Att leva i det förgågna...
är ju som alla vet ett fruktansvärt vinnande koncept. Minnas sådant som har varit och hur man skulle agerat för att utfallet skulle blivit annorlunda. Satt och kollade igenom en massa bilder och hittade en fin bild på Elvis när han var 1,5 år.
Elvis.
O herregud vad man skulle gjort många saker annorlunda om jag vetat då vad jag vet idag. Oj vad älg man hade fått skjuta istället för att kuta runt och jollra med en mobiltelefon och filma dem istället:
http://www.youtube.com/watch?v=r660QMyBtEY
http://www.youtube.com/watch?v=lnbWtHL3rw4
Några exempel...
Men men. Det är lätt att vara efterklok. På den tiden hade man ju i alla fall något att se fram mot. Det är betydligt svårare att hitta något sådant nu med allt från strul med slakteri till unghundens icke-jaktlust.
Men jag har i alla fall satt upp några mål som jag ska försöka hålla, om vi bortser från allt som har med verkligheten att göra såsom skola, jobb etc. Det torde väl vara rätt självskrivet att sköta sådant på bästa sätt menar jag...
"Jo hej Jonas heter jag och bla bla..."
"Jamen sa rolen, det behövs yngre folk"
"Jo jag har ju hunn o så..."
"Jaha... Nä, nå hunner behöv vi int, pröv å ring åt nån annan."
Skjutbanan tänker jag säga ifrån mig från och med i år. Fan, jag är inte ens intresserad av skytte. Jag vill lägga min tid på jakten och eventuellt jaktlederi. Det får räcka. Dessutom vet jag inte ens om jag kommer flytta hem efter skolan, så det känns väldigt dumt att vara inblandat i banan när man inte bor på orten. Det är väl inte så mycket jobb, men det är ändå nåt att fundera på. Och arbetsdagarna där går lägga på något annat, t.ex något man är intresserad av...
Punkt tre säger väl sig självt. Vill testa på det. Får bli min semester i år...
Sen har jag väl inte så mycket mer intressant att berätta. Har inte gjort någonting av den enkla anledningen att jag är så pank så jag kan inte göra något. Bara varit hemma och druckit kaffe och kollat på skidåkning. Lite skidor har det blivit för egen maskin också, men det är inte så kul att åka med bäbisräfflade jaktskidor i preparerade spår.... Ska köpa ett par begagnade riktiga skidor så kanske det blir lite mer åkt. Det behövs onekligen...
En CDI-box till skotern verkar ju omöjlig att uppbringa i det här landet, så det får bli att beställa från US och A. De är i alla fall nästan 3000 SEK billigare där än hemma, inklusive frakt.
Vi har fått 3 nya husdjur! Så numer är det två idioter, en älgren älghund och tre mexikanska hoppbönor som bor här i ett hål i allmännyttans bajsbruna tegellängor.
Mexikanska hoppbönor...
Det är en liten åma som är inuti ett frö. När åman äter på fröet så hoppar fröet omkring. När den blir står så påstår den detaljerade skötselanvisningen att det ska komma en fjäril ur fröet... Det tror jag när jag ser det. I alla fall så är det tre ohemult skojfriska små krabater. Ska sätta en astro på den piggaste av dem och testa att släppa den till hösten, lär ju inte gå sämre iaf...
Nu dröjer det länge till nästa skrivelse, ska låta sponsorerna gnälla lite först... Det kommer inte hända någonting och jag ids fan inte sitta och ordbajsa var fjärde dag längre. Det är ytterligare ett ok som inte tillför någonting på redan nedtyngda axlar...
//Jonas
Elvis.
O herregud vad man skulle gjort många saker annorlunda om jag vetat då vad jag vet idag. Oj vad älg man hade fått skjuta istället för att kuta runt och jollra med en mobiltelefon och filma dem istället:
http://www.youtube.com/watch?v=r660QMyBtEY
http://www.youtube.com/watch?v=lnbWtHL3rw4
Några exempel...
Men men. Det är lätt att vara efterklok. På den tiden hade man ju i alla fall något att se fram mot. Det är betydligt svårare att hitta något sådant nu med allt från strul med slakteri till unghundens icke-jaktlust.
Men jag har i alla fall satt upp några mål som jag ska försöka hålla, om vi bortser från allt som har med verkligheten att göra såsom skola, jobb etc. Det torde väl vara rätt självskrivet att sköta sådant på bästa sätt menar jag...
- Skaffa en oktoberjakt.
- Säga ifrån mig uppdrag i menlösheter som bara stjäl energi utan att tillföra något.
- Spara pengar och åka till södern och försöka vara med på en drevjakt.
Förklaring till punkter:
Lägger ner för mycket pengar på det här för att inte jaga den bästa tiden. Dessutom när jag är färdig häruppe mister jag min möjlighet att jaga i Umeå varpå antalet dagar återigen kommer rasa till nivåer som är så låga så det inte motiverar de pengar och den tid det innebär att ha hund. Så det får bli ett intressant projekt. Ringa runt och jaga plats i jaktlag och återigen uppleva de roliga samtal som brukar gå till såhär:"Jo hej Jonas heter jag och bla bla..."
"Jamen sa rolen, det behövs yngre folk"
"Jo jag har ju hunn o så..."
"Jaha... Nä, nå hunner behöv vi int, pröv å ring åt nån annan."
Skjutbanan tänker jag säga ifrån mig från och med i år. Fan, jag är inte ens intresserad av skytte. Jag vill lägga min tid på jakten och eventuellt jaktlederi. Det får räcka. Dessutom vet jag inte ens om jag kommer flytta hem efter skolan, så det känns väldigt dumt att vara inblandat i banan när man inte bor på orten. Det är väl inte så mycket jobb, men det är ändå nåt att fundera på. Och arbetsdagarna där går lägga på något annat, t.ex något man är intresserad av...
Punkt tre säger väl sig självt. Vill testa på det. Får bli min semester i år...
Sen har jag väl inte så mycket mer intressant att berätta. Har inte gjort någonting av den enkla anledningen att jag är så pank så jag kan inte göra något. Bara varit hemma och druckit kaffe och kollat på skidåkning. Lite skidor har det blivit för egen maskin också, men det är inte så kul att åka med bäbisräfflade jaktskidor i preparerade spår.... Ska köpa ett par begagnade riktiga skidor så kanske det blir lite mer åkt. Det behövs onekligen...
En CDI-box till skotern verkar ju omöjlig att uppbringa i det här landet, så det får bli att beställa från US och A. De är i alla fall nästan 3000 SEK billigare där än hemma, inklusive frakt.
Vi har fått 3 nya husdjur! Så numer är det två idioter, en älgren älghund och tre mexikanska hoppbönor som bor här i ett hål i allmännyttans bajsbruna tegellängor.
Mexikanska hoppbönor...
Det är en liten åma som är inuti ett frö. När åman äter på fröet så hoppar fröet omkring. När den blir står så påstår den detaljerade skötselanvisningen att det ska komma en fjäril ur fröet... Det tror jag när jag ser det. I alla fall så är det tre ohemult skojfriska små krabater. Ska sätta en astro på den piggaste av dem och testa att släppa den till hösten, lär ju inte gå sämre iaf...
Nu dröjer det länge till nästa skrivelse, ska låta sponsorerna gnälla lite först... Det kommer inte hända någonting och jag ids fan inte sitta och ordbajsa var fjärde dag längre. Det är ytterligare ett ok som inte tillför någonting på redan nedtyngda axlar...
//Jonas
Ett episkt skithugg.
Även om det inte frammanades på vers så tarvar det dylika kraftuttryck...
Nåväl. Jag utlämnade med flit den viktigaste händelsen under sörlandsresan. Ja, den viktigaste händelsen under hela 2011/2012 dristar jag mig till att utnämna den till...
Nåväl. Grisvak och god middag på onsdagskvällen. Kaffe och smörgås till kvällsvard. Kaffe, yoghurt och fil till frukost. Mack-kaffe för att inte köra av vägen på väg till Vimmerby. Allt detta sammantaget ledde till århundradets värsta skithugg. Jag lovar och svär att det antog rent bibliska proportioner. Låg som en mask i vånda och vred mig i de prasslande eklöven, tänkte på Loffe Carlsson, nynnade en truddelutt. Däremellan försökte jag stå och se oberörd ut då drevet kom allt närmare. Då, som en gudaberöring, försvann det helt plötsligt. Allt var frid och fröjd. Kunde stå där i min fina tallbacke och koncentrera mig på drevet.
Men då. När man minst anade det kom det tillbaka. Likt tusen nålar i bukregionen. Maskläget återtaget. Det gick till och med så långt att jag haltade omkring och letade lämplig stock att bygga hemlighus av. Då är det illa. När man riskerar liv och lem med att torka sig med sörländska ädellöv som är impregnerade av dvärgbandmask, fästingar och huggormsyngel... Men så hemskt var det.
Drevet försvann till en annan ö och vi bröt. Jag linkade till bilen och frågade lite försynt vår värd om han kanske möjligtvis hade med sig lite förädlade pappersfibrer till skogs... Det hade han inte. Men han frammanade de vackraste ord jag hittills hört någon säga:
-"Jag har inget papper, men du kan ju låna utedasset vid stugan härborta..."
Den rena och oförfalskade glädje jag kände vid dessa bevingade ord har jag väldigt svårt att sätta på pränt, men först trodde jag att han ljög men när det sedan gick upp ett Liljeholmens att det faktiskt var sant var jag väldigt nära att ta till gråten av ren och skär lycka.
Så efter ytterligare några pinande minuter i bil och en något vaggande promenad satt jag så på en ren frigolitring, dörren lite på glänt, sjön Yxern skymtade i bakgrunden och Troyas skall hördes likt änglars sång ljuda över nejden. Inre frid.
Denna skitsejour med det oerhört lyckade och renliga slutet var faktiskt det jag minns mest från denna resa. Att efter att ha vridit sig som en mask i plågor få en sådan monumental överraskning som att det fanns ett hemlighus på ön... Ja. Ögat blir fortfarande glansigt vid blotta tanken...
Aldrig tidigare har en plågad buk haft en okänd stugägare att tacka för så mycket, eller vad det nu var han sade han Churchill...
Ekskog i närheten av hemlighuset. Löven hade fallit redan innan mitt
besök kanske är bäst att poängtera...
Sen kan jag faktiskt berätta att jag gjort en riktigt bra affär! Jag är ju inte sponsrad av någonting, utan varje pinal jag äger och har, har sitt ursprung i nattliga arbetspass bakom Norrlandsoperan. Med andra ord så kan man då jag skriver bra eller dåligt om en sak lita på att det verkligen förhåller sig på det sättet. För det är då ingen jävel som överöser mig med dyrbarheter bara för att jag ska ljuga en skvätt om deras förträfflighet.
Nåväl. Jag har haft ett litet Leupoldsikte på min kombi, 1,5-5x24. Det har varit klart och fint och tjänat sin herre väl. Men riktmedlet var heavy-duplex (eller tyska 4:an för den som så vill) och det är faktiskt lite i grövsta laget på rådisar om det blir uppåt 70-80 meter. Hittade en annons där en person skulle sälja ett 3-9x40 av samma fabrikat och jag frågade om han var intresserad av ett byte. Och det var han! Så nu har jag en sådan med fliplock och motljusskydd och en optik som för pengen är riktigt riktigt bra!
Om ni går i kikarköpartankar så snegla på detta amerikanska företag med sin generösa garanti (och ansett av de som behövt nyttja den: världens bästa serviceorganisation). Optiken kanske inte slår tyskarna på fingrarna, men de är då nog så klara för att klara precis all dagjakt vi bedriver i detta land. Dessutom är ögonavståndet generöst så man kanske slipper vackra sminkringar runt ögonen om man missar en anläggning... Så istället för att lägga era surt förvärvade slantar på en belyst kinajulgran som ändrar träffläget allt eftersom du vrider på förstoringsratten tycker jag att ni ska kika på dessa små fina saker...
Jag är nöjd. Alla är nöjda. Vad är fel?
Väl mött.
//Jonas
Nåväl. Jag utlämnade med flit den viktigaste händelsen under sörlandsresan. Ja, den viktigaste händelsen under hela 2011/2012 dristar jag mig till att utnämna den till...
Nåväl. Grisvak och god middag på onsdagskvällen. Kaffe och smörgås till kvällsvard. Kaffe, yoghurt och fil till frukost. Mack-kaffe för att inte köra av vägen på väg till Vimmerby. Allt detta sammantaget ledde till århundradets värsta skithugg. Jag lovar och svär att det antog rent bibliska proportioner. Låg som en mask i vånda och vred mig i de prasslande eklöven, tänkte på Loffe Carlsson, nynnade en truddelutt. Däremellan försökte jag stå och se oberörd ut då drevet kom allt närmare. Då, som en gudaberöring, försvann det helt plötsligt. Allt var frid och fröjd. Kunde stå där i min fina tallbacke och koncentrera mig på drevet.
Men då. När man minst anade det kom det tillbaka. Likt tusen nålar i bukregionen. Maskläget återtaget. Det gick till och med så långt att jag haltade omkring och letade lämplig stock att bygga hemlighus av. Då är det illa. När man riskerar liv och lem med att torka sig med sörländska ädellöv som är impregnerade av dvärgbandmask, fästingar och huggormsyngel... Men så hemskt var det.
Drevet försvann till en annan ö och vi bröt. Jag linkade till bilen och frågade lite försynt vår värd om han kanske möjligtvis hade med sig lite förädlade pappersfibrer till skogs... Det hade han inte. Men han frammanade de vackraste ord jag hittills hört någon säga:
-"Jag har inget papper, men du kan ju låna utedasset vid stugan härborta..."
Den rena och oförfalskade glädje jag kände vid dessa bevingade ord har jag väldigt svårt att sätta på pränt, men först trodde jag att han ljög men när det sedan gick upp ett Liljeholmens att det faktiskt var sant var jag väldigt nära att ta till gråten av ren och skär lycka.
Så efter ytterligare några pinande minuter i bil och en något vaggande promenad satt jag så på en ren frigolitring, dörren lite på glänt, sjön Yxern skymtade i bakgrunden och Troyas skall hördes likt änglars sång ljuda över nejden. Inre frid.
Denna skitsejour med det oerhört lyckade och renliga slutet var faktiskt det jag minns mest från denna resa. Att efter att ha vridit sig som en mask i plågor få en sådan monumental överraskning som att det fanns ett hemlighus på ön... Ja. Ögat blir fortfarande glansigt vid blotta tanken...
Aldrig tidigare har en plågad buk haft en okänd stugägare att tacka för så mycket, eller vad det nu var han sade han Churchill...
Ekskog i närheten av hemlighuset. Löven hade fallit redan innan mitt
besök kanske är bäst att poängtera...
Sen kan jag faktiskt berätta att jag gjort en riktigt bra affär! Jag är ju inte sponsrad av någonting, utan varje pinal jag äger och har, har sitt ursprung i nattliga arbetspass bakom Norrlandsoperan. Med andra ord så kan man då jag skriver bra eller dåligt om en sak lita på att det verkligen förhåller sig på det sättet. För det är då ingen jävel som överöser mig med dyrbarheter bara för att jag ska ljuga en skvätt om deras förträfflighet.
Nåväl. Jag har haft ett litet Leupoldsikte på min kombi, 1,5-5x24. Det har varit klart och fint och tjänat sin herre väl. Men riktmedlet var heavy-duplex (eller tyska 4:an för den som så vill) och det är faktiskt lite i grövsta laget på rådisar om det blir uppåt 70-80 meter. Hittade en annons där en person skulle sälja ett 3-9x40 av samma fabrikat och jag frågade om han var intresserad av ett byte. Och det var han! Så nu har jag en sådan med fliplock och motljusskydd och en optik som för pengen är riktigt riktigt bra!
Om ni går i kikarköpartankar så snegla på detta amerikanska företag med sin generösa garanti (och ansett av de som behövt nyttja den: världens bästa serviceorganisation). Optiken kanske inte slår tyskarna på fingrarna, men de är då nog så klara för att klara precis all dagjakt vi bedriver i detta land. Dessutom är ögonavståndet generöst så man kanske slipper vackra sminkringar runt ögonen om man missar en anläggning... Så istället för att lägga era surt förvärvade slantar på en belyst kinajulgran som ändrar träffläget allt eftersom du vrider på förstoringsratten tycker jag att ni ska kika på dessa små fina saker...
Jag är nöjd. Alla är nöjda. Vad är fel?
Väl mött.
//Jonas
Sörlandsresa med mera...
Jaha, nu har 2012 börjat. Samma tur som 2011 men en mycket roligare start... Tolvslaget firades med att ligga på rygg och dregla i John Blunds armar, ett av mina bättre tolvslag faktiskt. Vanligtvis dreglar man av andra orsaker än sömn...
Nåväl. 06.00 kom Strömlund med stortysken, vi packade den full och begav oss åstad på vår resa mot barmark och talfel. Tankning, kaffeköp och hundpissning på truckerfiket i Tönnebro. Färden fortsatte E4:an söderöver, genom det fruktansvärda di kallar Stockholm och sedan stannade vi, med risk för liv och lem, på restaurang Gyllene Måsen i Slöddertälje. Besöket fortlöpte utan blåtiror och med alla pengar i behåll. Vid 5-tiden på eftermiddagen var vi i Ljungby och installerade oss i det Nilssonska residenset.
Samling i kolmörker på måndagsmorgonen, utdelning av pass och sedan släpptes hundarna. Jag stod på en liten kulle och tror nog jag hörde fyra drev samtidigt. Såg naturligtvis inget vilt, men trevligt var det. På eftermiddagen såg jag ett drevdjur men på alldeles för långt håll. Det var den 14-åriga bastarden Hulan som drev med den äran.
På tisdagen var det också drev överallt i skogen, tre hundar som mest drev samtidigt och det blev även skjutet rådjur. Jag såg naturligtvis ingenting.
Onsdagen inleddes med en sovmorgon på grund av den där jävla Emil som blåste och härjade över den södra landsändan. Ett släpp med Troya hann vi dock med på eftermiddagen. Det resulterade i drev. Såg naturligtvis ingenting.
På onsdagskvällen åkte jag ännu längre söderut för att vaka på fabeldjur och hälsa på gamla bekanta. Middagen var god och fabeldjuret kom på åteln som på beställning. Men när man väl lyckas få en chans så ska man ju naturligtvis lyckas klanta bort den. Fabeldjuret kom genom ekskogen så det prasslade i löven. Stannade vid åteln och började göra sådant som fabeldjur gör. Siktade. Såg inte halvsju genom kikaren på grund av imma. Fabeldjuret sprang rakt mot tornet. Jag torkade rent linserna på kikaren. Fabeldjuret stannade bakom en gran. Siktade men såg bara grankvistar. Fabeldjuret vände på klöven och försvann rakt ifrån mig. Skott omöjligt. Spännande var det så det förslog, var år och dag sedan jag fick sån oerhörd puls som jag fick då den svarta skuggan dök upp i skogen. Vet inte riktigt varför, det var ingen stor gris, men det kanske är för det varit så hemskt upphaussat det här med fabeldjursjakt, man har prövat så många gånger utan att se något? Kan inte sätta finget på vad som hände men man får hoppas att man är vid sina sinnens fulla bruk nästa gång man får en chans... Jo just, lyckades blinka ur en lins mitt i uppståndelsen också så jag fick köra enögd tillbaka till Småland...
På torsdagsmorgonen packade vi bilen och åkte upp till Vimmerby för en dags jakt på en ö. Det var riktigt trevligt och en mycket mycket vacker mark. Var visst ett naturvårdsavtal på ön så allt skogsbruk gick ut på att gynna den vitryggiga hackspetten. Fanns allt där: Från inägor till grantätningar. Från martallar till grov ekskog. Troya drev naturligtvis hela dagen och vår värd för dagen fick även fälla ett drevdjur!
En suddig bild på Troya.
Torsdagen avslutades med en god middag och sedan var det god natt för att orka köra hem till snö, sterila marker, kyla och vardagen.
Vad hände mer då? Jo menlöshetens okrönte härskare, Cash, fick en kompis. En annan aspirant på denna titel nämligen drever/taxblandningen Ove. De hade väldigt roligt tillsammans. När de inte orkade stå upp och bita varandra så låg de ner och bet varandra. Båda var helt dyngsura av dregel. Men roligt hade de nog... Ove jagar dock, till skillnad från vissa andra, och det fälldes även 3 rådjur för honom under vår sörlandsvistelse.
Cash & Ove - partners in joll...
Vad mer då? Är tillbaka i Umeå för termin 6/10. Skönt. Ska åka lite skidor, kanske prövar någon toppfågel. På sätt och vis skönt att marken är täckt av ett djupt lager vitt bajs så man slipper släppa älghundar och åka gråtande från skogen. Nu kan man släppa det där några månader och förhoppningsvis återfå tro och lust till sommaren.
Vad gäller LCHF så är det numer ett avslutat kapitel. Fungerar inte att äta så på veckorna och fuska varje helg då man blir bjuden på allehanda anrättningar. Då går det bara åt ett håll och det är mjukisbyxor och biggest-looser-deltagande. Så nu får det bli att strunta i pasta/potatis, äta mindre av allt och försöka bege sig ut i skidspåren istället. Men det är ack så svårt... Synd att inte karaktär är något som går att köpa på burk.
Nu har jag nog inget mer intressant att förtälja och jag ids inte ordbajsa så mycket mer så vi får nöja oss där för denna gång. Väl mött.
//Jonas
Nåväl. 06.00 kom Strömlund med stortysken, vi packade den full och begav oss åstad på vår resa mot barmark och talfel. Tankning, kaffeköp och hundpissning på truckerfiket i Tönnebro. Färden fortsatte E4:an söderöver, genom det fruktansvärda di kallar Stockholm och sedan stannade vi, med risk för liv och lem, på restaurang Gyllene Måsen i Slöddertälje. Besöket fortlöpte utan blåtiror och med alla pengar i behåll. Vid 5-tiden på eftermiddagen var vi i Ljungby och installerade oss i det Nilssonska residenset.
Samling i kolmörker på måndagsmorgonen, utdelning av pass och sedan släpptes hundarna. Jag stod på en liten kulle och tror nog jag hörde fyra drev samtidigt. Såg naturligtvis inget vilt, men trevligt var det. På eftermiddagen såg jag ett drevdjur men på alldeles för långt håll. Det var den 14-åriga bastarden Hulan som drev med den äran.
På tisdagen var det också drev överallt i skogen, tre hundar som mest drev samtidigt och det blev även skjutet rådjur. Jag såg naturligtvis ingenting.
Onsdagen inleddes med en sovmorgon på grund av den där jävla Emil som blåste och härjade över den södra landsändan. Ett släpp med Troya hann vi dock med på eftermiddagen. Det resulterade i drev. Såg naturligtvis ingenting.
På onsdagskvällen åkte jag ännu längre söderut för att vaka på fabeldjur och hälsa på gamla bekanta. Middagen var god och fabeldjuret kom på åteln som på beställning. Men när man väl lyckas få en chans så ska man ju naturligtvis lyckas klanta bort den. Fabeldjuret kom genom ekskogen så det prasslade i löven. Stannade vid åteln och började göra sådant som fabeldjur gör. Siktade. Såg inte halvsju genom kikaren på grund av imma. Fabeldjuret sprang rakt mot tornet. Jag torkade rent linserna på kikaren. Fabeldjuret stannade bakom en gran. Siktade men såg bara grankvistar. Fabeldjuret vände på klöven och försvann rakt ifrån mig. Skott omöjligt. Spännande var det så det förslog, var år och dag sedan jag fick sån oerhörd puls som jag fick då den svarta skuggan dök upp i skogen. Vet inte riktigt varför, det var ingen stor gris, men det kanske är för det varit så hemskt upphaussat det här med fabeldjursjakt, man har prövat så många gånger utan att se något? Kan inte sätta finget på vad som hände men man får hoppas att man är vid sina sinnens fulla bruk nästa gång man får en chans... Jo just, lyckades blinka ur en lins mitt i uppståndelsen också så jag fick köra enögd tillbaka till Småland...
På torsdagsmorgonen packade vi bilen och åkte upp till Vimmerby för en dags jakt på en ö. Det var riktigt trevligt och en mycket mycket vacker mark. Var visst ett naturvårdsavtal på ön så allt skogsbruk gick ut på att gynna den vitryggiga hackspetten. Fanns allt där: Från inägor till grantätningar. Från martallar till grov ekskog. Troya drev naturligtvis hela dagen och vår värd för dagen fick även fälla ett drevdjur!
En suddig bild på Troya.
Torsdagen avslutades med en god middag och sedan var det god natt för att orka köra hem till snö, sterila marker, kyla och vardagen.
Vad hände mer då? Jo menlöshetens okrönte härskare, Cash, fick en kompis. En annan aspirant på denna titel nämligen drever/taxblandningen Ove. De hade väldigt roligt tillsammans. När de inte orkade stå upp och bita varandra så låg de ner och bet varandra. Båda var helt dyngsura av dregel. Men roligt hade de nog... Ove jagar dock, till skillnad från vissa andra, och det fälldes även 3 rådjur för honom under vår sörlandsvistelse.
Cash & Ove - partners in joll...
Vad mer då? Är tillbaka i Umeå för termin 6/10. Skönt. Ska åka lite skidor, kanske prövar någon toppfågel. På sätt och vis skönt att marken är täckt av ett djupt lager vitt bajs så man slipper släppa älghundar och åka gråtande från skogen. Nu kan man släppa det där några månader och förhoppningsvis återfå tro och lust till sommaren.
Vad gäller LCHF så är det numer ett avslutat kapitel. Fungerar inte att äta så på veckorna och fuska varje helg då man blir bjuden på allehanda anrättningar. Då går det bara åt ett håll och det är mjukisbyxor och biggest-looser-deltagande. Så nu får det bli att strunta i pasta/potatis, äta mindre av allt och försöka bege sig ut i skidspåren istället. Men det är ack så svårt... Synd att inte karaktär är något som går att köpa på burk.
Nu har jag nog inget mer intressant att förtälja och jag ids inte ordbajsa så mycket mer så vi får nöja oss där för denna gång. Väl mött.
//Jonas
