Fem veckor och tre dagar...
...kvar. Sedan lämnas Umeå. För gott. Första flyttlådan är packad. Den fylldes med ett gäng böcker som jag för fem år sedan släpade upp, placerade i bokhyllan och sedan inte har rört sedan dess. Ack ja. Så ung och dum. Då man trodde att man "skulle bygga sig ett litet bo här". Jo, eller hur... Vid en längre sammanhängande ledighet än 10 minuter så har storsvensken riktats hemåt... Gråt av glädje vid färd söderut. Gråt av sorg vid färd norrut.
Visst har det varit några ljusglimtar här också. Man skulle ljuga om man sade något annat. Man har haft mycket roligt och lärt känna många roliga människor. Tyvärr har det sista året präglats av bajs och olukt vilket inte gjort vistelsen angenämare direkt. Men innan dessa grannar flyttade in så har det faktiskt varit rätt bra.
I fem års tid. Nu är soffan utsliten. Med en tår skall den lämnas på brandgropen om 5 veckor och tre dagar...
Ge mig på att sammanfatta utbildningen gör jag inte ännu, det är ju trots allt lite kvar. Examensarbetet är inskickat, men inte godkänt ännu och sedan skall man överleva en resa till England. Naturligtvis så reser vi till England en vecka då det är speluppehåll i Premier League... Ja, det hade man ju ändå inte velat se live...
Men den kurs som avslutas på fredag har ändå varit rätt intressant... Vi har under 10 veckors tid lärt oss att vi stereotyper, dvs vita jagande män, istället för att ansöka till denna utbildning borde gått på banken, lånat 300.000 kr, tagit ut dem i 20-lappar, gått ut på närmsta gräsmatta, hällt ut sedlarna, tänt på dem och värmt en korvskiva. Det hade gett mer. För något arbete kan man glömma. Nu skall stereotyperna bort! På bolagskontoren skall det i framtiden inte pratas stamtavlor på hundar eller den gångna helgens jakt. Man skall istället prata tijater, Gud bevars. Man skall prata värdegrunder, Gud bevars. Man skall prata rosa skjortor, Gud bevars.
Tack och lov fanns det någon ljusglimt i det, för många av oss, kompakta mörker som i dagligt tal kallas framtiden. T.ex. Siljan Skog som uttryckligen sade att man "skall prata med bönder på bönders vis". Jag tror också, i ärlighetens namn, att det går betydligt bättre för en sådan virkesköpare än en som inte vet vad som är fram och bak på vare sig en ko eller en traktor... Men det skapar kanske inte lika fina tårtbitsdiagram på företagskvällarna... -Jaja, vad vet jag om kärlek mitt arma luder, sade Prostinnan... *smack* Ja just, fick nyss en örfil. Glömde mig. Så fruktansvärt vulgära saker är inte kutym att säga längre. Någon kan ju bli kränkt...
Tack och lov fanns det någon ljusglimt i det, för många av oss, kompakta mörker som i dagligt tal kallas framtiden. T.ex. Siljan Skog som uttryckligen sade att man "skall prata med bönder på bönders vis". Jag tror också, i ärlighetens namn, att det går betydligt bättre för en sådan virkesköpare än en som inte vet vad som är fram och bak på vare sig en ko eller en traktor... Men det skapar kanske inte lika fina tårtbitsdiagram på företagskvällarna... -Jaja, vad vet jag om kärlek mitt arma luder, sade Prostinnan... *smack* Ja just, fick nyss en örfil. Glömde mig. Så fruktansvärt vulgära saker är inte kutym att säga längre. Någon kan ju bli kränkt...
Vad är det för fel med stereotyper egentligen? Varför är det av ondo? Är det så förbannat synd att 95 % av deltagarna vid morgonkaffet har något att prata om så man måste kvotera in folk så ingen har någonting att prata med någon om annat än det dagliga nyhetsbruset? Det blir ytligt. Ytligt och ogemytligt. Som vanligt så är man född för sent. Man missade tiden då man fick slåss med svärd, man missade vilda västern, man missade Woodstock och nu har man också missat tiden då man fick jaga om man tänkt sig att jobba i skogsbranschen.
Ur led är tid och rum och fortfarande har jag inte upplevt någon förbättring som lett till något bättre
I fredags så var det en riktig stereotypfest. Och herreminje så trevligt det var. Felkönad sambo fyllde år och hedrades som sig bör med en present som får står som ett monument över ett misslyckande. Dock var ju detta misslyckande mer än vad jag lyckats med då jag inte ens lyckats komma till skott på 5 års försök på markerna i Umeå... Men det är helt annan saga och den skall inte stjäla fokus från detta monument!
Hedras den som hedras bör.
Nämen?! Stereotyper som dricker rödtjut... Hvad månde blifva?
Det var väl en fin dikt?
Det var väl en fin present? Ett minne så gott som något från studietiden!
Jag kan förtälja att vi varit och skjutit simulator. Reportage kommer i nästa nummer av Svensk Jakt. Riktigt roligt och lärorikt var det. Det är ingen smäll och ingen rekyl men det ack så viktiga samspelet mellan öga, skalle och pekfinger övas minst lika bra i en simulator som på bana. Till en bråkdel av kostnaden. Denna träning kan på intet sätt ersätta skyttet på riktig bana med riktigt gevär, men är ett utmärkt komplement i lågsäsongstid. Vi kommer hyra simulatorn fler gånger, det är ett som är säkert. Alla som var med hade en riktigt rolig dag.
Med livet i övrigt är det som vanligt. Har börja cykla lite försiktigt med Eko. Har bara varit iväg en sväng ännu, men det gick över förväntan. Han jollrade lite grand i början och skulle busa framför cykeln men snart nog så fann han sig och började trava bredvid. Det är dock en herrcykel och jag har ingen springer monterad. Den första investeringen som blir efter flytt hem blir en damcykel och en springer.
Det är en skön tid nu. Vår. Ljusare tider. Bäverjakt. En värld och natur som stilla vaknar ur den dvala det Vita Bajset tvingat den till. Det är skönt någon månad nu. Sedan kommer myggen...
Avslutar med en något lindrigare "Veckans Umeå" än tidigare och bjuder herrskapet en fin vår!
//Jonas
Begagnad blöja på backen...
Kommentarer
Postat av: hmmm
Sköt inte du en kooo på lärarmarken första året?!
Damcykel och springer spaniel... har du blivit "biiiiip"?!
Det där med att undvika stereotyper pratade de om redan för flera år sen, tror inte det har gått nåt vidare, möjligtvis på huvudkontoren men annars är det fortfarande en skogspöjk som gör jobbet bäst och en skogspöjk ser likadan ut nu som då, don´t you worry!
Postat av: Jonas
Hej!
Nästan rätt. En kviga och det var då jag gick år två! 2010 var det. I en kraftledning. Såg 700m åt ena hållet och 2,5 mil åt andra hållet och fick henne på 25 meter. Ibland så är det så också...
Alltså... Damcykel för att slippa bli ett kastrat om jag ramlar av. Och med springer menar jag inte en fladderörahunn utan en sådan där stålfjäder som man sätter på cykeln och fäster hunden i så man inte driver ikull lika lätt!
Postat av: Tegsbo
Tja, satt på jobbet och slösurfade lite jaktbloggar och halkade hit. Jag håller med, svensken håller på att bli totalt urbaniserad, allt ska vara könlöst och allt som rör sig blir bambifierat.
Trackback
