passa skribentens åsikt i frågan...
Nu måste jag nog dock ta och göra det jag har betalt för att göra... Dvs montera ihop några flyttkartonger. Det är inte allt kvar nu. Tänkte ta med mig några kartonger hem nu för varje resa jag gör så det inte blir så mycket till våren... Ljuva Jämtland. Ljuva hem.
Väl mött och på återhörande.
/Jonas
Kommentarer
Postat av: Karin
Ha ha, tam liten apa! Ja, det kanske är det som krävs... Tack för underhållande läsning, som vanligt.
Postat av: gunilla bengtsson
Du hittade tydligen den lilla apan med cymbaler,grattis!!
Postat av: Tegsbo
Yep, sitter fortfarande och bläddrar i den här bloggen. Right on ang stad vs landsbygd! Måste nog bläddra igenom hela kalaset...
Trackback
