Februari...
... och Alla Helvetens Dag nalkas med stormsteg. Vilken obeskrivlig lycka... Blir väl svininnerfilé med kombo, älgren älghund och hoppbönor i gammal god ordning... Vackert så. Förändring äro av ondo.
Vad har hänt sen senast då? Tja... Definitivt inget intressant och nästan inget ointressant heller, men BMW, Zeiss Sverige och Blaser började gnälla så det är väl bäst att göra en liten skrivelse då...
Endast en substitutpippidag blev det i år. Förvisso en väldigt vacker sådan. Skidornas knarrande mot snön, den bleka januarisolskivan som knappt nådde att smeka grantopparna och ett evinnerligt fåfängt fånstirrande mot en fågelfri horisont. Men en tjärvedsbrassa och en kolbulle blev det i alla fall! Och det är väl ändå huvudsaken...
Kolbulle - Mat för en karl.
Vad gäller Cash finns väl inte heller så mycket att förtälja. Eftersom man bor i det jaktliga U-land som är beläget norr om Stockholm innebär det ju att all mark är täckt av vitt bajs varpå en älghunds liv under denna årstid kan te sig rätt enahanda... Så mao har jag inte varit ut något med honom alls. Jag hoppas på en snabb snösmältning så man kan börja lägga släpspår o.dyl.
Har även fått ett erbjudande om att åka till ett älghägn och släppa honom där. Det får bli i vår någon gång och det blir även den stora chans han får. Om han inne i ett hägn med 3 älgar ger fan i att leta upp dem och bara kutar och jollrar kommer jag inte hitta motivation att fortsätta så då får han vandra vidare innan sommaren. På något vis. Antingen hos ny ägare eller så i hörnet på sommarstugetomten. Det får tiden utvisa hur det blir. Jag begär inget topparbete i hägnet, det jag begär är att man ska kunna se ett uns av intresse så det finns något att spinna vidare på. Och av en hund som vid den tidpunkten kommer vara dryga två år kan man faktiskt begära det.
I dessa lågsäsongstider har folk en tendens att uppfinna problem som inte finns. Så även jag. Så nu har jag inlett den stora kikarrockaden på bössfronten. Ska skifta hej vilt nu inför hösten för att, som jag tror, få ut mesta möjliga av både kikare och det de sitter på. Det är väl kanske inte så intressant att skriva om, men som sagt: Det har verkligen inte hänt så mycket...
Det blir en repris av den väldigt trevliga champagneprovningen i alla fall. Denna gång med rödtjut. Ska bli riktigt trevligt. Det är alltid roligt att ha sammankomster att se fram emot!
Har köpt mig ett par bukförminskande lagg, dvs längskidor. Köpte ett par beggade salomonskidor, känns riktigt bra att inte åka i elljusspår med bäbisräfflade jaktskidor längre... Inte för att det går speciellt mycket fortare, men det är stabilare att stå i frästa spår i alla fall... Naturligtvis blev det rysskyla så fort jag fick hem dem, men jag har dock hunnit med ett par vändor i spåret.
Jag tänkte ett tag att jag skulle bråka lite grand om reklamradions fördummande av det svenska folket, men jag ids inte riktigt ännu. Men jag tänkte däremot bjuda på en topp-tre-lista från youtube...
Om vi då börjar med det första klippet. Hittade det här någon gång då internet fortfarande låg i sin vagga. Typ. Men det är fortfarande lika genialiskt roligt i all sin enkelhet. Om man är på dåligt humör en dag är det bättre än piller...
Klipp nummer två är faktiskt ännu bättre. Som bekant är skadeglädjen den enda sanna glädjen. I detta klipp blandas dock skadeglädjen med en hel hop igenkänning och sympati för den stackars mannen. Jag menar... Vem har inte blivit kopiöst förbannad över något som såhär i efterhand kanske inte var så hemskt mycket att jaga upp sig över... Men att betala flera tusn om år och ändå missa travet tar väl ändå priset...
Den tredje och sista filmen i denna serie är faktiskt inget humorklipp... Det är en liten hulkande påminnelse om att det även idag sker under. Att man aldrig ska tappa tron på sig själv och framförallt att man skall våga!
Helt fantastiskt. Att det sen är bra musik är bara en bonus... (den dåliga filmkvaliteten beror på att jag blivit modern och gett mig på att bädda in klippen, det var inte tillåtet på de med bättre kvalitet...)
Fast nu när man ändå är i farten så måste jag väl ändå bjuda på ett klipp till, när vi är inne på ämnet skadeglädje menar jag... Roger och jag mummlar om några älgar som har försvunnit och Roger skall göra en ninja-aktig bössplundring och förstör messmörsvarbergern framför kameran. Oerhört underhållande... Tycker jag i alla fall... Det platsar naturligtvis inte på någon lista, men det uppehåller ju blåggens jaktliga nisch i alla fall...
Så kan det gå när inte haspen är på. Så att säga. Eller när slutstycksspärrarna är gjorda av den tunnaste bockade plåt som finns att uppbringa...
Nä, nu är det väl nog med utfyllnadsmaterial för denna gång kan man tro... Recept är det ingen mening att hålla på med. Kan ni inte laga makaroner och korv är det inte mig det är synd om...
I morgon är man ledig. Fan, man är ju snart utbränd....
Väl mött och på återhörande...
Vad har hänt sen senast då? Tja... Definitivt inget intressant och nästan inget ointressant heller, men BMW, Zeiss Sverige och Blaser började gnälla så det är väl bäst att göra en liten skrivelse då...
Endast en substitutpippidag blev det i år. Förvisso en väldigt vacker sådan. Skidornas knarrande mot snön, den bleka januarisolskivan som knappt nådde att smeka grantopparna och ett evinnerligt fåfängt fånstirrande mot en fågelfri horisont. Men en tjärvedsbrassa och en kolbulle blev det i alla fall! Och det är väl ändå huvudsaken...
Kolbulle - Mat för en karl.
Vad gäller Cash finns väl inte heller så mycket att förtälja. Eftersom man bor i det jaktliga U-land som är beläget norr om Stockholm innebär det ju att all mark är täckt av vitt bajs varpå en älghunds liv under denna årstid kan te sig rätt enahanda... Så mao har jag inte varit ut något med honom alls. Jag hoppas på en snabb snösmältning så man kan börja lägga släpspår o.dyl.
Har även fått ett erbjudande om att åka till ett älghägn och släppa honom där. Det får bli i vår någon gång och det blir även den stora chans han får. Om han inne i ett hägn med 3 älgar ger fan i att leta upp dem och bara kutar och jollrar kommer jag inte hitta motivation att fortsätta så då får han vandra vidare innan sommaren. På något vis. Antingen hos ny ägare eller så i hörnet på sommarstugetomten. Det får tiden utvisa hur det blir. Jag begär inget topparbete i hägnet, det jag begär är att man ska kunna se ett uns av intresse så det finns något att spinna vidare på. Och av en hund som vid den tidpunkten kommer vara dryga två år kan man faktiskt begära det.
I dessa lågsäsongstider har folk en tendens att uppfinna problem som inte finns. Så även jag. Så nu har jag inlett den stora kikarrockaden på bössfronten. Ska skifta hej vilt nu inför hösten för att, som jag tror, få ut mesta möjliga av både kikare och det de sitter på. Det är väl kanske inte så intressant att skriva om, men som sagt: Det har verkligen inte hänt så mycket...
Det blir en repris av den väldigt trevliga champagneprovningen i alla fall. Denna gång med rödtjut. Ska bli riktigt trevligt. Det är alltid roligt att ha sammankomster att se fram emot!
Har köpt mig ett par bukförminskande lagg, dvs längskidor. Köpte ett par beggade salomonskidor, känns riktigt bra att inte åka i elljusspår med bäbisräfflade jaktskidor längre... Inte för att det går speciellt mycket fortare, men det är stabilare att stå i frästa spår i alla fall... Naturligtvis blev det rysskyla så fort jag fick hem dem, men jag har dock hunnit med ett par vändor i spåret.
Jag tänkte ett tag att jag skulle bråka lite grand om reklamradions fördummande av det svenska folket, men jag ids inte riktigt ännu. Men jag tänkte däremot bjuda på en topp-tre-lista från youtube...
Om vi då börjar med det första klippet. Hittade det här någon gång då internet fortfarande låg i sin vagga. Typ. Men det är fortfarande lika genialiskt roligt i all sin enkelhet. Om man är på dåligt humör en dag är det bättre än piller...
Klipp nummer två är faktiskt ännu bättre. Som bekant är skadeglädjen den enda sanna glädjen. I detta klipp blandas dock skadeglädjen med en hel hop igenkänning och sympati för den stackars mannen. Jag menar... Vem har inte blivit kopiöst förbannad över något som såhär i efterhand kanske inte var så hemskt mycket att jaga upp sig över... Men att betala flera tusn om år och ändå missa travet tar väl ändå priset...
Den tredje och sista filmen i denna serie är faktiskt inget humorklipp... Det är en liten hulkande påminnelse om att det även idag sker under. Att man aldrig ska tappa tron på sig själv och framförallt att man skall våga!
Helt fantastiskt. Att det sen är bra musik är bara en bonus... (den dåliga filmkvaliteten beror på att jag blivit modern och gett mig på att bädda in klippen, det var inte tillåtet på de med bättre kvalitet...)
Fast nu när man ändå är i farten så måste jag väl ändå bjuda på ett klipp till, när vi är inne på ämnet skadeglädje menar jag... Roger och jag mummlar om några älgar som har försvunnit och Roger skall göra en ninja-aktig bössplundring och förstör messmörsvarbergern framför kameran. Oerhört underhållande... Tycker jag i alla fall... Det platsar naturligtvis inte på någon lista, men det uppehåller ju blåggens jaktliga nisch i alla fall...
Så kan det gå när inte haspen är på. Så att säga. Eller när slutstycksspärrarna är gjorda av den tunnaste bockade plåt som finns att uppbringa...
Nä, nu är det väl nog med utfyllnadsmaterial för denna gång kan man tro... Recept är det ingen mening att hålla på med. Kan ni inte laga makaroner och korv är det inte mig det är synd om...
I morgon är man ledig. Fan, man är ju snart utbränd....
Väl mött och på återhörande...
Att leva i det förgågna...
är ju som alla vet ett fruktansvärt vinnande koncept. Minnas sådant som har varit och hur man skulle agerat för att utfallet skulle blivit annorlunda. Satt och kollade igenom en massa bilder och hittade en fin bild på Elvis när han var 1,5 år.
Elvis.
O herregud vad man skulle gjort många saker annorlunda om jag vetat då vad jag vet idag. Oj vad älg man hade fått skjuta istället för att kuta runt och jollra med en mobiltelefon och filma dem istället:
http://www.youtube.com/watch?v=r660QMyBtEY
http://www.youtube.com/watch?v=lnbWtHL3rw4
Några exempel...
Men men. Det är lätt att vara efterklok. På den tiden hade man ju i alla fall något att se fram mot. Det är betydligt svårare att hitta något sådant nu med allt från strul med slakteri till unghundens icke-jaktlust.
Men jag har i alla fall satt upp några mål som jag ska försöka hålla, om vi bortser från allt som har med verkligheten att göra såsom skola, jobb etc. Det torde väl vara rätt självskrivet att sköta sådant på bästa sätt menar jag...
"Jo hej Jonas heter jag och bla bla..."
"Jamen sa rolen, det behövs yngre folk"
"Jo jag har ju hunn o så..."
"Jaha... Nä, nå hunner behöv vi int, pröv å ring åt nån annan."
Skjutbanan tänker jag säga ifrån mig från och med i år. Fan, jag är inte ens intresserad av skytte. Jag vill lägga min tid på jakten och eventuellt jaktlederi. Det får räcka. Dessutom vet jag inte ens om jag kommer flytta hem efter skolan, så det känns väldigt dumt att vara inblandat i banan när man inte bor på orten. Det är väl inte så mycket jobb, men det är ändå nåt att fundera på. Och arbetsdagarna där går lägga på något annat, t.ex något man är intresserad av...
Punkt tre säger väl sig självt. Vill testa på det. Får bli min semester i år...
Sen har jag väl inte så mycket mer intressant att berätta. Har inte gjort någonting av den enkla anledningen att jag är så pank så jag kan inte göra något. Bara varit hemma och druckit kaffe och kollat på skidåkning. Lite skidor har det blivit för egen maskin också, men det är inte så kul att åka med bäbisräfflade jaktskidor i preparerade spår.... Ska köpa ett par begagnade riktiga skidor så kanske det blir lite mer åkt. Det behövs onekligen...
En CDI-box till skotern verkar ju omöjlig att uppbringa i det här landet, så det får bli att beställa från US och A. De är i alla fall nästan 3000 SEK billigare där än hemma, inklusive frakt.
Vi har fått 3 nya husdjur! Så numer är det två idioter, en älgren älghund och tre mexikanska hoppbönor som bor här i ett hål i allmännyttans bajsbruna tegellängor.
Mexikanska hoppbönor...
Det är en liten åma som är inuti ett frö. När åman äter på fröet så hoppar fröet omkring. När den blir står så påstår den detaljerade skötselanvisningen att det ska komma en fjäril ur fröet... Det tror jag när jag ser det. I alla fall så är det tre ohemult skojfriska små krabater. Ska sätta en astro på den piggaste av dem och testa att släppa den till hösten, lär ju inte gå sämre iaf...
Nu dröjer det länge till nästa skrivelse, ska låta sponsorerna gnälla lite först... Det kommer inte hända någonting och jag ids fan inte sitta och ordbajsa var fjärde dag längre. Det är ytterligare ett ok som inte tillför någonting på redan nedtyngda axlar...
//Jonas
Elvis.
O herregud vad man skulle gjort många saker annorlunda om jag vetat då vad jag vet idag. Oj vad älg man hade fått skjuta istället för att kuta runt och jollra med en mobiltelefon och filma dem istället:
http://www.youtube.com/watch?v=r660QMyBtEY
http://www.youtube.com/watch?v=lnbWtHL3rw4
Några exempel...
Men men. Det är lätt att vara efterklok. På den tiden hade man ju i alla fall något att se fram mot. Det är betydligt svårare att hitta något sådant nu med allt från strul med slakteri till unghundens icke-jaktlust.
Men jag har i alla fall satt upp några mål som jag ska försöka hålla, om vi bortser från allt som har med verkligheten att göra såsom skola, jobb etc. Det torde väl vara rätt självskrivet att sköta sådant på bästa sätt menar jag...
- Skaffa en oktoberjakt.
- Säga ifrån mig uppdrag i menlösheter som bara stjäl energi utan att tillföra något.
- Spara pengar och åka till södern och försöka vara med på en drevjakt.
Förklaring till punkter:
Lägger ner för mycket pengar på det här för att inte jaga den bästa tiden. Dessutom när jag är färdig häruppe mister jag min möjlighet att jaga i Umeå varpå antalet dagar återigen kommer rasa till nivåer som är så låga så det inte motiverar de pengar och den tid det innebär att ha hund. Så det får bli ett intressant projekt. Ringa runt och jaga plats i jaktlag och återigen uppleva de roliga samtal som brukar gå till såhär:"Jo hej Jonas heter jag och bla bla..."
"Jamen sa rolen, det behövs yngre folk"
"Jo jag har ju hunn o så..."
"Jaha... Nä, nå hunner behöv vi int, pröv å ring åt nån annan."
Skjutbanan tänker jag säga ifrån mig från och med i år. Fan, jag är inte ens intresserad av skytte. Jag vill lägga min tid på jakten och eventuellt jaktlederi. Det får räcka. Dessutom vet jag inte ens om jag kommer flytta hem efter skolan, så det känns väldigt dumt att vara inblandat i banan när man inte bor på orten. Det är väl inte så mycket jobb, men det är ändå nåt att fundera på. Och arbetsdagarna där går lägga på något annat, t.ex något man är intresserad av...
Punkt tre säger väl sig självt. Vill testa på det. Får bli min semester i år...
Sen har jag väl inte så mycket mer intressant att berätta. Har inte gjort någonting av den enkla anledningen att jag är så pank så jag kan inte göra något. Bara varit hemma och druckit kaffe och kollat på skidåkning. Lite skidor har det blivit för egen maskin också, men det är inte så kul att åka med bäbisräfflade jaktskidor i preparerade spår.... Ska köpa ett par begagnade riktiga skidor så kanske det blir lite mer åkt. Det behövs onekligen...
En CDI-box till skotern verkar ju omöjlig att uppbringa i det här landet, så det får bli att beställa från US och A. De är i alla fall nästan 3000 SEK billigare där än hemma, inklusive frakt.
Vi har fått 3 nya husdjur! Så numer är det två idioter, en älgren älghund och tre mexikanska hoppbönor som bor här i ett hål i allmännyttans bajsbruna tegellängor.
Mexikanska hoppbönor...
Det är en liten åma som är inuti ett frö. När åman äter på fröet så hoppar fröet omkring. När den blir står så påstår den detaljerade skötselanvisningen att det ska komma en fjäril ur fröet... Det tror jag när jag ser det. I alla fall så är det tre ohemult skojfriska små krabater. Ska sätta en astro på den piggaste av dem och testa att släppa den till hösten, lär ju inte gå sämre iaf...
Nu dröjer det länge till nästa skrivelse, ska låta sponsorerna gnälla lite först... Det kommer inte hända någonting och jag ids fan inte sitta och ordbajsa var fjärde dag längre. Det är ytterligare ett ok som inte tillför någonting på redan nedtyngda axlar...
//Jonas
Ett episkt skithugg.
Även om det inte frammanades på vers så tarvar det dylika kraftuttryck...
Nåväl. Jag utlämnade med flit den viktigaste händelsen under sörlandsresan. Ja, den viktigaste händelsen under hela 2011/2012 dristar jag mig till att utnämna den till...
Nåväl. Grisvak och god middag på onsdagskvällen. Kaffe och smörgås till kvällsvard. Kaffe, yoghurt och fil till frukost. Mack-kaffe för att inte köra av vägen på väg till Vimmerby. Allt detta sammantaget ledde till århundradets värsta skithugg. Jag lovar och svär att det antog rent bibliska proportioner. Låg som en mask i vånda och vred mig i de prasslande eklöven, tänkte på Loffe Carlsson, nynnade en truddelutt. Däremellan försökte jag stå och se oberörd ut då drevet kom allt närmare. Då, som en gudaberöring, försvann det helt plötsligt. Allt var frid och fröjd. Kunde stå där i min fina tallbacke och koncentrera mig på drevet.
Men då. När man minst anade det kom det tillbaka. Likt tusen nålar i bukregionen. Maskläget återtaget. Det gick till och med så långt att jag haltade omkring och letade lämplig stock att bygga hemlighus av. Då är det illa. När man riskerar liv och lem med att torka sig med sörländska ädellöv som är impregnerade av dvärgbandmask, fästingar och huggormsyngel... Men så hemskt var det.
Drevet försvann till en annan ö och vi bröt. Jag linkade till bilen och frågade lite försynt vår värd om han kanske möjligtvis hade med sig lite förädlade pappersfibrer till skogs... Det hade han inte. Men han frammanade de vackraste ord jag hittills hört någon säga:
-"Jag har inget papper, men du kan ju låna utedasset vid stugan härborta..."
Den rena och oförfalskade glädje jag kände vid dessa bevingade ord har jag väldigt svårt att sätta på pränt, men först trodde jag att han ljög men när det sedan gick upp ett Liljeholmens att det faktiskt var sant var jag väldigt nära att ta till gråten av ren och skär lycka.
Så efter ytterligare några pinande minuter i bil och en något vaggande promenad satt jag så på en ren frigolitring, dörren lite på glänt, sjön Yxern skymtade i bakgrunden och Troyas skall hördes likt änglars sång ljuda över nejden. Inre frid.
Denna skitsejour med det oerhört lyckade och renliga slutet var faktiskt det jag minns mest från denna resa. Att efter att ha vridit sig som en mask i plågor få en sådan monumental överraskning som att det fanns ett hemlighus på ön... Ja. Ögat blir fortfarande glansigt vid blotta tanken...
Aldrig tidigare har en plågad buk haft en okänd stugägare att tacka för så mycket, eller vad det nu var han sade han Churchill...
Ekskog i närheten av hemlighuset. Löven hade fallit redan innan mitt
besök kanske är bäst att poängtera...
Sen kan jag faktiskt berätta att jag gjort en riktigt bra affär! Jag är ju inte sponsrad av någonting, utan varje pinal jag äger och har, har sitt ursprung i nattliga arbetspass bakom Norrlandsoperan. Med andra ord så kan man då jag skriver bra eller dåligt om en sak lita på att det verkligen förhåller sig på det sättet. För det är då ingen jävel som överöser mig med dyrbarheter bara för att jag ska ljuga en skvätt om deras förträfflighet.
Nåväl. Jag har haft ett litet Leupoldsikte på min kombi, 1,5-5x24. Det har varit klart och fint och tjänat sin herre väl. Men riktmedlet var heavy-duplex (eller tyska 4:an för den som så vill) och det är faktiskt lite i grövsta laget på rådisar om det blir uppåt 70-80 meter. Hittade en annons där en person skulle sälja ett 3-9x40 av samma fabrikat och jag frågade om han var intresserad av ett byte. Och det var han! Så nu har jag en sådan med fliplock och motljusskydd och en optik som för pengen är riktigt riktigt bra!
Om ni går i kikarköpartankar så snegla på detta amerikanska företag med sin generösa garanti (och ansett av de som behövt nyttja den: världens bästa serviceorganisation). Optiken kanske inte slår tyskarna på fingrarna, men de är då nog så klara för att klara precis all dagjakt vi bedriver i detta land. Dessutom är ögonavståndet generöst så man kanske slipper vackra sminkringar runt ögonen om man missar en anläggning... Så istället för att lägga era surt förvärvade slantar på en belyst kinajulgran som ändrar träffläget allt eftersom du vrider på förstoringsratten tycker jag att ni ska kika på dessa små fina saker...
Jag är nöjd. Alla är nöjda. Vad är fel?
Väl mött.
//Jonas
Nåväl. Jag utlämnade med flit den viktigaste händelsen under sörlandsresan. Ja, den viktigaste händelsen under hela 2011/2012 dristar jag mig till att utnämna den till...
Nåväl. Grisvak och god middag på onsdagskvällen. Kaffe och smörgås till kvällsvard. Kaffe, yoghurt och fil till frukost. Mack-kaffe för att inte köra av vägen på väg till Vimmerby. Allt detta sammantaget ledde till århundradets värsta skithugg. Jag lovar och svär att det antog rent bibliska proportioner. Låg som en mask i vånda och vred mig i de prasslande eklöven, tänkte på Loffe Carlsson, nynnade en truddelutt. Däremellan försökte jag stå och se oberörd ut då drevet kom allt närmare. Då, som en gudaberöring, försvann det helt plötsligt. Allt var frid och fröjd. Kunde stå där i min fina tallbacke och koncentrera mig på drevet.
Men då. När man minst anade det kom det tillbaka. Likt tusen nålar i bukregionen. Maskläget återtaget. Det gick till och med så långt att jag haltade omkring och letade lämplig stock att bygga hemlighus av. Då är det illa. När man riskerar liv och lem med att torka sig med sörländska ädellöv som är impregnerade av dvärgbandmask, fästingar och huggormsyngel... Men så hemskt var det.
Drevet försvann till en annan ö och vi bröt. Jag linkade till bilen och frågade lite försynt vår värd om han kanske möjligtvis hade med sig lite förädlade pappersfibrer till skogs... Det hade han inte. Men han frammanade de vackraste ord jag hittills hört någon säga:
-"Jag har inget papper, men du kan ju låna utedasset vid stugan härborta..."
Den rena och oförfalskade glädje jag kände vid dessa bevingade ord har jag väldigt svårt att sätta på pränt, men först trodde jag att han ljög men när det sedan gick upp ett Liljeholmens att det faktiskt var sant var jag väldigt nära att ta till gråten av ren och skär lycka.
Så efter ytterligare några pinande minuter i bil och en något vaggande promenad satt jag så på en ren frigolitring, dörren lite på glänt, sjön Yxern skymtade i bakgrunden och Troyas skall hördes likt änglars sång ljuda över nejden. Inre frid.
Denna skitsejour med det oerhört lyckade och renliga slutet var faktiskt det jag minns mest från denna resa. Att efter att ha vridit sig som en mask i plågor få en sådan monumental överraskning som att det fanns ett hemlighus på ön... Ja. Ögat blir fortfarande glansigt vid blotta tanken...
Aldrig tidigare har en plågad buk haft en okänd stugägare att tacka för så mycket, eller vad det nu var han sade han Churchill...
Ekskog i närheten av hemlighuset. Löven hade fallit redan innan mitt
besök kanske är bäst att poängtera...
Sen kan jag faktiskt berätta att jag gjort en riktigt bra affär! Jag är ju inte sponsrad av någonting, utan varje pinal jag äger och har, har sitt ursprung i nattliga arbetspass bakom Norrlandsoperan. Med andra ord så kan man då jag skriver bra eller dåligt om en sak lita på att det verkligen förhåller sig på det sättet. För det är då ingen jävel som överöser mig med dyrbarheter bara för att jag ska ljuga en skvätt om deras förträfflighet.
Nåväl. Jag har haft ett litet Leupoldsikte på min kombi, 1,5-5x24. Det har varit klart och fint och tjänat sin herre väl. Men riktmedlet var heavy-duplex (eller tyska 4:an för den som så vill) och det är faktiskt lite i grövsta laget på rådisar om det blir uppåt 70-80 meter. Hittade en annons där en person skulle sälja ett 3-9x40 av samma fabrikat och jag frågade om han var intresserad av ett byte. Och det var han! Så nu har jag en sådan med fliplock och motljusskydd och en optik som för pengen är riktigt riktigt bra!
Om ni går i kikarköpartankar så snegla på detta amerikanska företag med sin generösa garanti (och ansett av de som behövt nyttja den: världens bästa serviceorganisation). Optiken kanske inte slår tyskarna på fingrarna, men de är då nog så klara för att klara precis all dagjakt vi bedriver i detta land. Dessutom är ögonavståndet generöst så man kanske slipper vackra sminkringar runt ögonen om man missar en anläggning... Så istället för att lägga era surt förvärvade slantar på en belyst kinajulgran som ändrar träffläget allt eftersom du vrider på förstoringsratten tycker jag att ni ska kika på dessa små fina saker...
Jag är nöjd. Alla är nöjda. Vad är fel?
Väl mött.
//Jonas
Sörlandsresa med mera...
Jaha, nu har 2012 börjat. Samma tur som 2011 men en mycket roligare start... Tolvslaget firades med att ligga på rygg och dregla i John Blunds armar, ett av mina bättre tolvslag faktiskt. Vanligtvis dreglar man av andra orsaker än sömn...
Nåväl. 06.00 kom Strömlund med stortysken, vi packade den full och begav oss åstad på vår resa mot barmark och talfel. Tankning, kaffeköp och hundpissning på truckerfiket i Tönnebro. Färden fortsatte E4:an söderöver, genom det fruktansvärda di kallar Stockholm och sedan stannade vi, med risk för liv och lem, på restaurang Gyllene Måsen i Slöddertälje. Besöket fortlöpte utan blåtiror och med alla pengar i behåll. Vid 5-tiden på eftermiddagen var vi i Ljungby och installerade oss i det Nilssonska residenset.
Samling i kolmörker på måndagsmorgonen, utdelning av pass och sedan släpptes hundarna. Jag stod på en liten kulle och tror nog jag hörde fyra drev samtidigt. Såg naturligtvis inget vilt, men trevligt var det. På eftermiddagen såg jag ett drevdjur men på alldeles för långt håll. Det var den 14-åriga bastarden Hulan som drev med den äran.
På tisdagen var det också drev överallt i skogen, tre hundar som mest drev samtidigt och det blev även skjutet rådjur. Jag såg naturligtvis ingenting.
Onsdagen inleddes med en sovmorgon på grund av den där jävla Emil som blåste och härjade över den södra landsändan. Ett släpp med Troya hann vi dock med på eftermiddagen. Det resulterade i drev. Såg naturligtvis ingenting.
På onsdagskvällen åkte jag ännu längre söderut för att vaka på fabeldjur och hälsa på gamla bekanta. Middagen var god och fabeldjuret kom på åteln som på beställning. Men när man väl lyckas få en chans så ska man ju naturligtvis lyckas klanta bort den. Fabeldjuret kom genom ekskogen så det prasslade i löven. Stannade vid åteln och började göra sådant som fabeldjur gör. Siktade. Såg inte halvsju genom kikaren på grund av imma. Fabeldjuret sprang rakt mot tornet. Jag torkade rent linserna på kikaren. Fabeldjuret stannade bakom en gran. Siktade men såg bara grankvistar. Fabeldjuret vände på klöven och försvann rakt ifrån mig. Skott omöjligt. Spännande var det så det förslog, var år och dag sedan jag fick sån oerhörd puls som jag fick då den svarta skuggan dök upp i skogen. Vet inte riktigt varför, det var ingen stor gris, men det kanske är för det varit så hemskt upphaussat det här med fabeldjursjakt, man har prövat så många gånger utan att se något? Kan inte sätta finget på vad som hände men man får hoppas att man är vid sina sinnens fulla bruk nästa gång man får en chans... Jo just, lyckades blinka ur en lins mitt i uppståndelsen också så jag fick köra enögd tillbaka till Småland...
På torsdagsmorgonen packade vi bilen och åkte upp till Vimmerby för en dags jakt på en ö. Det var riktigt trevligt och en mycket mycket vacker mark. Var visst ett naturvårdsavtal på ön så allt skogsbruk gick ut på att gynna den vitryggiga hackspetten. Fanns allt där: Från inägor till grantätningar. Från martallar till grov ekskog. Troya drev naturligtvis hela dagen och vår värd för dagen fick även fälla ett drevdjur!
En suddig bild på Troya.
Torsdagen avslutades med en god middag och sedan var det god natt för att orka köra hem till snö, sterila marker, kyla och vardagen.
Vad hände mer då? Jo menlöshetens okrönte härskare, Cash, fick en kompis. En annan aspirant på denna titel nämligen drever/taxblandningen Ove. De hade väldigt roligt tillsammans. När de inte orkade stå upp och bita varandra så låg de ner och bet varandra. Båda var helt dyngsura av dregel. Men roligt hade de nog... Ove jagar dock, till skillnad från vissa andra, och det fälldes även 3 rådjur för honom under vår sörlandsvistelse.
Cash & Ove - partners in joll...
Vad mer då? Är tillbaka i Umeå för termin 6/10. Skönt. Ska åka lite skidor, kanske prövar någon toppfågel. På sätt och vis skönt att marken är täckt av ett djupt lager vitt bajs så man slipper släppa älghundar och åka gråtande från skogen. Nu kan man släppa det där några månader och förhoppningsvis återfå tro och lust till sommaren.
Vad gäller LCHF så är det numer ett avslutat kapitel. Fungerar inte att äta så på veckorna och fuska varje helg då man blir bjuden på allehanda anrättningar. Då går det bara åt ett håll och det är mjukisbyxor och biggest-looser-deltagande. Så nu får det bli att strunta i pasta/potatis, äta mindre av allt och försöka bege sig ut i skidspåren istället. Men det är ack så svårt... Synd att inte karaktär är något som går att köpa på burk.
Nu har jag nog inget mer intressant att förtälja och jag ids inte ordbajsa så mycket mer så vi får nöja oss där för denna gång. Väl mött.
//Jonas
Nåväl. 06.00 kom Strömlund med stortysken, vi packade den full och begav oss åstad på vår resa mot barmark och talfel. Tankning, kaffeköp och hundpissning på truckerfiket i Tönnebro. Färden fortsatte E4:an söderöver, genom det fruktansvärda di kallar Stockholm och sedan stannade vi, med risk för liv och lem, på restaurang Gyllene Måsen i Slöddertälje. Besöket fortlöpte utan blåtiror och med alla pengar i behåll. Vid 5-tiden på eftermiddagen var vi i Ljungby och installerade oss i det Nilssonska residenset.
Samling i kolmörker på måndagsmorgonen, utdelning av pass och sedan släpptes hundarna. Jag stod på en liten kulle och tror nog jag hörde fyra drev samtidigt. Såg naturligtvis inget vilt, men trevligt var det. På eftermiddagen såg jag ett drevdjur men på alldeles för långt håll. Det var den 14-åriga bastarden Hulan som drev med den äran.
På tisdagen var det också drev överallt i skogen, tre hundar som mest drev samtidigt och det blev även skjutet rådjur. Jag såg naturligtvis ingenting.
Onsdagen inleddes med en sovmorgon på grund av den där jävla Emil som blåste och härjade över den södra landsändan. Ett släpp med Troya hann vi dock med på eftermiddagen. Det resulterade i drev. Såg naturligtvis ingenting.
På onsdagskvällen åkte jag ännu längre söderut för att vaka på fabeldjur och hälsa på gamla bekanta. Middagen var god och fabeldjuret kom på åteln som på beställning. Men när man väl lyckas få en chans så ska man ju naturligtvis lyckas klanta bort den. Fabeldjuret kom genom ekskogen så det prasslade i löven. Stannade vid åteln och började göra sådant som fabeldjur gör. Siktade. Såg inte halvsju genom kikaren på grund av imma. Fabeldjuret sprang rakt mot tornet. Jag torkade rent linserna på kikaren. Fabeldjuret stannade bakom en gran. Siktade men såg bara grankvistar. Fabeldjuret vände på klöven och försvann rakt ifrån mig. Skott omöjligt. Spännande var det så det förslog, var år och dag sedan jag fick sån oerhörd puls som jag fick då den svarta skuggan dök upp i skogen. Vet inte riktigt varför, det var ingen stor gris, men det kanske är för det varit så hemskt upphaussat det här med fabeldjursjakt, man har prövat så många gånger utan att se något? Kan inte sätta finget på vad som hände men man får hoppas att man är vid sina sinnens fulla bruk nästa gång man får en chans... Jo just, lyckades blinka ur en lins mitt i uppståndelsen också så jag fick köra enögd tillbaka till Småland...
På torsdagsmorgonen packade vi bilen och åkte upp till Vimmerby för en dags jakt på en ö. Det var riktigt trevligt och en mycket mycket vacker mark. Var visst ett naturvårdsavtal på ön så allt skogsbruk gick ut på att gynna den vitryggiga hackspetten. Fanns allt där: Från inägor till grantätningar. Från martallar till grov ekskog. Troya drev naturligtvis hela dagen och vår värd för dagen fick även fälla ett drevdjur!
En suddig bild på Troya.
Torsdagen avslutades med en god middag och sedan var det god natt för att orka köra hem till snö, sterila marker, kyla och vardagen.
Vad hände mer då? Jo menlöshetens okrönte härskare, Cash, fick en kompis. En annan aspirant på denna titel nämligen drever/taxblandningen Ove. De hade väldigt roligt tillsammans. När de inte orkade stå upp och bita varandra så låg de ner och bet varandra. Båda var helt dyngsura av dregel. Men roligt hade de nog... Ove jagar dock, till skillnad från vissa andra, och det fälldes även 3 rådjur för honom under vår sörlandsvistelse.
Cash & Ove - partners in joll...
Vad mer då? Är tillbaka i Umeå för termin 6/10. Skönt. Ska åka lite skidor, kanske prövar någon toppfågel. På sätt och vis skönt att marken är täckt av ett djupt lager vitt bajs så man slipper släppa älghundar och åka gråtande från skogen. Nu kan man släppa det där några månader och förhoppningsvis återfå tro och lust till sommaren.
Vad gäller LCHF så är det numer ett avslutat kapitel. Fungerar inte att äta så på veckorna och fuska varje helg då man blir bjuden på allehanda anrättningar. Då går det bara åt ett håll och det är mjukisbyxor och biggest-looser-deltagande. Så nu får det bli att strunta i pasta/potatis, äta mindre av allt och försöka bege sig ut i skidspåren istället. Men det är ack så svårt... Synd att inte karaktär är något som går att köpa på burk.
Nu har jag nog inget mer intressant att förtälja och jag ids inte ordbajsa så mycket mer så vi får nöja oss där för denna gång. Väl mött.
//Jonas
Gott nytt år...
... Kanske det är på sin plats att säga i dessa tider... Och vi får verkligen hoppas det blir så också!
Har inte hänt så mycket sedan sist. Lugnt och skönt med jullov... Jagat lite rådjur, haft herrmiddag mm. Jakten har gått bra, Troya har drivit bra varje dag men vi har bara fått ett till sedan sist. Lite irriterande är det allt att trots man gör det mesta rätt så ska en massa externa faktorer styra jaktens utfall. Skidåkare, skotrar, crossar, gångare, motorsågar, lösa hundar, traktorer etc. Första gången går det väl flina åt det. Andra också. Inte tionde. Den bynära jaktens baksida. Tänk vad roligt att sitta på pass utan att höra en vedkap. Eller släppa hunden med den förvisningen att det är upp till han och mig. Inte att 15 andra saker också måste klaffa för det ska bli kul...
Herrmiddagen var i vanlig ordning delikat och trevlig. Var inte inblandad i planering eller tillagning, men jag bjuder på't ändå:
Förrätt: seranoskinkainlindade pilgrimsmusslor med blomkålskräm.
Varmrätt: oxfiletoast som vi tror lyssnar till namnet Pelle-Göran. Dijonsenap, pepparrot, äggula, grönsaker, mm. Långpärer till det.
Efterrätt: calvadosflamberade äpplen med en hasselnötskräm och vaniljglass.
Dryck: kaffe och bävergällsbrännvin.
Det nya året ska firas in genom att fira ut bajs-2011 på bästa sätt: sova bort eländet. Tidigt på nyårsmorgonen bär det nämligen av till småland och skåne för rådjurs- och fabeldjursjakt. Går det börja ett år bättre? Svårt att tro det! Ja, det skulle väl vara i famnen på en yppig kvinna då, men det är ju lika omöjligt som att få skjuta en älg så det faller ju på sin egen orimlighet.
2012 ska bli bra. Bättre. Bäst. Finns inga andra alternativ.
På återhörande.
God Jul!
Jag vill bara önska min läsare en god jul och en god fortsättning!
Sen senast har inte så mycket hänt. Vi har jagat rådjur en dag, naturligtvis drev hunden tapptfritt hela tiden. Spännande och bra jakt som slutade med att jag och Emil fick hjälpas åt med att skjuta ett kid. Det är mycket snö för hundens små korta ben. Rådjuren går obehindrat medan Troya får kravla fram...Men finns det jaktlust är inte föret några problem...
Imorgon är det Juldagen. Hemvändardagen. Dagen då man skall gå på lokal och återigen komma till insikt att man knappt känner några längre. Eller jo, det gör man väl men de flesta är hemma och snyter ungar och dividerar om vilken värmepanna som är bäst. Det är inte alla förunnat att vara evigt unga...
Avslutar denna skrivelse med att säga att den som inte anser att Jussi Björlings version av O Helga Natt är världens bästa julsång är en oförbätterlig barbar.
Lägger in en bild på Cash och en måttligt imponerad Elvis...
Twitter...
Får man väl kalla de kommande skrivelserna... Har ingen riktig dator utan det är i-tellefånen som får agera det... Den är bra på många sätt men att skriva långa meningslösa inlägg är inte ett av dem.
Nåväl. Bevisligen överlevde jag resan med lågprisplåtkråkan. Måste även böja mitt huvud i skam och erkänna att bolaget var riktigt bra och proffsigt. Gott kaffe hade dom också!
Skåne var som vanligt: blåst, regn och lera. Boendet var en mögelodling. Vi fick en ny stuga. En allergistuga. I den var det ännu mer mögel. Lill-Jonas blev förbannad och ringde en camping som ställde upp mitt i natten så det löste sig till slut. Tack och lov.
Men det är inte trevligt att flyga alltså. Usch och fy för landningar i blåst...
Vad mer finns att säga då... Jullov har man. Halvtid i Jägmästarutbildningen. Ingen rest. Vitt bajs på backen som gör sitt bästa för att omöjliggöra vidare "jakt". Ja just det ja... Jakt. Har varit ute nu i två dagar. I lördags gick jag med Cash, hittade igen ett halvgammalt betesspår efter ko och kalv. Ringade in ett tallungskogområde om ca 700x400m där de skulle vara (om de inte haft vingar). Cash sökte ingenting. For iväg max 100m, kom tillbaka och lade sig framför mig. Suget försvann likt en tvärskuren dammsugare så jag gick till bilen och for hem. På söndagen gick jag med Elvis och han fick i alla fall upp älg, men det blev inget arbete värt namnet i snöstormen... Så framgångssagan fortsätter. Det enda som är lite positivt är att det verkar vara skapligt med rådjur. Skillnaden mot föregående år är att de är kvar på skogen och inte nere i byn som tidigare vintrar. Tyder kanske på att vi inte har någon katt inne...
Så nu blir det till att pröva några sådana framöver mellandagarna. Snön sätter stopp för älgjakten vilken dag som helst misstänker jag. Vilket kanske är lika bra så man får fokusera på annat och kanske får tillbaka lusten inför nästa år.
Efter nyår bär det av till Småland för umgänge och jakt. Ska bli riktigt trevligt. Om tid och möjlighet finnes kanske man korsar skånegränsen och prövar ett fabeldjur...
Ber om ursäkt för eventuella stavfel och andra konstigheter men det beror (mestadels) på att detta skrivs via telefon...
Bifogar några bilder från det gentila boendet...
Avskedsserenad.
Ja, det här är väl den sista skrivelse jag gör är jag rädd. I morgon skall jag åka lågprisplåtkråka till utlandet. Sveriges version av Vostok Airlines: Malmö Aviation. En möglig smörgås, en berusad pilot, för lite bränsle och storm kommer sätta ett definitivt P för vidare bravader i skog och mark och således även vidare skrivelser.
Det kommer naturligtvis bli fruktansvärt. 13 sekundmeter har dom jävlarna utlovat på malmös flygplats. Eftersom de alltid spår fel lär det blåsa minst 30. Sist jag landande där nere nynnande jag på Christer Sjögrens version av "pärleporten", i morgon är jag rädd att det inte blir något nynnande alls. Tänkte be en flygvärdinna att få två rohypnyl och en kvarting fickljummen Explorer så man slipper vara vaken under Det Stora Eländet.
Nog om detta. Om vi överlever detta syndastraff till transportmedel ska vi hugga julgranar en vecka och sedan är det jullov. Då hade jag tänkt jaga. Den tyske ingenjören tänker naturligtvis annorlunda och dränker därför både norra och mellersta Sverige i det vita bajs som i folkmun kallas snö...
Har släppt Cash ett par gånger till. Verkar som det går åt rätt håll nu i alla fall. Det kan förvisso bero på att jag lånat bort Astron så jag slipper se i direktsändning på en färgskärm vad som händer, men jag tycker faktiskt att turerna blir både längre och mer fartfyllda. Igår jagade han dessutom en hare och det var riktigt roligt att se. Verkar som att han tycker det är roligt att vara i skogen nu i alla fall! Då kan man ju fortsätta bygga därifrån.
Men... Eftersom de jaktliga framgångarna till denna jaktblogg ihärdigt lyser med sin frånvaro så bjuder jag väl på ett par recept till då. Ni kan ju bokmärka och gå tillbaka hit efter julhelgen då den stora ångesten över bukomfånget kommer krypande..
Först ut denna vecka är broilerkyckling med ädelost. Köp en låda kyckligfiléer. Lägg den i frysen. Ta upp och attacktina i köttbulleteven eller i varmvatten när fantasin att komma på riktiga maträtter tryter. Skär några skåror i dem, pilla ner bitar av en billig ädelost. Rulla in dem i svinflarn. Bryn runt om. In i ugnen. Gör en sås på resterna av den billiga ädelosten. Sväng ihop en sallad av vad som råkspå finnas i kylskåpet. Voila! En skaplig och väldigt lättsam (och giftfri) middag. Har ni någon avocado över kan ni ju vara så gentila som vi var... Gröp ur lite och släng residualerna i salladen, fyll med lite ädelost, täck med vanlig ost och släng in dem i ugnen, bredvid broilerkyckligen, tills de fått färg. Lite speciellt och faktiskt väldigt gott... Salladen bestod denna gång av avocado, paprika, körsbärstomater och lite purjolök.
Mat går endast förtära till tecknade amerikanska satirserier...
Är jag den ende i sverige som fortfarande har en tjock färgteve? Alla andra har platta färgteveapparater. Jävla joll. Det går väl lika bra att titta på tecknat på en tjock teve? Diskriminering... Jag känner mig kränkt.
Rätt nummer två är en sagolikt intetsägande sådan. Dock är den snabbt gjort och fullständigt giftfri. Ta lite kassler, fräs ihop med en gul lök och en burk billiga svampinjoner. Under tiden det fräser fyller du en ugnsfast form med bladspenat. När det i stekpannan fått färg sprider du ut det över spenaten, häller över en äggstanning och avslutar med vanlig riven ost. In i ugnen tills det är klart. Det funkar till vardags.
Eftersom jag såg att dignitärerna på nobelmiddagen skulle få flensost till middag så skäms jag inte över detta vardagsrecept faktiskt...
Gött...
Till det här behövs ingen sallad. Hela maträtten är ju ändå full med ensilage så det blir lixom tårta på tårta... Däremot tarvas julmust light för att piffa upp det hela... Det är ju ändå jul som Bengt Feldreich säger varteviga år... Och även detta år får man innerligt hoppas... Eller TV4 kanske ska ta över Kalle Anka på julaftonen också och förstöra även det med reklam för snedsydda kalsonger precis som man gjort med skidskyttet... Tacka gudarna för att man har tillgång till Eurosport i dessa tider... Varför betalar man egentligen färgtevelicens? Nu har de blivit av med skidskyttet till TV4 och nästa vinter-OS borta i Ryssland skall Viasat sända... Jaha? Jag vill fan inte betala några 600 kr i kvartalet för de fekalier till färgteveprogram som är kvar. Melodifestivalen lixom... Nja. Lägg ner och reklamfinansiera ni också eller se till att behålla det som faktiskt gör det värt att betala skiten...
Ett nytt avsnitt...
Sådär ja... Vad mer finns att förtälja tro? Det kan väl inte vara så särdeles mycket... Nä.
Men jag ber att få tacka eder alla för denna tid och när Han som styr landet där det alltid är +3 grader, strålande sol och första måndagen i september har ordnat fetbandsuppkoppling lovar jag att återkomma med en skrivelse...
//Jonas
Det kommer naturligtvis bli fruktansvärt. 13 sekundmeter har dom jävlarna utlovat på malmös flygplats. Eftersom de alltid spår fel lär det blåsa minst 30. Sist jag landande där nere nynnande jag på Christer Sjögrens version av "pärleporten", i morgon är jag rädd att det inte blir något nynnande alls. Tänkte be en flygvärdinna att få två rohypnyl och en kvarting fickljummen Explorer så man slipper vara vaken under Det Stora Eländet.
Nog om detta. Om vi överlever detta syndastraff till transportmedel ska vi hugga julgranar en vecka och sedan är det jullov. Då hade jag tänkt jaga. Den tyske ingenjören tänker naturligtvis annorlunda och dränker därför både norra och mellersta Sverige i det vita bajs som i folkmun kallas snö...
Har släppt Cash ett par gånger till. Verkar som det går åt rätt håll nu i alla fall. Det kan förvisso bero på att jag lånat bort Astron så jag slipper se i direktsändning på en färgskärm vad som händer, men jag tycker faktiskt att turerna blir både längre och mer fartfyllda. Igår jagade han dessutom en hare och det var riktigt roligt att se. Verkar som att han tycker det är roligt att vara i skogen nu i alla fall! Då kan man ju fortsätta bygga därifrån.
Men... Eftersom de jaktliga framgångarna till denna jaktblogg ihärdigt lyser med sin frånvaro så bjuder jag väl på ett par recept till då. Ni kan ju bokmärka och gå tillbaka hit efter julhelgen då den stora ångesten över bukomfånget kommer krypande..
Först ut denna vecka är broilerkyckling med ädelost. Köp en låda kyckligfiléer. Lägg den i frysen. Ta upp och attacktina i köttbulleteven eller i varmvatten när fantasin att komma på riktiga maträtter tryter. Skär några skåror i dem, pilla ner bitar av en billig ädelost. Rulla in dem i svinflarn. Bryn runt om. In i ugnen. Gör en sås på resterna av den billiga ädelosten. Sväng ihop en sallad av vad som råkspå finnas i kylskåpet. Voila! En skaplig och väldigt lättsam (och giftfri) middag. Har ni någon avocado över kan ni ju vara så gentila som vi var... Gröp ur lite och släng residualerna i salladen, fyll med lite ädelost, täck med vanlig ost och släng in dem i ugnen, bredvid broilerkyckligen, tills de fått färg. Lite speciellt och faktiskt väldigt gott... Salladen bestod denna gång av avocado, paprika, körsbärstomater och lite purjolök.
Mat går endast förtära till tecknade amerikanska satirserier...
Är jag den ende i sverige som fortfarande har en tjock färgteve? Alla andra har platta färgteveapparater. Jävla joll. Det går väl lika bra att titta på tecknat på en tjock teve? Diskriminering... Jag känner mig kränkt.
Rätt nummer två är en sagolikt intetsägande sådan. Dock är den snabbt gjort och fullständigt giftfri. Ta lite kassler, fräs ihop med en gul lök och en burk billiga svampinjoner. Under tiden det fräser fyller du en ugnsfast form med bladspenat. När det i stekpannan fått färg sprider du ut det över spenaten, häller över en äggstanning och avslutar med vanlig riven ost. In i ugnen tills det är klart. Det funkar till vardags.
Eftersom jag såg att dignitärerna på nobelmiddagen skulle få flensost till middag så skäms jag inte över detta vardagsrecept faktiskt...
Gött...
Till det här behövs ingen sallad. Hela maträtten är ju ändå full med ensilage så det blir lixom tårta på tårta... Däremot tarvas julmust light för att piffa upp det hela... Det är ju ändå jul som Bengt Feldreich säger varteviga år... Och även detta år får man innerligt hoppas... Eller TV4 kanske ska ta över Kalle Anka på julaftonen också och förstöra även det med reklam för snedsydda kalsonger precis som man gjort med skidskyttet... Tacka gudarna för att man har tillgång till Eurosport i dessa tider... Varför betalar man egentligen färgtevelicens? Nu har de blivit av med skidskyttet till TV4 och nästa vinter-OS borta i Ryssland skall Viasat sända... Jaha? Jag vill fan inte betala några 600 kr i kvartalet för de fekalier till färgteveprogram som är kvar. Melodifestivalen lixom... Nja. Lägg ner och reklamfinansiera ni också eller se till att behålla det som faktiskt gör det värt att betala skiten...
Ett nytt avsnitt...
Sådär ja... Vad mer finns att förtälja tro? Det kan väl inte vara så särdeles mycket... Nä.
Men jag ber att få tacka eder alla för denna tid och när Han som styr landet där det alltid är +3 grader, strålande sol och första måndagen i september har ordnat fetbandsuppkoppling lovar jag att återkomma med en skrivelse...
//Jonas
Från östfronten...
... intet nytt.
Eftersom detta till största delen är en jaktblogg och jag numer inte jagar så är det inte så förtvivlat mycket att skriva om...
Cash har varit dålig i magen så nu kan vi ju utöka höstens bedrifter från att bara ha luktat på blåbärsris till att även ha skitit diarré på köksgolvet. Alltid något. Nu verkar det dock ha gått över så jag hoppas verkligen att han bara ätit i sig nåt elände så det inte är ett nytt bukhaveri på gång eftersom han trots allt svarat bra på sitt tarmfoder. Har blivit lite grövre och tyngre så åtminstone det går ju åt rätt håll.
Jag lyckades slå sönder skithusstolen genom att fälla upp locket. Det är också en bedrift värd att notera. Locket for igen, jag puffade upp det igen med ovansidan av handen, då for bottnen ur tanken varpå det blev syndafloden version 2.0 på skithuset. Fick använda mattor som material för att kunna bygga skyddsdiken så vattnet åkte ner i golvbrunnen. Sen ringde vi Allmännyttans jourtelefon och där var det minsann ingen som var intresserad av att laga en skithusstol som sprutade vatten, så felkönad sambo fick sitta och ringa runt halva morgonen innan någon arm stackare tog på sig detta delikata uppdrag... Men stolen blev efter många om och men utbytt och förhoppningsvis slipper jag dylika uppvaknanden någon fler gång i mitt liv.
Hur gick det då på rådjursjakten förra onsdagen? Jo, eftersom vi jagade med drever så fick man höra hunden mest hela dagen. Att det inte ska gå få in den jaktlusten i ett spetsöra är för mig en gåtas gåta... Eller det kanske finns också... I annat blod än vad en annan äger och har...
Idag var vi och tittade på en stenkross. Det var kul.
Jag tänker sälla mig till skaran av celebriteter som ger ut en kokbok. Den ska heta: Banta och stå kvar på exakt samma vikt tillsammans med Harvner... och behandla delikata LCHF-recept med ett visst uns av fusk...
Vi kan väl inleda denna smått lysande karriär med ett recept på älgskav med en touch av asien:
Ta upp en bit älgkött av sämre kvalisort ur frysen. Är du duktig har du skjutit älgen själv. Är du som mig är det någon annan som skjutit den. Bogsteken är ett bra alternativ till stek. En ytterst meningslös stek med en stor sena mitt i. Tina den i 10-15 minuter. Låna en vass kniv av någon annan, för själv har man ju knivar marginellt vassare än smörknivar... Skava av lämplig mängd och lägg tillbaka återstoden av köttbiten i frysen.
Vän av ordning gallskriker väl nu, men att behandla en bogstek, som dessutom används till skav, på det viset gör ingen som helst skillnad.
Nåväl. När du uppnått lämplig mängd skavat kött så tar du och hackar till en gul lök eller två. Sätt din fina Jäjmie Olliver panna på spisen och vrid på för en hundring. När pannan är varm slänger du i köttet och löken och bryner detta, tillsätt lite salt och peppar. Eftersom köttet är fruset kommer det bli en hel del vätska i pannan, detta gör ingenting utan är bara en lysande medhjälpare i den kräftifieringsprocess som är i antågande. Under tiden Den Nakne Kocken lagar till kött och lök tar du en osthyvel och hyvlar till en hög med vitkål, du tar grannens kniv och hackar lite purjolök och en paprika. Sen tar du en konservöppnare och öppnar en burk med bambuskott och en burk med skivade svampinjoner. När alla köttbitar är någorlunda brynda vräker du i högen med ensilage i pannan. Slå på en skvätt grädde och en klick creme-fraiche. Krydda med soya, sweet-chili-sås, cayennepeppar om du gillar hetta, lite paprikapulver har ingen dött av heller... Låt stå en stund så kålen blir mjuk och allt blir varmt och ihopkokat till ett redigt sôvel.
Istället för att stå och fånglo under tiden som anrättningen kokar ihop kan du vispa ihop en kall sås: Ta en liten kopp. Fyll på lämplig mängd creme-fraiche. Slå på sweet-chili-sås. Rör om tills du har en blandning mellan dessa två som passar just dina smaklökar... Servera anrättningen med en gentil sallad bestående av två skivade körsbärstomater. Som dryck passar iskallt vatten ur Allmännyttans rörledningar, smaken av rost, fekalier och klor blandar sig utmärkt med resterande föda...
Lämplig föda en måndagskväll, gör ett rejält lass så räcker det till lunch också...
Ovanstående anrättning tillagas utan mått och annat joll. Testa Er fram till vad som passar just Er. Ur LCHF-synvinkeln så är allt lagligt utom sweet-chili-såsen som är en sockerbomb. Men eftersom man nyttjar så lite så borde 5gram per 100 ändå hållas. Nu får man kanske inte räkna så, men det struntar jag högaktningsfullt i.
Eftersom jag inte jagar längre så kan vi väl lika gärna fylla på med tisdagens anrättning också... Felkönad sambo döpte hela konkarongen till "Det är ju trots allt tisdag...". Det är förövrigt titeln på hans kommande kokbok.
Nåväl. Såvitt jag kan förstå är hela denna anrättning giftfri ur bantningsperspektivet:
Förrätt: En avocado med räksallad från den anrika gubbrunkstillverkaren Rydbergs. Enkelt, gott och helt och fullt lagligt.
Kräftkalas?
Själva huvudrätten består av ädelostspäckat älgkalvsinnanlår. Naturligtvis har någon annan skjutit älgkalven.
Det du behöver för att lyckas med detta är två stekpannor, flinka fingrar, lånade knivar och en hund som är i vägen.
Sätt stekpannorna på varsin platta (smidigast så), vrid på för en hundring under den ena och för en tjuga under den andra (1-2 beroende på spis och panna). Skiva köttet i tjocka skivor...
...Fick för övrigt dagens nära-hjärtinfarkt-upplevelse då jag rådfrågade han Google om recept på ädelsostspäckat innanlår... Det fanns naturligtvis inte, däremot fanns recept på gryta med innanlår. Sicken skymf mot en prima råvara. Uschiamej. Använd högrev, innanlårskappor eller någon annan skräpbit till grytor, tack.
Efter denna parentes: Tjocka skivor som sagt. Salta och peppra på ena sidan.
Jag har f.ö efter tips från 27 inhandlat en sån däringa modern burk där man maler sin peppar själv. Den heter "five peppers" vilket jag tror betyder något i stil med: "5 olika sorters peppar", Santa Maria är tillverkaren i alla fall. Letade även efter chipotleburken, men den fanns ej på Stor-Ica i Umeå.
Släng smör i båda pannorna. När hundrakronorspannan fräst färdigt lägger du i köttbitarna med kryddsidan nedåt. Salta och peppra andra sidan. Dessa köttbitar skall bara chockas, dvs porstängas på båda sidorna, när de fått rätt färg så lägg dem på en skärbräda, skär några snitt och pilla ner bitar av någon god ost (vi hade en fransk blåmögelost), lägg dem i tjugokronorsstekpannan och sätt ett lock på den. Förslagsvis lägger du dem med ostsidan uppåt...
Slå i lite grädde i hundakronorspannan och smula ner resten av osten. Låt koka ihop. Det finns ingen laglig metod att reda en sås så den måste få stå ett tag annars blir det bara blask av allting.
Under tiden kan du ju göra en sallad: Ensilage, körsbärstomater och fetaost är vad som behövs. Lite olja och vinäger sätter piff på den.
När köttbitarna kokat i sina egna safter och antagit en härligt innerfittsrosa nyans (eller rödare, eller brunare beroende på hur jävla pipplig man är med sin mat...) kan du ta upp dem, placera dem på en tallrik och slå skyn i såsen.
Ungefär så...
Helt lagligt och väldigt gott. Avnjuts tillsammans med en fickljummen cola-light. Även det helt lagligt, åtminstone ur sockersynpunkt och jag tvivlar på att aspartam och diverse tungmetaller är speciellt hälsovådliga...
Halletosingen så mysigt med tända ljus!
Nu så. Nu har vi inte ätit något mer värt att nämna. Nästa gång kommer recept på burkgulasch och korvgryta.
I morgon ska vi jaga rådjur igen. Törs lova redan nu att man får höra en hund eftersom det är en drever som kommer lös...
Väl mött och på återhörande...
//J
Eftersom detta till största delen är en jaktblogg och jag numer inte jagar så är det inte så förtvivlat mycket att skriva om...
Cash har varit dålig i magen så nu kan vi ju utöka höstens bedrifter från att bara ha luktat på blåbärsris till att även ha skitit diarré på köksgolvet. Alltid något. Nu verkar det dock ha gått över så jag hoppas verkligen att han bara ätit i sig nåt elände så det inte är ett nytt bukhaveri på gång eftersom han trots allt svarat bra på sitt tarmfoder. Har blivit lite grövre och tyngre så åtminstone det går ju åt rätt håll.
Jag lyckades slå sönder skithusstolen genom att fälla upp locket. Det är också en bedrift värd att notera. Locket for igen, jag puffade upp det igen med ovansidan av handen, då for bottnen ur tanken varpå det blev syndafloden version 2.0 på skithuset. Fick använda mattor som material för att kunna bygga skyddsdiken så vattnet åkte ner i golvbrunnen. Sen ringde vi Allmännyttans jourtelefon och där var det minsann ingen som var intresserad av att laga en skithusstol som sprutade vatten, så felkönad sambo fick sitta och ringa runt halva morgonen innan någon arm stackare tog på sig detta delikata uppdrag... Men stolen blev efter många om och men utbytt och förhoppningsvis slipper jag dylika uppvaknanden någon fler gång i mitt liv.
Hur gick det då på rådjursjakten förra onsdagen? Jo, eftersom vi jagade med drever så fick man höra hunden mest hela dagen. Att det inte ska gå få in den jaktlusten i ett spetsöra är för mig en gåtas gåta... Eller det kanske finns också... I annat blod än vad en annan äger och har...
Idag var vi och tittade på en stenkross. Det var kul.
Jag tänker sälla mig till skaran av celebriteter som ger ut en kokbok. Den ska heta: Banta och stå kvar på exakt samma vikt tillsammans med Harvner... och behandla delikata LCHF-recept med ett visst uns av fusk...
Vi kan väl inleda denna smått lysande karriär med ett recept på älgskav med en touch av asien:
Ta upp en bit älgkött av sämre kvalisort ur frysen. Är du duktig har du skjutit älgen själv. Är du som mig är det någon annan som skjutit den. Bogsteken är ett bra alternativ till stek. En ytterst meningslös stek med en stor sena mitt i. Tina den i 10-15 minuter. Låna en vass kniv av någon annan, för själv har man ju knivar marginellt vassare än smörknivar... Skava av lämplig mängd och lägg tillbaka återstoden av köttbiten i frysen.
Vän av ordning gallskriker väl nu, men att behandla en bogstek, som dessutom används till skav, på det viset gör ingen som helst skillnad.
Nåväl. När du uppnått lämplig mängd skavat kött så tar du och hackar till en gul lök eller två. Sätt din fina Jäjmie Olliver panna på spisen och vrid på för en hundring. När pannan är varm slänger du i köttet och löken och bryner detta, tillsätt lite salt och peppar. Eftersom köttet är fruset kommer det bli en hel del vätska i pannan, detta gör ingenting utan är bara en lysande medhjälpare i den kräftifieringsprocess som är i antågande. Under tiden Den Nakne Kocken lagar till kött och lök tar du en osthyvel och hyvlar till en hög med vitkål, du tar grannens kniv och hackar lite purjolök och en paprika. Sen tar du en konservöppnare och öppnar en burk med bambuskott och en burk med skivade svampinjoner. När alla köttbitar är någorlunda brynda vräker du i högen med ensilage i pannan. Slå på en skvätt grädde och en klick creme-fraiche. Krydda med soya, sweet-chili-sås, cayennepeppar om du gillar hetta, lite paprikapulver har ingen dött av heller... Låt stå en stund så kålen blir mjuk och allt blir varmt och ihopkokat till ett redigt sôvel.
Istället för att stå och fånglo under tiden som anrättningen kokar ihop kan du vispa ihop en kall sås: Ta en liten kopp. Fyll på lämplig mängd creme-fraiche. Slå på sweet-chili-sås. Rör om tills du har en blandning mellan dessa två som passar just dina smaklökar... Servera anrättningen med en gentil sallad bestående av två skivade körsbärstomater. Som dryck passar iskallt vatten ur Allmännyttans rörledningar, smaken av rost, fekalier och klor blandar sig utmärkt med resterande föda...
Lämplig föda en måndagskväll, gör ett rejält lass så räcker det till lunch också...
Ovanstående anrättning tillagas utan mått och annat joll. Testa Er fram till vad som passar just Er. Ur LCHF-synvinkeln så är allt lagligt utom sweet-chili-såsen som är en sockerbomb. Men eftersom man nyttjar så lite så borde 5gram per 100 ändå hållas. Nu får man kanske inte räkna så, men det struntar jag högaktningsfullt i.
Eftersom jag inte jagar längre så kan vi väl lika gärna fylla på med tisdagens anrättning också... Felkönad sambo döpte hela konkarongen till "Det är ju trots allt tisdag...". Det är förövrigt titeln på hans kommande kokbok.
Nåväl. Såvitt jag kan förstå är hela denna anrättning giftfri ur bantningsperspektivet:
Förrätt: En avocado med räksallad från den anrika gubbrunkstillverkaren Rydbergs. Enkelt, gott och helt och fullt lagligt.
Kräftkalas?
Själva huvudrätten består av ädelostspäckat älgkalvsinnanlår. Naturligtvis har någon annan skjutit älgkalven.
Det du behöver för att lyckas med detta är två stekpannor, flinka fingrar, lånade knivar och en hund som är i vägen.
Sätt stekpannorna på varsin platta (smidigast så), vrid på för en hundring under den ena och för en tjuga under den andra (1-2 beroende på spis och panna). Skiva köttet i tjocka skivor...
...Fick för övrigt dagens nära-hjärtinfarkt-upplevelse då jag rådfrågade han Google om recept på ädelsostspäckat innanlår... Det fanns naturligtvis inte, däremot fanns recept på gryta med innanlår. Sicken skymf mot en prima råvara. Uschiamej. Använd högrev, innanlårskappor eller någon annan skräpbit till grytor, tack.
Efter denna parentes: Tjocka skivor som sagt. Salta och peppra på ena sidan.
Jag har f.ö efter tips från 27 inhandlat en sån däringa modern burk där man maler sin peppar själv. Den heter "five peppers" vilket jag tror betyder något i stil med: "5 olika sorters peppar", Santa Maria är tillverkaren i alla fall. Letade även efter chipotleburken, men den fanns ej på Stor-Ica i Umeå.
Släng smör i båda pannorna. När hundrakronorspannan fräst färdigt lägger du i köttbitarna med kryddsidan nedåt. Salta och peppra andra sidan. Dessa köttbitar skall bara chockas, dvs porstängas på båda sidorna, när de fått rätt färg så lägg dem på en skärbräda, skär några snitt och pilla ner bitar av någon god ost (vi hade en fransk blåmögelost), lägg dem i tjugokronorsstekpannan och sätt ett lock på den. Förslagsvis lägger du dem med ostsidan uppåt...
Slå i lite grädde i hundakronorspannan och smula ner resten av osten. Låt koka ihop. Det finns ingen laglig metod att reda en sås så den måste få stå ett tag annars blir det bara blask av allting.
Under tiden kan du ju göra en sallad: Ensilage, körsbärstomater och fetaost är vad som behövs. Lite olja och vinäger sätter piff på den.
När köttbitarna kokat i sina egna safter och antagit en härligt innerfittsrosa nyans (eller rödare, eller brunare beroende på hur jävla pipplig man är med sin mat...) kan du ta upp dem, placera dem på en tallrik och slå skyn i såsen.
Ungefär så...
Helt lagligt och väldigt gott. Avnjuts tillsammans med en fickljummen cola-light. Även det helt lagligt, åtminstone ur sockersynpunkt och jag tvivlar på att aspartam och diverse tungmetaller är speciellt hälsovådliga...
Halletosingen så mysigt med tända ljus!
Nu så. Nu har vi inte ätit något mer värt att nämna. Nästa gång kommer recept på burkgulasch och korvgryta.
I morgon ska vi jaga rådjur igen. Törs lova redan nu att man får höra en hund eftersom det är en drever som kommer lös...
Väl mött och på återhörande...
//J
Nu ger jag upp för i år...
Ja. Det är sant. Efter totalt:
- 560 mil i resor mellan Umeå och Fåker.
- 25 jaktdagar då jag jagat i tre olika jaktlag.
- Minst 20 dagar jag varit ute och släppt valpen ensam.
- En kviga på 50m inne i gallring på skolans mark.
- En tjur som kom ut på vägen och ställde sig. Också på skolans mark.
- En kviga och en oxe som stod i en kraftledning och åt. Hemma i Fåker.
Under de fåtaliga gånger jag gått med Elvis har jag lyckats se ett älgarsle. Inget riktigt läge med andra ord. Ingen ansmygning. Ingenting. På pass har jag haft ett halvläge och det på en påskjuten oxe som hoppade över vägen 174m (mätt med gps) bort. Eftersom den var påskjuten prövade även jag, i normalfallet hade jag inte ens höjt på ögonbrynet i det läget men nu var man ju tvungen, fick inte ett hårstrå av den. Det är vad som hänt.
Jag är inte religiös. Långt därifrån. Men jag måste säga att jag är troende. Ja? Någon makt måste det ju finnas som med en tysk ingenjörs precision räknar ut precis allting så det jävlas så mycket som bara möjligt är.
Skrev i våras att om bara Elvis fick vara frisk så skulle man få uppleva någon spännande stund i alla fall. Den tyska ingenjören var av en annan åsikt. Det har varit noskvalster. Det har varit svamp i tassarna. Det har varit rävskabb. Det har varit boghälta och det har varit artros. Släppte honom i lördags men han blev halt efter bara en förmiddag.
Den tyska ingenjören har ju verkligen lyckats i sitt verk vad gäller Cash. Har av några oberoende kunniga hundmänniskor fått rådet att låta någon annan gå med honom för att se vad som händer då. Så i lördags fick Staffan gå med honom. Han hade gjort en sväng på 254m ifrån honom. Han sade att: "Ja, det var väl inte så pjåkigt ändå, det var bra fart och om det luktade så drog han". Typ. På kvällen ringde det en småviltsjägare som sett en älg komma kutande från den plätt där Cash var. Då är dessa 254m skrattretande uruselt för en 1,5-årig hund. Dessutom utan ett enda skall. Har ingenting att hoppas på. Inte ett enda glädjebesked att ta med mig genom den pina som kallas vinter, vår och sommar. Det enda jag har att se fram mot är pissrundor, köpa hundfoder, tacka nej till evenemang för jag inte har hundvakt, etc. Allt detta hade varit värt om man fått höra ett skall. Men icke. Naturligtvis. Helt enligt planen.
Rådjursjakten då? Ja. Den tyska ingenjören är naturligtvis systematisk. Han lämnar inget åt slumpen. Jag har varit ute kanske 20 gånger i år. Haft läge på ett djur. Det var en get. Ser man ett djur på 20 gånger och detta visar sig vara en get skjuter man inte. Inte jag i alla fall. Har fått erbjudande om att få ett rådjur för att stilla min fetisch för rådjurskött. Men den lilla vissna maskros av stolthet som ändå finns kvar tillät icke detta. Duger man inte till att jaga sitt rådjur själv skall man inget rådjur hava.
En ynkedom som går utanpå alla tidigare upplevda ynkedomar i den jagande civiliserade mäniskans historia. Trist att det är jag som är fanbärare i den klubben...
I morgon ska vi dock ut och prova igen. Rådjursjakt på skolans mark med en hundsort som levererar: Drever. Den tyske ingenjören har naturligtvis planen klar så jag är bara nöjd om jag tar mig dit och hem med livet i behåll. Jakten kommer äga rum så långt bort från mig som möjligt är. Oavsett vart jag står. Men korven kanske är god... Nä, den surnar säkert på vägen dit.
Tja. Annars då? Ja, det är då rakt ingenting som hänt. Tack och lov. För om det så vore så vore det väl nåt jävla elände. Det enda som går bra är skolan. Det är ju synd. Det finns omtentor men det finns inga omjakter. Hade utan att tveka bytt varenda kurs jag läst i höst mot att få smyga en enda gång. Men icke. Det har han räknat ut bra. Ingenjörsjäveln.
Datorn håller på tvärskära också. Har kört virusprogrammet i 24 timmar och 17 minuter i detta nu. Håller fortfarande på. Allting går som i tjära. Det gjorde det i och för sig innan jag startade det också, så det är väl bara att inse att även den går sönder. Kul. Det väl nummer 10 i saker jag äger som är i olika stadier av förfall. Har en jaktradio som inte fungerar alls, 31:an. 155:an kan jag inte prata i. Hiluxen ska vi inte prata om. Skotern - dito. Och så vidare.
Nu ska jag lyssna på Kent och gå och ta en dusch...
//Jonas
Fortsatt dekadens.
Tidernas mest meningslösa höst fortskrider med oförtruten hastighet. Kan nu lägga till ytterligare tre fullständigt resultatlösa jaktdagar på kontot. I alla fall resultatlösa för mitt eget vidkommande. Vi sköt två oxar i helgen. Hörde smällen på lördagen. På söndagen satt jag så långt bort så jag hörde knappt på radion vad som hänt. På lördagseftermiddagen var det dock spännande så det förslog... Gick med lånehunden Mozart. Direkt på släppet sprang han på byn. Roger hämtade honom och körde tillbaka honom till mig. Gick några hundra meter till. Då sprang han till byn igen och tog upp sex hästar. Vägrade komma till mig då jag gick till hagen. En väldigt imponerad hästägarinna kom och upplyste mig om att det inte var älgar... Man vill ju bara gråta.
Idag, onsdag, jagade vi rådjur på förmiddagen. Eftersom vi då jagade med en hund som levererar, det vill säga en drever, så fick man höra hundarbete. Det blev skjutet ett kid. Drevet fortsatte och rundade mig (kanske 30-40 meter in i skogen) utan att jag fick se vare sig rådjur eller hund. Det var dock det mest spännande som hänt mig under höstens jakt.
Efter korvgrillning och ljug var det dags att ta nya tag. Jag, mitt dumma jävla beläte, hoppade över småviltsjakten för jag tänkte i min enfald att jag skulle gå med Det Stora Vemodet en sväng: "För nån gång måste det ju vända". Jo just ja... Han gjorde skäl för sitt namn. 1 år och 6 månader. Ett sök på 47,2 meter som längst. Hoppar upp på stora stenar och står där uppe i 10 minuter och luktar på mossan. Bara att tvärvända och gå till bilen för att inte göra något dumt som man kanske ångrar sen.
Pass 11, Vargholmsvallen. Ytterligare ett ställe där man suttit och frusit
utan att se så mycket som en sork. Skakigheten beror inte på någon
frän kamerafunktion utan på att jag frös så in i helvete innan jag hade
fått fyr på tjärvedskubbarna...
Finns oerhört mycket att skriva om. Men jag vet inte riktigt vad jag vill delge den breda allmänheten och inte. Jag har i alla full fall inte gjort något intressant utan det var mest tyckanden jag syftade på... Men det är väl bäst att hålla tand för tunga så man inte får stryk.
Jag kan väl lägga lite skärmutrymme på att tala om något roligt en stund. Om ni följt dessa menlösheter under något åt så kanske ni minns att jag följde med och hämtade en hund i Storuman ifjol vår?
Ullisjaurlandets Ingo
I alla fall: Om sagan om Cash är att likna vid Berts Dagbok (för er som minns...) så är sagan om Ingo lik sagan om hans namne. Han har gått riktigt bra i höst. Nu är jag inte helt uppdaterade på när-var-hur-exakt, men han måste nog i princip ha skällt varje släpp sedan brunstuppehållet om jag förstått det hela rätt. Det är riktigt roligt för Alex som lagt ner mycket tid och energi på sin jycke. Nu har han även anmält honom på jaktprov så det är bara att hålla tummar och tår att det går vägen för dem!
Det mest intressanta som hänt i mitt liv är att jag lyckats montera ihop ett databord. Kan dock inte förflytta datan till databordet eftersom datakablaget inte är långt nog och därmed tar jag mig inte ut på datan med datan... Typ.
Så datan står fortfarande kvar på köksbordet och jag och felkönad sambo äter således fortfarande våra måltider framför högkvalitativ amerikansk färgteve. Apropå måltider så har jag nu inte fuskat med LCHF på tre långa dagar! Det är nytt rekord. I morgon bär det av hemöver igen. (Ja, jag är efterbliven men jag måste ju för fan försöka EN gång till...). Den stora prövningen kommer dock bli att passera alla dessa delikata etablissemang i Ö-vik utan att falla för frestelsen att handla något att äta... Eftersom jag inte har någon som helst karaktär så vet jag redan nu att jag inte kommer klara av det utan man får väl gå in, hetsäta, spy och sedan fortsätta köra hemåt. I den bästa av världar hade man kunnat gå på Max och köpa deras low-carb-mål men det lär väl inte vara mycket till mat för 70 kr om jag får sia lite grand...
Databord. Notera designertapeten i bakgrunden...
Snart är det fredag. Det enda som gör att man numer kan se fram mot fredagarna är att tidningen Land kommer i brevlådan! Man får inte ha fredagsmys. En skål med bacon är ju inte så särskilt mysigt att ha på bordet... Men Land är rolig att få! Riktiga människor med riktiga problem! Inte för att jag läser så mycket annat än kontaktannonserna men en del bilder är ju fina!
Hittade en bild i senaste numret som kvalar in i kategorin: "Jo tack, jag är medveten om detta..."
Slit mina slantar med hälsan O ni Lagens utarbetade väktare...
Nä, det är väl ingen större mening att sitta vaken och tomskriva så särskilt mycket längre. Det är väl lika bra att gå och lägga sig så denna misär till dag blir till ända någon gång. I morgon väntar ju en ny likadan...
/Jonas
Idag, onsdag, jagade vi rådjur på förmiddagen. Eftersom vi då jagade med en hund som levererar, det vill säga en drever, så fick man höra hundarbete. Det blev skjutet ett kid. Drevet fortsatte och rundade mig (kanske 30-40 meter in i skogen) utan att jag fick se vare sig rådjur eller hund. Det var dock det mest spännande som hänt mig under höstens jakt.
Efter korvgrillning och ljug var det dags att ta nya tag. Jag, mitt dumma jävla beläte, hoppade över småviltsjakten för jag tänkte i min enfald att jag skulle gå med Det Stora Vemodet en sväng: "För nån gång måste det ju vända". Jo just ja... Han gjorde skäl för sitt namn. 1 år och 6 månader. Ett sök på 47,2 meter som längst. Hoppar upp på stora stenar och står där uppe i 10 minuter och luktar på mossan. Bara att tvärvända och gå till bilen för att inte göra något dumt som man kanske ångrar sen.
Pass 11, Vargholmsvallen. Ytterligare ett ställe där man suttit och frusit
utan att se så mycket som en sork. Skakigheten beror inte på någon
frän kamerafunktion utan på att jag frös så in i helvete innan jag hade
fått fyr på tjärvedskubbarna...
Finns oerhört mycket att skriva om. Men jag vet inte riktigt vad jag vill delge den breda allmänheten och inte. Jag har i alla full fall inte gjort något intressant utan det var mest tyckanden jag syftade på... Men det är väl bäst att hålla tand för tunga så man inte får stryk.
Jag kan väl lägga lite skärmutrymme på att tala om något roligt en stund. Om ni följt dessa menlösheter under något åt så kanske ni minns att jag följde med och hämtade en hund i Storuman ifjol vår?
Ullisjaurlandets Ingo
I alla fall: Om sagan om Cash är att likna vid Berts Dagbok (för er som minns...) så är sagan om Ingo lik sagan om hans namne. Han har gått riktigt bra i höst. Nu är jag inte helt uppdaterade på när-var-hur-exakt, men han måste nog i princip ha skällt varje släpp sedan brunstuppehållet om jag förstått det hela rätt. Det är riktigt roligt för Alex som lagt ner mycket tid och energi på sin jycke. Nu har han även anmält honom på jaktprov så det är bara att hålla tummar och tår att det går vägen för dem!
Det mest intressanta som hänt i mitt liv är att jag lyckats montera ihop ett databord. Kan dock inte förflytta datan till databordet eftersom datakablaget inte är långt nog och därmed tar jag mig inte ut på datan med datan... Typ.
Så datan står fortfarande kvar på köksbordet och jag och felkönad sambo äter således fortfarande våra måltider framför högkvalitativ amerikansk färgteve. Apropå måltider så har jag nu inte fuskat med LCHF på tre långa dagar! Det är nytt rekord. I morgon bär det av hemöver igen. (Ja, jag är efterbliven men jag måste ju för fan försöka EN gång till...). Den stora prövningen kommer dock bli att passera alla dessa delikata etablissemang i Ö-vik utan att falla för frestelsen att handla något att äta... Eftersom jag inte har någon som helst karaktär så vet jag redan nu att jag inte kommer klara av det utan man får väl gå in, hetsäta, spy och sedan fortsätta köra hemåt. I den bästa av världar hade man kunnat gå på Max och köpa deras low-carb-mål men det lär väl inte vara mycket till mat för 70 kr om jag får sia lite grand...
Databord. Notera designertapeten i bakgrunden...
Snart är det fredag. Det enda som gör att man numer kan se fram mot fredagarna är att tidningen Land kommer i brevlådan! Man får inte ha fredagsmys. En skål med bacon är ju inte så särskilt mysigt att ha på bordet... Men Land är rolig att få! Riktiga människor med riktiga problem! Inte för att jag läser så mycket annat än kontaktannonserna men en del bilder är ju fina!
Hittade en bild i senaste numret som kvalar in i kategorin: "Jo tack, jag är medveten om detta..."
Slit mina slantar med hälsan O ni Lagens utarbetade väktare...
Nä, det är väl ingen större mening att sitta vaken och tomskriva så särskilt mycket längre. Det är väl lika bra att gå och lägga sig så denna misär till dag blir till ända någon gång. I morgon väntar ju en ny likadan...
/Jonas
Ka-tjing...
...låter det i polisens fikakassa då mina surt förvärvade, ihoplånade, ihoptiggda slantar ramlar in... 76 på 70 väg. Och då bromsade jag ändå in för kamerahelvetet. Tydligen inte fort nog. 1500 kr åt skogen. Men det gör ju ingenting... Veterinärkostnader, specialfoder, bensin, mat etc är ju utgiftsposter som är näst intill gratis så det ska bara bli roligt att sponsra våra skyddsänglar lite grand!
Framgångssagan fortsätter med andra ord med oförminskad hastighet. Skönt att saker och ting inte förändras... För som alla vet är ju förändring av ondo...
Elvis är halt (mest troligt pga artros), har svamp i tassarna, tappat pälsen pga rävskabb och är allmänt "falit". Valpen söker ut lika långt som skosnörena räcker och jagar inte ens sork. Han har dock gått upp dryga kilot sen vi började med tarmfodret, så man får väl hoppas att det ska ge några resultat nu då. Även om jag personligen har svårt att se hur tarmen hänger ihop med huvudet och dess vilja att jaga... Så med andra ord är säsongen 2011/2012 fullständigt körd vad gäller att smyga på ståndskall. Roligt! Det är ju inte nu man vill ha valuta för pissrundorna i -32 i februari. Inte alls.
Kommer ändå åka hem i helgen för jag ska stycka en mikroskopisk kviga på fredag och sen kan man väl hoppas man får ha i alla fall tur en halvtimma så det kan komma ut ett rådjur där man sitter och fånglor...
Älgpass är ingen mening att sitta på. För OM något händer så händer det så långt från mig som möjligt är.
Vi hade bra jakt i helgen. Skott skällde på som om han aldrig gjort annat och det blev även skjutet på stånd. Att man sen bara fick höra några svaga voff i fjärran är ju en annan femma.
Vi hade det dock trevligt på Bjäkernäset och lördagen bjöd på en god middag. Kan man inte fira får man väl tröstäta lite i alla fall...
Älgbiff, älgrostbiff, svamparellsås, rotsaker i ugn och Grythyttans vin
gjort på lingon och blåbär.
I morgon är det tenta i skogsskötsel. Känns sköt att läsa något som är relevant inför framtiden. För ärligt talat så känns inte räkning med grekiska krumelurer som något som man gör varje dag när allvaret börjar så småningom. Men det är väl kanske bra att ha ett hum om sådant också kan man tro...
Tja, vad mer finns att berätta då? Jo... Dieten går jättebra på veckorna då felkönad sambo (som innehar ett visst mått av han den egendomliga figuren Karak Tär) håller ordning på inhandling och matlagning. Sen går det käpprätt åt skogen då man är hemma. Med bukras som följd. Kan inte vara nyttigt, kanske är idé att välja sida nu... Börja beställa kläder från samma ställe som publiken i Ricky Lake Show eller verkligen försöka hålla det här... Fast sparkdräkter i grälla färger och med midjeresår är säkerligen ohemult sköna så det är ett svårt val...
Den som lever får se. Dum som en årskalv som gång efter annan slickar på strömtråden kommer jag med oförtruten entusiasm åka hem och stå på morgonsamlingen även denna helg. Vem vet. Alla himlens makter kanske är bakfulla så man åtminstone kan få en timme med något som kan liknas vid lite tur...
Framgångssagan fortsätter med andra ord med oförminskad hastighet. Skönt att saker och ting inte förändras... För som alla vet är ju förändring av ondo...
Elvis är halt (mest troligt pga artros), har svamp i tassarna, tappat pälsen pga rävskabb och är allmänt "falit". Valpen söker ut lika långt som skosnörena räcker och jagar inte ens sork. Han har dock gått upp dryga kilot sen vi började med tarmfodret, så man får väl hoppas att det ska ge några resultat nu då. Även om jag personligen har svårt att se hur tarmen hänger ihop med huvudet och dess vilja att jaga... Så med andra ord är säsongen 2011/2012 fullständigt körd vad gäller att smyga på ståndskall. Roligt! Det är ju inte nu man vill ha valuta för pissrundorna i -32 i februari. Inte alls.
Kommer ändå åka hem i helgen för jag ska stycka en mikroskopisk kviga på fredag och sen kan man väl hoppas man får ha i alla fall tur en halvtimma så det kan komma ut ett rådjur där man sitter och fånglor...
Älgpass är ingen mening att sitta på. För OM något händer så händer det så långt från mig som möjligt är.
Vi hade bra jakt i helgen. Skott skällde på som om han aldrig gjort annat och det blev även skjutet på stånd. Att man sen bara fick höra några svaga voff i fjärran är ju en annan femma.
Vi hade det dock trevligt på Bjäkernäset och lördagen bjöd på en god middag. Kan man inte fira får man väl tröstäta lite i alla fall...
Älgbiff, älgrostbiff, svamparellsås, rotsaker i ugn och Grythyttans vin
gjort på lingon och blåbär.
I morgon är det tenta i skogsskötsel. Känns sköt att läsa något som är relevant inför framtiden. För ärligt talat så känns inte räkning med grekiska krumelurer som något som man gör varje dag när allvaret börjar så småningom. Men det är väl kanske bra att ha ett hum om sådant också kan man tro...
Tja, vad mer finns att berätta då? Jo... Dieten går jättebra på veckorna då felkönad sambo (som innehar ett visst mått av han den egendomliga figuren Karak Tär) håller ordning på inhandling och matlagning. Sen går det käpprätt åt skogen då man är hemma. Med bukras som följd. Kan inte vara nyttigt, kanske är idé att välja sida nu... Börja beställa kläder från samma ställe som publiken i Ricky Lake Show eller verkligen försöka hålla det här... Fast sparkdräkter i grälla färger och med midjeresår är säkerligen ohemult sköna så det är ett svårt val...
Den som lever får se. Dum som en årskalv som gång efter annan slickar på strömtråden kommer jag med oförtruten entusiasm åka hem och stå på morgonsamlingen även denna helg. Vem vet. Alla himlens makter kanske är bakfulla så man åtminstone kan få en timme med något som kan liknas vid lite tur...
Långhelg.
Mycket -"helg" i överskrifterna nu på slutet, men det är ju bara då det händer någonting som är värt att skriva om. Det torde vara ett väldigt begränsat intresse att läsa om då jag och felkönad sambo ligger i varsin soffa i white-thrash byxor och tittar på tecknat kväll efter kväll...
Söndagen då jag inte jagade men i alla fulla fall satt på pass var en mycket angenäm upplevelse. På ett sätt. Det tog till den 23:e oktober innan man fick höra ett ståndskall och det var inte någon av mina egna hundar som skällde... Men det var roligt ändå. När man är runt lite grand, jagar på olika marker och med olika hundar får man ju faktiskt en kalldusch. Det finns faktiskt älghundar som levererar mer än vart 14:e släpp... Foppa gjorde en söktur och skällde sen hela dagen, att det var på fel mark är en helt annan femma som inte hunden rår för. Han gjorde det bra. Viktor fick ståndskall i upptaget framför mig. Stod en timma och sedan stötte de iväg det så det gick i sakta gångstånd över gränsen. Sen hakade de på. Ställde om älgarna och höll så på resten av dagen? Effektivt. Nej. Bra hundjobb. Ja. Ingen medioker jaktlust här inte...
Ryvikens Viktor, född 2001 och still going strong...
Idag var jag ute lite grand med Sorgebarnet. Ingen förbättring. Han var 25 meter som längst från mig. Struntade i fåglar som flög upp etc. Vi var ute i 5 timmar och han var inte ett dugg trött när vi nådde bilen eftersom han inte rört sig snabbare än i gång någon gång under dessa timmar. Väl framme vid bilen tog jag fram en klöv och drog ett släpspår om ca 100m med en 90-graders vinkel. Satte mig i bilen och drack the en halvtimma och spårade sedan med Sorgebarnet. Det gick riktigt bra. Klarade vinkeln direkt och hittade klöven. Han fick rikligt med beröm över sin näst intill heroiska insats...
En tjärvedsbrasa mäktade vi med i alla fall...
I helgen blir det återigen hemfärd. Far faktiskt redan i morgon, torsdag, vid lunch. Vi är lediga på fredag så det är lika bra att passa på att åka hem då... Det vore ju fruktansvärt att behöva lära känna några nya människor här uppe... Förhoppningsvis är detta helgen då förbannelsen bryts och det åtminstone börjar gå sådär jämnjävligt dåligt som man är van vid. Det vi hittills upplevt är ju rent löjeväckande...
Sen ska jag tydligen ner till Skåne den 9:e december och hugga julgranar i 6 dagar för att samla pengar till ytterligare en resa. Den här gången är det en fruktansvärt meningslös resa utanför landets gränser. Vad fan finns det i forna kommuniststater som inte finns i Fåker? Ingenting.
Det värsta i kråksången är väl inte att återigen bli dränkt i fästingar och älglusflugor... Nä, det värsta är att vi ska flyga ner. Flyga. Detta klaustrofobiframkallande syndastraff till färdmedel som får SJ´s försenade jättedildos att te sig som en limousinefärd i jämförelse. Gruvar mig redan, jag minns hur den förra flygresan ner till Skåne var. Fy fan säger jag bara. Sen lär vi väl naturligtvis få flyga med nåt lågprisbolag som sparat in på allt från bränsle till landningsställ också. Usch vad fruktansvärt. Jag får svettningar vid blotta tanken på eländet.
Resa förresten. Varför ska man behöva resa hela tiden? Kommer inget gott ut av det. Se en massa skit, göra av med en massa pengar, träffa människor man aldrig kommer se igen för att återigen, för hundrafjärde gången, komma fram till att det är bäst hemma.
Nu ska jag diska så det bara är att sätta sig i storsvensken och åka hem i morgon vid lunch. Väl mött.
//Jonas
Söndagen då jag inte jagade men i alla fulla fall satt på pass var en mycket angenäm upplevelse. På ett sätt. Det tog till den 23:e oktober innan man fick höra ett ståndskall och det var inte någon av mina egna hundar som skällde... Men det var roligt ändå. När man är runt lite grand, jagar på olika marker och med olika hundar får man ju faktiskt en kalldusch. Det finns faktiskt älghundar som levererar mer än vart 14:e släpp... Foppa gjorde en söktur och skällde sen hela dagen, att det var på fel mark är en helt annan femma som inte hunden rår för. Han gjorde det bra. Viktor fick ståndskall i upptaget framför mig. Stod en timma och sedan stötte de iväg det så det gick i sakta gångstånd över gränsen. Sen hakade de på. Ställde om älgarna och höll så på resten av dagen? Effektivt. Nej. Bra hundjobb. Ja. Ingen medioker jaktlust här inte...
Ryvikens Viktor, född 2001 och still going strong...
Idag var jag ute lite grand med Sorgebarnet. Ingen förbättring. Han var 25 meter som längst från mig. Struntade i fåglar som flög upp etc. Vi var ute i 5 timmar och han var inte ett dugg trött när vi nådde bilen eftersom han inte rört sig snabbare än i gång någon gång under dessa timmar. Väl framme vid bilen tog jag fram en klöv och drog ett släpspår om ca 100m med en 90-graders vinkel. Satte mig i bilen och drack the en halvtimma och spårade sedan med Sorgebarnet. Det gick riktigt bra. Klarade vinkeln direkt och hittade klöven. Han fick rikligt med beröm över sin näst intill heroiska insats...
En tjärvedsbrasa mäktade vi med i alla fall...
I helgen blir det återigen hemfärd. Far faktiskt redan i morgon, torsdag, vid lunch. Vi är lediga på fredag så det är lika bra att passa på att åka hem då... Det vore ju fruktansvärt att behöva lära känna några nya människor här uppe... Förhoppningsvis är detta helgen då förbannelsen bryts och det åtminstone börjar gå sådär jämnjävligt dåligt som man är van vid. Det vi hittills upplevt är ju rent löjeväckande...
Sen ska jag tydligen ner till Skåne den 9:e december och hugga julgranar i 6 dagar för att samla pengar till ytterligare en resa. Den här gången är det en fruktansvärt meningslös resa utanför landets gränser. Vad fan finns det i forna kommuniststater som inte finns i Fåker? Ingenting.
Det värsta i kråksången är väl inte att återigen bli dränkt i fästingar och älglusflugor... Nä, det värsta är att vi ska flyga ner. Flyga. Detta klaustrofobiframkallande syndastraff till färdmedel som får SJ´s försenade jättedildos att te sig som en limousinefärd i jämförelse. Gruvar mig redan, jag minns hur den förra flygresan ner till Skåne var. Fy fan säger jag bara. Sen lär vi väl naturligtvis få flyga med nåt lågprisbolag som sparat in på allt från bränsle till landningsställ också. Usch vad fruktansvärt. Jag får svettningar vid blotta tanken på eländet.
Resa förresten. Varför ska man behöva resa hela tiden? Kommer inget gott ut av det. Se en massa skit, göra av med en massa pengar, träffa människor man aldrig kommer se igen för att återigen, för hundrafjärde gången, komma fram till att det är bäst hemma.
Nu ska jag diska så det bara är att sätta sig i storsvensken och åka hem i morgon vid lunch. Väl mött.
//Jonas
Jaktfri helg.
Mitt i oktober sitter man vid köksbordet och skriver på datorn. En lördag. Ur led är tid och rum. Men man måste ju hålla vad man lovat, i alla fall ett litet tag. Och har jag sagt att jag inte ska jaga mer i år så är det så det får bli.
I morgon ska jag dock ut i skogen och förhoppningsvis få höra hundskall. Ryvikens Viktor och Rusmosan Foppa kommer till skolans mark, det ska bli skitkul att få inspektera dessa herrar närmare... Jag måste ju dock ta ett pass, för det är ju farligt att gå omkring i såten utan att passarna har koll på mig och bössan måste jag väl ha med mig på pass ifall det kommer en bjärv... Så det kanske ser ut som att jag jagar men så är alltså inte fallet...
Något roligt finns, som vanligt, inte att skriva om. Men jag kan väl dra en liten uppdatering om Cash i alla fall...
Problem med magen har han. Tarmen behandlar inte födan riktigt. Således får han inte åt sig den näring han behöver. Detta har lett till att han inte byggt några muskler och därmed orkar han ingenting. Han kan göra en runda, sen är han helt slut. Mot detta skulle det tydligen räcka att ge ett foder som var "snällare" mot tarmen. Han har nu ätit detta foder i dryga 2 veckor och han skiter faktiskt bättre nu. Hårdare och det syns att tarmen knådat maten bättre. Däremot syns det fortfarande ingenting på vågen eller i grovhet. Sen tog veterinären några andra blodprov för olika åkommor. Dessa var bra.
Men: Han dricker väldigt mycket och har så alltid gjort. Han kan dricka tills han spyr över golvet och sen fortsätta dricka. Detta berättade vi för veterinärskan och hon började på en gång misstänka njurproblem. Så nästa fredag är det dags för nya provtagningar för det...
Jag kan, tyvärr, inte se att detta ska bli bra. Detta var den viktigaste hösten. När de positiva upplevelserna skulle avlösa varandra. När han skulle lära sig vad som verkligen är roligt här i världen. Av det blev det kattskit. Allt han fått är ett sämre och sämre självförtroende för varje gång jag varit ut i skogen med honom. Utvecklingskurvan har gått i samma riktning som börsens kurvor för närvarande går...
Nu har jag i alla fall bestämt mig för att det inte blir ett enda släpp till i år. Det enda jag ska göra är att spåra släpspår av älgklöv och eventuellt spåra fram till någon död älg om det passar sig så. Bara för prägling och för att något positivt ska hända för honom. Jag måste helt enkelt. Även fast det inte är för att gå som en idiot längst bak i ett snöre jag köpt hundarna så måste jag ju på något vis pröva. Sen får vi väl se vad som händer OM sjukdomarna går till sig är ändå precis allting kvar...
Vad som än händer så är det tre saker som är skrivna i sten:
1: Nästa hund kommer från Finland.
2: Nästa hund inköps inte så länge jag sitter här som ett jävla beläte och lever på 8000 lånade kronor varje månad.
3: Nästa hund införskaffas inte förrän jag har ett vettigt boende.
1:an och 2:an är väl relativt lätt ordnade. 3:an är tvärkörd eftersom jag aldrig kommer ha råd att köpa ett vettigt boende utan förevigt är förvisad att bo i allmännyttans äckliga lägenhetskolosser.
Har kikat lite grand vad en färdig hund kan tänkas kosta. En tvååring med jaktprovsettor... Har ju ett litet kapital bundet i bössorna. Om man skickar dem åt helvete och lägger de pengarna på en hund kanske det går bättre? För att ha bössor för en halv årslön som man aldrig får använda måste ju vara mycket sämre än att nyttja arvegodset som man får använda? Tål att kollas upp...
När Fan blir gammal blir han religiös heter det ju... Nu har även jag börjat tro på en högre makt. Jo, det är faktiskt sant. Och jag har även kommit på vad det är som gör att allt går så dåligt jämt. Jag blir straffad för mitt ostbågssug. För ostbågar jag ätit. För ostbågar jag vill äta. För ostbågar jag kommer att äta. Allting som hänt går att härleda till någon av dessa tre punkter. Igår kväll till exempel. Gick helt fredligt en hundpissarpromenad här i ghettot. Tänkte i mitt stilla sinne: "Ikväll har jag gjort mig förtjänt av en påse ostbågar eftersom jag sitter och pluggar trots att det är fredagskväll." Hinner inte tänka tanken klart förrän jag kliver snett på gräsmattan i ett hål som inte fanns innan jag tänkte ostbågstankarna. Så nu får det vara färdigt med dessa gyllene lyckobringare. Jag har inte nerver nog att sukta efter Er mer...
Gyllene bågar i påsar av stål
gör att fredliga män trampar i hål
Om nerverna ska stå pall
får nog sagan vara all
om dessa gyllene bågar i påsar av stål
Ikväll är jag bjuden på finmiddag på Umeås gräddhylla. Alla ni fruntimmer som sitter och glider runt på stolsitsarna behöver dock inte vara oroliga, det är enbart karlar inbjudna så jag är lika tillgänglig innan som efter bjudningen... Däremot ska det bli trevligt att få äta en god köttbit och dricka ett glas rött. Jag ska, kvällen till ära, testa ett vin jag fick i present: Grythyttan Jakt.
Har fått ett par nya blomva... F´låt kängor också. Får se hur många dagar dessa håller nu då. Varför ska det vara så jävla svårt att göra en produkt som åtminstone håller en godtagbar kvalitet? Jag är då beredd att betala för det i alla fall. Många med mig också. Men lik förbannat är det mesta som prånglas ut på marknaden ren och skär skit.
Nu ska jag sätta upp en hallspegel och en tavla av en hare. Vi har fått omtapetserat i vårt dysfunktionella boende. Det blev nog bra, minns inte hur det såg ut innan så det är svårt att säga nåt. Nämnde jag att heminredning inte är en av mina stora passioner?
I morgon ska jag dock ut i skogen och förhoppningsvis få höra hundskall. Ryvikens Viktor och Rusmosan Foppa kommer till skolans mark, det ska bli skitkul att få inspektera dessa herrar närmare... Jag måste ju dock ta ett pass, för det är ju farligt att gå omkring i såten utan att passarna har koll på mig och bössan måste jag väl ha med mig på pass ifall det kommer en bjärv... Så det kanske ser ut som att jag jagar men så är alltså inte fallet...
Något roligt finns, som vanligt, inte att skriva om. Men jag kan väl dra en liten uppdatering om Cash i alla fall...
Problem med magen har han. Tarmen behandlar inte födan riktigt. Således får han inte åt sig den näring han behöver. Detta har lett till att han inte byggt några muskler och därmed orkar han ingenting. Han kan göra en runda, sen är han helt slut. Mot detta skulle det tydligen räcka att ge ett foder som var "snällare" mot tarmen. Han har nu ätit detta foder i dryga 2 veckor och han skiter faktiskt bättre nu. Hårdare och det syns att tarmen knådat maten bättre. Däremot syns det fortfarande ingenting på vågen eller i grovhet. Sen tog veterinären några andra blodprov för olika åkommor. Dessa var bra.
Men: Han dricker väldigt mycket och har så alltid gjort. Han kan dricka tills han spyr över golvet och sen fortsätta dricka. Detta berättade vi för veterinärskan och hon började på en gång misstänka njurproblem. Så nästa fredag är det dags för nya provtagningar för det...
Jag kan, tyvärr, inte se att detta ska bli bra. Detta var den viktigaste hösten. När de positiva upplevelserna skulle avlösa varandra. När han skulle lära sig vad som verkligen är roligt här i världen. Av det blev det kattskit. Allt han fått är ett sämre och sämre självförtroende för varje gång jag varit ut i skogen med honom. Utvecklingskurvan har gått i samma riktning som börsens kurvor för närvarande går...
Nu har jag i alla fall bestämt mig för att det inte blir ett enda släpp till i år. Det enda jag ska göra är att spåra släpspår av älgklöv och eventuellt spåra fram till någon död älg om det passar sig så. Bara för prägling och för att något positivt ska hända för honom. Jag måste helt enkelt. Även fast det inte är för att gå som en idiot längst bak i ett snöre jag köpt hundarna så måste jag ju på något vis pröva. Sen får vi väl se vad som händer OM sjukdomarna går till sig är ändå precis allting kvar...
Vad som än händer så är det tre saker som är skrivna i sten:
1: Nästa hund kommer från Finland.
2: Nästa hund inköps inte så länge jag sitter här som ett jävla beläte och lever på 8000 lånade kronor varje månad.
3: Nästa hund införskaffas inte förrän jag har ett vettigt boende.
1:an och 2:an är väl relativt lätt ordnade. 3:an är tvärkörd eftersom jag aldrig kommer ha råd att köpa ett vettigt boende utan förevigt är förvisad att bo i allmännyttans äckliga lägenhetskolosser.
Har kikat lite grand vad en färdig hund kan tänkas kosta. En tvååring med jaktprovsettor... Har ju ett litet kapital bundet i bössorna. Om man skickar dem åt helvete och lägger de pengarna på en hund kanske det går bättre? För att ha bössor för en halv årslön som man aldrig får använda måste ju vara mycket sämre än att nyttja arvegodset som man får använda? Tål att kollas upp...
När Fan blir gammal blir han religiös heter det ju... Nu har även jag börjat tro på en högre makt. Jo, det är faktiskt sant. Och jag har även kommit på vad det är som gör att allt går så dåligt jämt. Jag blir straffad för mitt ostbågssug. För ostbågar jag ätit. För ostbågar jag vill äta. För ostbågar jag kommer att äta. Allting som hänt går att härleda till någon av dessa tre punkter. Igår kväll till exempel. Gick helt fredligt en hundpissarpromenad här i ghettot. Tänkte i mitt stilla sinne: "Ikväll har jag gjort mig förtjänt av en påse ostbågar eftersom jag sitter och pluggar trots att det är fredagskväll." Hinner inte tänka tanken klart förrän jag kliver snett på gräsmattan i ett hål som inte fanns innan jag tänkte ostbågstankarna. Så nu får det vara färdigt med dessa gyllene lyckobringare. Jag har inte nerver nog att sukta efter Er mer...
Gyllene bågar i påsar av stål
gör att fredliga män trampar i hål
Om nerverna ska stå pall
får nog sagan vara all
om dessa gyllene bågar i påsar av stål
Ikväll är jag bjuden på finmiddag på Umeås gräddhylla. Alla ni fruntimmer som sitter och glider runt på stolsitsarna behöver dock inte vara oroliga, det är enbart karlar inbjudna så jag är lika tillgänglig innan som efter bjudningen... Däremot ska det bli trevligt att få äta en god köttbit och dricka ett glas rött. Jag ska, kvällen till ära, testa ett vin jag fick i present: Grythyttan Jakt.
Har fått ett par nya blomva... F´låt kängor också. Får se hur många dagar dessa håller nu då. Varför ska det vara så jävla svårt att göra en produkt som åtminstone håller en godtagbar kvalitet? Jag är då beredd att betala för det i alla fall. Många med mig också. Men lik förbannat är det mesta som prånglas ut på marknaden ren och skär skit.
Nu ska jag sätta upp en hallspegel och en tavla av en hare. Vi har fått omtapetserat i vårt dysfunktionella boende. Det blev nog bra, minns inte hur det såg ut innan så det är svårt att säga nåt. Nämnde jag att heminredning inte är en av mina stora passioner?
Nytt inlägg.
En läsare efterlyste tätare uppdateringar. Vackert så. Men för att kunna skriva ofta måste något hända. Ingenting händer. Dessutom är det roligare att skriva om något roligt händer. Något roligt händer det definitivt aldrig. För vissa verkar ju livet i allmänhet och jakten i synnerhet vara en rosaskimrande haschpsykos av bibliska mått, men under den stjärnan är vi inte alla födda... Definitivt inte jag.
Varit på en resa med skolan. Vi var i det fruktansvärda Sundsvall första dagen, sen utanför Gävle dag 2 och avslutade med 3 dagar i Mora. Varför man stavar Mora med ett o är också en väldigt intressant fråga...
I alla fall: Det var trivsamt. Vi fick mycket kaffe, en keps och en thermos!
I Gävle skulle vi gå på lokal och äta middag. Vi gick på en lokal där di tillverkade svavelpannkakor. Jag läste menyn och fastnade för en sådan med mycket intressanta grejor på. När det sen var min tur att beställa frågade expeditskan om jag ville ha en "small", "medium" eller "large". Jag tänkte för en gångs skull bete mig då det handlar om mat så jag tog en medium. Tog drickan och satte mig vid bordet. Blev då upplyst om att en medium panpizza tydligen var avsedd för 2-3 personer. Pizzan kom. Jag åt. Blev klen. Allt som vanligt mao: Går ej bete sig när fast föda ligger på bordet.
Svavelpannkaka
Efter detta skulle vi gå på färgbiograf och titta på "Tre Musketörer". Gick till kassan och bad att få en biljett till "Pajrätts ov de karribijan". Kassörskan tittade frågande på mig men jag hamnade ändå i rätt salong till slut.
Resten av resan förlöpte utan större komplikationer, i alla fall vad gällde beställningar av olika ting...
Sålde arslet bakom norrlandsoperan för att råda bot på skoproblemet. Glad i hågen åker man på jaktaffären. Hittar en par jättesköna kängor, satt som en smäck på foten. Smäck var just vad de var. 3 jaktdagar (med smorning varje kväll) höll de. Nu tar de in vatten så man blir dyngsur. Jag trodde, anno 2011, inte att det gick att ta så mycket betalt för något som är sådär jävla värdelöst. Men men... Det är väl som med hundar... Så länge det finns idioter, dvs mig, som gladeligen betalar så går det tjäna grova pengar på skräp.
Två väldigt dyra blomvasar. Nä just ja... Vattnet kommer väl rinna ut...
Vad gäller allting annat så är det precis som vanligt: Allt går åt helvete.
Bantningen går åt helvete eftersom jag åker hem och "jagar" på helgerna och fuskar då. Karaktärslös som få.
"Jakten" går ju nåt så kopiöst jävla katastrofuselt så den tänker jag inte ens nämna.
Blev fotad av en fartkamera.
Ramlade ner i ett hål och gjorde illa vaden.
Pank pga resultatlösa hemresor till "jakten".
Förkyld och feber.
Att man överhuvudtaget ids kliva ur sängen och möta en ny värdelös dag torde ju tyda på en allvarlig kromosombrist.
Trots att jag pratar emot vad jag skrev ovan så måste jag väl ändå tala om "jakten". Det här ska ju trots allt föreställa en jaktblogg.... Jagade mån-tis-ons på oktoberpremiären i ett lag i Långsele. Hade ett uselt upptag på måndagen som ledde till att de fick skjuta en kviga. Sen helt resultatslöst. Åkte upp till Umeå på torsdagen för att ha en redovisning på 15 min som enligt skitnödig skolpraxis naturligtvis inte gick att flytta... Hem till Fåker på torsdagskvällen och premiär där på fredagen. Satt på mitt favoritpass, Snejtalln, har knappt sett nån älg där och definitivt inte skjutit någon men jag trivs där ändå. Vad hände? Ingenting hände. Vi ser 10 älgar på vägen till samlingen, när vi ska jaga och släppa hundarna händer tammejfan ingenting. Knappt ett skall, inga förföljanden. Ingenting.
Eftermiddagen tillbringades hos veterinär där det konstaterades att Elvis har rävskabb. Så nu är både han och Cash under behandling för det. Var dock inget hinder för jakt. Kruxet är ju att Elvis lallar i nåt gammelspår tills han får upp, är för långsam för att få stopp på dem och går bara och lullar bakom.
Cash jagar ju inte alls så det är inget att hålla på med över huvud taget. Han har något medfött fel i magen som gör att han inte kan tillgodogöra sig näringen i maten så han är mager som en skrika och orkar ingenting. OM det nu är det som gör det. Kanske bara är en fullständig avsaknad av jaktlust också. Jag tror på det senare...
Släppte han på söndagsmorgonen på purfärska älgspår. 500m sen tillbaka till gräsätningen vid mina fötter. Gick längs spåret för att lära honom uthållighet. Står två älgar i kraftledningen och äter. Förföljande 350m. Tillbaka till gräsätningen. La mig på knä på myren och grinade och lovade mig själv att detta skulle bli sista älgjaktsdagen för i år. Det löftet ämnar jag hålla.
Ingen mening att lägga tid och pengar på något som man är så jävla värdelös på så man jagat i 17 dagar utan att få skjuta någonting. I dom 17 dagarna är dessutom inte rådjurspürsch och ensamsläpp med Cash inräknade.
Det är bara att bita huvudet av skam och inse: Jag är fullständigt hundlös. Jag kommer inte få en enda spännande upplevelse i skogen i år. Därför tänker jag stanna hemma. Då kanske man åtminstone kan hålla dieteten så något positivt kan komma ur detta helvete till skitår. Sen kan man ju börja fundera på vad man gjort för ont. Eller är det så att tur är strikt korrelerad mot skicklighet...? Om så är fallet åker grejorna ut på blocket i morgon dag. Såhär håller jag inte på längre, så enkelt är det.
Snejtalln. Vackert.
Nu tänker jag gå och lägga mig under ett gammalt hästtäcke och vakna upp och inse att jag haft en mardröm. Det är bara 19:e augusti och allt ligger framför en...
Varit på en resa med skolan. Vi var i det fruktansvärda Sundsvall första dagen, sen utanför Gävle dag 2 och avslutade med 3 dagar i Mora. Varför man stavar Mora med ett o är också en väldigt intressant fråga...
I alla fall: Det var trivsamt. Vi fick mycket kaffe, en keps och en thermos!
I Gävle skulle vi gå på lokal och äta middag. Vi gick på en lokal där di tillverkade svavelpannkakor. Jag läste menyn och fastnade för en sådan med mycket intressanta grejor på. När det sen var min tur att beställa frågade expeditskan om jag ville ha en "small", "medium" eller "large". Jag tänkte för en gångs skull bete mig då det handlar om mat så jag tog en medium. Tog drickan och satte mig vid bordet. Blev då upplyst om att en medium panpizza tydligen var avsedd för 2-3 personer. Pizzan kom. Jag åt. Blev klen. Allt som vanligt mao: Går ej bete sig när fast föda ligger på bordet.
Svavelpannkaka
Efter detta skulle vi gå på färgbiograf och titta på "Tre Musketörer". Gick till kassan och bad att få en biljett till "Pajrätts ov de karribijan". Kassörskan tittade frågande på mig men jag hamnade ändå i rätt salong till slut.
Resten av resan förlöpte utan större komplikationer, i alla fall vad gällde beställningar av olika ting...
Sålde arslet bakom norrlandsoperan för att råda bot på skoproblemet. Glad i hågen åker man på jaktaffären. Hittar en par jättesköna kängor, satt som en smäck på foten. Smäck var just vad de var. 3 jaktdagar (med smorning varje kväll) höll de. Nu tar de in vatten så man blir dyngsur. Jag trodde, anno 2011, inte att det gick att ta så mycket betalt för något som är sådär jävla värdelöst. Men men... Det är väl som med hundar... Så länge det finns idioter, dvs mig, som gladeligen betalar så går det tjäna grova pengar på skräp.
Två väldigt dyra blomvasar. Nä just ja... Vattnet kommer väl rinna ut...
Vad gäller allting annat så är det precis som vanligt: Allt går åt helvete.
Bantningen går åt helvete eftersom jag åker hem och "jagar" på helgerna och fuskar då. Karaktärslös som få.
"Jakten" går ju nåt så kopiöst jävla katastrofuselt så den tänker jag inte ens nämna.
Blev fotad av en fartkamera.
Ramlade ner i ett hål och gjorde illa vaden.
Pank pga resultatlösa hemresor till "jakten".
Förkyld och feber.
Att man överhuvudtaget ids kliva ur sängen och möta en ny värdelös dag torde ju tyda på en allvarlig kromosombrist.
Trots att jag pratar emot vad jag skrev ovan så måste jag väl ändå tala om "jakten". Det här ska ju trots allt föreställa en jaktblogg.... Jagade mån-tis-ons på oktoberpremiären i ett lag i Långsele. Hade ett uselt upptag på måndagen som ledde till att de fick skjuta en kviga. Sen helt resultatslöst. Åkte upp till Umeå på torsdagen för att ha en redovisning på 15 min som enligt skitnödig skolpraxis naturligtvis inte gick att flytta... Hem till Fåker på torsdagskvällen och premiär där på fredagen. Satt på mitt favoritpass, Snejtalln, har knappt sett nån älg där och definitivt inte skjutit någon men jag trivs där ändå. Vad hände? Ingenting hände. Vi ser 10 älgar på vägen till samlingen, när vi ska jaga och släppa hundarna händer tammejfan ingenting. Knappt ett skall, inga förföljanden. Ingenting.
Eftermiddagen tillbringades hos veterinär där det konstaterades att Elvis har rävskabb. Så nu är både han och Cash under behandling för det. Var dock inget hinder för jakt. Kruxet är ju att Elvis lallar i nåt gammelspår tills han får upp, är för långsam för att få stopp på dem och går bara och lullar bakom.
Cash jagar ju inte alls så det är inget att hålla på med över huvud taget. Han har något medfött fel i magen som gör att han inte kan tillgodogöra sig näringen i maten så han är mager som en skrika och orkar ingenting. OM det nu är det som gör det. Kanske bara är en fullständig avsaknad av jaktlust också. Jag tror på det senare...
Släppte han på söndagsmorgonen på purfärska älgspår. 500m sen tillbaka till gräsätningen vid mina fötter. Gick längs spåret för att lära honom uthållighet. Står två älgar i kraftledningen och äter. Förföljande 350m. Tillbaka till gräsätningen. La mig på knä på myren och grinade och lovade mig själv att detta skulle bli sista älgjaktsdagen för i år. Det löftet ämnar jag hålla.
Ingen mening att lägga tid och pengar på något som man är så jävla värdelös på så man jagat i 17 dagar utan att få skjuta någonting. I dom 17 dagarna är dessutom inte rådjurspürsch och ensamsläpp med Cash inräknade.
Det är bara att bita huvudet av skam och inse: Jag är fullständigt hundlös. Jag kommer inte få en enda spännande upplevelse i skogen i år. Därför tänker jag stanna hemma. Då kanske man åtminstone kan hålla dieteten så något positivt kan komma ur detta helvete till skitår. Sen kan man ju börja fundera på vad man gjort för ont. Eller är det så att tur är strikt korrelerad mot skicklighet...? Om så är fallet åker grejorna ut på blocket i morgon dag. Såhär håller jag inte på längre, så enkelt är det.
Snejtalln. Vackert.
Nu tänker jag gå och lägga mig under ett gammalt hästtäcke och vakna upp och inse att jag haft en mardröm. Det är bara 19:e augusti och allt ligger framför en...
Katastrofuselt.
Ja, nu är septemberjakten till ända och resultatet för Er käre skribent är minst sagt magert. Om man skulle leva på det man lyckas hämta ur skogen hade inget diet behövts... Man har två hundar och jaktgrejor för en halvårslön och jag har inte skjutit ett förbaskat någe. Har inte ens haft några lägen att tala om. Som jag tidigare skrev så var premiärveckan det uslaste resultatet någonsin för mig. För att inte överdriva åt något håll kan jag nöja mig med att säga att det fortsätter i samma stil...
Nu kan väl katastrofen till viss del tillskrivas att den mesta av tiden läggs på hunden som inte fungerar. Cash. Elvis gör det han ska och är man bara ute med honom så lär det väl erbjudas chanser i alla fall. Men det känns viktigt att erbjuda det här andra sorgebarnet några chanser också. Dessa chanser har han inte ens förvaltat dåligt. Han har nämligen inte ens tagit dem. Varit ute två dagar i rad nu. I princip sett hunden två hela dagar i streck. Jag blir fanimej tokig snart. Det är inte roligt att gå till skogen längre. Jag gruvar mig för att gå ut för jag vet att: "Jaha, idag kommer absolut ingenting hända annat än att jag blir så förbannad innan jag är tillbaka vid bilen så jag förkortar mitt liv med 2 år".
Jag har nu under de här turerna sett 6 älgar. Inte ett skall. Ett samlat förföljande på under 3km. Ca 350m i snitt. Så mitt hopp och min framtidstro gällande detta är i nivå med det yttersta lagret av skolsulorna..
Kommer man sedan hem från sin urusla jakttur, spiller upp en kopp java och loggar in på valfritt medium så blir framgångssagorna kastade i ansiktet på en likt Rustas värdelösa reklamblad. Avund är en dödssynd och jag bryter mot den 15 gånger om dagen... Den och frosseri gör att jag kommer få pruta mig förbi pärleporten när den dagen kommer...
"Fido, 7 månader, skäller älg i 9 timmar varje släpp och en nöjd husse har redan skjutit 83 älgar på fast stånd fast jakten bara pågått i 2 dagar". Håll käft. Intervjua en normal människa med en normal hund nån jävla gång så man återfår gnistan igen. Den gnistan är oerhört nära att falna nu kan jag säga...
I skolan händer inte speciellt mycket nu. De flesta pratar om älgar mest hela tiden. Vad dom andra gör vet jag inte. Vi ska i alla fall på en veckotripp ner till Daaaalarna, Klyktatteriet och Hälsingland om nån vecka. Det ska bli trevligt. Det blir en bussresa á la PRO. Med filmvisning! Jag hoppas dom visar filmer där de slåss med svärd. Handling och dialog i filmer äro av ondo. Jag vill inte lyssna på något ylande fruntimmer som orerar om att hon blivit lämnad och bedragen av Hugh Grant. Jag vill se folk mörda troll med svärd. Så man får drömma sig bort i någon timma... Det är väl det som är vitsen med film? När man blivit född i fel tid, jag menar jag missade ju trots allt både vilda västern och älgexplosionen, så kan man ju i alla fall få nån timmas respit från verkligheten genom Jollyhoods högkvalitativa produktioner...
Annars finns det väl inte så mycket att säga. Jag äger 5 par skor lämpliga för bruk i skog och mark.
Ett par chevalierkängor, ett par graningekängor, ett par kängor av okänt märke, ett par tretornstövlar och slutligen ett par nokiastövlar där fodret lossnat. Ett av paren är täta och det är nokiastövlarna. Stabilt...
Bjuder avslutningsvis på en bild tagen idag som på ett ungefär visar längden på sökrundorna...
Cash & Jag.
Nu kan väl katastrofen till viss del tillskrivas att den mesta av tiden läggs på hunden som inte fungerar. Cash. Elvis gör det han ska och är man bara ute med honom så lär det väl erbjudas chanser i alla fall. Men det känns viktigt att erbjuda det här andra sorgebarnet några chanser också. Dessa chanser har han inte ens förvaltat dåligt. Han har nämligen inte ens tagit dem. Varit ute två dagar i rad nu. I princip sett hunden två hela dagar i streck. Jag blir fanimej tokig snart. Det är inte roligt att gå till skogen längre. Jag gruvar mig för att gå ut för jag vet att: "Jaha, idag kommer absolut ingenting hända annat än att jag blir så förbannad innan jag är tillbaka vid bilen så jag förkortar mitt liv med 2 år".
Jag har nu under de här turerna sett 6 älgar. Inte ett skall. Ett samlat förföljande på under 3km. Ca 350m i snitt. Så mitt hopp och min framtidstro gällande detta är i nivå med det yttersta lagret av skolsulorna..
Kommer man sedan hem från sin urusla jakttur, spiller upp en kopp java och loggar in på valfritt medium så blir framgångssagorna kastade i ansiktet på en likt Rustas värdelösa reklamblad. Avund är en dödssynd och jag bryter mot den 15 gånger om dagen... Den och frosseri gör att jag kommer få pruta mig förbi pärleporten när den dagen kommer...
"Fido, 7 månader, skäller älg i 9 timmar varje släpp och en nöjd husse har redan skjutit 83 älgar på fast stånd fast jakten bara pågått i 2 dagar". Håll käft. Intervjua en normal människa med en normal hund nån jävla gång så man återfår gnistan igen. Den gnistan är oerhört nära att falna nu kan jag säga...
I skolan händer inte speciellt mycket nu. De flesta pratar om älgar mest hela tiden. Vad dom andra gör vet jag inte. Vi ska i alla fall på en veckotripp ner till Daaaalarna, Klyktatteriet och Hälsingland om nån vecka. Det ska bli trevligt. Det blir en bussresa á la PRO. Med filmvisning! Jag hoppas dom visar filmer där de slåss med svärd. Handling och dialog i filmer äro av ondo. Jag vill inte lyssna på något ylande fruntimmer som orerar om att hon blivit lämnad och bedragen av Hugh Grant. Jag vill se folk mörda troll med svärd. Så man får drömma sig bort i någon timma... Det är väl det som är vitsen med film? När man blivit född i fel tid, jag menar jag missade ju trots allt både vilda västern och älgexplosionen, så kan man ju i alla fall få nån timmas respit från verkligheten genom Jollyhoods högkvalitativa produktioner...
Annars finns det väl inte så mycket att säga. Jag äger 5 par skor lämpliga för bruk i skog och mark.
Ett par chevalierkängor, ett par graningekängor, ett par kängor av okänt märke, ett par tretornstövlar och slutligen ett par nokiastövlar där fodret lossnat. Ett av paren är täta och det är nokiastövlarna. Stabilt...
Bjuder avslutningsvis på en bild tagen idag som på ett ungefär visar längden på sökrundorna...
Cash & Jag.
Kort uppdatering om liv och leverne...
Ja, älgjakten har börjat. Septemberveckan var ur en social synvinkel väldigt trivsam. Rent jaktligt var det, åtminstone för min egen del, rena rama natta. Såg en älg på hela veckan och det var en kviga som låg ner. Ett så uselt resultat hade jag inte ens på den tiden man bara följde med och åt godis och var i vägen...
Siktade på ovan nämnda kviga men kunde inte förmå mig till skott. Dels ösregnade det och jag såg framför mig timmar av jävelskap med dragaren innan man fått den ur skogen... Och sen är ju faktiskt inte belöningen för att gå pissrundor med två hundar i minus 32 grader mitt i vintern att skjuta älgar i daglega...
Har varit ute mycket med Cash nu på slutet. Tycker mig skönja en viss förbättring i hans "sökrundor". Nu är dom uppåt 200m i alla fall... Jag är inte riktigt säker men jag tror han skällde några skall på en älg sist jag var ute också. Det var lite svårt att avgöra för det ösregnade, jag kom på färsk spillning, det blev några skall och sen bar det iväg. Det kan ha varit en vidlyftig skogsmus också... Ingen som vet. Men har han gjort det en gång lär han göra det flera gånger så det är väl bara att vänta och se...
Han är dock inte rädd att dra om han känner någon vittring. Nedanstående bildspel är taget med inte alltför långt mellanrum mellan bilderna när han försvann i ett älgspår efter en älgkohane.
Först var det så.
15-20 sekunder senare var det så...
Och slutligen så överträffade både messmörspejlen och Cash sig själva
genom att fungera till respektive springa hela 1,47km...
I den här branschen får man vara nöjd med det lilla...
Elvispen är pigg och kry i alla fall. Han höll riktigt bra under septemberjakten med tanke på sin ålder. Jagade 4 av 6 dagar med honom och det verkade inte som han gjorde sig så stor affär av det annat än lite stelhet... Det är skönt att det får vara på det viset för en gångs skull.
Skolan har börjat. Det är väl inte så effektivt nu. De allra flesta sitter och pratar älgjakt och planerar helgens eller morgondagens eskapader. Det blir väl kanske lätt så då en massa människor med samma intressen samlas... Men som min felkönade sambo sade: Det finns omtentor men det finns fan inga omjakter... Detta var så klokt sagt så jag fick en klump i halsen, det är bara att hålla med... Det mesta har en tendens att ordna sig med tiden och så lär även detta göra. Vad kan man bättre ägna ett brunstuppehåll åt än skolarbete? Det hörs ju på själva namnet att det är dödfött med det mesta då så man kan lika gärna ligga under täcket och läsa...
Sen har vi i detta dysfunktionella boende börjat leva efter en mycket klämkäck sång, nämligen denna: http://www.youtube.com/watch?v=SaIm9D3fTP0
Vi har nämligen läst på datan att om man enbart lever på grädde och späck kommer kilona rasa, Y-formen på kroppen återtas och den rullstolsburna hjärncellen få ny energi. Eftersom vi läste detta på datan så innebär det ju per automatik att det är helt sant. Allt som står på datan är sant. I alla fall: Nu har vi prövat detta i hela en lång vecka. Det har inte gett något som helst resultat ännu men det kommer nog. Säkert som amen i kyrkan. Annars står vi väl där vid jul om möjligt ännu fetare och dummare.
Fast å andra sidan... Vilka är ett folk som imiterar små grodor och dansar kring en upp- och nedvänd penis att döma oss?
Bild från de bantande sockertrollens vardagsrumsbord... Aspartam och
E-nr är mycket mycket nyttigare än socker...
En bild som inte har något med texten att göra. Men jag fick detta
kylaggregat i skallen då vi satte upp det. Kände bara att jag ville
berätta detta...
Gåva till jaktlaget: Ett polskt överlevnadskit...
Nu tänker inte jag skriva mer för denna gång. Har ingenting mer att skriva om nämligen... Och jag har ju aldrig ordbajsat förr och jag tänker sannerligen inte börja med det nu...
Om ni tycker det uppdateras för sällan: Se då till att det händer något så man får något att skriva om...
Väl mött och god natt.
/Jonas
Siktade på ovan nämnda kviga men kunde inte förmå mig till skott. Dels ösregnade det och jag såg framför mig timmar av jävelskap med dragaren innan man fått den ur skogen... Och sen är ju faktiskt inte belöningen för att gå pissrundor med två hundar i minus 32 grader mitt i vintern att skjuta älgar i daglega...
Har varit ute mycket med Cash nu på slutet. Tycker mig skönja en viss förbättring i hans "sökrundor". Nu är dom uppåt 200m i alla fall... Jag är inte riktigt säker men jag tror han skällde några skall på en älg sist jag var ute också. Det var lite svårt att avgöra för det ösregnade, jag kom på färsk spillning, det blev några skall och sen bar det iväg. Det kan ha varit en vidlyftig skogsmus också... Ingen som vet. Men har han gjort det en gång lär han göra det flera gånger så det är väl bara att vänta och se...
Han är dock inte rädd att dra om han känner någon vittring. Nedanstående bildspel är taget med inte alltför långt mellanrum mellan bilderna när han försvann i ett älgspår efter en älgkohane.
Först var det så.
15-20 sekunder senare var det så...
Och slutligen så överträffade både messmörspejlen och Cash sig själva
genom att fungera till respektive springa hela 1,47km...
I den här branschen får man vara nöjd med det lilla...
Elvispen är pigg och kry i alla fall. Han höll riktigt bra under septemberjakten med tanke på sin ålder. Jagade 4 av 6 dagar med honom och det verkade inte som han gjorde sig så stor affär av det annat än lite stelhet... Det är skönt att det får vara på det viset för en gångs skull.
Skolan har börjat. Det är väl inte så effektivt nu. De allra flesta sitter och pratar älgjakt och planerar helgens eller morgondagens eskapader. Det blir väl kanske lätt så då en massa människor med samma intressen samlas... Men som min felkönade sambo sade: Det finns omtentor men det finns fan inga omjakter... Detta var så klokt sagt så jag fick en klump i halsen, det är bara att hålla med... Det mesta har en tendens att ordna sig med tiden och så lär även detta göra. Vad kan man bättre ägna ett brunstuppehåll åt än skolarbete? Det hörs ju på själva namnet att det är dödfött med det mesta då så man kan lika gärna ligga under täcket och läsa...
Sen har vi i detta dysfunktionella boende börjat leva efter en mycket klämkäck sång, nämligen denna: http://www.youtube.com/watch?v=SaIm9D3fTP0
Vi har nämligen läst på datan att om man enbart lever på grädde och späck kommer kilona rasa, Y-formen på kroppen återtas och den rullstolsburna hjärncellen få ny energi. Eftersom vi läste detta på datan så innebär det ju per automatik att det är helt sant. Allt som står på datan är sant. I alla fall: Nu har vi prövat detta i hela en lång vecka. Det har inte gett något som helst resultat ännu men det kommer nog. Säkert som amen i kyrkan. Annars står vi väl där vid jul om möjligt ännu fetare och dummare.
Fast å andra sidan... Vilka är ett folk som imiterar små grodor och dansar kring en upp- och nedvänd penis att döma oss?
Bild från de bantande sockertrollens vardagsrumsbord... Aspartam och
E-nr är mycket mycket nyttigare än socker...
En bild som inte har något med texten att göra. Men jag fick detta
kylaggregat i skallen då vi satte upp det. Kände bara att jag ville
berätta detta...
Gåva till jaktlaget: Ett polskt överlevnadskit...
Nu tänker inte jag skriva mer för denna gång. Har ingenting mer att skriva om nämligen... Och jag har ju aldrig ordbajsat förr och jag tänker sannerligen inte börja med det nu...
Om ni tycker det uppdateras för sällan: Se då till att det händer något så man får något att skriva om...
Väl mött och god natt.
/Jonas
Sista dagen...
... i resten av vårt liv. Möjligt. Men även sista dagen på det som i dagligt tal kallas för sommarlov. Ett sommarlov som har bestått av oändligt långa dagar av ledighet, sol, bad och glass... Eller så inte...
Ledighet faller bort eftersom jag förvärvsarbetat på veckorna och jobbat ideellt på helgerna.
Sol och bad faller också bort eftersom man inte har tid att sola och det bara är ungar och idioter som badar och jag anser mig inte tillhöra någon av kategorierna. Glass har det förvisso blivit en. En mjukglass. Med tutti-frutti (ja, som det där högkvalitativa färgteveprogrammet på 3:an för en evighet sedan)-strössel. Men halva landade i knät eftersom det var hett som en bastu i bilen och glassen attacksmälte så jag vet inte om det räknas.
Men nu är det alltså dags igen. Att flytta in i bilen. Måtte storsvensken hålla ett år till...
Ska bli skönt att komma igång igen. För varje dag jag är lam hemma försvinner en dag som jag kunnat komma närmare examen om jag varit i umeå... Att man går en hel lång vecka innan älgjakten gör väl kanske att inte "gruven" är alltför stor också...
Idag har allting gått extremt bra. Först satte vi ihop Hiluxen. Den gick faktiskt mycket mycket bättre. Men inte bra. Ryckte fortfarande och höll på småjävlas. Då tryckte vi ihop slangen till tryckregulatorn och efter det gick han som han ska. Eller som hon ska rättare sagt. Ingenting av hankön kan krångla på detta vis... Men i alla fulla fall så bör vi väl vara felet en bra bit på spåret nu och jag hoppas vid alla trägudar att det vare sig är dyrt eller krångligt att åtgärda. Efter detta debackel så skulle vi på slakteriet och hjälpa till att hänga upp ett kylaggregat. Det gick skitbra! Roger ramlade ner från stegen och satte sig på söta rumpan på betonggolvet. Jag fick aggregaten i skallen och skar upp halva högernäven i vild panik då jag försökte få bort det från ansiktet. Sotarn, tack och lov, höll ett stadigt tag så inte hela ramlade i backen för då hade det kunnat gå på tok riktigt...
Börjar på vara riktigt jävla less på krångel nu...
Vad gäller hundarna så har det inte hänt så mycket. Har släppt Elvispen några gånger och han lurvar på i sitt vanliga tempo, dvs knappt styrfart, men han hittar älg och skäller även på dessa så det får ju anses vara ett gott tecken inför framtiden. Cash bättrade sig vid sista släppet jag gjorde med honom, men sedan blev han halt så jag har inte kunnat vara ute med honom på över en vecka. Väldigt väldigt synd. Men men... Bara at fortsätta så lär det väl lossna får man innerligt hoppas.
Har shoppat. Fick stor lön och för att inte bryta en vinnande trend är den tvungen att slösas bort. Snarast möjligt. Nya jaktbrallor, batterier, bildelar, antenner, biff, I-Phone, vapenrem med mera. Men men... Kung i baren kan man ju inte beskyllas för att vara i alla fall...
Nu har jag en telefon som det går ta kort med igen i vart fall, så nu kanske det blir lite färg här på blåggen igen. Och eftersom vi, i samma fart som en lus på en tjärsticka, går mot jakt så kommer det förhoppningsvis uppdateras lite mer frekvent nu... Vi hoppas även på några fina bilder och berättelser med någorlunda lyckligt slut...
Tills dess så önskar jag herrskapet en god natt och en fröjdefull jul...
/Jonas
Ledighet faller bort eftersom jag förvärvsarbetat på veckorna och jobbat ideellt på helgerna.
Sol och bad faller också bort eftersom man inte har tid att sola och det bara är ungar och idioter som badar och jag anser mig inte tillhöra någon av kategorierna. Glass har det förvisso blivit en. En mjukglass. Med tutti-frutti (ja, som det där högkvalitativa färgteveprogrammet på 3:an för en evighet sedan)-strössel. Men halva landade i knät eftersom det var hett som en bastu i bilen och glassen attacksmälte så jag vet inte om det räknas.
Men nu är det alltså dags igen. Att flytta in i bilen. Måtte storsvensken hålla ett år till...
Ska bli skönt att komma igång igen. För varje dag jag är lam hemma försvinner en dag som jag kunnat komma närmare examen om jag varit i umeå... Att man går en hel lång vecka innan älgjakten gör väl kanske att inte "gruven" är alltför stor också...
Idag har allting gått extremt bra. Först satte vi ihop Hiluxen. Den gick faktiskt mycket mycket bättre. Men inte bra. Ryckte fortfarande och höll på småjävlas. Då tryckte vi ihop slangen till tryckregulatorn och efter det gick han som han ska. Eller som hon ska rättare sagt. Ingenting av hankön kan krångla på detta vis... Men i alla fulla fall så bör vi väl vara felet en bra bit på spåret nu och jag hoppas vid alla trägudar att det vare sig är dyrt eller krångligt att åtgärda. Efter detta debackel så skulle vi på slakteriet och hjälpa till att hänga upp ett kylaggregat. Det gick skitbra! Roger ramlade ner från stegen och satte sig på söta rumpan på betonggolvet. Jag fick aggregaten i skallen och skar upp halva högernäven i vild panik då jag försökte få bort det från ansiktet. Sotarn, tack och lov, höll ett stadigt tag så inte hela ramlade i backen för då hade det kunnat gå på tok riktigt...
Börjar på vara riktigt jävla less på krångel nu...
Vad gäller hundarna så har det inte hänt så mycket. Har släppt Elvispen några gånger och han lurvar på i sitt vanliga tempo, dvs knappt styrfart, men han hittar älg och skäller även på dessa så det får ju anses vara ett gott tecken inför framtiden. Cash bättrade sig vid sista släppet jag gjorde med honom, men sedan blev han halt så jag har inte kunnat vara ute med honom på över en vecka. Väldigt väldigt synd. Men men... Bara at fortsätta så lär det väl lossna får man innerligt hoppas.
Har shoppat. Fick stor lön och för att inte bryta en vinnande trend är den tvungen att slösas bort. Snarast möjligt. Nya jaktbrallor, batterier, bildelar, antenner, biff, I-Phone, vapenrem med mera. Men men... Kung i baren kan man ju inte beskyllas för att vara i alla fall...
Nu har jag en telefon som det går ta kort med igen i vart fall, så nu kanske det blir lite färg här på blåggen igen. Och eftersom vi, i samma fart som en lus på en tjärsticka, går mot jakt så kommer det förhoppningsvis uppdateras lite mer frekvent nu... Vi hoppas även på några fina bilder och berättelser med någorlunda lyckligt slut...
Tills dess så önskar jag herrskapet en god natt och en fröjdefull jul...
/Jonas
Misär och elände.
Ja det är ju tur att allt är som vanligt. Att precis allting jävlas så mycket som allting kan jävlas. Eller det gör det väl egentligen inte riktigt, men nästan.
Cash gör inte rätt för torrfodret, minst sagt. Precis allting är fullständigt uruselt. Jag lovar att kan åka på närmsta 4h-gård, låna en dvärgkanin, sätta pejlen på den och nå samma usla resultat som nu. Söket är obefintligt. Helt obefintligt, trots mängder med dagar i skogen. Skönjer ingen som helst bättring heller. Droppen som fick bägaren att rinna över var igår då jag med mina egna gröna ser att hunden är vid två älgar och inte säger halv 7.
15-månader gammal är det för uselt, det är bara att konstatera detta faktum.
Men samtidigt är det väl nu man inte ska ge upp, utan jobba ändå hårdare för den ynka framgång man så innerligt hoppas på... Så det är väl bara att vara ute i skogen och hoppas det lossnar.
Elvis är oförskämt pigg för sin ålder och är lika tjurig som vanligt så det ser okej ut inför hösten.
Älg har vi så det sprutar ur varje buske. Såg 8 på samma hygge i fredags, såg två andra på ett annat hygge och hörde ytterligare två som drog iväg. Så det blir väl ett enda långt utdraget pang och sen är denna säsong till ända...
Har avlagt björnpasset och det gick i alla fall som det skulle, så det var ju positivt.
Annars finns inget intressant att förtälja. Har semester och det är riktigt skönt. Bockjakten startar idag men den får bli av sekundär karaktär i år eftersom jag måste prioritera jyckarna. Men nån sväng bör man väl kunna ta sig åt skogen får man hoppas...
Hilxuen går inte. Tanken är nerriven och ny soppapump införskaffad men ej ditsatt. Ska göras även det innan skolan börjar för året. 28:e åker man upp till havet och kallblåsten igen, blir dock bara där en vecka innan man ska hem och vifta bort getingar och bli solbränd.
Nu ska jag fara på skjutbanan...
/Jonas
Cash gör inte rätt för torrfodret, minst sagt. Precis allting är fullständigt uruselt. Jag lovar att kan åka på närmsta 4h-gård, låna en dvärgkanin, sätta pejlen på den och nå samma usla resultat som nu. Söket är obefintligt. Helt obefintligt, trots mängder med dagar i skogen. Skönjer ingen som helst bättring heller. Droppen som fick bägaren att rinna över var igår då jag med mina egna gröna ser att hunden är vid två älgar och inte säger halv 7.
15-månader gammal är det för uselt, det är bara att konstatera detta faktum.
Men samtidigt är det väl nu man inte ska ge upp, utan jobba ändå hårdare för den ynka framgång man så innerligt hoppas på... Så det är väl bara att vara ute i skogen och hoppas det lossnar.
Elvis är oförskämt pigg för sin ålder och är lika tjurig som vanligt så det ser okej ut inför hösten.
Älg har vi så det sprutar ur varje buske. Såg 8 på samma hygge i fredags, såg två andra på ett annat hygge och hörde ytterligare två som drog iväg. Så det blir väl ett enda långt utdraget pang och sen är denna säsong till ända...
Har avlagt björnpasset och det gick i alla fall som det skulle, så det var ju positivt.
Annars finns inget intressant att förtälja. Har semester och det är riktigt skönt. Bockjakten startar idag men den får bli av sekundär karaktär i år eftersom jag måste prioritera jyckarna. Men nån sväng bör man väl kunna ta sig åt skogen får man hoppas...
Hilxuen går inte. Tanken är nerriven och ny soppapump införskaffad men ej ditsatt. Ska göras även det innan skolan börjar för året. 28:e åker man upp till havet och kallblåsten igen, blir dock bara där en vecka innan man ska hem och vifta bort getingar och bli solbränd.
Nu ska jag fara på skjutbanan...
/Jonas
Nytt inlägg... Igen.
Sent skola syndaren vakna. Ett nytt inlägg igen, var ju knappt en vecka sedan sist.
Fortfarande inga fotografier dock... Rätt synd eftersom jag både sett och gjort en del intressanta saker sedan sist... Var det verkligen någon som trodde på det där?
Men men, får väl ta desto fler kort när man får en fungerande telefon igen.
Har haft en väldigt givande vecka på jobbet. Under 40 timmars arbete har jag träffat en annan människa, en gubbe som var ute och plockade hjortron... Fast egentligen tror jag att han åkte på skogen för att inspektera vilken hund det var som skällde på hans jaktmark... Det var Lille-Cash som höll serenad då jag knöt fast honom och gick iväg för att mäta några träd... I alla fall så var gubben trevlig och vi mummlade ett tag om livets väsentligheter, dvs älgar.
Helgen har även den varit riktigt produktiv. Eftersom jag beslutade mig för att varken förära Storsjöyra eller Fävik med min blotta närvaro så fick helgen gå i passbyggandets och bilskruvandets tecken.
Igår, fredag, beslöt vi oss för att göra en insats med vagnen från helvetet. Dvs den Toyota Hilux jag äger och som är tänkt att tjänstgöra som jakt- och skogsbil. Denna Hilux är behäftad med ett egendomligt fel som alla som kan skruva inte hittar. "Det är nog det" säger dom. Jag byter "det" och bilen går ändå som en potta skit. Nu är luftmassemätare, lambdasond, spjällägesgivare, katalysator, tändstift och fan-och-hans-moster bytt. Bilen går fortfarande inte som den ska. Den går bra på tomgång och då man ger väldigt lite gas, så fort man gasar mer börjar den hacka, hosta och rycka. Nu har vi flyttat fokus till bränslet då vi misstänker den får för lite. Igår rev vi ner tanken och tog ut pumpen. Det var rent och fint i tanken trots allt. Var på skroten och köpte en ny pump och beställde nytt soppafilter på nätet. När filtret kommer blir det till att sätta tillbaka allting om kolla om det var det som behagade vara felet eller om man får fortsätta jävlas... Vad det än är så är det oerhört irriterande. Särskilt när man inte kan skruva utan är beroende av hjälp eller att leja folk för vad som än ska göras. Men jag kan inte förstå vad som mer kan vara fel nu efter pumpen å filtret är bytt... Toyotaverkstaden i Östersund hittade då inget fel alls dom så...
Idag, lördag, har jag och vapendragare Håkan byggt ett pass, röjt det och satt ut en saltsten som blivit bortglömd. Passet blev helt okej. En liten missräkning var att vi räknade fel på virket så det blev inte det sluttande ryggstöd vi hade planerat men då kanske passarna är vakna då det börjar hetta till... Hade mig mig Cash, han kröp ur kopplet och försvann. Vet inte vad han gjorde, men han hoppade över ån två gånger, var ner mot byn men aldrig in i densamma och kom tillbaka i sina egna spår. Så det får man väl säga var en bra sväng. Hörde inga skall så jag misstänker det var en runda i menlöshet. Men en runda är alltid en runda och ris mellan trampdynorna är vad som tarvas om det ska bli något av hundarna...
Ikväll är man fyllechaffis. Ett syndastraff värre än en utlandsresa. Men man får väl offra sig någon gång per år så har man ju en körning till godo s.a.s...
Tja...Vad mer då. Vet inte vad jag skrivit och inte. Men nu går man på en riktig grisvecka såhär på sluttampen av jobbandet. Jobbar i ett sträck ända till tisdag 9:e, hem då på kvällen och på onsdag morgon bär det av till Eskilstuna och en konsert med Alan Jackson, hem på torsdagen, upp till Backe på kvällen och jobba sista dagen den 12:e. Sen har jag två veckors semester innan skolan börjar. Då ska jag släppa hundar, jaga bock, vara i stugan, förhoppningsvis få till biljäveln från det innersta hörnet av helvetet och vila upp mig inför den oerhört ansträngande skolstarten.... Sen gå i skola en hel lång vecka innan livselixiret börjar fyllas på igen...
Tja... Nu tror jag nog inte det hänt speciellt mycket sedan sist... Så vi avslutar väl det hela här så återkommer jag om ett tag med en ny menlös skrivelse.
//Jonas
Fortfarande inga fotografier dock... Rätt synd eftersom jag både sett och gjort en del intressanta saker sedan sist... Var det verkligen någon som trodde på det där?
Men men, får väl ta desto fler kort när man får en fungerande telefon igen.
Har haft en väldigt givande vecka på jobbet. Under 40 timmars arbete har jag träffat en annan människa, en gubbe som var ute och plockade hjortron... Fast egentligen tror jag att han åkte på skogen för att inspektera vilken hund det var som skällde på hans jaktmark... Det var Lille-Cash som höll serenad då jag knöt fast honom och gick iväg för att mäta några träd... I alla fall så var gubben trevlig och vi mummlade ett tag om livets väsentligheter, dvs älgar.
Helgen har även den varit riktigt produktiv. Eftersom jag beslutade mig för att varken förära Storsjöyra eller Fävik med min blotta närvaro så fick helgen gå i passbyggandets och bilskruvandets tecken.
Igår, fredag, beslöt vi oss för att göra en insats med vagnen från helvetet. Dvs den Toyota Hilux jag äger och som är tänkt att tjänstgöra som jakt- och skogsbil. Denna Hilux är behäftad med ett egendomligt fel som alla som kan skruva inte hittar. "Det är nog det" säger dom. Jag byter "det" och bilen går ändå som en potta skit. Nu är luftmassemätare, lambdasond, spjällägesgivare, katalysator, tändstift och fan-och-hans-moster bytt. Bilen går fortfarande inte som den ska. Den går bra på tomgång och då man ger väldigt lite gas, så fort man gasar mer börjar den hacka, hosta och rycka. Nu har vi flyttat fokus till bränslet då vi misstänker den får för lite. Igår rev vi ner tanken och tog ut pumpen. Det var rent och fint i tanken trots allt. Var på skroten och köpte en ny pump och beställde nytt soppafilter på nätet. När filtret kommer blir det till att sätta tillbaka allting om kolla om det var det som behagade vara felet eller om man får fortsätta jävlas... Vad det än är så är det oerhört irriterande. Särskilt när man inte kan skruva utan är beroende av hjälp eller att leja folk för vad som än ska göras. Men jag kan inte förstå vad som mer kan vara fel nu efter pumpen å filtret är bytt... Toyotaverkstaden i Östersund hittade då inget fel alls dom så...
Idag, lördag, har jag och vapendragare Håkan byggt ett pass, röjt det och satt ut en saltsten som blivit bortglömd. Passet blev helt okej. En liten missräkning var att vi räknade fel på virket så det blev inte det sluttande ryggstöd vi hade planerat men då kanske passarna är vakna då det börjar hetta till... Hade mig mig Cash, han kröp ur kopplet och försvann. Vet inte vad han gjorde, men han hoppade över ån två gånger, var ner mot byn men aldrig in i densamma och kom tillbaka i sina egna spår. Så det får man väl säga var en bra sväng. Hörde inga skall så jag misstänker det var en runda i menlöshet. Men en runda är alltid en runda och ris mellan trampdynorna är vad som tarvas om det ska bli något av hundarna...
Ikväll är man fyllechaffis. Ett syndastraff värre än en utlandsresa. Men man får väl offra sig någon gång per år så har man ju en körning till godo s.a.s...
Tja...Vad mer då. Vet inte vad jag skrivit och inte. Men nu går man på en riktig grisvecka såhär på sluttampen av jobbandet. Jobbar i ett sträck ända till tisdag 9:e, hem då på kvällen och på onsdag morgon bär det av till Eskilstuna och en konsert med Alan Jackson, hem på torsdagen, upp till Backe på kvällen och jobba sista dagen den 12:e. Sen har jag två veckors semester innan skolan börjar. Då ska jag släppa hundar, jaga bock, vara i stugan, förhoppningsvis få till biljäveln från det innersta hörnet av helvetet och vila upp mig inför den oerhört ansträngande skolstarten.... Sen gå i skola en hel lång vecka innan livselixiret börjar fyllas på igen...
Tja... Nu tror jag nog inte det hänt speciellt mycket sedan sist... Så vi avslutar väl det hela här så återkommer jag om ett tag med en ny menlös skrivelse.
//Jonas
