Åter till allvaret...
... och Umeå. Ett väldigt varmt välkomnade. Trevligt som vanligt. Ett välkomnande som verkligen höjde motivationen för att vara här! Nämligen det att någon har spytt i trapphuset och knapphändigt torkat upp det hela så man får gå en våning och hålla andan för att inte göra exakt samma sak själv. Vilket jävla djurstall detta bostadsområde är. Eller värre. I ett djurstall kan man ju åtminstone slänga ut spån så det är rent och luktfritt några minuter i alla fall, så är ju inte fallet här. Jag har dock dragit mitt strå till stacken genom att ha knutit näven i fickan och skrivit en arg lapp som jag tejpat upp på ytterdörren! Förändringens vindar skola blåsa över betonggettot som Gud glömde!
Åter i lektionssalen efter nästan ett års frånvaro också. Vi tillbringade en timma med att komma överens om att man skulle räcka upp handen om man ville säga något och att mobilerna ska vara på ljudlöst. Ja... Det där med handen lärde man sig 87 då man började första klass och det där med mobilen kom väl i slutet på 90 någon gång... Jaja. Alltid skönt med en mjukstart...
Hann ut och släppa Eko en gång till. Det gick bra. Riktigt bra. Jag hade tur som inte fick något skottillfälle och hunden skällde på rätt skapligt. Vi kan ju börja från början så blir det hela kanske något mer begripligt...
Morgonen började med att SMHI som vanligt hade fel. Lördagen spåddes bli veckans varmaste dag. Istället blev det veckans kallaste. Vid Shell i Brunby var det -20 då jag passerade på väg ut till Byn. SMHI hade lovat -8... Nåväl. Väntade en liten stund, varmkörde Hiluxen och tankade den. Kändes som det blivit lite varmare så jag for åstad. Enligt röken från sågen så var det nordlig vind. For så att det skulle passa. Där var det sydlig vind. Vände och for runt. Där var det återigen nordlig vind. Grät. For tillbaka till första stället och då var det helt plötsligt östlig vind. Egentligen ska man inte jaga i östlig vind därför den är för osäker, men hemma i soffan blir inga barn gjorda. Det har man provat nog många gånger utan resultat... Startade pejlen. Applicerade pejl på liten E. Gick 50 meter från bilen. Stötte rådjur. E brydde sig inte om rådjuren. Släppte lös E. Gick 20 meter till rullandes ihop kopplet för senare förvaring i benfickan på byxa. Snubblade på en stubbe och stöp som en fura. 25-gradig varm tysk plastbit flög i en fin båge och landade i pudersnön. I ett litet kick förvandlades den tyska plastbiten till en tysk isbit. Det gick fanimej inte göra någonting. Slutstycket tjälade ihop så det gick varken öppna eller stänga normalt. Magasinet frös ihop så jag fick inte i några skott. Stod där och svor och jäklades med bössan i ett antal minuter. Eko var fortfarande borta. Efter ett litet tag så hade jag fått bort tillräckligt med is så jag kunde få i 1 skott i magasinet och 1 i loppet samt lyckats stänga slutstycket. Än idag vet jag inte om det smällt om det vore så att jag fått läge... Nåväl... Under tiden som jag låg och lekte i snön så kutade Eko iväg och tog upp älg. Det stod bra i upptaget. Efter cirka 20 minuter började det så sakteliga röra sig, sedan gick det fortare och fortare och till slut blev det som vanligt: sken. Sen fick han aldrig stop på den älgen igen. Då jag loggade in på datorn senare för att kolla så syntes det att han släppt skall på två andra ställen, men det ville inte bli stopp igen. Är väldigt nöjd med pejlen i alla fall. Riktigt roligt att kunna följa dagen så detaljerat som man kan. Eller ja, nu är det roligt då det händer saker då man är ute!
Återgången fungerade denna gång också. Jag upprepade inte misstaget från förra släppet då jag stod kvar på upptaget utan jag hakade på i löpan för att stötta hunden. Mötte honom efter någon kilometer. Sen skulle vi snedda mot bilen och då sprang vi på en till miniälg, det första var också ett ensamt mindre djur, och då blev det sken och en ny promenad i snön...
Men jag är fortfarande jättenöjd. Om jag inte minns fel nu så sedan han ansåg sig själv mogen nog så har han skällt älg 5 gånger. Av dessa 5 så har jag i snön eller genom synobs kunnat konstatera att det rör sig om fyra ensamma mindre djur och ett kalvkoekipage. Alla gånger har det stått i upptaget mer eller mindre. Sedan har det så sakteliga börjat krumelura för att efter 10-30min övergå i sken. Det tror jag enbart är en rutinsak. Jag är jäkligt nöjd att det står i upptaget. Nästa år kommer han ligga på mer så de stannar kvar och inte börjar röra sig så mycket och se sin chans att dra iväg.
Men summan av kardemumman är att två bra saker hände denna dag:
1: Eko skällde älg.
2: Jag fick inget skottillfälle så bössan riskerade att klicka och den således fått sig en sista vila på botten av Storsjön. Något som efter man lugnat ner sig blivit rätt dyrt att återställa...
Hade 190m kvar då det drog iväg. 27: både jag och hunn är i tallgallringen som slutar mot din nyckelbiotop, dvs den som ska rensas.
Nu är det bara att vänta och hoppas att överlevnadsbidraget kommer in på kontot a.s.a.p då jag tänkt anmäla till utställningen i Gideå. Tror dock inte det går så bra att betala med minuspost på kontot... Hade hela tiden tänkt att jag skulle ställa ut i Åsele, men jag testar Gideå först som är en mindre utställning. Går det bra där så ställer jag även ut honom i Åsele, annars far jag bara dit och kikar och fryser om fötterna i vanlig ordning. Har varit där nästan vartenda år och än så länge har jag inte lärt mig att det är kallt att gå på en is en hel dag, även om det nu är spån på den... Lär väl få skämmas för han har inte slutat med sin jäkla okynnesbitning ännu och jag får fan inte bort det heller... Det är ju inte så han hugger, han är genomsnäll på så vis, men dom där förbannade småbissarna ska vara med hela tiden och nagga.
En blek januarisol på Karl-passe.
Har varit på Opus och samlat poäng också. Fick väldigt många poäng... Tack och lov var det mest bara skitsaker. Fel färg på blinkerslysena bak och dåliga belägg bak var väl det värsta... Det tackar vi för. 3800 mil sedan besiktningen i fjol. Storsvensken tuffar på... Snart når vi nog ruinens brant tillsammans!
Vi går mot dödsäsong nu, är det någon som har några önskemål på skrivelser så försök gärna förmedla dessa p något vis. Det är inte så lätt att komma på något nytt och då man antingen sitter inne i lägenheten eller är på skolan händer inte så vidare värst mycket värt att förtälja heller...
Det mest intressanta är väl kanske att man till slut tagit steget in i 2000-talet. Jag har blivit med en platt teve. I färg. Det kom ett erbjudande som inte gick att neka till så det fick bli en till slut! Det är en fröjd att titta på tecknat nu! Denna apparat kom som en gudagåva alldeles lämpligt tills de nya säsongerna av Simpsons och Family Guy börjar sändas på färgtevekanal nummer 6. "Dom har man ju redan sett på datan" säger den framsynte ungdomen av idag. "I helvete" säger jag. Då man är på datan ska man väl titta på sådant som är på datan, inte på sådant som går på teve? Dumheter. Liten skärm och uselt ljud. Vissa kan få sin data in i teven. Det kan inte jag. Jag har prövat men det fanns ingen lucka att öppna där datan passade.
Nu avslutar vi det hela med en stämningsfull bild på körscha i Nees. Tyvärr kom två icke fungerande big-knicks med på bilden också...
Fullmåne i Näs.
Väl mött och på återhörande.
/Jonas
Januari
Är tillbaka i Umeå på en snabbvisit för att göra det sista på rotfyllningen. Tänkte därför passa på att starta upp datan och göra ett inlägg för att försöka beskriva tiden som varit sedan sist. Jag har inte haft någon data till datan hemmavid nu över jul så det är därför det blivit lite torftigt med text här. Kanske är rätt skönt för alla inblandade parter med en mer eller mindre ofrivillig paus ibland...
Eko är frisk. Det är skönt att kunna skriva det. Var ut en sväng innan jul och släppte honom. Det gick väl bra så till vida att han tog upp älg. Tyvärr fel djur och tyvärr bar det bara iväg så det blev ingen skällning. Sen for han dessutom och krumelurade vid återgången så det tog år och dar innan jag fick igen honom. Jaja, så är det med unghundar.
Ensamt djur och liten E.
Sen har faktiskt jullovet mest bestått av rådjursjakt, jobb och mat. I och med att Ivar besökte länet så blev det en hel del vindfällen, så jag är ute och planerar in dessa nu. Är beklämmande att se skogen på sina håll. Fina gallringsskogar som är alldeles förstörda.
Rådjursjakten gick väl rätt så bra ändå. Vi fick skjuta två rådjur för bassetvalpen som ägs av en inom området. Det är roligt. Bara att hoppas att polletten trillar ner nu under vintern så att hon nästa år driver ännu bättre. Hon var bara 9 månader nu så det är gott gry i henne i alla fall.
Hörde på radion idag att vintern är så egendomlig därför att nordpolen är på fyllan. Ett ganska egendomligt påstående av en forskare, men han förklarade sig så det lät rätt logiskt. Jag vet inte annat än att vädret är konstigt. Bitvis är det helt bart. Naturligtvis är det inte det på jaktmarken utan där är det väl 1 decimeter snö ungefär. Med en helvetisk skare på. Hade tänkt försöka släppa Eko lite mer, men det får vara. Tänker inte riskera någonting i dåliga förhållanden, då väntar jag hellre. Gjorde ett släpp till och det var den underligaste jaktdagen än så länge i mitt liv... Aldrig har jag stått och hoppats att absolut ingenting skulle hända. Men så var fallet då... Tack och lov hände ingenting heller utan han gjorde en sökrunda och efter det kopplade jag...
En helt ok runda ändå. Synd på skaren...
Julen avhandlades i lugnhetens tecken. Fyllde på buken och öppnade lite paket. Ungefär som för de flesta skulle jag tro. En fin högtid. Sen att den 23:e december solkades ner av en skandal är ju en annan femma... Det dröjde till 00.06, alltså 6 minuter in på julafton, innan dom spelade O Helga Natt med Jussi Björling på P4. Det är ju så man kan sätta sig och skriva ett argt brev. Den 23:e ska det vara ett mysigt julprogram från Gotland med Bertil Perrolf som man ska lyssna till samtidigt som man kokar knäck och sippar på en julmust. Detta program ska sedan avslutas med ovan nämnda sång. Men icke. Istället är det Magnus Uggla som sitter och mal och mal och tjatar och tjatar och spelar sådan musik som får julstämningen att blanda vodka och rohypnol. Men till sist kom den i alla fall och julen blev räddad... Tack och lov.
Julstämning.
Vad finns mer att orda om då... Håller väl lite löst på att kolla något boende man kan hyra efter skolan är slut. Ska man bo fint blir det dyrt och då kommer det ju ta ännu längre tid att spara ihop till en insats till något eget vad det lider. Samtidigt vill man ju inte bo som ett svin heller. Det har jag gjort nog länge nu. Idag har nog någon form av nytt rekord i vämjelig lukt i trapphuset satts. Fy fan. Igen. Måste vara någon slags inbördes tävling mellan några lägenheter. Koka haggis i surströmmingsspad med dörren till trapphuset på vid gavel...
Men om någon får nys om ett lämpligt litet hus till en rimlig peng och där det finns eller där man får sätta upp en hundgård är jag spekulant... Var? Hemma naturligtvis.
Je flytt int´. Som det stod på dom där gamla pinsen man hade då man var liten...
Har man gått i skola i halva livet så ska man väl inte behöva tillbringa återstoden av detsamma ensam i övernattningslägenhet någonstans där man inte känner en själ och aldrig kommer lära känna någon själ heller eftersom man i ilfart kommer slänga in den väska som aldrig packas upp i bilen vareviga fredagseftermiddag och sedan fara hem.
Jaja. Så är det med den saken. Nu får det vara bra för denna gång. Har inte så mycket mer intressant att förtälja ärligt talat. Men jag återkommer väl med jämna vardagsrum under den stundande dödsäsongen med några slags skrivelser. Det är ju dags för Eko att ställas ut på allvar nu i vår. Skolan lider mot sitt slut. Vi ska bli ivägtvingade till något fruktansvärt utland på skolresa där man i bästa fall kommer få magfare av nån usel mat och i värsta fall få åka plåtlåda tillbaka. Så ämnen torde det väl finnas att avhandla. Samt OS förstås! Vinterns höjdpunkt.
Stortallen på Vargeholmen fick ge sig till slut... :(
/Jonas
