Sista smörjelsen
Pliktskyldigast är det väl dags att göra en uppdatering. Det var någon som undrade om jag skaffat fruntimmer eftersom jag inte uppdaterat bloggen... Svaret på det är givet: Nej.
Jag har ingen dator, inget roligt har inträffat, jag har pluggat inför tenta och jag har ältat all gammal skit till leda så det har inte funnits någon lust. Men jag lär göra ett avslut i alla fall.
Jag kan väl börja med att bjuda på några bilder från en resa med skolan... Vi var till Foppaland och gjorde papper, åt snabbmat och bodde på vandrarhem. Det var en rolig resa.
En pappersmaskin modell mini.
Mer papper.
Vi var på, tror jag, Foppas restaurang och åt svavelpannkaka. För att inte riskera att förtvina var jag
tvungen att testa chokladtryffelglass till efterrätt.
Måste ju bjuda på en bild på en av få saker som gått bra det sista året. Hiluxen som i all välmåga står parkerad på Bjäkernäset. En dröm att köra. Vilken vagn. RR kan slänga sig i väggen...
Pärlan.
Men så var det väl kanske dags att komma till pudelns kärna då...
Tanken med att starta den här bloggen var att bjuda på skrivelser och dråpligheter från ett åtminstone någorlunda framgångsrikt jägarliv. Så har det varit men så är det inte nu längre.
Att skriva berättelser om något som bäst illustreras av bilden nedan...
Gärdessten.
Jag skriver bara om samma saker. Samma jävla elände. Att jag hoppas få skjuta en älg på ståndskall för en hund som är 10 år, halt och som har ständigt återkommande knölar på ryggen... Att jag har en unghund som jag satte tilltro till men som jag numer är så jävla less på så jag hoppas han ska ligga död på köksgolvet när jag vaknar på morgonen så jag åtminstone får igen någonting av allt jag lagt ut. Ett nöje lika litet som jag hoppas det bereder Er att läsa om det, lika lite förnöjer det mig att skriva om det.
Det har gått från att vara dråpliga men i mångt och mycket i alla fall någorlunda framgångsrika "bedrifter" i skog och mark via fullständigt misslyckande frieriförsök och bantningskurer till att bara handla om tiotusentals kronor käpprätt åt helvete, mängder med tid åt helvete och en sagolik ångest över att tvunget gå till skogen och redan på förhand veta att det kommer bli skit av hela dagen.
Därför har jag tagit beslutet att sluta med det här. Det är bara tärande att älta samma gamla jävla skit om och om igen. Jag har gett upp nu. Det är bara att inse att den här hobbyn är för de som är födda under en annan stjärna än mig. Jag ska "jaga" (läs: sitta på pass och försöka locka in en oxe) fredag, lördag och söndag under oktoberveckan. Efter det ska jag åka ner på jakten jag vann genom att ha sämsta jaktsäsongen i Sverige ifjol. Sen ska jag även sätta ut en annons på internet om att få följa med någon som har en bra hund som jag åtminstone får lyssna på. Har inga krav att få skjuta, men jag vill inte sitta en hel jävla höst i skogen och inte få höra ett enda skall. Så har varit fallet i år.
Jag kommer kanske lägga ut någon bild från vinstjakten och kanske även en text. OM det går bra. Jag är som sagt less på att bara skriva om misslyckanden och nederlag.
Jag återkommer kanske om 10-15 år när jag förhoppningsvis har råd att hyra en friggebod på landet i andra hand, kan bygga mig ett hundhus och med mössan i hand blivit betrodd att ta en älghundsvalp som kanske åtminstone ger ett pip ifrån sig om man erbjuder den chans på chans... Lusten att skriva kanske kommer åter om framgången, lyckan och glädjen med det hela kommer åter. Som det ser ut nu har jag ingen glädje över huvud taget vad gäller denna hobby.
Det finns en enda sak som jag fortfarande tycker är rolig och det är att pürscha rådjur. Då går jag vart jag vill, när jag vill. Jag slår av telefonen och bara har det lugnt och skönt. Men så särskilt spännande och underhållande att skriva om (eller läsa om) vettefan om det är...
Det finns en enda sak som jag fortfarande tycker är rolig och det är att pürscha rådjur. Då går jag vart jag vill, när jag vill. Jag slår av telefonen och bara har det lugnt och skönt. Men så särskilt spännande och underhållande att skriva om (eller läsa om) vettefan om det är...
Med dessa ord går denna "jaktblogg" i dvala på obestämd tid.
Väl mött.
//Jonas
Premiärveckan.
Gick väl bättre än väntat faktiskt. Det har varit bra väder och alla är vid liv. Är det bara så får man vara nöjd!
Jakten har väl för egen del varit sisådär, haft flyt på ett sätt och sett mycket älg, sju stycken. Haft oflyt om man ser det ur en annan synvinkel: bästa läget var en tvåkalvsko i fullt sken över en tätbevuxen myr på 170 meter.
Elvis har gjort vad han kunnat, han är gammal nu. Men visst är det frustrerande att det går så infernaliskt långsamt... Tror dock på bättring då det blir lite kallare ute och då han fått lite mer mil i benen... Han letar ju i alla fall tag i älg.
För att sätta P för ett "kärt" gammalt ämne så kan jag nu för Er förtälja att Cash har fått sin dom av veterinären: Avlivning.
Detta på grund av att han inte kan spjälka protein och därmed bygga muskler. Därmed är han diskvalificerad som älghund, men hon tyckte även att det var både oetiskt och oekonomiskt att ha kvar en sjuk hund som sällskapshund då risken för komplikationer i framtiden är stor. Så därför får det bli såhär. Det sker så snart som möjligt. Dylika saker mår ingen bra av att skjuta upp.
Det var inte det här man hoppades på för två år sedan. Det här skulle bli "tronarvingen" det... Men så bidde det icke. Långt därifrån. Så långt därifrån man kan komma.
Men man får väl hoppas att man gjort ifrån sig oturen vad gäller detta nu...
Om 17 år då man är färdig med fågelholkslivet och har någon vettig stans att bo, förhoppningsvis mer än ett veckovikariat till jobb och en riktigt oktoberjakt så kanske man börjar leta valp igen! Men vid det laget är väl även Jämtland invaderat av den grå ohyran så det kanske är lika bra att redan nu leta nya hobbies...
Kan även meddela att försäkringen inte faller ut med en enda krona. Eftersom han inte är dödligt sjuk krävs en väldigt dyr och omfattande utredning och livvärdet kommer inte komma upp i kostnaden av utredningen, särskilt eftersom hans enda merit är ett Good på utställning. Användbarhetsklausulen faller inte ut den heller, då ska hunden ha visat sig duglig med en jaktprovsmerit... Det faller ju på sin egen orimlighet... Hur kan en hund som inte jagar skaffa en jaktprovsmerit? Men denna klausul förstår jag på sätt och vis... Det går ju inte försäkra för funktion då man inte vet i vilket hem hunden hamnar, vilka chanser den får osv... Och än så länge är det ju bara drevrar som har jaktgaranti...
Bjuder på några stämningsbilder från älgjakten...
Kommer bli en vanlig syn de närmsta 17 åren. Sitta på pass, bli less, elda.
Saltsten på Daniels. Även denna är relativt ny... Och uppskattad.
Faller in under avdelningen minnen... Inte ett så vackert horn men en stor fin älg och en mycket bra jakt.
Sköts på ståndskall för Elvis på Ståhlemarssten.
Efter alla vilsna turer på Dianas stigar de gångna åren så gick det ändå rätt bra igår... Efter dödsdomar och andra muntra tankeverksamheter var jag tvungen att rensa skallen. Sagt och gjort. For och satte mig på Hans-Petters och hade faktiskt en av de bästa vakkvällar jag haft... Oerhört spännande. Först kom en råget fram. Siktade för att vara säker på att hon inte hade horn. Såg en rotvälta bakom geten. Kom ett rådjur till bakom geten. Kollade på det. Såg att det var en enhornad bock. Då började rotvältan röra sig och ut kom en fyrtaggad älgtjur. Under de påföljande trettio minuterna var det en väldigt lustiger dans där ute på lägdan. Geten gjorde utfall mot tjuren. Bocken gjorde utfall mot geten. Älgen stod och åt. Dessa tre vilda djur dansade runt varandra och omöjliggjorde ett säkert skott på bocken. Antingen stod älgen i vägen eller så geten. De var på samma tio kvadrat på samma tiohektarsbit. Väldigt speciellt. Men efter en dryg halvtimma gick bocken iväg tio meter och jag fick rent skotthåll. Blev faktiskt lite vemodigt alldeles efter skottet. Men då jag kom fram och såg en tandlös bock med avslaget horn försvann vemodet rätt fort. Det är bättre att jag äter upp den än att den svälter ihjäl i vinter... Fast det visste man ju inte om innan... Man är en stenhård jävel...
Bock.
Enhörning...
I morgon ska vi jaga fiskdammen. Det ska inte bli kul, men det måste göras en gång om år... Det är alldeles vid byn. Ska dock stå på ett bra pass så vi får se om man har lyckan att få en älg i något vettigare läge än de hitintills velat uppenbara sig...
Sen är det till att ta sitt pick och pack och sticka till Umeå igen. Usch och tvi vale... Nu börjar veckopendlingen igen...
Men nu är mer än hälften gjort. Tre nere. Två kvar.
Väl mött.
//Jonas
Trägen vinner.
Ett allvarligt fel har inträffat. Någonting mer fler rörliga delar än två och som dessutom jag är ägare till fungerar. Jag är i chock. I allvarlig chock. Hiluxen lever. Tro det eller ej men Hiluxen lever!
Efter x-antal timmar fångloendes under huven, inlämning på auktoriserade toyyaverkstäder och andra mindre auktoriserade verkstäder spinner nu motorn återigen som en katt. Det var JRS-motor i Östersund som lokaliserade och åtgärdade felet. Vad var felet då? Jo, det ska jag tala om: Det var en kabel som gick till förvärmningen av lambdasonden som brustit inne i torpedväggen. Denna lilla kabel har således orsakat allt detta elände och dessa år av frustration, pengaslöseri och allmän dekadens. Det är den kabelns fel att jag är flintskallig! Jo, så är det tammejfan!
Nu ska bara bilprovningen mutas och sen är det bara att tuta och köra! Gud så kul! Kände livsandarna återvända under färden tillbaka från verkstaden. Den underbara körställningen, den sportiga inredningen, den gamla slitna cd-skivan med alster från bland andra Harrda Ku Harrda Geit och inte att förglömma: vädringsfönstret som hålls stängt med hjälp av silvertejp. Kära gamla följeslagare.
Vad mer då? Jo, har varit på några dagars ripjakt i Gäddede. Det var trevligt. Vi hade väldigt tur med vädret. SMHI spådde regn och de hade, som vanligt, fel. Det kom några stänk på oss men annars var det fint! Med riptillgången var det sämre ställt men jag fick skjuta hela en ripa! Så på tre dagars jakt med fyra man blev bytet en ripa. Det hade kanske blivit någon mer om undertecknad kunnat hantera en bäbisbössa marginellt bättre än man duger till att data, men så är som bekant inte fallet så därför bidde det bara en...
Tog dock några bilder som jag kan bjuda er på...
Det berömda motivet: Tall på myr.
Hund på fjäll.
Fjälltjärn.
Fångloende skribent.
Skribent med resans byte och hundarna Ipse och Stewie.
Nåväl. Vackert så. Något mer av intresse tror jag faktiskt inte inträffat sedan förra skrivelsen. Jo, det ska vara att Jansson tagit det här med passbyggnation till nästa nivå då... Bjuder på två bilder på det också...
Fikabord i formplyfa med stålram runt.
Radiohållare... Eller kanske hållare för en osmart telefon?
På måndag börjar det. Nu är det fan inte allt kvar.. Att skolan också börjar får ses som en petitess i sammanhanget. Att en skogsskola lägger skolstarten under älgjaktsveckan är så urbota dumt så det är värt ett eget kapitel i bibeln, men det är inget som löses i denna blågg. Det här ska vara en ständig källa till värme och glädje och det ska vi inte spoliera med haranger om spettryggade akademiker som inte kan tänka längre än den spetsiga näsan räcker vad gäller någonting annat än den oehemult inskränka skolsfären. Går man på skogis ska man antingen jaga eller så får man tammejfan börja. Det finns nog med veganodlingar i det här landet, denna skola skall inte sälla sig till dessa. Punkt slut.
Nu återkommer jag allt eftersom älgjaktssäsongen fortlöper med gråtmilda historier om drickande av bäbisdryck sittandes på pass så långt från händelsernas centrum som det över huvud taget är möjligt att komma!
Väl mött.... Och skitjakt på Er!
//Jonas
Det sista halmstrået...
...tog han naturligtvis inte heller. Varför skulle han göra det när han inte en försökt greppa ett enda halmstrå trots att man kastat halmbal på halmbal efter honom... Jag talar i gåtor men den som inte har huvudet placerat som de flesta amerikaner, dvs under armen, vet naturligtvis att det är Cash jag talar om.
Idag var den stora dagen. Idag skulle jag gå emot alla mina principer och släppa båda hundarna samtidigt. Jag är av den åsikten att en riktigt framavlad hund inte ska behöva komma igång på det sättet. Det ska finnas i dem. Och jag har i ärlighetens namn ingen lust att springa omkring med mössan i hand halva höstarna och be om ursäkt för att man har ett hårigt beläte som springer och förstör andras ståndskall. Men men. Har man prövat nästan allt så är det väl även dags att sätta en expanderlina i principramen också...
Naturligtvis blev det kattskit av allting. Gammelhunn drog. Cash följde efter. Gammelhunn sprang till saltstenspinnen på Oldbergsflon, som f.ö ser ut såhär:
Välbesökt sten på Oldbergsflon
Nåväl. De jollrade runt där någon minut och sedan såg jag att gammelhunn drog ner mot ån. (Jag hade messmörspejlen på Elvis och swepointen på Cash).
-"Nu får vi se", tänkte jag i all min enfald.
Då började det dompa i backen och en mycket mycket fin skogsbock kommer förbi och ställer upp sig på ett halvt hagelhåll.
-"Du var rolig att se", tänkte jag återigen. "Akta dig för katt och betäck hej vilt".
Efter någon minut kom Cash i råbockens spår. Sen stannade han vid mig resten av tiden vi var ute och betedde sig på ett sätt som lättast visas m.h.a de två bilderna nedan:
Skandal.
10 min senare och inzoomad. Skandal*10.
Så. Då var den dagen förstörd. Den också. Gick till bilen och slängde in den armskodde saten däri. Elvis var fortfarande borta och vad han höll på med idag vet jag inte heller. Jag tror inte han jagade utan han for nog bara och jollrade för att slippa vara med cash. Jag hörde då inga skall i alla fall. Men efter många om och men kom han slutligen tillbaka till bilen. Han fick en mil till i benen idag och på så sätt var det väl ändå inte helt bortkastat.
Och slår man upp facebook är det bilder från lyckade jakter och statusuppdateringar om ståndskall. Öppnar man en tidning är det samma sak. För att inte tala om diverse jaktforum. Själv står man med plånboken på vid gavel och sparkar en slik skit framför sig i all enfald dag ut och dag in. Det är fruktansvärt.
Man lyckas inte ens ta en pürschbock av daga. Ynkedom.
Något som är väldigt bra är att vi fått ett nybyggt och fint utedass till slakteriet. I detta utedass ska jag sitta hela jävla hösten och lösa korsorden i Allers. Resultatet kommer bli samma som om man är ute i skogen och försöker, med den enda, mycket bra, skillnaden: man slipper torka sig med mossa om man blir utsatt för episka skithugg även denna höst...
Skithuset efter E45:an... Ganska praktiskt ändå... -"Nä, nu e det nog dags".
Bara att sänka trepunktslyften och gå in och sätta sig och lösa korsord en stund!
Adjö.
Idag var den stora dagen. Idag skulle jag gå emot alla mina principer och släppa båda hundarna samtidigt. Jag är av den åsikten att en riktigt framavlad hund inte ska behöva komma igång på det sättet. Det ska finnas i dem. Och jag har i ärlighetens namn ingen lust att springa omkring med mössan i hand halva höstarna och be om ursäkt för att man har ett hårigt beläte som springer och förstör andras ståndskall. Men men. Har man prövat nästan allt så är det väl även dags att sätta en expanderlina i principramen också...
Naturligtvis blev det kattskit av allting. Gammelhunn drog. Cash följde efter. Gammelhunn sprang till saltstenspinnen på Oldbergsflon, som f.ö ser ut såhär:
Välbesökt sten på Oldbergsflon
Nåväl. De jollrade runt där någon minut och sedan såg jag att gammelhunn drog ner mot ån. (Jag hade messmörspejlen på Elvis och swepointen på Cash).
-"Nu får vi se", tänkte jag i all min enfald.
Då började det dompa i backen och en mycket mycket fin skogsbock kommer förbi och ställer upp sig på ett halvt hagelhåll.
-"Du var rolig att se", tänkte jag återigen. "Akta dig för katt och betäck hej vilt".
Efter någon minut kom Cash i råbockens spår. Sen stannade han vid mig resten av tiden vi var ute och betedde sig på ett sätt som lättast visas m.h.a de två bilderna nedan:
Skandal.
10 min senare och inzoomad. Skandal*10.
Så. Då var den dagen förstörd. Den också. Gick till bilen och slängde in den armskodde saten däri. Elvis var fortfarande borta och vad han höll på med idag vet jag inte heller. Jag tror inte han jagade utan han for nog bara och jollrade för att slippa vara med cash. Jag hörde då inga skall i alla fall. Men efter många om och men kom han slutligen tillbaka till bilen. Han fick en mil till i benen idag och på så sätt var det väl ändå inte helt bortkastat.
Och slår man upp facebook är det bilder från lyckade jakter och statusuppdateringar om ståndskall. Öppnar man en tidning är det samma sak. För att inte tala om diverse jaktforum. Själv står man med plånboken på vid gavel och sparkar en slik skit framför sig i all enfald dag ut och dag in. Det är fruktansvärt.
Man lyckas inte ens ta en pürschbock av daga. Ynkedom.
Något som är väldigt bra är att vi fått ett nybyggt och fint utedass till slakteriet. I detta utedass ska jag sitta hela jävla hösten och lösa korsorden i Allers. Resultatet kommer bli samma som om man är ute i skogen och försöker, med den enda, mycket bra, skillnaden: man slipper torka sig med mossa om man blir utsatt för episka skithugg även denna höst...
Skithuset efter E45:an... Ganska praktiskt ändå... -"Nä, nu e det nog dags".
Bara att sänka trepunktslyften och gå in och sätta sig och lösa korsord en stund!
Adjö.
Två veckor kvar...
Inte till semestern för den har jag redan börjat, men till årets svordomsmarathon, älgjakten.
Gud vad skönt det är att på en söndagseftermiddag inte ha ett tvåtonsok över sig att man måste åka 20 mil enkel. Jobbet kommer man nog sakna, för det har faktiskt varit trevligt, men att bo borta kommer jag inte sakna ett dugg.
Annars har det väl inte hänt sådär överdrivet mycket, var på skjutbanan och sköt klent så in i norden med 9,3:n. Tänkte att man gått och blivit skotträdd igen dämparen till trots. Kom då på att jag i vintras bytte kikarfästen och enbart grovriktade kikaren. For på skjutbanan och den gick över decimetern fel. Inte konstigt det blev låga poäng... Är huvudet dumt får plånboken lida... Nya tag på tisdag!
Har varit ute med Cash några svängar till. Ingen förbättring. Idag trampade jag upp en älg till. Passerade nog mig på 40-50 meter, såg inte vad det var för djur men skulle tippa på ett ensamt stor djur. Hunden jollrade. Kom sent omsider på spåren, följde dem ett hundratal meter och kom sedan tillbaka och lade sig i diket och drack vatten.
Jesus.
Men jag fick upp två saltstenar i alla fall. Alldeles för sent egentligen men bättre sent än aldrig. Hoppas att älgarna njuter riktigt mycket av dem, för det är ju inte direkt så att det är någon större risk för dem då man går förbi saltstenspinnarna med Cash lös...
-"Här var det nog en älg i natt, men eftersom jag är helt utan stake,
motor och jaktlust skiter jag i det! Också!"
Gick även förbi ett naturskönt pass och passade på att ta ett kort...
Åkroken, ringarna på vattnet kommer sig av att Cash, under en av dagens
längsta svängar på ca 24m, ligger däri och dricker!
Är det mitt fel? Vad gör man för fel? Kommer det lossna? Vad lider hunden av? Fy fan vad jag avskyr dessa frågor utan svar.
Ikväll blir det en sväng med gammelhunn för att titta om något grävsvin är vaket. Men eftersom det står älg i varje buske misstänker jag att det tar under 10 minuter innan det blir älgupptag. Men men, det är motion det också, man får försöka stöta så fort som möjligt så han kommer tillbaka någon gång. Jag menar, det är ju inte den 21:a förän på tisdag och det händer mycket de två sista dagarna...
Stötte även på en fin veteranbil ute i skogen... Tog några kort. För den hugade spekulanten kan jag nämna att jag vill, i sann hunduppfödaranda, ha 130.000 kr + moms för koordinaterna till platsen där detta mycket fina objekt står. Ett riktigt ämne. Lite lite jobb, lite kärlek och sen har du en vagn som går i vått och torrt!
En polertrasa och lacken kommer glänsa som en dromedartask i Saharas
kvällssol...
Fin akterspegel. Efter några timmars kärlek är det många bilister som
får se denna syn!
Ett prima och miljövänligt värmesystem finns i denna högkvalitativa vagn.
Tänk dig denna front i backspegeln. Respekt.
Raljerande naturligtvis. Det är synd att sådana här ska få stå och förstöras i skogen, någon dum jävel som duger till att skruva hade nog gett den ett bättre öde...
Och apropå lik i bilformat... Till veckan ska hiluxen in på verkstad. Igen. För felsökning. Denna gång får de inte lämna igen den innan skiten fungerar som den ska. Om jag så ska gå på pantbanken med plastbössan för att betala räkningen så ska den jävla apan bjuda till att fungera.
Bockjakten går lika lysande som allting annat jag företar mig. Dvs helt värdelöst. Har lockat två kvällar. Första kvällen såg jag en get och vad jag trodde var ett smaldjur. Men det visade sig vara en liten ynkedom till bock. Men då var läget redan förbi. Andra kvällen såg jag inte ett liv.
Jaja, vem hade väntat sig något annat. Inte jag i alla fall. Och det är ju skönt att slippa bli besviken!
Nu är det tydligen mat säger dom på telefonerna. Ja, det är ju något man verkligen behöver...
Väl mött.
Gud vad skönt det är att på en söndagseftermiddag inte ha ett tvåtonsok över sig att man måste åka 20 mil enkel. Jobbet kommer man nog sakna, för det har faktiskt varit trevligt, men att bo borta kommer jag inte sakna ett dugg.
Annars har det väl inte hänt sådär överdrivet mycket, var på skjutbanan och sköt klent så in i norden med 9,3:n. Tänkte att man gått och blivit skotträdd igen dämparen till trots. Kom då på att jag i vintras bytte kikarfästen och enbart grovriktade kikaren. For på skjutbanan och den gick över decimetern fel. Inte konstigt det blev låga poäng... Är huvudet dumt får plånboken lida... Nya tag på tisdag!
Har varit ute med Cash några svängar till. Ingen förbättring. Idag trampade jag upp en älg till. Passerade nog mig på 40-50 meter, såg inte vad det var för djur men skulle tippa på ett ensamt stor djur. Hunden jollrade. Kom sent omsider på spåren, följde dem ett hundratal meter och kom sedan tillbaka och lade sig i diket och drack vatten.
Jesus.
Men jag fick upp två saltstenar i alla fall. Alldeles för sent egentligen men bättre sent än aldrig. Hoppas att älgarna njuter riktigt mycket av dem, för det är ju inte direkt så att det är någon större risk för dem då man går förbi saltstenspinnarna med Cash lös...
-"Här var det nog en älg i natt, men eftersom jag är helt utan stake,
motor och jaktlust skiter jag i det! Också!"
Gick även förbi ett naturskönt pass och passade på att ta ett kort...
Åkroken, ringarna på vattnet kommer sig av att Cash, under en av dagens
längsta svängar på ca 24m, ligger däri och dricker!
Är det mitt fel? Vad gör man för fel? Kommer det lossna? Vad lider hunden av? Fy fan vad jag avskyr dessa frågor utan svar.
Ikväll blir det en sväng med gammelhunn för att titta om något grävsvin är vaket. Men eftersom det står älg i varje buske misstänker jag att det tar under 10 minuter innan det blir älgupptag. Men men, det är motion det också, man får försöka stöta så fort som möjligt så han kommer tillbaka någon gång. Jag menar, det är ju inte den 21:a förän på tisdag och det händer mycket de två sista dagarna...
Stötte även på en fin veteranbil ute i skogen... Tog några kort. För den hugade spekulanten kan jag nämna att jag vill, i sann hunduppfödaranda, ha 130.000 kr + moms för koordinaterna till platsen där detta mycket fina objekt står. Ett riktigt ämne. Lite lite jobb, lite kärlek och sen har du en vagn som går i vått och torrt!
En polertrasa och lacken kommer glänsa som en dromedartask i Saharas
kvällssol...
Fin akterspegel. Efter några timmars kärlek är det många bilister som
får se denna syn!
Ett prima och miljövänligt värmesystem finns i denna högkvalitativa vagn.
Tänk dig denna front i backspegeln. Respekt.
Raljerande naturligtvis. Det är synd att sådana här ska få stå och förstöras i skogen, någon dum jävel som duger till att skruva hade nog gett den ett bättre öde...
Och apropå lik i bilformat... Till veckan ska hiluxen in på verkstad. Igen. För felsökning. Denna gång får de inte lämna igen den innan skiten fungerar som den ska. Om jag så ska gå på pantbanken med plastbössan för att betala räkningen så ska den jävla apan bjuda till att fungera.
Bockjakten går lika lysande som allting annat jag företar mig. Dvs helt värdelöst. Har lockat två kvällar. Första kvällen såg jag en get och vad jag trodde var ett smaldjur. Men det visade sig vara en liten ynkedom till bock. Men då var läget redan förbi. Andra kvällen såg jag inte ett liv.
Jaja, vem hade väntat sig något annat. Inte jag i alla fall. Och det är ju skönt att slippa bli besviken!
Nu är det tydligen mat säger dom på telefonerna. Ja, det är ju något man verkligen behöver...
Väl mött.
OS... i passbyggnation.
Kan man tro att det har varit... Idag hade vi jobbardag med jaktlaget. Var ute och satte upp nya torn, röjde och målade skjutbegränsningar. Vi fick riktigt mycket gjort idag och bra blev det också!
Det är viktigt att lasta rätt och sedan även att säkra lasten...
Tur att vi köpt dragare så gammgåbban tar sig ur skogen efter
en hård dags arbete...
En älgdragare, en lätt vagn och två små stolar byggda av 1"-virke...
Naturligtvis gick inte det att dra upp för denna gigantiska uppförsbacke
med en framhjulsdriven bil...
Lösning: Dra upp hela skiten med älgdragaren...
Men det är ju faktiskt ett riktigt OS som går också och det är riktigt roligt att följa... Eller så är det för att man bor i Kramfors som man helt plötsligt fått en ohemul fascination för rytmisk gymnastik... Skämt åsido. Det har varit många magiska ögonblick, det går icke att förneka. Speciellt på löparbanorna. 19.32. Räcker att säga 19.32.
Tiden Bolt sprang på i 200-meters loppet. Jag minns då Michael Johnsson rakryggad sprang på 19.32 i Atlanta. Då tänkte man: Något liknande får man aldrig se igen. Men tji fick man. Och tur var väl det!
Sen får ju allt en extra dimension om radiosporten är inblandad. Jag blir mer och mer imponerad av deras underbara inlevelse och målande beskrivningar. Jag menar... Dressyr är ju fan inte direkt en pulshöjare, särskilt inte på radion... Men då Christian Olsson refererar blir det ju det. Magiskt. Lasse Granqvist är ju den oomkullrunkelige mästaren vad gäller referat av lagsport, men han sköter programledarrollen med den äran också. Lättsamt. Seriöst. Underbar retorik och en stor dos humor.
Då man får ta del av sådant så köper jag radiotjänsts räkningar utan att gnälla. Men då SVT blir av med sportsändningar och det är melodifjantivaler till höger och vänster halvårsvis i sträck så gnälls det desto mer. Och det är ju något man är bra på! Gnälla alltså...
Något självmordsbrev blir det inte denna gång. Har inte varit ute och släppt Cash något mer så jag är för tillfället på lite bättre humör. Vackert så. Men det går nog över det också! Har kontaktat uppfödaren angående alla sjukdomar, så veterinärintyg mm skall skickas iväg så han ska försöka få ut något på den här dolda-fel-försäkringen. Hoppas det går vägen.
Har en vecka kvar av sommarens jobb. Ska bli riktigt skönt att få två veckors semester innan jakten drar igång. Är så innerligt trött nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Somnar sittande. Somnar stående. Somnar gående. Det är år och dag sedan jag hade en ledig vecka där det inte var något annat å färde. Visst har man varit ledig under jakten, men det är ju inte direkt en semester med tidiga morgnar, slit på dagarna och sena kvällar. Nu ska det bli riktigt skönt att bara få ta det lugnt. Släppa hundar, bli lite förbannad. Jollra på i största allmänhet.
Blir även en 4-dagars tripp till Frostviksfjällen på rippremiären. Ska bli riktigt roligt att få komma ut i fjällvärlden och jaga lite fågel. Lugnt och skönt. Vi har hyrt en stuga på privatmark så förhoppningsvis får vi gå på orörda områden.
I morgon, söndag, ska det årliga Björnpasset avläggas. Sen blir det ett sista ryck med älgpassen och efter det bär det av till fruktansvärda Y-län för sista gången. Någonsin.
Adjö.
Det är viktigt att lasta rätt och sedan även att säkra lasten...
Tur att vi köpt dragare så gammgåbban tar sig ur skogen efter
en hård dags arbete...
En älgdragare, en lätt vagn och två små stolar byggda av 1"-virke...
Naturligtvis gick inte det att dra upp för denna gigantiska uppförsbacke
med en framhjulsdriven bil...
Lösning: Dra upp hela skiten med älgdragaren...
Men det är ju faktiskt ett riktigt OS som går också och det är riktigt roligt att följa... Eller så är det för att man bor i Kramfors som man helt plötsligt fått en ohemul fascination för rytmisk gymnastik... Skämt åsido. Det har varit många magiska ögonblick, det går icke att förneka. Speciellt på löparbanorna. 19.32. Räcker att säga 19.32.
Tiden Bolt sprang på i 200-meters loppet. Jag minns då Michael Johnsson rakryggad sprang på 19.32 i Atlanta. Då tänkte man: Något liknande får man aldrig se igen. Men tji fick man. Och tur var väl det!
Sen får ju allt en extra dimension om radiosporten är inblandad. Jag blir mer och mer imponerad av deras underbara inlevelse och målande beskrivningar. Jag menar... Dressyr är ju fan inte direkt en pulshöjare, särskilt inte på radion... Men då Christian Olsson refererar blir det ju det. Magiskt. Lasse Granqvist är ju den oomkullrunkelige mästaren vad gäller referat av lagsport, men han sköter programledarrollen med den äran också. Lättsamt. Seriöst. Underbar retorik och en stor dos humor.
Då man får ta del av sådant så köper jag radiotjänsts räkningar utan att gnälla. Men då SVT blir av med sportsändningar och det är melodifjantivaler till höger och vänster halvårsvis i sträck så gnälls det desto mer. Och det är ju något man är bra på! Gnälla alltså...
Något självmordsbrev blir det inte denna gång. Har inte varit ute och släppt Cash något mer så jag är för tillfället på lite bättre humör. Vackert så. Men det går nog över det också! Har kontaktat uppfödaren angående alla sjukdomar, så veterinärintyg mm skall skickas iväg så han ska försöka få ut något på den här dolda-fel-försäkringen. Hoppas det går vägen.
Har en vecka kvar av sommarens jobb. Ska bli riktigt skönt att få två veckors semester innan jakten drar igång. Är så innerligt trött nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Somnar sittande. Somnar stående. Somnar gående. Det är år och dag sedan jag hade en ledig vecka där det inte var något annat å färde. Visst har man varit ledig under jakten, men det är ju inte direkt en semester med tidiga morgnar, slit på dagarna och sena kvällar. Nu ska det bli riktigt skönt att bara få ta det lugnt. Släppa hundar, bli lite förbannad. Jollra på i största allmänhet.
Blir även en 4-dagars tripp till Frostviksfjällen på rippremiären. Ska bli riktigt roligt att få komma ut i fjällvärlden och jaga lite fågel. Lugnt och skönt. Vi har hyrt en stuga på privatmark så förhoppningsvis får vi gå på orörda områden.
I morgon, söndag, ska det årliga Björnpasset avläggas. Sen blir det ett sista ryck med älgpassen och efter det bär det av till fruktansvärda Y-län för sista gången. Någonsin.
Adjö.
Det höll inte.
Närde ju, dumt nog, en förhoppning om att Elvis efter fjolårets debacel med rävskabb och annat ändå skulle vara hyfsat fräsch i år. Såg bra ut under löprundorna faktiskt. Så igår var det dags för första släppet i skog och mark eftersom grävlingsjakten börjat. Upptag direkt, kopplade efter 6km då det var fel vilt, idag är han tokhalt.
Så med andra ord: Det höll inte.
Det får väl bli ett pensionärssläpp per vecka bara för att han ska få vara med på "gammeldagan". Övrig tid får jag väl sitta på pass. Cash förstör ju, med sin blotta existens, möjligheten att låna en fungerande hund så inte ens det går ju. Inte för att jag känner någon att låna hund av heller, men det finns ju annonser...
Jaja. Vackert så. Betala foder och försäkringar för två hundar och man kan i bästa fall släppa en gång i veckan.
Fast värre jaktmöjligheter än så har man ju ändå inte så egentligen kvittar det.
Snart börjar skolhelvetet igen. Två år till kvar i äckelhelvetet vid kusten. Sen ytterligare två år kvar innan man, kanske, får skriva på ett tillsvidare-kontrakt. Sen leta boende. Ja, man får nog sitta på pass i 5-6 år i alla fall innan den personliga sitsen medger hundköp.
Jag vill lägga av. Vill inte hålla på med det här längre. Kostar bara en massa jävla pengar och ger ingenting tillbaka. Om man mot förmodan har en hund som fungerar och den mot förmodan får vara frisk får man ju ändå inte gå ut och jaga så vitsen är väldigt liten att fortsätta med det här.
Grilla korv kan jag göra inom allemansrätten, det behöver jag inte betala tusentals kronor för.
Har ingenting mer att skriva om. Har ingen lust att skriva mer heller. Det här never-ending-självmordsbrevet gör ju ingen jävel gladare så det är lika bra att lägga av med det här också.
Får göra som alla andra: Flytta till Stockholm och börja snorta kokain. Det är melodin.
Det var väl en fin dikt?!
Adjö.
Så med andra ord: Det höll inte.
Det får väl bli ett pensionärssläpp per vecka bara för att han ska få vara med på "gammeldagan". Övrig tid får jag väl sitta på pass. Cash förstör ju, med sin blotta existens, möjligheten att låna en fungerande hund så inte ens det går ju. Inte för att jag känner någon att låna hund av heller, men det finns ju annonser...
Jaja. Vackert så. Betala foder och försäkringar för två hundar och man kan i bästa fall släppa en gång i veckan.
Fast värre jaktmöjligheter än så har man ju ändå inte så egentligen kvittar det.
Snart börjar skolhelvetet igen. Två år till kvar i äckelhelvetet vid kusten. Sen ytterligare två år kvar innan man, kanske, får skriva på ett tillsvidare-kontrakt. Sen leta boende. Ja, man får nog sitta på pass i 5-6 år i alla fall innan den personliga sitsen medger hundköp.
Jag vill lägga av. Vill inte hålla på med det här längre. Kostar bara en massa jävla pengar och ger ingenting tillbaka. Om man mot förmodan har en hund som fungerar och den mot förmodan får vara frisk får man ju ändå inte gå ut och jaga så vitsen är väldigt liten att fortsätta med det här.
Grilla korv kan jag göra inom allemansrätten, det behöver jag inte betala tusentals kronor för.
Har ingenting mer att skriva om. Har ingen lust att skriva mer heller. Det här never-ending-självmordsbrevet gör ju ingen jävel gladare så det är lika bra att lägga av med det här också.
Får göra som alla andra: Flytta till Stockholm och börja snorta kokain. Det är melodin.
Det var väl en fin dikt?!
Adjö.
Ännu en vecka till handlingarna.
Bor ensam i ett Per-Albin-torp mitt ute i ingenstans. Känner inte en själ. Jobbar dagtid, vaggar några kilometer och tittar på färgteve på kvällarna. Vilken oerhört rolig sommar. Är man inte underlig sedan förut så blir man det ju av att sitta så här och se sommaren försvinna och ingenting vettigt/roligt bli gjort.
Dagarna går för långsamt men åren går för fort, som Lars-Persa skaldar, jaktsäsongen nalkas med stormsteg. Ser inte ett dugg fram mot det i år. En massa jobb, en massa strul och ingen spänning över huvud taget kommer det att bli.
Det enda som ska bli lite kul är att sista helgen i November få åka på jaktresan jag vann. Då kanske man i alla fall kanske får se någonting! Att gå här hemma kommer inte ge någonting. I år heller.
Ett sorgligt faktum är att man har ett så genomvärdelöst liv att bygga älgtorn är en av höjdpunkterna i tillvaron. Då är det riktigt illa. Riktigt riktigt illa. Har tillbringat helgen inomhus, ensam, på slakteriet med att bygga älgtorn som jag aldrig kommer få sitta i. Hoppas nån jävel uppskattar det i alla fall.
En stol och två något högre torn.
Nu fattas det två pass till den nya kedjan. Antingen får de vara kvar till jobbardagen eller så gör jag dem i helgen. Mest troligt har jag ingenting att göra kommande helg heller så det är väl lika bra att åka och snickra då. Annars kan man ju lika gärna stanna kvar i det fruktansvärda Y-län och ligga där och fånglo...
Vad med då. Jo, har varit och släppt Cash. Kan fortfarande skriva om det eftersom det fortfarande inte är olagligt. Koppeltvånget är som sagt var inte tvånget av ett snöre utan att man är i omedelbar närhet och kan stoppa hunden om den gör något den för säsongen inte får göra. Det är ingen risk med den här hunden. Går fortfarande inte ifrån mig. Ingen stake. Ingen jaktlust. Bara en tom jävla hög med päls. Om den jävla apan kunde göra en enda sak rätt i hela sitt liv och ligga död på köksgolvet en morgon då i alla fall. Så man åtminstone får igen försäkringspengarna. Då ska jag gå ut på gården, elda upp dessa pengar och värma en korv. Det blir ju det enda matnyttiga som kommer från den här hunden.
Fy fan så sagolikt jävla värdelöst. Och jag svär vid gudarna att jag ska ägna all min vakna tid åt att formulera om det äckliga jävla köpekontraktet som SÄK har där man garanterar funtkionen hos en sällskapshund när det är älghundar man annonserar ut och ska ha betalt för. Ynkedom. Pengahunger. Schakaler.
Man kanske ska ta och köpa in ett gäng piratkopierade Levi´s-jeans och sälja dessa som originalbrallor. Ta betalt för originalbrallor och vägra ta emot reklamationer när sömmarna efter två veckor ger upp. Eller så besöka närmsta skrot, köpa tomma BMW-karosser och annonsera ut dem som fungerande bilar. Eller ja, 2 av 10 kan man ju ha en motor i så de går. Men resten ska vara ett lotteri! Det är ju tydligen på det viset det ska vara när man handlar varor för tiotusentals kronor. Spela spelet eller bli utspelad...
Jo just, jag kanske ska nämna att jag bara såg tre älgar under skogssejouren. Det är nog några för lite för att det ska hända något! När man efter att ha gått 700m och sett 10 älgar då först kan man nog förvänta sig att hunden ska göra något! Eller så var det fel älgar... Det var en tvåårskviga och två små fjolingar jag såg. Ja, så var det nog. Det var fel älgar. Alla synder förlåtna. Lägg ner ännu mer tid och ännu mer pengar så kanske han möter rätt älg någon gång! Ja, så är det nog! Att gå 700m och se tre älgar. Det är för lite. Ja, en valp kostar ju bara 10.000 kr och uppåt så då kan man inte förvänta sig så mycket! Man kan ju absolut inte förvänta sig att när de passerat två års ålder, varit lösa uppåt 100 gånger och det står älgar i varenda buske att de ska skälla! Nej det är för höga krav. Alldeles för höga krav.
Fy fan. Ursäkta min dåliga franska. Men det är faktiskt det enda jag kommer på att säga just nu.
Till vänster en hund jag snart inte vill se igen och till höger en som man
kunde önska var fem år yngre.
Övriga framggångssagor fortsätter oförtrutet: Hiluxen var på verkstad i fredags. De märker att bilen går dåligt. Men hittar inget fel. De heller. Tredje verkstaden som säger att bilen går dåligt men inte hittar något fel.
Den som ger mig ett tips på en som kan fixa bilen (och denne sedemera fixar felet) får 500 kr.
Den som kommer hit och fixar bilen får 1000 kr i bonus och 150 kr/h svart som synden självt.
Det får dock inte vara för långt från Östersund, för jag törs inte köra den avställd och oförsäkrad hur långt som helst.
I alla fall: Firman mätte bränsletrycket och det var okej. Mao är det grett från pumpen och fram till filtret. Filtret är nytt så det kan man också anta är okej. Det är sen det roliga börjar...
Vad ska man kolla när luftmassemätaren är ny, lambdan är ny, spjällägesgivaren är ny, bränsletrycksregulatorn är ny, nya tändstift. Vad fan finns kvar? Blir tokig snart.
Jag börjar fan undra vad det är för ont man har gjort egentligen.
Ingenting av det man äger fungerar.
Jag äter mindre och mindre, rör mig mer och mer och blir fetare och fetare.
Unghunden är sämre än en vädurskanin på det som är hans egentliga syfte.
Skorna läker.
Det regnar ute. Jämt.
Fy fan.
Biljävel.
Något som dock är värt att se fram mot är att Sven-Ingvars ska spela på Fäviken på lördagskvällen. Men det blir väl slagregn, strömavbrott och en tsunami i Kallsjön så även det blir väl fullständigt misslyckat.
Nähepp. Det är väl till att packa sin jävla väska. Gynna OK ännu mer och åka ut till kusten igen. Ännu en veckas jobb stundar.
Avslutar det hela med en stunds fortbildning i musik. Denna gång är det Sven-Ingvars som står för fiolerna, s.a.s. Apropå stundande Fäviken då...
N fin´n bit.
På återhörande.
Misär. Igen.
Precis som vanligt så är det ingen måtta på vädret. På veckorna, när man ska vara i skogen och jobba, är det hett som en bastu, ingen vind och mängder med mygg och annan ohyra. På helgerna, när man är ledig och vill göra något roligt, ösregnar det så man behöver en ark för att förflytta sig. Men det är väl bara för att jävlas. Det också.
Förra helgen var det i alla fall uppehåll någon timma så vi kunde ta oss iväg och fiska. Fick ett yngel till öring, det var det enda. Men vi fick i alla fall till en fin brasa!
Eld.
Det var dock inte min pyromangen som var skyldig denna gång... Men varmt, gott och myggfritt blev det!
Sen såg vi även ett asdjur. En ren.
Asdjur.
Apropå sådana asdjur så har vi tre stycken här i Fåker som far och springer inne i byn. Hoppas vid alla högre makter att de försvunnit härifrån tills dess man kan börja släppa några hundar. Men fjällen bör väl dra så man får hoppas de tar bron till högre belägen terräng...
Tja... Vad mer har hänt då. Ofantligt ointressanta saker. Gör inte så mycket mer än jobbar, äter och sover. Träffar inte just något folk och har definitivt inte varit iväg på något värt att skriva om.
Blev bjuden på go´mat förra helgen. Paltbröd och fläsk. Det är mat för en karl det. Sagolikt gott.
Godare än kräftor...
Och apropå fläsk. Det frodas. Trots löprundor, katastrofalt minskat matintag och ett försök till ändrat beteende vad gäller snacks och annat gift händer... Ingenting. Absolut ingenting. Det är väl bara att inse att man blivit för gammal så kroppen reagerar inte längre på sådant. Har allvarliga funderingar på att lägga ut Blasern med tillbehör på annons och åka till Stockholm och kosta på en operation... Diverse suspekta sidor annonserar om fläskborttagningsoperationer som går på ungefär vad en begagnad Blaser ligger i...
Snart orkar man ju inte ens öppna bildörren utan personlig assistent så då har man ju ändå ingen användning av en dylik tingest så det är väl bara att göra slag i saken!
Den gamla myten att ett glatt ansikte sitter på en fet kropp stämmer inte kan jag upplysa om.
Tyvärr är man väl alldeles för "mager" för att få göra en sån däringa Gastric Bypass, annars hade ju det varit rätt bra. Bevisligen så klarar man ju inte själv att reglera sitt födointag så det är mindre än förbränningen så då måste man ju ta till åtgärder. Men jag är inte riktigt insatt i vad det innebär egentligen heller så det är lika bra att göra som Pamela Anderson & co och gå till skönhetskliniken istället.
Eller så kanske man kan leja nån jävel, finns ju gott om arbetslöst folk, som står med ett baseballträ och så fort man ens funderar på mat kan man ju få sig ett rapp eller två. Det borde ju även det fungera till fromma för de oanvända klädespersedlarna i garderoben...
Det enda vettiga jag gjort i sommar...
Som bildtexten säger: Det där är det enda vettiga jag gjort i sommar. Ett älgtorn. Och det dög jag inte ens till att få ut eftersom det blev för stort för apparaten så jag riskerade att dra sönder tornet om jag hade kört iväg med det. Orkade inte få upp tornet riktigt på apparaten. Men det är roligt att snickra. Åtminstone när man kan stå inomhus och slipper mygg och annat.
Elvis har opererat sig så han är konvalescent och kan inte tränas ännu. Stygnen är tagna så jag hoppas man kan sätta igång snart... Har gått mer än halva sommaren nu.
Cash försöker jag springa med men det ger ju ingenting på en unghund, någon cykel äger jag inte och även om jag ägde en så hade det varit omöjligt att dra den mellan de fyra-fem boenden man har. Får jag inget jobb hemmavid nästa sommar så tänker jag inte jobba alls. Går det för halva landet går det för mig också. Den där lustiga, egendomliga och mycket rika människan Nån Annan får väl pynta även för mig!
Men det är väl ingen mening att träna dem heller så. Ett enda långt utdraget pang under några stekheta septemberdagar och sen är det väl färdigt...
Har dock blivit erbjuden att börja på en fin mark som ligger en bit från Fåker. En riktig skogsmark utan en massa hus, kohagar och annat aber spritt över halva jaktmarken. Funderar på att jaga där under oktoberveckan. Men det känns inget roligt det heller när man inte har något riktigt att gå med. Kommer man någonstans som ny kan det ju vara roligt att undvika att skämma ut sig med en unghund som inte ens jagar råtta och en hund som är 10,5 år och orkar var tredje dag...Då kan man ju lika gärna vara här och jaga rådjur som det känns... För någon älgjakt är det ju inte här... Åtminstone inte första veckan i oktober...
Jaha. Nu ids jag inte klaga mer. Jag bjuder på två fina jämtländska alster som ni som har ett liv kan njuta av under semestern... Där ni sitter i era Baden-baden stolar, sippar piña colada och tittar på knoddarna som gör något menlöst på gräsmattan.
Ett uns av sanning...
Harvner bland folk... Naturligtvis om man undantar versen om
sänghalmsaktiviteterna...
Adjö.
Förra helgen var det i alla fall uppehåll någon timma så vi kunde ta oss iväg och fiska. Fick ett yngel till öring, det var det enda. Men vi fick i alla fall till en fin brasa!
Eld.
Det var dock inte min pyromangen som var skyldig denna gång... Men varmt, gott och myggfritt blev det!
Sen såg vi även ett asdjur. En ren.
Asdjur.
Apropå sådana asdjur så har vi tre stycken här i Fåker som far och springer inne i byn. Hoppas vid alla högre makter att de försvunnit härifrån tills dess man kan börja släppa några hundar. Men fjällen bör väl dra så man får hoppas de tar bron till högre belägen terräng...
Tja... Vad mer har hänt då. Ofantligt ointressanta saker. Gör inte så mycket mer än jobbar, äter och sover. Träffar inte just något folk och har definitivt inte varit iväg på något värt att skriva om.
Blev bjuden på go´mat förra helgen. Paltbröd och fläsk. Det är mat för en karl det. Sagolikt gott.
Godare än kräftor...
Och apropå fläsk. Det frodas. Trots löprundor, katastrofalt minskat matintag och ett försök till ändrat beteende vad gäller snacks och annat gift händer... Ingenting. Absolut ingenting. Det är väl bara att inse att man blivit för gammal så kroppen reagerar inte längre på sådant. Har allvarliga funderingar på att lägga ut Blasern med tillbehör på annons och åka till Stockholm och kosta på en operation... Diverse suspekta sidor annonserar om fläskborttagningsoperationer som går på ungefär vad en begagnad Blaser ligger i...
Snart orkar man ju inte ens öppna bildörren utan personlig assistent så då har man ju ändå ingen användning av en dylik tingest så det är väl bara att göra slag i saken!
Den gamla myten att ett glatt ansikte sitter på en fet kropp stämmer inte kan jag upplysa om.
Tyvärr är man väl alldeles för "mager" för att få göra en sån däringa Gastric Bypass, annars hade ju det varit rätt bra. Bevisligen så klarar man ju inte själv att reglera sitt födointag så det är mindre än förbränningen så då måste man ju ta till åtgärder. Men jag är inte riktigt insatt i vad det innebär egentligen heller så det är lika bra att göra som Pamela Anderson & co och gå till skönhetskliniken istället.
Eller så kanske man kan leja nån jävel, finns ju gott om arbetslöst folk, som står med ett baseballträ och så fort man ens funderar på mat kan man ju få sig ett rapp eller två. Det borde ju även det fungera till fromma för de oanvända klädespersedlarna i garderoben...
Det enda vettiga jag gjort i sommar...
Som bildtexten säger: Det där är det enda vettiga jag gjort i sommar. Ett älgtorn. Och det dög jag inte ens till att få ut eftersom det blev för stort för apparaten så jag riskerade att dra sönder tornet om jag hade kört iväg med det. Orkade inte få upp tornet riktigt på apparaten. Men det är roligt att snickra. Åtminstone när man kan stå inomhus och slipper mygg och annat.
Elvis har opererat sig så han är konvalescent och kan inte tränas ännu. Stygnen är tagna så jag hoppas man kan sätta igång snart... Har gått mer än halva sommaren nu.
Cash försöker jag springa med men det ger ju ingenting på en unghund, någon cykel äger jag inte och även om jag ägde en så hade det varit omöjligt att dra den mellan de fyra-fem boenden man har. Får jag inget jobb hemmavid nästa sommar så tänker jag inte jobba alls. Går det för halva landet går det för mig också. Den där lustiga, egendomliga och mycket rika människan Nån Annan får väl pynta även för mig!
Men det är väl ingen mening att träna dem heller så. Ett enda långt utdraget pang under några stekheta septemberdagar och sen är det väl färdigt...
Har dock blivit erbjuden att börja på en fin mark som ligger en bit från Fåker. En riktig skogsmark utan en massa hus, kohagar och annat aber spritt över halva jaktmarken. Funderar på att jaga där under oktoberveckan. Men det känns inget roligt det heller när man inte har något riktigt att gå med. Kommer man någonstans som ny kan det ju vara roligt att undvika att skämma ut sig med en unghund som inte ens jagar råtta och en hund som är 10,5 år och orkar var tredje dag...Då kan man ju lika gärna vara här och jaga rådjur som det känns... För någon älgjakt är det ju inte här... Åtminstone inte första veckan i oktober...
Jaha. Nu ids jag inte klaga mer. Jag bjuder på två fina jämtländska alster som ni som har ett liv kan njuta av under semestern... Där ni sitter i era Baden-baden stolar, sippar piña colada och tittar på knoddarna som gör något menlöst på gräsmattan.
Ett uns av sanning...
Harvner bland folk... Naturligtvis om man undantar versen om
sänghalmsaktiviteterna...
Adjö.
Midsommar.
Har det varit ja. En tid då vuxna människor imiterar små grodor och dansar runt upp- och nedvända fallossymboler. En högtid att ära... Naturligtvis har inte jag ägnat mig åt dylika aktiviteter eftersom det kräver en viss inblandning av andra människor. Jag har klippt gräsmattan i stugan, drygt 1ha med en handjagare samt varit på middag två kvällar i rad... Det var den bantningen det...
Om någon kunde uppfinna ett piller man kunde få äta och på så sätt få i sig all näring man behövde skulle jag utan att tveka anamma detta. Visst är det trevligt med middagar och tyvärr även alltför gott. Problemet ligger ju i den egna karaktären. Man vräker i sig så det blir som Monty Pythons sketch. Varje gång.
Mr Creosote a.k.a Herr Harvner...
Nu dröjer det ju, tack Gode Gud, ända till jul innan nästa gigantiska matvansinne inträffar. Det kan inte ta nog lång tid dit.
Vad gäller andra saker finns naturligtvis inget intressant att berätta. Har inte gjort någonting annat än ätit. Ätit och tittat på fotboll. Denna vackra konstform. Historia som skapas framför ens ögon. 90 minuters pur njutning. Flera gånger om dagen. Tyvärr lider turneringen mot sitt slut, men många fina stunder har den bjudit på såhär långt!
Nu ska vi hoppas att Tyskland vinner. Unga positivt spelande Tyskland.
Som en vän sade: Fotboll går ut på två saker:
Om någon kunde uppfinna ett piller man kunde få äta och på så sätt få i sig all näring man behövde skulle jag utan att tveka anamma detta. Visst är det trevligt med middagar och tyvärr även alltför gott. Problemet ligger ju i den egna karaktären. Man vräker i sig så det blir som Monty Pythons sketch. Varje gång.
Mr Creosote a.k.a Herr Harvner...
Nu dröjer det ju, tack Gode Gud, ända till jul innan nästa gigantiska matvansinne inträffar. Det kan inte ta nog lång tid dit.
Vad gäller andra saker finns naturligtvis inget intressant att berätta. Har inte gjort någonting annat än ätit. Ätit och tittat på fotboll. Denna vackra konstform. Historia som skapas framför ens ögon. 90 minuters pur njutning. Flera gånger om dagen. Tyvärr lider turneringen mot sitt slut, men många fina stunder har den bjudit på såhär långt!
Nu ska vi hoppas att Tyskland vinner. Unga positivt spelande Tyskland.
Som en vän sade: Fotboll går ut på två saker:
- Göra fler mål än motståndaren.
- Förnedra Italien.
Sedan riksäcklets Marco Materazzis behandling av en av världens genom alla tiders bäste fotbollsspelare, Zidane, har de förverkat alla sina rättigheter att spela internationell fotboll. Dessutom ligger de och kravlar på backen mer än de springer. Det är också en bidragande orsak till avskyn. Och spelskandalerna bättrar väl inte på ryktet direkt... Så idag är vi Engelsmän. Allihopa. Snedtandade, rödhåriga, ölstinkande Engelsmän. Rooney & co måste sätta stopp för den blå hollywoodmaskinen idag. Alla andra alternativ är otänkbara.
Sen är det OS. Det ska inte bli intressant. Sommar-OS har väl bara två intressanta grenar... 100m herrar. 200m herrar. Resten är sömnpiller av rang. På vinter-os är ju till och med curlingen intressant... Men det beror väl på att man kan förlika sig mer med snö och drivis än menlösa lekar i sand och vatten...
Jobbet går bra. Tillbehören i jobbet går inte bra. Min fältdator har blivit kasserad, var något som hade brunnit upp i den. Fick låna en dator den gångna veckan. Kommande veckor ska jag också få låna datorer. Det är väl bra, men ändå ett litet stressmoment, har ju mål jag vill uppnå och då vill man inte sitta i telefon med supporten var och varannan dag...
Har sett en björnskit. Det är det enda jag (under jobb) sett av dessa kusar i år. Det tackar vi för! Såg en liten tuss från bilen, men det var långt från jobbområdet så det räknas inte riktigt. Vi får väl hoppas att ni som har möjligheten att jaga björn i år blir lyckosamma! Själv har jag ingen tillgång till sådan jakt. Kanske lika bra... Det är nog många matchomän ändå som springer i skogen med en slö mora mellan framtänderna den 21:a så det behövs kanske inte en till... Däremot ska jag fara till Frostviken och jaga ripa i 4 dagar. Det ska bli riktigt roligt och trevligt. Har hyrt en stuga där och ska jaga på privat mark. Det borgar ju för att det finns nån stackars pippi kvar eftersom vi får hoppas att inte norskarna dammsuger även privata marker...
Björnskit i blåbärsriset... En sagolik naturupplevelse...
Sen har jag träffat en trevlig hund. Han hette Stewie och är en långhårig vorsteh. Det fick en att fundera på om man skulle testa att börja med det här med ål-rand-hundar istället. En ål-rand-hund ska ju vara ål-rand, dvs klara av att jaga allting. Det brukar de sällan göra utan de blir halvusla på allt istället för bra på något. Men det fungerar ju säkert ändå hjälpligt. Nu har man ju specialister som är urusla på sin enda uppgift, det är ju inte heller det något att hissa flaggan över... Dessutom skulle man ju då med en hund som Stewie kunna jaga som man ville. Är man ledig en tisdag, ja älg är ju fullständigt otänkbart att jaga då, så kan man ju släppa Stewie och hoppas att han står för en pippi eller stöter fram ett rådjur. Sen på helgen kanske han går använda som stötande älghund på de småsåter vi har nära större vägar. Dessutom var det en trevlig hund. Jaja, den som lever får se. Men tankarna flyger och far...
Stewie
Nu tickar klockan och det är dags att bege sig mot ännu en arbetsvecka i avfolkningsbygd. Ska bli riktigt kul! Måste åka i god tid så man hinner dit till fotbollen börjar. Har man sett varenda minut hittills så vore det väl ynkedom om man skulle missa en kvartsfinal...
Jag misstänker att inget intressant lär hända den kommande veckan heller, så det dröjer nog ett tag till nästa skrivelse. Har beställt bränsletrycksregulatorn till Hiluxen, så förhoppningsvis kan vi sätta dit den nästa helg och försöka skrämma igång det gamla liket. Sen blir det åka av! Vart tog vägen vägen, vi åker på en åker...
En högstubbe belägen mitt ute i ingenstans. Undrar vem som bemödat
sig om att sätta upp en fågelholk? Heder!
Jaha. Adjö.
A ger B, ibland även C.
Ja, om man nu sagt A (dvs klagat) i två års tid på stackars Cash så måste man ju faktiskt säga B (berätta något positivt) också.
Efter en suverän inledning på dagen med punktering på vänster bak så inleddes färden från de vackra tegelkolosserna på Ålidhem till älghägnet beläget någonstans på Norrbottens fria vidder.
Allt går ungefär precis som vanligt...
Väl framme i hägnet (råkade bli en felkörning på sisådär 8 mil, vi vände när flaggorna blev vita och blå...) så tog vi hunden i sele och gick fram mot älgarna. Han reste ragg och såg inte alls särdeles imponerad ut. Hägnägaren sade att jag skulle släppa lös honom. Sagt och gjort. Efter en massa joll, gräsätning och annat så blev det en enorm skallintensitet, säkert ett skall per minut. Men det märktes att han tyckte det var roligare och roligare och efter ett tag så matade han på rätt friskt.
Naturligtvis begriper väl även jag att det är långt kvar till något liknande ute i Guds fria natur, men det är ju en bra bit på väg och det känns ju roligare nu än det gjorde i morse. Denna genväg var väl investerade soppaslantar...
Fina älgen Artur. Artur hade som ettåring 12-taggar, som tvååring 16,
som treåring 18 och nu då han fyllt 4 ser han ut att bli ännu större.
Artur gillade bananer.
Artur har lagt sig ner för sin siesta. Det tar på krafterna att äta banan
och bli klappad.
Några av de andra älgarna.
Artur bjöd Cash på en flygtur. Han var och nosade på bakklövarna, dock var det av den milda varianten och det var en väldigt nyttig läxa att lära sig att bakben är aj-aj...
http://www.youtube.com/watch?v=a2Cs3DA7D7o&feature=youtu.be
http://www.youtube.com/watch?v=50JStNmjhQk&feature=youtu.be
Man skulle kanske sålt skotern och skaffat ett älghägn istället. Den där Artur var en fruktansvärt mysig bekantskap...
Tja, vad mer finns att säga då. Nu har man ju i alla fulla fall någonting att fortsätta bygga på. Börjar nästan gå lite prestige i att faktiskt få till en hund av den här... Det är lättare att ge upp än att fortsätta pröva och framförallt: Hitta på nya saker att pröva...
Men nu är det nog hög tid att stänga av datorn för några månader framöver, sätta mig i den reservhjulsbeklädda storsvensken och åka ner till Kjamfors så man är redo för en ny arbetsvecka.
Kan väl förtälja en intressant sak ur älgförvaltningsperspektivet också... Det fanns två kor i hägnet. Båda går tomma i år för de kom med två kalvar förra året. I ett hägn. Med fri tillgång till mat. Tänk er då vad en ko i det fria ska slita... Så mycket för att det finns gallkor som springer omkring... Det är kor som tar ett sabbatsår från ungjävlar för att samla nya krafter.
Väl mött och på återhörande.
//Jonas
Efter en suverän inledning på dagen med punktering på vänster bak så inleddes färden från de vackra tegelkolosserna på Ålidhem till älghägnet beläget någonstans på Norrbottens fria vidder.
Allt går ungefär precis som vanligt...
Väl framme i hägnet (råkade bli en felkörning på sisådär 8 mil, vi vände när flaggorna blev vita och blå...) så tog vi hunden i sele och gick fram mot älgarna. Han reste ragg och såg inte alls särdeles imponerad ut. Hägnägaren sade att jag skulle släppa lös honom. Sagt och gjort. Efter en massa joll, gräsätning och annat så blev det en enorm skallintensitet, säkert ett skall per minut. Men det märktes att han tyckte det var roligare och roligare och efter ett tag så matade han på rätt friskt.
Naturligtvis begriper väl även jag att det är långt kvar till något liknande ute i Guds fria natur, men det är ju en bra bit på väg och det känns ju roligare nu än det gjorde i morse. Denna genväg var väl investerade soppaslantar...
Fina älgen Artur. Artur hade som ettåring 12-taggar, som tvååring 16,
som treåring 18 och nu då han fyllt 4 ser han ut att bli ännu större.
Artur gillade bananer.
Artur har lagt sig ner för sin siesta. Det tar på krafterna att äta banan
och bli klappad.
Några av de andra älgarna.
Artur bjöd Cash på en flygtur. Han var och nosade på bakklövarna, dock var det av den milda varianten och det var en väldigt nyttig läxa att lära sig att bakben är aj-aj...
http://www.youtube.com/watch?v=a2Cs3DA7D7o&feature=youtu.be
http://www.youtube.com/watch?v=50JStNmjhQk&feature=youtu.be
Man skulle kanske sålt skotern och skaffat ett älghägn istället. Den där Artur var en fruktansvärt mysig bekantskap...
Tja, vad mer finns att säga då. Nu har man ju i alla fulla fall någonting att fortsätta bygga på. Börjar nästan gå lite prestige i att faktiskt få till en hund av den här... Det är lättare att ge upp än att fortsätta pröva och framförallt: Hitta på nya saker att pröva...
Men nu är det nog hög tid att stänga av datorn för några månader framöver, sätta mig i den reservhjulsbeklädda storsvensken och åka ner till Kjamfors så man är redo för en ny arbetsvecka.
Kan väl förtälja en intressant sak ur älgförvaltningsperspektivet också... Det fanns två kor i hägnet. Båda går tomma i år för de kom med två kalvar förra året. I ett hägn. Med fri tillgång till mat. Tänk er då vad en ko i det fria ska slita... Så mycket för att det finns gallkor som springer omkring... Det är kor som tar ett sabbatsår från ungjävlar för att samla nya krafter.
Väl mött och på återhörande.
//Jonas
Lite bilder.
Befinner mig för tillfället i Umeå och har således tillgång till både dator och ett internet som är marginellt snabbare än en lus på en tjärsticka.
Tänkte ladda upp lite bilder som jag tagit med i-tellefånen. Inte för att de är särdeles bra eller ens intressanta, men det är alltid roligt med lite färg!
Ett gäng sättpotatisar... Woodleigh 20,1 gram i 9,3. Funderar på att
ladda upp dom jag har kvar ifall älgarna blivit onormalt stora hemmavid.
Lars-Erik rattar Deutzen med den äran och plöjer fåkers svarta mylla
till fromma för traktens älgar och rådjur.
Foderraps med en touch av NPK gör att djuren får ett fint tillskott!
Tall med brandljud. Sådana är det aj-aj att avverka. Detta eftersom
horder av turister vallfärdar för att kolla på dem och mängder och åter
mängder med djur drar nytta av den oerhört gynnsamma miljön i det
övervallade såret...
När vi ändå är inne på turistattraktioner... "Välkomna att ta ett dopp
i sjön med det inbjudande namnet. Sedan erbjuder vi en högkvalitativ
tältplats på toppen av avfallsberget". Västernorrlänningar är ett
egendomligt folkslag...
Efter att i förra skrivelsen känt en gnutta hopp tändas då Cash skällde på en räv så släcktes det hoppet abrupt dagen därpå under en löprunda. Jag vaggade i godan ro grusvägen fram. Det märktes på hunden att det var något i faggorna för han drog i vind och hade sig, jag misstänkte att en mus korsat vägen. Men rätt vad det var så börjar det prassla, grymta och låta i diket. Jag fick en smärre hjärtinfarkt innan jag insåg att det var ett grävsvin som låg i diket och gjorde sådant som grävsvin gör. -"Nu jävlar blir det väl ändå fart", tänkte jag i min enfald. Nädå. Han såg inte ens grävsvinet. Han hörde det inte ens. Trots att jag som både är halvdöv och har tinnitus hörde det klart och tydligt. -"Titta" sa jag. Hunden tittade. Han tittade 200 meter bort på en tom skogskant. Grävsvinet kutade i diket och gjorde faktiskt ett ganska akrobatiskt hopp över en kvarglömd plogpinne. Nu var grävsvinet 25 meter bort. Hunden ser det inte. Hunden hör det inte. Grävsvinet kryper in i en trumma. Jag drar hunden till trumman. Hunden lägger sig ner. Luktar in i trumman. Grävsvinet fräser. Hunden tar två tuggor av ett grässtrå. Reser sig upp och går därifrån.
Idag är det lördag. I morgon är det söndag. I morgon ska han testas i älghägnet och i morgon kväll är jag inte längre ägare till denna hund. Är fodervärd en vecka till innan han skänks bort.
Adjö slantar. Adjö förhoppningar. Och tack och lov: Adjö återkommande besvikelser.
Elvis har opererat bort två fettknölar. Lika bra att få det gjort nu så inte säsongen för honom spolieras av någon åkomma i år igen. Veterinären tyckte han var i bra form och allmäntillstånd för sin ålder, 10 år. Det var ju roligt att höra. Han fick även beröm för sitt psyke och hon menade på att hon sett en försämring i det under senare år vad gäller rasen i stort. Jag har sett för lite hundar för att kunna yttra mig, men nog är den lilla magra ettriga typen vanligare nu, det tycker jag mig ha sett.
Nåväl, vi fortsätter med några bilder till.
Denna bild kan placeras under avdelningen "skryt". Tre skott på frihand,
80m. Nä, kanske inte. Men på 80m var det i alla fall! Blasern med dämparen
på och fabriksladdad övningsammunition i 6,5x55. Den lättare kulan.
En skogslunch under en av utbildningsdagarna på jobbet...
Nåväl. Nu har jag inte så mycket mer intressant att förtälja. Men för Er som har något öre över så kan jag rekommendera att köpa senaste "Allt om jakt och vapen", det är två klasskompisar med i den tidningen då de skrivit berättelser om jakter som gått bättre än mina fåfänga försök! Emil L och Filip E.
Nu ska jag sanera surlukten ur det dysfunktionella gruppboendet i Umeå så det är fräscht lagom till att man kan börja dynga ner det igen i höst!
Ha en fin sommar på er!
Jo förresten... Det har framkommit åsikter om att blåggen inte är lika intressant att läsa längre för man inte får ta del av mina misslyckanden med det (o)täcka könet. Det är väl möjligt att den biten bereder Er ett större nöje att läsa om än misslyckade jakter, urusla älghundsämnen och fordon som vägrar att fungera, men det är också den bit som nästan är i paritet med urusla älghundsämnen vad gäller skribentens mentala hälsa. Därför talar jag inte ens med någon varelse som sitter och pinkar längre. De som står i kassan på någon butik undantagna. Av den väldigt enkla anledningen finns det helt enkelt ingenting att förtälja kring detta. Vilket faktiskt känns rätt skönt. Har nog med problem vad gäller hundar, boenden, fordon, jakter och annat utan att blanda in något som ska gifta sig, skilja sig och sen tillråga på allt stjäla hälften av de få saker man äger för att man i en rosaskimrande haschpsykos kommit fram till att "man måste finna sig själv". Naturligtvis får man denna insikt efter man dragit på sig huslån och annat...
//Jonas
Tänkte ladda upp lite bilder som jag tagit med i-tellefånen. Inte för att de är särdeles bra eller ens intressanta, men det är alltid roligt med lite färg!
Ett gäng sättpotatisar... Woodleigh 20,1 gram i 9,3. Funderar på att
ladda upp dom jag har kvar ifall älgarna blivit onormalt stora hemmavid.
Lars-Erik rattar Deutzen med den äran och plöjer fåkers svarta mylla
till fromma för traktens älgar och rådjur.
Foderraps med en touch av NPK gör att djuren får ett fint tillskott!
Tall med brandljud. Sådana är det aj-aj att avverka. Detta eftersom
horder av turister vallfärdar för att kolla på dem och mängder och åter
mängder med djur drar nytta av den oerhört gynnsamma miljön i det
övervallade såret...
När vi ändå är inne på turistattraktioner... "Välkomna att ta ett dopp
i sjön med det inbjudande namnet. Sedan erbjuder vi en högkvalitativ
tältplats på toppen av avfallsberget". Västernorrlänningar är ett
egendomligt folkslag...
Efter att i förra skrivelsen känt en gnutta hopp tändas då Cash skällde på en räv så släcktes det hoppet abrupt dagen därpå under en löprunda. Jag vaggade i godan ro grusvägen fram. Det märktes på hunden att det var något i faggorna för han drog i vind och hade sig, jag misstänkte att en mus korsat vägen. Men rätt vad det var så börjar det prassla, grymta och låta i diket. Jag fick en smärre hjärtinfarkt innan jag insåg att det var ett grävsvin som låg i diket och gjorde sådant som grävsvin gör. -"Nu jävlar blir det väl ändå fart", tänkte jag i min enfald. Nädå. Han såg inte ens grävsvinet. Han hörde det inte ens. Trots att jag som både är halvdöv och har tinnitus hörde det klart och tydligt. -"Titta" sa jag. Hunden tittade. Han tittade 200 meter bort på en tom skogskant. Grävsvinet kutade i diket och gjorde faktiskt ett ganska akrobatiskt hopp över en kvarglömd plogpinne. Nu var grävsvinet 25 meter bort. Hunden ser det inte. Hunden hör det inte. Grävsvinet kryper in i en trumma. Jag drar hunden till trumman. Hunden lägger sig ner. Luktar in i trumman. Grävsvinet fräser. Hunden tar två tuggor av ett grässtrå. Reser sig upp och går därifrån.
Idag är det lördag. I morgon är det söndag. I morgon ska han testas i älghägnet och i morgon kväll är jag inte längre ägare till denna hund. Är fodervärd en vecka till innan han skänks bort.
Adjö slantar. Adjö förhoppningar. Och tack och lov: Adjö återkommande besvikelser.
Elvis har opererat bort två fettknölar. Lika bra att få det gjort nu så inte säsongen för honom spolieras av någon åkomma i år igen. Veterinären tyckte han var i bra form och allmäntillstånd för sin ålder, 10 år. Det var ju roligt att höra. Han fick även beröm för sitt psyke och hon menade på att hon sett en försämring i det under senare år vad gäller rasen i stort. Jag har sett för lite hundar för att kunna yttra mig, men nog är den lilla magra ettriga typen vanligare nu, det tycker jag mig ha sett.
Nåväl, vi fortsätter med några bilder till.
Denna bild kan placeras under avdelningen "skryt". Tre skott på frihand,
80m. Nä, kanske inte. Men på 80m var det i alla fall! Blasern med dämparen
på och fabriksladdad övningsammunition i 6,5x55. Den lättare kulan.
En skogslunch under en av utbildningsdagarna på jobbet...
Nåväl. Nu har jag inte så mycket mer intressant att förtälja. Men för Er som har något öre över så kan jag rekommendera att köpa senaste "Allt om jakt och vapen", det är två klasskompisar med i den tidningen då de skrivit berättelser om jakter som gått bättre än mina fåfänga försök! Emil L och Filip E.
Nu ska jag sanera surlukten ur det dysfunktionella gruppboendet i Umeå så det är fräscht lagom till att man kan börja dynga ner det igen i höst!
Ha en fin sommar på er!
Jo förresten... Det har framkommit åsikter om att blåggen inte är lika intressant att läsa längre för man inte får ta del av mina misslyckanden med det (o)täcka könet. Det är väl möjligt att den biten bereder Er ett större nöje att läsa om än misslyckade jakter, urusla älghundsämnen och fordon som vägrar att fungera, men det är också den bit som nästan är i paritet med urusla älghundsämnen vad gäller skribentens mentala hälsa. Därför talar jag inte ens med någon varelse som sitter och pinkar längre. De som står i kassan på någon butik undantagna. Av den väldigt enkla anledningen finns det helt enkelt ingenting att förtälja kring detta. Vilket faktiskt känns rätt skönt. Har nog med problem vad gäller hundar, boenden, fordon, jakter och annat utan att blanda in något som ska gifta sig, skilja sig och sen tillråga på allt stjäla hälften av de få saker man äger för att man i en rosaskimrande haschpsykos kommit fram till att "man måste finna sig själv". Naturligtvis får man denna insikt efter man dragit på sig huslån och annat...
//Jonas
Ofantligt intressanta nyheter.
Å ja, ba, har köpt väärsta söta topen, ba.
Eller så inte. Det var ett tag sedan senaste skrivelsen nu. Detta beror helt enkelt på att det inte hänt något värt att skriva om...
Mina principer förbjuder mig att släppa hunden nu, även den älgrena. Det ska vara lugnt i skogen i yngeltid.
Har varit på en jaktstig, klass 1, i Rätan. Gick sisådär, hade ingen bom men tappade för många poäng för att få något annat än en reklamtischa. Roger den fan vann på 119 av 120p.
Jag och tremänning Lars-B har gjort färdigt viltåkern. Foderraps och NPK gör susen... Bara att hoppas det växer och gror nu så älgarna blir runda som bollar och inte orkar springa undan det undermåliga hundmaterialet... Har man inte A får man ordna B...
Jobbet flyter, efter diverse jävelskap med handdatorn, på rätt bra. Ska bli uppföljd imorrn så då får man väl reda på om man tänkt rätt eller får tänka om och rätt...
Nu är det spikat. Den 9:e juni ska Cash till älghägnet, blev framflyttad av diverse anledningar men nu ska det förhoppningsvis bli av. Nu i helgen skedde ett litet framsteg: han skällde två skall på en flock kossor. De enda skallen på något "vilt" på två år. I den här branschen får man vara nöjd med det lilla. I alla fulla fall vi som lyder under Murphy.
Har sett Fribergs nya jaktfilm. Den var faktiskt riktigt bra. Roligt det går bra för någon... Lyckades hålla mig från att komma med men Roger och det halländska skogstrollet fångades på filmen...
Man blir ju lite sugen att göra en film. Ideer finns, därom råder inget tvivel, men det som saknas är hundar som levererar, marker att jaga på och någon som håller i kameran. Lär ju inte vara så upphetsande att titta på en film där jag går omkring och svär två timmar i sträck. Ihopklippt dessutom. Tar 42 år enbart att få ihop tillräckligt med sekvenser till trailern och sen får, som det verkar med civilstatusen, någon kompis barn ta vid för att få den färdig...
Men kul vore det...
Får väl kanske bli när man löst bostadsbrist, arbetsbrist, pengabrist, hundbrist, lustbrist, markbrist och alla andra brister som just nu ligger till hinder för fortsatt hobbyutövande...
Sverige har tydligen vunnit melodifjantivalen. Det tänker jag inte skriva om. Paralympics för musiker avhandlas nog i andra kanaler...
(stulna citat, men lika bra för det...)
Var i detta nu tvungen att gå till fönstret och kolla för Cash skällde. Det gick en räv på lägdan. Nu har han skällt vilt också! Det kanske finns något där trots allt... Långt långt därinne bakom kastreringar, dåliga magar och obeskrivlig barnslighet... Man kan ju hoppas!
Ber om ursäkt för ev stavfel eller egendomligheter. I-tellefånen är bra till mycket men inte till att skriva avhandlingar på...
Väl mött och på återhörande.
Installerad i avfolkningsbygd...
Jo hej igen.
Har varit på en veckas inbillning inför stundande sommarjobb. Svar på några frågor fick man allt, men de allra flesta kommer väl i morgon bitti när man står ensam ute i spenaten och förväntas prestera något som åtminstone kan liknas vid en godtagbar avverkningsplanering... Man får hoppas att det blir tunggått för det var inte direkt snålt tilltaget på matfronten under utbildningen och för mig som inte ens kan gå in på en ICA-butik utan att gå upp ett halvkilo har bukomfånget antagit jultomteproportioner...
Hyr en P-A-torp två mil utanför Sollefteå. En fin by. Det är spår av både älg och grävsvin på vägen hit. Mycket tomma hus är det i omgivningen.
Var med i en budgivning på en liten kåk hemma i fåker men hoppade av. 850.000 för 2,5 rum och kök, en liten carport och en tomt som man kan pinka rakt över är helt enkelt för dyrt. Man får väl inrikta sig på att bo, verka och jaga i antingen östra jämtland eller västa västernorrland där kåkarna står tomma, affärerna bommar igen och brännvinet är den närmsta och bästa vän man har. Hemma är det helt enkelt för dyrt. Och i lägenhet vägrar jag bo, tar jag det steget lägger jag ut både hundar och bössor på blocket för det går inte hålla på då. In och ut med grejor genom femton låsta dörrar, idioter som glor i titthål, ekande trapphus som luktar rökelse och kattpiss. Nä fy för fan.
Får pröva att spela på Lotto, med min tur borde det inte vara några problem att vinna ihop till en gård!
Cash då? Han är så usel så det har aldrig och kommer aldrig finnas något som är så uselt. Han saknar jaktliga gener helt enkelt. Varit ute två gånger till. Färska spår överallt, men det struntar han i. Usch så förbannat tröstlöst. Maj ut har han på sig. 1:a juni är han antingen bortskänkt eller nergrävd. Det här är så själadödande så har jag honom kvar i min ägo kommer även jag tappa den lilla lust jag har kvar.
Har åkt 240. Det var roligt. Måste nog köpa en 240 igen. Det är trots allt världens bästa bil. Snygga är dom också!
Kan dock inte ladda upp någon bild för 3G:n är inte särdeles snabb här.
Twitter igen då...
Ja hej igen! Nu har undertecknad sommarlov. Trots att man är närmare graven än vaggan smakar ordet rätt bra. ..
Dock är det ju så ordnat med det tekniska att datorn är i Umeå och jag har f.n bara tillgång till I-tellefånen. Ni får hålla tillgodo med små twitterliknande skrivelser så länge.
Planen är dock, om blöjförsäljning och annat går bra, att under sommaren införskaffa en ny blänkande fin dator. Kan ju om inte annat vara en stor fördel mtp stundande X-jobb... Att lämna in ett handskrivet sådant torde ej mötas med en klang- och jubelföreställning.
Appropå sådana föreställningar är det tre nya släpp att lägga till cash punktlista från föregående inlägg...
1. 29/4: 2h, färska spår, 130m. Släpspår med älgskånk som han tog bra. Inga skall.
2. 30/4: 1h, inga spår. 60-70m. Inga skall.
3. 2/5: 3h. Rådjursspår. 360m. Inga skall.
Annars inget. Går och jollrar mest. Lägger sig och biter på pinnar.
Har jagat bäver. Sett bäver varje kväll men jag ids inte skjuta. Blött och jävligt att gå och dessutom har jag nog blivit blödig på äldre dagar... Skjuter helst ränta, oavsett vilt, och jag har bara sett vuxna bävrar... Så nja. Nästa gång kanske...
I övrigt finns väl inget intressant att förtälja... Bäverjakt, efter mer ansad sådan, på Vemdalsskalet i helgen. Var på husvisning av en fin stuga i Fåker i eftermiddags. Har potential som gammelstrekboende...
Bifogar två bilder. En på en frenetiskt jagande unghund och en på en bäver...
Nya menlösheter.
I vanlig god ordning har det inte hänt några världsomvälvande saker. Tillbringande en dryg vecka hemmavid och det var riktigt skönt. Några dragéägg blev det inte av den enkla anledningen att det inte fanns att uppbringa en påse dragéägg i skapelsens krona, Östersund. Mycket egendomligt.
Hann iallafall med att bära ut tre saltstenar. Det var ju ett litet äventyr i sig. Skulle gå till den närmsta först. Ett rätt naturligt val då man släpar på 20kg salt i ryggsäcken, bär 10kg i händerna och dessutom av födsel och ohejdad vana är lat. Nåväl, kom ut på Engströmstjärnen som egentligen inte är en tjärn utan ett surhål som är på väg att förvandlas till en myr. Tog ett graciöst kliv och for rätt genom svålen och fann mig hängande på buken och armarna på någorlunda fast mark och benen vevande under svålen i dyn. En mycket kall och en mycket obehaglig upplevelse. Om man farit ner där så hade man nog hamnat på British Museum om sisådär tjugofemtusen år då de hittat en krumelur med en ryggsäck full av salt i en torvbrytning...
Dags att banta då inte ens myrarna bär...
Frågor om varför jag inte gick över den hårda tallbacken fram till
saltstenspinnen kommer ej besvaras.
Hann med lite bäverjakt också. Var väl i vanlig ordning rätt händelselöst. Det kom några bävrar och satte sig i skapliga lägen och började käka men det är som det är att jaga nära byn. Jag tordes inte skjuta pga kulfånget så de sitter väl fortfarande kvar där och äter. På ren tjur, och leda över att behöva se hus, folk och fä, tog jag helt sonika och knatade ån uppströms. Hittade en koloni till faktiskt. Det var dock varken damm eller hydda där. Misstänker att det är hål-bävrar som håller till där. Dvs sådana som gräver ut sin hydda i åbanken.
Får väl göra mig en sväng till dit om det är så att man hinner hem innan den 15:e.
Bifogar några kort från turen i alla fall.
Ser ni den?
Välbesökt, ny, matplats.
Jag och gamla Bettan var på skjutbanan en sväng och sköt också. Det var roligt. Det var även dyrt. Men det som är roligt är ju även dyrt. Tyvärr. Men hon går fortfarande bra. Fast jag tror inte denna bössa är en hon, för den fungerar jämt, gnäller aldrig och har aldrig svikit... Det är väl en det (eller hen?)...Precis som allt annat man äger och har...
Två oryx. Jag skjuter bara tvåskottsserier så risken att misslyckas
minimeras...
Första av allt är hon skyldig till...
På annandagen blev det en rolig roadtrip till Verdal, Norge, tillsammans med Ers. Han velade ett par minuter och sedan bestämde han sig för att åka och hämta en gråhundsvalp från en bra oannonserad parning. Tror han gjorde helt rätt. Likt mig har han haft oflyt med den hund han har nu, han har lungödem och kan inte jaga fullt ut. Nu får vi hoppas att hans nya lilla krabat levererar fullt ut redan i höst! Enligt uppfödaren så ska den göra det i alla fall... Han garanterade att han skjutit två på fast stånd innan 2012 är slut. Hoppas han har rätt. Livet är för kort för att gå omkring i 3-4 år och hoppas på värdelösa hundar som har som ända intresse att bita på pinnar och vara runt fötterna.
Tror i alla fall parningen och uppfödningen var bra. Valparna bodde inne i huset. Barnen satt med dem i knäna och tittade på färgteve på kvällarna, de var vana att bli hanterade och alla valparna var i princip rumsrena redan vid de 7v som är kutym att leverera vid i Norge. Jaktstarka och snygga föräldrar var det också.
Man kanske måste köpa sig en Norsk Fotpall Låg för att man ska få smyga på ett ståndskall igen... Synd bara att deras päls och min allergi inte är bästa vänner. Blir tillräckligt klen av jämtar såhär i förkylningstider. Men men... Det som inte dödar det härdar.
A-po-po-pooo...
Tja... Vad gjorde jag mer då? Jo jag följde med en kompis ut och gallringsplanerade för att kolla hur det gick till eftersom jag ska jobba med något liknande i sommar. Det var en intressant dag på många sätt. Roligt att få bolla idéer med en som jobbar med det dagligen.
Hade Cash lös hela dagen. Men innan ni av ren frustration och ilska över min nonchalans gällande hundförbudet går lös på närmsta gardin så kan jag tala om jag skiter fullständigt i hundförbudet så länge jag har en hund som inte jagar. Elvis skulle jag aldrig drömma om att släppa denna tid på året men med den här spelar det ingen som helst roll. Han kan ju vara lös varsomhelst och närsomhelst. Han struntar i allting som rör sig och håller sig ju nästan inom den koppellängd som nämns i lagtexten. Det är ju inte ett snöre som avses med koppeltvång... Det är att man ska ha kontroll på sin hund. Och när han är under skosulorna är det svårt att inte ha kontroll...
Har släppt fyra gånger. Och nu har jag till och med börjat föra bok över misären. Detta för att själv minnas detta helvete till kommande hundar och dels för att inte folk ska tro jag ljuger.
Tammejfan så usch, som Jimmys farfar sa...
Bilden nedan visar det mest intressanta som hände under dessa 4 skogsturer. Jag hittade igen ett hygge där man tagit fröträd och jag vet inte riktigt vad som hänt här, men det måste nog varit någon form av explosion då skördaren kapade tallen... Låg spjälkningar 5-10m från stubben. Om man någon gång, mot förmodan, finner sig i besittning av en plätt där frötallar ska tas får man hoppas att det inte blir såhär...
Högsta pris för den rotstocken minsann...
Avslutningsvis så var jag och hälsade på 15. Han fyller snart 81 och har varit och köpt sig en stövare. Är man så i form när man är 81 är det bara att tacka och ta emot. Vi drack kaffe och mumlade om älgar, hundar och torkat kött. Det vill säga de tre viktigaste tingen här i världen... Tog lite kort inifrån kåken som ni kan få njuta av. När man är färdig i denna gudsförgätna håla och flyttar hem och blir gammelstrek på riktigt så är det såhär man ska bo!
Ni kanske ser de speciella stöttorna för trappen... Jag ser att 15, som är
81, har en plattfärgteve... Vilket vissa andra inte har...
Så sant som det är sagt...
Två fina bockar skjuta på Gransjötrakten.
Öppenspis och infällt barskåp...
För Er som inte fattar det så är 15 anropsnumret...
Nu är det väl färdiggnällt för denna gång vill jag tro. Återkommer väl när jag samlat ihop lite fler kort, lite fler resultatlösa timmar i skog och mark och ramlat ner i något mer hål...
/Jonas
Hann iallafall med att bära ut tre saltstenar. Det var ju ett litet äventyr i sig. Skulle gå till den närmsta först. Ett rätt naturligt val då man släpar på 20kg salt i ryggsäcken, bär 10kg i händerna och dessutom av födsel och ohejdad vana är lat. Nåväl, kom ut på Engströmstjärnen som egentligen inte är en tjärn utan ett surhål som är på väg att förvandlas till en myr. Tog ett graciöst kliv och for rätt genom svålen och fann mig hängande på buken och armarna på någorlunda fast mark och benen vevande under svålen i dyn. En mycket kall och en mycket obehaglig upplevelse. Om man farit ner där så hade man nog hamnat på British Museum om sisådär tjugofemtusen år då de hittat en krumelur med en ryggsäck full av salt i en torvbrytning...
Dags att banta då inte ens myrarna bär...
Frågor om varför jag inte gick över den hårda tallbacken fram till
saltstenspinnen kommer ej besvaras.
Hann med lite bäverjakt också. Var väl i vanlig ordning rätt händelselöst. Det kom några bävrar och satte sig i skapliga lägen och började käka men det är som det är att jaga nära byn. Jag tordes inte skjuta pga kulfånget så de sitter väl fortfarande kvar där och äter. På ren tjur, och leda över att behöva se hus, folk och fä, tog jag helt sonika och knatade ån uppströms. Hittade en koloni till faktiskt. Det var dock varken damm eller hydda där. Misstänker att det är hål-bävrar som håller till där. Dvs sådana som gräver ut sin hydda i åbanken.
Får väl göra mig en sväng till dit om det är så att man hinner hem innan den 15:e.
Bifogar några kort från turen i alla fall.
Ser ni den?
Välbesökt, ny, matplats.
Jag och gamla Bettan var på skjutbanan en sväng och sköt också. Det var roligt. Det var även dyrt. Men det som är roligt är ju även dyrt. Tyvärr. Men hon går fortfarande bra. Fast jag tror inte denna bössa är en hon, för den fungerar jämt, gnäller aldrig och har aldrig svikit... Det är väl en det (eller hen?)...Precis som allt annat man äger och har...
Två oryx. Jag skjuter bara tvåskottsserier så risken att misslyckas
minimeras...
Första av allt är hon skyldig till...
På annandagen blev det en rolig roadtrip till Verdal, Norge, tillsammans med Ers. Han velade ett par minuter och sedan bestämde han sig för att åka och hämta en gråhundsvalp från en bra oannonserad parning. Tror han gjorde helt rätt. Likt mig har han haft oflyt med den hund han har nu, han har lungödem och kan inte jaga fullt ut. Nu får vi hoppas att hans nya lilla krabat levererar fullt ut redan i höst! Enligt uppfödaren så ska den göra det i alla fall... Han garanterade att han skjutit två på fast stånd innan 2012 är slut. Hoppas han har rätt. Livet är för kort för att gå omkring i 3-4 år och hoppas på värdelösa hundar som har som ända intresse att bita på pinnar och vara runt fötterna.
Tror i alla fall parningen och uppfödningen var bra. Valparna bodde inne i huset. Barnen satt med dem i knäna och tittade på färgteve på kvällarna, de var vana att bli hanterade och alla valparna var i princip rumsrena redan vid de 7v som är kutym att leverera vid i Norge. Jaktstarka och snygga föräldrar var det också.
Man kanske måste köpa sig en Norsk Fotpall Låg för att man ska få smyga på ett ståndskall igen... Synd bara att deras päls och min allergi inte är bästa vänner. Blir tillräckligt klen av jämtar såhär i förkylningstider. Men men... Det som inte dödar det härdar.
A-po-po-pooo...
Tja... Vad gjorde jag mer då? Jo jag följde med en kompis ut och gallringsplanerade för att kolla hur det gick till eftersom jag ska jobba med något liknande i sommar. Det var en intressant dag på många sätt. Roligt att få bolla idéer med en som jobbar med det dagligen.
Hade Cash lös hela dagen. Men innan ni av ren frustration och ilska över min nonchalans gällande hundförbudet går lös på närmsta gardin så kan jag tala om jag skiter fullständigt i hundförbudet så länge jag har en hund som inte jagar. Elvis skulle jag aldrig drömma om att släppa denna tid på året men med den här spelar det ingen som helst roll. Han kan ju vara lös varsomhelst och närsomhelst. Han struntar i allting som rör sig och håller sig ju nästan inom den koppellängd som nämns i lagtexten. Det är ju inte ett snöre som avses med koppeltvång... Det är att man ska ha kontroll på sin hund. Och när han är under skosulorna är det svårt att inte ha kontroll...
Har släppt fyra gånger. Och nu har jag till och med börjat föra bok över misären. Detta för att själv minnas detta helvete till kommande hundar och dels för att inte folk ska tro jag ljuger.
- 6:e - 1 timma. Inga älgspår. Längsta sväng 44m. Inga skall.
- 10:e - 4 timmar. Gamla älgspår. Längsta sväng 233m. Inga skall.
- 13:e - 2 timmar. Purfärska älgspår. Längsta sväng 110m. Inga skall.
- 15:e - 1 timma. Gamla älgspår. Längsta sväng vet jag inte då jag inte orkade kolla på apparaten då jag hörde honom hela tiden. 50m kanske? Inga skall.
Tammejfan så usch, som Jimmys farfar sa...
Bilden nedan visar det mest intressanta som hände under dessa 4 skogsturer. Jag hittade igen ett hygge där man tagit fröträd och jag vet inte riktigt vad som hänt här, men det måste nog varit någon form av explosion då skördaren kapade tallen... Låg spjälkningar 5-10m från stubben. Om man någon gång, mot förmodan, finner sig i besittning av en plätt där frötallar ska tas får man hoppas att det inte blir såhär...
Högsta pris för den rotstocken minsann...
Avslutningsvis så var jag och hälsade på 15. Han fyller snart 81 och har varit och köpt sig en stövare. Är man så i form när man är 81 är det bara att tacka och ta emot. Vi drack kaffe och mumlade om älgar, hundar och torkat kött. Det vill säga de tre viktigaste tingen här i världen... Tog lite kort inifrån kåken som ni kan få njuta av. När man är färdig i denna gudsförgätna håla och flyttar hem och blir gammelstrek på riktigt så är det såhär man ska bo!
Ni kanske ser de speciella stöttorna för trappen... Jag ser att 15, som är
81, har en plattfärgteve... Vilket vissa andra inte har...
Så sant som det är sagt...
Två fina bockar skjuta på Gransjötrakten.
Öppenspis och infällt barskåp...
För Er som inte fattar det så är 15 anropsnumret...
Nu är det väl färdiggnällt för denna gång vill jag tro. Återkommer väl när jag samlat ihop lite fler kort, lite fler resultatlösa timmar i skog och mark och ramlat ner i något mer hål...
/Jonas
Påsklov.
Och ett välförtjänt sådant. Gudarna ska veta att man inte är en maskin. Snarare så långt därifrån som möjligt är. Men de senaste dagarna har onekligen varit lika effektiva som en cummingsdiesel. Efter en arbetsinsats som bär bragdens gyllene stämpel är äntligen kandidatarbetet klart. Eller klart och klart... Första utkastet är klart. Det skall granskas av handledare och sedan får vi tillbaka det för redigering. Men om vi inte är helt uppåt väggarna och cyklar så bör ju det värsta vara gjort nu.
Påsken skall tillbringas med att äta dragéägg, dricka påskmust, äta vanliga ägg och sedan ha ångest över vad man ätit och i menlöshet ge sig ut på en tafatt löptur som endast lär rendera i verkande benhinnor, blodsmak i munnen och en alldeles fantastisk förmåga att hitta på ursäkter för att slippa nästa löprunda... Ska bli så roligt med lov!
En annan plan är att medelst kängor och ryggsäck bära ut några saltstenar.
Våren intåg stötte, som vanligt, på patrull. Så den av framtinande hundbajs tyngda marken har återigen täckts av ett lager vitt elände. Ytterst olyckligt när man, som jag, ser fram mot barmark och hundträning.
Apropå vinterns omtag... Nu har det i detta land varit vinter sen i december. Ok? De senaste veckorna har vi upplevt gudabenådade plusgrader så vägarna har blivit bara och människan återfått livsgnistan. Men vad händer då när det råkspå dimpa ner två decimeter snö? Jo, det blir trafikkaos. Hur i hela friden är det möjligt? Är man verkligen så dum så man i mars, i norrland, byter till sommardäck för att det varit barmark en vecka? Eller tappar man alla koncepter vad gäller vintervägslagskörning bara för att man låtit pållarna löpa fritt på bar asfalt några mil? Mycket egendomlig företeelse. I söndags när vi for hem från skjutbanan var det ett väder som frambringande gråt hos även den mest hårdhudade storjägare. Det stod snurrade bilar i diket. Långtradare som blockerade E4:an för de inte tog sig uppför ett litet motlut. Idioter på cyklar som halkade omkring. Bilar som krypkörde i rondeller. Vad är det med folk, bilar och vinterväglag?
Ungefär samma fenomen uppträder på 45:an mellan Fåker och Brunflo. Oavsett vilken tid på året det är så gör minsta väderomslag att medelhastigheten sjunker från 77 till 45. Detta är empiriska erfarenheter och inget humbug. Det är sant. Och oerhört irriterande. Jag hoppas Sankte Per inte hör genom bilplåt... Då krävs det mycket älgkött för att muta sig förbi...
Hundeländena då... Jo. Med Elvispen är det bara bra. Han verkar riktigt pigg och kry. Med Kastratet är det också bra. Hans sår har läkt ihop bra. Jag har inte märkt någon beteendeförändring heller. Än. Det kanske kommer när hormonnivåerna sjunker. Sjunker för att aldrig öka igen. Usch. Men men... Var det det som krävdes så må det väl vara hänt då.
Har varit på skjutbanan och skjutit in och gjort klart inför den eventuella bäverjakten. Skönt att det går mot ljusare och bättre tider nu. Vintern är fan inget att hänga i julgran. Ja, förutom för vinterstudion, julmust, knäck, klagosånger och... Ja. Den kanske är rätt bra den också...
Nu är det hög tid att borsta av de gula gaddarna och krypa till kojs. Sista natten i Umeå på den här sidan påskhelgen. Skönt.
Jag bjuder herrskapet en Glad Påsk och på återhörande!
//Jonas
Påsken skall tillbringas med att äta dragéägg, dricka påskmust, äta vanliga ägg och sedan ha ångest över vad man ätit och i menlöshet ge sig ut på en tafatt löptur som endast lär rendera i verkande benhinnor, blodsmak i munnen och en alldeles fantastisk förmåga att hitta på ursäkter för att slippa nästa löprunda... Ska bli så roligt med lov!
En annan plan är att medelst kängor och ryggsäck bära ut några saltstenar.
Våren intåg stötte, som vanligt, på patrull. Så den av framtinande hundbajs tyngda marken har återigen täckts av ett lager vitt elände. Ytterst olyckligt när man, som jag, ser fram mot barmark och hundträning.
Apropå vinterns omtag... Nu har det i detta land varit vinter sen i december. Ok? De senaste veckorna har vi upplevt gudabenådade plusgrader så vägarna har blivit bara och människan återfått livsgnistan. Men vad händer då när det råkspå dimpa ner två decimeter snö? Jo, det blir trafikkaos. Hur i hela friden är det möjligt? Är man verkligen så dum så man i mars, i norrland, byter till sommardäck för att det varit barmark en vecka? Eller tappar man alla koncepter vad gäller vintervägslagskörning bara för att man låtit pållarna löpa fritt på bar asfalt några mil? Mycket egendomlig företeelse. I söndags när vi for hem från skjutbanan var det ett väder som frambringande gråt hos även den mest hårdhudade storjägare. Det stod snurrade bilar i diket. Långtradare som blockerade E4:an för de inte tog sig uppför ett litet motlut. Idioter på cyklar som halkade omkring. Bilar som krypkörde i rondeller. Vad är det med folk, bilar och vinterväglag?
Ungefär samma fenomen uppträder på 45:an mellan Fåker och Brunflo. Oavsett vilken tid på året det är så gör minsta väderomslag att medelhastigheten sjunker från 77 till 45. Detta är empiriska erfarenheter och inget humbug. Det är sant. Och oerhört irriterande. Jag hoppas Sankte Per inte hör genom bilplåt... Då krävs det mycket älgkött för att muta sig förbi...
Hundeländena då... Jo. Med Elvispen är det bara bra. Han verkar riktigt pigg och kry. Med Kastratet är det också bra. Hans sår har läkt ihop bra. Jag har inte märkt någon beteendeförändring heller. Än. Det kanske kommer när hormonnivåerna sjunker. Sjunker för att aldrig öka igen. Usch. Men men... Var det det som krävdes så må det väl vara hänt då.
Har varit på skjutbanan och skjutit in och gjort klart inför den eventuella bäverjakten. Skönt att det går mot ljusare och bättre tider nu. Vintern är fan inget att hänga i julgran. Ja, förutom för vinterstudion, julmust, knäck, klagosånger och... Ja. Den kanske är rätt bra den också...
Nu är det hög tid att borsta av de gula gaddarna och krypa till kojs. Sista natten i Umeå på den här sidan påskhelgen. Skönt.
Jag bjuder herrskapet en Glad Påsk och på återhörande!
//Jonas
Lite information igen då...
Det börjar väl vara dags att återigen skriva några rader. Det har hänt ofantligt mycket sedan sist.
Förra helgen hade vi vinprovning. Det var många gentila sorter men jag hittade två som stack ut. Det bästa med dem är att de inte kostar så vidare värst mycket, mellan 69 och 99 riksdaler.
Masi - druvorna pressade av trebarnsmödrars bara fötter. Därav syran...
Också mycket prisvärt. Nästan i klass med I-Castei...
Till maten drack vi ett vin som hette Red Baron, det var en räv som körde ett flygplan på etiketten så det var därför jag köpte det, men även det visade sig vara helt okej! Även om Staffan hävdar att allt vin är surt...
Maten bestod av kött, potatisgratäng och whiskysås á la Arne (finns om ni frågar han google, riktigt bra sås!). Cheesecake till efterrätt.
Det var en trevlig tillställning. Även om rödtjutet gjorde att stämningen blev något mer, vad ska man säga, sömnig än under skumpaprovningen så blev kvällen till slut lyckad.
Tja... Vad har mer hänt då. Sista tentan innan kandidaten är avklarad. Så då man åker hem till sommaren har man väl en sån däringa löjlig hatt på sig... Om kandidatarbetet godkänns alltså... Två år kvar. I Umeå. Platsen Gud glömde, Fan själv inte ville ha och SLU ärvde. Men men... Det ska väl gå det också.
Var till veterinären idag och fick domen på Cash. Kronisk prostatit och lösningen heter kastrering... Han började spy i förra veckan och det sammanföll väl med att den kemiska kastreringen han fick sist börjat gå ur kroppen. Direkt den gjort det så började prostatan svälla och inflammationen kom som ett brev på posten. Så det bättrar ju inte direkt på oddsen att få en fungerande älghund. Men en frisk hund utan bollar torde ju ha större chanser än en sjuk hund med bollarna kvar. Även om det känns väldigt motigt att ha ett det...
Så nu blir väl planen som följer:
Förra helgen hade vi vinprovning. Det var många gentila sorter men jag hittade två som stack ut. Det bästa med dem är att de inte kostar så vidare värst mycket, mellan 69 och 99 riksdaler.
Masi - druvorna pressade av trebarnsmödrars bara fötter. Därav syran...
Också mycket prisvärt. Nästan i klass med I-Castei...
Till maten drack vi ett vin som hette Red Baron, det var en räv som körde ett flygplan på etiketten så det var därför jag köpte det, men även det visade sig vara helt okej! Även om Staffan hävdar att allt vin är surt...
Maten bestod av kött, potatisgratäng och whiskysås á la Arne (finns om ni frågar han google, riktigt bra sås!). Cheesecake till efterrätt.
Det var en trevlig tillställning. Även om rödtjutet gjorde att stämningen blev något mer, vad ska man säga, sömnig än under skumpaprovningen så blev kvällen till slut lyckad.
Tja... Vad har mer hänt då. Sista tentan innan kandidaten är avklarad. Så då man åker hem till sommaren har man väl en sån däringa löjlig hatt på sig... Om kandidatarbetet godkänns alltså... Två år kvar. I Umeå. Platsen Gud glömde, Fan själv inte ville ha och SLU ärvde. Men men... Det ska väl gå det också.
Var till veterinären idag och fick domen på Cash. Kronisk prostatit och lösningen heter kastrering... Han började spy i förra veckan och det sammanföll väl med att den kemiska kastreringen han fick sist börjat gå ur kroppen. Direkt den gjort det så började prostatan svälla och inflammationen kom som ett brev på posten. Så det bättrar ju inte direkt på oddsen att få en fungerande älghund. Men en frisk hund utan bollar torde ju ha större chanser än en sjuk hund med bollarna kvar. Även om det känns väldigt motigt att ha ett det...
Så nu blir väl planen som följer:
- Genomföra operation med konvalescensperiod efteråt.
- Försiktig träning och dragande av släpspår bara det vita snusket behagar tina bort nån gång...
- Åka till ett älghägn jag fått nys om och släppa hunden där.
- Om hunden skäller i älghägnet fortsätta träna och jobba och se fram mot hösten med någorlunda hopp.
- Om inte hunden skäller där kommer jag redan i bilen därifrån börja ringa och försöka få tag i någon som vill ta honom som sällskap för då ger jag upp.
- Träna Elvis riktigt ordentligt så man kanske får smyga på ett ståndskall till innan det här med hundägande läggs på hyllan för en icke överblickbar framtid. Han har ju fyllt 10 nu så varje säsong är en ren bonus.
Känns bra att ha bestämt sig i alla fall. Även om jag naturligtvis helst av allt velat slippa allting. Men så var det ju det här med turen... Att en hund som inte fyllt två har prostataproblem finns ju nästan inte... Nu är det ju bara att hoppas att magproblemen kommer ur detta så han inte är dubbelsjuk. För säkerhets skull kollades halsen upp och den var okej och jag fick ett nytt foder utan gluten. 1700 kr till idag. Så kul!
Men man far ju och velar fram och tillbaka. Kollar valpannonser ena dagen, kollar pris på färdiga hundar nästa dag, undersöker möjligheten att låna en duglig hund nästa dag för att den fjärde dagen vilja slänga grejorna i sjön och börja dricka brännvin eller vad nu den ickejagande majoriteten av befolkningen håller på med... Lite halvtärande faktiskt.
Till helgen åker jag i alla fall hem igen. Ska bli riktigt skönt. Har 8 saltstenar kvar att bära ut. Skoterföret lär väl ha försvunnit så man får väl gå på skidor i värsta fall. Men hellre plumsa i blötsnö hemma kontra en helg till i soffan i Umeå. Då blir jag tokig på riktigt.
Storsvensken gick genom besiktningen utan anmärkning. Det var ju i alla fall positivt. Ett jävla fordon som inte rasar i tid och otid. Att man fick laga motorstörningslampan med eltejp är en annan femma...
Nu är det gula gubbar på färgteven så nu ska jag förpassa min lekamen till den snart utslitna soffan.
Nyheter.
Såhär i lågsäsongstider händer det ju inte så vidare värst mycket att skriva om, det är därför det dröjer lite mellan ordbajserierna numer. Men det ordnar väl upp sig bara det går göra något annat än att i knapp styrfart masa sig fram i ett skidspår...
Men nu är det ju faktiskt så att det finns något att förtälja. Sista helgen i februari var jag hem och körde ut lite saltstenar. Det var en lyckad tur. Vi fick ut tolv av tjugo stenar. Föret var riktigt bra så vi passade på att ta de som ligger jävligast till så de åtta som är kvar kan man till nöds gå ut med om skoterföret får för sig att försvinna lika snabbt som pengarna på lönekontot har en tendens att göra...
Saltstensexpressen V2.0. N Tommys venture. Motorsågen behövdes
naturligtvis inte eftersom vi tog med den...
Eftersom den skoter jag äger, precis som allt annat jag äger med fler
än två rörliga delar, står som ett lik, tvingades jag låna denna av
tremänning Lars-E. Tack för det...
Finns väl inte så mycket mer att skriva om vad gäller just detta. En smärtfri och fin dag i Guds fria natur. Inte mer än så. Älgarna och hararna lär nog uppskatta det i alla fall, det var som att gå på ett salsgolv kring många av pinnarna för de har varit dit med jämna vardagsrum och kikat. Roligt att det man gör uppskattas av djuren.
På lördagskvällen bjöd Lars-E på storkalas med god mat och dryck. Det var trevligt. Tyvärr fick jag ohemula buksmärtor pga frosseri, men det är ju inte matens fel. Snarare huvudets... Alzheimervarianten av bulimi är vad jag lider av: Hetsäter men glömmer att spy...
Appropå mat... Hade hållit mig från skräp en hel vecka. Fredagen kom. Tänkte unna mig en chipspåse som fredagsmys här i min ensamhet eftersom felkönad sambo åkt till Dalarna för att åka i fäders spår. Öppnade påsen kl 16.32 för att ta tre plattpärer innan middagen. 16.39 var påsen slut och jag låg på golvet och kröp och letade smulor. Började må illa. Blev ingen middag alls och taptot ljöd tidigt här i ghettot i fredags... Rolig kväll. Bestämde mig dock: Aldrig mer.
En alkoholist kan aldrig mer ta en jamare.
Jag kan aldrig mer ta en plattpära.
Inse faktum nån jävla gång...
Såg en rolig bil då jag var hem.
Historien förtäljer dock inte varför tvättbjörnarna parkerat bredvid...
Vart? Svenstavik naturligtvis... Vart annars?
Jo sen var det ju en liten sak till också... För några månader sedan var det i den oberoende och alldeles eminenta jakttidningen Jaktmarker&Fiskevatten en ledare om värdelösa jakter. Chefredaktören utlyste då en liten tävling där vi läsare fick skicka in bidrag och berätta om våra vedermödor. Den som haft det allra mest eländigt under det gångna året skulle få åka på en riktig drevjakt i viltrika södern. Med allt elände i färskt minne knåpade jag ihop en liten skrivelse och, på ett sätt, roligt nog kom den med i tidningen! (Nr 3/4 för den intresserade). Så jag ska få åka på drevjakt! Det första jag vinner i hela mitt liv, om man undantar nån femma på travet... Det som var mindre roligt är då man inser att man haft Sveriges sämsta säsong... Men det kan ju fan bara bli bättre...
Jag har själv inte läst artikeln. Prövade en gång men fick kalla kårar på ryggen av att se mig själv i en tidning, ska samla mod så kanske det blir av under veckan...
Men nu innebär ju även detta att man måste besöka skjutbanan mer frekvent så man inte åker ner och skämmer ut sig och plöjer potatisfåror i den bördiga sörlandsmyllan istället för att finna på där man ska... Så fort snön försvinner ska ett antal patroner i både .22 och 9,3 inhandlas och slösas upp på diverse övningar... Tips på övningar för att vara förberedd på bästa sätt mottages med tacksamhet!
Men nu tror jag väl ändå faktiskt det var färdigt för denna gång...
Väl mött och på återhörande.
//Jonas
Men nu är det ju faktiskt så att det finns något att förtälja. Sista helgen i februari var jag hem och körde ut lite saltstenar. Det var en lyckad tur. Vi fick ut tolv av tjugo stenar. Föret var riktigt bra så vi passade på att ta de som ligger jävligast till så de åtta som är kvar kan man till nöds gå ut med om skoterföret får för sig att försvinna lika snabbt som pengarna på lönekontot har en tendens att göra...
Saltstensexpressen V2.0. N Tommys venture. Motorsågen behövdes
naturligtvis inte eftersom vi tog med den...
Eftersom den skoter jag äger, precis som allt annat jag äger med fler
än två rörliga delar, står som ett lik, tvingades jag låna denna av
tremänning Lars-E. Tack för det...
Finns väl inte så mycket mer att skriva om vad gäller just detta. En smärtfri och fin dag i Guds fria natur. Inte mer än så. Älgarna och hararna lär nog uppskatta det i alla fall, det var som att gå på ett salsgolv kring många av pinnarna för de har varit dit med jämna vardagsrum och kikat. Roligt att det man gör uppskattas av djuren.
På lördagskvällen bjöd Lars-E på storkalas med god mat och dryck. Det var trevligt. Tyvärr fick jag ohemula buksmärtor pga frosseri, men det är ju inte matens fel. Snarare huvudets... Alzheimervarianten av bulimi är vad jag lider av: Hetsäter men glömmer att spy...
Appropå mat... Hade hållit mig från skräp en hel vecka. Fredagen kom. Tänkte unna mig en chipspåse som fredagsmys här i min ensamhet eftersom felkönad sambo åkt till Dalarna för att åka i fäders spår. Öppnade påsen kl 16.32 för att ta tre plattpärer innan middagen. 16.39 var påsen slut och jag låg på golvet och kröp och letade smulor. Började må illa. Blev ingen middag alls och taptot ljöd tidigt här i ghettot i fredags... Rolig kväll. Bestämde mig dock: Aldrig mer.
En alkoholist kan aldrig mer ta en jamare.
Jag kan aldrig mer ta en plattpära.
Inse faktum nån jävla gång...
Såg en rolig bil då jag var hem.
Historien förtäljer dock inte varför tvättbjörnarna parkerat bredvid...
Vart? Svenstavik naturligtvis... Vart annars?
Jo sen var det ju en liten sak till också... För några månader sedan var det i den oberoende och alldeles eminenta jakttidningen Jaktmarker&Fiskevatten en ledare om värdelösa jakter. Chefredaktören utlyste då en liten tävling där vi läsare fick skicka in bidrag och berätta om våra vedermödor. Den som haft det allra mest eländigt under det gångna året skulle få åka på en riktig drevjakt i viltrika södern. Med allt elände i färskt minne knåpade jag ihop en liten skrivelse och, på ett sätt, roligt nog kom den med i tidningen! (Nr 3/4 för den intresserade). Så jag ska få åka på drevjakt! Det första jag vinner i hela mitt liv, om man undantar nån femma på travet... Det som var mindre roligt är då man inser att man haft Sveriges sämsta säsong... Men det kan ju fan bara bli bättre...
Jag har själv inte läst artikeln. Prövade en gång men fick kalla kårar på ryggen av att se mig själv i en tidning, ska samla mod så kanske det blir av under veckan...
Men nu innebär ju även detta att man måste besöka skjutbanan mer frekvent så man inte åker ner och skämmer ut sig och plöjer potatisfåror i den bördiga sörlandsmyllan istället för att finna på där man ska... Så fort snön försvinner ska ett antal patroner i både .22 och 9,3 inhandlas och slösas upp på diverse övningar... Tips på övningar för att vara förberedd på bästa sätt mottages med tacksamhet!
Men nu tror jag väl ändå faktiskt det var färdigt för denna gång...
Väl mött och på återhörande.
//Jonas
Mitten av februari.
Alla helvetens dag var igår. Det blev ingen gentil middag där halva slängdes i hundkoppen. Kom hem alldeles för sent från veterinären för att kunna ägna mig åt dylika övningar så det blev helt sonika en hamburgare med långpärer istället... Det var inte helt fel det heller!
Nu var det inte om detta jag skulle skriva utan det var väl snarare om veterinärbesöket... Var hos veterinären i 5 timmar för att verkligen låta dem gå till botten med Cash mage, varför han inte ätit, varför han spyr av ansträngning (åkte skidor med honom i förrgår och tog mig 400m från bilen innan han kaskadspydde fyra gånger på rad) och så vidare...
Blodproven visade att allt var bra. Röntgen av mage och tarmar visade inte heller det några abnormaliteter. Ändå blev han satt på ett nytt foder (som han äter bra!), en oralpasta för stimulering av magsäcksfunktioner och slutligen en medicin för magen. Så nu var det väl fan om han ska fortsätta vara usel i magen...
Det som inte var så lysande är ju dock att man vet är något är fel men dom hittar ingenting...
Men som av en händelse såg veterinärskan på en röntgenbild att prostatan var förstorad, den var 6cm i diameter och den ska vara som en valnöt. Mest troligt har denna tryckt på tarmarna så det kan ha utlöst vissa av symptomen iaf.
Så nu äger man ett kemiskt kastrat till hund. Han fick en spruta så prostatan får vila och inflammationen förhoppningsvis ger med sig. Elvis har samma åkomma och för han räckte det med en spruta, men hon trodde att det är allvarligare när det är en så ung hund så hon gjorde mig mer eller mindre beredd på att det kommer bli en permanent kastrering av hunden i framtiden.
Och alla vet ju vilken oerhörd framgångssaga det brukar vara med kastrerade älghundar. Feta och bara intresserade av att sova och äta... Jippie! Det räcker att husse är sådan, hunden kan gärna få vara intresserad av något mer, tex älgar...
Trösten i allt elände är ju att det inte på någon punkt kan bli sämre, bara bättre!
Får jag inte höra ett enda skall i höst så är det ju precis som det var den gågna hösten. Så precis allt som möjligtvis kan hända är ju en förbättring!
Men jag ljuger om jag säger att jag ser med förtröstan mot sensommar och höst...
Man har inte rätta turen för att hålla på med något sådant här, det bara är så enkelt. För så fort någonting kräver den minsta tur och inte bara innebär hårt arbete är det helt enkelt ingenting för mig. Det borde man ju lärt sig vid det här laget men man är ju dummare än en nyfödd kalv som gång efter annan springer in i strömtråden...
Vi får väl hoppas att gamle Elvis håller ihop en höst till så kanske man får höra ett skall i alla fall...
Nu ids jag inte skriva mer, måste hoppa in i tvagningsanordningen för att göra min lekamen presentabel för en kväll på lokal... Ska gå på pub och dricka mineralvatten och kolla på championsleaguefotbollen ikväll!
Ha det...
//Jonas
Nu var det inte om detta jag skulle skriva utan det var väl snarare om veterinärbesöket... Var hos veterinären i 5 timmar för att verkligen låta dem gå till botten med Cash mage, varför han inte ätit, varför han spyr av ansträngning (åkte skidor med honom i förrgår och tog mig 400m från bilen innan han kaskadspydde fyra gånger på rad) och så vidare...
Blodproven visade att allt var bra. Röntgen av mage och tarmar visade inte heller det några abnormaliteter. Ändå blev han satt på ett nytt foder (som han äter bra!), en oralpasta för stimulering av magsäcksfunktioner och slutligen en medicin för magen. Så nu var det väl fan om han ska fortsätta vara usel i magen...
Det som inte var så lysande är ju dock att man vet är något är fel men dom hittar ingenting...
Men som av en händelse såg veterinärskan på en röntgenbild att prostatan var förstorad, den var 6cm i diameter och den ska vara som en valnöt. Mest troligt har denna tryckt på tarmarna så det kan ha utlöst vissa av symptomen iaf.
Så nu äger man ett kemiskt kastrat till hund. Han fick en spruta så prostatan får vila och inflammationen förhoppningsvis ger med sig. Elvis har samma åkomma och för han räckte det med en spruta, men hon trodde att det är allvarligare när det är en så ung hund så hon gjorde mig mer eller mindre beredd på att det kommer bli en permanent kastrering av hunden i framtiden.
Och alla vet ju vilken oerhörd framgångssaga det brukar vara med kastrerade älghundar. Feta och bara intresserade av att sova och äta... Jippie! Det räcker att husse är sådan, hunden kan gärna få vara intresserad av något mer, tex älgar...
Trösten i allt elände är ju att det inte på någon punkt kan bli sämre, bara bättre!
Får jag inte höra ett enda skall i höst så är det ju precis som det var den gågna hösten. Så precis allt som möjligtvis kan hända är ju en förbättring!
Men jag ljuger om jag säger att jag ser med förtröstan mot sensommar och höst...
Man har inte rätta turen för att hålla på med något sådant här, det bara är så enkelt. För så fort någonting kräver den minsta tur och inte bara innebär hårt arbete är det helt enkelt ingenting för mig. Det borde man ju lärt sig vid det här laget men man är ju dummare än en nyfödd kalv som gång efter annan springer in i strömtråden...
Vi får väl hoppas att gamle Elvis håller ihop en höst till så kanske man får höra ett skall i alla fall...
Nu ids jag inte skriva mer, måste hoppa in i tvagningsanordningen för att göra min lekamen presentabel för en kväll på lokal... Ska gå på pub och dricka mineralvatten och kolla på championsleaguefotbollen ikväll!
Ha det...
//Jonas
