"Vad var det jag sade"...

Tack vare min tidigare inställning så behöver jag nu inte säga "vad var det jag sade" utan man kan istället få vara lite glad. Och sen klagar folk och säger man har "taskig inställning"... Skulle vilja hävda att det är en rätt smart inställning. Istället för att, dum som ett får, tro att allt är guld och gröna skogar och sedan sitta och lipa när verkligheten slår en i ansiktet så ser man världen för vad den är: kattguld och kalhyggen.

Nå, i alla fall så har provsvaren på "tumören" kommit. Det var ingen tumör alls utan en helt ofarlig utväxt. Naturligtvis var fenomenet väldigt ovanligt på jämthund men desto vanligare på t.ex. Cavalier King Charles spaniel och liknande hundraser. Svårt att säga vad det berodde på, men nu är alla provsvar och alla röntgenplåtar granskade av både experter i Sverige och experter i USA. Det är inget fel på hunden. Om han ändå hostar så får han hosta, då är det väl så då. Men det är inget livshotande eller ens felande. Skidåkarsjuka... Krax i halsen efter att ha dragit i sig en massa luft.

Det känns skönt. Då kan man genast börja smida planer som senare grusas. Har börjat cykla lite rejälare med Eko. Varit iväg fyra svängar. Började med en lugn sväng om 6 km. Ingen hostade. Ökade sedan på till en mil i något högre tempo. Ingen hosta. Samma sträcka ett par dagar efteråt i ännu högre tempo. Ingen hosta. Och sedan hann jag iväg en gång till innan det damp ner 2,5 decci snusk från himlen och då blev det 1,4 mil i riktigt hårt tempo. Ingen hosta då heller. Så, nu finns det gott hopp igen.

Älgjakten börjar här hos oss den 7:e september i år. Planen är att hinna gå tre 1:a pris mellan 21:a augusti och 7:e september. HD- och ED-röntga i brunstuppehållet och sedan åka till Finland efter jaktens slut och testa en provstart där. Men innan dess är det åtskilliga mil på cykel som gäller. Jag har avlagt en ed och den lyder att jag aldrig mer skall hålla hund och slänga bort första delen av jaktsäsongen på att den är otränad. Vilket vansinne. Det är nog kort om dagar som det är, om hunden skall se ut som en silltunna hälften av dom få dagarna kan man ju själv räkna ut vilket ofantligt bra resultat det blir. Dessutom ökar skaderisken markant.
Det gäller att lägga ribban lågt, då gör det inte så ont då man river den...

Har börjat röja lite grand i skogen men även det får anstå tills det går vara utomhus igen. Läs: tills snön försvunnit. Det lilla jag hunnit med ser i alla fall helt okej ut. Det blir nog bra när det är klart. Men det kommer inte vara så roligt att gå där än på 3-4 år tills det ruttnat ner och försvunnit.

 

Hittade en döälg under en hundpromenad. Väldigt onödigt. Trafikolycka eller dåligt utfört eftersök.

 

Annars så händer inte så speciellt mycket. Ska till fjälls och fiska helgen efter påsk. Ska bli riktigt trevligt.
Allt med hjul är av ondo. Har två bilar och bägge är på verkstad. Storsvenskens ac-system är inte som det ska, låter som det bor ett monster i det och Hiluxen gick inte genom besiktningen för exakt samma fel som den haft de två föregående besiktningarna... Ett blad i en bladfjäder är av. Tydligen var det tidigare okej så länge det bara var ett blad av men nu är tydligen det ändrat. Skit. Går en massa slantar i onödan...

 

Avancerad drivning över Fuan. Bro byggd av timmer och ris. Snyggt gjort!

 

Nu ser man närmast fram mot några fina majkvällar längs bäverån och fortsätta med röjningen. Bra motion åt en åldrande gentleman. Om det blir vår någon gång vill säga... Börjar vara less det här nu. Snö och kyla är av ondo. Gröna lägdor och plusgrader är av godo.

/Jonas


Sörlandsresan.

Ja, det är väl lika bra att tala om hur det gick på Ultuna innan jag glömmer bort det.
 
"Tyvärr" kom det inte upp några nyheter vad gäller halsen. Kameran hittade ingenting, allt såg bra ut i strupar och lungor. Tonsilloperationen var korrekt utförd. Stämbanden såg hela och fina ut. Lungorna såg fina ut på röntgen. Hon kunde helt enkelt inte förstå varför hunden hostar. 
Då fick jag upplysa henne om att han endast gått koppelpromenader sedan 1/11 och således inte heller har hostat sedan det datumet. Då tyckte hon att jag genast skulle sätta igång och cykla och träna med honom. Helst släppa, men det faller ju på det vita äcklet som envisas med att vara överallt denna årstid. 
På ren svenska så kan man säga att det finns ingenting som nu tyder på att hunden ska hosta. Ingenting. Om han ändå hostar nu så har han "skidåkarsjuka", dvs han pallar helt enkelt inte att dra i sig luft. Blir irriterad i luftrören och får rethosta. Ungefär som skidåkarna då dom intervjuas efter loppen... Detta skall tydligen gå lindra med en kortisoninhalator. Har dock inte undersökt prisbild på detta upplägg samt vad det innebär i tidsbortgång rent jaktligt. Om man kan jaga som man vill är det ju en sak. Om man ska hålla på inhalera kortison och få släppa en gång varannan vecka vettefan om det är värt det...
Men förhoppningsvis slipper jag ta reda på det, får hoppas att han inte hostar alls nu.
 
Det som däremot var mindre roligt var att dom hittade en trolig tumör i gommen på hunden, längst bak mot struparna. Hon trodde inte att det var den som orsakat hostan i höstas, dom i Östersund kan inte ha missat den då de höll på med sina undersökningar. Den har nog växt till sig under vintern. Den är bortskuren och skickad på analys. Har jag tur är det ärrvävnad från en skada. Har jag otur är det en elakartad tumör. Jag är med andra ord inställd på att det är en elakartad tumör. Om det inte är det så får man bli glad och om det är så kan jag säga "vad var det jag sade". 
 
Törs inte hoppas på någonting längre i den här branschen... Verkar inte vara meningen att man ska få en hund att jaga med. Tyvärr.
10.321 kr till hos veterinären. Det börjar på vara ett skapligt skogsskifte som man lagt ut nu. Eller en rätt flådig bil. Eller en jaktresa till Canada. För vad? Än så länge ingenting. Ingenting.
 
/Jonas
 

RSS 2.0