Släpp.
Hade en ledig onsdag och fick ohemult mycket vettigt gjort. Har märkt att min mobiltelefonräkning har antagit närmast bibliska proportioner så jag besökte Televerket för att försöka ändra på det. Det var en flintskallig karl som tog emot mig och det inger ju, som alla vet, förtroende. Så nu bytte jag, åldern till trots, till något som heter "Telia max 25". Man fick tydligen vara nära bårbilsålder och ta det abonnemanget ändå, kravet var att man var heltidsstudent...
Sen var jag och AW iväg och släppte valparna för lite fjant i skogen. Hans lille Pompe (jaktspringerspaniel) hade visst skött sig bra, sökt och stött upp tjäder.
Cash skötte sig också bra! Han sprang fort, ramlade ner i en sjö, skällde på ett dike och hamnade i ett jordgetingbo. Tack och lov blev han inte stucken av de där avfällingarna från helvetets innersta hörn, men han hade några som kröp omkring i pälsen på honom. Tyvärr är ju jag som ett annat beläte då det kommer till getingar så den gode AW fick ta på sig handskar och söka igenom honom, men allt som sagt var bra...
Lägger in en bild på Cashen då han ligger och biter på en pinne! Det märks att han gillar att vara i skogen. Han är lite feg än och går inte ifrån mig några längre stunder men det är inte att begära ännu heller, han är ju trots allt bara valp!
Cash biter på pinne.
Appropå getingsjävlar. Jag vet inte om jag berättat anekdoten om då jag höll på bli av med örat eller ej, men man kan ju i sin enfald hoppas att någon ny läsare hittat hit så jag tar den väl igen då...
Året var 2003. Passet var Rogers torn efter Månstaån. Det var en sån där underbar morgon som man bara i älgskog kan uppleva. Först lite frusen där man satt i åns kalldrag för att sedan bli varm då solen når över trädtopparna. Riktigt skönt. Men som vanligt: Inte något gott som inte för något ont med sig. Då solen börjar värma vaknar även getingsjävlarna. Med tanke på namnet på passet så förstår ni att jag sitter några meter ovan markytan, så det är inte bara att springa en runda då en surrande domedagsprofet kommer. Min taktik denna dag var att blunda, hålla krampaktigt i bössan och tänka på något annat så fort en sån där kom och började surra kring skallen på mig. Sagt och gjort. Taktiken funkade riktigt riktigt bra i början av dagen. Men sen kom Getingen med stort G. Den fan gav sig inte. Började nere vid fötterna, surrade runt där nere i säkert 4 minuter. Sedan upp till knäna. Kröp på bössan och smidde nya illdåd. Sen lyfte den från bössan och började på surra runt skallen. Jag satt och satt. Getingsjäveln surrade och surrade. När den till slut landade på kepsen så brast det. Jag hoppade ur tornet. Det jag i all hast glömt var att jag hängt upp radion på en för radion avsedd spik... Och hörselsnäckan satt i örat...Och sladden var inte lika lång som det var mellan radion och marken. Så någonstans mellan tornet och marken känner jag hur det bränner till i örat. "Nu dör jag" var min första tanke, "den jäveln stack mig". Men då jag landat å sprungit iväg bland tuvorna några meter så begrep jag att det var hörsnäckan som rivit upp huden runt örat så blodet rann...
Vackert så, getingen försvann och jag tog mig så småningom upp i tornet igen. Naturligtvis kom ingen älg. Förekomsten mellan geting på passet och att inte se någon älg har en egendomlig tendens att gå hand i hand... Kan icke det begripa...
Bjuder på tre bilder från passet som jag tog den där ödesdigra dagen 2003...
Vy uppströms från Rogers torn.
Rakt nedanför tornet.
Gamla bettan. En italien-1900 i .338WM, dra ända in i aftonsvalkan vad
hon stötte...
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och vandra ner på skolan. Var och tränade igår. Premiärpasset på gymet för i höst! Är över förväntan i form idag, lite stel är man allt, men inte alls som ifjol då man tränade första gången på sisådär 8 år. Tränade första gången en torsdag minns jag. Åkte hem och jagade på fredagen. På lördagsmorgonen satt jag på Rakan efter Årstehagan och en liten oxe kom och gick från Fåker och in i såten. "Finemang" tänkte jag och prövade att lyfta bössan. Det gick inte pga träningsverken. Jag fick lägga upp bössan mot tornet och åma mig nära den. Vid det laget var läget borta... Då borde man lärt sig att träning är av ondo. Men likt en dum kalv går man på strömtråden igen...och igen...och igen.
Sen var jag och AW iväg och släppte valparna för lite fjant i skogen. Hans lille Pompe (jaktspringerspaniel) hade visst skött sig bra, sökt och stött upp tjäder.
Cash skötte sig också bra! Han sprang fort, ramlade ner i en sjö, skällde på ett dike och hamnade i ett jordgetingbo. Tack och lov blev han inte stucken av de där avfällingarna från helvetets innersta hörn, men han hade några som kröp omkring i pälsen på honom. Tyvärr är ju jag som ett annat beläte då det kommer till getingar så den gode AW fick ta på sig handskar och söka igenom honom, men allt som sagt var bra...
Lägger in en bild på Cashen då han ligger och biter på en pinne! Det märks att han gillar att vara i skogen. Han är lite feg än och går inte ifrån mig några längre stunder men det är inte att begära ännu heller, han är ju trots allt bara valp!
Cash biter på pinne.
Appropå getingsjävlar. Jag vet inte om jag berättat anekdoten om då jag höll på bli av med örat eller ej, men man kan ju i sin enfald hoppas att någon ny läsare hittat hit så jag tar den väl igen då...
Året var 2003. Passet var Rogers torn efter Månstaån. Det var en sån där underbar morgon som man bara i älgskog kan uppleva. Först lite frusen där man satt i åns kalldrag för att sedan bli varm då solen når över trädtopparna. Riktigt skönt. Men som vanligt: Inte något gott som inte för något ont med sig. Då solen börjar värma vaknar även getingsjävlarna. Med tanke på namnet på passet så förstår ni att jag sitter några meter ovan markytan, så det är inte bara att springa en runda då en surrande domedagsprofet kommer. Min taktik denna dag var att blunda, hålla krampaktigt i bössan och tänka på något annat så fort en sån där kom och började surra kring skallen på mig. Sagt och gjort. Taktiken funkade riktigt riktigt bra i början av dagen. Men sen kom Getingen med stort G. Den fan gav sig inte. Började nere vid fötterna, surrade runt där nere i säkert 4 minuter. Sedan upp till knäna. Kröp på bössan och smidde nya illdåd. Sen lyfte den från bössan och började på surra runt skallen. Jag satt och satt. Getingsjäveln surrade och surrade. När den till slut landade på kepsen så brast det. Jag hoppade ur tornet. Det jag i all hast glömt var att jag hängt upp radion på en för radion avsedd spik... Och hörselsnäckan satt i örat...Och sladden var inte lika lång som det var mellan radion och marken. Så någonstans mellan tornet och marken känner jag hur det bränner till i örat. "Nu dör jag" var min första tanke, "den jäveln stack mig". Men då jag landat å sprungit iväg bland tuvorna några meter så begrep jag att det var hörsnäckan som rivit upp huden runt örat så blodet rann...
Vackert så, getingen försvann och jag tog mig så småningom upp i tornet igen. Naturligtvis kom ingen älg. Förekomsten mellan geting på passet och att inte se någon älg har en egendomlig tendens att gå hand i hand... Kan icke det begripa...
Bjuder på tre bilder från passet som jag tog den där ödesdigra dagen 2003...
Vy uppströms från Rogers torn.
Rakt nedanför tornet.
Gamla bettan. En italien-1900 i .338WM, dra ända in i aftonsvalkan vad
hon stötte...
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och vandra ner på skolan. Var och tränade igår. Premiärpasset på gymet för i höst! Är över förväntan i form idag, lite stel är man allt, men inte alls som ifjol då man tränade första gången på sisådär 8 år. Tränade första gången en torsdag minns jag. Åkte hem och jagade på fredagen. På lördagsmorgonen satt jag på Rakan efter Årstehagan och en liten oxe kom och gick från Fåker och in i såten. "Finemang" tänkte jag och prövade att lyfta bössan. Det gick inte pga träningsverken. Jag fick lägga upp bössan mot tornet och åma mig nära den. Vid det laget var läget borta... Då borde man lärt sig att träning är av ondo. Men likt en dum kalv går man på strömtråden igen...och igen...och igen.
Brunstuppehållsdepression...
Ja, det är den vanliga åkomman man brukar lida av denna tid. Hunden är i form, frosten kommer, de rätta grejorna är glömda i bilen så de alltid är med ut och sen är det slut. Hux-flux. Känns lite konstigt. Det är inte så att jag inte unnar älgarna lugn och ro i deras äl(g)skog, utan mest för att det känns konstigt att avbryta då man kommit igång på riktigt. I vanliga fall så har dessa två veckor tillbringats med att inte göra ett skapandes någe, så blir inte fallet i år. Har massvis att stå i...
Till helgen ska jag ner till Östermalma för två dagars undervisning och lite jakt. Ska bli riktigt trevligt. Har inte haft regelrätt semester på många år så detta får väl anses vara min semester i år... Ska bo på vandrarhemmet där och förhoppningsvis få möjlighet att testa deras omtalade kök...
I skolan är det rätt mycket att göra. Herbariet hänger som det tyngsta av ok på mina sluttande axlar, har monterat 51 växter av de 80 som skall monteras nu... Mer än halvvägs alltså... Men det är ju så gudabenådat tråkigt så jag skulle hellre sticka ett par strumpor trots att jag inte kan sticka...
Idag hade vi en arttenta som det vore mycket egendomligt om jag inte klarade av...
Teoritentan pockar även den på uppmärksamhet, men det är någon som skrivit kursboken på ett egendomligt språk... Måste gruva mig ett tag till innan den öppnas tror jag.
Ang brunstuppehåll och annat så tror jag att jag och AW löst denna delikata gåta... Låt mig illustrera detta med en liten graf...
Graf som illustrerar sambandet. Graderingen på Y-axeln är "Högbrunst" och "Öken".
Som synes har både folk och älgar ett ganska händelselöst kärleksliv. Älgarna har sitt roliga i månadsskiftet september-oktober, därom äro alla överens. Men det intressanta vi kommit fram till i vår studie är att, förutom en liten topp vid midsommartid så ser det nästan precis likadant ut för folk! Alltid intressant att komma fram till och publicera nya forskningsrön... Vad det beror på är nästa fråga för vetenskapen att ta itu med. Är det för att det är uppehåll i jakten så folk har tid att ägna sig åt sådant meningslöst krafs eller vad? Ett uppslag till X-jobb månne...
Skämt åsido...
Annars då:
Elvis är pigg och kry, vilket är riktigt skönt att se. Ser verkligen fram mot oktoberjakten nu. Blir att jaga i Fåker 9-10 oktober, sedan tar jag med honom upp hit och jagar i mån av tid på skolans marker och som det låter finns även möjligheten att åka och pröva på lite andra marker. Ska bli riktigt kul.
Lillskiten växer och frodas. Han är snäll men rätt hård av sig. Har lånat några kompostgaller så jag stängt av halva fågelholken, ska inleda projekt "lämna ensam" snart. Han är läraktig vad gäller "sitt", "ligg", etc men han är inte lätthanterlig vad gäller att få titta på tänder, klippa klor osv. Men det är väl bara att "häla på" så får vi hoppas det släpper. I morgon, onsdag, har jag en ledig dag så då blir det till att åka ut i skogen och släppa honom lite. Skogsvaneträning. Mycket kaffe och mycket tålamod krävs.
Jag mår bra, om nu någon undrar över det. Glad och ser med tillförsikt på framtiden... Anledningarna till det äro många och berörda lär veta om att de är berörda... Så att säga.
Känner väl att det är på sin plats att orera lite om valresultatet också...
Kan inte säga att jag är missnöjd. Av födsel och ohejdad vana röstar jag på ©. Varför det då? Jo, för att jag fått karameller med citronsmak och en t-shirt av dem. Av de andra har jag inte fått någonting. Dessutom har de bäst jaktpolitik och det är det enda jag begriper mig på... Det som är lite synd är att Alliansen inte fick egen majoritet eftersom några har röstat in SD i riksdagen... Risken finns nu att samarbete inleds med MP vilket i sin tur kan innebära att jaktliga frågor får stryka på foten. Så tack alla som röstade på SD... *ironi*
Att Ohly inte får något att säga till om borde innebära gratis tårta månaden ut. Egendomligt att hans grodor kan anses rumsrena och SD´s inte... Samma sak, annan infallsvinkel...I alla fall enligt mitt sett att se på eländet.
Men men, den som lever får se. Vi får hoppas vanligt folk får se lite förbättringar och att vi fortsätter på rätt väg ekonomiskt sett. Oavsett färg brukar det vara mycket snack och lite verkstad...
Man kanske borde kandidera till riksdagen. Betald älgjaktsvecka och subventionerade ostbågar... Det vore grejor det...
Nu har jag orerat nog för idag. Sängen kallar. Väl mött kära vännerrrrr...
Till helgen ska jag ner till Östermalma för två dagars undervisning och lite jakt. Ska bli riktigt trevligt. Har inte haft regelrätt semester på många år så detta får väl anses vara min semester i år... Ska bo på vandrarhemmet där och förhoppningsvis få möjlighet att testa deras omtalade kök...
I skolan är det rätt mycket att göra. Herbariet hänger som det tyngsta av ok på mina sluttande axlar, har monterat 51 växter av de 80 som skall monteras nu... Mer än halvvägs alltså... Men det är ju så gudabenådat tråkigt så jag skulle hellre sticka ett par strumpor trots att jag inte kan sticka...
Idag hade vi en arttenta som det vore mycket egendomligt om jag inte klarade av...
Teoritentan pockar även den på uppmärksamhet, men det är någon som skrivit kursboken på ett egendomligt språk... Måste gruva mig ett tag till innan den öppnas tror jag.
Ang brunstuppehåll och annat så tror jag att jag och AW löst denna delikata gåta... Låt mig illustrera detta med en liten graf...
Graf som illustrerar sambandet. Graderingen på Y-axeln är "Högbrunst" och "Öken".
Som synes har både folk och älgar ett ganska händelselöst kärleksliv. Älgarna har sitt roliga i månadsskiftet september-oktober, därom äro alla överens. Men det intressanta vi kommit fram till i vår studie är att, förutom en liten topp vid midsommartid så ser det nästan precis likadant ut för folk! Alltid intressant att komma fram till och publicera nya forskningsrön... Vad det beror på är nästa fråga för vetenskapen att ta itu med. Är det för att det är uppehåll i jakten så folk har tid att ägna sig åt sådant meningslöst krafs eller vad? Ett uppslag till X-jobb månne...
Skämt åsido...
Annars då:
Elvis är pigg och kry, vilket är riktigt skönt att se. Ser verkligen fram mot oktoberjakten nu. Blir att jaga i Fåker 9-10 oktober, sedan tar jag med honom upp hit och jagar i mån av tid på skolans marker och som det låter finns även möjligheten att åka och pröva på lite andra marker. Ska bli riktigt kul.
Lillskiten växer och frodas. Han är snäll men rätt hård av sig. Har lånat några kompostgaller så jag stängt av halva fågelholken, ska inleda projekt "lämna ensam" snart. Han är läraktig vad gäller "sitt", "ligg", etc men han är inte lätthanterlig vad gäller att få titta på tänder, klippa klor osv. Men det är väl bara att "häla på" så får vi hoppas det släpper. I morgon, onsdag, har jag en ledig dag så då blir det till att åka ut i skogen och släppa honom lite. Skogsvaneträning. Mycket kaffe och mycket tålamod krävs.
Jag mår bra, om nu någon undrar över det. Glad och ser med tillförsikt på framtiden... Anledningarna till det äro många och berörda lär veta om att de är berörda... Så att säga.
Känner väl att det är på sin plats att orera lite om valresultatet också...
Kan inte säga att jag är missnöjd. Av födsel och ohejdad vana röstar jag på ©. Varför det då? Jo, för att jag fått karameller med citronsmak och en t-shirt av dem. Av de andra har jag inte fått någonting. Dessutom har de bäst jaktpolitik och det är det enda jag begriper mig på... Det som är lite synd är att Alliansen inte fick egen majoritet eftersom några har röstat in SD i riksdagen... Risken finns nu att samarbete inleds med MP vilket i sin tur kan innebära att jaktliga frågor får stryka på foten. Så tack alla som röstade på SD... *ironi*
Att Ohly inte får något att säga till om borde innebära gratis tårta månaden ut. Egendomligt att hans grodor kan anses rumsrena och SD´s inte... Samma sak, annan infallsvinkel...I alla fall enligt mitt sett att se på eländet.
Men men, den som lever får se. Vi får hoppas vanligt folk får se lite förbättringar och att vi fortsätter på rätt väg ekonomiskt sett. Oavsett färg brukar det vara mycket snack och lite verkstad...
Man kanske borde kandidera till riksdagen. Betald älgjaktsvecka och subventionerade ostbågar... Det vore grejor det...
Nu har jag orerat nog för idag. Sängen kallar. Väl mött kära vännerrrrr...
Det fortsätter...
Fredagen, lördagen och söndagen var rätt händelselösa för mig egen del. Vi sköt några älgar, nog för att nå målet för september, 5+5. Elvis, den matapan, var på en slaktplats och åt så han såg ut som en boll i söndags vilket inte lär ha underlättat hans älgsökande direkt...
Till helgen är det frivillig kalvjakt hemmavid. Tänkte åka hem och göra ett försök... Tror mig veta vart det finns några ekipage. Då är det bara att hoppas att vi hittar några och att de vill stå. Ska det skjutas i helgen så ska det vara för bra arbeten, annars får det vara... Känns som en bra deal.
Tar med Elvis upp till Umeå till veckan, finns bra möjligheter till jakt under denna kurs så jag tänkte jaga onsdag och fredag här uppe nästa vecka. Sen efter brunstuppehållet kommer hundgårdarna vara färdiga och då funkar det bra att ha båda hundarna här uppe. Nu är det endast lillskiten som får följa med. Han är snäll men det går lite si och så att lämna honom ensam. Han är lite otrygg än så länge, men vi jobbar på saken och jag hyser inga tvivel om att det snart kommer gå galant!
Vad finns annars att berätta då... Hiluxeländet verkar totalt omöjlig att få till. Det var inte luftmassemätaren heller. Den stryper sig då man gasar men går fint på tomgång och då man gasar försiktigt. Börjar få helt slut på idéer och har kostat på den allt vad fan som nu kan tänkas vara felande.
Ska ner till Östermalma och jaga småvilt första helgen i oktober, det ska bli riktigt kul! Läser en kurs i jakttursism så vi ska ner och se hur det fungerar i södern då man anordnar jakter där. I november blir det kronviltsjakt på Halle- och Hunneberg. Kunglig mark på min ära... Blir moffas gammbössa som får följa med dit...Då ska vi pröva att snuva knugen på en fin hjort.
Har under höstens, än så länge, fåtaliga jaktdagar lagat riktig mat på luncherna. Det är lika lättsamt och betydligt godare än en bigpacklåda full med bajsbröd. Vi har ätit kolbulle, pytt, blodpudding med fläsk och älgskavskebab. Man äter en stadig frukost, har en påse i bilen med lunchmaten och med sig till skogen tar man en thermos med the och en fläskbit så man kan stå sig om det av någon anledning drar ut på tiden innan det blir lunchdags. Fläsk, är som alla vid det här laget vet, gott det!
The och fläsk. Mat för en karl.
"The? Mat för en karl?" Börjar vän av ordning orera. Ja, det vidhåller jag. För kaffe i thermos är laxerande och av ondo. Kaffe skall kokas i sotpanna och inte förvaras i en plåtcylinder timme ut och timme in. Det blir inte gott. Dessutom skall man inte förakta mysfaktorn som kommer av en brasa och en puttrande kaffepanna... Och till syvende och sist är det väl därför man är ute, för att ha trevligt och umgås. Ingen av oss, anno 2010, lär svälta ihjäl om det går lite halvklent med jakten utan det får ses som en bonus om det går bra. Huvudsaken är att man tar sig tid att umgås och ha det lugnt, skönt och trevligt i dessa tidevarv av mobiltelefoner och andra stressframkallade aberuppfinningar som vi envisas med att inhandla i parti och minut.
Ska försöka mig på lite bockpürsch i helgen också. Har bara varit iväg två kvällar än så länge vilket är ett ynkligt facit. På den gamla goda tiden var man ute 5-6 kvällar i veckan. Men det är lite svårt att göra så nu, så man får ta tillvara kvällarna man är hemma på bästa sätt istället. Har inte sett något rådjur än så länge och rent spontant känns det som den gångna vintern tog rätt hårt på stammen vi hade. Den som lever får se... De brukar inte vara så pigga på att vara ute på inägorna den här tiden på året heller... Efter första frosten däremot...
Bjennbärshägna. Om man fått 10 kr för varje gång man suttit där hade
jag kunnat köpa den vid det här laget...
På lördagen hade vi finmiddag för 27 och hans vapendragare C. Det var den gode L-E som stod för matlagningen och min insats bestod i att vara i vägen. Han bjöd på toast med en röra av caviar och röd lök till förrätt. Varmrätten bestod av råstekt potatis med ett uns av vitlök, helstekt renytterfilé och murkelstuvning. Till dessert bjöds vanlig hederlig vaniljglass med en sås av smält nougat, grädde och en skvätt whisky. Till detta drack vi ett rött vin som heter I Castei och är gott. L-E tror även att han är en whiskykännare av rang så han har inhandlat en massa dyra flaskor med underliga namn. 27, L-E och C satt och provsmakade och tyckte den ena var godare än den andra. Jag tycker dock all whisky smakar som Biltemas spolarvätska luktar så det är slöseri med dyra droppar att bjuda mig på sådant...
Ska lägga sista handen vid mitt jaktturismföretag nu och sedan skicka in det för granskning hos professorer och Sveaskogs VD:er. Ska bli intressant att höra vad de tror och tycker om mina planer. Det är en fiktiv mark och bara tankevurpor, men det skulle gå att realisera om man hade viljan och tillgång till mark, därom är jag övertygad.
Ser fram mot resten av hösten med tillförsikt. Elvis har börjat bra. Cash utvecklas åt rätt håll. Ska bli intressant att se vad det blir av den lille krabaten... Ska ut med honom en hel del nu i brunstuppehållet och låta honom fjanta runt i skogen på marker där jag är relativt säker på att det är älgtomt. Sen får vi se... Di lärde tvistar ju rätt frekvent om när det är dags att släppa valpar... Vissa börjar jaga med dem då de är 6 månader och andra släpper dem aldrig innan året. Jag vet inte riktigt vart jag står i frågan, jag vill se hur hunden utvecklas både psysiskt och fysiskt innan jag bestämmer mig. Det är ett vågspel, men samtiditgt måste de ju få skogsvana också de små liven...
Klarade botanikeländestentan så nu kan man tydligen en massa växter och träd på både svenska och fikonspråk. Det känns bra det! Genom att hålla sig från rester och annat elände kan man jaga desto mer... En morot så god som någon...
Nu blir det kväller och nattapinkrunda med Johnny Kontant.
Väl mött och på återhörande!
/Jonas
Till helgen är det frivillig kalvjakt hemmavid. Tänkte åka hem och göra ett försök... Tror mig veta vart det finns några ekipage. Då är det bara att hoppas att vi hittar några och att de vill stå. Ska det skjutas i helgen så ska det vara för bra arbeten, annars får det vara... Känns som en bra deal.
Tar med Elvis upp till Umeå till veckan, finns bra möjligheter till jakt under denna kurs så jag tänkte jaga onsdag och fredag här uppe nästa vecka. Sen efter brunstuppehållet kommer hundgårdarna vara färdiga och då funkar det bra att ha båda hundarna här uppe. Nu är det endast lillskiten som får följa med. Han är snäll men det går lite si och så att lämna honom ensam. Han är lite otrygg än så länge, men vi jobbar på saken och jag hyser inga tvivel om att det snart kommer gå galant!
Vad finns annars att berätta då... Hiluxeländet verkar totalt omöjlig att få till. Det var inte luftmassemätaren heller. Den stryper sig då man gasar men går fint på tomgång och då man gasar försiktigt. Börjar få helt slut på idéer och har kostat på den allt vad fan som nu kan tänkas vara felande.
Ska ner till Östermalma och jaga småvilt första helgen i oktober, det ska bli riktigt kul! Läser en kurs i jakttursism så vi ska ner och se hur det fungerar i södern då man anordnar jakter där. I november blir det kronviltsjakt på Halle- och Hunneberg. Kunglig mark på min ära... Blir moffas gammbössa som får följa med dit...Då ska vi pröva att snuva knugen på en fin hjort.
Har under höstens, än så länge, fåtaliga jaktdagar lagat riktig mat på luncherna. Det är lika lättsamt och betydligt godare än en bigpacklåda full med bajsbröd. Vi har ätit kolbulle, pytt, blodpudding med fläsk och älgskavskebab. Man äter en stadig frukost, har en påse i bilen med lunchmaten och med sig till skogen tar man en thermos med the och en fläskbit så man kan stå sig om det av någon anledning drar ut på tiden innan det blir lunchdags. Fläsk, är som alla vid det här laget vet, gott det!
The och fläsk. Mat för en karl.
"The? Mat för en karl?" Börjar vän av ordning orera. Ja, det vidhåller jag. För kaffe i thermos är laxerande och av ondo. Kaffe skall kokas i sotpanna och inte förvaras i en plåtcylinder timme ut och timme in. Det blir inte gott. Dessutom skall man inte förakta mysfaktorn som kommer av en brasa och en puttrande kaffepanna... Och till syvende och sist är det väl därför man är ute, för att ha trevligt och umgås. Ingen av oss, anno 2010, lär svälta ihjäl om det går lite halvklent med jakten utan det får ses som en bonus om det går bra. Huvudsaken är att man tar sig tid att umgås och ha det lugnt, skönt och trevligt i dessa tidevarv av mobiltelefoner och andra stressframkallade aberuppfinningar som vi envisas med att inhandla i parti och minut.
Ska försöka mig på lite bockpürsch i helgen också. Har bara varit iväg två kvällar än så länge vilket är ett ynkligt facit. På den gamla goda tiden var man ute 5-6 kvällar i veckan. Men det är lite svårt att göra så nu, så man får ta tillvara kvällarna man är hemma på bästa sätt istället. Har inte sett något rådjur än så länge och rent spontant känns det som den gångna vintern tog rätt hårt på stammen vi hade. Den som lever får se... De brukar inte vara så pigga på att vara ute på inägorna den här tiden på året heller... Efter första frosten däremot...
Bjennbärshägna. Om man fått 10 kr för varje gång man suttit där hade
jag kunnat köpa den vid det här laget...
På lördagen hade vi finmiddag för 27 och hans vapendragare C. Det var den gode L-E som stod för matlagningen och min insats bestod i att vara i vägen. Han bjöd på toast med en röra av caviar och röd lök till förrätt. Varmrätten bestod av råstekt potatis med ett uns av vitlök, helstekt renytterfilé och murkelstuvning. Till dessert bjöds vanlig hederlig vaniljglass med en sås av smält nougat, grädde och en skvätt whisky. Till detta drack vi ett rött vin som heter I Castei och är gott. L-E tror även att han är en whiskykännare av rang så han har inhandlat en massa dyra flaskor med underliga namn. 27, L-E och C satt och provsmakade och tyckte den ena var godare än den andra. Jag tycker dock all whisky smakar som Biltemas spolarvätska luktar så det är slöseri med dyra droppar att bjuda mig på sådant...
Ska lägga sista handen vid mitt jaktturismföretag nu och sedan skicka in det för granskning hos professorer och Sveaskogs VD:er. Ska bli intressant att höra vad de tror och tycker om mina planer. Det är en fiktiv mark och bara tankevurpor, men det skulle gå att realisera om man hade viljan och tillgång till mark, därom är jag övertygad.
Ser fram mot resten av hösten med tillförsikt. Elvis har börjat bra. Cash utvecklas åt rätt håll. Ska bli intressant att se vad det blir av den lille krabaten... Ska ut med honom en hel del nu i brunstuppehållet och låta honom fjanta runt i skogen på marker där jag är relativt säker på att det är älgtomt. Sen får vi se... Di lärde tvistar ju rätt frekvent om när det är dags att släppa valpar... Vissa börjar jaga med dem då de är 6 månader och andra släpper dem aldrig innan året. Jag vet inte riktigt vart jag står i frågan, jag vill se hur hunden utvecklas både psysiskt och fysiskt innan jag bestämmer mig. Det är ett vågspel, men samtiditgt måste de ju få skogsvana också de små liven...
Klarade botanikeländestentan så nu kan man tydligen en massa växter och träd på både svenska och fikonspråk. Det känns bra det! Genom att hålla sig från rester och annat elände kan man jaga desto mer... En morot så god som någon...
Nu blir det kväller och nattapinkrunda med Johnny Kontant.
Väl mött och på återhörande!
/Jonas
Tideräkningen har börjat.
Som alla vet så delas tiden in i tiden före älgjakten och tiden efter älgjakten. Nu är vi mitt i densamma och därför står tiden nu stilla.
Hur har det gått då? Skapligt får man ändå tillstå. Gransjötraktens älgjaktslag är ju trots allt fanbärare i föreningen "Älgens vänner" och med tanke på det faktumet har vi skjutit rätt bra. En snabb överslagsräkning med älgobsen som grund ger att vi skjuter ungefär var tjugonde observerad älg. Det är bra! Många får spännande ögonblick på passen men säsongen tar inte slut så fort! En annan sak, vilket jag som biträdande jaktledare känner mig nöjd över, är att vi har omdömesgilla medlemmar! Olyckor kan hända, visst, men riskerna minimeras om man inte tar skitskott.
Vi har fått en fin oxe, två kalvar och en ko. Oxen sköts av en av våra vänner boende i söder, kalvarna av undertecknad och kusin L-E och kon även den av mig.
Anropsnummer 30:s fina oxe.
Jag och 27 var ute och kollade till några pass och jag hade Cash med mig. Han sprang omkring och fjantade, men hux flux var han borta. Efter fem minuter kom han tillbaka med en sork i käften. Sorken var minst lika stor som en mammut. Usch vilket sagolikt äckel. Stor svart vattensork.
Fick dock en fin bild på honom då han stod på en sten och kikade ut över nejden.
Johnny Kontant blickar ut över första passet efter Olles väg.
Nåväl. Hur har det gått för Er käre skribent då? Jo, för att vara en premiärvecka som gått i charterresevärme så måste jag faktiskt säga att jag är riktigt nöjd! Har under de tre första jaktdagarna sett elva olika älgar och skjutit två.
Måndag: Släppte Elvis, upptag, liten pinntjur passerade på myren utom håll. Inget mer hände. På eftermiddagen gick jag med en hund som 15 lånat, Mozart hette han. Det var en pigg krabat som följde mig riktigt bra. Fick tag i ko och kalv som gick ner på Smålandsmyren, vände där och kom rätt på mig där jag stod på Måsaheshflon. Fick inget läge på kalven och chansen rann ut i sanden, eller snarare torven.
Tisdag: Släppte Elvis. Fick tag i två vuxna djur som kutade åt fel håll. Över landsvägen och ner till storsjöstranden. Såg dem på 400 meters håll men det var helt omöjligt att säga vad det var för djur. Jag kutade efter så inte hunden skulle lalla på runt vägen. När jag kom ner dit var det fullt ståndskall. Lade mig på en sten och väntade på att dimman skulle lätta, såg konturerna av en älg 100 meter bort på hygget men det var helt omöjligt att lossa skott. Då dimman lättat något smög jag närmre. Såg en ko och en kalv. Inget läge. Kalven försvann och kon stod och åt löv. Gjorde ett litet muspip så Elvis skulle höra att jag var där, han kom och tittade på mig, viftade på svansen och sprang tillbaka till älgarna och började skälla reprisskall och hoppa omkring. Då reste sig en kalv. Elvis gjorde en lov, sprang tillbaka och skällde repriser. En kalv till reste sig. Kon hade alltså stått och ätit löv och kalvarna sovit under ståndskallet... Och folk säger att jakt stressar djur...
Jaja, fick inget läge på någon kalv utan det skred sakta iväg över hygget och övergick i sken. Gensköt hunden och kopplade. Ett bra arbete på runt två timmar var det i alla fall!
På eftermiddagen gick jag återigen med Mozart men då hände ingenting och det var +21 grader i skuggan... Det var nog en bidragande orsak är jag rädd... Kusin L-E fick dock skjuta sin första älg på tisdagseftermiddagen, det var roligt! En kalv på sjöpasset vid Gransjöänge.
Onsdag: Släppte Elvis där kraftledningen korsar Anners Orsa vägen. Han for iväg direkt, såg en älg som fjantade på i kraftledningen, men inget skall. Tittade på messmörspejlen och där såg man att det gick med en jäkla fart efter sjöstranden. Ropade på radion att de som satt på Blakalinja skulle passa upp. Satte mig och drack te. Efter en halvtimma ringde 27 och frågade vad i helvete jag höll på med som inte gick dit och sköt, då var det visst full ståndskall i närheten av passkedjan. Jag hade inte hört ett jota... Rörde mig dit i kraftledningen och tog ett pass uppe på en kulle. Stod där i en kvart ungefär så klev en ko fram i kraftledningen, hon var ensam och hon blev kvar i kraftledningen.
Ko skjuten åt Elvis 2010-09-08
Samtidigt som jag sköt kon hade en annan ko och kalv passerat på myren nedanför kronförrådet och Janne sköt mot kalven som försvann. Jag gick dit och gjorde en skottplatsundersökning. Hittade absolut ingenting. Handspårade åt det håll älgarna försvann, hittade ingenting. Tog Elvis och spårade åt det håll älgarna försvann. Han tog inte spåret utan ville till höger. Drog med mig honom rakt fram, för det var ju ditåt de gått... Han blev sur men gick rakt fram. Hittade ingenting. Gick tillbaka ut på myren och drack en kopp te. Vi kom fram till att det måste varit en bom... Men hur det än var så tänkte jag: "Äh, jag prövar å spåra en gång till me hunn...". Sagt och gjort. Satte Elvis på spåret. Vägrade följa det utan skulle åt höger. Jag följde efter denna gång och efter 20-30 meter hittade jag första bloddroppen. Sedan spårade han klockrent i 6-700 meter innan jag släppte. Efter det följde en lustig dans... Kollade på pejlen och det böljade fram och tillbaka, inte ett skall, samma runda två gånger, till slut blev det 3-4 skall. Tyst. Började snurra igen. Men till slut blev det fast ståndskall. Gick på och konstaterade att det var rätt kalv. Han skällde ett bra tag innan jag fick läge och kunde avsluta det hela. Total flyktsträcka 18 kilometer... Då hade han dessutom stött iväg en frisk älg över ån som han struntade i att förfölja... Riktigt bra gjort av jycken måste jag tillstå...
Kalv skjuten åt Elvis 2010-09-08
Elvis tar igen sig efter väl utfört arbete.
På onsdagskvällen hade vi den årliga jaktmiddagen med tillbehör! Det var i vanlig ordning väldigt trevligt! Sotar´n med fru sköter värdskapet exemplariskt!
Torsdagen: Jaktfritt pga onsdagens jaktmiddag... Hålla-i-huvudet-dag även kallat. Jag var dock rätt lugn igår för jag tänkte åka in till stan och titta vad en ny jaktradio kostar... Min verkar ha ballat ur fullständigt, ingen hör vad jag säger och jag hör knappt någon annan heller. Det är rätt irriterande...
Fredagen: Nya tag!
Lördag & Söndag: Likaså!
Nåväl, det var vad som hände under de första tre premiärdagarna. Nu hoppas vi på något kallare väder och fortsatt gunst från Diana så kommer det här bli en mycket trevlig höst!
Väl mött!
/Jonas
Hur har det gått då? Skapligt får man ändå tillstå. Gransjötraktens älgjaktslag är ju trots allt fanbärare i föreningen "Älgens vänner" och med tanke på det faktumet har vi skjutit rätt bra. En snabb överslagsräkning med älgobsen som grund ger att vi skjuter ungefär var tjugonde observerad älg. Det är bra! Många får spännande ögonblick på passen men säsongen tar inte slut så fort! En annan sak, vilket jag som biträdande jaktledare känner mig nöjd över, är att vi har omdömesgilla medlemmar! Olyckor kan hända, visst, men riskerna minimeras om man inte tar skitskott.
Vi har fått en fin oxe, två kalvar och en ko. Oxen sköts av en av våra vänner boende i söder, kalvarna av undertecknad och kusin L-E och kon även den av mig.
Anropsnummer 30:s fina oxe.
Jag och 27 var ute och kollade till några pass och jag hade Cash med mig. Han sprang omkring och fjantade, men hux flux var han borta. Efter fem minuter kom han tillbaka med en sork i käften. Sorken var minst lika stor som en mammut. Usch vilket sagolikt äckel. Stor svart vattensork.
Fick dock en fin bild på honom då han stod på en sten och kikade ut över nejden.
Johnny Kontant blickar ut över första passet efter Olles väg.
Nåväl. Hur har det gått för Er käre skribent då? Jo, för att vara en premiärvecka som gått i charterresevärme så måste jag faktiskt säga att jag är riktigt nöjd! Har under de tre första jaktdagarna sett elva olika älgar och skjutit två.
Måndag: Släppte Elvis, upptag, liten pinntjur passerade på myren utom håll. Inget mer hände. På eftermiddagen gick jag med en hund som 15 lånat, Mozart hette han. Det var en pigg krabat som följde mig riktigt bra. Fick tag i ko och kalv som gick ner på Smålandsmyren, vände där och kom rätt på mig där jag stod på Måsaheshflon. Fick inget läge på kalven och chansen rann ut i sanden, eller snarare torven.
Tisdag: Släppte Elvis. Fick tag i två vuxna djur som kutade åt fel håll. Över landsvägen och ner till storsjöstranden. Såg dem på 400 meters håll men det var helt omöjligt att säga vad det var för djur. Jag kutade efter så inte hunden skulle lalla på runt vägen. När jag kom ner dit var det fullt ståndskall. Lade mig på en sten och väntade på att dimman skulle lätta, såg konturerna av en älg 100 meter bort på hygget men det var helt omöjligt att lossa skott. Då dimman lättat något smög jag närmre. Såg en ko och en kalv. Inget läge. Kalven försvann och kon stod och åt löv. Gjorde ett litet muspip så Elvis skulle höra att jag var där, han kom och tittade på mig, viftade på svansen och sprang tillbaka till älgarna och började skälla reprisskall och hoppa omkring. Då reste sig en kalv. Elvis gjorde en lov, sprang tillbaka och skällde repriser. En kalv till reste sig. Kon hade alltså stått och ätit löv och kalvarna sovit under ståndskallet... Och folk säger att jakt stressar djur...
Jaja, fick inget läge på någon kalv utan det skred sakta iväg över hygget och övergick i sken. Gensköt hunden och kopplade. Ett bra arbete på runt två timmar var det i alla fall!
På eftermiddagen gick jag återigen med Mozart men då hände ingenting och det var +21 grader i skuggan... Det var nog en bidragande orsak är jag rädd... Kusin L-E fick dock skjuta sin första älg på tisdagseftermiddagen, det var roligt! En kalv på sjöpasset vid Gransjöänge.
Onsdag: Släppte Elvis där kraftledningen korsar Anners Orsa vägen. Han for iväg direkt, såg en älg som fjantade på i kraftledningen, men inget skall. Tittade på messmörspejlen och där såg man att det gick med en jäkla fart efter sjöstranden. Ropade på radion att de som satt på Blakalinja skulle passa upp. Satte mig och drack te. Efter en halvtimma ringde 27 och frågade vad i helvete jag höll på med som inte gick dit och sköt, då var det visst full ståndskall i närheten av passkedjan. Jag hade inte hört ett jota... Rörde mig dit i kraftledningen och tog ett pass uppe på en kulle. Stod där i en kvart ungefär så klev en ko fram i kraftledningen, hon var ensam och hon blev kvar i kraftledningen.
Ko skjuten åt Elvis 2010-09-08
Samtidigt som jag sköt kon hade en annan ko och kalv passerat på myren nedanför kronförrådet och Janne sköt mot kalven som försvann. Jag gick dit och gjorde en skottplatsundersökning. Hittade absolut ingenting. Handspårade åt det håll älgarna försvann, hittade ingenting. Tog Elvis och spårade åt det håll älgarna försvann. Han tog inte spåret utan ville till höger. Drog med mig honom rakt fram, för det var ju ditåt de gått... Han blev sur men gick rakt fram. Hittade ingenting. Gick tillbaka ut på myren och drack en kopp te. Vi kom fram till att det måste varit en bom... Men hur det än var så tänkte jag: "Äh, jag prövar å spåra en gång till me hunn...". Sagt och gjort. Satte Elvis på spåret. Vägrade följa det utan skulle åt höger. Jag följde efter denna gång och efter 20-30 meter hittade jag första bloddroppen. Sedan spårade han klockrent i 6-700 meter innan jag släppte. Efter det följde en lustig dans... Kollade på pejlen och det böljade fram och tillbaka, inte ett skall, samma runda två gånger, till slut blev det 3-4 skall. Tyst. Började snurra igen. Men till slut blev det fast ståndskall. Gick på och konstaterade att det var rätt kalv. Han skällde ett bra tag innan jag fick läge och kunde avsluta det hela. Total flyktsträcka 18 kilometer... Då hade han dessutom stött iväg en frisk älg över ån som han struntade i att förfölja... Riktigt bra gjort av jycken måste jag tillstå...
Kalv skjuten åt Elvis 2010-09-08
Elvis tar igen sig efter väl utfört arbete.
På onsdagskvällen hade vi den årliga jaktmiddagen med tillbehör! Det var i vanlig ordning väldigt trevligt! Sotar´n med fru sköter värdskapet exemplariskt!
Torsdagen: Jaktfritt pga onsdagens jaktmiddag... Hålla-i-huvudet-dag även kallat. Jag var dock rätt lugn igår för jag tänkte åka in till stan och titta vad en ny jaktradio kostar... Min verkar ha ballat ur fullständigt, ingen hör vad jag säger och jag hör knappt någon annan heller. Det är rätt irriterande...
Fredagen: Nya tag!
Lördag & Söndag: Likaså!
Nåväl, det var vad som hände under de första tre premiärdagarna. Nu hoppas vi på något kallare väder och fortsatt gunst från Diana så kommer det här bli en mycket trevlig höst!
Väl mött!
/Jonas
