Harvner

Ja, nu är vi inne i Juli. Den sista av meningslösa månader innan jakttabellen åter börjar fyllas. Det är hett. Hett och fuktigt som i tropikerna. Jag trodde aldrig att den plats i världen jag skulle svettas mest på skulle vara Backe, men så är fallet. Har aldrig känt något liknande i värmeväg. Att öppna ytterdörren och gå ut vid 5 på morgonen och det känns som man kliver rakt in i en vägg av fuktigt äckel. Likadant är det i skogen, bara det att likt små söta paljetter på den heta fuktiga väggen finns miljarder och åter miljarder bromsar, blodsugande flugor, myggor och småsvadan.

Jobbet går bra. Men det är bara att erkänna: Jag är mer social än jag trodde. Det är faktiskt påfrestande att vara i skogen 8-9-10 timmar varje dag och inte ha en själ att prata med. Som alltid är väl mellanmjölk bäst...

Annars har det inte hänt speciellt mycket värt att berätta. Är hemma på helgerna och försöker hinna med saker och ting i skogen och annat socialt umgänge, men det blir inte så mycket av någonting när man bor borta på veckorna. Har dock hunnit till skogs med lite virke till en bro och ett par torn, så man får, som vanligt, vara nöjd med det lilla.

Nu stundar snart V30 med allt vad det innebär av storsjöyror, fävikenarrangemang och krogstråk. Jag tror nog att jag skippar yran, går nån kväll på stråket och tillbringar helgen i Fäviken. Brukar vara en trevlig tillställning om Pohlman fortsätter låta värmen flöda över länet...

Jag är både dator och telefonlös snart, det är därför det blir lite torftigt här just nu. Likt TT har även jag sommartorka... Men det blir väl andra bullar när hösten anländer och det för en gångs skull händer någonting i det Harvnerska livet... Min gamla trotjänare till mobil har totalt havererat, totalt havererat (för att citera Lasse Granqvist från OS i Salt Lake City), så jag kan inte ta kort, knappt skicka sms, bara ringa upp vissa i telefonboken etc... Har långt gångna planer på att köpa mig en sån däringa I-tellefån di säger ska vara så bra, vi får se vad som händer i den frågan... Men det jag ville komma med denna långa menlösa harang var att då den anländer kanske det åter blir lite kort här plus att jag kommer ha daglig tillgång till dator och inte som nu någon gång varannan vecka...
Fast det är rätt skönt... Att inte, likt radiosporten, referera vartenda jävla andetag på facebook och andra "sociala medier". Nu mäter jag mina jävla träd ovetandes om att OnOff konkat och att damlandslaget sprang på japaner, japaner, japaner överallt.

Väl mött till nästa gång en barmhärtig samarit lånar ut sin privatlivsförstörare...

//Jonas

Och har så varit en vecka. Roligt med resa, men det bästa med resandet är hemkomsten.
Nu har jag andats ren luft i en vecka och det är riktigt skönt. Har inte hunnit med så mycket intressant annat än att sommarjobbet börjat. Är uppe i Backe och taxerar ungskog. Tror att det går skapligt, lär bli varse efter kontrolltaxeringen...

Innan sommaren lovade jag dyrt och heligt att äta upp kepsen om jag inte fick se någon björn, jag ska ju trots allt jobba i världens brunbjörntätaste området. Dag 2 försvann norrskogskepsens fadda smak ur munnen för då var det dags för sommaren första närkontakt. Stod och relaskoperade en provyta (räknar träd för den icke insatte). Hörde ett brak. Tänkte att "nu får jag se mig en rejäl strömsundsälg". Men icke. Ut i öppningen framför mig kommer en nalle. Fick lite puls och tänkte att jag måste ge mig till känna innan den kommer ännu närmare. Hållet var nu ca 30 meter. Rev av mig kepsen, f.ö en SCA-keps som jag fick av en virkesköpare så "jag inte skulle bli flintskallig av norrskogskepsen". Sade att det redan var för sent. "Skyll inte på mig när håret börjar växa igen i augusti" var repliken. Ska bli intressant att se om det stämmer. Nåväl. Rev av mig kepsen, viftade med den och sade med hög röst: "Hallå. Här är jag". Björnen tvärstannade. Tittade på mig i 1-2 sekunder och sedan försvann den i samma fart som avlöningar har en tendens att göra. Den sneddade över ett hygge så jag fick se den på lite håll där den skenade iväg. De har bra fart trots att de ser rätt loja ut...
Jaja, allt gick bra och det var roligt att få se en björn sådär i verkliga livet. Nu vet man ju att behåller koncepten någorlunda tills nästa gång det hettar till.

Vad kan man mer berätta om då... Jo, arrendena är ordnade för i år, så man får jaga en säsong till. Åkte runt med mössan i handen och tiggde och till slut löste det sig. Inte speciellt roligt, men det är skönt det är klart.
Nu ser listan ut som följer:
71 ha älg - 500 kr
34 ha älg/småvilt - Ingenting
43 ha älg/småvilt - Ingenting
15 ha älg - En flaska starkt
Rimlig ersättning... Men så känner jag de flesta av dem också...

Cash växer och frodas. Han ska följa med mig på sommarjobbet nu denna vecka, hur det går återstår att se men vi får hoppas han inte blir alltför myggbiten och framförallt att vi slipper närkontakt med någon fler nalle...
Ett kungarike för en hundgård...

Annars är det bara att hoppas att vissa affärer går i lås så är framtiden i hamn m.a.p boende, jakträtt och annat.
Men det återstår att se och livet har lärt mig den läxan att man inte ska ha några större förhoppningar om någonting för det leder mest till gråt och tandagnisslan...

Är fortfarande både dator- och I-telle-fån-lös så det blir långt mellan uppdateringarna vad gäller det mesta nu i sommar. Men förhoppningsvis har ni annat för er än att sitta här och glo på dagarna...

Väl mött.

Avslutar det hela med att lägga in några bilder från Södra Sverigeresan så får ni se hur det var...

//Jonas


Sydlänsk jakt...


Cash vid havet


Hylte. Där vi besökte både bruket och naturligtvis Hylte Lantmän.


"Fina" bockar från Wanås. Abnorma skulle jag kalla dem...


Ett "konstverk" signerat Yoko Ono. Träd som man hänger lappar i på vilka
man skrivit sina önskningar.


Rimlig önskan...


Revsundshornet. Som av någon väldigt outgrundlig anledning hänger
på Södras huvudkontor...


Blygsamhet är en dygd...Eller hur var det nu?


Ett av många sörländska odjur... En orm.


Ett av många mycket egendomliga ting som fanns på vårt sista boende,
i Skinnskatteberg. "Borntorpet".

Ja, det var ett axplock av vad jag lade märke till och tog kort på...

Sitter f.n i Örebrioouu och väntar på att äta kinesiskt eller vad det nu var...
Gågna veckan har varit väldans trivsam, resans bästa. Roliga och intressanta studiebesök och strålande väder vad var Småland bjöd oss på. Södra Skogsägarna bjöd även på en trevlig middag och en present i form av en minikroppsstrumpa som man kunde förvandla till en piratmössa. Mycket användbar attiralj som ska få följa med i älgskogen i höst.

Annars då? Inte ett jädra någe som hänt. Cash är snäll och har visat sig gilla att bada. Det är ju positivt. Har åkt på en förkylning i vanlig ordning. Klimatanläggning i bilar må vara skönt, men det är ett satans otyg då det är hett på riktigt utomhus. Det slår aldrig fel, jag blir förkyld och får öronvärk. Men men, det lär väl snart gå över hoppas jag.

Nu är det bara en vecka kvar av södra sverigeresan. Skinnhisseberg är platsen för avslutningen på trippen. 4 intensiva dagar och sedan vänds snoken på bilen norrut och sedan dröjer det väldigt väldigt länge innan jag passerar södra länsgränse igen vill jag lova...

Örebro är en rätt vacker stad det också. Vi var i stadsparken och tittade på ankor och åt glass idag. Sen var det rabatter som inte var planterade och buskage med rosa blommor där.

Jaktlaget har köpt en älgdragare, en järnhäst. Om det råder delade meningar men jag vill hävda att det är bäst att själv äga det man ska använda och att fyrhjulingar har sin plats de också, bara inte som älgdragare. De går sönder för lätt på hyggen av kvist och annat och de bär inte tillfredsställande på våra sura marker.

Nä, har inget intressant att berätta. Ja det skulle väl vara ynkedomen att man gått upp 10kg sedan man började skolan då. Ser verkligen fram mot att tillbringa sommaren ensam i Backe så man inte blir narrad att äta en massa dynga och framförallt rent mängdmässigt. Ska köpa Ferrys kokbok och hårdköra på det. Fast iofs spelar det ingen roll rent fruntimmermässigt, dom duger man ju inte i oavsett hur man ser ut, det är främst en ekonomisk fråga: Jag vill inte köpa nya jeans.

Nu ska jag lyssna på hästjazz ett tag. Adjö.

/Jonas

Lördagen den 30:e april var en svart dag i den Harvnerska historien. Det var dagen då jag, ivägtvingad av halvstatliga etablissemang, nödgades resa söderut för 6 veckors inbillning. Resan ner gick bra, återigen fick man ett bevis på att diesel är ett rent överlägset löjligt bra drivmedel jämfört med bensin. Vår stora V70 med dubbla takboxar drog 0,54 liter/mil i ett norrländskt långpendlartempo.
Ja, i alla fall, anledningen att jag inte skrivit något förrän nu är för att det inte finns internet här i södern. Det finns inte ens mobiltelefontäckning. Det går skicka sms - ibland. Ringa är inte att tänka på så länge man inte ser en stadskärna. Hemma kan man ringa mitt på kalfjället. Usch. Kan inte förstå varför det är så genomusel mottagning överallt, kanske beror det på fästingarna?

Första anhalten var Halland. Halland välkomnade oss med ett ösregn som gjort Noak grön av avund. Campingen i Halland hälsade oss välkomna med ett läckande tak och dyngsura madrasser. Man tackar.
Veckan i Halland var dock trivsam på dagarna, allt var nytt och intressant. Vi tittade på bokskogar, välväxta rötgransskogar och högar med mögligt bröd där sydligt boende individer inbillar sig att några fabelliknande svarta djur visar sig i skymningstimman eller strax därefter. Toalettfönstret i stugan hade inte frostat glas men väl ett riktigt persienn.
På kvällarna satt vi antingen i stugan och tröståt cheese balls och blev ännu fetare eller så var vi och försökte jaga fabeldjur, dvs vildsvin. Men eftersom vildsvin är just det - fabeldjur - så såg vi inga. Dock var det väldigt trivsamt att se felkönad sambos fina hemgård.

Den första lediga helgen tillbringades hos Fingerborgen (m.a.p pissblåsan) Nilsson på hans fina gård "Ringagården" utanför Ljungby. Vi jagade fabeldjur, grillade och hade allmänt trevligt. Vissa i sällskapet for in till Halmstad för att gå på lokal men jag fick migrän och gick således och lade mig. Såhär i efterhand var migränen en vinstlott eftersom jag slapp dela på den saftiga taxiräkningen...

Sedan for vi till Skåne. Degeberga närmare bestämt. Jesus Amalia sicken av civilisationen övergiven utpost. Hammerdal ter sig som Rom i jämförelse. Nja, så illa det kanske inte var men klaga bör man... Vi bodde i en fin stuga med öppenspis och pissfläckar i masonitskivan på våningssängarna. Toalettfönstret hade inte frostat glas. Inte ens en persienn. Bara några fladdriga urblekta gardiner. Är det kutym i södern att avlämna fekalier till allmänhetens beskådan?
Dagarna var fullspäckade med allt från bokskogsskötsel till besök i ett gigantiskt grönområde i Malmös utkanter... Inte konstigt att dom slåss och skjuter varandra i den regionen när två miljoner människor skall dela på 38 hektar för sin rekreation... Nja, det fanns väl lite fler områden också men om jag finge välja mellan ett boende i Malmö/Lund och en löpsnara vore valet väldigt väldigt lätt...
Annars är Skåne vackert. Böljande åkrar, bokskogar och annat ädellöv. Granåkrar och kullar. Det har det mesta. Även en oerhörd vilttäthet. Men, tja, den vilttätheten kommer inte mig tillgodo och skulle inte så göra även om jag flyttade ner dit. Med arrendepriser på 450 kr/ha så faller det på sin egen orimlighet att jaga. Åtminstone på det sätt jag vill. Hörde mig för med Wanås gods vad man skulle få pynta för att få komma på en riktig vildsvinsjakt. 7000 kr för en dag. Två drev... Men då ingick lunch! Dock var det så oerhört lång kö och återkommande gäster så det lät inte som det ens var någon mening att skriva upp sig på listan... Annars hade ju det varit ett alternativ. 7000 kr är väl en vecka i Turkiet och dit kommer jag definitivt aldrig att åka så då kan man ju lika gärna göra något annat roligt för sina lånade slantar.

Bilder har jag tagit, dock har denna dator inte en fungerande blåtandsattiralj så jag får inte upp några. Kommer fylla på med bilder så snart jag kan.

Vad finns det mer att berätta om då? Jo, fästingar. Sicka jävla äckel. Usch. Har plockat en stor sate från Cash. Lill-Jonas hade en i ljumsken och svor en ramsa som hade fått Hin-Håle himself att rodna. Jag har inte hittat några på mig själv, men de har väl gömt sig i några av de otaliga veck man har.

Nu har vi anlänt till Småland. Här är det vandrarhemsboende. 54 pers i ett hus. Som ska dela på ett kök. Förbereder mig på att äta youghurt i bilen och kall körv till middag.
På fredag är vi lediga och om väder och vind tillåter skall vi besöka skogselmia. Sen vet jag inte riktigt hur planer och schema ser ut för framtiden, men nu då vi är något längre norrut så verkar ju internet och telefon fungera något bättre så man kanske kan återkomma med en skrivelse i en nära framtid...

Jaha. Nu ska jag sätta mig på en stol och tjura riktigt nödjävla mycket så kanske återstoden går fort så man kommer hem nån gång.

Väl mött.

//Jonas

Ber om ursäkt för min frånvaro... Men jag har varit hemma på ett ack så välbehövligt påsklov, se.
Jagade lite bäver och hade en trivsam påskhelg hos min arma moder och sedan på Karelen i Fyrås.

Fick faktiskt skjuta en bäver, var länge sedan sist för min del. Har haft med mig gäster förr om åren som fått skjuta istället. Roligare så. Men nu var det dags. Skinnet blev kanonfint och skall lämnas in för beredning.
Tog ett par kort på eländet. Bild 1 visar hur bävrar kan ställa till det för arma fattiga skogsägare och bild 2 visar bävern himself...


Hyddan nästan mitt i bild ngt till vänster. Ån skall normalt vara 3-5m bred.


Bäver.

Annars då? Jo, gör sista dagen här i Umeå i morgon. Sen är det sex veckors resa (utan tentamen på slutet, Gud ske pris) och sedan läggs år två av fem till handlingarna. År ett och två har väl kanske inte varit sådär hemskt roliga, jag vill ju läsa om skog och skötseln av den men det har det inte direkt varit mycket av än så länge. Mest ett evinnerligt läsande av grafer... Men det är säkert någon mening med det också! I trean sätter vi igång mer med skötselbitarna, ska bli riktigt skönt.
Har skänkt laptopen till min arma moder så jag vet inte hur det kommer bli med uppdaterandet under de närmsta veckorna, men jag hoppas kunna återkomma med någon klagosång från de sydligare breddgraderna i alla fall.

Sen så har man ju varit så jävla klantig som man bara inte får vara... Var ute med lite saltstenar på marken här uppe i Umeå och Cash smet ur kopplet. O sicket rysligt elände som Peps skaldade... Det som dock var roligt var att han drog efter skapligt färska älgspår och försvann, uppskattningsvis, 2,3 km. Sedan vände han och kom sina egna bakspår tillbaka. Var en fjoling av spåren att döma. Hörde ingenting så jag tror inte han nådde den. Men det var roligt att se att intresset finns och framförallt att han tar bakspåren tillbaka.
Ska försöka få tag i en älgklöv och träna lite spår i sommar så han behärskar den konsten också. Har fått för mig att det är nyttigt. Om inte annat är det intressant att få upp i medvind...


Avslutar med en liten fin sång som är typisk för södra Sverige.

http://www.youtube.com/watch?gl=SE&v=587Hp_e2UZA

Väl mött och på återhörande.

//Jonas

Nu vill jag bara avsluta det här för i år och börja sommarjobbet. Snart "bara" tre år kvar innan det är dags för allvaret...

Håller, tillsammans med trogna vapendragare, på plita på ett arbete som ska handla om rovdjurens inverkan på rennäringen. Rätt intressant ämne faktiskt... Det är inga egna efterforskningar utan det är ett akademiskt arbete, men det är ändå en hel del litteratur att plöja igenom.

Annars får man väl säga som titeln på den gamla romanen lyder: På västfronten intet nytt...
Springer 5km varannan kväll (ungefär) men jag vet inte om det ger så mycket. Man börjar väl på bli för gammal för att träningen ska ge resultat... Dekadensen är total.

Inköpstillståndet på dämparen har landat så nästa gång jag kommer hem till Ljufveliga Jemteland ska jag lämna in piporna för gängning. Eftersom alla vägrar att sponsra mig så tänker jag inte tala om vilket märke det blir...

Apropå sponsring av blåggar och dylikt... Om nu någon sorglig sate skulle få för sig att vilja lägga sina surt förvärvade slantar på detta dravel måste man då styra sina skrivelser så det passar denne aktör? Då har man ju sålt taska åt räven på riktigt... Vitsen med att skriva blågg torde ju vara att pränta ner det man tycker och tänker utan att ta hänsyn till något annat. En annan sak som är bra är att man med ett litet sött knapptryck tar bort oönskade kommentarer. En ljuvlig makt på min ära...

Har som en liten våt dröm att under ett år filma misslyckanden i skog och mark. "Harvner jagar och klagar ska filmen" i sådana fall heta. Jag har dock väldeliga problem att hitta en fotograf som uppfyller mina högt ställda krav... Det vore dock väldigt roligt. Matlagningssekvenser om hur man steker blodpudding på bästa sätt, lära ut felaktigt beteende på en skjutbana, hur man inte ska göra då man smyger på ståndskall och liknande. Dom flesta filmer är ju så tillrättalagda med inhyrda finkockar och lyckade scener... Det här skulle i sådana fall bli mer av den ack så gråa vardag som de flesta av oss tyvärr upplever...

Åker snart hem på ett två veckor långt påsklov, ska bli riktigt skönt. Hoppas att isarna fortfarande bär så man kan pröva att lura någon utsatt röding någonstans.


Det brukar vara ett härligt skoterföre på våren...

Jag har, om jag ska vara riktigt ärlig, en riktig idétorka vad gäller skrivandet nu. Har min läsare något önskemål så skriv gärna en kommentar så ska vi se vad vi kan ordna...
Det är ju minnenas årstid vad gäller det jaktliga och eftersom minnet börjar svikta oroväckande mycket så är det inte så lätt att komma på något jaktrelaterat, beblandar mig med folk gör jag nästan inte så jag har inte retat mig speciellt mycket på någonting heller...

Väl mött.

//Jonas

Utställningseländet avklarat. Var faktiskt inte så mycket att oroa sig för... Cash skötte sig riktigt bra. Han drog lite grand i början och ville fram och hälsa på hundarna, men efter en kvart lugnade han ner sig och satte sig ner och bara tittade. Det är i alla fall inget ont i honom, vissa hoppade, skällde och anföll hej vilt men han viftar bara på svansen och vill leka. Det är lite skillnad mellan honom och Surknulen-Elvis på den punkten...

Kritiken är jag väl också nöjd med, finns inte så mycket att säga om det. Han fick "Good", vilket omräknat till gamla systemet är en 2:a, dvs en normal jämthund. Tror dock han får bättre när han växt in i skinnet så att säga.

Här är kritiken: 62 cm hög (?). Huvud med aningen tunn nos, aningen stora öron. Bra hals. Lite "karp" i rygglinjen. Bra svans. Något fylligare bröst önskas. Bra ben, tassar, hårlag och färg. Ordinärt vinklat fram, öppen knäled. Rör sig marktrångt och lite stelt bak.

Rörelserna tror jag berodde på stundens allvar, för några sådana tendenser har jag faktiskt inte sett. Men å andra sidan duger jag inte till att bedöma sådant heller...

Här kommer i alla fall några bilder från dagen:
Fotograf: Ylva Johansson


Ingen slips iaf...Mörka fina ögon.


Poserar i ringen...


Fint kort!


Nu är jag less på det här... Om jag blundar å tänker på pinnar kanske
det slutar fortare...

Övrigt då: Sista kursen innan Sverigeresa Syd inleds på måndag. Snart har man gjort ett år till. Känns riktigt skönt. Nu är det bara 3 år kvar... Dessutom så hörs det som att år 2 är det värsta året "rolighetsmässigt" så att säga. År 3 börjar vi välja våra egna kurser och då får man börja läsa det som är riktigt intressant, dvs skogliga kurser, skötselkurser och annat. Men man måste väl ha en grund att stå på så det är väl kanske förståeligt att man lägger det tråkiga - men nödvändiga - såhär i början.

Krångel med jakten är det. Igen. Blir less att behöva jävlas med det här varteviga år. Som det ser ut nu så har jag 102 ha älgjakt, krävs 150 ha. Jag har 0 ha småvilt och där krävs det 75 ha. Älgjaktsarrendet är jag inte orolig för mtp det egendomligt låga intresset för det, men småviltsjakten känns rökt. Det är fler och fler som börjar och således blir det svårare och svårare att få tag i mark att arrendera. Har bestämt mig för att det första jag ska göra sedan jag skrivit på för en tillsvidareanställning någonstans är att gå på banken och belåna mig långt över öronen och köpa mig en plätt mark inom området så man slipper vara beroende av att folk dör, gifter sig, flyttar, säljer, köper, sneknullar, styckar upp, eller vad det nu månde vara. För oavsett vad som då händer kan man inte bli av med rätten att jaga. Om det inte kommer ett riksdagsbeslut som förbjuder jakt då, men ett sådant får vi väl innerligt hoppas inte kommer... För krasst sett är det ju som så: Äger man inget får man äta smulor som andra tappar. Det är inget att göra något åt och det är fullt förståeligt.

Har inte hört någonting om det andra arrendet än heller, antar att det är under behandling... Men det vore rätt bra om dom kunde snabba på handläggningen lite grand så man får veta... 3200 ha, 8+8 i tilldelning, 3 timmerstugor, slaktbod. En fin fyrkant, ingen stor väg i närheten. Vore mumma att få det på 6 personer... Lär inte saknas jaktmöjligheter i framtiden i alla fall om nu det blir verklighet. Innan 27 får en infarkt kan det ju vara på sin plats att tala om att meningen med detta är att utöka möjligheterna, inte minska jakten hemmavid. Under tiden man går i skola kanske det blir någon dag mindre hemma med tanke på bensinpriset, men senare i livet (OM man nu får jobb i Jämtland) så är det mer tänkt att ta en vecka till i september och en riktig jaktvecka i oktober! Sen beroende på utgång av det hela eventuellt någon långhelg senare på säsongen...

Nä, nu ska jag inta ett välförtjänt ryggläge i färgtevesoffan!

Väl mött och på återhörande!

//Mvh Jonas

Blev det faktiskt inte. Snarare tvärtom. En riktigt lyckad jakthelg som kröntes på det bästa av sätt. Usch vad positivt det lät, men det är inget att göra något åt.

Fredagen ägnades åt kaffedrickning.

Lördagen inleddes vid 5 på morgonen (efter 1,5 timmas sömn pga fredagens kaffedrickning) med en stadig frukost, sedan bar det av till Fåker och rastning i sakta mak av skotern. I klarspråk: Spåra. Jag och Staffan rekade upp det mesta av marken men såg inte ett jota. Hundfolket anlände och paniken kom krypande att man inte lyckats prestera en ring. Ringde Lill-Jonas: I Kälarne hade dom 3 katter ringade men inga hundar så då for vi dit istället.
Efter sedvanligt mummel, kaffedrickning etc bar det av på pass. Jag stod utomordentligt till mitt uppe på en ås.
Amerikastövarna släpptes och började sin klagosång omgående. Naturligtvis började det bukta på andra änden av ringen så det enda vi på min sida kunde göra var att försöka hålla oss vid liv i snålblåsten. Var länge sen jag frös nåt så in i skråen som jag då gjorde. Men hur det än var så började det vinkla av mot oss, mer och mer. Såg på Messmörspejlen att de följde samma höjdkurva som jag stod i slutet av...
-"Perfekt" tänkte jag. Men som vanligt så började det jävlas, tre skotrar kom.  Dessa beslöt sig för att stanna 150 meter bort och och börja skrika åt varandra genom hjälmarna. Jag svor och kastade en get. Katterna kastade i sin tur även de. Det syntes en tydlig 90-gradare på Messmörspejlen då hundarna väl nådde dit i det tunga föret. Sedan gick dom ut i andra änden och det avslutades. Synd.

Söndagen hade vi färska spår på Storlagets mark. De ville ha hundhjälp och som goda snyltgäster följde vi andra med. Hemma var det också spår, men vi hade lovat dem att komma och man ska hålla vad man lovar för att få komma förbi Pelle i Porten när det är dags för det...
Nåväl. Vi ringade dem i en rätt liten ring. Ett skoterspår gick ner mitt i och jag och felkönad sambo gick ner och spårade av det. Hittade spår söderut. Ringde och talade om detta och vi posterade ut. Jag stod på inspåret för det var öppet där och jag hade kombin, Emil stod nere i ett tätt björkslyelände med sin hagelbock. Efter en inte alltför lång stund av konstant olåt från Amerikastövarna såg jag ett lodjur. Jag rörde inte en fena men trots vintercamo och sly i vägen för oss båda såg det mig direkt. Stannade till en kort sekund och for sedan iväg på det mest graciösa sätt jag sett ett djur röra sig. Fick in det i kikaren och sköt ett hagelskott som inte hade någon verkan. Hundarna kom och efter en liten bukt så blev det fast stånd. Hundförare Niklas gick då in och avslutade det hela.
Efter skottet vidtog pappersexcercis och telefonsamtal med länsstyrelsen, det var dock trevligt folk och allt fortlöpte väl. De var glada att det sköts några djur runt Storsjön också så avskjutningen sprids över länet. Lodjuret var en hona.
Tidningsartikel: http://www.jaktjournalen.se/index.php?id=8107&avd1=0

Nåväl. Spännande var det i alla fall. Blir det mer spårsnö och tid, slantar och hundar finns tillgängliga far jag nog hem igen och prövar. Vi hade 4 olika djur inne på vår mark i helgen som det inte blev jakt på, tyvärr. Men nästa gång (om det inte blir fullskjutet) får vi hoppas att vi kan husera där! Det skulle inte göra något med tanke på rådisarna...

Annars så är det intet nytt på Östfronten. Varit på ett studiebesök på Martinssons i Bygdsiljum idag. Riktigt intressant att se en flång ny såglinje, limträfabrik och ett justerverk som är två år gammalt och kostade 110 miljoner...
Nu är det två "lediga" dagar. Tenta på torsdag. Redovisningsaberhelvete på fredag och sedan underbar helg igen.

Avslutar skrivelsen med att lägga in några bilder från helgens jakt. Känsliga läsare uppmanas titta på bilderna och sluta pipa så jävla mycket.


Katt.


Vacker, graciös och effektiv i livet. Vacker även i slutet.


Niklas Friberg med sin katt. Det är ju ynkedom att man måste leja
masar till hjälp... ;)


En helbom lyckades jag i alla fall inte prestera även om bedriften inte
är något att skryta med. Borde väl ha varit 40 till i´n om det skulle bli
ett G...

Jo, jag har nr 88 i Åsele på lördag... Nr 90 har Ullisjaurlandets Ingo som ägs av en klasskompis. Ni kan ju hålla kolla på oss, det är vi som kommer springa i Kalle Anka-mask i ringen och sedan springa ut och köra som biltjuvar därifrån...

Väl mött.

//Jonas

Jaha, i morgon torsdag är det återigen dags att ställa snoken på Storsvensken mot vettiga breddgrader. Har långhelg och med tanke på att till och med en korthelg är i längsta laget att vara "järalöus" i denna stad är det lika bra att åka hem... Ska ta med felkönad sambo så han får andas riktig luft: Tvåtaktsos blandat med fjälluft... Planen är att jaga lodjur, fiska och bara vara lite lediga.
För hårt arbetande studenter, som oss, är det av nöden tvunget att mellan varven vara riktigt lediga och koppla av. Axlarna blir högre och högre och halsen kortare och kortare av all denna stress. Jag menar: Vem av kvinna född orkar med två timmars föreläsning, lunch och sedan urusel amerikansk dag-tv? Det går ju bara inte...

Felet på skotern är numera lokaliserat och nödvändiga attiraljer beställda. Roger, den gode samariten, hittade felet efter två minuter. Var hål i båda förgasarflänsarna så han sade att man, för en gångs skull, haft tur eftersom den inte skurit för mig. Nu återstår bara att ordna till nästa lik, Hiluxen, så den är i ordning till älgjakten. Ska ta tag i detta gigantprojekt i sommar.


SMHI, YR och andra spåmän har utlovat snö på fredag. Spårsnö med andra ord... Hundar har vi redan kontrakterat, det blir Orsa-jyckar. Hundarna, två plottar och en laika, är utpräglade rovdjurshundar. Ett repotage om lyckad björnjakt kan ni läsa om ni klickar på denna länk: http://www.jaktojagare.se/sjunde-bjornen-for-niklas-fribergs-hundar . Så nog blir det jakt om vi som ska ringa gör vårt jobb...

Appropå ingenting så är det ju faktiskt så att man börjar återfå hoppet om livet denna tid på året. Även fast det är 5 månader, 19 dagar, 11 timmar, 22 minuter och just nu 42 sekunder kvar tills älgjakten börjar så är det faktiskt riktigt skönt att det är lite ljusare ute och plusgrader på dagarna. Man kan ju inte bli annat än deprimerad av januari- och februarimörker och kyla.
Nu ska vi dock inte bli äckeloptimistiska bara för att det börjat bli lite ljusare ute, sommarjobbet ordnat, skoterfelet lokaliserat och hemfärd i morgon...Träningen går fortfarande riktigt åt fanders. Händer nästan ingenting och det som händer sker snarare åt fel håll. Riktigt trist. Saknar mina skidturer i mitt egna skidspår... Ska försöka få tag i en begagnad skidutrustning och leja nån som kör upp ett skoterspår nånstans i skogen så man slipper åka där annat folk åker.


En sådan hoppas vi på till helgen...

En annan sak som är positiv med hemfärder är att man får en anledning att åka förbi Burger-King i Övik... Kanske finns en positiv korrelation mellan dylika aktiviteter och frånvaron av träningsframgång... Men men, man måste ju leva också och när det inte finns något att jaga så kan man ju ägna sig åt att äta det man tidigare jagat...och annat.

Nästa söndag, 26:e, smäller det. Cash ska upp i utställningsringen... Huvvaligen säger jag bara...

Nu, när tiden gått ut, kan jag ju berätta om den däringa snöbollen som var i rullning som jag tidigare mumlat om. Det är helt enkelt jaktligt relaterat och går ut på att vi skickat in ett anbud på 3200 ha jaktmark i Västerbotten. Chansen att vi får det är gigantiskt liten, men det är ändå ett seriöst anbud och bör landa på ett plus-minus-noll-resultat efter, förhoppningsvis, många trevliga jaktdagar. Stugor ingick även det. Så nu är det bara att hålla tummar och tår. Som sagt så är det mördande konkurrens och jag antar att det finns folk som betalar betydligt mer än vad vårt bud ligger på, men vi får hoppas att bolaget uppskattar ungdomlig skönhet och iver framför kapitalstark ischias...

Nä, nu är det Gula Gubbar på 6:an. Det överlägset bästa som går på färgteven... Märks att man börjar gå i barndom, har aldrig tittat på så mycket tecknat som efter jag fyllde trettio. Gula Gubbar och Familjefäder kvällarna i ända.

Väl mött och på återhörande.

Såhär länge tror jag inte bloggen varit oskriven i sedan den kom till för dryga året sedan. Det är väl kanske inte så konstigt eftersom det till största delen skall vara en jaktblogg och det, milt sagt, är dödsäsong på den fronten just nu. Dessutom har inget annat värt att skriva om inträffat heller, dvs jag har inte blivit arg på något. En annan anledning till frånvaron av inlägg är att jag varit hemma på en veckas sportlov och då inte haft tillgång till någon dator...

Nåväl.
Saltstenarna är på plats. 27, L-E, jag och vapendragare Håkan gjorde en finfin tur i söndags och satte de sista på plats. Ett underbart före, gick att köra överallt på skaren. Dessutom är det en väldigt trevlig sysselsättning då man ser hur det vilda uppskattar denna väldigt enkla åtgärd. De hade gått och trampat runt varje pinne och väntat på sten (mest troligt har de väl gått och slickat på pinnen, men lite Disneyfiering á la Naturskyddsföreningen verkar ju vara modernt i dessa dagar...) så det var rena salsgolvet runt vissa.


Från ifjol, Hans-Görans lillhygge.

Tanken var att jag skulle jaga lite lodjur nu då jag var hemma. Det frös inne. Blev en sådan skare så det gick inte se några spår, så det var ingen mening att pröva då vi inte hade en aning om vart det fanns några. Däremot såg jag väldigt gott om rådjur, kom 27 stycken och gick på rad efter järnvägen på väg till silon för nattvard förra lördagen. Vi får hoppas att ingen katt hamnar i den gruppen.
Det märks dock att de finns på skogen för rådjuren ligger i princip inne på gårdarna. Personligen hoppas jag på väldigt snabbt avlägsnande av det Vita Bajset så de får det lite lättare...


Dom här 4 djuren stod jag inne i kåken och tog kort på då dom
svassade runt i skoterspåren runt gården...


Hann inte kuta ner i tid, så två hann gå in bakom garaget...

Tja... Vad har mer hänt då. Jo, fick jobb på SCA i sommar! Det var glädjande... Så nu kommer jag lära känna skogarna runt Backe in under barken, så att säga. Får jag inte se en björn i sommar ska jag äta upp kepsen. Utan salt. Vet inte riktigt vad jag ska göra, men någon form av inventering blir det nog, det är väl det vanligaste sommarjobbet för oss stackars studenter.

Sen har jag varit och beställt en ljuddämpare. Blir en som passar 9,3-pipan och sen en utbytbar front så man även kan ha den på grammofonstiftsbössan, dvs sexånhalven. Om ett erbjudande om ett ohemult högt gage kommer in så kanske jag även talar om vilket märke som skall få äran att följa mig till skogs...

Den 26:e Mars ska Lille-Cash ställas ut i Åsele. Jag är riktigt nervös för hur det ska gå. Jag hoppas dock att han blir alldeles överväldigad av alla intryck och tar det väldigt piano... Efter att ha fått ett pris där kan man ägna sig åt det vettiga något år (dvs jakten) och om man, mot förmodan, får anledning att ställa upp i jaktklass senare så får man väl göra ett försök även där... Men den dagen, den sorgen.

Har även kommit fram till att jag inte ska äga motorfordon. Allt med motor som jag tar i börjar per automatik jävlas. Förr eller senare. Sossecontainern har, Gud ske pris, hållit ihop än så länge men den ska besiktigas i April och då blir väl den också utdömd. Annars så står det motoriserade lik av olika modeller på stackars Lars-Eriks gårdsplan. Skotern äter stift och surar ner sig, duger inte till att skruva så jag har inte en aning om vad det kan vara med den. Ska försöka lämna iväg den och få det uppkollat. Känns som ett skitfel. Om man kan. När ens kunskaper gällande motorer sträcker sig till att hjälpligt kunna nyttja en automatiserad tankningsstation är det minsta fel ett oöverstigligt problem.
Hiluxen vägrar även den att gå, där behöver ju dock inte jag som inkompetent bilägare ha dåligt samvete över att jag inte fått till den. Den har varit inne på två verkstäder och ätit tusenlappar och ingen duger ju till att hitta felet på den. När det blir vår och första löningen från pappermassan ramlat in ska den fixas. Även på den känns det som det är ett skitfel, handlar bara om att hitta igen det...

Har tagit upp några rådjurshorn, så jag tänkte ha pysselkvällar framöver med att montera dessa. Har inte gjort det själv tidigare så nu känns det som det är dags att lära sig det. Nu när man bor i en slottsliknande lägenhet här i Allmännyttans gytter av horribelt fula tegelhus måste man ju ha en trofévägg! Min felkönade sambo har även han fått några troféer som han kan hänga upp på väggen. Var visst nån granne nere i Dvärgbandmaskens rike som ville bli av några horn och vildsvinsbetar...

Appropå Dvärgbandmaskens rike. Nu är det bara 1 kurs kvar, sedan bär det av på resa i 6 veckor. Med blandade känslor. Ska bli roligt att se södern med bokskogar och granåkrar. Det som däremot är lite gruvsamt är att bo på camping i 6 veckor och inte kunna gå utanför dörren efter klockan 18 för då blir man automatiskt nerslagen, mördad och rånad. Sen gruvar jag mig för ormar, bålgetingar, fästingar, dvärgbandmask, arga vildsvin, argsinta skåningar som tappar flaskan de köpt, mördarsniglar och allehanda andra egendomliga flygfän och krypande fän med stora tänder och vassa gaddar. Men vi får hoppas det fortlöper snabbt, väl och smärtfritt.
Fiska är väl inte heller någon mening. -Det finns väl bara nån surmört - som Lill-Jonas så poetiskt uttryckte sig...

Det bästa med att resa är att komma hem igen. Där man är född skall man också verka. Människan mår inte bra av förnyelse, att vidga sina vyer, att möta nya människor och övrigt sprirituellt new-age-joll. Man ska vara hemma. Där man vet vart stigarna går...







//Jonas

Det är så kallt så det går inte ens tänka. Nu är det varmare än -25 och då har det naturligtvis börjat snöa och blåsa. Bara för jag skrev på det viset slutade det naturligtvis snöa och blåsa och steg till -12. Men det är i alla fall för kallt.
Nu får det gärna ta och bli lite vårvinter. Så man får anta en grisskär nyans sittandes på en tjärn med ädelfisk och må lite gott...

Planerar en hemfärd någon gång under mars månad, så det är lite skoterföre kvar. Jag och Håkan måste få ut de sista saltstenarna och sen ska vi även köra ut lite virke. Ska bygga en riktig bro och en spång över ån och sen ska det bli ett par torn också. Har även figurerat lite rykten om föryngrig i laget men jag har inte hört något säkert ännu. Men det är alltid trevligt med nya bekantskaper.

Har varit på anställningsintervju för sommarjobb med SCA. Idag ramlade det in ett mail från Holmen att även dom ville träffas för en intervju. Hoppas innerligt att man får ett sommarjobb med skoglig ankyntning nu i sommar, det vore inte roligt att om tre år gå ut härifrån och inte ha en enda kontakt inom branschen. Pengarna var mindre noga, jobb finns det alltid i mängder. Det är just det där att komma in, visa vad man kan, skaffa kontakter, som är det viktiga i kråksången.

Träna verkar ju inte heller vara någon större mening att göra. Händer ingenting. Måste väl knapra suspekta substanser för att det ska märkas antar jag. Det vägrar jag dock av princip att göra så därför står man bara och stampar på samma nivå hela tiden trots rätt idogt "pumpande" eller vad man ska kalla det...

Man får väl klä sig värre än för en arktisk expedition och gå och träna "gå fot" med Lille-Cash eller nå´t för att få kvällarna att gå något snabbare än en lus på tjärsticka.
Om det är nån i Ume-trakten som läser och har en älgklöv över så är jag aspirant på den... Ska börja spårträna såfort snön försvinner tänkte jag.

Kärlek: Sammanfattas bäst med nedan visad bild.


Öken.

Fast vad kan man begära. Har varit på stan en gång på snart 1,5 termin och då köpte jag linsvätska och for hem igen. Denna månad lades de sista korvörena på stift och en rem till en skoter som står 43 mil härifrån. Fast väntar man nog jävla länge så måste det komma någon och knacka någon på dörren...

Nä, ska ta och bylsa på mig och gå ut i detta arktiska helvete. Hunden måste få sina promenader. Har räknat ut att jag går ca 1460 hundpromenader per år. Det är bra för hjärtat säger dom som vet.

Väl mött.

14:e februari igen ja. En dag skapad av de kommersiella intressena för att det skall köpas ohemula mängder blommor, choklad och annat meningslöst joll. Ja, så kan man ju tycka kanske. Eller är det ett enkelt bortsnack för att man får köpa sina jävla blommor själv? Kan så vara... Jag vill gärna, någon gång i mitt liv, få en blomma på den här dagen. Jag har dock slutat hålla andan i väntan på´n... Jag blev lite blå, se.
Så när man vaknade i morse hade man rätt många val, det är väl i och för sig trevligt med val. I vanliga fall är väl det mest spännande problem man ställs inför om man skall dricka kaffe ur en mugg med älgar på eller inte. Men valen för dagen var:

1. Köpa en 75:a. Dricka densamma. Sova till onsdag.
2. Ta en plogpinne. Gå till Ålidhems centrum och peta på suspekta typer. Ty en örfil är också beröring.
3. Plugga och äta en skapligt god middag tillsammans med felkönad sambo och hund.

Det bidde alternativ tre. Alternativ 1 faller på att man, nu då man blivit till åren, avlidit om man skulle pröva något dylikt. 2:an är otänkbar eftersom det tarvar socialt umgänge med okända människor. Då blir det liksom bara ett alternativ kvar...

Jag köpte en fläskfilé. Svensk naturligtvis. "Svenska bukar svenskt svin hafva" som Tegnér skaldade (eller?). Detta visade sig vara ett rätt stort projekt. Köttdiskarna var överbelamrade med utländskt vattenspäckat skit. Kommer det från Tyskland är det väl dessutom både det ena och det fjärde i det, ja förutom vattnet för att få upp vikten då... Tacka gudarna ska man göra för att man valt en hobby som fyller frysen med högkvalitativ föda...
Nåväl, till fläskfilén tänkte jag att vi skulle ha en gorgonzolasås. Emil, som ännu inte insett att han måste banta, ville även ha hasselbackspärer. Jag offrade mig, dagen till ära, för den goda sakens skull... Så det blev en riktig middag bestående av mat och potatis!

Nu kommer ett litet bildkollage från den oerhört avancerade matlagningen.


Utbankad svinfilé och hackad rödlök. Så långt är ni med?


Stekpanna. Som allting annat dyrt och exklusivt jag äger (nästan iaf) så
är det den gode L-E som gett mig den i julklapp...


Cash är till oooooerhört stor hjälp i matlagningen...


Svinfilémedaljonger som bryns till lite färg tillsammans med schmör.


Glömde bort att ta kort på några steg här. Men: Ta köttet ur pannan,
mjuka upp lite rödlök i smör, släng i en 5:a grädde, smula ner 150g
gorgonzolaost. Låt puttra. Släng sedan i medaljongerna igen och koka
ihop.


Enligt kostcirkeln ska det va´! Detta är en provencalsk sallad. Riktigt
vad det innebär, förutom att det har ett flådigt namn, vet inte jag. Men
den innehåller en massa olika sorters ensilage. Vi kompletterade det hela
med några coctailtomater och rödlök.


Färdigt! Får man inte bjuda nå´t fruntimmer på mat så ska i alla fall hunn
äta gott! Han älskade anrättningen. Slickade skålen så den åkte fram och
tillbaka över golvet...


Cash låter sig väl smaka.

Till efterrätt blev det kaffe och glasstårta. Det tog jag dock ingen bild på. Vet ni inte hur en köpt glasstårta från Viennetta ser ut är det inte mig det är synd om. I ett svagt ögonlock hade jag dock tänkt jag skulle återuppliva gamla minnen och göra Glace au four men latheten vann över den ohemula längtan jag kände att återuppliva en katastrofal date... Dessutom har jag skaffat vuxenpoäng, dvs ICA-kort, och då fick man köpa en glasstårta så billigt så det var nästan gratis! Därav valet av efterrätt...


Tja. Annars då? Händer inte speciellt mycket. I vanlig ordning. Försöker finna motivation nog att plugga lite varje dag. Går si och så med den saken... Men det lär nog ordna sig vad det lider...
Var till Gideå på utställning i söndags. Ställde inte ut Cash, han får vänta till den stora utställningen i Åsele i slutet av mars. Men jag hade inte varit utanför stadsgränserna på alltför länge så det var skönt att göra sig en liten tur. Det var många fina hundar där!
Jag kommer dock vara glad när det är klart för min del... Får man en bedömning i utställningsringen som är skaplig så kan man ju anmäla på jaktprov till hösten om det visar sig att man har nå´t längst fram i kopplet... Det är det som är prio 1. Visar det sig att det går bra får man väl pröva i jaktklass på utställning också... Bara för sakens skull.

Tog lite foton på Cash idag


Står och biter på någonting...I vanlig ordning. Därav den egendomliga
kroppshållningen.


Gräddfärgat är bra!


Som varje sann älghundsvän VET så är det ju så att en hund måste ha ett
rövhål stort som en femkrona om det ska bli något i skogen. Jag, för min
del, hoppas att Cash är undantaget som bekräftar regeln...


Blivit lite ljusa tecken runt snoken på´n nu i alla fall...


Profilbild.



Nu har jag inte så mycket mer att förtälja från min oerhört intressanta vardag. Jag återkommer väl då jag samlat ihop till några raders meningslöst svammel igen...

Väl mött.

//Jonas

Till helgen ska jag åka hem. Var alldeles för länge sedan jag trampade jämtlands bördiga mylla nu. Är less på det här surhålet där det bara snöar, blåser och gör allt för att jävlas. Att sopa bilen är lika med snöfall. Att inte sopa bilen är lika med tö som gör att det knappt går att få upp en enda dörr. Nä, det är som jag alltid sagt: Havet är av ondo. Kommer inget gott från det. Torsk, sura alger och idioter som badar. Saker jag klarar jag mig gott och väl utan...

Planen för helgen är att riva igång SKS:en och tillsammans med vapendragare Håkan sätta ut lite saltstenar och frakta virke där sommarens passbyggnationer och skogsvanesejourer med Lille-Cash skall ske...
Appropå Lille-Cash så är han inte så speciellt liten längre... Mätte honom mha en tumstock och ett skärbräde till 64 cm i manke. Gränsen för jämthundshanar är 65, vi får hoppas att han inte kliver över den gränsen... Dock blir han nog av den lätta typen så han kommer färdas fort... Elvis är mer tung och klumpig, även i fullfrän form, än vad jag bedömmer valpens form till. Dessutom har han jävlats i hundgården på skolan... Bitit i ett kablage så det blivit kortslutning i hela hundgården varpå värmen i alla kojor och belysningen slutat fungera. Man kan bli trött för mindre... Får köpa en ny kabel och försöka montera den från mina koja till kopplingsdosan...
Det är såååå roligt att äga hund, jävlas med förstörda saker, gå på pissrundor i -35 grader och snöstorm och dammsuga fjorton gånger om dagen... Man måste vara nära randen för att bli inlagd på institution för att anse att de få gånger man får smyga är värda det här... Men å andra sidan så är man väl rätt nära det också att döma av omvärldens åsikter...


Förra helgens aktivitet bestod av en tvådagars i skog och mark. Toppjakt stod på schemat. Skidade som en galning båda dagarna och lyckades med konststycket att inte se ett liv. Absolut ingenting. Lördagen var dessutom en nära döden upplevelse i och med det klabbföre som då rådde... Däremot så gjorde vi ohemult goda skogsluncher. På lördagen gjorde vi det här: -> http://www.ica.se/recept?recipeid=667627 . Naturligtvis använde vi oss inte av pitabröd utan vi använder oss av tortillas. Pitabröd är det mest meningslösa bröd som finns. Dels är det hundraprocentigt säkert att det går sönder så allt "sôvel" landar i knäna och sen, tillråga på allt, får man nästan inte in något "sôvel" i dem varpå man bara får tugga torrt bröd. Gott var det i alla fall! Och väldigt lättsamt. Min tes om att det går lika snabbt att laga goda luncher över öppen eld som att stå och bre torra mackor som får skaka i ryggsäcken hela dagen står sig alltjämt...
På söndagen grillade vi en fransyska från älg. Trots att älgen var från Västerbotten gick det faktiskt äta. Det måste ha berott på marinaden: Sweet baby Ray´s bbq-sås, soya, olja, salt, korriander, och lite allround grillolja. Till detta åts två sorters olika hemgjord potatissallad som Rasmus, den gode samariten, varit så vänlig att iordningställa. En med oliver och den andra med hemgjord majonäs, lök och andra goda ingredienser.


Emil orre.

Jo, och sen var det ju faktiskt en som lyckades skjuta en orre också... Min nye sambo Emil höll tungan i rätt mun och hade en tur som går ovanpå allting världen hittills skådat och därmed var hans första västerbottenvilt ett faktum...
Summa summarum var det en mycket trevlig helg. Men som allt annat trevligt så har även detta ett slut. Nu är det februari och vad man nu ska hitta på för att hålla dårskapen stången tvistar di lärde om... Har i alla fall fått nys om ett par tjärnar inom vettigt avstånd från stan som kan vara väl värda ett besök. Havet befolkas av meningslösa fiskar med fula ögon så dit åker jag inte. Ska man pimpla ska det var "storåbbarn" eller röding, annars får det va´. Men i sanningens namn så är det väl mest en anledning att ta sig ut och iväg...Samt testa någon ny delikat lunch...


Det är två stora galej på kårhuset också, Skiftesnatta och Älgjägarmiddagen, ska naturligtvis inte gå på någon av dem. Är inte aktiv i kåren så på Skiftesnatta har jag inte så mycket att göra, älgjägarmiddagen får jag inte gå på för jag har inte varit med på någon gemensamhetsjakt på skolan. Sen har jag inte samvete att lämna Cash i hundgården så länge på natten heller... Och lämna honom här hemma är ju riktigt uteslutet för då har man väl inget hem kvar när man kommer insläntrande på slaka ben på morgonkröken...

Skolan då? Är det någon som är intresserad av den tro? Det går bra. Juridiken avklarad och nu i veckan fick vi faktiskt tillbaka våra herbarien också. Skönt att ha det eländet ur världen. För tillfället läser vi den absolut mest tråkiga kurs jag någonsin läst: Regressionsanalys. Ska försöka genomlida den och sedan stundar något ljusare tider med virkelära, ekonomi och Sverigeresa Syd. Då ekonomi kvalar in i den "ljusare tiden" förstår ni kanske hur roligt regressionsanalys är...

Här hemma är det inte så mycket att göra heller. Vi ska få nya tapeter i tre rum, så det är inte så stor mening att belamra väggarna med prydnader. Det enda jag faktiskt köpt hit är en matta att ha på skithuset. En väldigt romantisk kreation med kinesiska tecken på... Planen är dock att köpa en helväggsfärgtevemöbel samt en plattHD3Dfärgteve att ha däri. Möbeln skall även ha antingen öppna hyllor eller glasade dörrar så mina fina älgservis syns!

Avslutningsvis bjuder jag på ett par positiva och upplyftande sånger:
Väl mött och på återhörande...

http://www.youtube.com/watch?v=BksYODDD5P0 - Går ej bädda in pga meningslösa regler.




//Jonas

Ja, nu är man installerad i det nya boendet. Riktigt skönt att slippa sitta på sängkanten och steka pannkakor. Riktigt kök, riktigt vardagsrum, riktigt sovrum. Som det ska vara. Lille-Cash, som inte är så liten längre, verkar även han trivas riktigt bra. Skönt för honom att få lite mer att röra sig på, även fast han bara får vara i köket och hallen...

Annars har det faktiskt inte hänt något som är värt att berätta. Läser en riktigt tråkig och svår kurs nu, regressionsanalys, som är en slags påbyggnad på den matematiska statistik vi läste ifjol. Det lär väl finnas någon mening med att kunna sådant också men jag ljuger om jag säger att det är kul. Längtar tills de skogliga kurserna börjar på allvar, det är väl trots allt därför man är här...

Cash har som sagt var växt. Han är betydligt högre än Elvis nu. Han är nog 63-64 hög redan. Bara att hoppas att han inte kliver upp nån centimeter till för då blir han 0:ad på utställningarna, gränsen för jämthundshanar är nämligen 65 cm. Men han bör väl ha slutat växa på höjden nu kan man tycka och ska börja lägga på sig lite muskler...

Har jagat toppfågel en dag. Såg inte ett liv. Kolbullarna blev dock goda... På kvällen hade vi "After Hunt" där det lagades köttfärsbiffar med västerbottenost, soltorkade tomater och oliver i. Riktigt gott. Till det hade vi klyftpärer och svamparellsås. Kaffe och glass till efterrätt.
Nästa helg är sista helgen på toppjakten och då blir det nog en tvådagars tror jag... Vore ju gott att ha några tjäder- eller orrbröst att läga på webern i sommar...
Sen får det nog bli några hemresor så saltstenarna kommer ut som sig bör. Håkan har varit och hämtat 24 st nu så det bör väl räcka en stund hoppas jag... Ifjol hade de ätit upp alla som vi satte på Storsjösidan redan i mitten av sommaren, så det kanske får bli en pinne eller två till på den sidan...

Är i jobbsökartagen också. Behöver ett skogligt sommarjobb nu i sommar så man "får in en fot" någonstans. Var på en företagskväll med Holmen och lyssnade till vad de hade att säga, så dit ska jag skicka en ansökan. Om någon vecka är det SCA´s tur att bjuda på mat och informera om vad de har att erbjuda så det blir nog en ansökan även dit!

Hittade igen några gamla jaktbilder i en gömma på datorn, lägger in dem så det blir lite färg här...


Ett getingbo under sitsen på tornet vid klevflon. Gud ske pris så var det
inte jag som hamnade där...


En gråhund...
(som faktiskt är rätt snäll...)


En liten kviga *hmmm* som jag sköt på stånd åt Elvis....


Bröderna Bus under ett släpp uppe vid månstaån

Vargjaktseländet verkar ha fortlöpt utan större incidenter i alla fall. Trots rappande Borlängebor som gjorde sitt yttersta för att försöka förhindra den...Och skämde ut sig för all framtid på kuppen. Jesus Amalia...
Reggade mig inte ens i år, dels har jag inget intresse av det och dels var jag inte bjuden någonstans heller.

Snöbollen som så fint började rulla för någon månad sen har dock tinat betydligt och mest troligt lär det bara bli en liten blöt fläck kvar av den...Precis som allting annat man ser fram mot och har förhoppningar/förväntningar på.

Bjuder Er en fortsatt trevlig nattsvart januari!

//Jonas

Jullovet är nu slut. Skönt på sätt och vis. Man blir ju inte färdiginbillad jägmästare av att ligga i Östersund och fånglo i taket. Däremot var det rätt behövligt med lite ledighet. Första gången sedan 2003 som jag är ledig på en jul. Strödagar har man haft, men oftast har jag tagit på mig extraknäck så det har inte blivit någon sammanhängande ledighet. De här nästan tre veckorna är det längsta jag haft sedan 2002. Då var jag ledig 4 veckor efter jag hämtat Elvis. Sen har det i princip bara blivit en vecka per år och det är älgjakten.
Så det var riktigt skönt att få vara som en vanlig människa: lat, ledig och bekväm...

Det blev en finfin skotertur runt Gransjötrakten också. Vi plattade till gamla basvägar och stigar, så nu går det bra att ta sig till nästan alla saltstenar. Sen ska vi ut med lite virke också så vi passade på att platta till väg för det också då vi ändå var i farten.

Sen avslutades ledigveckan med en trevlig middag i goda vänners lag där vi, eller vi och vi, Sebastian och Falk mfl lagade råbiff. Det blev onekligen en väldigt lyckad och trevlig tillställning. Lägger in lite bilder från den nedan så det blir lite färg på denna annars så gråa sida.


Falk & Tobbe skär till och donar en massa...


Sebastian mal älgytterlår, två gånger till och med!


Råbiff.


Värre än nattvarden...


Rostas från älgkalv. Stekte i gjutjärnspanna. Blev rätt bra om jag får
säga det själv... En perfekt innerfittsrosa nyans.


Falk sitter och håller på med någonting...


Råbiff med alla tillbehör...


Gänget samlat, jag och Rikard står och tar kort...

Nu är det sista kvällen i fågelholken också. Den har tjänat sin Herre väl, men det är för trångt då man har andra intressen än sötröka och suspekta danser. Med hundar, vapenskåp, skidor, kläder för alla di väder etc blir det snabbt utrymmeskrävande. Nu får man ett stort eget rum med rikligt med garderober och ett källarförråd där saker man inte nyttjar kan förvaras! Alla småpryttlar är på plats i nya boet och bara de stora sakerna är kvar här, vagn skall hyras i morgon. Sen blir det väl till att göra sitt bästa för att försöka tvaga av här så man inte blir fakturerad för det då...

Har inte så mycket annat att berätta, vi går ju in i en riktigt eländig period nu, men man får försöka "häla på" så gott det går... Ska väl åka hem och köra lite mer skoter och sen hoppas jag att man får följa 27 till fjälls nån helg. han hävdar ju att det faktiskt finns nån pöl däruppe som fortfarande innehåller en röding eller två, själv tvivlar jag tills jag sett det med egna ögon...

Har beställt flytt av internetabonnemanget, men eftersom jag själv jobbat i branschen och vet att laxerande automatkaffe är viktigare än att sköta kundernas beställningar så är jag rädd att det kan ta lite tid... Men jag lär väl återkomma vad det lider...
Lev väl.

//Jonas

...dagen på år 2010. Lite vemodigt, det har varit ett skapligt år. Nu är det ett ojämnt år, 2011, som kommer och det betyder misär. En älg, max. Inget annat intressant heller. Bara jämnjävligt hela året. 2012 kommer det bli skapligt igen. Så man får väl se fram mot det då...

Såhär långt på jullovet har jag inte gjort många knop. Har öppnat paket, gett bort paket, ätit julmat, druckit julmust och jagat. Fick fina julklappar i år, så något rätt måste man ju ha gjort under året: fin skjorta, vintercamobjörnfitta+handskar, slantar, presentkort mm.

Jakten ja, detta är ju faktiskt till största delen en jaktblogg. Alla säger att det är för mycket snö för att jaga. Det sket vi i och jagade ändå! I måndags hade vi bra drev och Staffan fick skjuta ett kid. I tisdags hade vi bra drev och jag fick skjuta en liten bock. I onsdags vilade vi och jag var på bio, Tron Legacy, sicket jävla skit rent ut sagt. Uschiamej, som Janne Långben brukar säga... Idag, torsdag, har vi jagat igen. Haft ett klockrent drev hela dagen, men tyvärr buktade det sig åt fel håll och hamnade slutligen inne på grannmarken. Det går inte fort för den lilla tappra drevertiken, men det går framåt! Och det är ju huvudsaken att man får vara utomhus och att man får höra hunden...

Lägger in lite bilder från tisdagens bravader...


Troja inspekterar de läckerheter som Roger, dagen till ära, bjöd på!


Roger äter stut och ljuger hejdlöst om jaktliga bravader...


Bocken. Hagel på 20m.

Det är f.ö. ett intressant fenomen det här med att saker och ting "inte går". Det sägs att det går inte jaga för det är för mycket snö, det går inte åka skidor för snön bär inte, skoter är otänkbart att åka för att föret är för klent och så vidare... Men om man vräker fetröven ur färgtevesoffan och beger till skogs och prövar så märker man faktiskt att det är väldigt få saker som inte går... Det är lättja och ointresse som skapar sådana kommentarer. Åtminstone så länge vi inte pratar väderextremer. Men vi har nu både jagat med drever, åkt skidor och kört skoter. Och se på tusan... Allt gick!

Nyårsaftonen då. Årets mest upphaussade helg. Jag ska inte göra ett skapandes jota. Eller jo, på dagen skall vi naturligtvis jaga, sista dagen på rådjursjakten måste ovillkorligen utnyttjas, men på kvällen händer ingenting. Hade tänkt köpa några flaskor julmust och en påse plattpotatis, vid tolvslaget tar jag nog bilen och kör en sväng med valpen så inte han blir förstörd av vansinnet som utspelar sig på himlavalvet. Jag tror dock inte han kommer att bry sig, men jag vill inte riskera någonting. Dessutom brukar det gå någon bra film...

Har fått mitt livs första arga lapp också. En skarp påminnelse om varför jag aldrig någonsin tänker bo i stan. Den handlade om att någon inte gillade att Cash pinkade utomhus. Han gör som jag lärt honom, han pinkar då han kommer ut. Man kan inte begära att en valp skall hålla sig runt halva stan för att göra sina behov på den m2 som passar nästan alla. Jaja, skitsamma. Får försöka dra med den stackaren så han retar någon annan då.
Men det var en skarp påminnelse om att folk inte gillar hundar och att inte jag gillar folk.
Mitt nya valspråk är härmed "Utta dööra" (utanför dörren). Har kommit fram till det eftersom allt är så förbannat omständigt med att bo i staden. Allt är låst, värre än man vore på Kumlabunkern. Förråd är låsta, bilar är låsta, dörrar är låsta. Allt är låst. Man måste gå i trappor, åka hissar, öppna dörrar etc för att ta sig någonstans. Tar fan en kvart att ta sig till bilen för vidare transport till vettiga sysselsättningar och då tar den minst en halvtimma. Transporten alltså, sysselsättningen tar förhoppningsvis längre tid.
Med valspråket "Utta dööra" menas att man ska ha allting utanför dörren. En bil, naturligtvis med nycklarna i (vilket man kan ha om man bor vettigt till). Ett skoterspår för skidåkning så man bara kan ta skidorna som står lutade mot farstukvisten, utan att någon kretin stjäl dem, och åka. En rävåtel. Ett olåst förråd/verkstad/younameit där man har nödvändiga attiraljer för vettiga fritidssysselsättningar, tex skoteråkning/pimpling o.dyl.

Jaja, nog om detta. Det dröjer då minst till 2014 innan man ens kan fundera i dylika banor egentligen. Man får väl försöka härda ut till dess. Så länge älgjakten går skapligt kan man ju skönja ett ljus i tunneln i alla fall...

Men i alla fall: Gott nytt år på Er!
Även fast det är ett ojämt sådant som stundar...

//Jonas

Nu lämnar jag Umeå för att fira jul och nyår hemma i Ljuvliga Jämtland.
Lär inte ha tillgång till internet och andra moderniteter hemmavid är jag rädd, så ni får hålla andan i väntan på nästa skrivelse. Återkommer hit upp någon gång i början av januari...

Nu ska jag äta hemlagad leverpastej, dricka julmust, koka knäck och lyssna till Jussi Björlings O Helga Natt som alltid spelas kring tolvslaget på P4.

Så jag ber att få önska min läsare en God Jul och ett Gott Nytt År!

På återhörande!

Jag avslutar med en julig bild från Tvistevägen!


Ännu en soppåse åt kråkorna! De behöver inte svälta i jul iaf..

(Kanske blir en skrivelse under lovet om mot förhudan något intressant skulle inträffa och jag får tillgång till internet och en dator)

//Jonas

Men vad blir det för bättre av det egentligen? Jo, lite mys blir väl allt. Vill ha knäck, must och Jansson. Kanske ett paket eller två också... Det som däremot inte är speciellt kul är att leva på CSN och själv försöka frambringa några slags grytlappar... Ehm... Julklappar menar jag. Man får kanske ta upp småskolans aktiviteter då man karvade till skeva smörknivar som man gav bort i julklapp...
Hoppas på en snöfri jul, eller åtminstone inte en flinga mer än vad som nu ligger. Då kommer det gå riktigt bra att jaga rådjur, har hört klagomål från en äldre generation om att de är på kyrkogården och i jordgubbsland osv. Som den goda samarit man är skall man naturligtvis försöka hjälpa till med det... Dessutom är det bättre att jaga och försöka få några av de väglevande rådisarna än att de ska bli påkörda och man får ut och bedriva eftersök i djupsnön.

Har fått en ohemul längtan efter stuvade makaroner och hemgjorda köttbullar, på älgfärs naturligtvis. Däremot är det ett oöverstigligt problem att anrätta denna maträtt eftersom jag för tillfället saknar makaroner. Tror det får bli fläsk med löksås istället. Går inte av för hackor det heller...

Om vi ska bli lite djupa ett tag:
Om man ska ångra några val här i livet så är det väl vansinnet att gå en teoretisk utbildning på gymnasiet... Samhällsvetenskaplig linje (som det hette då) måste ju vara det absolut meningslösaste som finns... Du får inga naturämnen så du är knappt behörig till en enda högskoleutbildning och du kan absolut ingenting vid studenten, ingenting som man kan söka jobb på i alla fall. Utan antingen är man förvisad till ett naturbasår, att läsa de två (eller vad de nu är) meningslösa högskoleutbildningarna man är behörig till eller till lågkvalificerade (och således lågavlönade) gruntjobb.
Man skulle ju naturligtvis läst någonting praktiskt. Så man kunnat något vid studenten. Ett yrke. Sedan hade man kunnat läsa antingen basår efter utbildningen eller försökt baka in naturbehörigheten under tiden, valfritt, men man hade åtminstone kunnat något efter de där tre förvaringsåren... Hade varit fint att ta på sig nåt svartjobb nu. Kakla ett badrum, regla upp ett garage eller vad fan som helst... Men det är ju fullständigt otänkbart nu eftersom man aldrig lärt sig det, man kan med andra ord inget som är värt att kunna. Nu får man ju inte ens ihop ett älgtorn i räta vinklar så att försöka få ihop någon slags luskrona på ett praktiskt jobb förefaller rätt svårt. Då hamnar man väl i något tv-program liknande "Byggfusk" eller dylikt... Ett teoretiskt jobb är inte ens någon mening att söka för dels finns det inga "på-sia-om-slantar" i ett sådant och sen får man ju enligt CSN knappt tjäna sig ett öre extra så då blir det strul med sommarjobben som nog lär bli vita som snö... Så all denna dötid som blir nu får väl ägnas åt amerikanska sitcoms, plugg och sändningarna från skidskyttevärldscupen där våra svenska damer följs noga. Tyvärr har ju Helena gått och gift sig men det sportsliga är ju fortfarande intressant...

Men tänk på det där, kära ungdomar, om det nu är någon som läser det här: Lär er något praktiskt. Teori i all ära, men att bara vara teoretiskt bevandrad är rätt värdelöst det också... Som vanligt här i landet Mellanmjölk är en blandning av de båda det bästa...


Bild på mig framför glaciär. Har absolut ingenting att göra med den skrivna
texten utan är mest för att lätta upp stämningen lite grand... Nu har ni ju
nå´t att hånflina åt ett tag...

Ikväll är det stormöte angående den rullande snöbollen. Nu blir det till att stå och prata som en auktionist på amfetamin för att försöka bringa reda och systematik i det hela...

Tyvärr har jakten efter nyårshelgen snöat bort. Det ligger 70-80cm i Småland och Halland där vi var tänkta att hålla till, så det är helt förkylt. Det var riktigt synd, men väderhelvetet är det ju ingen som rår över... Däremot vidhåller jag det jag alltid sagt: Man ska jaga det man kan på barmark, för när snöhelvetet kommer så är det slut. För det kan ju aldrig vara normalt. Antingen skare eller så blir det 7 meter över en natt...

Ska ut och kika efter någon toppfågel i helgen. Kommer inte se någon, men förhoppningen är att få till en skaplig lunch. Sen får vi se hur det blir med snöeländet, eventuellt kanske det blir en sväng med Troya på söndag.
Cash släpper jag lös en sväng om det är garanterat älgtomt, vill inte ha älgkontakt för honom än. Definitivt inte i djupsnö. 1:a januari blir han 8 månader, får se hur han är då, det är ju en kalv kvar hemmavid...
Elvis är på dagis i Bajsparasitens Rike så jakten med honom är nog avslutad för i år i alla fall...

Nu blir det till att värma en burk fiskbullar till middag. Prisa Gud för konserver!

Det var nog sista helgen med älgjakt i helgen som var. Ingenting intressant hände, men det var en fin dag och trevligt sällskap och det väl det som är huvudsaken. Chansen fanns ju i alla fall, sen att det inte var några älgar hemma är inte så mycket att göra något åt...
Fin mark var det i alla fall!


Upplega och utsikt.


Älgmat och vy.


Mer älgmat och vy åt ett annat håll.


Ved eller naturvärde... Beroende på vem som ser den...

Annars då? Tja, sagolikt ointressant. En massa tentor och andra otrevligheter i skolan som gör att man inte har så mycket tid att ägna åt andra saker än åt plugg. Men det är väl därför man är här också antar jag... Så länge september, oktober och november är lugna så kan man gott ta några grismånader sen...

Ja. Allt är precis som vanligt, vilket nedanstående bild alltför tydligt visar:


Sopor på loftgång.

Alltså... Krävs det att Umeå Universitet håller en kurs om 10hp i "Konsten att transportera sopor till för sopor avsett utrymme" för att studenterna, Sveriges framtid, skall begripa att det inte går ställa dem utanför dörren i flera dagar? Jaja, nu är det ju inte varmt så det surnar i alla fall... Det var ju synd, annars hade dom ju kunnat bära ut en baden-baden stol och sätta sig mitt i härligheten och sola också, precis som de gjorde i våras...

Elvis befinner sig nu i Parasitland. Har jagat färdigt med honom för i år. Blir det något mer släpp nu så blir det med Cash så han får kuta lite grand han också, har dock ingen större önskan om att han skall få älgkontakt ännu.

På lördag så ska jag till människobyn för första gången i höst! Det är julbord på kårhuset som jag tänkte förära med ett besök. Tänkte, kvällen till ära, ha på mig min tomteväst för första gången! Var år och dag sen jag var på julbord. Men man kanske bara får äta kalvsylta och annat som är lättspytt, för man är ju inte van att vara ute i svängen, så att säga... Innan julbordet så blir det en sedvanlig V75:a. Man måste ju slita sig ur fattigdomen på något vis, och CSN är ju inte så särskilt behjälpliga i den frågan..
Fast innan både julbord och trav så blir det lite rådjursjakt med sveriges 4:e bästa drever! Härkilas Troya! Ska bli riktigt trevligt! Hoppas på varmare temperatur bara!

Sen har man faktiskt något riktigt riktigt trevligt att vila tankarna på, en ganska stor snöboll som så sakteliga har börjat rulla. Nej, det har inte med något fruntimmer att göra, jag är fortfarande alldeles för black för det, utan det har med andra saker att göra. Viktiga saker, ja det absolut överlägset viktigaste av allt egentligen! Men jag tänker inte orera så speciellt mycket mer om detta i dagsläget. Jag väntar med det tills/om det blir klart...

Nu ska jag stoppa i en ny maskin med dyngkläder.

Väl mött.

//Jojje

Jag skriver väl något för att jag måste, inte för att jag direkt har något att skriva om...
Jaga går knappt eftersom Kung Bore envisas med att hålla landet i ett järngrepp. Hemma är det tydligen rätt lite snö i alla fall, men kallt...Och parasiter i vattnet som ger räserbajs och andra otrevligheter och det vill jag helst inte ha. Även om en månad med diskvattensavföring, feber och vomering kanske vore en utmärkt diet så känns det inte så trevligt och det gör ju dessutom att man hamnar efter i sina tusende göromål...

Lite glädjande är dock att den misslyckade resan till södern i alla fall mynnade ut i en 5:a i kursen. Det ger ju ett litet plåster på det oläkbara sår som "hjortjakten" djupt skar i min själ...Nu har man, efter totalt 15 år i skola, mäktat med hela två 5:or. Det, mina vänner, är icke fy skam!
En annan positiv sak är att det bara är nån månad kvar i fågelholken nu. Efter jullovet blir det till att flytta till ett nytt, större, residens. En trea. Ska bli riktigt skönt att ha lite ordentliga utrymmen. Ett normalt källarförråd tex, där man kan få plats med skidor, jaktkläder som inte används och annat man dragit på sig under tiden man på jorden vandrat. Sen ska det bli skönt med lite fler tv-kanaler också. När man ändå måste betala för den där förbannade skiten kan det ju vara roligt att åtminstone kunna se på fotboll. Som det är nu har jag bara två kanaler att titta på. Vägrar av princip att se på SVT, främst för att om jag tittar på den skit som där produceras så kommer jag ha det väldigt svårt att vara irriterad på Radiotjänst. Därför tittar jag helt enkelt inte på de kanalerna och radiotjänsträkningen blir var tredje månad en utmärkt kanal för att få ut inneboende ilska. Nu har jag bara 4:an och 6:an att titta på. 4:an visar ju bara Beck-filmer och eftersom det måste vara det överlägset sämsta skit som någonsin gjorts lämnar ju det bara 6:an kvar... Tack och lov är det ju på 6:an som de Gula Gubbarna visas, varje dag dessutom!
En tredje positiv sak är att jag, om vädret och temperaturen tillåter, blivit bjuden på älgjakt på lördag! Mellan Bjurholm och Fredrika i Västerbottens inland. Ska bli riktigt roligt att åka på ett nytt ställe och pröva! Har inga större förhoppningar, men en trevlig dag kan man alltid hoppas på! Och finns där någon älg så brukar ju Elvis snoka reda på´n, även om det kan ta lite tid numer...

Cash växer och frodas. Han är i hundgård nu på dagarna då jag har skola, det är skönt för både honom och mig. Gör även bedömningen att han lugnat ner sig lite grand i det vardagliga livet. Han är snäll och glad.

Fan va positivt allt lät, det var inte bra... Man måste ju tänka på sin image.

Återkommer inom kort med rapportering om helgen och förhoppningsvis har det hänt något som man kan vara lite förbannad på...