Harvner

Usch vilket aber till månad. Mörkt och skarsnö. Vet inte om jag blivit sjuk på allvar eller vad det där... Men jag har för första gången i mitt fått orena tankar... Jag skulle inte ha någonting mot att flytta söder om Limes norrlandicus som det känns just nu. Eller Limes varglandicus kan man ju också kalla den... I alla fulla fall är jag less på det magra elände som här erbjuds.
17 dagars uppstyrd älgjakt, i bästa fall två rådjur och en subsitutpippi i topp i januari... Jag menar... Vad är det att hålla på med egentligen? Lägger ner åt helsicke för mycket tid och pengar i förhållande till antalet dagar.
Nu är ju jag dessutom bortskämd hemma i Fåker där det faktiskt finns en sådan pass bra rådjursstam som tillåter ett litet försiktigt uttag... Här uppe i Eländet ser man ju verkligen vilket öde det är... Tomt på älgspår och lite gråfågel är vad som nu erbjuds... I södra sverige hade det, om man varit på rätt ställe: kron till sista januari, vildsvin året runt, dov till sista februari, rådjur till sista januari, älg till sista januari och mufflon året runt.
Att jag dessutom tusen gånger hellre har +4 och regn än -10 och vitt bajs späder ju inte direkt på munterheten...
Men det är ju faktiskt så att gräset är sällan mindre visset på andra sidan strömtråden. Där nere måste man ju ha kulor i pungen för att få komma till skogs... Och det kan man ju inte direkt bli beskylld för att ha.
Men men... Man får väl fortsätta traggla på... Sitta och trycka F5 på suspekta datingsidor i "förhoppning" om att ett mänskligt vrak skall behaga svara på ens värdelösa närmanden under tiden man ser fram mot 16:e augusti 2011...
Det som stör mig mest är att om jag struntat i den där jävla kursen som man lade ut dryga 5 papp på så hade jag istället kunnat köpa en eller två dagar på någon gård söderut och fått stilla lite hunger... Men nu gjorde man sig black på den där skiten och fick inte göra annat än att spegla sin fula nuna i lacken på några sketna SAAB:ar... Fast å tredje sidan: Jag hade aldrig lagt undan pengarna ändå utan säkerligen bara köpt skräpmat för dem, så det kanske var lika bra som skedde...

Var ute och jagade i onsdags, var faktiskt nån älg inne då. En i ettan sköt en kviga för Elvis efter ett arbete som inte är värt att trycka på tangenter för att beskriva. Ett knaggligt gångstånd som övergick i sken och han kopplades vid en väg och de fick spåra fram till kvigan med en unghund. Sen på eftermiddagen släppte vi på ett färskt spår men det gick rakt ut ur marken utan kontakt.


Lunchen blev bra i alla fall! Rasmus kockar.

Helgens jakt blev fullständigt händelselös, inte ett färskt spår. Vi grillade hamburgare och pratade skit. Söndagen ställde vi in då vi hade bokat samma område då. Ingen mening att kliva ur sängen då man inte ser ett enda färskt spår på hela dagen innan...

Nya tag till helgen dock. Ska testa norra och västa delen den här gången. Kommer inte att bli något där heller. Men man får ju frisk luft i alla fall. Verkar ju finnas lite orre så jag kanske får användning av de tre helmantlar jag går och bär på...

Cash lever och frodas. Släppte honom i onsdags. Första svängen bara för att han skulle få pinka lite tänkte jag. Då drog han och var borta i över en halvtimma. Sen på eftermiddagen satte jag på honom messmörspejlen och då drog han iväg 1,67 km. Men han är duktig att komma tillbaka och det bådar ju gott i alla fall! Han är dock väldigt valpig än så jag har absolut ingen önskan att han skall komma i kontakt med någon älg... Det räcker med klövar och döda älgar än så länge för honom...

Var på granngården idag och köpte hundmat. 658 kr för en säck mat och 6 ben. 658/17= 38,70 kr/dag. Och det är bara ett foderinköp... Räknar man med försäkringar, all hundmat, pejlar och annat börjar man gråta så det väljer jag att inte göra... Nä, nu ska jag sluta gnälla. Det hade kunnat vara mycket värre. Så länge man lever och har hälsan får man faktiskt vara tacksam. Och det finns faktiskt några stackars lurade jävlar som bor i Stockholm som vill jaga men inte har någon mark alls... Jag tar mig ju faktiskt ut och får riktigt kaffe i alla fall!

Lagade en god korvgryta till middag idag. Fräste på lök och körv i stekpannan. Slog på krossade tomater och lite mjölk. Kryddade med ketchup, cayennepeppar, chilipulver, paprikapulver och lite soya. Enkelt, snabbt, nyttigt och ätbart. Till det drack jag ett glas c-vitaminbrus så man inte ska gå och bli förkyld. Igen.


Nu ska jag fortsätta och läsa en fruktansvärt ointressant bok om GIS. Tenta på onsdag så det kanske börjar på bli dags att lägga ett par strån i kors... Sen blir det att vandra med Lille-Cash runt sjön.

Väl mött och på återhörande.

Ja, man närde ju vissa förhoppningar om att åtminstone få se ett kungligt kronvilt. Så blev det inte. Nog för att förväntningar brukar ha en tendens att grusas, men det är väldigt sällan det även urineras på dem... Tyvärr var detta fallet med denna helg...

Resan ner på fredagen gick bra. Vi hade hyrt en buss. Vi fick ut en Ford Transvestit som gått 300 mil. Den var röd och lika stor som min lägenhet... Ohemult obekväma stolar men den gick rätt bra och drog inte så farligt med diesel. På lördagen hade vi en rätt lätt tenta och sedan gick vi på Kungajaktsmuseet på Älgens Berg, det var även en julmarknad i anslutning till museet. Jag köpte en klubba som smakade knäck och 4 strutskorvar med ost i.
Här kommer lite bilder från lördagen...


Även på Kungajaktsmuseet har man uppmärksammat det jag tog upp
i mitt förra inlägg...


Samma tema här...


Ett lodjur.


En räv.


Rådjursfamilj + hare.


Vildsvinsgalt.


Kronhjort.


Hind.


Varggrop...


3-årig miniälg fälld av CG himselt för några år sedan...


Älghorn, mest troligt inte från Halle- och Hunneberg...


Mera horn. Den i mitten är en fjoling från Fåker som undertecknad
skänkt till museet...


...eller så inte. Alaska kommer hornet från. Levandevikt var strax under 1000 kg...

Söndagen var ju vigd åt jakt på kronvilt. Det var ju detta man sett fram mot. Själva anledningen till att jävlas med bilhyror, resor och boende. På morgonen skulle det smygas. Två och två visade det sig... Drog ett område som var på ca 450ha. Skarsnö. Jag och Johan smög seriöst i en halvtimma, såg färska spår efter hjort. Men det var lönlöst. Vi såg som mest 40 meter framför oss och förde oliv som en hel armé. Vi letade upp en gallring och gick dit och satte oss och drack te. Hoppet levde ju om eftermiddagens hundjakt...
På vägen dit skämtade jag om att vi båda skulle få sitta efter vägen till julmarknaden och räkna bilar...Ja, vart tror ni vi fick sitta? Vi och tre till fick sitta efter den jävla vägjäveln. Det spelade ingen roll om det kommit ett eller hundra kron, hade inte gått att skjuta ändå. Vi hade bilar i passet konstant. Jag hade en älg på 35 meter som stod och tittade på mig, rakt över vägen. Även om hon varit lovlig hade jag inte kunnat skjuta. Helt värdelöst.
Hemfärden igår var allt annat än munter då vi började räkna ihop vad hela kalaset kostat, i både tid och pengar. Man hade för det vi nu lagt ut på resor, bilhyror, boenden etc kunnat köpa sig en hyfsad jakt på någon gård... Visst, kursen var frivillig och något kanske man lärt sig. Men jag skulle ljuga om jag sade att jag gått kursen om den inte innehållit dessa jaktmoment, att få jaga på marker man aldrig kommer få sätta sin värdelösa fot på annars. Men men... Man borde ju efter 30 år lärt sig att inte ha några förhoppningar och förväntningar så man får väl till syvende och sist skylla sig själv...


Jag sittandes i ett kungligt älgtorn...



I morgon, onsdag, är jag helledig. Har bokat några rutor i norra delen av Rönnäs, så det blir älgjakt med Elvis i morgon! Jakten är inte så noga planerad men lunchen är planerad minutiöst: Det blir älgfärs, gul lök, creme fraiche, svampareller, wokgrönsaker och viltkrydda. Detta steks och äts i tortillabröd. Till efterrätt blir det hjortronglögg och pepparkakor! Det ser ut att bli en fin dag. Pohlmans värdelösa efterträdare spår -5, sol och svag vind från nordväst. Det är väl roligare att åka dit och gå tomt än att sitta och räkna bilar i Södern...

Förresten: Jag hatar numer SAAB 9-5:or... Med tanke på avståndet till Trollhättan så åkte ju nästan varenda själ där nere en sådan...

Jaha. Nu då? Älgjakten hemmavid är slut. Lika trevligt som vanligt. Och lika kort. 17 jaktdagar totalt. Varav 11 dagar med vuxna djur, 4 med kalvjakt och 2 med bara fjant. Fick skjuta tre på ståndskall för Elvis, två kalvar och en ko/kviga. Släppte två straffsparkar på pass och såg väldigt mycket älg. Godkänt.

Sista älgjaktsdagen, i lördags, försökte vi få tag på en kalv efter en ko som blivit påkörd. En riktigt fin ko, tyvärr. Det är 6 kor borta, varav flera i 170-180 kilos klassen. Om man då antar att tre av dessa kommit med två kalvar nästa år och tre fått en kalv så är det tillsammans med de fem tjurar och åtta kalvar vi skjutit 28 stycken som är borta... Vi får se vad det blir av det... Av vad man kan se så är det fortfarande mycket älg i farten, men man kan ju ha tur och se de som finns också... Åter till lördagen: Absolut ingenting hände. Alla hundar fick upp älg direkt, utom Elvis som jag var tvungen att koppla efter 5 minuters sök eftersom en hund från grannlaget hade gångstånd in i såten där jag skulle gå. Rogers hund Skott skällde på en ko i fem timmar, det är roligt att han fungerar! Avvaktar spårsnö för att försöka reda ut var den ensamma kalven finns, om det nu ens finns någon ensam kalv... Den som körde bilen hade bara sett ett djur...(Detta var mao en av fjantdagarna...)

I brist på bröd äter man limpa, som det så vackert heter. Söndagen vigdes därför åt rådjursjakt med min klasskamrat E.Lundströms kanonduktiga drevertik, Troja. Hon vann Norrlandsmästerskapen i Nordmaling förra veckan och kvalade därmed in till Drever-SM. Hon gjorde ingen besviken i söndags heller... Ett kanonfint drev på morgonen där hon levererade ett rådjur inom hagelhåll till mig. Tyvärr stod jag med älgstudsaren och farten på djuret och slyet vid Kattpasset möjliggjorde ej ett säkert skott. Så det gick ut ur marken. På eftermiddagen bjöd hon på ytterligare ett underbart drev, där samtliga passare fick stå med tummen på säkringen fler än en gång. Till slut stod Emil själv på rätt ställe och fick skjuta ett kid. Ett bra avslut på en mycket trevlig dag.


Emil, Troja och rådjuret på väg över Per-Jons-hygget.

Apropå rådjur... Sköt en skaplig bock förra helgen. Tror det är en returbock. Missbildad klöv hade han i alla fall... Ena klövdelen var lång, ihålig och växte snett över den andra. Han måste ha haft lite problem att gå...


Bock.

Kommande helg bär det av till Halle- och Hunneberg för avslutningen på jaktturismkursen. På lördagen skall det skrivas tenta och planeras inför söndagen... Hela söndagen är vigd åt jakt på kronvilt. Det är hind och kalv som är lovligt och jakten skall bedrivas som smyg- eller vakjakt. Varje deltagare kommer få en helt egen ruta att hålla till i och vilttätheten ligger på ca 35 djur per 1000 ha. VD`n för Sveaskogs Naturupplevelser och tillika jaktledare för Hovets älgjakt är den som håller i taktpinnen för denna helg. Ska bli riktigt intressant... Har ingen större förhoppning att få skjuta något, men jag hoppas att jag i alla fall får se en kronhjort!


På vägen upp därifrån, på måndag alltså, skall Elvis hämtas upp i Östersund och tas med upp till Umeå... Bara för att det är färdigt i Fåker betyder det inte att älgjakten är slut... Det är ju lovligt till 31:a januari! Några till ska jag allt pröva att skjuta för honom... Man vill ju likt en insättning på banken ha en godtagbar ränta på satsat kapital. I det här fallet är räntan jaktdagar och det satsade kapitalet tid och pengar...

Annars då? Absolut ingenting intressant har hänt. Har upptäckt att riven ost från Euroshopoer möglar fortare än ICA´s egna. Det är ungefär på den nivån livet utanför älgskogen befinner sig i nuläget...

Lev väl.

I det här fallet är det inte den oerhört meningsfulla facebookgruppen "Våga Vägra Varg" som avses, utan det är min egenpåkomna grupp: "Våga Vägra Varselkeps". Jag har i all min enkelhet kommit på att de här nya gula varselkepsarna inte är bra att ha på sig under älgjakt.
Säkerhetsmässigt är de suveräna, det går inte sticka under stol med, men nu lämnar vi det därhän och pratar om det jaktliga istället.
Jag har under höstens älgmöten blivit mer och mer övertygad om att älgen ser de nya gula varselkepsarna.
Jag såg 18 älgar under första älgjaktsveckan och har sett ändå fler sedan dess, men jag tänker nöja med mig att återge de två mest lysande klara exemplen på detta faktum:

Fall 1: Gick med Stigs hund Mozart. Fick som vanligt upp i hålen på svartåsen och älgarna gick som vanligt mellan pass 1 och 2 på Smålandsmyren. Jag gick dit jag fått för mig att de brukar gå efter de passerat nämnda myr och avvaktar där. Knästående. Jag hör på långt hur hur älgarna kommer. Lyfter upp bössan i färdigställning. Sitter som en staty. Kon grisnitar så fort hon kommer ut på myren. Kalven likaså. Sedan kastar hon om och drar iväg i fyrsprång. Vinden säger ni. I helsicke heller säger jag. Den hade jag i ansiktet... Hon såg mig. Trots att jag inte rörde en fena.

Fall 2: Ståndskall på tisdagsmorgonen nere på "Utsia". Ko med två kalvar. Stod som Stockholm i över en timma under tiden jag låg på en sten och väntade på att dimman skulle lätta. Smög närmre och satte mig på en stubbe och väntade på att dom skulle kliva fram. Kon starrbligade åt mitt håll 3-4 minuter, minst, innan hon så sakteliga drog sig iväg.

Bevis av tes: Kalven jag sköt som finns att läsa om längre ner: Då hade jag tagit av mig varselkepsen och hängt den på ryggsäcken. Var mellan 40-70 meter från älgarna under större delen av de 2,5 timmar det tog innan jag fick läge. Jag såg dem mängder med gånger. Jag sprang parallellt med dem vid ett tillfälle. De tittade på mig vid flertalet tillfällen utan att tvärkasta och toksskena som varit fallet tidigare.

Älgar är färgblinda och ser inte färger börjar ni nu gasta om. Ja, det är sant. Men det är skillnad på färger och färger. De här nya lysgula kepsarna som ser ut som asfaltsläggarkläder är mycket ljusare än det röda eller mörkare orangea som tidigare var kutym i älgskog. Jag tror helt enkelt de här lysgula kepsarna i den gröna skogen lyser vitt likt den värsta strålkastare och att man istället skall leta huvudbonad i en mörkare signalfärg än den. Även fast divsere företag är snälla som delar ut dem så tror jag faktiskt de är mera till stjälp än hjälp...

För att göra det ännu tydligare har jag tagit två bilder. En utan blixt och en med blixt.


SCA, Skogssällskapet, Härkila och en annan gammal trasa... Utan blixt.


Med blixt. Notera hur de två till vänster, SCA och Skogssällskapet, lyser upp.

I rest my case. Tänk er älgögon som ser gråskalor och vitt...

Jag har nu köpt mig en ninjamask och jag tänker inte nyttja de lysgula kepsarna längre. Eller jo, det tänker jag göra. Men jag tänker ha en annan keps i ryggsäcken som jag sätter på mig då jag ska smyga på ståndskall... Om man får göra det några fler gånger i sitt liv dvs...

Har haft en ohemult produktiv vecka faktiskt. Gjort klart jägmästarstudentens motsvarighet till Golgatavandringen, herbariet, och lämnat in detta. Är även klar med inlämningsuppgiften till jaktturismkursen. Så idag tog jag mig en ledig eftermiddag och for till skogs och släppte Lille-Cash. Det hände absolut ingenting, men det är väl så det skall vara vid den åldern. Han behöver ris mellan trampdynorna för att utvecklas åt rätt håll...

Nu är det dags för nya avsnitt av gula gubbar. Prisa gud för 6:an. Undras varför man skall behöva betala tv-licens för att endast titta på den kanalen? Jaja, jag bidrar ju till att hålla kiruna flytande i alla fall, alltid något.

/Jonas

Har egentligen inte så mycket att berätta om. Mycket att göra i skolan och när jag är ledig försöker jag jaga. Var med på jakt på lärarnas mark i lördags och fick skjuta en kviga på pass. Det var roligt, såg två små oxar också men det gick för fort och var för långt håll för att pröva på någon av dem. En väldigt trevlig dag var det i alla fall. Roligt att umgås med lärare och professorer utanför skolans murar. Om möjlighet ges följer jag gärna med dit igen.

Hemma är det fullskjutet nu. Bara kalv kvar. 11 jaktdagar tog det. 6 jaktdagar i september och 5 jaktdagar i oktober. Helgen 18-19 september var det bara kalvjakt så den räknar jag inte. Nu är det tre kalvar kvar...
Det har varit lovligt att jaga: 19 dagar i september och från 9:e oktober till 31:a januari. Känns på sätt och vis väldigt meningslöst att hålla hund för så få dagar. I alla fall jag har inte den typen av hundhållning att jag stoppar in honom (numera dem) i en hundgård då jag jagat klart och plockar fram dem då jakten börjar igen. Utan man tillbringar ju varje dag med hundarna. Då vill man naturligtvis maximera säsongen. Med början nästa år är det två hundar som ska dela på dessa 11 jaktdagar. Vän av ordning förstår att det inte blir något annat än kattskit av det. Det är ris mellan tassarna som skapar bra hundar. Nu är man ju tack och lov så lyckligt lottad att man har skolans mark att tillgå. Eftersom det är generös tilldelning och fri kalvavskjutning på den så kan man jaga så länge som väder och vind tillåter, men det är bara 3 år till man har tillgång till den... Dessutom ska den delas med ett hundratal andra hågade jägare...
Angående fri kalv så är det ytterligare något som jag tycker är mycket egendomligt... Varför i hela friden är det inte fri kalv inom storlicensen hemmavid? Är det bättre att gå och plocka påkörda älgar efter E45:an än att jaga? Vet inte riktigt vad målsättningen är med det där... Ett nytt 80-tal? Med fri kalvjakt hade man sluppit bråket som uppstår varteviga år att inte hundarna får nog med tid, att det ska skälla si och så länge innan nån passare får skjuta etcetera etcetera. Är det fri kalv, fine, ge dig ut när fan du så behagar och jaga bara du reder dig själv...
Ibland ångrar man sig lite grand att man valt att satsa på den här typen av jakt. Hade jag haft en drever så hade jag kunnat fara ut när jag vill utan att någon brytt sig. Men nu är det ju så att det är älgjakten jag gillar bäst. Tyvärr så ska den ju vara uppstyrd och reglerad in i absurdum så det känns som det är mer pappersexcersis och strul än vad det är jakt.
Men men, man får hoppas att framtida anställningar skapar mer möjligheter. Kanske till och med den stora drömmen går i uppfyllelse: ett eget arrende på några tusen hektar. För även jag kommer faktiskt att ha 5 veckors lagstadgad semester... Och jag tänker inte ta ut den i juli för att ligga och dreggla i en baden-baden-stol utan jag tänker ta ut den från 21:a augusti och framåt för kunna jaga...


Tjärved = tjärlek...? Besök gärna: http://www.fetvedensvanner.com/

I skolan så läser vi nu en GIS-kurs, dvs kartor och annat intressant. Fick precis reda på att vi som studenter har tillgång till lantmäteriets alla kartor, ortofoton mm som bara är att ladda hem och nyttja. Så det är fritt fram att göra en jaktkarta med de senast tillgängliga materialet. Det tackar jag å det ödmjukaste för. Nu är vinterkvällarna räddade...

Jag antar att ni, kära läsande hyenor, vill höra om kärleksliv och annat smarrigt också? Tänkte väl det... Eftersom detta i grund och botten är en jaktblogg så passar det kanske bra att beskriva det i jaktliga termer... Jo, den delen av levernet är ungefär som att ta färjan till Gotland för att jaga älg. Både en idiotisk tanke från första början och även en brist på jaktbart vilt...

Har släppt Cash några gånger under veckan. Svängarna blir större och större och han spårar älgklöv bra. Väldigt valpig än dock. Men han lär mogna på sig han också får vi innerligt hoppas... Vid den här tiden nästa år så ska han skällt ihop minst ett 1:a pris på jaktprov, annars har jag misslyckats kapitalt. Jag menar: Om man bor i studenternas högborg men inte varit på krogen sedan i slutet av Juli så ska det väl för fan märkas någonstans vad man pysslar med istället...

Har 3 skott kvar. Måste uppsöka en vapenhandlare men jag gruvar mig... 700 kr för en ask är fan i saftigaste laget. Det är en hemresa det... Om man kallt räknar med att det börjar gå som vanligt nu så klarar jag mig ju med dessa tre skott resten av året... Men om det fortsätter gå bra så kommer det ju krympa... Gå åt skogen med 3 skott funkar ju i nödfall... Två känns som minst ett för lite... Till sommaren skall handladdningsutrustningen monteras upp i "snickerboa" hemma hos Håkan... Har legat i en låda, ouppackad, i tre år nu... Vi har mängder med hylsor och kulor. Bara krut, tändhattar och kunskap som fattas nu... Fast det slutar med att jag måste köpa en ask ändå kom jag på, ska ju som sagt var ner till Halle- och Hunneberg och jaga kronhjort och vi ska inleda den övningen med att skjuta in... Fast det klart, två till inskjutning och ett i bössan sen... Tåls att fundera på... Eller så får man väl helt enkelt använda 9,3:n, för den har jag mängder med skott till... Men jag har ju svurit på att inte nyttja den förrän jag får råd med en dämpare eftersom jag skjuter så horribelt dåligt med den. Jaja, den som lever får se.

Nu ska jag och Lille-Cash vandra runt Nydalasjön, jag ska lyssna på karlavagnen och rensa skallen... Sedan blir det sänghalmen...

Mae höres...

...blev det kanske inte. Åtminstone inte i ordets rätta bemärkelse. Men en veckas lov tog jag mig i alla fall...
Ska väl på något slags vis försöka återskapa den gångna veckan och dess intressanta moment.

Lördag 9/10 Gransjötraktens VVO, Fåker.
Berra och Roger sköt varsin mikroskopisk oxe. Roger fick skjuta på ståndskall för Scott.
Bifogar en bild från slakteriet...

Det skall böjas i tid det som krokigt skall bli...


Satt på pass på eftermiddagen. Kavelbrua kallas det här stället. Vid kanten
av Gransjön.


Man får hoppas att det är sant som dom säger: Att älgar är färgblinda...


Söndag 10/10 Gransjötraktens VVO, Fåker
En riktigt fin oxe sköts av Sotar´n. Maken till att ha matjord fulla fickorna får man leta efter... Men riktigt roligt att se att marken kan föda sådana herrar... Att det sedan gick ut en som var ännu större gör inte saken sämre... 15 satt och siktade på den på 6:an, men vi hade bestämt att bara skjuta en stor till den helgen... Även om det är roligt att jaga så är det någon som ska ta rätt på älgarna också... Men den finns ju kvar... Storlicensens samarbete bär i alla fulla fall frukt. Roligt!
Lite bilder från söndagen:


Ståhlemars Sten. Satt där och fikade och fick en fin bild på Elvis.


Sotarns oxe...


15 håller tungan i rätt mun under uttransporten...


27 var tvungen att visa sig på styva linan och höll på att lyfta på sig
stortaska av bara farten...

Helgen för min del blev relativt händelselös. På lördagen skällde Elvis ståndskall utom hörhåll och när han väl var lokaliserad så bar det iväg. Söndagen resulterade i grannmarksspring..
På söndagskvällen tänkte jag åka till Umeå. Både för att få jaga lite och gå i skolan... Men då jag hade kommit till Hammarstrand ringde Emil L i klassen och frågade om jag inte ville komma dit och jaga tisdag och onsdag istället. Sagt och gjort. Ryckte kryckan på storsvensken och vände och for hem igen...

Måndag 11/10. Sovmorgon. På eftermiddagen åkte vi till Emils jaktstuga och åt en god middag och hade trevligt samkväm.


Middag i skenet av stearinljus... Grillat och potatisgratäng...


Tisdag 12/10 och Onsdag 13/10, Djupsjön, Gällö:
Resultatlös jakt. Elvis var inte sig själv och sökte dåligt och var allmänt loj. Det var fina marker men det bidde ingenting. Tyvärr. Tråkigt när det blir så när man är bortbjuden, men man måste väl inse att han börjat bli till åren och behöver längre tid för återhämtning än förr...
Trippen var dock riktigt trevlig och rolig. Hade även med mig Lillfisen och det var nyttigt för honom att få bo på en "buvall" på det där viset och kuta lös och utforska omgivningarna...


Som sig bör: En jämthund på trappan till en timmerkoja...


Samma motiv igen...

Har läst lite grand om jämthundar. Tyvärr har en mycket bra sida försvunnit från nätet så jag hittar inte igen infon jag närmast tänker på. Men man får en liten klump i halsen då man tänker på "den siste mohikanen". Där han stod vid ladugårdsknuten. Enögd efter ett envig med en älg. Nu pryder han jämthundklubbens logotype.


Bild lånad från Ackers.se

Nog om detta. Åter till timmerkojan.


Lundströms jaktslott. Mycket trevlig stuga. Naturligtvis utan el och vatten.

Torsdag 14/10:
Vilodag. Tandläkarbesök. Ajaj i munnen.

Fredag 15/10:
Lugn och skön dag. Åkte till Fåker på kvällen och installerade mig där inför helgens jakt.

Lördag 16/10 Gransjötraktens VVO, Fåker:
Släppte Elvis bakom bussgaraget i Fåker. Var lite halvloj fortfarande men pallrade sig dock iväg på några små sök. Gick mellan tjärnarna och mot Betjäningshygget. Väl där ser jag en älg som far iväg. Följer scenariot på messmörspejlen. Går rakt i norr 600m, sedan en 180-graders vändning och ner till Forstjärnen. Där blev det fast ståndskall och där stod det sedan. Smög på. Konstaterade att det var ko med två kalvar. Sedan följde en av de mer spännande jakter jag varit med om. Total skalltid 2,5 timmar. Under den största delen av den tiden var jag mellan 40-70 meter ifrån och således såg jag dem väldigt många gånger utan att få läge. Kon var riktigt "illvar" och stod hela tiden där det var som mest tätt. Både hon och kalvarna gjorde ideliga utfall mot Elvis som gillade läget och skallade på. Det flyttade sig kanske 20 meter för varje utfall och till sist stod de i en gallring. Jag stack upp fulnunan över en liten kulle och tittade rakt på älgarna som då stod öppet.
-"Helvete, tänkte jag, nu såg de mig".
Kalvarna började springa, jag vaggade efter parallellt med djuren. Helt plötsligt stannade de igen. Alltså hade de inte sett mig. Upptäckte dock att den splitt nya astron var borta. Under "språngmarschen" hade jag alltså tappat pejlen... Fick krångla av mig ryggsäcken och hängde upp den på ryggsäcken fastsatta kepsen i en tall så jag skulle hitta tillbaka till mina egna spår. Fortsatte smyga på älgarna. De stod i en liten dunge. Bestämde mig för att stanna där jag nu stod. Hade bra uppsikt åt tre håll. Elvis gjorde en stor cirkel och passerade bakom mig, sen kutade han dit och började retas riktigt ordentligt. Till slut fick en av kalvarna nog och började jaga honom runt gallringen. Till slut stannade den i en lucka och där blev den kvar. Elvis började riva ragg. Kon kom dit och sparkade honom, hunden var som en boll mellan kons framben. Jag sprang som en idiot och viftade med armarna och skrek. Kon och den andra kalven stack iväg. Hunden stack, Gud ske pris, efter i en hiskelig fart. Visslade på honom och han kom tillbaka efter några minuter och började riva ragg. Inget brutet i alla fall.
På kvällen och söndagen var han dock rejält halt. Så nu får han vila någon vecka så man inte ställer till något riktigt elände... Var till veterinär också och de kunde inte konstatera något annat än en rejäl lårkaka.


Fin oktoberkalv.

Pejlen då? Jo, jag hade obeskrivligt flyt. Bakspårade mig själv efter bästa förmåga och där låg den. Inne i en enbuske som jag av en anledning jag fortfarande inte vet bestämde mig för att titta i.
Jaja, det skall vara sådana dagar också... Har haft min beskärda del av motsatsen.

Eftermiddagen tillbringades på pass. Satt nere vid Håkusjön. Såg en kviga. Lyfte upp bössan och skulle precis trycka av då jag bakom älgen ser en älg till + Rogers hund komma springande. Avvaktade för att släppa förbi dem, men då stack kvigan också. Vackert så. Förlängd säsong...

Söndag 1710 Gransjötraktens VVO, Fåker:
Satt av ovan nämnda anledning på pass hela dagen. På morgonen satt jag på mitt rådjurspass, men som även går använda på älgjakten då man passar av ett stort område genom att sitta exakt rätt. Såg dock ingenting, jo, fyra rådjur men det var ju inte dem vi var ute efter nu...
Hann dock med att må lite gott... Hittade nämligen en tjärvedsstubbe som fick agera värmekälla...


Mys på älgpass...

På eftermiddagen satte jag mig på mitt favoritpass. Har aldrig skjutit en älg där men det känns verkligen som att det är bra. Svårt att förklara känslan, men jag gillar det skarpt i alla fall... Satt i ett par timmar. Absolut ingenting hände. Drack bäbisdryck, pratade i telefon, åt korv, drack bäbisdryck. Helt plötsligt hör jag ett plask. Klockan är 15.50, en söndagseftermiddag. Plasket kommer närmare. Då kommer den minsta oxe jag någonsin sett smygande i myrkanten. Tar stöd. Lägger upp bössan. Rödpricken på stortysken ligger i bogvecket.
"-Hmm... När kan jag börja köra upp till Helvetet om jag skjuter denna oxe här uppe...vid denna tid..."
Han fick gå. Vackert så. Förlängd säsong.
Tror ingen är gramse på mig över att jag släppte den heller...


Bäbisdryck i thermosen...Men ack så gott...


"Snejtalln". Det som är kvar av den är dock kapat till ved nu. Lite trist,
men kan vara rätt skönt längre fram på säsongen...

Nu har vi 2+3 kvar och kan se fram mot många fina jakter. Vilket vi inte kunnat se fram mot om jag skjutit två ströälgar...



Resan upp gick bra och nu är jag åter till allvaret och tentaplugg.
Väl mött och på återhörande.

/Jonas

Jag läser, som vän av ordning säkerligen redan noterat, en frivillig distanskurs som behandlar jaktturism och allt annat runt omkring detta fenomen. Kursen är på 15HP och hålls i SLU´s regi, två teoriträffar hade vi i våras här i Norrlands Förort (förort till Östersund som naturligtvis är Huvudstaden) och nu i höst har vi två praktiska träffar i södra Sverige.
Den gångna helgen hade vi den första praktiska träffen och den var belägen på Öster Malma slott ( http://www.jagareforbundet.se/oster-malma/ )  i Sörmland. Det var mycket trevligt och lärorikt måste jag säga. Vi hade olika övningar med eftersökstema, det bjöds på ohemult god lunch från slottets kompetenta kök och kvällarna tillbringades i goda vänners lag med ljug om stora älgar och bra hundar...
Måndagen var vigd åt en frivillig övning på Nynäs slott ( http://www.nynasslott.se/ ) som behandlade temat "Guide-Klient", vi skulle guida varandra till en bock på minst 90p... Frånfället blev dock stort så det slutade med att vi få tappra som var kvar jagade helt ensamma på de viltrika markerna. Jag drog, som vanligt, nitlotten och lyckades med bedriften att enbart få se en råget. Inget ont i det, men man kan ju tycka att då man är i Sveriges mest vilttäta område så hade det varit roligt att få se något annat än något som man ser dagligdags hemma i Byn... De andra deltagarna var dock mer lyckosamma, alternativt höll sig vakna på passet, så det observerades svin, kronvilt, dov, rå och älg. Dock ingen bock över 90p, så chansen för Nynäs att slita sig ur fattigdomen genom att sälja dem till danskar finns således kvar...


Den enda bild jag lyckades ta på hela helgen... Öster Malma slott i
skenet från några ensamma små lampor... Ser rätt spöklikt ut.


Nynäs slott... Foto taget av S.Helgée.

Vi åkte rätt mycket bil där nere, fina krokiga små vägar skar genom det böljande landskapet. Tyvärr så var det lite så att ju mer man åkte desto mer insåg man vilken jaktlig analfabet man är. Man skjuter några älgar och ett par matrådjur varje år, om man har rätta flytet och ids ta sig till skogs kanske en gråfågel eller två. Har man tur får man se ett björnspår som är gjort samma år.
Där nere finns alla klövviltsarterna vilda i en mängd som är svår att förstå. Flockar om 30-40 dovvilt var ingen ovanlig syn. Stora fina kronhjortar och ståtliga hindar sågs på många platser. Svinens härjningar syntes i vallarna. Inte för att jag kan komma och påstå att jag är speciellt avundsjuk på att få deltaga i en sådan här drevjakt. Att släppa in ett handskösche i en slydunge om några fåtaliga hektar och uppleva då blåblodiga adelsmän i bästa fall skjuter mellan arslet och skogen på vilt som springer alldeles för fort vet jag inte om jag är så särdeles imponerad av. Men tänk att få möjligheten att smyga omkring på en fin mark där nere och verkligen ha chansen att jaga på riktigt...  Det vore stort. Troféer skiter jag i, vore lika glad för en kalv. Under förutsättning att man får köpa köttet naturligtvis. Om man aldrig kunnat spänna ut buken i pur stolthet förut så skulle man inte behöva skämmas för att göra det om man lägger smygjagad kronkalv på grillen en fin sommarkväll...
En annan sak... Med tanke på den tidigare skrivelsen som bland annat behandlade bevingade asdjur, getingar... Jag blev varse ett gråsparvsstort asdjur vars ända försedd med ett decimeterlångt mordvapen. Detta asdjur kallades visst för "bålgeting". Hade jag vetat att dylika fanns i detta land skulle jag aldrig åkt på resan. Härmed tänker jag icke förära södra delarna av landet med ett besök under tiden 15:e mars till 31:a oktober. Hade det varit en sådan som surrat kring skallen uppe i Rogers torn så hade min saga varit all...Då hade det inte bara varit en skråma i örat utan då hade nog det Harvnerska hjärtat slutat slå är jag rädd... Hur det ska gå på södra Sverigerresan vet jag inte, måste diskutera kompletteringsuppgift med berörda lärare...

Annars då. Tja, tillbaka till grå vardagen skulle jag vilja kalla det. Älgjakten börjar igen till helgen vilket känns roligt. Abret är att man efter helgens utsvävningar med slottsboende och annat, är så pank så hundarna verkar villiga att släppa sitt urin på ens byxben, så jag vet inte om jag har råd att åka hem och jaga så mycket som jag skulle vilja. Men hur det än månde bliva med det så hoppas jag på en verkligt sen vinter i år. Är bjuden på många ställen: skolans mark, Vindeln, mot Fredrika-hållet till, Sjöbotten och naturligtvis hemma i Fåker. Om Gud är god och Elvispen frisk kommer det bli en rolig höst...
Har ni läst mina tankevurpor under en längre tid så har ni säkerligen noterat mitt tafatta försök med LCHF och andra kärringdieter för att om möjligt minska bukomfånget. Under den senaste tiden har dessa gått riktigt åt fanders. Potatis, pasta, svavelpannkakor, hamburgare och annat gift har utan problem inmundigats i alldeles för rask takt och stor mängd. Det slutar väl med att jag får köpa tillbaka jaktbyxorna jag var tvungen att sälja för de ramlade av mig... Nä, nu blir det till att ta krafttag med detta. Onödigt att göra tredjesorteringsstämpeln än tydligare med vett och vilje genom att okynnesäta en massa skräp. Dagliga promenader runt Nydalasjön, flerfaldiga besök på skogisgymet, lite karaktär då Stor-Ica besöks och lämna kortet hemma så man slipper bli frestad av Gyllene Måsens lockande reklam torde vara den rätta melodin...

Skolan går bra, men det är tyvärr lite för mycket att göra just nu. Ska göra en insats den här veckan så jag får undan en massa elände som bara ligger. Herbariet skall vara inlämnat innan den sista oktober, jaktturismföretaget skall revideras lite grand och en budget skall göras och det skall pluggas till kommande tentamen.... Fast å andra sidan är det som en vis man, dvs jag, en gång sade: Det enda man inte kan missa är sin egen begravning...och får man inte jaga älg kan dom lika gärna hålla den i morgon...

Hade med mig Johnny Kontant på resan. Måste säga att han är förjävla duktig den lille skiten... Han åkte bil i minst 160 mil utan att säga ett knyst. Han var i buren under föreläsningarna utan ett pip. Han är snäll och go. Att jag dessutom hade med honom på skjutbanan under söndagens övningar och han inte brydde sig ett endaste jota om studsarsmällarna 30-40 meter från honom gör absolut inte saken sämre! Riktigt skönt att han inte är skottberörd. Fick jobba en del med Elvis vad gäller det, i och för sig fick jag bort det men det tarvades otaliga timmar innan man kunde säga att han inte var skotträdd...


Cash bra precis 5 månader gammal. Foto av S.Helgée.


Cash. Foto av S.Helgée.

Nu skall jag sätta mig och göra en PowerPoint-presentation om Gråsiding... Ja, jag förstår att ni är avundsjuka på detta oerhört intressanta projekt, men det vill jag hålla för mig själv...

Väl mött och på återhörande.

//Jojje

Hade en ledig onsdag och fick ohemult mycket vettigt gjort. Har märkt att min mobiltelefonräkning har antagit närmast bibliska proportioner så jag besökte Televerket för att försöka ändra på det. Det var en flintskallig karl som tog emot mig och det inger ju, som alla vet, förtroende. Så nu bytte jag, åldern till trots, till något som heter "Telia max 25". Man fick tydligen vara nära bårbilsålder och ta det abonnemanget ändå, kravet var att man var heltidsstudent...

Sen var jag och AW iväg och släppte valparna för lite fjant i skogen. Hans lille Pompe (jaktspringerspaniel) hade visst skött sig bra, sökt och stött upp tjäder.
Cash skötte sig också bra! Han sprang fort, ramlade ner i en sjö, skällde på ett dike och hamnade i ett jordgetingbo. Tack och lov blev han inte stucken av de där avfällingarna från helvetets innersta hörn, men han hade några som kröp omkring i pälsen på honom. Tyvärr är ju jag som ett annat beläte då det kommer till getingar så den gode AW fick ta på sig handskar och söka igenom honom, men allt som sagt var bra...
Lägger in en bild på Cashen då han ligger och biter på en pinne! Det märks att han gillar att vara i skogen. Han är lite feg än och går inte ifrån mig några längre stunder men det är inte att begära ännu heller, han är ju trots allt bara valp!


Cash biter på pinne.

Appropå getingsjävlar. Jag vet inte om jag berättat anekdoten om då jag höll på bli av med örat eller ej, men man kan ju i sin enfald hoppas att någon ny läsare hittat hit så jag tar den väl igen då...

Året var 2003. Passet var Rogers torn efter Månstaån. Det var en sån där underbar morgon som man bara i älgskog kan uppleva. Först lite frusen där man satt i åns kalldrag för att sedan bli varm då solen når över trädtopparna. Riktigt skönt. Men som vanligt: Inte något gott som inte för något ont med sig. Då solen börjar värma vaknar även getingsjävlarna. Med tanke på namnet på passet så förstår ni att jag sitter några meter ovan markytan, så det är inte bara att springa en runda då en surrande domedagsprofet kommer. Min taktik denna dag var att blunda, hålla krampaktigt i bössan och tänka på något annat så fort en sån där kom och började surra kring skallen på mig. Sagt och gjort. Taktiken funkade riktigt riktigt bra i början av dagen. Men sen kom Getingen med stort G. Den fan gav sig inte. Började nere vid fötterna, surrade runt där nere i säkert 4 minuter. Sedan upp till knäna. Kröp på bössan och smidde nya illdåd. Sen lyfte den från bössan och började på surra runt skallen. Jag satt och satt. Getingsjäveln surrade och surrade. När den till slut landade på kepsen så brast det. Jag hoppade ur tornet. Det jag i all hast glömt var att jag hängt upp radion på en för radion avsedd spik... Och hörselsnäckan satt i örat...Och sladden var inte lika lång som det var mellan radion och marken. Så någonstans mellan tornet och marken känner jag hur det bränner till i örat. "Nu dör jag" var min första tanke, "den jäveln stack mig". Men då jag landat å sprungit iväg bland tuvorna några meter så begrep jag att det var hörsnäckan som rivit upp huden runt örat så blodet rann...
Vackert så, getingen försvann och jag tog mig så småningom upp i tornet igen. Naturligtvis kom ingen älg. Förekomsten mellan geting på passet och att inte se någon älg har en egendomlig tendens att gå hand i hand... Kan icke det begripa...
Bjuder på tre bilder från passet som jag tog den där ödesdigra dagen 2003...


Vy uppströms från Rogers torn.


Rakt nedanför tornet.


Gamla bettan. En italien-1900 i .338WM, dra ända in i aftonsvalkan vad
hon stötte...


Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och vandra ner på skolan. Var och tränade igår. Premiärpasset på gymet för i höst! Är över förväntan i form idag, lite stel är man allt, men inte alls som ifjol då man tränade första gången på sisådär 8 år. Tränade första gången en torsdag minns jag. Åkte hem och jagade på fredagen. På lördagsmorgonen satt jag på Rakan efter Årstehagan och en liten oxe kom och gick från Fåker och in i såten. "Finemang" tänkte jag och prövade att lyfta bössan. Det gick inte pga träningsverken. Jag fick lägga upp bössan mot tornet och åma mig nära den. Vid det laget var läget borta... Då borde man lärt sig att träning är av ondo. Men likt en dum kalv går man på strömtråden igen...och igen...och igen.

Ja, det är den vanliga åkomman man brukar lida av denna tid. Hunden är i form, frosten kommer, de rätta grejorna är glömda i bilen så de alltid är med ut och sen är det slut. Hux-flux. Känns lite konstigt. Det är inte så att jag inte unnar älgarna lugn och ro i deras äl(g)skog, utan mest för att det känns konstigt att avbryta då man kommit igång på riktigt. I vanliga fall så har dessa två veckor tillbringats med att inte göra ett skapandes någe, så blir inte fallet i år. Har massvis att stå i...

Till helgen ska jag ner till Östermalma för två dagars undervisning och lite jakt. Ska bli riktigt trevligt. Har inte haft regelrätt semester på många år så detta får väl anses vara min semester i år... Ska bo på vandrarhemmet där och förhoppningsvis få möjlighet att testa deras omtalade kök...
I skolan är det rätt mycket att göra. Herbariet hänger som det tyngsta av ok på mina sluttande axlar, har monterat 51 växter av de 80 som skall monteras nu... Mer än halvvägs alltså... Men det är ju så gudabenådat tråkigt så jag skulle hellre sticka ett par strumpor trots att jag inte kan sticka...
Idag hade vi en arttenta som det vore mycket egendomligt om jag inte klarade av...
Teoritentan pockar även den på uppmärksamhet, men det är någon som skrivit kursboken på ett egendomligt språk... Måste gruva mig ett tag till innan den öppnas tror jag.

Ang brunstuppehåll och annat så tror jag att jag och AW löst denna delikata gåta... Låt mig illustrera detta med en liten graf...


Graf som illustrerar sambandet. Graderingen på Y-axeln är "Högbrunst" och "Öken".

Som synes har både folk och älgar ett ganska händelselöst kärleksliv. Älgarna har sitt roliga i månadsskiftet september-oktober, därom äro alla överens. Men det intressanta vi kommit fram till i vår studie är att, förutom en liten topp vid midsommartid så ser det nästan precis likadant ut för folk! Alltid intressant att komma fram till och publicera nya forskningsrön... Vad det beror på är nästa fråga för vetenskapen att ta itu med. Är det för att det är uppehåll i jakten så folk har tid att ägna sig åt sådant meningslöst krafs eller vad? Ett uppslag till X-jobb månne...
Skämt åsido...

Annars då:

Elvis är pigg och kry, vilket är riktigt skönt att se. Ser verkligen fram mot oktoberjakten nu. Blir att jaga i Fåker 9-10 oktober, sedan tar jag med honom upp hit och jagar i mån av tid på skolans marker och som det låter finns även möjligheten att åka och pröva på lite andra marker. Ska bli riktigt kul.

Lillskiten växer och frodas. Han är snäll men rätt hård av sig. Har lånat några kompostgaller så jag stängt av halva fågelholken, ska inleda projekt "lämna ensam" snart. Han är läraktig vad gäller "sitt", "ligg", etc men han är inte lätthanterlig vad gäller att få titta på tänder, klippa klor osv. Men det är väl bara att "häla på" så får vi hoppas det släpper. I morgon, onsdag, har jag en ledig dag så då blir det till att åka ut i skogen och släppa honom lite. Skogsvaneträning. Mycket kaffe och mycket tålamod krävs.

Jag mår bra, om nu någon undrar över det. Glad och ser med tillförsikt på framtiden... Anledningarna till det äro många och berörda lär veta om att de är berörda... Så att säga.

Känner väl att det är på sin plats att orera lite om valresultatet också...
Kan inte säga att jag är missnöjd. Av födsel och ohejdad vana röstar jag på ©. Varför det då? Jo, för att jag fått karameller med citronsmak och en t-shirt av dem. Av de andra har jag inte fått någonting. Dessutom har de bäst jaktpolitik och det är det enda jag begriper mig på... Det som är lite synd är att Alliansen inte fick egen majoritet eftersom några har röstat in SD i riksdagen... Risken finns nu att samarbete inleds med MP vilket i sin tur kan innebära att jaktliga frågor får stryka på foten. Så tack alla som röstade på SD... *ironi*
Att Ohly inte får något att säga till om borde innebära gratis tårta månaden ut. Egendomligt att hans grodor kan anses rumsrena och SD´s inte... Samma sak, annan infallsvinkel...I alla fall enligt mitt sett att se på eländet.
Men men, den som lever får se. Vi får hoppas vanligt folk får se lite förbättringar och att vi fortsätter på rätt väg ekonomiskt sett. Oavsett färg brukar det vara mycket snack och lite verkstad...
Man kanske borde kandidera till riksdagen. Betald älgjaktsvecka och subventionerade ostbågar... Det vore grejor det... 

Nu har jag orerat nog för idag. Sängen kallar. Väl mött kära vännerrrrr...

Fredagen, lördagen och söndagen var rätt händelselösa för mig egen del. Vi sköt några älgar, nog för att nå målet för september, 5+5. Elvis, den matapan, var på en slaktplats och åt så han såg ut som en boll i söndags vilket inte lär ha underlättat hans älgsökande direkt...

Till helgen är det frivillig kalvjakt hemmavid. Tänkte åka hem och göra ett försök... Tror mig veta vart det finns några ekipage. Då är det bara att hoppas att vi hittar några och att de vill stå. Ska det skjutas i helgen så ska det vara för bra arbeten, annars får det vara... Känns som en bra deal.
Tar med Elvis upp till Umeå till veckan, finns bra möjligheter till jakt under denna kurs så jag tänkte jaga onsdag och fredag här uppe nästa vecka. Sen efter brunstuppehållet kommer hundgårdarna vara färdiga och då funkar det bra att ha båda hundarna här uppe. Nu är det endast lillskiten som får följa med. Han är snäll men det går lite si och så att lämna honom ensam. Han är lite otrygg än så länge, men vi jobbar på saken och jag hyser inga tvivel om att det snart kommer gå galant!

Vad finns annars att berätta då... Hiluxeländet verkar totalt omöjlig att få till. Det var inte luftmassemätaren heller. Den stryper sig då man gasar men går fint på tomgång och då man gasar försiktigt. Börjar få helt slut på idéer och har kostat på den allt vad fan som nu kan tänkas vara felande.

Ska ner till Östermalma och jaga småvilt första helgen i oktober, det ska bli riktigt kul! Läser en kurs i jakttursism så vi ska ner och se hur det fungerar i södern då man anordnar jakter där. I november blir det kronviltsjakt på Halle- och Hunneberg. Kunglig mark på min ära... Blir moffas gammbössa som får följa med dit...Då ska vi pröva att snuva knugen på en fin hjort.

Har under höstens, än så länge, fåtaliga jaktdagar lagat riktig mat på luncherna. Det är lika lättsamt och betydligt godare än en bigpacklåda full med bajsbröd. Vi har ätit kolbulle, pytt, blodpudding med fläsk och älgskavskebab. Man äter en stadig frukost, har en påse i bilen med lunchmaten och med sig till skogen tar man en thermos med the och en fläskbit så man kan stå sig om det av någon anledning drar ut på tiden innan det blir lunchdags. Fläsk, är som alla vid det här laget vet, gott det!


The och fläsk. Mat för en karl.

"The? Mat för en karl?" Börjar vän av ordning orera. Ja, det vidhåller jag. För kaffe i thermos är laxerande och av ondo. Kaffe skall kokas i sotpanna och inte förvaras i en plåtcylinder timme ut och timme in. Det blir inte gott. Dessutom skall man inte förakta mysfaktorn som kommer av en brasa och en puttrande kaffepanna... Och till syvende och sist är det väl därför man är ute, för att ha trevligt och umgås. Ingen av oss, anno 2010, lär svälta ihjäl om det går lite halvklent med jakten utan det får ses som en bonus om det går bra. Huvudsaken är att man tar sig tid att umgås och ha det lugnt, skönt och trevligt i dessa tidevarv av mobiltelefoner och andra stressframkallade aberuppfinningar som vi envisas med att inhandla i parti och minut.

Ska försöka mig på lite bockpürsch i helgen också. Har bara varit iväg två kvällar än så länge vilket är ett ynkligt facit. På den gamla goda tiden var man ute 5-6 kvällar i veckan. Men det är lite svårt att göra så nu, så man får ta tillvara kvällarna man är hemma på bästa sätt istället. Har inte sett något rådjur än så länge och rent spontant känns det som den gångna vintern tog rätt hårt på stammen vi hade. Den som lever får se... De brukar inte vara så pigga på att vara ute på inägorna den här tiden på året heller... Efter första frosten däremot...


Bjennbärshägna. Om man fått 10 kr för varje gång man suttit där hade
jag kunnat köpa den vid det här laget...

På lördagen hade vi finmiddag för 27 och hans vapendragare C. Det var den gode L-E som stod för matlagningen och min insats bestod i att vara i vägen. Han bjöd på toast med en röra av caviar och röd lök till förrätt. Varmrätten bestod av råstekt potatis med ett uns av vitlök, helstekt renytterfilé och murkelstuvning. Till dessert bjöds vanlig hederlig vaniljglass med en sås av smält nougat, grädde och en skvätt whisky. Till detta drack vi ett rött vin som heter I Castei och är gott. L-E tror även att han är en whiskykännare av rang så han har inhandlat en massa dyra flaskor med underliga namn. 27, L-E och C satt och provsmakade och tyckte den ena var godare än den andra. Jag tycker dock all whisky smakar som Biltemas spolarvätska luktar så det är slöseri med dyra droppar att bjuda mig på sådant...

Ska lägga sista handen vid mitt jaktturismföretag nu och sedan skicka in det för granskning hos professorer och Sveaskogs VD:er. Ska bli intressant att höra vad de tror och tycker om mina planer. Det är en fiktiv mark och bara tankevurpor, men det skulle gå att realisera om man hade viljan och tillgång till mark, därom är jag övertygad.

Ser fram mot resten av hösten med tillförsikt. Elvis har börjat bra. Cash utvecklas åt rätt håll. Ska bli intressant att se vad det blir av den lille krabaten... Ska ut med honom en hel del nu i brunstuppehållet och låta honom fjanta runt i skogen på marker där jag är relativt säker på att det är älgtomt. Sen får vi se... Di lärde tvistar ju rätt frekvent om när det är dags att släppa valpar... Vissa börjar jaga med dem då de är 6 månader och andra släpper dem aldrig innan året. Jag vet inte riktigt vart jag står i frågan, jag vill se hur hunden utvecklas både psysiskt och fysiskt innan jag bestämmer mig. Det är ett vågspel, men samtiditgt måste de ju få skogsvana också de små liven...

Klarade botanikeländestentan så nu kan man tydligen en massa växter och träd på både svenska och fikonspråk. Det känns bra det! Genom att hålla sig från rester och annat elände kan man jaga desto mer... En morot så god som någon...

Nu blir det kväller och nattapinkrunda med Johnny Kontant.
Väl mött och på återhörande!

/Jonas

Som alla vet så delas tiden in i tiden före älgjakten och tiden efter älgjakten. Nu är vi mitt i densamma och därför står tiden nu stilla.
Hur har det gått då? Skapligt får man ändå tillstå. Gransjötraktens älgjaktslag är ju trots allt fanbärare i föreningen "Älgens vänner" och med tanke på det faktumet har vi skjutit rätt bra. En snabb överslagsräkning med älgobsen som grund ger att vi skjuter ungefär var tjugonde observerad älg. Det är bra! Många får spännande ögonblick på passen men säsongen tar inte slut så fort! En annan sak, vilket jag som biträdande jaktledare känner mig nöjd över, är att vi har omdömesgilla medlemmar! Olyckor kan hända, visst, men riskerna minimeras om man inte tar skitskott.
Vi har fått en fin oxe, två kalvar och en ko. Oxen sköts av en av våra vänner boende i söder, kalvarna av undertecknad och kusin L-E och kon även den av mig.


Anropsnummer 30:s fina oxe.

Jag och 27 var ute och kollade till några pass och jag hade Cash med mig. Han sprang omkring och fjantade, men hux flux var han borta. Efter fem minuter kom han tillbaka med en sork i käften. Sorken var minst lika stor som en mammut. Usch vilket sagolikt äckel. Stor svart vattensork.
Fick dock en fin bild på honom då han stod på en sten och kikade ut över nejden.


Johnny Kontant blickar ut över första passet efter Olles väg.

Nåväl. Hur har det gått för Er käre skribent då? Jo, för att vara en premiärvecka som gått i charterresevärme så måste jag faktiskt säga att jag är riktigt nöjd! Har under de tre första jaktdagarna sett elva olika älgar och skjutit två.

Måndag: Släppte Elvis, upptag, liten pinntjur passerade på myren utom håll. Inget mer hände. På eftermiddagen gick jag med en hund som 15 lånat, Mozart hette han. Det var en pigg krabat som följde mig riktigt bra. Fick tag i ko och kalv som gick ner på Smålandsmyren, vände där och kom rätt på mig där jag stod på Måsaheshflon. Fick inget läge på kalven och chansen rann ut i sanden, eller snarare torven.

Tisdag: Släppte Elvis. Fick tag i två vuxna djur som kutade åt fel håll. Över landsvägen och ner till storsjöstranden. Såg dem på 400 meters håll men det var helt omöjligt att säga vad det var för djur. Jag kutade efter så inte hunden skulle lalla på runt vägen. När jag kom ner dit var det fullt ståndskall. Lade mig på en sten och väntade på att dimman skulle lätta, såg konturerna av en älg 100 meter bort på hygget men det var helt omöjligt att lossa skott. Då dimman lättat något smög jag närmre. Såg en ko och en kalv. Inget läge. Kalven försvann och kon stod och åt löv. Gjorde ett litet muspip så Elvis skulle höra att jag var där, han kom och tittade på mig, viftade på svansen och sprang tillbaka till älgarna och började skälla reprisskall och hoppa omkring. Då reste sig en kalv. Elvis gjorde en lov, sprang tillbaka och skällde repriser. En kalv till reste sig. Kon hade alltså stått och ätit löv och kalvarna sovit under ståndskallet... Och folk säger att jakt stressar djur...
Jaja, fick inget läge på någon kalv utan det skred sakta iväg över hygget och övergick i sken. Gensköt hunden och kopplade. Ett bra arbete på runt två timmar var det i alla fall!
På eftermiddagen gick jag återigen med Mozart men då hände ingenting och det var +21 grader i skuggan... Det var nog en bidragande orsak är jag rädd... Kusin L-E fick dock skjuta sin första älg på tisdagseftermiddagen, det var roligt! En kalv på sjöpasset vid Gransjöänge.

Onsdag: Släppte Elvis där kraftledningen korsar Anners Orsa vägen. Han for iväg direkt, såg en älg som fjantade på i kraftledningen, men inget skall. Tittade på messmörspejlen och där såg man att det gick med en jäkla fart efter sjöstranden. Ropade på radion att de som satt på Blakalinja skulle passa upp. Satte mig och drack te. Efter en halvtimma ringde 27 och frågade vad i helvete jag höll på med som inte gick dit och sköt, då var det visst full ståndskall i närheten av passkedjan. Jag hade inte hört ett jota... Rörde mig dit i kraftledningen och tog ett pass uppe på en kulle. Stod där i en kvart ungefär så klev en ko fram i kraftledningen, hon var ensam och hon blev kvar i kraftledningen.

Ko skjuten åt Elvis 2010-09-08

Samtidigt som jag sköt kon hade en annan ko och kalv passerat på myren nedanför kronförrådet och Janne sköt mot kalven som försvann. Jag gick dit och gjorde en skottplatsundersökning. Hittade absolut ingenting. Handspårade åt det håll älgarna försvann, hittade ingenting. Tog Elvis och spårade åt det håll älgarna försvann. Han tog inte spåret utan ville till höger. Drog med mig honom rakt fram, för det var ju ditåt de gått... Han blev sur men gick rakt fram. Hittade ingenting. Gick tillbaka ut på myren och drack en kopp te. Vi kom fram till att det måste varit en bom... Men hur det än var så tänkte jag: "Äh, jag prövar å spåra en gång till me hunn...". Sagt och gjort. Satte Elvis på spåret. Vägrade följa det utan skulle åt höger. Jag följde efter denna gång och efter 20-30 meter hittade jag första bloddroppen. Sedan spårade han klockrent i 6-700 meter innan jag släppte. Efter det följde en lustig dans... Kollade på pejlen och det böljade fram och tillbaka, inte ett skall, samma runda två gånger, till slut blev det 3-4 skall. Tyst. Började snurra igen. Men till slut blev det fast ståndskall. Gick på och konstaterade att det var rätt kalv. Han skällde ett bra tag innan jag fick läge och kunde avsluta det hela. Total flyktsträcka 18 kilometer... Då hade han dessutom stött iväg en frisk älg över ån som han struntade i att förfölja... Riktigt bra gjort av jycken måste jag tillstå...

Kalv skjuten åt Elvis 2010-09-08


Elvis tar igen sig efter väl utfört arbete.

På onsdagskvällen hade vi den årliga jaktmiddagen med tillbehör! Det var i vanlig ordning väldigt trevligt! Sotar´n med fru sköter värdskapet exemplariskt!

Torsdagen: Jaktfritt pga onsdagens jaktmiddag... Hålla-i-huvudet-dag även kallat. Jag var dock rätt lugn igår för jag tänkte åka in till stan och titta vad en ny jaktradio kostar... Min verkar ha ballat ur fullständigt, ingen hör vad jag säger och jag hör knappt någon annan heller. Det är rätt irriterande...

Fredagen: Nya tag!
Lördag & Söndag: Likaså!

Nåväl, det var vad som hände under de första tre premiärdagarna. Nu hoppas vi på något kallare väder och fortsatt gunst från Diana så kommer det här bli en mycket trevlig höst!

Väl mött!

/Jonas

Befinner mig för tillfället på campingen i världsmeteropolen Strömsund. Resan är inne på sista veckan. Det är både på gott och ont, vi har haft mycket trevligt men det är jäkligt jobbigt att flänga runt och packa i och ur minibilen hela tiden.
Appropå minibil... Volvo V50... sicket aber till konstruktion. Lika slö som en MB 220D och inredningen är plastig och eländig. Hård på bränsle är den också...

Nåväl, tänkte inte orera så särdeles mycket, för det har inte hänt något värt att skriva om, utan jag tänkte mest bjuda på lite bilder...


Såhär såg lillfisen ut då jag for iväg på resan.


Svavelpannkaka på ett etablissemang i Arvidsjaur. Rökt renkött och
svampareller var det på!


Kolbullelunch...


Övning i naturreservat.


Signalart som det växer kråkris i, bilden från samma
reservat som ovan. En korktaggsvamp av något slag om jag inte minns fel...


Sveaskog bjöd på middag med tillbehör... Souvas, perstamp, ensilage och dryck.


Vacker väggprydnad på hotellet i Jokkmokk...Ett ställe värt att besöka
bara för servitriserna...


Helge har precis landat en fin harr i Tarraälven i Kvikkjokk.


Stor-E drillar en harr i samma älv. Jag fick naturligtvis, min vana trogen,
inte ett napp så jag gick ner och pratade om älgar med den snälle farbror
som körde båten!


Dagens lunch. Stekt fläsk. Cash var med under dagens undervisning och
skötte sig med den äran. Han hade ståndskall på en bäck, bet på pinnar
och gick runt och blev klappad.

Ovanstående bild kan enklast sammanfattas i de visdomsord som yttras i filmen nedan.





Sverigeresan har gått i matens tecken. Vi har ätit fina skogsluncher och haft det mysigt nästan varje dag. Kolbullar, pytt, kött och pärer, med mera. Riktigt roligt och trevligt att göra sig för. Middagarna har det väl kanske fuskats lite med ibland men det må vara hänt... Inte dör man av det anno 2010... Lär slänga kängorna i vädret av 110 andra anledningar innan man svälter ihjäl...
Undervisningen har varit intressant och bra. Men det tär på min hjärncell med föreläsningar från 8 till 17 vareviga dag.

Ska bli riktigt skönt med en veckas älgjakt. Tyvärr varnar väderleken för värmebölja hela nästa vecka. Det blir ju mindre roligt. Vi har, såvitt jag förstått det, bara 3 hundar i år. Min Elvis som är 8 år, Connys Linus som är 8 år och Staffans Tuffa som är 4. Blir det hett så kommer det bli tufft åt jyckarna. Men med tanke på vattentillgången på marken, över fotknölarna nästan överallt, så kommer det ta tid att få fram älgarna så det kanske gör sig själv det här med hundvilan...

Var ut och jagade björn i helgen. Dvs den typ av björnjakt som säkerligen bedrivs i 94% i fallen. Två idioter, i det här fallet jag och 27, gick ut på en mark där man såg en björn vid midsommarstid och släppte en älghund som bevisligen är björnren. Nåväl. Älg fick Elvispen allt tag på och vi såg en ko med två fina kalvar. Efter en lång tur blev det stopp och det kom sakta mot oss. Vi såg något grått och sedan fick älgen vind. Gjorde en krok och kom tillbaka och vi fick se en fin kviga. Kopplade en sur Elvisp på spåret och ansåg att det fick vara nog för dagen.
Han är inte i sin bästa form pga sjukdom och elände, men tar man det lugnt kommer det nog gå bra ändå!

Nu är det dags för lite pokerspel. Vi bedriver inte hasardspel i stugan, däremot spelar vi om vilken stackars sate som måste kliva upp 5 minuter tidigare än de andra och sätta på kaffet...

Har lagt in en ny länk. Det är till Tottmars film&foto-blogg där det finns lite filmer och bilder från jaktlaget i Fåker så långt tillbaka som 80-talet. Det kan om inte annat vara roligt för de av läsarna som känner till "gåbban" att gå in och kika där...
För er som är intresserade av foton på djur mm kan kolla Lissnils blogg där han lägger in lite från sin åtelkamera. Tycker det är roligt att kika på. Skulle gärna haft en sådan där apparat sittandes på viltåkrarna så man får se lite vad som finns på marken...

Väl mött!

är avklarad. Känns skönt att vara tillbaka i sadeln igen... Trivsamt att gå och fånglo rätt ner i backen och försöka komma på vad ensilage, ogräs och sly heter på svenska och fikonspråk. Tenta i botaniken måndag och tisdag sedan bär det iväg på resa. Sverigeresans första del, den norra. Ska bli riktigt roligt. Har laddat upp genom att köpa en grill på biltema och en skön stol med ryggstöd och mugghållare. Stolen är dessutom väldigt vacker...på ett diskret sätt.

Lär ta med mig den bärbara datorn på resan, om inte annat för att jag måste betala räkningar på´n, vet inte hur frekvent jag orkar uppdatera men någon liten skrivelse lär det bli om något intressant mot förhudan skulle inträffa...

Var hem i helgen för jag tänkte tappa Elvispen. Det sket sig ju kapitalt för nu är han sjuk igen. Gått upp tre kilo på en vecka trots mager mat och att jag tränade rätt frekvent innan jag for upp. Veterinären misstänker vätska i kroppen och eventuellt fel på sköldkörteln vilket kan leda till problem med ämnesomsättningen. Vad än det nu är så är det förjävligt trist. Hela fjolåret gick käpprätt åt skogen pga sjukdom och nu skall även årets jakt börja på det här viset...
Det är så synd så synd för är han frisk och i ordning så skäller han tills det mörknar och resten är upp till mig... Men vi får hoppas att svaret på blodprovet kommer till veckan och att det nu är något med sköldkörteln för OM det är det så är det både vanligt, lättsamt och relativt billigt att behandla... Det är det som hos folk kallas "struma" och kan leda till alla möjliga och omöjliga symptom. Vi får, återigen, hålla alla tummar och tår för Elvis.

Med Cash går allt bara bra. Han är pigg, kry och livlig. Ofast en riktig myspropp men ibland kan han vara lite jobbig...detta har föranlett att hans farbror, L-E, gett honom smeknamnet "Hitler"... Ska börja med lite grundläggande dressyr nu. Det börjar på vara dags för det... Han är duktig att åka bil, både i skuffluckan och framför passagerarsätet. Nu ska vi träna "sitt" och att inte kuta ut som kalv på grönbete så fort man öppnar en dörr... Det är både farligt och oerhört irriterande. Men det kommer nog ordna sig det med vad det lider...

Var idag, lördag, och sköt en jaktstig i Åkersjön. Eller "rovdjursstig" hette det. Det var i tur och ordning:
Sidobjörn - 120m, 4 skott på 40 sek.
Frontbjörn - 20m, 2 skott 5 sek.
Vajervarg - 25m, 2 skott (om man hann)
Vajerbjörn front - 20m, 2 skott (om man hann)
Järv - 50m, 2 skott
Vajerlo - 20m, 2 skott (om man hann)
Sidobjörn - 80m, 2 skott på 5 sek.
Löpande björn - 80m 2 skott per löp, dvs 4 skott för den som är lika bra i matte som mig...
Sköt helt okej även om jag naturligtvis tappade några skott, men jag vann i alla fall en mycket gentil pannlampa med rosa snöre! Gick betydligt bättre än sista klass 1 stigen jag gick nere i Åsarna när man nästan blev sist...
Gillar rödpricken i siktet skarpt, går oerhört lätt att fokusera. Om någon är i köpartagen, vänta någon månad till och lägg på det som fattas till ett belyst är mitt råd i frågan...

Snart är det dags. Även om det här med Elvispens krassliga hälsa är ett smolk i bägaren så ser jag fram något alldeles ohemult mycket mot att älgjakten drar igång... Även om den här första veckan mest är en orgie i spyflugor, jordgetingar och genomsvettiga skjortor ska det bli kul att träffa gubbarna, ljuga vid elden och ha den obligatoriska jaktmiddagen med div. tillbehör! Sen då första veckan är avklarad, köttbaljorna hämtade och tilldelningen halverad kan vi sätta igång på allvar! Frost på morgnarna, tysta smygande postare, ett svagt mummel på radion som talar om att Nisse är framme vid sjön, stryker kopplet och väntar på de första dova dånande skallen...Kaffetåren på stubben innan ansmygningen, noga planerad väg fram till ståndet, trampa på kvist, vänta på att han ska ställa om dem, ny kaffetår och ny planering. Trampa på ny kvist...Vänta. Höras ett *poff* då kalvkoekipaget går ut på den ohängde 27 som i vanlig ordning sitter rätt... Eller kanske rör sig till det ställe som är rätt...?

Nåväl. Det visar sig vad som händer... Må väl.

På sommarlovet alltså. Gud ske pris. Ska bli riktigt skönt att få komma upp och sätta igång igen, så man blir klar någon gång! Man vill ju ut i arbetslivet och inte gå såhär och dra fötterna efter sig på dagarna för nån pisshundring från CSN...
Att sen älgjakten närmar sig med stormsteg gör ju inte saken sämre det heller... Nu är det bara att hoppas att hundar och folk får vara friska och krya så det inte blir som fjolårets elände med sjuka hundar och annat...

Att man sen inte gjort någonting vettigt på hela sommaren gör ju inte direkt att saknaden kommer vara så gigantiskt stor heller... Har inte fiskat. Har stressat upp till stugan en kväll och attackslog gräsmattan tre timmar i sträck (ja, den är rätt stor...). Har inte hälsat på de jag velat hälsa på. Blev inget boende på Fäviken utan bara någon fjantvisit över dagen.
Att dessutom få komma till sin egen säng ska bli riktigt riktigt skönt... Samt att sätta igång med träningen igen, man har ju blivit fullständigt förslappad nu i sommar, till och med börjat äta bröd igen. Ur led är tid och rum...

Likt alla stora poeter och genier så kommer min inspiriation stötvis, just nu känns det som det är ett svart hål där den brukar komma från... Men att mobiltelefonen är ett otyg kan vi väl vara rörande överens om... Så länge den inte fanns var man ledig då man var ledig. Detta eftersom ingen kunde nå en och tala om alla oerhört viktiga livsavgörande saker som bara måste göras just nu.

Har varit ute och jagat lite grävsvin med Elvis. Har inte fått upp något grävsvin än så länge men det har blivit några mil i de övergödda benen i alla fall... Det är behövligt. Ser rätt skapligt ut på älgfronten här hemma, men ack så blött det är. Vart än man går så klafsar man i vatten... Kommer bli väldigt intressant att frakta hem älgar i höst...
Kommer nog bli fler sådana här situationer är jag rädd:


Rolig fastkörning efter skoterleden ifjol...

Allt skytte är klart och det har gått riktigt bra. Zeissen med den röda lilla punkten var ett lyft. Blir mycket lättare att fokusera tycker jag... Sen ska det bli skönt att ha lite mer förstorning också...

Har börjat plocka lite blommor till herbariet, har pratat med äldrekursare och sådana som gått ut för länge sedan och, precis som med allt annat, så är det inte så blodigt jävla noga... Det hinns nog...

Cash är ett charmtroll, men ett litet kvicksilver... Han är bitig, inte mot mig speciellt, men mot alla andra. Så säg ifrån om han bits, det är inte acceptabelt... Annars går det riktigt bra. Har spårat lite grand men inga större utsvävningar på den fronten. Vill nog kalla honom rumsren nu faktiskt. Han sover i 10-11 timmar utan problem på nätterna... Vilket passar min något lata uppenbarelse utmärkt...

Nu ska jag åka och handla lite grand, det är slut på basvaror. Dvs skithuspapper och vita bönor. Mae höres...

Måndag. Regnet vräker (naturligtvis) ner (eftersom man är ledig). Fann mig själv liggande i min 80´s säng stirrande i taket och funderande på livets glädjeämnen och vedermödor...

Jag har blivit välsignad med väldigt många, vackra,  kvinnliga vänner, detta trots jag att varken är någon jetset-brat eller homosexuell. Innandömena på de fåkerska ladugårdarna torde vara väldigt långt från jetset-bratens vardagliga liv och leverne och den manliga hårväxten och det ständiga läckandet ur kroppsöppningar tilltalar mig icke... Men ändå så har ödets lott fallit sig så att jag har dessa bekantskaper...
Nog om detta... Det jag däremot upptäckt att det är ett ständigt pipande även från dessa om "drömprinsar", "lycka" och annat dravel... Jag vet inte om jag funnit pudels kärna, men i min värld låter det jag tänker rätt vettigt ändå faktiskt...
Om man som giftassuget fruntimmer letar efter, eller blir uppletad av, sin drömprins så kan det vara klokt att ta ett steg tillbaka och fundera lite över vad som händer... Istället för att låsa upp och släppa ner kyskhetsbältet efter en halvtimma och sedan yla värre än en myggsvärm på en sydjämtländsk blötmyr över "svinaktiga karlar" när ni blivit betäckta och lämnade så ta det lite piano och reflektera över situationen... Om någon säger de rätta orden och beter sig på så sätt att ni letar bältesnyckeln på direkten så är det varken första eller sista gången han gör det...
Om där istället står en Karl-Bertil Jonsson-liknande (ja, ni vet han i Tage Danielssons utmärkta saga, den tecknade, som visas på kommunistfärgtelevisionen varje julafton)-typ med vattenkammat hår, tre slokande tulpaner i handen, mummlandes något knappt hörbart, iklädd en brun manchesterkostym från Tradera och lidandes alla helvetes kval över situationen...Även om det kanske inte är jordens mest inbjudande uppenbarelse som står där så kliv ner från höghästarna och tänk, återigen, efter: Han gör det för din skull... Tulpaninköpet, eftertanken, letandet på Tradera efter en "fin" kostym. Den ohemula ångesten att åka dit, ringa på dörren, prata utan att glo i urringningen... Allt detta genomlider "Karl-Bertil" för att på ett så bra sätt som möjligt fånga just ditt intresse.
Är det det mer eftersträvansvärt att "fånga" och ha en sådan som inte fångas kan, som själv ägnar sig åt "catch-and-release" än att kanske reflektera lite grand över situationen och välja den som gjort sig för, om än lite trevande och "fel"? Jag kan själv inte svaret på den frågan och ovanstående är mina funderingar över sådant jag sett, hört och själv upplevt...

Min slutsats i frågan blir denna: Skulle nog vilja likställa både karlar och fruntimmer med stövare... Man jagar hela livet, i all sin fladderöriga dumhet, detta byte som man aldrig ser eller når.... Och om det väl ligger där med hängande framtänder och slokande öron så är det inte så intressant längre. Gräset är alltid grönare...etc, etc och åter etc.

Dagens djuping....

Inget nytt under solen...Som faktiskt lyser idag...
Cash är en trivsam och trygg herre, allt går jättebra. Har haft med honom på det mesta och det är inga problem alls. Har dragit några små släpspår med både älgklöv och björnskinnstussen och det är inga problem alls. Ska öka svårighetsgraden lite nästa gång tänkte jag, köra ett lite längre spår och låta det vila ett tag innan vi går...
Valpen tuktar Elvis rätt frisk. Han är för snäll så han säger inte ifrån riktigt, går bara undan och den lille terroristen är snabbt tillbaka och biter... Men häromkvällen fick Elvis nog till slut... Att han biter honom i öronen, läpparna och svansen verkar inte göra så mycket, men nu skulle valpen ta hans ben och då jäklar... Han la stortassen på skallen på´n och tryckte ner han i golvet, morrade och lät styggt. Sen blev det faktiskt lugnt och han har efter det varit mycket snällare med honom. Så det var ju bra!


Elvis fick sova ifred efter att ha sagt ifrån...

Björnskyttet gick som på räls för alla inblandande. Vi var 11 stycken som sköt tio skott var och av alla dessa skott var det bara två (2) som var dåliga skott. Riktigt riktigt bra facit. Jag har även skjutit en del på älgbanan så nu känns det som man kan gå åt skogen även i år... Gick riktigt bra faktiskt.

Passbyggardagen förra söndagen var dock inte lika välbesökt som björnskyttet, vi rymdes i en 855:a... Så vi blir fem som jagar första måndagen och resten spikar torn... Fast det förslaget lär väl inte få gehör antar jag... Lite fick vi dock gjort, flyttade ett torn och gjorde två nya. Sen ställde vi iordning en liten .22lr stig runt slakteriet som naturligtvis Staffan vann. Trevligt umgås även utanför jakten. Synd att inte fler tar sig den tiden.

Annars händer det inte så särdeles mycket, jobbar vareviga dag som det känns. Lite halvless nu ärligt talat. Har inte doppat en mask på hela sommaren och det är ju inget annat än ren och skär ynkedom. Ett gott råd, om nu någon läser detta: Vad ni än gör så skaffa aldrig ett arbete som tarvar jobb även på helgerna. Usch å fy. Jobba ska man göra under dagtid på veckorna, 8-17. Sedan ska man vara ledig. Hålla på jolla mitt i nätterna och på helgerna som en annan gör är ju inget annat än själadödande. Man får inget gjort och man är ledig när andra jobbar och jobbar när andra är lediga. Hugaligen. Förhoppningsvis är skogsbranschen annorlunda än mu-dito, åtminstone vad gäller den frågan...

Var dock iväg och spikade ihop ett torn igår mitt över dagen, blev faktiskt rätt okej. Hade med mig valpen så han fick fjanta runt lite grand och bekanta sig med slakteriet och dess omgivningar. Han lade sig att sova efter någon timmas inspektion. Han är inte rädd för ljud och det är ju bra, brydde sig ingenting om sågar och hammare och annat oliv.


Jag var uppe i tornet och höll på med det sista finliret och han låg och sov
nedanför. Lättsamt...

Nähe, nu blir det väl till att gå ut med hundarna så man kan gå och jobba igen *suck*. Hoppas dock få förära krogstråket med åtminstone ett besök i år, kan ju vara roligt att få träffa några andra levande varelser än pälsklädda sådana under sommarlovet...

Väl mött!

...ska det hetas vara. Sverige är drabbat av värmebölja, ja det vill säga hela Sverige utom Fåker där jag befinner mig... Har varit skapligt några dagar, dvs solsken och uppehåll. Men då har det blåst kuling istället så att åka och bottenmeta öring har varit menlöst. Är det inte sådant väder så är det åska så kåken skakar och skyfall därtill.

Hann göra färdigt en viltåker innan det senaste ovädret. Långåkern är sådd med raps och någon slags finsk kålsort som någon fixat några påsar av. Ska bli intressant att se hur det faller ut.
Bjennbärshägna är plogad och harvad en gång, men den måste harvas igen så gräset dör riktigt innan det är någon mening att så... Och som det ser ut på himlavalvet dröjer det några dagar än...
Lägger in en bild då gröna faran plöjer...


Ja, ni ser ju själva gräsförekomsten...Därav tvånget att harva - låta vila
- harva igen.... Och harva är ju något man kan...

Med Cash går det bara bra. Han har börjat säga till då han vill ut... De allra flesta gångerna i alla fall, ibland kan det bli en olycka men det må vara hänt. Han växer och frodas. Verkar inte rädas speciellt mycket utan är nyfiken och framåt. Har ställt iordning en flaska "björnextrakt" som vi ska testa att spåra med då vädret tillåter. Han är rätt bitig och är jobbig med de äldre hundarna, jag hoppas de säger ifrån snart så han lär sig att bete sig "som folk". Men han är snäll och glad och då man är ensam med honom är han även lugn och går och oftast och lägger sig och sover.
Hade ju storstilade planer på att vänja honom att vara i bur. Alla talar ju så gott om dessa burar, att det blir såååå mycket lättsammare osv. Jag är inte böjd att hålla med. Jag är snarare böjd att åka och gräva ner burjäveln på dyngkasa. Möjligtvis att bur lämpar sig åt fladderörahundar men Cash vill då icke vara instängd i den. Har prövat att lämna själv korta stunder = serenad. Han sover i buren, men då ligger jag bredvid. Det går dock utmärkt att lämna honom själv kortare stunder om han slipper vara instängd. Då leker han med sitt ben och går sedan och lägger sig. Tror jag skiter i det här med bur och gör som jag gjorde med Elvis, det har ju gått hittills och det får väl så lov att gå igen...
I bilen så sitter han nu framför passagerarstolen utan tendenser att hoppa upp på sätet. Så vissa framsteg har allt gjorts.

Spanien vann VM. Holland som tidigare varit kända för sin totalfotboll får kanske framgent vara kända för sin brutalfotboll. Rätt lag vann anser jag. Spanien ville sparka på bollen och inte på holländarna. Holländarna ville sparka på spanjackerna istället för på bollen. Tyskland tog bronset och Uruguay en hedervärd fjärdeplats. Nu dröjer det några år tills det är någon mening att slå på färgteven igen... På gott och ont.

Annars ej hänt något värt att berätta. På lördag skall björnpasset avläggas, ska bli kul att panga lite!

Väl mött!

Är inte helt hundra på vilken dag det är, tror det är Onsdag. Var mindre noga. 7:e Juli är det iaf vilket innebär att det är 10 dagar kvar tills jag har hyrt skjutbanan och det är dags att avlägga det årliga björnpasset!

Allt är frid och fröjd med Cash. Har ägnat mig åt miljöträning de här dagarna han varit hemma. Han har fått träffa de hundar som han kommer växa upp med, hälsat på de jag brukar hälsa på och haft med honom lite överallt. Har dock ingen AC i storsvensken så det blir inte så mycket bilåkning som jag skulle vilja. Han är dock rätt duktig för att vara så liten, han ligger på golvet framför passagerarsätet hela tiden medans man kör, när man sedan stannar och går ur händer det att han hoppar upp på sätet. Men det ordnar sig nog med det vad det lider också...
Lade ett litet släpspår med en älgklöv idag på gräsmattan. Det gick bra. Han spårade fram till klöven och låg och gnagde på den ett tag. Ska göra detta några gånger i veckan och utöka svårigheterna allt eftersom framstegen kommer. Ska även använda björnskinnsbiten så han får vänja sig lite vid den lukten...
Det går bra för honom att sova i buren, i natt sov han från 23 till 09 i morse. Skönt! Har blivit några olyckor inomhus men inte alls något att orda om. Lugn, snäll och bestämd är han. Han blir riktigt förbanand på tex gräsmattan om han inte lyckas med sin demolering av den...


Lyckad spårning


Stolt liten kille som redan rest båda öronen!


Närbild.


Har monterat på kikarsiktet nu. Kommer sitta som en fläskläpp på 9,3-pipan. Belyst liten punkt och 2,5-10 förstoring. Bara att tacka och ta emot sin trettioårspresent från tremänningen! Men nu får det vara färdighandlat på jaktleksaksfronten på ett tag, känner mig nöjd med det jag har. Ska lära mig att skjuta med grejorna nu...


Zeiss Victory Varipoint 2,5-10x42 T* Belyst riktmedel #60. Sitter på 9,3x62
pipan och ska användas till älg, björn och lite allmänt ål-rand. Pyjamasgris
i Småland kanske?


Schmidt&Bender 2,5-10x56 #1. Sitter på 6,5x55 pipan och används till
precis allting, mest vak- och pürschjakt på rådjur, bäver och räv.

Mycket pengar, ja. Cirka 4-5 utlandssemestrar som jag aldrig varit på... Eller nån dålig bilaffär... Eller ett skapligt hemmabiosystem... Eller... Ja, något som normalt folk lägger slantarna på.
En ljuddämpare ska dock införskaffas, men det är ingen leksak utan enbart en nyttosak. Hörseln har man bara en av. Men det får bli nästa år.

Tippade fel i VM. Holland dängde visst Brasilien. Bara att lyfta på mössan. Igår gick de dessutom till final genom att slå ut Uruguay. Uruguay har dock varit en ljuspunkt i tillvaron och jag vet inte om det var så särskilt rättvist igår egentligen, men det handlar ju om att sätta chanserna. Ikväll är det Spanien-Fritzland. Har ju tippat Das Reich som vinnare av hela konkarongen så jag måste väl tippa dem även ikväll då, även fast det blir svårt mot ett Spanien med obeskrivligt flyt och en Villa i toppform.
Den som lever får se.

Väl mött.

Det hette väl egentligen "Elvis has left the building", men det gör han inte än på många år får vi innerligt hoppas. Dock har den nya förmågan landat i Fåker nu!

Stenruets Cash verkar vara en stabil liten kille. Han pep i 10-20 sekunder efter vi hämtat honom, spydde en gång i Lars-Eriks nya BMW och sedan var han tyst, lugn och snäll hela resan upp från Borlänge till Fåker!
Det är svårt att dra några större växlar efter bara ett dygn, men det har inte varit något pip och gnäll. Han slänger sig ner på golvet och somnar. Dock verkar han ha gjort sig mest hemmastadd i köket så jag tänkte faktiskt flytta ner buren dit och även min säng, så sover jag med honom i köket nån vecka så han får vänja sig vid att vara där. Dessutom är det svalare i köket än på mitt sovrum vilket kan vara en bidragande orsak till vällusten han verkar finna i köket...

Fick, av en oerhört vänlig själ, en bit björnskinn som jag tänkte lägga lite spår med. Fick tipset att knipsa av lite hår och lägga dessa i en sprayflaska med vatten och låta härligheten dra några timmar. Sedan spraya på marken, inget blod eller dylikt. Detta skall tydligen fungera bra att spåra med!
Jag vill även få tag i en älgskånk. Städade ju ur frysen inför flytten till Umeå, så jag har inga kvar. Är det någon, inom vettigt avstånd från Fåker, som kan skänka mig en älgskånk vore jag evigt tacksam.

Bjuder på några bilder från resan upp samt Cash´s första dag i Fåker!


I bilen på vägen upp. Pigg liten krabat med mörka fina ögon.


Lade sig på BMW-mattan och somnade en stund... Lärde Elvis tidigt att
åka på golvet framför passagerar sätet. Guld värt om man tigger skjuts
av en passare att veta att hunden sitter kvar där och inte flänger runt
i  bilen som ett yrväder... Tänkte även försöka lära Junior detta.


Men...när man är liten bäba får man faktiskt sova i famnen också...


På upptäcktsfärd på gräsmattan... Han springer som ett jehu och slänger
sig sedan ner...


Hittade en maskros att bita lite på.

Nu när man för en gångs skull har något vettigt att skriva om så skulle jag tro att bloggen uppdateras mer frekvent än gågna månader...

Men: Tyskland är fortfarande kvar i VM, spelar kvart mot Argentina. Jag tippade dem vinnare så jag måste ju hålla på dem även i den matchen även fast jag tror det blir oerhört svårt... Spanien fick en straffspark iom kvartsfinal mot Paraguay och går lätt vidare... Brasilien vinner över ett blekt Holland och vem som vinner mellan Ghana och Uruguay har jag inte den blekaste aning om ärligt talat...
Den som lever får se...

Nu ska jag ut med Cash så det inte blir en olycka på golvet...

Väl mött!

Jag ägnar mig mestadels åt arbete nu i midsommarhelgen, men ikväll blir det trots allt lite sill, potatis och grillat!

Cash hämtas på torsdag, 1:a Juli, så sedan blir det full rulle!

Har inte hänt något värt att skriva om, jobbat 14 dagar i sträck, men jag lovar att återkomma mer mer bilder och text då Junior kommer hem!

Ha en bra midsommar!

/Jonas