Långhelg.
Mycket -"helg" i överskrifterna nu på slutet, men det är ju bara då det händer någonting som är värt att skriva om. Det torde vara ett väldigt begränsat intresse att läsa om då jag och felkönad sambo ligger i varsin soffa i white-thrash byxor och tittar på tecknat kväll efter kväll...
Söndagen då jag inte jagade men i alla fulla fall satt på pass var en mycket angenäm upplevelse. På ett sätt. Det tog till den 23:e oktober innan man fick höra ett ståndskall och det var inte någon av mina egna hundar som skällde... Men det var roligt ändå. När man är runt lite grand, jagar på olika marker och med olika hundar får man ju faktiskt en kalldusch. Det finns faktiskt älghundar som levererar mer än vart 14:e släpp... Foppa gjorde en söktur och skällde sen hela dagen, att det var på fel mark är en helt annan femma som inte hunden rår för. Han gjorde det bra. Viktor fick ståndskall i upptaget framför mig. Stod en timma och sedan stötte de iväg det så det gick i sakta gångstånd över gränsen. Sen hakade de på. Ställde om älgarna och höll så på resten av dagen? Effektivt. Nej. Bra hundjobb. Ja. Ingen medioker jaktlust här inte...
Ryvikens Viktor, född 2001 och still going strong...
Idag var jag ute lite grand med Sorgebarnet. Ingen förbättring. Han var 25 meter som längst från mig. Struntade i fåglar som flög upp etc. Vi var ute i 5 timmar och han var inte ett dugg trött när vi nådde bilen eftersom han inte rört sig snabbare än i gång någon gång under dessa timmar. Väl framme vid bilen tog jag fram en klöv och drog ett släpspår om ca 100m med en 90-graders vinkel. Satte mig i bilen och drack the en halvtimma och spårade sedan med Sorgebarnet. Det gick riktigt bra. Klarade vinkeln direkt och hittade klöven. Han fick rikligt med beröm över sin näst intill heroiska insats...
En tjärvedsbrasa mäktade vi med i alla fall...
I helgen blir det återigen hemfärd. Far faktiskt redan i morgon, torsdag, vid lunch. Vi är lediga på fredag så det är lika bra att passa på att åka hem då... Det vore ju fruktansvärt att behöva lära känna några nya människor här uppe... Förhoppningsvis är detta helgen då förbannelsen bryts och det åtminstone börjar gå sådär jämnjävligt dåligt som man är van vid. Det vi hittills upplevt är ju rent löjeväckande...
Sen ska jag tydligen ner till Skåne den 9:e december och hugga julgranar i 6 dagar för att samla pengar till ytterligare en resa. Den här gången är det en fruktansvärt meningslös resa utanför landets gränser. Vad fan finns det i forna kommuniststater som inte finns i Fåker? Ingenting.
Det värsta i kråksången är väl inte att återigen bli dränkt i fästingar och älglusflugor... Nä, det värsta är att vi ska flyga ner. Flyga. Detta klaustrofobiframkallande syndastraff till färdmedel som får SJ´s försenade jättedildos att te sig som en limousinefärd i jämförelse. Gruvar mig redan, jag minns hur den förra flygresan ner till Skåne var. Fy fan säger jag bara. Sen lär vi väl naturligtvis få flyga med nåt lågprisbolag som sparat in på allt från bränsle till landningsställ också. Usch vad fruktansvärt. Jag får svettningar vid blotta tanken på eländet.
Resa förresten. Varför ska man behöva resa hela tiden? Kommer inget gott ut av det. Se en massa skit, göra av med en massa pengar, träffa människor man aldrig kommer se igen för att återigen, för hundrafjärde gången, komma fram till att det är bäst hemma.
Nu ska jag diska så det bara är att sätta sig i storsvensken och åka hem i morgon vid lunch. Väl mött.
//Jonas
Söndagen då jag inte jagade men i alla fulla fall satt på pass var en mycket angenäm upplevelse. På ett sätt. Det tog till den 23:e oktober innan man fick höra ett ståndskall och det var inte någon av mina egna hundar som skällde... Men det var roligt ändå. När man är runt lite grand, jagar på olika marker och med olika hundar får man ju faktiskt en kalldusch. Det finns faktiskt älghundar som levererar mer än vart 14:e släpp... Foppa gjorde en söktur och skällde sen hela dagen, att det var på fel mark är en helt annan femma som inte hunden rår för. Han gjorde det bra. Viktor fick ståndskall i upptaget framför mig. Stod en timma och sedan stötte de iväg det så det gick i sakta gångstånd över gränsen. Sen hakade de på. Ställde om älgarna och höll så på resten av dagen? Effektivt. Nej. Bra hundjobb. Ja. Ingen medioker jaktlust här inte...
Ryvikens Viktor, född 2001 och still going strong...
Idag var jag ute lite grand med Sorgebarnet. Ingen förbättring. Han var 25 meter som längst från mig. Struntade i fåglar som flög upp etc. Vi var ute i 5 timmar och han var inte ett dugg trött när vi nådde bilen eftersom han inte rört sig snabbare än i gång någon gång under dessa timmar. Väl framme vid bilen tog jag fram en klöv och drog ett släpspår om ca 100m med en 90-graders vinkel. Satte mig i bilen och drack the en halvtimma och spårade sedan med Sorgebarnet. Det gick riktigt bra. Klarade vinkeln direkt och hittade klöven. Han fick rikligt med beröm över sin näst intill heroiska insats...
En tjärvedsbrasa mäktade vi med i alla fall...
I helgen blir det återigen hemfärd. Far faktiskt redan i morgon, torsdag, vid lunch. Vi är lediga på fredag så det är lika bra att passa på att åka hem då... Det vore ju fruktansvärt att behöva lära känna några nya människor här uppe... Förhoppningsvis är detta helgen då förbannelsen bryts och det åtminstone börjar gå sådär jämnjävligt dåligt som man är van vid. Det vi hittills upplevt är ju rent löjeväckande...
Sen ska jag tydligen ner till Skåne den 9:e december och hugga julgranar i 6 dagar för att samla pengar till ytterligare en resa. Den här gången är det en fruktansvärt meningslös resa utanför landets gränser. Vad fan finns det i forna kommuniststater som inte finns i Fåker? Ingenting.
Det värsta i kråksången är väl inte att återigen bli dränkt i fästingar och älglusflugor... Nä, det värsta är att vi ska flyga ner. Flyga. Detta klaustrofobiframkallande syndastraff till färdmedel som får SJ´s försenade jättedildos att te sig som en limousinefärd i jämförelse. Gruvar mig redan, jag minns hur den förra flygresan ner till Skåne var. Fy fan säger jag bara. Sen lär vi väl naturligtvis få flyga med nåt lågprisbolag som sparat in på allt från bränsle till landningsställ också. Usch vad fruktansvärt. Jag får svettningar vid blotta tanken på eländet.
Resa förresten. Varför ska man behöva resa hela tiden? Kommer inget gott ut av det. Se en massa skit, göra av med en massa pengar, träffa människor man aldrig kommer se igen för att återigen, för hundrafjärde gången, komma fram till att det är bäst hemma.
Nu ska jag diska så det bara är att sätta sig i storsvensken och åka hem i morgon vid lunch. Väl mött.
//Jonas
Jaktfri helg.
Mitt i oktober sitter man vid köksbordet och skriver på datorn. En lördag. Ur led är tid och rum. Men man måste ju hålla vad man lovat, i alla fall ett litet tag. Och har jag sagt att jag inte ska jaga mer i år så är det så det får bli.
I morgon ska jag dock ut i skogen och förhoppningsvis få höra hundskall. Ryvikens Viktor och Rusmosan Foppa kommer till skolans mark, det ska bli skitkul att få inspektera dessa herrar närmare... Jag måste ju dock ta ett pass, för det är ju farligt att gå omkring i såten utan att passarna har koll på mig och bössan måste jag väl ha med mig på pass ifall det kommer en bjärv... Så det kanske ser ut som att jag jagar men så är alltså inte fallet...
Något roligt finns, som vanligt, inte att skriva om. Men jag kan väl dra en liten uppdatering om Cash i alla fall...
Problem med magen har han. Tarmen behandlar inte födan riktigt. Således får han inte åt sig den näring han behöver. Detta har lett till att han inte byggt några muskler och därmed orkar han ingenting. Han kan göra en runda, sen är han helt slut. Mot detta skulle det tydligen räcka att ge ett foder som var "snällare" mot tarmen. Han har nu ätit detta foder i dryga 2 veckor och han skiter faktiskt bättre nu. Hårdare och det syns att tarmen knådat maten bättre. Däremot syns det fortfarande ingenting på vågen eller i grovhet. Sen tog veterinären några andra blodprov för olika åkommor. Dessa var bra.
Men: Han dricker väldigt mycket och har så alltid gjort. Han kan dricka tills han spyr över golvet och sen fortsätta dricka. Detta berättade vi för veterinärskan och hon började på en gång misstänka njurproblem. Så nästa fredag är det dags för nya provtagningar för det...
Jag kan, tyvärr, inte se att detta ska bli bra. Detta var den viktigaste hösten. När de positiva upplevelserna skulle avlösa varandra. När han skulle lära sig vad som verkligen är roligt här i världen. Av det blev det kattskit. Allt han fått är ett sämre och sämre självförtroende för varje gång jag varit ut i skogen med honom. Utvecklingskurvan har gått i samma riktning som börsens kurvor för närvarande går...
Nu har jag i alla fall bestämt mig för att det inte blir ett enda släpp till i år. Det enda jag ska göra är att spåra släpspår av älgklöv och eventuellt spåra fram till någon död älg om det passar sig så. Bara för prägling och för att något positivt ska hända för honom. Jag måste helt enkelt. Även fast det inte är för att gå som en idiot längst bak i ett snöre jag köpt hundarna så måste jag ju på något vis pröva. Sen får vi väl se vad som händer OM sjukdomarna går till sig är ändå precis allting kvar...
Vad som än händer så är det tre saker som är skrivna i sten:
1: Nästa hund kommer från Finland.
2: Nästa hund inköps inte så länge jag sitter här som ett jävla beläte och lever på 8000 lånade kronor varje månad.
3: Nästa hund införskaffas inte förrän jag har ett vettigt boende.
1:an och 2:an är väl relativt lätt ordnade. 3:an är tvärkörd eftersom jag aldrig kommer ha råd att köpa ett vettigt boende utan förevigt är förvisad att bo i allmännyttans äckliga lägenhetskolosser.
Har kikat lite grand vad en färdig hund kan tänkas kosta. En tvååring med jaktprovsettor... Har ju ett litet kapital bundet i bössorna. Om man skickar dem åt helvete och lägger de pengarna på en hund kanske det går bättre? För att ha bössor för en halv årslön som man aldrig får använda måste ju vara mycket sämre än att nyttja arvegodset som man får använda? Tål att kollas upp...
När Fan blir gammal blir han religiös heter det ju... Nu har även jag börjat tro på en högre makt. Jo, det är faktiskt sant. Och jag har även kommit på vad det är som gör att allt går så dåligt jämt. Jag blir straffad för mitt ostbågssug. För ostbågar jag ätit. För ostbågar jag vill äta. För ostbågar jag kommer att äta. Allting som hänt går att härleda till någon av dessa tre punkter. Igår kväll till exempel. Gick helt fredligt en hundpissarpromenad här i ghettot. Tänkte i mitt stilla sinne: "Ikväll har jag gjort mig förtjänt av en påse ostbågar eftersom jag sitter och pluggar trots att det är fredagskväll." Hinner inte tänka tanken klart förrän jag kliver snett på gräsmattan i ett hål som inte fanns innan jag tänkte ostbågstankarna. Så nu får det vara färdigt med dessa gyllene lyckobringare. Jag har inte nerver nog att sukta efter Er mer...
Gyllene bågar i påsar av stål
gör att fredliga män trampar i hål
Om nerverna ska stå pall
får nog sagan vara all
om dessa gyllene bågar i påsar av stål
Ikväll är jag bjuden på finmiddag på Umeås gräddhylla. Alla ni fruntimmer som sitter och glider runt på stolsitsarna behöver dock inte vara oroliga, det är enbart karlar inbjudna så jag är lika tillgänglig innan som efter bjudningen... Däremot ska det bli trevligt att få äta en god köttbit och dricka ett glas rött. Jag ska, kvällen till ära, testa ett vin jag fick i present: Grythyttan Jakt.
Har fått ett par nya blomva... F´låt kängor också. Får se hur många dagar dessa håller nu då. Varför ska det vara så jävla svårt att göra en produkt som åtminstone håller en godtagbar kvalitet? Jag är då beredd att betala för det i alla fall. Många med mig också. Men lik förbannat är det mesta som prånglas ut på marknaden ren och skär skit.
Nu ska jag sätta upp en hallspegel och en tavla av en hare. Vi har fått omtapetserat i vårt dysfunktionella boende. Det blev nog bra, minns inte hur det såg ut innan så det är svårt att säga nåt. Nämnde jag att heminredning inte är en av mina stora passioner?
I morgon ska jag dock ut i skogen och förhoppningsvis få höra hundskall. Ryvikens Viktor och Rusmosan Foppa kommer till skolans mark, det ska bli skitkul att få inspektera dessa herrar närmare... Jag måste ju dock ta ett pass, för det är ju farligt att gå omkring i såten utan att passarna har koll på mig och bössan måste jag väl ha med mig på pass ifall det kommer en bjärv... Så det kanske ser ut som att jag jagar men så är alltså inte fallet...
Något roligt finns, som vanligt, inte att skriva om. Men jag kan väl dra en liten uppdatering om Cash i alla fall...
Problem med magen har han. Tarmen behandlar inte födan riktigt. Således får han inte åt sig den näring han behöver. Detta har lett till att han inte byggt några muskler och därmed orkar han ingenting. Han kan göra en runda, sen är han helt slut. Mot detta skulle det tydligen räcka att ge ett foder som var "snällare" mot tarmen. Han har nu ätit detta foder i dryga 2 veckor och han skiter faktiskt bättre nu. Hårdare och det syns att tarmen knådat maten bättre. Däremot syns det fortfarande ingenting på vågen eller i grovhet. Sen tog veterinären några andra blodprov för olika åkommor. Dessa var bra.
Men: Han dricker väldigt mycket och har så alltid gjort. Han kan dricka tills han spyr över golvet och sen fortsätta dricka. Detta berättade vi för veterinärskan och hon började på en gång misstänka njurproblem. Så nästa fredag är det dags för nya provtagningar för det...
Jag kan, tyvärr, inte se att detta ska bli bra. Detta var den viktigaste hösten. När de positiva upplevelserna skulle avlösa varandra. När han skulle lära sig vad som verkligen är roligt här i världen. Av det blev det kattskit. Allt han fått är ett sämre och sämre självförtroende för varje gång jag varit ut i skogen med honom. Utvecklingskurvan har gått i samma riktning som börsens kurvor för närvarande går...
Nu har jag i alla fall bestämt mig för att det inte blir ett enda släpp till i år. Det enda jag ska göra är att spåra släpspår av älgklöv och eventuellt spåra fram till någon död älg om det passar sig så. Bara för prägling och för att något positivt ska hända för honom. Jag måste helt enkelt. Även fast det inte är för att gå som en idiot längst bak i ett snöre jag köpt hundarna så måste jag ju på något vis pröva. Sen får vi väl se vad som händer OM sjukdomarna går till sig är ändå precis allting kvar...
Vad som än händer så är det tre saker som är skrivna i sten:
1: Nästa hund kommer från Finland.
2: Nästa hund inköps inte så länge jag sitter här som ett jävla beläte och lever på 8000 lånade kronor varje månad.
3: Nästa hund införskaffas inte förrän jag har ett vettigt boende.
1:an och 2:an är väl relativt lätt ordnade. 3:an är tvärkörd eftersom jag aldrig kommer ha råd att köpa ett vettigt boende utan förevigt är förvisad att bo i allmännyttans äckliga lägenhetskolosser.
Har kikat lite grand vad en färdig hund kan tänkas kosta. En tvååring med jaktprovsettor... Har ju ett litet kapital bundet i bössorna. Om man skickar dem åt helvete och lägger de pengarna på en hund kanske det går bättre? För att ha bössor för en halv årslön som man aldrig får använda måste ju vara mycket sämre än att nyttja arvegodset som man får använda? Tål att kollas upp...
När Fan blir gammal blir han religiös heter det ju... Nu har även jag börjat tro på en högre makt. Jo, det är faktiskt sant. Och jag har även kommit på vad det är som gör att allt går så dåligt jämt. Jag blir straffad för mitt ostbågssug. För ostbågar jag ätit. För ostbågar jag vill äta. För ostbågar jag kommer att äta. Allting som hänt går att härleda till någon av dessa tre punkter. Igår kväll till exempel. Gick helt fredligt en hundpissarpromenad här i ghettot. Tänkte i mitt stilla sinne: "Ikväll har jag gjort mig förtjänt av en påse ostbågar eftersom jag sitter och pluggar trots att det är fredagskväll." Hinner inte tänka tanken klart förrän jag kliver snett på gräsmattan i ett hål som inte fanns innan jag tänkte ostbågstankarna. Så nu får det vara färdigt med dessa gyllene lyckobringare. Jag har inte nerver nog att sukta efter Er mer...
Gyllene bågar i påsar av stål
gör att fredliga män trampar i hål
Om nerverna ska stå pall
får nog sagan vara all
om dessa gyllene bågar i påsar av stål
Ikväll är jag bjuden på finmiddag på Umeås gräddhylla. Alla ni fruntimmer som sitter och glider runt på stolsitsarna behöver dock inte vara oroliga, det är enbart karlar inbjudna så jag är lika tillgänglig innan som efter bjudningen... Däremot ska det bli trevligt att få äta en god köttbit och dricka ett glas rött. Jag ska, kvällen till ära, testa ett vin jag fick i present: Grythyttan Jakt.
Har fått ett par nya blomva... F´låt kängor också. Får se hur många dagar dessa håller nu då. Varför ska det vara så jävla svårt att göra en produkt som åtminstone håller en godtagbar kvalitet? Jag är då beredd att betala för det i alla fall. Många med mig också. Men lik förbannat är det mesta som prånglas ut på marknaden ren och skär skit.
Nu ska jag sätta upp en hallspegel och en tavla av en hare. Vi har fått omtapetserat i vårt dysfunktionella boende. Det blev nog bra, minns inte hur det såg ut innan så det är svårt att säga nåt. Nämnde jag att heminredning inte är en av mina stora passioner?
Nytt inlägg.
En läsare efterlyste tätare uppdateringar. Vackert så. Men för att kunna skriva ofta måste något hända. Ingenting händer. Dessutom är det roligare att skriva om något roligt händer. Något roligt händer det definitivt aldrig. För vissa verkar ju livet i allmänhet och jakten i synnerhet vara en rosaskimrande haschpsykos av bibliska mått, men under den stjärnan är vi inte alla födda... Definitivt inte jag.
Varit på en resa med skolan. Vi var i det fruktansvärda Sundsvall första dagen, sen utanför Gävle dag 2 och avslutade med 3 dagar i Mora. Varför man stavar Mora med ett o är också en väldigt intressant fråga...
I alla fall: Det var trivsamt. Vi fick mycket kaffe, en keps och en thermos!
I Gävle skulle vi gå på lokal och äta middag. Vi gick på en lokal där di tillverkade svavelpannkakor. Jag läste menyn och fastnade för en sådan med mycket intressanta grejor på. När det sen var min tur att beställa frågade expeditskan om jag ville ha en "small", "medium" eller "large". Jag tänkte för en gångs skull bete mig då det handlar om mat så jag tog en medium. Tog drickan och satte mig vid bordet. Blev då upplyst om att en medium panpizza tydligen var avsedd för 2-3 personer. Pizzan kom. Jag åt. Blev klen. Allt som vanligt mao: Går ej bete sig när fast föda ligger på bordet.
Svavelpannkaka
Efter detta skulle vi gå på färgbiograf och titta på "Tre Musketörer". Gick till kassan och bad att få en biljett till "Pajrätts ov de karribijan". Kassörskan tittade frågande på mig men jag hamnade ändå i rätt salong till slut.
Resten av resan förlöpte utan större komplikationer, i alla fall vad gällde beställningar av olika ting...
Sålde arslet bakom norrlandsoperan för att råda bot på skoproblemet. Glad i hågen åker man på jaktaffären. Hittar en par jättesköna kängor, satt som en smäck på foten. Smäck var just vad de var. 3 jaktdagar (med smorning varje kväll) höll de. Nu tar de in vatten så man blir dyngsur. Jag trodde, anno 2011, inte att det gick att ta så mycket betalt för något som är sådär jävla värdelöst. Men men... Det är väl som med hundar... Så länge det finns idioter, dvs mig, som gladeligen betalar så går det tjäna grova pengar på skräp.
Två väldigt dyra blomvasar. Nä just ja... Vattnet kommer väl rinna ut...
Vad gäller allting annat så är det precis som vanligt: Allt går åt helvete.
Bantningen går åt helvete eftersom jag åker hem och "jagar" på helgerna och fuskar då. Karaktärslös som få.
"Jakten" går ju nåt så kopiöst jävla katastrofuselt så den tänker jag inte ens nämna.
Blev fotad av en fartkamera.
Ramlade ner i ett hål och gjorde illa vaden.
Pank pga resultatlösa hemresor till "jakten".
Förkyld och feber.
Att man överhuvudtaget ids kliva ur sängen och möta en ny värdelös dag torde ju tyda på en allvarlig kromosombrist.
Trots att jag pratar emot vad jag skrev ovan så måste jag väl ändå tala om "jakten". Det här ska ju trots allt föreställa en jaktblogg.... Jagade mån-tis-ons på oktoberpremiären i ett lag i Långsele. Hade ett uselt upptag på måndagen som ledde till att de fick skjuta en kviga. Sen helt resultatslöst. Åkte upp till Umeå på torsdagen för att ha en redovisning på 15 min som enligt skitnödig skolpraxis naturligtvis inte gick att flytta... Hem till Fåker på torsdagskvällen och premiär där på fredagen. Satt på mitt favoritpass, Snejtalln, har knappt sett nån älg där och definitivt inte skjutit någon men jag trivs där ändå. Vad hände? Ingenting hände. Vi ser 10 älgar på vägen till samlingen, när vi ska jaga och släppa hundarna händer tammejfan ingenting. Knappt ett skall, inga förföljanden. Ingenting.
Eftermiddagen tillbringades hos veterinär där det konstaterades att Elvis har rävskabb. Så nu är både han och Cash under behandling för det. Var dock inget hinder för jakt. Kruxet är ju att Elvis lallar i nåt gammelspår tills han får upp, är för långsam för att få stopp på dem och går bara och lullar bakom.
Cash jagar ju inte alls så det är inget att hålla på med över huvud taget. Han har något medfött fel i magen som gör att han inte kan tillgodogöra sig näringen i maten så han är mager som en skrika och orkar ingenting. OM det nu är det som gör det. Kanske bara är en fullständig avsaknad av jaktlust också. Jag tror på det senare...
Släppte han på söndagsmorgonen på purfärska älgspår. 500m sen tillbaka till gräsätningen vid mina fötter. Gick längs spåret för att lära honom uthållighet. Står två älgar i kraftledningen och äter. Förföljande 350m. Tillbaka till gräsätningen. La mig på knä på myren och grinade och lovade mig själv att detta skulle bli sista älgjaktsdagen för i år. Det löftet ämnar jag hålla.
Ingen mening att lägga tid och pengar på något som man är så jävla värdelös på så man jagat i 17 dagar utan att få skjuta någonting. I dom 17 dagarna är dessutom inte rådjurspürsch och ensamsläpp med Cash inräknade.
Det är bara att bita huvudet av skam och inse: Jag är fullständigt hundlös. Jag kommer inte få en enda spännande upplevelse i skogen i år. Därför tänker jag stanna hemma. Då kanske man åtminstone kan hålla dieteten så något positivt kan komma ur detta helvete till skitår. Sen kan man ju börja fundera på vad man gjort för ont. Eller är det så att tur är strikt korrelerad mot skicklighet...? Om så är fallet åker grejorna ut på blocket i morgon dag. Såhär håller jag inte på längre, så enkelt är det.
Snejtalln. Vackert.
Nu tänker jag gå och lägga mig under ett gammalt hästtäcke och vakna upp och inse att jag haft en mardröm. Det är bara 19:e augusti och allt ligger framför en...
Varit på en resa med skolan. Vi var i det fruktansvärda Sundsvall första dagen, sen utanför Gävle dag 2 och avslutade med 3 dagar i Mora. Varför man stavar Mora med ett o är också en väldigt intressant fråga...
I alla fall: Det var trivsamt. Vi fick mycket kaffe, en keps och en thermos!
I Gävle skulle vi gå på lokal och äta middag. Vi gick på en lokal där di tillverkade svavelpannkakor. Jag läste menyn och fastnade för en sådan med mycket intressanta grejor på. När det sen var min tur att beställa frågade expeditskan om jag ville ha en "small", "medium" eller "large". Jag tänkte för en gångs skull bete mig då det handlar om mat så jag tog en medium. Tog drickan och satte mig vid bordet. Blev då upplyst om att en medium panpizza tydligen var avsedd för 2-3 personer. Pizzan kom. Jag åt. Blev klen. Allt som vanligt mao: Går ej bete sig när fast föda ligger på bordet.
Svavelpannkaka
Efter detta skulle vi gå på färgbiograf och titta på "Tre Musketörer". Gick till kassan och bad att få en biljett till "Pajrätts ov de karribijan". Kassörskan tittade frågande på mig men jag hamnade ändå i rätt salong till slut.
Resten av resan förlöpte utan större komplikationer, i alla fall vad gällde beställningar av olika ting...
Sålde arslet bakom norrlandsoperan för att råda bot på skoproblemet. Glad i hågen åker man på jaktaffären. Hittar en par jättesköna kängor, satt som en smäck på foten. Smäck var just vad de var. 3 jaktdagar (med smorning varje kväll) höll de. Nu tar de in vatten så man blir dyngsur. Jag trodde, anno 2011, inte att det gick att ta så mycket betalt för något som är sådär jävla värdelöst. Men men... Det är väl som med hundar... Så länge det finns idioter, dvs mig, som gladeligen betalar så går det tjäna grova pengar på skräp.
Två väldigt dyra blomvasar. Nä just ja... Vattnet kommer väl rinna ut...
Vad gäller allting annat så är det precis som vanligt: Allt går åt helvete.
Bantningen går åt helvete eftersom jag åker hem och "jagar" på helgerna och fuskar då. Karaktärslös som få.
"Jakten" går ju nåt så kopiöst jävla katastrofuselt så den tänker jag inte ens nämna.
Blev fotad av en fartkamera.
Ramlade ner i ett hål och gjorde illa vaden.
Pank pga resultatlösa hemresor till "jakten".
Förkyld och feber.
Att man överhuvudtaget ids kliva ur sängen och möta en ny värdelös dag torde ju tyda på en allvarlig kromosombrist.
Trots att jag pratar emot vad jag skrev ovan så måste jag väl ändå tala om "jakten". Det här ska ju trots allt föreställa en jaktblogg.... Jagade mån-tis-ons på oktoberpremiären i ett lag i Långsele. Hade ett uselt upptag på måndagen som ledde till att de fick skjuta en kviga. Sen helt resultatslöst. Åkte upp till Umeå på torsdagen för att ha en redovisning på 15 min som enligt skitnödig skolpraxis naturligtvis inte gick att flytta... Hem till Fåker på torsdagskvällen och premiär där på fredagen. Satt på mitt favoritpass, Snejtalln, har knappt sett nån älg där och definitivt inte skjutit någon men jag trivs där ändå. Vad hände? Ingenting hände. Vi ser 10 älgar på vägen till samlingen, när vi ska jaga och släppa hundarna händer tammejfan ingenting. Knappt ett skall, inga förföljanden. Ingenting.
Eftermiddagen tillbringades hos veterinär där det konstaterades att Elvis har rävskabb. Så nu är både han och Cash under behandling för det. Var dock inget hinder för jakt. Kruxet är ju att Elvis lallar i nåt gammelspår tills han får upp, är för långsam för att få stopp på dem och går bara och lullar bakom.
Cash jagar ju inte alls så det är inget att hålla på med över huvud taget. Han har något medfött fel i magen som gör att han inte kan tillgodogöra sig näringen i maten så han är mager som en skrika och orkar ingenting. OM det nu är det som gör det. Kanske bara är en fullständig avsaknad av jaktlust också. Jag tror på det senare...
Släppte han på söndagsmorgonen på purfärska älgspår. 500m sen tillbaka till gräsätningen vid mina fötter. Gick längs spåret för att lära honom uthållighet. Står två älgar i kraftledningen och äter. Förföljande 350m. Tillbaka till gräsätningen. La mig på knä på myren och grinade och lovade mig själv att detta skulle bli sista älgjaktsdagen för i år. Det löftet ämnar jag hålla.
Ingen mening att lägga tid och pengar på något som man är så jävla värdelös på så man jagat i 17 dagar utan att få skjuta någonting. I dom 17 dagarna är dessutom inte rådjurspürsch och ensamsläpp med Cash inräknade.
Det är bara att bita huvudet av skam och inse: Jag är fullständigt hundlös. Jag kommer inte få en enda spännande upplevelse i skogen i år. Därför tänker jag stanna hemma. Då kanske man åtminstone kan hålla dieteten så något positivt kan komma ur detta helvete till skitår. Sen kan man ju börja fundera på vad man gjort för ont. Eller är det så att tur är strikt korrelerad mot skicklighet...? Om så är fallet åker grejorna ut på blocket i morgon dag. Såhär håller jag inte på längre, så enkelt är det.
Snejtalln. Vackert.
Nu tänker jag gå och lägga mig under ett gammalt hästtäcke och vakna upp och inse att jag haft en mardröm. Det är bara 19:e augusti och allt ligger framför en...
