Harvner

Hade väl kunnat vara roligare skrivelser man kommer med, men det är sorg på Gransjötrakten. Vi har förlorat en av de mest idoga medlemmarna. Alldeles för tidigt dessutom. Vidare har även en annan jägare som var med oss tidigare gått ur tiden, även han alldeles för tidigt. En riktig skitsommar med andra ord. Jag tänker inte ägna mig åt att skriva några dödsrunor här, det får de anhöriga göra, men saker och ting kommer inte bli sig likt mer och saknaden kommer vara oerhörd första måndagen i september.

Vila i frid.

 

Så är den då här. Sommaren. När tar den slut? På radion pratar de inte om något annat än att det är såååå skönt med värme och sol. På färgteven likaså. För att inte tala om skvallertabloidernas orerande om denna förbannade värme. Är det ingen som pratar i radio, syns i färgteve eller skriver i tidningar som någon gång testat att utföra ett arbete? Sitter man rakt upp och ner i en baden-baden-stol kanske det är skönt. Prövar man att göra någonting är det allt annat än skönt. Dessutom går det ju inte ha jacka på sig. Blekfeta män och även deras omgivning mår bättre av temperaturer som medger bärande av jackor. 

Nu hoppas vi att juni gå fort, juli ännu fortare, Fäviken går extremt sakta och sedan kan det få bli augisti, 10+ och stadig västlig vind. Då ska det bli musik på Gransjötrakten....

 

Nu har jag faktiskt lite roliga saker att förtälja. Det kan ju vara skönt som omväxling... Det är inte det att jag sett en huggorm, denna jävulens avföda, utan det är att Jämtmyrens Eko har skällt sitt första riktiga långa ståndskall. Han skällde ju lite i vintras också, men det nådde halvtimmen och därikring. Nu har han mognat över vintern och det märktes genast..

Upprinnelsen till det hela var dock mindre rolig och allt annat än frivillig... 

 

En fin vårkväll var Eko och jag ute på cykeltur. Vi cyklade till Bledäng, vände där och började vår färd tillbaka mot Bakfåker. Då har det helt plötsligt kommit ut en älg som står och äter i vägdiket upp mot en kompis hus... Jag stannar cykeln, tar ett kort och skickar ett mms där jag skrev "dom vet vart dom är säkra...". Då såg Eko älgen.... Hela hunden började skaka. Han var dock knäpptyst. Försöker dra honom med mig. Eko sätter sig ner. Selen glider ner en aning. Han får ut sitt vänstra framben. Selen snurrar. Han får ut sitt högra framben. Jag slänger ner cykeln och försöker ta fast hunden. Då kliver han ur selen och snabbt som en liten vessla springer han vägen fram till älgen. Fortfarande helt tyst. Älgen, en liten liten oxe för övrigt, skenar som han fått eld i baken över vägen och försvinner i skogen. Jag är förbannad och less. Fel mark. Fel tid. Ingen pejl. Inga kläder. Ingenting egentligen som förbereder mig på detta... 

 

Nej. Det ska inte handla om fuskbyggnationer. Det skall istället handla om att jag tagit mitt pick och pack och lämnat Umeå för gott. En snabbvisit i middagens tecken undantagen. 

Herre min skapare så skönt... 

Har inte kunnat ansöka om examen ännu eftersom det tydligen skall ta flera månader att rätta några sketna uppgifter. Gud så skönt att lämna skolsfären. Det är så ohemult noga, på sekunden noga, då eleverna ska lämna in någonting. Om inte deadline hålls så blir det extrauppgifter, sämre betyg eller något annat hittepå. Men det är verkligen inte lika noga åt andra hållet. Lärarna har 15 arbetsdagar på sig att rätta tentor och uppgifter. Den som legat orättad längst nu är snart uppe i två månader. Vad innebär det då? Automatisk 5:a för eleven eller löneavdrag för läraren? 

Som sagt: Fruktansvärt skönt att lägga detta bakom sig. 

Det fanns dock en sorglig sak med att flytta. En mycket mycket sorglig sak. Det var att jag var tvungen att slänga bort min soffa. Min kära soffa. Den har varit min i 14 år. Så härligt insutten och mjuk. Aldrig har man somnat så gott som i den soffan. Aldrig har man sett så mycket spännande sport som i den soffan. OS-gulden i Turin, Kallas tour de ski-vinst, skidåkningen nu i Ryssland och mycket mer. Men nu gick det inte längre. Fem års studier blev för mycket för min älskade soffa. Må du vila i frid.

 

Dag fyra var vi i en gigantisk vildmark om 3 hektar mitt i York. Det var ett gäng grönavågare som skapat en skog på en gammal soptipp. Tanken var väl rätt god, skapa ett grönområde för folket i staden. Men som vanligt så är folk idioter och engelsmän inget undantag så trakten användes istället som sopstation. Igen. Planterade träd förstördes eller åts upp av hästar tillhörande "de resande"...

 

Tja. Finns väl inte så mycket mer att säga. Kan visa med ett par bilder hur det såg ut...

 

Äntligen var det så dags. Lite joll... Nä, extremt mycket joll på förmiddagen och sedan regelrätt skolk på eftermiddagen för att besöka Manchester och en Premier League-match. Vi var på Leeds universiet på morgonen och fick en föreläsning i kemi, på engelska. Aldrig har någon pratat så mycket inför åhörare som förstod så lite. Sedan gick vi en rundvandring där de visade vilka fantastiska apparater de hade för att mäta bränslevärden och joll för bland annat ved. U-land. Åk till vilken jämtländsk vedeldad villa som helst så sparar ni 10 år av forskning... De hade en myskamin som de utförde experimenten på... Jesus. Ta och kolla över kåkarna med avseende på treglasfönster och isolering till att börja med. Sen kollar ni på luftvärmepumpar och vedpannor med tankar.
Mycket mycket egendomlig dag... 

Jaja. Efter någon timmes tröstlös väntan så blev vi äntligen entledigade och det bar iväg!

 

Efter en promenad genom hela Leeds så åt vi på tågstationen. Det var bland det sämsta jag någonsin ätit. En burgare, som de på något vis lyckas få horribelt seg. Hur fan beter man sig för att få köttfärs seg? Långpärerna var knappt friterade alls och någon sås eller dressing fanns inte att skåda. Inte ens HP-sauce. Usch. 

Under tågresan gjordes en intressant iaktagelse... Engelsmän som bor nära järnvägen kan inte göra sig panka på sophämtningsavgiften i alla fall... Tydligen så är det kutym att vräka alla sina sopor över stängslet och ner mot banvallen. Det låg tammejfan allting där. Allt från gamla däck till gamla madrasser. Hushållssopor och kompost. Det såg rent ut sagt förjävligt ut. Så såg det ut längs hela sträckan om det fanns hus i närheten. Lyckades få en bild på en sophög...

 

 

Dag två besöktes en privat landegendom där vi fick reda på hur skog och vilt sköttes om. Det var faktiskt väldigt intressant. Man satsade mycket på skötsel av sly (läs: ädellöv). Gran och lärk skulle så småningom fasas ut. Det var kvalitetstimmer av löv man ville producera. Gick inte det så hade man alltid en produktion av brännved...

Klok tänkt. Lövskogar är ju vackra om inte annat...

 

Hemma och vid liv. Tro det eller ej. Fick flygrädslan botad på kuppen också... Sträckan Umeå-Arlanda var lite svettig. Väl på Arlanda medicinerades flygrädslan á la Sven Melander så trippen Arlanda-Manchester gick som på dans, förutom att det är väldigt trångt på flygplanstoaletter...

 

Man har blivit blödig på gammaldagan. Det är bara att konstatera det. Var till ån igår för att jaga bäver, har ju lokaliserat en koloni sedan tidigare. Klättrade upp i ett älgtorn med det passande namnet Bävertornet. Satt i några minuter. Hörde ett väldigt konstigt djup. Som en älg som gick i skaren på 2-300m avstånd. Rätt vad det var, 10 meter framför mig, pluppade en minibäver upp. Tittade på den ett tag. Den jollrade runt i vattnet, kröp upp, skakade vattnet ur pälsen, tog en pinne och började äta. Siktade på bävern men kunde inte förmå mig att ta den av daga. Det hade inte gett något, varken kött eller trofé. 

Men i alla fall. Det där ljudet igen... Då jag tittade på minibäver 1:s bravader så började det återigen krafsa och låta konstigt. Rätt vad det var så pluppade en till minibäver upp på exakt samma ställe. Min teori är att de har grävt en gång från hyddan, rätt igenom en hårdbacke och ut i ån 40m uppströms hyddan. Att bävrar gräver gångar är väl i sig ingen nyhet, men det är fascinerande hur långt och väluträknat det kan vara... 

Imponerande djur.

 

Sådär. Första flyttlasset är nu hemma i byn. Hela tre lådor fick jag med mig hem. Fyllda med böcker och jaktkepsar. Nu är det bara resten kvar!

Får se om man är vid liv efter englandsresan så kanske det flyttas hem i början av maj. Den 16:e april blir en dag värd att minnas, inte för att Leif-Eskil fyller år utan för att vi ska se Manchester City-Sunderland på plats i Manchester på Etihad Stadium. Ska bli riktigt roligt. Hoppas bara att engelska huliganer är snällare än sina svenska kollegor... Vad vi i övrigt skall göra vet jag inte riktigt ty intresset förflyttades från skolaktiviteter till att planera manchesterresan...

Flygplan. Fy fan. Får bli en Sven Melander... Och sen pass. Varför ska man behöva ha pass? Betalar vi inte flera herrans miljarder till det där förbannade EU och ändå ska man behöva ha pass? Och växla pengar? Joll. Från början till slut. Det kostade 400 kr att skaffa ett pass. Det är alldeles för dyrt. När jag är färdig med skolan och påtvingade resor så skall jag räkna en tripp till Åsarna som en utlandsresa och för att åka dit behöver man fan inget pass. Skicenter. Ni hör ju. Internationellt så det förslår.

 

Eftersom helgen tillbringades på jämtländsk mark så var den således fylld av vettiga aktiviteter. På fredagsmorgonen gick vi ut och lockade räv. Helt resultatlöst. Sedan for vi in på stan och gick på affärer (läs: stod på landbys och mummlade i flera timmar och sedan for vi hem). Efter det lockade vi räv igen. Helt resultatlöst. Sedan bjöd Niclaz med flamma på middag, grillat. Riktigt gött var det.

 

På lördagen satte jag upp en saltsten intill graven åt Elvis. Tyvärr hade Ivar härjat även på den hårdbacken, men det blir nog fint om några år. Han ligger intill gamla höladan så det blir en bra utsikt över älgarna som är på denna sten...

 

...kvar. Sedan lämnas Umeå. För gott. Första flyttlådan är packad. Den fylldes med ett gäng böcker som jag för fem år sedan släpade upp, placerade i bokhyllan och sedan inte har rört sedan dess. Ack ja. Så ung och dum. Då man trodde att man "skulle bygga sig ett litet bo här". Jo, eller hur... Vid en längre sammanhängande ledighet än 10 minuter så har storsvensken riktats hemåt... Gråt av glädje vid färd söderut. Gråt av sorg vid färd norrut.

Visst har det varit några ljusglimtar här också. Man skulle ljuga om man sade något annat. Man har haft mycket roligt och lärt känna många roliga människor. Tyvärr har det sista året präglats av bajs och olukt vilket inte gjort vistelsen angenämare direkt. Men innan dessa grannar flyttade in så har det faktiskt varit rätt bra.

 

 

 

Tyvärr var det felkönad sambo som myntade denna oerhört träffande beskrivning på det som är vår långa resa från ytterdörr till bodörr. Man glömmer lätt att det finns fler inblandade i denna fekaliers boning. Det är jag, felkönad sambo och Liten-E. Liten-E, så djur han är, har aldrig bajsat inne. Inte ens som liten parvel. Återigen är det bevisat att hundar slår många av människosläktet på fingrarna vad gäller både renlighet och allmänt uppförande.

Stackars felkönad sambo kommer från en jordbruksbygd i södra Sverige och har, likt mig, försörjt sig på att skotta bajs och mjölka mu innan han bestämde sig för att vidareutbilda sig. Inte heller han kan dra sig till minnes att han någonstans, ladugårdar inräknade, sett något så vedervärdigt som denna trappuppgång. 

Det är ett sådant monument över människans förfall så det är svårt att i ord beskriva. 

 

I avdelningen "Veckans Umeå" finns det denna gång två bilder. Den första beskriver Sveriges framtid. Studenterna. Jag hoppas verkligen att inte studenterna i denna trappuppgång är representativa för den stora massan för då råder jag Er samtliga att ta ert pick och pack och lämna landet för då är det kört. Tvärkört. Om vi då börjar i detta bo så sitter här två studenter som inte gör något studentikost alls utan enbart får ägna sin vakna tid åt att skrika på grannarna att stänga dörrar så att inte ytterkläderna tar mer lukt än de redan gjort av sagda grannars matlagning, kryssa mellan sopor, fimpar och folkskit på vägen ut och väl ute mötas av en soptipp samt ligga i varsin soffa och vara ofantligt bittra på att vi fick störningsjouren på oss för att ha spelat Roland Cedermark kl 20.00 en lördag när grannarna har fest till 03.00 tre kvällar i veckan. 

 

Sen kan man ju i sin enfald tro att om man nu anordnar fest så pass frekvent som vissa i detta trapphus gör så bör man bli rätt bra på det. Så är inte fallet. I själva verket så måste festerna vara så inihelvete värdelösa så det är roligare för festdeltagarna att stå i trapphuset och gallskrika än att vara inne i lägenheten. Underbetyg. Men dom är kreativa, det måste man ändå erkänna. De har ju insett att om det är inkomster så blir det utgifter, dvs sopor, så numer så sitter begåvningsreserven med öppna fönster och gallskriker samt slänger ut tomflaskor genom fönstren ner på gräsmattan.  

Den första bilden i "Veckans Umeå" får spegla vissa grannars kreativa sophantering.

 

 

Listan i föregående inlägg har givit ett fruktansvärt genomslag i sociala media. Twitter och Instagram har nästan svämmat över av kommentarer och åsikter kring det jag skrev. Det var ju roligt... Men listan var, i ärlighetens namn, framkrafsad på sisådär två minuter och därför har jag glömt hälften. Har till exempel inte med någon alpin medalj alls... Detta inte för att jag inte tror på det utan för att dom helt enkelt inte hade börjat tävla så jag kom inte att tänka på´t. När man får information om slalomåkarnas läger i Trysil känns OS rätt långt borta...

 

Men... För att blidka belackare och beundrare så gör vi väl härmed en ny, större och bättre lista.

 

Här går vi. Eller som det heter i Amerika: here we go!

 

Maria P-H - storslalom.

Fredrik Lindström

Damkronorna.

 

Jag tror kanske att det finns utrymme för övriga överraskningar i bronskategorin. Om jag hade haft huvudet på andra ställen än amerikaners förvaringsutrymme (under armen) vid förre skrivelsen hade jag naturligtvis tagit med någon medalj från sprinten. Kanske inte som det blev, vem fan hade kunnat gissa rätt på det, men åtminstone haft ett tips... Dom där tror jag på. Haschgrenarna kan jag inte så mycket om, kan lika gärna bli en 24:e plats som ett guld som det känns eftersom det är en bedömningssport, men har man presterat i X-games bör man kunna prestera i OS också. Därav tipset. Hellner är väl inget att orda om. Han är i form och jag tror han är med och slåss om medaljerna. 

Maria P-H tar minst en medalj. I någon gren. Jag satte ett brons i storslalom, men jag tror på högre. Att tippa brons är inte speciellt roligt så därför är inte listan längre än vad den är...

Fredrik Lindström är en bra skidskytt. Han har vana av att snabbt ta sig undan och försvara sig mot förföljare efter tiden i Västernorrlands skogar. Att kryssa mellan banjospelarna i landsvägsdikena där kräver sin man... Jag hoppas han får till det och kan ta en medalj! Tippar på distansloppet.

Damkronorna tar en bronspeng. Efter bragden i Turin så har det varit en liten dip... Men säga vad man vill om sporten så var det riktigt spännande i straffvinsten över USA. Detta tarvar en liten återblick...

 

Klicka på länken för att höra en av många klassiker från Radiosporten...Ett nytt fönster öppnas då, klicka på spelaren som kommer upp under adressfältet.

 

 

Anna Holmlund - Skicross.

 

Det här är något roligare att tippa... OS mest givna guldmedalj måste ju vara stafettguldet i längdskidåkning på damsidan. Vinner inte Norge det så är det ju något som är monumentalt fel. Men om Sverige kan hålla sig med tillräckligt länge för att kunna ge Kalla ett bra läge så tror jag hon klarar av att åka hem ett silver. Eftersom som hon är ett unikum så ger jag henne en silverpeng till i loppet över 10km. Mest bara för att jag hoppas. Kan som inte få nog av att se henne stå och stråla på pallen. Det hörs som det är en liten underton av besvikelse hos vissa... Kom igen. Björgen är överlägset bäst. Sen kommer en Kalla i form. Då ska vi tänka på det att Kalla är nästa OS i Sydkorea ett år äldre än vad Björgen var då hon sopade rent i Vancouver. Nästnästa OS i ett land som ännu inte är bestämt är hon ett år äldre än vad Björgen är detta OS. Vilka var det som lämna resten av fältet bakom sig i mördarbacken i Sotji? Jo... Kalla och Björgen. Om hon bara orkar hålla motivationen och träna på som sig bör så kommer vi där ha en svensk, kvinnlig Dählie i framtida mästerskap. 

Skidskytteherrarna får ett tips av mig här enbart på årets meriter: 4-4-2-2 om jag inte minns fel. Om dom bara håller nerverna i styr bör det gå bra även i OS. Frankrike tar guldet.

Ett i Curling. Tja. Hugget som stucket. Vi säger väl herrlaget då.

Anna Holmlund får vara med, mest för att ha en outsider. Kan ingenting om sporten eller tidigare förutsättningar, men kan andra nationer ta oväntade medaljer så borde ju även Sverige kunna göra det kan man ju tycka.

 

'

 

 

 

Nu till det som är det roliga... Gulden. 

Stafettlaget på herrsidan i längd. Jag måste skriva upp dem. Alla ser ut att vara i form. En av världens bästa skidåkare har inte ens gjort entré i spelen ännu. Norge har problem. Ryssland underpresterar något alldeles fruktansvärt. Vilka fler har 4 bra åkare i samma klass som svenskarna? Möjligtvis Tjeckien och Frankrike om de har bra dagar, men nja. Jag tror stenhårt på di svenske i detta fall. 

Sen är det oerhört fruktansvärt tråkigt att Northug är ur form på grund av sjukdomar och annat skit. Med tanke på allt han sagt och gjort så hade det ju varit sååå mycket roligare att ta ett stafettguld med honom i superform, som i Vancouver, än som nu. Ett år då han blir bortplockad och inte får åka en OS-distans (15km). Man får säga vad man vill, men det är en gudabenådad skidåkare, han har haft fog för sin stora käft eftersom han sedermera kunna leva upp till det han sagt (till skillnad från vissa andra som haft stor käft och inte levererat halvsju, ingen nämnd och ingen glömd...) och han är mycket roligare att slå då han är i form än ur densamma.

Tidigare nämnda Kalla tar ett guld i sprintstafett. Jag litar till lagledningen att de tar ut det för dagen bästa laget, men Ida är väl en stark kandidat.

Björn Ferry tar ett guld till. Jag tror det. Även om det inte direkt gått så lysande än så länge i OS så tror jag att han spottar upp sig och att urkraften från Storuman släpps lös en sista gång i stora tävlingssammanhang.

Johan Olsson. Världens bäste skidåkare som aldrig åker... Jag tror han tar ett guld individuellt. Jag hoppas på det.

 

Curling. Vi sätter väl damlaget här då... Kan ingenting om sporten och ser bara nån match vart fjärde år. Men enligt expertisen är Sverige guldkandidater i både dam- och herrturneringen.

 

Frida Hansdotter tar ett guld i slalom. Hon är bäst i år. Svårare än så är det inte. Dessutom går det ju bli kär för mindre...

 

Men nu... Nu. Till det kanske mest intressanta. Det mest hårresande av allt i OS-programmet. Vi börjar väl med en liten återblick...

Till en alldeles alldeles underbar dag 1994. I Norge. I Lillehammer. Ett av de största ögonblicken i Svensk idrottshistoria. I Svensk historia överlag. Gamla krigarkungar skjutna med uniformsknappar må ursäkta...

 

Här började min aversion mot transatlanter. Om Norge beskylls för att styra skidsporten, genom att aldrig få några konsekvenser för någonting så vad fan gör då Canada med hockeyn? Nä. Om fotboll går ut på att göra flest mål och förnedra Italien så går fanimej hockey ut på att göra flest mål och förnedra Canada. Något som #21 lyckades rätt bra med... Den här matchen var hemsk. Ett heroiskt kämpande Tre Kronor. Ett Canada som slog, höll, fast och fällde i parti och minut. Naturligtvis utan åtgärder från domarna... Som vanligt. Men till slut så kunde inte ens domarna bortse från det faktum att Sverige var bättre utan visade ut en kanadick efter en solklar fasthållning. Det ledde till Peter Forsbergs genialiska passning till Magnus Svensson och 2-2. Resten är historia. 

Men sen har vi ju saker som ligger närmare i tiden också... 

 

Så spelar dom. Vinner dom är dom så förbannat ödmjuka. Går det dom emot så skadar dom medvetet, slår, fuskar och har sig. Dessutom tror jag aldrig jag sett Canada gör ett enda snyggt hockeymål. En jävla gröt och sedan är det något skit som naturligtvis studsar deras väg...

Men Sverige då... Jag hoppas på brakförlust ikväll mot Tjeckien. Ett Tjeckien som jag tror vi får möta igen i final och då med annan utgång. Sverige presterar som bäst då de är nedskrivna, utskällda, förbannade. Går ut och vinner en kvartfinal som alla "experter" säger att de inte kommer vinna. Börjar de bra, blir uppskrivna och pressen börjar skandera om guld... Ja... Då blir det såhär...

 

Det här har jag sagt i 10-års tid snart. Och blivit skrattad åt. Nåväl. Mats Wennerholm på Aftonslasket kanske kan anses ha högre kunskaper i ämnet än mig... Läs hans krönika idag då så kanske ni slutar skratta. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wennerholm/article18345051.ab

 

Även fast det bär mig emot att länka till en jaktfientlig, vänstervriden skvallertabloid så gör jag i detta fall ett undantag..

Så hoppas på brakförlust mot Tjeckien ikväll. Då jävlar får vi fira sen!

Jag avslutar med ett klipp som på ett fint sätt visar att cirkeln sluts. Forsberg till Sudden till Lidas. Dom tre största vi haft avgör OS-finalen i Turin. 

 

 

Så.... Jag som av Er blivit beskylld för att vara en Ior, en obotlig pessimist tippar alltså såhär:

5 bronsmedaljer.

5 silvermedaljer.

7 guldmedaljer.

 

Och jag kommer få rätt. Sanna mina ord...

Hoppas jag.

 

Väl mött.

 

/Jonas

 

 

 

 

Tur att månaden är kort. Det finns ingenting att jaga. Ingenting att göra. Det är iskallt ute och Kung Bore gör sitt bästa att ha ihjäl precis allting levande med metervis av vitt bajs. I år så lyses dock denna depression till meningslös midvintermånad upp av dels en Kung Bore som måste lida av förstoppning men kanske framförallt av OS i Sotji. Underbart med två veckors toppidrott! Dessutom i sagolikt vackra vyer.

För Sverige har det väl ändå börjat helt okej. Två silver genom Kalla och Hellner och en bortdömd bronsmedalj i haschplanka vilket resulterade i en neslig fjärdeplats. 

Detta på bara två tävlingsdagar! 

Jag är för dåligt påläst för att ge mig på några större medaljtips... Men ett försök ska vi allt göra. Det hör som till vill jag minnas...

 

Stafett herrar, längdskidor.

Kalla och Ingemarsdotter, sprintstafett. 

Ett i curling

Tre Kronor (stor rink, Ryssland pallar inte trycket. Transatlanter är idioter. Vinst över Tjeckien i finalen)

Ferry - distansen

Stafett damer, längdskidor

Kalla - någon mer individuell distans.

Olsson, 15km

Stafett herrar, skidskytte

Ett i curling

Harlot - i den där nya grenen...

Hellner - 5milen

 

Tror jag.

 

Dessa glädjeämnen tarvar en glad och trevlig bild tagen i "Norrlands huvudstad"...

 

... och Umeå. Ett väldigt varmt välkomnade. Trevligt som vanligt. Ett välkomnande som verkligen höjde motivationen för att vara här! Nämligen det att någon har spytt i trapphuset och knapphändigt torkat upp det hela så man får gå en våning och hålla andan för att inte göra exakt samma sak själv. Vilket jävla djurstall detta bostadsområde är. Eller värre. I ett djurstall kan man ju åtminstone slänga ut spån så det är rent och luktfritt några minuter i alla fall, så är ju inte fallet här. Jag har dock dragit mitt strå till stacken genom att ha knutit näven i fickan och skrivit en arg lapp som jag tejpat upp på ytterdörren! Förändringens vindar skola blåsa över betonggettot som Gud glömde!

 

Åter i lektionssalen efter nästan ett års frånvaro också. Vi tillbringade en timma med att komma överens om att man skulle räcka upp handen om man ville säga något och att mobilerna ska vara på ljudlöst. Ja... Det där med handen lärde man sig 87 då man började första klass och det där med mobilen kom väl i slutet på 90 någon gång... Jaja. Alltid skönt med en mjukstart...

 

Hann ut och släppa Eko en gång till. Det gick bra. Riktigt bra. Jag hade tur som inte fick något skottillfälle och hunden skällde på rätt skapligt. Vi kan ju börja från början så blir det hela kanske något mer begripligt...

Morgonen började med att SMHI som vanligt hade fel. Lördagen spåddes bli veckans varmaste dag. Istället blev det veckans kallaste. Vid Shell i Brunby var det -20 då jag passerade på väg ut till Byn. SMHI hade lovat -8... Nåväl. Väntade en liten stund, varmkörde Hiluxen och tankade den. Kändes som det blivit lite varmare så jag for åstad. Enligt röken från sågen så var det nordlig vind. For så att det skulle passa. Där var det sydlig vind. Vände och for runt. Där var det återigen nordlig vind. Grät. For tillbaka till första stället och då var det helt plötsligt östlig vind. Egentligen ska man inte jaga i östlig vind därför den är för osäker, men hemma i soffan blir inga barn gjorda. Det har man provat nog många gånger utan resultat... Startade pejlen. Applicerade pejl på liten E. Gick 50 meter från bilen. Stötte rådjur. E brydde sig inte om rådjuren. Släppte lös E. Gick 20 meter till rullandes ihop kopplet för senare förvaring i benfickan på byxa. Snubblade på en stubbe och stöp som en fura. 25-gradig varm tysk plastbit flög i en fin båge och landade i pudersnön. I ett litet kick förvandlades den tyska plastbiten till en tysk isbit. Det gick fanimej inte göra någonting. Slutstycket tjälade ihop så det gick varken öppna eller stänga normalt. Magasinet frös ihop så jag fick inte i några skott. Stod där och svor och jäklades med bössan i ett antal minuter. Eko var fortfarande borta. Efter ett litet tag så hade jag fått bort tillräckligt med is så jag kunde få i 1 skott i magasinet och 1 i loppet samt lyckats stänga slutstycket. Än idag vet jag inte om det smällt om det vore så att jag fått läge... Nåväl... Under tiden som jag låg och lekte i snön så kutade Eko iväg och tog upp älg. Det stod bra i upptaget. Efter cirka 20 minuter började det så sakteliga röra sig, sedan gick det fortare och fortare och till slut blev det som vanligt: sken. Sen fick han aldrig stop på den älgen igen. Då jag loggade in på datorn senare för att kolla så syntes det att han släppt skall på två andra ställen, men det ville inte bli stopp igen. Är väldigt nöjd med pejlen i alla fall. Riktigt roligt att kunna följa dagen så detaljerat som man kan. Eller ja, nu är det roligt då det händer saker då man är ute! 

Återgången fungerade denna gång också. Jag upprepade inte misstaget från förra släppet då jag stod kvar på upptaget utan jag hakade på i löpan för att stötta hunden. Mötte honom efter någon kilometer. Sen skulle vi snedda mot bilen och då sprang vi på en till miniälg, det första var också ett ensamt mindre djur, och då blev det sken och en ny promenad i snön... 

Men jag är fortfarande jättenöjd. Om jag inte minns fel nu så sedan han ansåg sig själv mogen nog så har han skällt älg 5 gånger. Av dessa 5 så har jag i snön eller genom synobs kunnat konstatera att det rör sig om fyra ensamma mindre djur och ett kalvkoekipage. Alla gånger har det stått i upptaget mer eller mindre. Sedan har det så sakteliga börjat krumelura för att efter 10-30min övergå i sken. Det tror jag enbart är en rutinsak. Jag är jäkligt nöjd att det står i upptaget. Nästa år kommer han ligga på mer så de stannar kvar och inte börjar röra sig så mycket och se sin chans att dra iväg. 

Men summan av kardemumman är att två bra saker hände denna dag: 

1: Eko skällde älg.

2: Jag fick inget skottillfälle så bössan riskerade att klicka och den således fått sig en sista vila på botten av Storsjön. Något som efter man lugnat ner sig blivit rätt dyrt att återställa...

 

 

Är tillbaka i Umeå på en snabbvisit för att göra det sista på rotfyllningen. Tänkte därför passa på att starta upp datan och göra ett inlägg för att försöka beskriva tiden som varit sedan sist. Jag har inte haft någon data till datan hemmavid nu över jul så det är därför det blivit lite torftigt med text här. Kanske är rätt skönt för alla inblandade parter med en mer eller mindre ofrivillig paus ibland...

 

Eko är frisk. Det är skönt att kunna skriva det. Var ut en sväng innan jul och släppte honom. Det gick väl bra så till vida att han tog upp älg. Tyvärr fel djur och tyvärr bar det bara iväg så det blev ingen skällning. Sen for han dessutom och krumelurade vid återgången så det tog år och dar innan jag fick igen honom. Jaja, så är det med unghundar. 

 

Jaha, nu har det börjat. Efter en höst som är så sagolikt framgångsrik så den går till historien, hela en älg fälld, så börjar nu jävelskapen åter hopa sig. Nu är Eko sjuk. Naturligtvis under en höst där snön lyser med frånvaro och kalvkorna med sin närvaro. Naturligtvis efter att han fått längre och längre skalltider för varje släpp. Skulden på sjukdomen läggs till hundra procent på fenomenet stad. Klumpa ihop varelser så sprids sjukdomar:

Lägenhetskomplex ger sjukdomen idioti.

För stora kobesättningar ger mul- och klövsjuka och en massa annat elände.

Hundar i städer ger kennelhosta (vilket Eko diagnosticerats för) och en massa annat.

 

Naturligtvis är det så. Vi är levande varelser och smittas av varandra. När det går 100 golvmoppar med hela alfabetet i näsborrarna i varje kvarter är det klart det smittar. 

Nu har återigen staden kostat ett antal tusen i veterinärkostnader. Fullständigt i onödan. 

Så jävla less. Men det lär väl inte sluta där. Det kommer väl sluta med tonsillit, operationer och att man till slut får en halshund som kan skälla ett släpp och sedan måste vila i två veckor.

 

För att bättra på humöret så har grannarna återigen haft fest. Trots att de i tre års tid övat på att ha fest så är de tydligen fortfarande så fullkomligt värdelösa på att anordna fester så de inbjudna måste stå ute i trapphuset och gallskrika istället för att vara i för festen avsedd fågelholk. 

 

Som grädden på moset så är det några andra grannar som inte lärt sig att använda spisfläkten. Istället öppnar man dörren till trapphuset och släpper ut den vämjeliga odören från sin matlagning dit. Att öppna ytterdörren innebär att gå in i vägg av matos, stekflott och en odör som är omöjlig att i ord beskriva... Tänk Er att man har ett genuint svenskt julbord i ett aldrig städat gatukök och man slänger alla rätter i fritösen. Ungefär så luktar det.

Det är inte människovärdigt. Det är icke människovärdigt.

 

Nu är alla vuxna skjuta, avpälsade och nedfrusna. Nu börjar älgjakten. Stod ensam på morgonsamlingen i morse med ett tunt täcke frost och en svag sydvästlig vind som enda sällskap. Två kalvar kvar. Och det ska skälla för att det ska smälla. Alla förutsättningar finns med andra ord för att det ska gå få till en älghund.

 

For bort på Nybrötenvägen, ja, den är ofantligt ny. Bröts på slutet av 70-talet... Men det är den nyaste väg vi har i alla fall... Gick in från transformatortornet för att få med mig biten på Mattssons samt kallkällan. Stod i en skotarväg vid Bubäcken när en tjädertupp kom och bjöd på lite  underhållning för en stund.

 

 

Ungefär som titeln på den gamla boken som står i Billyn bakom mig kan man sammanfatta jakten den gångna helgen. 

Så tillrättalagt så man kan tro att en manusförfattare på gott humör skrivit alltihopa. Men så kanske det är... Det vanliga sinnelaget hos den fan kanske är pur ondska men nu hade han fått lukta på korken till en vinpava och blev på bättre humör.

 

Fredagens rådjursjakt med reporter på plats inleddes med drev redan i kopplet. De bästa bitarna hade lämnats orörda just till denna dag och det visade sig ge resultat...I kanten på viltåkern stod två rådjur. Först en bukt ut ur såten och sedan en bukt in i såten förbi en passare som kollade på astron. Sedan över Sannevägen och då lämnade jag posten och åtog mig rollen som bilvakt. Så jag följde drevet på "fel" sida vägen och när rådjuren buktade tillbaka så gick jag ut mitt i vägen och stoppade trafiken och hjälpte hunden över. Till sådant är messmörspejlen bra... 

Nåväl. Hund och djur var tillbaka på rätt sida. Bukten gick förbi samma passare igen som återupprepade proceduren med att titta på hund-tv istället för på skogen så de gick oskadade förbi igen. Gjorde dock bara en liten sväng och gick över på samma ställe igen. Ja... Oskadade även denna gång. Sedan gick bukten upp mot upptagsplatsen och där stod hundförare Strömlund och reportern... Inga misstag gjordes av vare sig skytt eller fotograf och jag misstänker att bilderna kommer bli riktigt bra. Både actionbilder över axeln på skytten, förladdningen med på bild, bilder på rådjuren och annat. Riktigt roligt att det gick så bra. En fin bock...

 

I såt två så släppte vi en unghund på synobs från såt 1. Det blev ett drev rakt fram i flera kilometer. Vi tror han tog upp en räv eller möjligtvis en hjort istället. Spåren var ju nån timma gamla så det är långt från omöjligt att något annat djur korsat spåren och han tog de färskaste. 

 

Såt tre blev den bästa. Upptag omgående och drevet passerade mig, jag hade dock för långt håll med hagel och tordes inte skjuta kula mot byn så det var bara att lyfta på mössan åt en fin get med två killingar. Sedan gick det ner och började bukta runt storflon, var så nära som 100 meter från dit där jag och reportern gått men det visade sig aldrig riktigt. Vi flyttade oss lite grand och drevdjuret upptäcktes och då var det en ensam get. Då kopplades hunden eftersom geten mest troligt ställt av kiden någonstans. 

 

Dagen avbröts och alla var nöjda och glada... Nåja, nästan alla. Det blev ingen tid för mys och kaffekokningen så det fick bli blaskigt thermosthé och kalla grillkorvar istället för riktigt kokkaffe och grillad korv med bröd. Avsaknaden av kaffe satte sina spår under lördagen i form av en ihållande huvudvärk...

 

Mys är lika viktigt som jakt. Man kan bli sjuk av att försaka myset...